Visa fullständig version : uppp i vikt?
bofinken
2006-04-24, 17:36
Nu är det så att jag vill gå upp ivikt.. ligger just nu så lågt att jag inte får träna för min läkare. undrar nu spelar det någon roll hur snabbt jag går upp? i så fall vad? vill ju bara kunna leva normalt och träna så snabbt som möjligt. täbkte kan jag inte bara pressa i mig så mycket mat som möjligt, både vanlig mat och galss och skit? finns det några risker med det?
min läkare säger att ett halvt kilo i veckan är rimmligt att gå upp. men då kommer det ju ta skitlång tid innan jag är som vanligt igen. varför skulle det inte vara bra att gå upp snabbare? har inge problem med att äta mycket även om det kanske inte alltid är skönt att vara proppmätt, men då blir jag ju normal snabbare.
Ja desto snabbare du går upp i vikt desto mer av den vikten kmr bestå av fett. Du får välja själv. Men samtidigt bygger du också mindre muskler om du går upp väldigt sakta i vikt. Jag tror 0.5 kg är en bra takt per vecka
bofinken
2006-04-24, 18:40
Hur kommer det sig att mer blir fett om det går snabbt? i och med att jag ändå inte får träna kan jag ju inte bygga upp så mycket muskler då det går långsamt...
ManuelIT
2006-04-24, 18:48
längd/vikt? verkar konstigt att din läkare rekommenderar dig att inte träna. när jag började vägde jag sjukt lite, gått upp runt 20kg på 6månader nu och ökar stadigt.
Nu skall vi vara jäkligt försiktiga att säga att en person som har träningsförbud för undervikt kommer gå upp i massa i fettvikt snabbt.
Du kan säkert gå upp mer, speciellt i början. Är kroppen utsvulten och under sin "normala" vikt så kommer du att lägga på dig rätt lätt i början genom att äta normalt. Men det viktigaste anser nog doktorn att du inte skall hetsäta eller tvinga i dig mat och på så sätt få en dålig syn på mat. Det viktigaste är ju att bli frisk och fungera normalt.
Nu antog min post att det handlade om undervikt på grund av före detta ätstörningar, det kanske påverkade. Jag är dock verkligen inte någon expertis på området men däremot finns det flera personer här som både har praktiskt och teoretisk erfarenhet inom området. Så jag hoppas du får bra hjälp.
Nu är det så att jag vill gå upp ivikt.. ligger just nu så lågt att jag inte får träna för min läkare. undrar nu spelar det någon roll hur snabbt jag går upp? i så fall vad? vill ju bara kunna leva normalt och träna så snabbt som möjligt. täbkte kan jag inte bara pressa i mig så mycket mat som möjligt, både vanlig mat och galss och skit? finns det några risker med det?
min läkare säger att ett halvt kilo i veckan är rimmligt att gå upp. men då kommer det ju ta skitlång tid innan jag är som vanligt igen. varför skulle det inte vara bra att gå upp snabbare? har inge problem med att äta mycket även om det kanske inte alltid är skönt att vara proppmätt, men då blir jag ju normal snabbare.
För 4 månadersedan var jag EXAKT i din situation, och
för tillfället så är den väl inte markant förändrad heller kanske, men
jag ska ge dig lite råd nu.
Det är ren idioti och "pressa i sig så mycket mat som möjligt".
Risker? Vill du bli fet så följ doktorns råd, för jag tror sannerligen inte
att han kan bannlysa dig från gymmet i syfte att bygga upp dig.
Vad jag kan tänka mig dock, är att han förbjudit dig från
all sorts förbränningsträning.
Tung styrketräning har jag svårt att föreställa mig skulle
vara negativt i ditt läge, om du nu inte är beroende av dropp etc.
(Så illa hoppas jag verkligen inte att det är!)
Du får vara beredd på att din kropp kommer lägga på sig en del fett,
oavsett hur du äter under den här inledande fasen.
Om du ätit väldigt lite (då menar jag också VÄLDIGT lite) finns
det risk att din förbränning är lite nedsatt.
Detta justeras dock lätt med regelbunden träning och näringstillförsel.
Om du känner dig jätte ovan vid normala portioner
så börja försiktigt och öka stegvis.
Jag har tagit min viktuppgång mycket seriöst spc vad gäller kosten
och jag upplever att tålamod BÖR vara din bästa vän just nu.
Ät vanlig, naturlig mat - gärna mycket råvaror - och överhuvudtaget så oraffinerat som möjligt.
Återigen, vad gäller mängd så finns det ingen anledning
att överäta (kasta i sig pizzor osv), utan öka succesivt
så kommer du snart till en punkt och vikt där du kan
käka på gott tonårsvis (MYCKET m.a.o).
Kör som sagt tungt i gymmet.
Ta inte ut dig fullständigt, men kör mellan 5-10 reps i varje övn
och gärna med fler set än 3 och UNDVIK all sorts kondition/förbränningsträning.
Åtminstone till en början.
Bli inte rädd och vikten rusar upp, för troligen är din vätskenivå i kroppen något undertryckt och det den gör i början nu när en överaskande stor mängd mat börjar tillföras är att den bygger upp inre organ igen och återställer sina nedsatta/tömmda depåer.
Ha tålamod. Ät mycket, ät naturligt och ät med förstånd.
Skippa sockerberikade livsmedel och kör styrketräning
i den intensiteten som du förmår!
Skicka gärna PM om det är nåt mer personligt du undrar över,
annars går det bra att svara här i tråden igen om du undrar över nåt.
Vill du bli fet så följ doktorns råd, för jag tror sannerligen inte
att han kan bannlysa dig från gymmet i syfte att bygga upp dig.
Vad jag kan tänka mig dock, är att han förbjudit dig från
all sorts förbränningsträning.
Tung styrketräning har jag svårt att föreställa mig skulle
vara negativt i ditt läge, om du nu inte är beroende av dropp etc.
(Så illa hoppas jag verkligen inte att det är!)
Skitsnack.
Om någon som är underviktigt att läkaren inte tillåter någon form av träning går upp 0,5 kg i veckan så tar det mycket lång tid innan den ens kommer i närheten av något som kan kallas fet.
Tung styrketräning är absolut inte lämpligt om man är underviktig då kroppen är extremt skör, särskilt om det finns en historia av ätstärningar med i bilden men även efter andra sjukdomar.
Du ska kanske ta dig ur ditt eget problem och stabilisera din hälsa innan du ger dig in på att ge råd åt andra i den här frågan?
Skitsnack.
Om någon som är underviktigt att läkaren inte tillåter någon form av träning går upp 0,5 kg i veckan så tar det mycket lång tid innan den ens kommer i närheten av något som kan kallas fet.
Tung styrketräning är absolut inte lämpligt om man är underviktig då kroppen är extremt skör, särskilt om det finns en historia av ätstärningar med i bilden men även efter andra sjukdomar.
Du ska kanske ta dig ur ditt eget problem och stabilisera din hälsa innan du ger dig in på att ge råd åt andra i den här frågan?
Hm, allt är relativt. Är man lite underviktig tror jag fortfarande
inte att styrketräning är någon fara.
Är man gravt undernärd och nästintill på gränsen till att bli inlagd så förstår jag dig.
jag menade inte "tung" styrketräning i den bemärkelse att man
kör failure till failure i alla set och lägger upp ett träningsprogram med 6 pass i veckan. Det var felformulerat av mig, men jag menade
träning med färre reps och fler set - än motsatsen.
Ja, det är klart att det tar LÅNG tid och bli fet (övervikt osv), men
man kan verkligen göra fel och bara slänga i sig skräpmat och gå upp i "fel" massa också.
Det kan jag skriva under på och andra jag känner som har varit sjuka i anorexia också.
Det sista förstår jag inte varför du skrev riktigt..
Jag är 17 år och det vet dem flesta här - alltså är jag ingen expert - men likväl så kan rådge honom när det gäller saker som jag själv har erfarit eller är insatt i OAVSETT om det jag säger inte är "korrekt" -
Därför är det å andra sidan MYCKET BRA att sådana som
du, som är mer kunniga än mig, kommer med invädningar och kritiserar det jag sagt - FÖR JAG säger då inte någonting som jag inte tror på eller för att skada någon annan.
Det här bara vad har jag har hört och läst, erfarit och fått
expertis av i andra fall, men visst kan jag ha fel - men återigen:
Det är fortfarande inte skitsnack, även om allt inte är "optimalt" eller korrekt.
Jag tackar väl för att jag fått lära mig nått nytt iafl och hoppas att killen som skrev den här tråden också lärt sig något och inte tog in min okunskap då.
bofinken
2006-04-24, 20:40
men vilka är då riskerna med att gå upp snabbt? att det lagras in som fett spelar väl ingen roll det gör det väl i lika stor mängd om man går upp i ett långsamt tempo? eller?
men vilka är då riskerna med att gå upp snabbt? att det lagras in som fett spelar väl ingen roll det gör det väl i lika stor mängd om man går upp i ett långsamt tempo? eller?
Kroppen kan bara bygga en viss mängd muskler och annat så vid en viss överätning så lagrar den istället för framtida bruk och då blir det fett som det lagras som.
Lite som om man skall förpacka saker i små lådor(muskler) men rullbandet åker på för snabbt så man måste slänga massa saker i en stor låda(fett) så länge tills man kan använda det sen. Ok, jag är kass på pedagogik märker jag nu.
En annan faktor är också att man skall inte stressa så man får en onaturlig syn på mat, det är lätt hänt att det blir mer och mer måsten när det gäller äta. Men jag tror inte du behöver vara orolig att du bara kommer gå upp ett halv kilo i veckan i början. När man väl börjar få i sig mat normalt så kommer det gå snabbare av sig själv utan att man behöver tvinga i sig.
Om du ska "trycka i dig mat" eller inte beror ju lite på hur man definierar begreppet också.
Vet du på ett ungefär hur mycket du får i dig på en dag, eller vill du hålla dig borta från räkning av kalorier och dylikt?
Sorry, Fricken, men jag måste hålla med Bumbi. Jag vet att du kämpar dig upp ur en ätstörning och jag hejar på dig i alla lägen! Jag vet såklart inte hur allvarlig din eller bofinkens situation är, men att råda honom till träning låter inte bra.
Lider man av grava ätstörningar eller befinner sig i ett svältstadie ska man inte träna överhuvudtaget, absolut inte!
I en sådan situation handlar det om att få upp kroppsvikten till normala nivåer och att träna in ett normalt ätbeteende. Därför är en viktuppgång på 0,5 kg per vecka bra. Det är ett hälsosamt energiöverskott och du lär dig att inte svulla i dig mängder med mat. Det är inte ett normalt ätbeteende. Nu brukar visserligen inte problemet ligga i att patienten svullar... ;)
Ätstörningar handlar lika mycket om psykiska som rent fysiska problem.
När kroppen befinner sig i ett svälttillstånd fungerar helt enkelt inte hjärnan som den ska. Tvångstankar och nojor förekommer i svåra fall; t ex att kalorier kan hoppa från en tallrik till en annan, tron att man går upp i vikt av lypsyl, panikattacker vid tanken på att tvingas äta mat, tvångsmässigt tränande för att dämpa skuldkänslan efter att ha ätit (in på toan och göra sit-ups och upphopp iförd jacka) osv.
Visst kan viktökningen vara snabb i början, precis som du skriver. Kroppen är ju desperat efter näring och energi. Inget fel med detta dock, det finns gott om tid att börja styrketräna så småningom när man har en hälsosam vikt och är fri från sina ätstörningar.
Bofinken: lyssna på din läkare, han/hon vet vad han/hon snackar om! Ät duktigt, kämpa på och ge inte upp! Det finns tid för träning hela livet sedan! :thumbup:
Fricken: Att använda ett utrryck som "Vill du bli fet" till någon som är underviktig där man inte vet anledningen till undervikten är inte så lyckat.
Att direkt gå mot en läkareres order när det gäller träning är inte något som jag sysslar med, om läkaren anser att man inte ska träna så ska man inte göra det. Om det är en ätstörning som ligger till grund så kan en del av processen också vara att lära sig av med att träna.
Du har fått mycket bra tips om just din viktuppgång och det är helt underbart att det verkar fungera :thumbup: men sen ska man akta sig att föra över det du har fått som råd direkt på en annan människa som har ett liknande problem (Om det nu är ett sådant problem och inte en annan sjukdom.)
När man får klartecken från en läkare att träna så är styrketräning under uppsikt av någon som kan hålla koll på volymen troligtvis en av de bättre metoderna för att försöka laga kroppen igen.
Fricken: Att använda ett utrryck som "Vill du bli fet" till någon som är underviktig där man inte vet anledningen till undervikten är inte så lyckat.
Att direkt gå mot en läkareres order när det gäller träning är inte något som jag sysslar med, om läkaren anser att man inte ska träna så ska man inte göra det. Om det är en ätstörning som ligger till grund så kan en del av processen också vara att lära sig av med att träna.
Du har fått mycket bra tips om just din viktuppgång och det är helt underbart att det verkar fungera :thumbup: men sen ska man akta sig att föra över det du har fått som råd direkt på en annan människa som har ett liknande problem (Om det nu är ett sådant problem och inte en annan sjukdom.)
När man får klartecken från en läkare att träna så är styrketräning under uppsikt av någon som kan hålla koll på volymen troligtvis en av de bättre metoderna för att försöka laga kroppen igen.
Aja, det viktigaste är ju att den här killen
lyckas och återfår en normalvikt igen och att han trivs med den
oavsett tempo eller vilken kort/lång tidsperiod det än må ta.
Men det är sant som du säger, att vi vet alldeles för lite
om den här personen och dennes ev. sjukdom, så
det var väl lite förhastat av mig att häva ur mig vad jag fått höra, (och vad som hjälpt mig). Ber om ursäkt grabben.
Men när doktorn som hade mig förbjöd "träning" för mig, då var det
främst menat den förbränningsträning som jag tidigare utövade:
Promenader, joggingturer osv - medan han såg glatt på att jag kom igång med lättare styrketräning. Hur som helst så spelar det ingen roll,
för troligtvis så är det ännu mer allvarligt med denna killen än det var med mig, men vi får hoppas att du repar dig fort!
Har doktorn sagt att all träning är att undvika så ska du undvika all form av träning.
Återigen, det är goda råd och tips som dokumenterat fungerar som
du ska ta åt dig, för det går att göra viktuppgången ohälsosam,
om man inte vet vad en lagom portion är t.ex, för då kanske man
oroar sig och faller tillbaks och det övergår i en annan känd ätstörning.
Önskar dig slutligen all vällycka och tackar Z_bumbi för rättelserna!
Har man ätstörningar och får behandling för det, så bör man överhuvudtaget inte ha tillgång till någon våg. Läkaren och behandlarna håller koll på vikten. Inte heller ska man tillåtas räkna kalorier och/eller vara involverad i vad som ska ätas.
Det går ut på att göra sig av med kontrollbehovet.
Försök att äta 5 gånger per dag. Det behöver inte vara giganstiska portioner så att du blir illamående efter maten.
Det är bara du som kan känna av hur det går, andra kan ge råd men till syvende och sist är det du som märker hur det egentligen är.
Tänk på att bara trycka i dig mat tills du mår dåligt etc. kan sänka lusten rejält...det är ju aldrig kul att göra något som får en att må illa.
Lycka till!
Snorkfröken
2006-04-25, 09:34
Det här handlar om en tjej som vill upp i vikt, inte en kille. Överlag kan det behövas lite mer bakgrund för att kunna ge lämpliga råd, och då kan det vara bra att ögna igenom de här trådarna:
http://www.kolozzeum.com/kolozzeum/showthread.php?t=63112
http://www.kolozzeum.com/kolozzeum/showthread.php?t=66277
Som vissa redan nämnt: har läkaren sagt att du har träningsförbud, så har du träningsförbud. Punkt. Är man tillräckligt underviktig är det farligt att belasta hjärtat eftersom det kan stanna om man är riktigt illa däran. Detta sker ju även vid styrketräning och inte bara vid cardio.
För att gå upp i vikt behöver du få i dig en hel del näring, näringsdrycker som du kan få utskrivna på recept eller köpa receptfritt finns på apoteket och de kan du dricka antingen til måltiderna eller mellan måltiderna, fråga efter dem på apoteket bara. Lycka till med allt..
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.