muskelmassa/fett

[sissa]

När folk skriver här om att de vill att magrutorna ska synas, eller att andra muskler ska synas så skrivs det oftast att det är en fettfråga. Man måste gå ner i fettvikt.


Men alltså, hårdhet måste ju vara en kombination av mkt muskler och lite fett. Inte bara lite fett.

För mig tex, som väger 54 kilo nu till mina 167 cm, så känns det inte vettigt eller aktuellt med en deff. Nu har jag bara tränat i ung 7 månader och det är inte aktuellt av den anledningen heller, men rent viktmässigt så känns det skruvat för mig att gå ner i vikt. Eller det kanske det inte är? Är det förhållandet mellan muskler och fett som är relevant och som " motiverar" en fettredusering, inte bara vad man väger?

Men jag är inte stenhård bara för att jag inte väger så mkt liksom.

Nu tänker jag långt fram här, men jag tänker nåt i stil med att jag kanske kommer att deffa lite om 1 år eller så. Tidigast.

Att jag har gått upp i muskelvikt först med andra ord.

Låter vettigt väl?

[King Grub]

Det låter sunt och vettigt. Att inleda träningskarriären med en deff betyder för individer som från början inte är överviktiga oftast att resultatet blir "mager", inte "deffad".

[sissa]

Det låter sunt och vettigt. Att inleda träningskarriären med en deff betyder för individer som från början inte är överviktiga oftast att resultatet blir "mager", inte "deffad".


Precis. Och det var ju inte det man (jag) ville.

Bara att *flex* och ha tålamod med andra ord :)

[Tolkia]

Börjar du deffan nu kommer du ju att deffa bort hela dig. Eller snarare banta bort hela dig; det är tveksamt om man kan kalla en sådan sak att "deffa". Jag tycker överhuvudtaget att ordet "deffa" är gravt missbrukat - eller också är det bara jag som är gammal och mossig, och "deffa" betyder verkligen numera all sorts aktivitet som har som mål att minska vikten på vågen.

SUNT OCH VETTIGT RESONEMANG, TJEJEN! :thumbup:

[Fed up]

Jo, det låter jättesunt, men eftersom jag är en av dem som styrketränat rätt kort tid och nu deffar så får jag väl försvara det lite.

1. Anledningen till att jag började deffa var för att jag bara blev större när jag tränade, vilket gjorde att allt kändes helt meningslöst eftersom jag inte såg några muskler. Jag har gått upp rätt mycket de senaste åren och det är inget kul. Jag tror jag hade tappat motivationen till att fortsätta träna om jag inte hade börjat deffa. Ytligt? Ja, kanske, men så är det. Jag hade inte lust att gå ett helt år till och inte få plats i mina kläder, spräcka mina jeans för att låren går ihop och sliter sönder dem och känna mig allmänt obekväm i min kropp.
Men jag var inte bara o-hård, jag var direkt dallrig


2. Att jag kallar det deff är för att jag dels inte vill säga att jag bantar för då blir alla så hysteriska och bantning är för mig förknippat med något ganska osunt (ni vet, bara äta sallad i tre veckor, sen gå upp det dubbla direkt efter) och dels därför att jag styrketränar hårt och gör vad jag kan för att behålla de ynkliga muskler jag fått under min tid på gymmet. Liksom, hade jag varit kille hade jag ju haft riktigt synliga muskler nu, men eftersom jag är tjej är det svårt att få fram definitioner nu, oavsett om jag skulle deffa bort 10 kg till.

Min plan är iallafall inte att försöka deffa mig stenhård, eftersom det vore omöjligt, utan att gå tillbaka till ett läge såsom jag såg ut för några år sen och bli mer motiverad att fortsätta bygga muskler.

Men, tur för dig att du inte känner likadant... :thumbup:

[autowah]

Det verkar vettigt med den vikten du har.

[sissa]

Börjar du deffan nu kommer du ju att deffa bort hela dig. Eller snarare banta bort hela dig; det är tveksamt om man kan kalla en sådan sak att "deffa". Jag tycker överhuvudtaget att ordet "deffa" är gravt missbrukat - eller också är det bara jag som är gammal och mossig, och "deffa" betyder verkligen numera all sorts aktivitet som har som mål att minska vikten på vågen.

SUNT OCH VETTIGT RESONEMANG, TJEJEN! :thumbup:

Jag har verkligen (helt ärligt) inte övervägt deff nu. Det har inte kännts vettigt alls. För mig. Finns ingen anledning heller, jag är inte onöjd med min kropp eller så.

Det jag känner mig lite hungrig på är att få fram musklerna, att se vad som finns där under ( inte under ett enormt fettlager, men lite fett har även jag)

Men som sagt, bättre att vänta med det tills det finns något att "deffa fram"

Fettet jag har är som sagt inget jag mår dåligt alls över. Skulle jag inte ha det nu så skulle det förmodligen inte se så roligt ut. För att musklerna inte finns där riktigt än

[sissa]

Varför jag skrev inlägget var för att jag ville kolla lite hur folk tänkte, och "hur man gör" när man snarare ligger på gränsen till underviktig än tvärtom.

Det hela är väl rätt självklart och logiskt, men det snackas mkt om fettvikt och att gå ner i fettvikt om man vill att musklerna ska synas. Och visst....men det måste ju finnas muskler där under också. Plus att det inte känns "vettigt", i mina ögon, att gå ner i vikt när man ligger nära att vara underviktig. Även om man inte är stenhård.

[Tolkia]

Det är ju svårt att deffa om det inte finns något att deffa fram. Få har väl så lite underhudsfett som en svältande i Sudan, men "hård" är nog inte det första en betraktare tänker. :(
Har man inte så mycket muskulatur att deffa fram blir det ju inte så snyggt, det enda som syns är ju i så fall hur lite muskler man har. Särskilt som det ju även ryker en del annat än fett när man drar ned på intaget. ;)

Fed up: Jag fattar varför du inte gillar uttrycket "banta"; det har blivit väldigt belastat och betyder i mångas öron numera att man går på något hysteriskt kvällstidningsdiet. Folk som inte rör sig i "träningskretsar" brukar prata om att "hålla igen", "tappa lite", "dra in", "minska i vikt" osv. - vad som helst utom banta, typ. Vad som sedan är bra och inte beror ju till 100% på vem det är som gör det, och när och hur - det kan vara skitdåligt och det kan vara skitbra.

[heraso]

Ska vi bilda klubb? Har ett likartat förhållande mellan vikt och längd och blotta tanken på att jag skulle gå ner i vikt, jag skulle inte se klok ut! *screwy*

Äta och träna, sedan deffa om det behövs lagom till balen nästa år. Då ska det förhoppningsvis finnas lite muskler att plocka fram också, men just nu vore det förödande. Jag vet att jag har en relativt låg BF, tillräckligt för att omgående kunna avfärda alla tankar på viktnedgång. Och det är dessutom roligare att vara i någorlunda balans, äta lite mer än jag behöver och träna hårt, helt underbart om du frågar mig.