Visa fullständig version : Tragiskt - datorn är er nya kompis
Jag vet inte men när jag ser hur människor använder datorn för att diskutera t ex ishockeyn med varandra så grips jag av nån slags sorg. Man kan följa snacket precis som satt man ihop ett gäng, med drycker och chips, och hög stämning och vrål. Men här har vi bara snacket - inga drycker, inga chips, inga vrål.
Finns det verkligen så mycket ensamhet? Är det ingen som vill sitta med er? Eller är det bara så att ni skiter i om såna som jag känner jag vill ringa jourhavande medmänniska och göra en insats? Eftersom det garanterat är fler än jag som tänker så här?
Jag menar inte att kritisera er, men symtomen blir så oerhört nakna och påträngande på ett forum, där alla kan läsa det.
allan
Tror folk blivit enormt bekväma på grund av Internet.
Det finns väldigt många ensamma människor, sen finns det folk som dig och mig Allan, som hatar hockey ;)
Det finns väldigt många ensamma människor, sen finns det folk som dig och mig Allan, som hatar hockey ;)
Jag hatar inte hockey.
allan
Überbiffen
2006-05-21, 19:57
Jag vet inte men när jag ser hur människor använder datorn för att diskutera t ex ishockeyn med varandra så grips jag av nån slags sorg. Man kan följa snacket precis som satt man ihop ett gäng, med drycker och chips, och hög stämning och vrål. Men här har vi bara snacket - inga drycker, inga chips, inga vrål.
Finns det verkligen så mycket ensamhet? Är det ingen som vill sitta med er? Eller är det bara så att ni skiter i om såna som jag känner jag vill ringa jourhavande medmänniska och göra en insats? Eftersom det garanterat är fler än jag som tänker så här?
Jag menar inte att kritisera er, men symtomen blir så oerhört nakna och påträngande på ett forum, där alla kan läsa det.
allan
Du får gärna komma hit om du vill. Det får vem som helst härifrån. Jag sitter inte här ensam men vill dela med mig även här på Kolo.. och DC. :)
Vaddå nya kompis. Datorn har vart en av polarna sen barnaben!
Jag håller med Allan delvis
Fast en söndagkväll är det ganska skönt att bara kunna vara.
Sitta i mysbyxor och myströja och pilla sig i naveln medan man tittar på en bra match.
Helena B
2006-05-21, 20:02
Vaddå nya kompis. Datorn har vart en av polarna sen barnaben!
+1
King Grub
2006-05-21, 20:02
Datorn har varit min bäste vän sedan 1981!
Löjtnant Blank
2006-05-21, 20:06
Datorn har varit min bäste vän sedan 1981!
:(
mangemani
2006-05-21, 20:07
ny?nja,den har varit min vän sen amiga tiden.
sen så ser jag inte nöjet med att sitta och skrika åt en tv med munnen full av chips samtidigt och glo på ett par fjantar som för det mesta filmar.
fotboll däremot,när det är vm eller nått annat stort,då kan det vara kul att sitta med några stycken och duskutera/titta.
Tigerkotten
2006-05-21, 20:12
Tycker det e skönt att vara själv mycket. Har du inte folk du kan diskutera detta med i verkligheten istället för folk på ett forum? :D
Flesta av mina vänner är inte lika sportintresserad som mig heller.
En försvarsmekanism i det mänskliga psyket enligt Freud:
"Projicering (projektion): man förnekar att man själv har vissa sidor eller känslor och istället tillskriver man andra personer dessa för att dämpa ångest, osäkerhet eller det dåliga samvete som de känslorna skapar. "
Allan, vi vet nog att du trivs lika bra med datorn som vi gör, det är bara att acceptera det :love:
;)
Cerberus
2006-05-21, 20:13
Min dator är en av mina bästa vänner om inte DEN bästa :D
Får fanimej panik när internet e off o ja måste sitta hela dan på telia support för att få ordning på skiten.
Det går ju att njuta av god stämning, roliga skämt och kamratskap även på ett forum. Visserligen är det inte samma sak, men det är ändå trevligt på sitt sätt.
För egen del hade jag gått miste om jävligt mycket bra saker om det inte varit för interweb. Fast samma sak kan jag även säga om mina kompisar. Det är liksom jävligt fint med båda delarna.
Orka dra hem en massa polare på en söndag när man vill sitta och softa i soffan klädd enbart i kallingar och käka kesella.
Löjtnant Blank
2006-05-21, 20:16
Jag sitter också framför datorn på tok för ofta och länge, något jag inte är stolt över...
Sen tror jag också att om någon av ishockey-fansen hade erbjudit folk att komma hem till dom för att se på hockeyn tillsammans, så hade det säkert funnits folk som ställt upp (på sprit o chips etc).
Helena har ju stor villa, hade hon bjudit hem folk här (på hockey) så tror jag att folk hade accepterat.
Lite gemenskap är aldrig fel, finns det hjärterum finns det stjärte etc osv et al
Sen är det ganska segt att bjuda hem en massa svenskar när man själv är finne och vi redan är utslagna.
Sen är det ganska segt att bjuda hem en massa svenskar när man själv är finne och vi redan är utslagna.
LOL! Hade varit ganska tråkigt va? Men sympatihejja går väl? :laugh:
LOL! Hade varit ganska tråkigt va? Men sympatihejja går väl? :laugh:
Absolut!
Men aldrig på Sverige. :D
Jag vet inte men när jag ser hur människor använder datorn för att diskutera t ex ishockeyn med varandra så grips jag av nån slags sorg. Man kan följa snacket precis som satt man ihop ett gäng, med drycker och chips, och hög stämning och vrål. Men här har vi bara snacket - inga drycker, inga chips, inga vrål.
Finns det verkligen så mycket ensamhet? Är det ingen som vill sitta med er? Eller är det bara så att ni skiter i om såna som jag känner jag vill ringa jourhavande medmänniska och göra en insats? Eftersom det garanterat är fler än jag som tänker så här?
Jag menar inte att kritisera er, men symtomen blir så oerhört nakna och påträngande på ett forum, där alla kan läsa det.
allan
Kolo är ju faktiskt en del av ditt liv också så helt främmande kan du ju inte vara för hur det fungerar. Men du har helt klart en poäng. Nu bryr jag mig rätt lite om just hockey men spenderar väldigt mycket tid framför datorn och "socialiserar". Jag vet att det gör mig sämre socialt i verkliga livet men det är så mycket lättare. Man blir lätt bekväm och det är lättare att snacka med polarna över irc/icq/msn samt man har sina Internet-vänner som verkligen inte är som riktiga vänner men har man snackat med dem i 6-7 år så är det rätt trevligt att snacka lite då och då.
Dock har jag fortfarande vänner och rätt lätt för att hitta nya verkar det som, men många spenderar jag mindre och mindre tid med eftersom alla sitter framför datorn istället på vanliga kvällar. Det är inte direkt så att man umgås på en vardag, detta sker ofta på helger också tyvärr. Sedan finns ju det även de som verkligen är ensamma och bara har vänner på Internet. Då blir det ju en ond cirkel då det är mycket lättare att fortsätta snacka med sina Internet-vänner än hitta riktiga och man blir mer och mer asocial.
Nu är det dock sommar och jag skall verkligen försöka dra ner på datorn så det blir garanterat en gång i veckan man hittar på något i verkligheten som inte behöver vara en utgång med alkohol. Sedan kommer ju fotbolls-VM också. Det blir nog rätt socialt.
Kolo är ju faktiskt en del av ditt liv också så helt främmande kan du ju inte vara för hur det fungerar.
Jag hoppas jag inte postat en satans massa chatinlägg i mina dar i varje fall
Men du har helt klart en poäng. Nu bryr jag mig rätt lite om just hockey men spenderar väldigt mycket tid framför datorn och "socialiserar". Jag vet att det gör mig sämre socialt i verkliga livet men det är så mycket lättare. Man blir lätt bekväm och det är lättare att snacka med polarna över irc/icq/msn samt man har sina Internet-vänner som verkligen inte är som riktiga vänner men har man snackat med dem i 6-7 år så är det rätt trevligt att snacka lite då och då.
Nja, jag har ju MSN men nyttjar det ungefär som med telefonen - äger vad jag ska och lägger på.
Allan - Posts: 14,974?
Jag har säkert en jättehög postratio om man kollar hur mycket jag är inloggad och hur mycket jag postar. Men jag bevistar i stort sett bara Kolo också, jag spelar inte spel, jag är inte med i grupper. Dessutom är jag datorlös största delen av dygnet.
Men jag har kompisar, socialt liv, engagemang, biobesök, fester, flickvän, hinner läsa ohyggliga mängder etc. Anledningen till att jag skriver det här rä att man ibland känner en slags panik inför att så många människor idag tydligen medvetet väljer att avstå från dessa ack så jobbiga men också så nyttiga mänskliga kontakter.
allan
Jag har säkert en jättehög postratio om man kollar hur mycket jag är inloggad och hur mycket jag postar. Men jag bevistar i stort sett bara Kolo också, jag spelar inte spel, jag är inte med i grupper. Dessutom är jag datorlös största delen av dygnet.
Men jag har kompisar, socialt liv, engagemang, biobesök, fester, flickvän, hinner läsa ohyggliga mängder etc. Anledningen till att jag skriver det här rä att man ibland känner en slags panik inför att så många människor idag tydligen medvetet väljer att avstå från dessa ack så jobbiga men också så nyttiga mänskliga kontakter.
allan
Så det är bara du som har en bra anledning att skriva här? Resten har alltså inga vänner?
Jag vet inte men när jag ser hur människor använder datorn för att diskutera t ex ishockeyn med varandra så grips jag av nån slags sorg. Man kan följa snacket precis som satt man ihop ett gäng, med drycker och chips, och hög stämning och vrål. Men här har vi bara snacket - inga drycker, inga chips, inga vrål.
Finns det verkligen så mycket ensamhet? Är det ingen som vill sitta med er? Eller är det bara så att ni skiter i om såna som jag känner jag vill ringa jourhavande medmänniska och göra en insats? Eftersom det garanterat är fler än jag som tänker så här?
Jag menar inte att kritisera er, men symtomen blir så oerhört nakna och påträngande på ett forum, där alla kan läsa det.
allan
Varför tycker du att det är ensamt? Varför måste man sitta i knät på någon för att det ska räknas som något? Är det inte din egen eventuella oförmåga att kommunicera på annat vis än öga mot öga som är problemet här? Det är alltid lika tröttsamt att höra på när gamm-folket lägger fram hur ensam den datorburna ungdomen är; det du glömmer är att jag sitter och pratar med kompisar från Boston, New York, London, Stockholm, Malmö, Umeå och Helsingfors samtidigt, som om vi satt i samma rum. Det enda vi inte gör är att lukta på varandras kroppsodörer. Om du skulle lägga lite mer energi än... INGENTING ALLS på att förstå det hela så skulle du antagligen komma fram till att de flesta av oss här har ett umgängesnät som är flera gånger större än ditt eget - då utgående ifrån att du inte själv räknar de kontakter du har online.
Nu när jag kissat färdigt på dig så tycker jag vidare att relationer via t ex IRC eller en valfri IM-klient ofta är mer personliga. Det går att prata om saker som hade varit jobbiga öga mot öga, eftersom annars så tydliga signaler helt enkelt inte förmedlas elektroniskt, blotta tanken på dem hämmar ett rumssamtal.
Jag hoppas jag inte postat en satans massa chatinlägg i mina dar i varje fall
Nja, jag har ju MSN men nyttjar det ungefär som med telefonen - äger vad jag ska och lägger på.
Jag har säkert en jättehög postratio om man kollar hur mycket jag är inloggad och hur mycket jag postar. Men jag bevistar i stort sett bara Kolo också, jag spelar inte spel, jag är inte med i grupper. Dessutom är jag datorlös största delen av dygnet.
Men jag har kompisar, socialt liv, engagemang, biobesök, fester, flickvän, hinner läsa ohyggliga mängder etc. Anledningen till att jag skriver det här rä att man ibland känner en slags panik inför att så många människor idag tydligen medvetet väljer att avstå från dessa ack så jobbiga men också så nyttiga mänskliga kontakter.
allan
Men vad vet du om oss? Det här är verkligen skolboksexemplet på en Allanargumentation(tm). Först ett brandtal, sen snubblar du på mållinjen när alla inser att du är en lika god kålsupare själv. Ska vi invänta brasklappar från just alla du pekat ut som stackars ensamma satar eller menar du att du ska få braska ohämmat?
För att få semi-citera ditt inlägg till mig igår:
Du framstår som en t-ö-n-t Allan.
Alla trivs inte med öl, chips och massa gap.
Ibland när man är trött och slö finns det inget bättre än att slappna av.
Vissa gör det med en god bok, jag gör det på kolozzeum :)
´´
Fan vad folk tog åt sig då.
allan
Fan vad folk tog åt sig då.
allan
Konstigt när du kallade 2000 pers för ensamma stackare...
Fan vad folk tog åt sig då.
allan
Såklart. Vi har ju inga vänner eller bekanta att prata med...
Lasse Kongo
2006-05-21, 20:51
Otäckt, samma tanke slog mig idag, men ja orka inte göra en tråd av det, men det var i princip samma tankar som i första inlägget i den här tråden.
Jag hoppas jag inte postat en satans massa chatinlägg i mina dar i varje fall
Debatter eller vad som helst. Allt i allmänt(och en hel del annat) är ju mer eller mindre chat.
Nja, jag har ju MSN men nyttjar det ungefär som med telefonen - äger vad jag ska och lägger på.
Jaha? Jag vet inte riktigt vad jag skall säga. jwzrd har en poäng, du använder inte datorn på samma sätt som vi och förstår det inte kanske? Du säger att du läser mycket böcker, jag vet inte om det är så mycket mer socialt än att snacka med folk över msn.
Jag tycker att datorn lätt kan ta över och tyvärr slå ut ens riktiga sociala liv till viss del. Det är jäkligt viktigt att datorn inte blir det enda mediet man kommunicerar med. För det är ju en helt annat typ av socialt liv och med helt andra regler. Det är det jag försöker säga. Däremot så är inte det nödvändigtvis dåligt att snacka med folk över Internet. Jag har som jwzrd massa människor jag träffat och snackar med även om jag inte räknar de som mina riktiga kompisar.
Funderar på att dra till Sensation White nästa sommar med en belgisk kille jag "känner". Kan nog bli lite häftigt.
http://images.istheshit.net/ezuxxvke.jpg
Jag vet inte men när jag ser hur människor använder datorn för att diskutera t ex ishockeyn med varandra så grips jag av nån slags sorg. Man kan följa snacket precis som satt man ihop ett gäng, med drycker och chips, och hög stämning och vrål. Men här har vi bara snacket - inga drycker, inga chips, inga vrål.
Finns det verkligen så mycket ensamhet? Är det ingen som vill sitta med er? Eller är det bara så att ni skiter i om såna som jag känner jag vill ringa jourhavande medmänniska och göra en insats? Eftersom det garanterat är fler än jag som tänker så här?
Jag menar inte att kritisera er, men symtomen blir så oerhört nakna och påträngande på ett forum, där alla kan läsa det.
allan
Jag väntar på inbjudan, jag har dessutom en massa ospräckta fin wiskys här.
Jag väntar på inbjudan, jag har dessutom en massa ospräckta fin wiskys här.
Vi drar ihop ett celebert gäng och knäcker lite då... Det finns goda sorter i Jakobsberg också. Men det blir garanterat ingen hockey!:D
allan
Kan nog erkänna tt jag är för tillfället jävligt bekväm av mig. Mina bästa polare är bortresta och alla är vi utspridda för att söka lyckan på annat håll för tillfället - Får nog säga att datorn har blivit lite av en ny kompis.
Detta betyder ju inte, och jag tror inte Alllan menade så heller, att alla har blivit komplett insnöade och typ bara ser sin skärm och inget annat. Jag har andra kompisar som jag träffar, festar, umgås med, etc - Jag har ju inte klippt av resten av mitt liv för datorn.
Ta Hockeyn som exempel - Jag hade nog kunnat tänka mig att samla ett gäng och skrika och heja, trots att jag inte ens var så intresserad av hockey till att börja med, utan blev det för tre matcher sen. Dock så jobbade jag både igår och idag, och idag hann jag hem för att se den sista halvtimman. Datorn fick ta det jag inte hann göra på riktigt: Skrikandet, gormandet och sprattlandet.
Men jag är inte helt isolerad bara för det (Som jag fortfarande inte tror var det egentliga syftet, men vad vet jag.)
Det är trots allt mysigt att se sina vänner i verkligheten också .. lite mer action så och trevligt att se när någon *ler* eller höra när de *fnissar hysteriskt*
Ja, datorn är min kompis, min enda. Men det är ju bättre än ingen vän alls, eller?
Men det är ju underbart att kunna disskutera saker över internet genom datorn. Slipper man göra sig till och bjuda på sig själv och hela tiden anstränga sig att vara supetrevlig och alla till lags som man är med. Det är guld med dator.
Metal_boy_
2006-05-21, 21:30
Var hos brorsan igår och såg matchen, gapade och skrek. Men oftast är det skönt att sitta själv och se. Då är det ingen som börjar babbla, spilla eller gå framför tv:n när sverige är framför motståndarmålet.
Allan, Mollgan och jag.
Poängen, om jag får iträda mig tolkens roll för ett ögonblick, är att mellan dina axlar vilar en grå tvåkilosklump av fett, protein och socker som är utomordentligt komplex.
Endast en bråkdel av all din tankeverksamhet kan fullt ut iklädas ord, även om det vi i vardagligt tal hänvisar till medvetet tänkande i själva verket är en dialog, med ord, som du käbblar med dig själv om i huvudet. Andra delar, mer känslobetonade, behöver först kännas för att sedan formulera och det uppstår en dialog med ditt under- och övermedvetna. Här har konst och kultur sin rätta plats då konstnären eller artisten kan delge djupt liggande känslor utan att orden krånglar till det. Orden är en begränsade faktor i många fall. Eller så kan orden placeras och komponeras så mycket bättre än du kan själv av den som är skicklig.
I mitt eget fall skiljer sig de ord och satsbyggnader jag talar avsevärt från de jag skriver med och många gånger blir det talade mindre genomtänkt men rikare förklarat. En mer levande kontakt uppnås när du har en person framför dig och ett höjt ögonbryn eller ett finger under hakan kan starkt bidra till att hela meningar får en annan innebörd än de har som kliniskt återgivna i skriven text.
"A little inaccuracy sometimes saves tons of explanation"
- - SAKI "The square egg" 1924.
Skriven text, i synnerhet en sådan jag skriver just nu på litet utrymme med mina 29 tangenter tenderar att bli avskalad från all form av mänsklig närvaro och själslig värme. Jag kan lika gärna vara en programmerad Bot som en pensionerad adjunkt med pedofil böjelse för tränade ungdomskroppar (tanken svindlar).
Att lägga tonvikten av sitt umgänge på articifiella bekantskaper, som jag t ex, innebär alltså, om inte annat, att du får en amputerad dialog både som sändare och mottagare. De rika nyanser hjärnan förmår registrera i levande dialog återfinns inte via datorn och den reella ensamheten kommer att påminna om Alfons Åbergs låtsaskompis Mollgan som tar all hans kraft och initiativförmåga.
Jag tror det är insikter i denna riktning som får Allan att väcka frågan?
Lizard
bear.flowertwig
2006-05-21, 21:35
Konstigt när du kallade 2000 pers för ensamma stackare...
Samtidigt är det ju FÅ saker som är så tabu som att inte ha några riktiga vänner. Klart ett sånt inlägg får reaktioner, för att det ligger något i det. Och de som berörs mest hörs nog inte i den här tråden...
Skriven text, i synnerhet en sådan jag skriver just nu på litet utrymme med mina 29 tangenter tenderar att bli avskalad från all form av mänsklig närvaro och själslig värme.
Jag håller med.
Inte för att jag sitter så förfärligt mycket på kollozzeum, blivit en del sista tiden, men när jag inte sitter vid datorn blir det nog inte så mycket mer kompisar, förutom flickvännen.
Kompisar bor kvar i Boden, och man har flyttat till stockholm.
Haha, älskar allans sätt att debattera. "Ni är alla idioter!" sedan strunta i att svara på de svar han får. Underbart.
Sedan Lizard jag håller med dig, försökte beröra det lite också men kan inte uttrycka mig så konstnärligt. På Internet gäller andra sociala regler, det finns en viss anonymitet även om man pratar med vänner(kan se ut hur som helst och vänta med att svara). Men skriven text är väldigt kall ja.
Däremot så anser jag inte att datorkommunikation eller att ha ett socialt liv genom datorn vara av ondo som herr Allan verkar göra. Enbart när det tar över andra sociala kontakter och tar bort all ansikte mot ansikte-kommunikation så anser jag det vara negativt för personen. Internet har gett mig grymt mycket, inte bara kunskap utan även socialt utbyte. Jag kan prata med folk som har samma sjukdom som jag, folk som är intresserade av näringslära(av någon anledning så skiter mina kompisar i presskonferancer om aspartam), jag kan även debattera alla möjliga ämnen med människor som också vill debattera. För just debatter tycker jag faktiskt gör sig bättre över Internet och i skriven form då i de tenderar att bli rätt simpla i verkligheten.
Jag förstår vad allan vill komma, men tycker han för fel när han kategoriskt kallar all datorkommunikation för skit och sedan försöker stiga upp på höga hästen trots msn och moderator med 15k poster.
Det fina med kommunikation över nätet på IM, forum, onlinespel eller IRC vis är att folk får en chans att bekanta sig på lika termer. Så fort vi träffas i verkligheten drar vi snabbt slutsatser efter mentala referensramar och fackplatserar nya människor efter utseende, doft, röst, ålder, första intryck mm.
Kommunikation på detta vis (över nätet) raderar en stor portion av de gränser som samhället, media, och andra faktorer tvingar på oss. Jag tror att många personer skulle vara hemskt mycket ensammare utan datorer och Internet. En liknelse skulle vara Stockholm jämfört med en lite samhälle på landet; En person med säregna drag och åsikter/smak skulle kanske vara ensam på landet men finna många vänner/likasinnade i Stockholm (se bara på alla inriktningar på kroglivet).
Personligen skulle jag välja mina riktiga kompisar alla gånger framför datorn och de personer jag träffat via nätet. Jag träffar mängder med folk varje dag på jobbet och mina vänner på helger och under veckan när jag inte tränar.
Men som så många andra redan påpekat så finns det dagar man jobbat/tränat massor och är för trött för att träffa sinna vänner. Alternativet (ingen internetuppkopplad dator) skulle knappast vara att man gick ut och träffade folk istället. Sannolikt skulle de flesta bara sitta hemma och titta på TV själva. Då är det väl bättre att aktivt agera över nätet än att indoktrineras av dumburken.
Jag tycker att ditt inlägg verkar en smula ogenomtänkt Allan?
Trance, jag skriver ingenstans att jag tycker det är skit. Det är andra som säger att jag menar det - läs vad jag skriver istället. Och ja, jag står för vad jag säger - precis som Lizard tror jag att mänsklig kontakt aldrig kan ersättas med datorer. Jag tycker inte heller jag sätter mig på några höga hästar - jag är mycket medveten om mängden poster jag har på Kolo - hur skulle jag kunna dölja det? Det är möjligt att jag också har ett beroende av datorn, men jag känner inte igen mig i de beskrivningar av datorberoende som jag sett och hört om.
Däremot verkar ju ämnet onekligen infekterat, vilket än mer pekar på behovet av att diskutera det.
allan
Samtidigt är det ju FÅ saker som är så tabu som att inte ha några riktiga vänner. Klart ett sånt inlägg får reaktioner, för att det ligger något i det. Och de som berörs mest hörs nog inte i den här tråden...
Men då säger du att man oftast inte talar med sina Riktiga Vänner med hjälp av en dator utan enbart öga till öga? Om jag hade varit med när telefonen slog igenom så gissar jag att det fanns tusentals Alláner där som alla sa: Men ffs, samtalet är dött! Det går åt helvete med hela skiten.
Ensamhet är det skönaste som finns.
Däremot verkar ju ämnet onekligen infekterat, vilket än mer pekar på behovet av att diskutera det.
allan
Absolut! Det bör diskuteras. Men då tycker jag personligen att om det är en diskussion du vill starta skulle du kanske pröva med att lägga fram för och emot argument som trådstartare i första posten.
Ta upp olika perspektiv på frågan och be om olika åsikter. Ditt första inlägg tolkade jag som partiskt och dömmande. Jag tror, med tanke på alla de svar och likheten på deras innehåll, att de flesta andra håller med mig.
bear.flowertwig
2006-05-21, 22:06
Det fina med kommunikation över nätet på IM, forum, onlinespel eller IRC vis är att folk får en chans att bekanta sig på lika termer. Så fort vi träffas i verkligheten drar vi snabbt slutsatser efter mentala referensramar och fackplatserar nya människor efter utseende, doft, röst, ålder, första intryck mm...
Absolut, allt ifrån att delta i nörddiskussioner på sweclockers om bästa modden för att få en tyst dator till att ragga bisexuella tvillingsystrar på nån nätdejtingsajt. Man springer på och får kontakt med massor av människor man aldrig skulle ha träffat annars.
Personligen skulle jag välja mina riktiga kompisar alla gånger framför datorn och de personer jag träffat via nätet. Jag träffar mängder med folk varje dag på jobbet och mina vänner på helger och under veckan när jag inte tränar...
Du har ju ett rejält socialt kontaktnät som du dessutom träffar ofta, jag tror snarare han syftade på dem som inte har det eller som hellre söker sig till datorn. Jag var själv online igår kväll tex, nu hör inte det till vanligheterna men... sitta framför datorn en lördagkväll...?
bear.flowertwig
2006-05-21, 22:06
Ensamhet är det skönaste som finns.
Det är skönt att vara ensam, det är ledsamt att känna sig ensam.
Trance, jag skriver ingenstans att jag tycker det är skit. Det är andra som säger att jag menar det - läs vad jag skriver istället. Och ja, jag står för vad jag säger - precis som Lizard tror jag att mänsklig kontakt aldrig kan ersättas med datorer. Jag tycker inte heller jag sätter mig på några höga hästar - jag är mycket medveten om mängden poster jag har på Kolo - hur skulle jag kunna dölja det? Det är möjligt att jag också har ett beroende av datorn, men jag känner inte igen mig i de beskrivningar av datorberoende som jag sett och hört om.
Däremot verkar ju ämnet onekligen infekterat, vilket än mer pekar på behovet av att diskutera det.
allan
Nej, inte ersätta men den kan komplettera. Jag vet att många har problem med att de enbart spenderar tid med datorn. Jag skulle lätt kunna fastnat i perioder men som tur har jag alltid haft sociala vänner som dragit ut mig. Finns ju dessutom värre saker, som spel som är både kommunities och spel i sig, som World of Warcraft. Finns en del hemska exempel på hur mycket sådana spel har förstört. En tråd för er som är nyfikna, flera personer berättar hur WoW har påverkat dem. Första posten är lång men jäkligt intressant om man spelar något sådant spel eller sitter mycket framför datorn:
http://forums-en.wow-europe.com/thread.aspx?fn=wow-dungeons-en&t=53911&p=1&tmp=1#post53911
Men jag håller absolut inte med dig när du kategoriskt sågar all kommunikation via datorn. Den kan fylla ett syfte även om den inte är på riktigt.
Ensamhet är det skönaste som finns.
Hur gammal är du? Jag gissar på max 20 och nyutflyttad hemifrån.
Kom tillbaka när du har snackat med någon gammal som har levt större delen av sitt liv i ensamhet. Få hans/hennes synpunkter på det.
bear.flowertwig
2006-05-21, 22:08
Men då säger du att man oftast inte talar med sina Riktiga Vänner med hjälp av en dator utan enbart öga till öga?
Absolut inte.
Det är skönt att vara ensam, det är ledsamt att känna sig ensam.
Veckans bästa fras? Är det ditt eget påfund eller någon känd filosof som myntat utrycket? Tyckte den satt helt klockrent i denna tråd! Ska lägga den på minnet!
Alexlindgren
2006-05-21, 22:16
Finns väl både och? Nu på kvällskvisten innan arbets/skoldag så är det väl inte sådär jättesoft att dricka bira och prata hockey sent in på kvällen ;).
Varför tycker du att det är ensamt? Varför måste man sitta i knät på någon för att det ska räknas som något? Är det inte din egen eventuella oförmåga att kommunicera på annat vis än öga mot öga som är problemet här? Det är alltid lika tröttsamt att höra på när gamm-folket lägger fram hur ensam den datorburna ungdomen är; det du glömmer är att jag sitter och pratar med kompisar från Boston, New York, London, Stockholm, Malmö, Umeå och Helsingfors samtidigt, som om vi satt i samma rum. Det enda vi inte gör är att lukta på varandras kroppsodörer. Om du skulle lägga lite mer energi än... INGENTING ALLS på att förstå det hela så skulle du antagligen komma fram till att de flesta av oss här har ett umgängesnät som är flera gånger större än ditt eget - då utgående ifrån att du inte själv räknar de kontakter du har online.
Nu när jag kissat färdigt på dig så tycker jag vidare att relationer via t ex IRC eller en valfri IM-klient ofta är mer personliga. Det går att prata om saker som hade varit jobbiga öga mot öga, eftersom annars så tydliga signaler helt enkelt inte förmedlas elektroniskt, blotta tanken på dem hämmar ett rumssamtal.
Fan jwzrd, när du är bra... så är du ta mig fan bra. Och arg... :D
En annan sak är också hur man ser på gemenskap. För vissa kanske det handlar om att dricka bärs tillsammans och glo på hockey VM. Det jag har gemensamt med mina bästa vänner är att vi delar en hel del grundläggande värderingar(även om det tar sig lite olika uttryck). Sådana personer är inte alltid lätta att hitta, men från datorn kan jag komma i kontakt med folk från hela världen. Det är värt fan så mycket mer än ett gäng löst bekanta som rapar och fiser i min soffa.
Just det där med lösa bekantskaper bara för att täcka något slags behov av att vara social, är för övrigt något jag knappt står ut med...
Absolut inte.
Den här tråden innehåller två olika ämnen. Det ena ämnet är: ensamhet och riktiga vänner; det andra ämnet är: öga-mot-öga-kommunikation och datorkommunikation. Förutom dom två diskussionerna finns en implicit värdering som Allan introducerade och som sen fler inte verkar inse att dom för vidare, och det är den att datorkommunikation dels i sig själv är sämre än öga-mot-öga-varianten och att den tidigare även innebär att personen/personerna inte har några riktiga vänner.
Mitt eget värderingsbidrag till tråden lyder ungefär såhär:
Någon som är sprallig och fnissig, och har ett enormt socialt kontaktnät har förmodligen 0 till 1 riktig vän. Förmodligen 0. Ingen orkar helt enkelt stå ut med människan. Den här personen känner ofta att diskussioner online är helt värdelösa, ingen lyssnar ju på honom/henne eller ger densamme oändligt mycket uppmärksamhet, och det mest hela tiden. Räcker inte uppmärksamheten ändå så skrävlas och skarvas det, saker uppfinns, förhållanden hittas på och bedrifter kommer till.
Någon som har ett mindre, kanske rent av litet, socialt kontaktnät skulle jag själv se som någon som andra inte står ut med och/eller trivs bra med ett litet sällskap. Gissningsvis består kontaktnätet av mycket goda riktiga vänner enbart. Den här personen har ofta ett större utbyte av diskussioner online eftersom han eller hon inte kräver samma konstanta stimuli utan kan i lugn och ro välja sitt sällskap och låta valet ta den tid det behöver.
Kontentan av mitt dravel är att man inte ska blanda ihop val av kommunikationssätt med antalet riktiga vänner och ensamhet. Mitt första exempel känner sig antagligen oändligt ensam utan den vanliga dussinklungan med cheer leaders och andra som inte lägger så stor vikt vid sanning.
Dumleman
2006-05-21, 22:23
Datorn har inte alls ersatt min kommunikation irl eller mina kompisar, när jag känner för att kommunicera på gammaldags vis så prövar jag att säga "hej" till kassörskan i affären som jag besöker 1-3 gånger i veckan, det är mer än nog.
Fatalist
2006-05-21, 22:24
Ja - det är hemskt. Men när alla i ens omgivning (ja, alltså hela stan) är vana vid att sitta vid datorn istället för att träffas ute så... blir det så.
Väldigt synd.
Metal_boy_
2006-05-21, 22:26
Den här tråden suger min håriga mohikanröv.
Just det där med lösa bekantskaper bara för att täcka något slags behov av att vara social, är för övrigt något jag knappt står ut med...
För att undanröja alla tvivel så tycker jag detsamma i dom allra flesta fallen. Det är så mycket lättare att umgås t ex genom att bara vara tyst och tillsammans betrakta något, vilket banalt något som helst. Eller att föra en diskussion, vilken som helst, bara för sakens skull.
Den här tråden suger min håriga mohikanröv.
Alla föredrar vi olika sätt att kommunicera.
Metal_boy_
2006-05-21, 22:28
Alla föredrar vi olika sätt att kommunicera.
*skickar en röksignal*
bear.flowertwig
2006-05-21, 22:29
Veckans bästa fras? Är det ditt eget påfund eller någon känd filosof som myntat utrycket? Tyckte den satt helt klockrent i denna tråd! Ska lägga den på minnet!
Vet inte riktigt var den kommer ifrån. Har snappat upp den i nån liknande version nånstans misstänker jag.
*skickar en röksignal*
Ur den håriga indiandelen? :)
Metal_boy_
2006-05-21, 22:36
Ur den håriga indiandelen? :)
Självklart!
"Smell my words"
bear.flowertwig
2006-05-21, 22:45
Den här tråden innehåller två olika ämnen. Det ena ämnet är: ensamhet och riktiga vänner; det andra ämnet är: öga-mot-öga-kommunikation och datorkommunikation. Förutom dom två diskussionerna finns en implicit värdering som Allan introducerade och som sen fler inte verkar inse att dom för vidare, och det är den att datorkommunikation dels i sig själv är sämre än öga-mot-öga-varianten och att den tidigare även innebär att personen/personerna inte har några riktiga vänner.
Mitt eget värderingsbidrag till tråden lyder ungefär såhär:
Någon som är sprallig och fnissig, och har ett enormt socialt kontaktnät har förmodligen 0 till 1 riktig vän. Förmodligen 0. Ingen orkar helt enkelt stå ut med människan. Den här personen känner ofta att diskussioner online är helt värdelösa, ingen lyssnar ju på honom/henne eller ger densamme oändligt mycket uppmärksamhet, och det mest hela tiden. Räcker inte uppmärksamheten ändå så skrävlas och skarvas det, saker uppfinns, förhållanden hittas på och bedrifter kommer till.
Någon som har ett mindre, kanske rent av litet, socialt kontaktnät skulle jag själv se som någon som andra inte står ut med och/eller trivs bra med ett litet sällskap. Gissningsvis består kontaktnätet av mycket goda riktiga vänner enbart. Den här personen har ofta ett större utbyte av diskussioner online eftersom han eller hon inte kräver samma konstanta stimuli utan kan i lugn och ro välja sitt sällskap och låta valet ta den tid det behöver.
Kontentan av mitt dravel är att man inte ska blanda ihop val av kommunikationssätt med antalet riktiga vänner och ensamhet. Mitt första exempel känner sig antagligen oändligt ensam utan den vanliga dussinklungan med cheer leaders och andra som inte lägger så stor vikt vid sanning.
Två ämnen som berör varandra, en diskussion. Vilken kommunikationsform som är sämre beror ju på vad man menar med sämre men jag kan ju bara instämma i Lizards inlägg.
Jag tror du har fel i din kontenta. Det finns fler ensamhushåll än någonsin och jag vågar sätta min hatt på att människor känner sig mer ensamma än nånsin(säg, jämfört med 30 år sen). Anonymitet i storstäder och sättet vi kommunicerar på har så klart en stor del i det.
Callister
2006-05-21, 22:54
Jag socialiserar mig inte på forum, jag skapar ingen närmare kontakt med personer direkt. Jag försöker att inte göra det eftersom jag vet hur det blir då. Jag har varit så och haft mkt vänner online. Men i längden förlorar jag "riktiga" vänner då. Jag tycker mig ha en trevlig balans mellan dator och annat.
King Grub har dock anledning att sitta vid datorn, så jävla bra dator som han har. *cry*
Två ämnen som berör varandra, en diskussion. Vilken kommunikationsform som är sämre beror ju på vad man menar med sämre men jag kan ju bara instämma i Lizards inlägg.
Jag tror du har fel i din kontenta. Det finns fler ensamhushåll än någonsin och jag vågar sätta min hatt på att människor känner sig mer ensamma än nånsin(säg, jämfört med 30 år sen). Anonymitet i storstäder och sättet vi kommunicerar på har så klart en stor del i det.
Jag tycker inte att dom ämnena berör varandra öht. Personlighet och temperament kontra upplevd ensamhet har alltid funnits, det har inte med datorer att göra. För 30 år sedan var det knappast varken telefonen eller datorn som förändrade något.
Jag skulle nog säga att det är TV:n, om något, som förändrat sociala vanor. Att sitta hemma och dumglo på såpor och sport istället för att umgås med polare, direkt som indirekt (via telefon och/eller dator alltså).
Jag tycker inte att dom ämnena berör varandra öht. Personlighet och temperament kontra upplevd ensamhet har alltid funnits, det har inte med datorer att göra. För 30 år sedan var det knappast varken telefonen eller datorn som förändrade något.
Jag skulle nog säga att det är TV:n, om något, som förändrat sociala vanor. Att sitta hemma och dumglo på såpor och sport istället för att umgås med polare, direkt som indirekt (via telefon och/eller dator alltså).
Jag håller inte riktigt med dig. Jag vet att det finns personer som istället för att skaffa riktiga vänskapsrelationer skaffar Internet-vänner. Man kan fastna vid datorn i flera år. Ett IRC-rum, några forum och ett spel som WoW eller CS. Man skaffar flera "vänner" där men det är inga direkt riktiga vänner. Någon gång så måste man ut i verkliga livet också, även om det är så mycket lättare att vara social och ha vänner på Internet.
Jag kan debattera i en hel kväll här på kolo eller snacka med folk jag mött för massor av år sedan i ett spel. Det ger mig rätt mycket, jag har skoj och lär mig massa. Det är bra mycket bättre än att kolla på TV eller läsa en kass deckare tycker jag. Däremot är det inte alls samma som i verkligheten, man tränar inte sin sociala förmåga. Det fungerar inte på samma sätt och tyvärr måste jag säga detta; ni är inte mina vänner. Förutom kanske Helena.
Nu är det en annan sak med att kommunicera med riktiga polare över msn. Skillnaden mot verkligheten är inte så stor, däremot så är det lättare att man glider ifrån varandra snackar över msn. Det är inte riktigt samma sak som att träffas i verkligheten anser jag. Livet framför datorn är helt enkelt..lättare.
predikan
Håller med om din uppfattning, jag ser inte heller hur man kan dra några paralleller till socialt umgänge och att sitta och snacka skit på ett forum alt msn med okända människor. Har haft den här diskutionen om man kan faktiskt kalla spelkompisar för riktiga vänner med en kompis och har inte lyckats övertyga honom än att det inte är samma sak *grr*
Visst kan det ena leda till det andra om man råkar träffa någon som bor hyffsat nära en, så man blir kompiasr på riktigt, men i många fall handlar det om någon från ett helt annat land... samt personligen tycker jag att om man sätter sig ner med någon och pratar om allt möjligt hinner man prata om mer med den personen än man hade gjort med motsvarande person på msn på kanske 100x samma tid..
Corpobal
2006-05-21, 23:34
Någon som har ett mindre, kanske rent av litet, socialt kontaktnät skulle jag själv se som någon som andra inte står ut med
Aah nu fick du mig... :insane:
Lizard, du skriver fantastiskt bra! Jag blir inspirerad!
On-topic: Det är jäkligt kul att kommunicera dagarna i ända på ett forum och läsa mängder av inlägg, bilda sig en uppfattning om hur vissa personer ser ut, och sedan få dem vända upp och ner i en tråd som den senaste bildtråden!
Jag tillhör nog den andra kategorin som jwzrd beskrev. Jag har få, men mycket nära vänner. De räcker, jag har inget behov av att träffa nya människor hela tiden.
Skriven text, i synnerhet en sådan jag skriver just nu på litet utrymme med mina 29 tangenter tenderar att bli avskalad från all form av mänsklig närvaro och själslig värme.
Jag försöker iaf lägga ner lite mänsklighet och värme i det jag skriver! :D *kissass* *kissass*
snelhest
2006-05-22, 01:37
Jag har inte enda kompis... och pallar inte skaffa kompisar på internet heller(fan ska man säga till dom *screwy* )... ägnar bara tiden vid datorn (90% av min vakna tid) till att trolla på forum och spela spel *flex*..... men men jag överlever nog, man får väl köpa sig en hora om det krisar framåt 30 snåret *cry*
hobbitar
2006-05-22, 06:01
ny?nja,den har varit min vän sen amiga tiden.
sen så ser jag inte nöjet med att sitta och skrika åt en tv med munnen full av chips samtidigt och glo på ett par fjantar som för det mesta filmar.
fotboll däremot,när det är vm eller nått annat stort,då kan det vara kul att sitta med några stycken och duskutera/titta.
Dom filmar val mer i fotboll an hockey?
ny?nja,den har varit min vän sen amiga tiden.
sen så ser jag inte nöjet med att sitta och skrika åt en tv med munnen full av chips samtidigt och glo på ett par fjantar som för det mesta filmar.
fotboll däremot,när det är vm eller nått annat stort,då kan det vara kul att sitta med några stycken och duskutera/titta.
Så de filmar inte i fotbollsvm? ;)
Någon som är sprallig och fnissig, och har ett enormt socialt kontaktnät har förmodligen 0 till 1 riktig vän. Förmodligen 0. Ingen orkar helt enkelt stå ut med människan. Den här personen känner ofta att diskussioner online är helt värdelösa, ingen lyssnar ju på honom/henne eller ger densamme oändligt mycket uppmärksamhet, och det mest hela tiden. Räcker inte uppmärksamheten ändå så skrävlas och skarvas det, saker uppfinns, förhållanden hittas på och bedrifter kommer till.
Någon som har ett mindre, kanske rent av litet, socialt kontaktnät skulle jag själv se som någon som andra inte står ut med och/eller trivs bra med ett litet sällskap. Gissningsvis består kontaktnätet av mycket goda riktiga vänner enbart. Den här personen har ofta ett större utbyte av diskussioner online eftersom han eller hon inte kräver samma konstanta stimuli utan kan i lugn och ro välja sitt sällskap och låta valet ta den tid det behöver.
Kontentan av mitt dravel är att man inte ska blanda ihop val av kommunikationssätt med antalet riktiga vänner och ensamhet. Mitt första exempel känner sig antagligen oändligt ensam utan den vanliga dussinklungan med cheer leaders och andra som inte lägger så stor vikt vid sanning.
Jag hänger inte riktigt med på hur du kan få ihop att dissa Allan för att han "lägger in sina egna värderingar" och samtidigt posta ett inlägg som i princip säger att den som har ett stort socialt kontaktnät per automatik har ett "sämre" sådant, som mest tjänar till att ge ytlig bekräftelse (jag hörs, jag syns, jag är cool), än den som har ett mindre. Säger det inte mest att du själv har lite svårt för personer som du upplever som "fnissiga" i överkant?
Själv skulle jag helst vilja anta en ståndpunkt ungefär i mitten. Det ena är inte nödvändigtvis "sämre" än det andra, men jag tror inte att det ena därför kan ERSÄTTA det andra.
Undras om det var samma diskussion när telefonen kom. Speciellt fjortistjejerna (Yes, jag har varit en, och jag minns så väl.) ägnade plötslig timmar åt att prata i telefon med sina kompisar istället för att träffas och hoppa hage, eller vad som nu var idealet.
Jag håller inte riktigt med dig. Jag vet att det finns personer som istället för att skaffa riktiga vänskapsrelationer skaffar Internet-vänner. Man kan fastna vid datorn i flera år. Ett IRC-rum, några forum och ett spel som WoW eller CS. Man skaffar flera "vänner" där men det är inga direkt riktiga vänner. Någon gång så måste man ut i verkliga livet också, även om det är så mycket lättare att vara social och ha vänner på Internet.
Jag kan debattera i en hel kväll här på kolo eller snacka med folk jag mött för massor av år sedan i ett spel. Det ger mig rätt mycket, jag har skoj och lär mig massa. Det är bra mycket bättre än att kolla på TV eller läsa en kass deckare tycker jag. Däremot är det inte alls samma som i verkligheten, man tränar inte sin sociala förmåga. Det fungerar inte på samma sätt och tyvärr måste jag säga detta; ni är inte mina vänner. Förutom kanske Helena.
Nu är det en annan sak med att kommunicera med riktiga polare över msn. Skillnaden mot verkligheten är inte så stor, däremot så är det lättare att man glider ifrån varandra snackar över msn. Det är inte riktigt samma sak som att träffas i verkligheten anser jag. Livet framför datorn är helt enkelt..lättare.
Men debatten är inte om huruvida såna personer finns eller inte, möjligtvis berör den frågan om just dom här människorna blivit fler eller inte. Det jag påstår är att grupperna överlappar varandra utan att sammanhanget är just att den ena använder datorer. Mina tre bästa vänner, alltså dom jag räknar som vänner, bor i tre olika städer. Men varje gång jag besöker dom så fortsätter allt som om vi träffades dagen innan och inte året innan. Jag snackar med dom online också, jag snackar även med en mycket stor grupp andra människor online. Hur många vänner man har och hur nära/djup relationen är beror på personlighet och temperament, inte på teknik.
Det provocerar mig att påstå saker så som Allan gör det, han säger ju i princip att jag är en ensam och tragisk människa "Vill ingen sitta hos er?" eller hur han sa. Det råder svår gubbvarning på det trötta avståndstagandet från allting andra gör, som man inte själv törs prova eller förstår sig på.
Jag hänger inte riktigt med på hur du kan få ihop att dissa Allan för att han "lägger in sina egna värderingar" och samtidigt posta ett inlägg som i princip säger att den som har ett stort socialt kontaktnät per automatik har ett "sämre" sådant, som mest tjänar till att ge ytlig bekräftelse (jag hörs, jag syns, jag är cool), än den som har ett mindre. Säger det inte mest att du själv har lite svårt för personer som du upplever som "fnissiga" i överkant?
Själv skulle jag helst vilja anta en ståndpunkt ungefär i mitten. Det ena är inte nödvändigtvis "sämre" än det andra, men jag tror inte att det ena därför kan ERSÄTTA det andra.
Skrev jag inte: "Nu kommer min värdering" eller nånting sånt? Jag är medveten om att det var min personliga och synnerligen subjektiva mening. Det var menat att uppfattas som svårt subjektivt.
Skrev jag inte: "Nu kommer min värdering" eller nånting sånt? Jag är medveten om att det var min personliga och synnerligen subjektiva mening. Det var menat att uppfattas som svårt subjektivt.
Jo, men att sätta på en brasklapp ändrar ju inte inläggets innehåll (inte för Biskop Brask heller). Som i mina ögon bär lite väl tydlig prägel av romantikens (fortfarande synnerligen levande, om än oftare som en pose än som en övertänkt hållning) ideal: "Här sitter jag i min upphöjda ensamhet, typ jag håller mig för god för att idka ytligt och innehållslöst umgänge med ytliga och innehållslösa människor, som den simpla pöbeln gör". Lika lite som att det innebär att man är ett beklagansvärt UFO "utan liv" innebär att hänga framför datorn större delen av dygnet att man på något sätt per automatik är så mycket mer än andra, "jobbiga" personer - eller för den delen att världen utanför cyberspace skulle vara befolkad av "jobbiga" sämre sortens personer enbart, eller att cyberspace skulle vara en samlingsplats för intelligensreserven och Stora Tankars Tänkare ("Är Herkulez en kissballong?" osv. ...). Det är nästan så att jag tycker att inlägget förtjänar en kommentar i stil med:
Fan, ni som klagar på andras klagomål, hur står det till med er intelligens egentligen? Ni skriver att ni tycker att man ska få skriva/göra hur fan man än vill, FÖRUTOM att klaga... som ni själva just gjorde. Skitsmart. Verkligen.
F.ö. undrar jag om det kanske är dags att lyfta diskussionen lite? Ämnen som "sociala kontakter IRL vs. på internet", "när är man ensam", "vad är det att 'ha ett liv' och vem är det som avgör", "behöver vi mänsklig kontakt 'in natura' eller klarar vi oss ändå" och liknande är intressanta och viktiga ämnen, men det känns som om vi (med vissa undantag) är snubblande nära att överge dem för att istället ägna oss åt att banka på varandra med brännbollsträn. "Jag har VISST ett liv ffs omg stfu 11!!!!1!" Var det egentligen någon som angrep någon personligen så svårartat från början?
Jo, men att sätta på en brasklapp ändrar ju inte inläggets innehåll (inte för Biskop Brask heller). Som i mina ögon bär lite väl tydlig prägel av romantikens (fortfarande synnerligen levande, om än oftare som en pose än som en övertänkt hållning) ideal: "Här sitter jag i min upphöjda ensamhet, typ jag håller mig för god för att idka ytligt och innehållslöst umgänge med ytliga och innehållslösa människor, som den simpla pöbeln gör". Lika lite som att det innebär att man är ett beklagansvärt UFO "utan liv" innebär att hänga framför datorn större delen av dygnet att man på något sätt per automatik är så mycket mer än andra, "jobbiga" personer - eller för den delen att världen utanför cyberspace skulle vara befolkad av "jobbiga" sämre sortens personer enbart, eller att cyberspace skulle vara en samlingsplats för intelligensreserven och Stora Tankars Tänkare ("Är Herkulez en kissballong?" osv. ...).
Väl skrivet Tolkia.
Jo, men att sätta på en brasklapp ändrar ju inte inläggets innehåll (inte för Biskop Brask heller). Som i mina ögon bär lite väl tydlig prägel av romantikens (fortfarande synnerligen levande, om än oftare som en pose än som en övertänkt hållning) ideal: "Här sitter jag i min upphöjda ensamhet, typ jag håller mig för god för att idka ytligt och innehållslöst umgänge med ytliga och innehållslösa människor, som den simpla pöbeln gör". Lika lite som att det innebär att man är ett beklagansvärt UFO "utan liv" innebär att hänga framför datorn större delen av dygnet att man på något sätt per automatik är så mycket mer än andra, "jobbiga" personer - eller för den delen att världen utanför cyberspace skulle vara befolkad av "jobbiga" sämre sortens personer enbart, eller att cyberspace skulle vara en samlingsplats för intelligensreserven och Stora Tankars Tänkare ("Är Herkulez en kissballong?" osv. ...). Det är nästan så att jag tycker att inlägget förtjänar en kommentar i stil med:
Jag inser att mitt inlägg är svårt partiskt, det var menat så. Men ändå tycker jag att du är kvar i just att det måste vara ensamt att använda en dator för kommunikation. Jag hävdar fortfarande att det inte finns något samband mellan att inte ha någon som vill "sitta hos en" och datorbruk. Det är två olika saker.
När det gäller det jag sa om personer med stort kontaktnät så står jag ändå vid det. Jag upplever (givetvis är det subjektiv, vad annars?) dom som ensamma trots sitt enorma sällskap. Jag själv känner mig Oftast inte ensam, trots att jag är själv, och för att få fortsätta på samma spår:
Varför behöver ni (antaget alla andra då) sitta i knät på varandra och härja över en hockeymatch för att inte känna dåligt samvete över att ni suttit för mycket framför forumet?
MasterChief
2006-05-22, 10:33
Vissa använder datorn för att de är socialt ”handikappade” och saknar vänner. Andra använder den som ett redskap att kommunicera med sina vänner och så vidare ad infinitum. Alla har väl sina skäl. Dock så är ju kommunikation grundpelaren och det är aldrig fel.
På det stora hela är jag övertygad om att människor vill ha umgänge även IRL och att Internet helt enkelt fördjupar möjligheten till förstärkta kontakter och minskar klyftorna i samhället och gör oss alla till vänner vilket skulle minska antalet konflikter och sprida kärlek/vänskap i större utsträckning. Global gemenskap och masskramar ftw. :love:
Men ändå tycker jag att du är kvar i just att det måste vara ensamt att använda en dator för kommunikation. Jag hävdar fortfarande att det inte finns något samband mellan att inte ha någon som vill "sitta hos en" och datorbruk. Det är två olika saker.
Jag undrar om jag plötsligt råkade få bli Allan där? Jag kan inte komma på mig med att ha skrivit att det är ett tecken på ensamhet att använda datorn ofta (att det finns folk som har datorn som ett substitut för annan kontakt kan man inte förneka, men jag skulle inte vilja uttala mig om vilka eller hur vanligt förekommande de är, och "x finns" går ju inte automatiskt att vända till "finns det, är det x")?
När det gäller det jag sa om personer med stort kontaktnät så står jag ändå vid det. Jag upplever (givetvis är det subjektiv, vad annars?) dom som ensamma trots sitt enorma sällskap.
Jag börjar här undra vad som är ett "stort kontaktnät" och vilka personer det är som du anser har det. Jag känner och känner till många med ett större kontaktnät än mitt (som fortfarande inte är så litet att det skulle ge en psykiatrisk diagnos eller något, jo det är sant) som jag inte skulle klassa som ytliga, ointelligenta, fnissiga eller vad du vill kalla det. Möjligen en liten övergeneralisering här?
Varför behöver ni (antaget alla andra då) sitta i knät på varandra och härja över en hockeymatch för att inte känna dåligt samvete över att ni suttit för mycket framför forumet?
Tja, jag vet inte. För att överföra det till min värld så satt jag hemma hos en bekant och kollade på schlagerfestivalen i lördags, "varför" jag valde att göra det istället för att kolla själv, diskuterandes innehållet på Kolozzeum, vet jag inte om jag har något bra svar - utöver att min bekant är en klok, charmig och rolig person som har en plats nära mitt hjärta och som jag uppskattar mycket att umgås med. Det kändes bra, helt enkelt. Jag skulle inte säga att jag behövde det för att rena mitt samvete från något slags "forumskuld", men jag skulle säga att jag behöver den sortens aktiviteter/umgänge/kontakter också. Var det alltså ett "ytligare" sätt att tillbringa kvällen än vad det hade varit att se med "virtuellt" sällskap, och var det "ytligt" av mig att föredra det? Med din argumetation så var det ju det, då, men jag vet inte om jag håller med (utan att detta skulle innebära att jag kastar skit på den som faktiskt såg schlagerspektaklet ihop med cyber-folk eller vilket ord det nu kan finnas för det).
F.ö. undrar jag, rent allmänt, lite vad som gör ämnet så brännbart att det så fort blir svingande av verbala brännbollsträn, modell "Alla som gör si är UFO:n utan kompisar"" sv "Alla som gör så är flams-ytliga attention-whores". Det påminner om diskussionen kring mäns våld mot kvinnor (f.ö. aktuellt i DN idag, om jag inte tar fel); ämnet kommer upp och vips börjar folk försvara sig våldsamt, och pajkastningen är i full gång på två minuter.
Global gemenskap och masskramar ftw. :love:
Japp.
Det enda som är tragiskt är att vissa har ett behov av att kalla andra tragiska.
Det enda som är tragiskt är att vissa har ett behov av att kalla andra tragiska.
:thumbup:
Jag har märkt det senaste året att jag har tröttnat rejält på datorn som kommunikationsmedel ( desvärre, eller vad man ska säga, så har jag inte dragit ner så värst mkt på datoranvändandet, trots att jag alltså inte får ut lika mkt av det längre)
För egen del tror jag det beror på att den andra biten (det där med att träffa folk på riktigt, att ha riktiga och levande samtal) är alldeles för liten (typ noll) Inte datorns fel i sig alltså. Bara det att det inte funkar att ersätta. Inte längre iallafall.
Den rena ordväxlingen står mig upp i halsen ärligt talat.
Den är så...otillräcklig.
Jag har tyckt skitbra om att diskutera och snacka på nätet, tyckte att jag blev bättre på att tänka. Och att skriva. Jag blommade tyckte jag, fick en jäkla fart.Nu går det bara utför. Tycker varken jag kan tänka eller skriva längre.
Men det är väl så att tillslut blir det bara en massa ord. Meningslösa ord. (Även om det inte måste vara det. Det kan vara skitklokt, men det spelar liksom ingen roll i det läget)
ALEXPALEX
2006-06-09, 11:40
En lingvistisk teori går ut på att av talad kommunikation (alltså människor som snackar, teckenspråk och känselspråk är inte riktigt inräknat även om mekanismerna liknar varandra) ca 10% av uppfattningen bygger på de ord som uttalas, resten är tonfall, kroppsspråk etc. De små små nyansskiftningar som finns av att prata med någon "på riktigt" kan helt enkelt inte komma med i skriftspråk ens om det är den bäste av poeter som försöker tolka det. Men, dock bör vi komma ihåg att när man tar bort alla dessa små skiftningar så ökar anonymiteten och därmed också, för ganska många, modet att säga något. Det kan nog ha ett ganska stort värde så länge det inte blir en ersättning för vanligt liv. Chattande är väl sålunda att jämföra med alla rekreationshandlingar, hanteras varsamt och måttligt.
jag sitter här för att undvika mina sambos, sitter hellre här i min ensamhet än att vara med om det big-brotherliknande förhållandena som råder i huset vi delar.
vi är i princip ihop-parade och jag har inte mycket utbyte av att umgås med dom andra. kommer snart att flytta, om jag nu får jobb i höst åxå. mkt skönt att slippa ha en massa drägg som hänger i "mitt" hus/lägenhet =)
sen håller man kontakten väldigt bra med internet tycker jag. och jag är inte såå förtjust i chips heller..
Fan vad folk tog åt sig då.
allan
:D
lillnisse
2006-06-09, 18:43
Tycker du själv Allan och din typ hör till en av de mest tragiska, att ens orka hålla på som du gör på ett forum...
Lägga ner sådan livsenergi på att leka polis och skaffa sig någon slags makt över andra på internet, Det ÄR en tragedi i mina ögon.
Det mest roliga samt det mest sorgsna med dig och hela den här posten är att just den gruppen du beskrivit, den gruppen som enligt dig känner sig ensamma och vilsna är troligtvis de enda som någonsin skulle lyssna på dig och ens fundera över dina åsikter kring saker och ting.
Men jaja, har man ingen chefsposition i verkliga livet alternativt har för liten makt i sin så kallade position antar jag att internet är en enkel lösning. Allt för att stilla sin maktkåthet som många sitter inne med. Har sett det allt för ofta, tröttnat allt för mycket.
Har inget emot dig annars och i träningssammanhang är du väl att se upp till antar jag. Men har du sagt vad du tycker om andra hoppas jag du kan godta vad jag tycker om dig och ditt ego som flyter runt på vågorna, peace.
Lasse Kongo
2006-06-09, 19:21
Tycker du själv Allan och din typ hör till en av de mest tragiska, att ens orka hålla på som du gör på ett forum...
Lägga ner sådan livsenergi på att leka polis och skaffa sig någon slags makt över andra på internet, Det ÄR en tragedi i mina ögon.
Det mest roliga samt det mest sorgsna med dig och hela den här posten är att just den gruppen du beskrivit, den gruppen som enligt dig känner sig ensamma och vilsna är troligtvis de enda som någonsin skulle lyssna på dig och ens fundera över dina åsikter kring saker och ting.
Men jaja, har man ingen chefsposition i verkliga livet alternativt har för liten makt i sin så kallade position antar jag att internet är en enkel lösning. Allt för att stilla sin maktkåthet som många sitter inne med. Har sett det allt för ofta, tröttnat allt för mycket.
Har inget emot dig annars och i träningssammanhang är du väl att se upp till antar jag. Men har du sagt vad du tycker om andra hoppas jag du kan godta vad jag tycker om dig och ditt ego som flyter runt på vågorna, peace.
Och där låste vi tråden då det inte finns mkt mer att tillägga :bow:
Tigerkotten
2006-06-09, 20:50
Bra sagt Lillnisse håller med :)
Dumleman
2006-06-09, 21:54
En lingvistisk teori går ut på att av talad kommunikation (alltså människor som snackar, teckenspråk och känselspråk är inte riktigt inräknat även om mekanismerna liknar varandra) ca 10% av uppfattningen bygger på de ord som uttalas, resten är tonfall, kroppsspråk etc. De små små nyansskiftningar som finns av att prata med någon "på riktigt" kan helt enkelt inte komma med i skriftspråk ens om det är den bäste av poeter som försöker tolka det. Men, dock bör vi komma ihåg att när man tar bort alla dessa små skiftningar så ökar anonymiteten och därmed också, för ganska många, modet att säga något. Det kan nog ha ett ganska stort värde så länge det inte blir en ersättning för vanligt liv. Chattande är väl sålunda att jämföra med alla rekreationshandlingar, hanteras varsamt och måttligt.
Det är bara bra imho att man grundar sin uppfattning på det som motparten faktiskt uttrycker i ord istället för att grunda sin uppfattning på diverse yttre petitesser som t.ex. "oj han har ju gummistövlar på sig, jävla bonde honom lägger jag dövörat till!".
Det enda som är tragiskt är att vissa har ett behov av att kalla andra tragiska.
Det måste betyda att de flesta militanta ateister på forumet är rätt tragiska.
En lingvistisk teori går ut på att av talad kommunikation (alltså människor som snackar, teckenspråk och känselspråk är inte riktigt inräknat även om mekanismerna liknar varandra) ca 10% av uppfattningen bygger på de ord som uttalas, resten är tonfall, kroppsspråk etc. De små små nyansskiftningar som finns av att prata med någon "på riktigt" kan helt enkelt inte komma med i skriftspråk ens om det är den bäste av poeter som försöker tolka det. Men, dock bör vi komma ihåg att när man tar bort alla dessa små skiftningar så ökar anonymiteten och därmed också, för ganska många, modet att säga något. Det kan nog ha ett ganska stort värde så länge det inte blir en ersättning för vanligt liv. Chattande är väl sålunda att jämföra med alla rekreationshandlingar, hanteras varsamt och måttligt.
Det betyder antingen att 1. Skriftspråk kan bara uttrycka 10 % av det som talspråk uttrycker, eller 2. talspråk kan bara uttrycka mycket primitiva betydelser.
Ingetdera alternativet verkar stämma.
Bronkitkorv
2006-06-09, 22:25
Vi är alla tragiska på ett eller ett annat sätt. Jag är nöjd med min bekantskapskrets fast den är liten.Jag ser kollo och övriga internet kontakter som ett sätt att döda dötid. Fast jag antar att ungdomar är mer tragiska och spenderar ännu mer tid vid datorn än vad jag gör. Kanske till och med ser den som en kompis.... Vad konstigt att man ändå ser ungdomsgäng slåner gubbar på stan och spela fotboll precis som jag gjorde när jag var lite yngre*screwy*
Jag tror du var full när du skrev den här posten Allan, full och snetimental.. och lite tragisk som oss andra..
Det måste betyda att de flesta militanta ateister på forumet är rätt tragiska.
Kallar man någon annan för tragisk så är det oftast hos en själv problemet ligger. Oavsett om det handlar om religion eller datorer. Jag har dock aldrig sett någon kalla en troende för tragisk.
Med internet känner man sig aldrig ensam även om man är det.
Nu är det sommar och jag befinner mig i perioder ute på landet. Ärligt talat finns det inte jättemycket att göra här ute. Därför tycker jag det är jätteskönt att kunna sitta på nätet och läsa om en massa roliga saker samt prata med mina vänner som finns utspridda lide varstans.
Ibland känner jag väl att jag spenderar lite väl mycket tid på internet även i vanliga fall men det tycker jag att jag är väl värd. Utbildar mig och lägger mycket tid på det och på kvällarna efter träningen tycker jag om att surfa runt lite på internet. Alltid upptäcker man något nytt. Har i perioder testat att leva helt utan internet, visst det fungerar bra det med, men har då istället ersatt tiden jag ägnande här som ändå är något så när konstruktiv till att se på tv eller liknande, vilket jag får ut mycket mindre av.
Absinteh
2006-06-10, 12:39
Jag är helt på Allans sida.
Många blir way to komfortabla och prioriterar bort andra aktiviteter och sitter vid datorn istället.
Jobbigt.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.