Axmode
2006-04-18, 00:58
Har på nu att skriver ett arbete om min syn på religion. Kursen är då Religionskunskap A på gymnasiet .Har inte skrivit ner inledning eller avslutning samt att jag saknar rättstavningsprogram på datorn.
Här kommer ett utkast ur arbete och vore kul att höra era åsikter om det. Har ni några mer förslag på saker ni tycker jag ska ta upp så släng gärna ut de ;)
OBS! Många meningsfel samt stavfel.
Det var nu äntligen dags. Jag skulle idag måndag 17/4 år 2006 ringa en nära vän vid namn Helena Savén som jobbar som präst i Rimforsa. Eftersom jag alltid varit skeptiskt till allt som har med tro på övre makter att göra så bestämde jag mig för att verkligen ställa henna mot väggen. Jag frågade henne om allt från hur livet skulle vara utan religion till hennes åsikter om "mohammadkarikatyrna". Efter ett 40 minuters långt samtal så var vi båda nöjda, jag fick svar på de frågor jag hade hoppats på samt att det gjorde mig ännu mer skeptiskt till allt som har med gud att göra.
Vi börjar med att backa tillbaka tidsepåkern ett par tusen år till de åren då några av religionerna fick sin början.
Att man på den tiden började tro på gudar är inte så konstigt om vi kollar hur man då levde, man hade sin familj och sin by där man bodde. Mycket mer om hur världen såg ut visste man inte. Det går att jämföras som när man läser en en saga för en 3åring. För vem har inte trott på tomten när man var liten? Nu är det 2006 och 2/3 av jordens befolkning tror fortfarande på gudar. Det är då man börjar undra om så stora delar av världen aldrig har hört talas om vad ordet evulotion betyder. Att man sedan sitter och lutar sig tillbaka och säger så fort man pratar om jordens universums uppkomst: "Gud skapade världen, gud lade stenen där" tyder bara att man inte har någon bättre kunskap utan man känner sig trygg av att lägga allt på gud. Men varför kan man inte då göra det annars? Ja det är frågan. Man säger att gud ska hjälpa de fattiga men varför är då halva jordens befolkning urfattig? Jag är medveten om att folk hade förmodligen varit fattiga utan religion med men att säga att gud ska hjälpa de fattiga när jorden är som det är tåls att tänka på.
Så sent som i början av 1900-talet kunde präster stå och säga till folk som var fattiga att det gjorde inget för att de skulle få ett bättre liv efter döden. Vad ger det för barbarisk bild på samhället? Ska man få leva i ett helvete i 70 år för att sedan komma till ett bra liv som man inte ens vet om den finns?
Hur skulle världen se ut utan religion?
Det är en fråga vi aldrig kommer få reda på men det går alltid att spekulera.
Helena och jag pratade lite om alla krig som kanske inte hade funnits om inte religionen hade funnits. Hon nämde bland annat att konflikten i Nordirland inte berodde på relgionen utan att katolikerna hade mycket mer tillgångar än protestanterna och det gjorde allt till en stor avundsjuka. Om vi då vänder på det hela, hade vi inte varit uppdelade i dessa "grupper" utan att alla hade varit i samma grupp (vi är alla människor alla med lika värde) så hade det inte varit så att just katoliker varit rikare och protestanterna fattigare. Istället kunde det varit så att en viss del av befolkningen haft mindre tillgångar och det hade inte gjort att man hade startat ett krig för det.
Kollar vi på andra världskriget så ser vi liknande sakner. Att Hitler ville ta över världen hade nog inte kunnat stoppats men hade inte kunnat lyckats så bra som han kunde utan att få några som han kunde skylla på för att få med sig resten av folket. Hade det istället varit så att judar inte varit judar utan att vi alla var av samma "stuk och buk" så hade han inte kunnat skylla på någon och det hade gjort att inte kunde lyckats så bra som det i början gick.
Hur vi än vrider och vänder på denna fråga så kan jag inte se något possitivt med religion. Det verkar som om de människorna som inte alls är troende kan leva en vardag på ett mycket lättare och bättre sett än de som som lägger ner sin själ för att få ett bättre liv efter döden och måste gå runt med en stor ångest hela tiden.
Ska kyrkan verkligen ha rätt att styra över staten i Sverige?
"Staten skall inte ha något att göra med religionen, de feligiösa samfunden skall inte ha något samband med statsmakten, Var och en m¨ste ha full frihet att bekänna sig till vilken religion han eller hon vill eller inte tro på någon religion alls." - V.I. Lenin
Detta påstående är något som man fortfarnade borde kämpa för. Man ska inte som ny svensk medborgare automatiskt skrivas in i svenska kyrkan och få en räkning utan att ens ha satt sin fot i kyrkan. Eftersom vi lever ett land som har ett demokratiskt styre så ska man själv få välja om man ska vara med i svenska kyrkan utan att man får en räkning hem i brevlådan.
Ska vi verkligen tilllåta att kyrkan hjärvtvättar våra barn?
Konfirmation har varit som många här i Sverige ser som någon man "ska göra". För bara 30 år sedan så tog man nästan för givet att barnen skulle konfirmeras. Hur ser det då ut idag?
Färre och färre väljer att konfirmeras och kyrkan blir mer och mer desperata. Man erbjuder skidresor och allt möjligt för att folk ska konfimera sig. Är det så att kyrkan börjar tappa greppet om relgionen här i Sverige och måste därför ta till desperata försök att locka barnen till kyrkan? Efter jag pratat runt lite med några av mina kompisar så kunde jag sumera med att ingen hade konfirmeras om man inte hade fått åka på resor eller fått presenter av sina föräldrar. Vad är det för bild man ger till barnen igentligen? Ska man konfirmeras ska det göras för att man är intresserad/nyfiken och inte för att föräldrar ska kunna gå och vara stolta på jobbet för att barnet har varit i kyrkan en gång i veckan. Det verkar som många föräldrar gör allt för det ska framstå som att deras barn är små änglar.
Det värsta av allt vad som gäller konfirmation är ändå att man väljer att göra det under den åldern då barnen är som mest känsliga. Är man 14 år och osäker på livet så finns det stor risk att man blir "lurad" av kyrkan. Detta kan jämföras med vad hitler gjorde under sitt styre:
"Hitler jugend"
Här kommer ett utkast ur arbete och vore kul att höra era åsikter om det. Har ni några mer förslag på saker ni tycker jag ska ta upp så släng gärna ut de ;)
OBS! Många meningsfel samt stavfel.
Det var nu äntligen dags. Jag skulle idag måndag 17/4 år 2006 ringa en nära vän vid namn Helena Savén som jobbar som präst i Rimforsa. Eftersom jag alltid varit skeptiskt till allt som har med tro på övre makter att göra så bestämde jag mig för att verkligen ställa henna mot väggen. Jag frågade henne om allt från hur livet skulle vara utan religion till hennes åsikter om "mohammadkarikatyrna". Efter ett 40 minuters långt samtal så var vi båda nöjda, jag fick svar på de frågor jag hade hoppats på samt att det gjorde mig ännu mer skeptiskt till allt som har med gud att göra.
Vi börjar med att backa tillbaka tidsepåkern ett par tusen år till de åren då några av religionerna fick sin början.
Att man på den tiden började tro på gudar är inte så konstigt om vi kollar hur man då levde, man hade sin familj och sin by där man bodde. Mycket mer om hur världen såg ut visste man inte. Det går att jämföras som när man läser en en saga för en 3åring. För vem har inte trott på tomten när man var liten? Nu är det 2006 och 2/3 av jordens befolkning tror fortfarande på gudar. Det är då man börjar undra om så stora delar av världen aldrig har hört talas om vad ordet evulotion betyder. Att man sedan sitter och lutar sig tillbaka och säger så fort man pratar om jordens universums uppkomst: "Gud skapade världen, gud lade stenen där" tyder bara att man inte har någon bättre kunskap utan man känner sig trygg av att lägga allt på gud. Men varför kan man inte då göra det annars? Ja det är frågan. Man säger att gud ska hjälpa de fattiga men varför är då halva jordens befolkning urfattig? Jag är medveten om att folk hade förmodligen varit fattiga utan religion med men att säga att gud ska hjälpa de fattiga när jorden är som det är tåls att tänka på.
Så sent som i början av 1900-talet kunde präster stå och säga till folk som var fattiga att det gjorde inget för att de skulle få ett bättre liv efter döden. Vad ger det för barbarisk bild på samhället? Ska man få leva i ett helvete i 70 år för att sedan komma till ett bra liv som man inte ens vet om den finns?
Hur skulle världen se ut utan religion?
Det är en fråga vi aldrig kommer få reda på men det går alltid att spekulera.
Helena och jag pratade lite om alla krig som kanske inte hade funnits om inte religionen hade funnits. Hon nämde bland annat att konflikten i Nordirland inte berodde på relgionen utan att katolikerna hade mycket mer tillgångar än protestanterna och det gjorde allt till en stor avundsjuka. Om vi då vänder på det hela, hade vi inte varit uppdelade i dessa "grupper" utan att alla hade varit i samma grupp (vi är alla människor alla med lika värde) så hade det inte varit så att just katoliker varit rikare och protestanterna fattigare. Istället kunde det varit så att en viss del av befolkningen haft mindre tillgångar och det hade inte gjort att man hade startat ett krig för det.
Kollar vi på andra världskriget så ser vi liknande sakner. Att Hitler ville ta över världen hade nog inte kunnat stoppats men hade inte kunnat lyckats så bra som han kunde utan att få några som han kunde skylla på för att få med sig resten av folket. Hade det istället varit så att judar inte varit judar utan att vi alla var av samma "stuk och buk" så hade han inte kunnat skylla på någon och det hade gjort att inte kunde lyckats så bra som det i början gick.
Hur vi än vrider och vänder på denna fråga så kan jag inte se något possitivt med religion. Det verkar som om de människorna som inte alls är troende kan leva en vardag på ett mycket lättare och bättre sett än de som som lägger ner sin själ för att få ett bättre liv efter döden och måste gå runt med en stor ångest hela tiden.
Ska kyrkan verkligen ha rätt att styra över staten i Sverige?
"Staten skall inte ha något att göra med religionen, de feligiösa samfunden skall inte ha något samband med statsmakten, Var och en m¨ste ha full frihet att bekänna sig till vilken religion han eller hon vill eller inte tro på någon religion alls." - V.I. Lenin
Detta påstående är något som man fortfarnade borde kämpa för. Man ska inte som ny svensk medborgare automatiskt skrivas in i svenska kyrkan och få en räkning utan att ens ha satt sin fot i kyrkan. Eftersom vi lever ett land som har ett demokratiskt styre så ska man själv få välja om man ska vara med i svenska kyrkan utan att man får en räkning hem i brevlådan.
Ska vi verkligen tilllåta att kyrkan hjärvtvättar våra barn?
Konfirmation har varit som många här i Sverige ser som någon man "ska göra". För bara 30 år sedan så tog man nästan för givet att barnen skulle konfirmeras. Hur ser det då ut idag?
Färre och färre väljer att konfirmeras och kyrkan blir mer och mer desperata. Man erbjuder skidresor och allt möjligt för att folk ska konfimera sig. Är det så att kyrkan börjar tappa greppet om relgionen här i Sverige och måste därför ta till desperata försök att locka barnen till kyrkan? Efter jag pratat runt lite med några av mina kompisar så kunde jag sumera med att ingen hade konfirmeras om man inte hade fått åka på resor eller fått presenter av sina föräldrar. Vad är det för bild man ger till barnen igentligen? Ska man konfirmeras ska det göras för att man är intresserad/nyfiken och inte för att föräldrar ska kunna gå och vara stolta på jobbet för att barnet har varit i kyrkan en gång i veckan. Det verkar som många föräldrar gör allt för det ska framstå som att deras barn är små änglar.
Det värsta av allt vad som gäller konfirmation är ändå att man väljer att göra det under den åldern då barnen är som mest känsliga. Är man 14 år och osäker på livet så finns det stor risk att man blir "lurad" av kyrkan. Detta kan jämföras med vad hitler gjorde under sitt styre:
"Hitler jugend"