Visa fullständig version : Hur uttrycker sig din stress ?
Vi snackar inte 10 minuter stress nu utan daglig vardagstress som jobb, hinna med att träna etc etc.
OBS flera val och öppen poll.
Trotts att jag är från Norrland så blir jag stressad...
Måste vara något fel på mig... *grr27*
internethjälten
2006-04-02, 08:04
hittade inte min biverkan, får eksem / utslag av stress...
Allting utom Norrland, fast det mest tydliga är sömnproblem.
hittade inte min biverkan, får eksem / utslag av stress...
Åfan .. ja den förutsedde jag inte
Jag får inget utav det där, men det beror säkert på att jag i princip aldrig blir stressad. För mig handlar det om att ha rätt inställning, vad blir bättre av att man lägger en massa oönskad press på sig själv? Jag kanske är fel person att yttra mig som singel, utan barn, inga husdjur eller andra saker att tänka på. Visserligen har jag två jobb som jag ska hinna med, samt träning, matlagning och vila. Prioriterar man rätt så är det inga problem, TROR jag iallafall.
Jag håller med Yankee och har samma inställning.
Negativ stress är alltid dålig.
Jag får inget utav det där, men det beror säkert på att jag i princip aldrig blir stressad. För mig handlar det om att ha rätt inställning, vad blir bättre av att man lägger en massa oönskad press på sig själv? Jag kanske är fel person att yttra mig som singel, utan barn, inga husdjur eller andra saker att tänka på. Visserligen har jag två jobb som jag ska hinna med, samt träning, matlagning och vila. Prioriterar man rätt så är det inga problem, TROR jag iallafall.
Jag tror mer på att du inte blivit utsatt för den speciellt hårt än , även om du säkert har fullt upp hela dagarna så funkar det.
Jag tror också har man en gång blivit hårt körd och gått in i stressen så får man en lägre tröskel.
Jag tror mer på att du inte blivit utsatt för den speciellt hårt än , även om du säkert har fullt upp hela dagarna så funkar det.
Jag tror också har man en gång blivit hårt körd och gått in i stressen så får man en lägre tröskel.
Precis, jag tror inte heller att jag har blivit utsatt för RIKTIG stress. Det är som vanligt självklart lätt att sitta och säga hur man ska göra i teorin. Dock är mitt heltidsjobb riktigt stressigt, och det är många som inte klarar av det. Men som sagt, det handlar nog en hel del om vilka krav man har på sig efter jobbet också.
Med ett krävande skiftjobb med omställning av dygnsrytm varje vecka, träning, familj med 2 små barn och en massa husprojekt som aldrig blir klara är det lätt att hamna fel ibland.
Tyvärr blir jag ganska aggressiv och lättretlig vilket jag försöker jobba bort. Har även upplevt att jag blir förvirrad och glömmer var jag lägger saker m.m.
Allt handlar om att jag får den sömn jag behöver, så brukar allt annat ordna sig. Ofullständig sömn och stress är ingen bra kombination.
Håller med pirre, dom första åren på jobbet tyckte man det var ett konstigt beteende att folk fick magsår, riktiga veklingar mm. Sen började man själv köra som en dåre, försöka allt man kan, misslyckas trots det, får skäll och blir allmänt nervärderad av kunderna och cheferna osv ju mer sådana saker som inträffade desto mer orolig blir man att samma sak ska hända igen, för att minska den risken så tar man på sig mindre men då kommer kraven om lönsamhet ovanfrån att hela tiden göra mer, tjäna mer och ta på sig mer uppdrag som man inte har en aning om utgången av.
Ninjasmurf
2006-04-02, 08:28
Jag försöker alltid göra mitt bästa, det gör faktiskt att jag inte blir stressad.
Sen kan folk tycka vad dom vill, jag vet vad jag presterat.
Ryska_raketen
2006-04-02, 08:33
Det är bara psykiskt.
men blir irriterad,arg,grinig
Karl_alfred
2006-04-02, 08:36
Sömnproblem o trötthet.
Pirahna, du glömde den värsta av allt:
Panikånkest
Det har jag haft ett par gånger i mitt liv, när deadlines börjat närma sig och jag tror mig inte fixa det. Farsan har det när företaget inte går som det borde.
Men fy helvete vad det är obehagligt.
Svettningar. Har bara hänt en period i mitt liv.. Men då vaknade jag blöt i sängen, ibland misstänkte jag typ att jag kissat ner mig.. Så höll det på 1v. Det var en deadline i skolan och jag fattade nada.
blekfet2
2006-04-02, 09:02
är från norrland... duh. jag blir då konstant bitter, fnyser och klagar på sambon.
Aja är inte lika stressad nu så förhoppningsvis tycker hon om mig igen.. ;)
delta_mats
2006-04-02, 09:04
Ja ä från nårrland, ja blir int stresad så lätt.
Det där med Norrland är lite skämtsamt sen ligger det en del sanning i det, det är lägre tempo där och inte samma mentaitet som här ( i positiv mening då ).
ALEXPALEX
2006-04-02, 09:25
Klart att det finns sanning i det där att vara från norrland. Även i norrländska städer så är det allmäna tempot enormt mycket lägre än vad det är i Stockholm.
Varför tänker jag inte ens spekulera i.
/Alex
Det där med Norrland är lite skämtsamt sen ligger det en del sanning i det, det är lägre tempo där och inte samma mentaitet som här ( i positiv mening då ).
Faktiskt.Mina svettningar var min första stress period, när jag flyttar ner till uppsala..
Jag tror också har man en gång blivit hårt körd och gått in i stressen så får man en lägre tröskel.
Det kan nog stämma.
Jag som har arbetat på ackord hela livet och verkligen stressat på jobbet har på senare år insett att det inte är lönt. Det får bli klart när det blir klart. Jag kan inte göra mer än att jobba, det går faktiskt inte fortare för att man stressar runt som en vettvilling och man mår absolut inte bra av det.
Det kan nog stämma.
Jag som har arbetat på ackord hela livet och verkligen stressat på jobbet har på senare år insett att det inte är lönt. Det får bli klart när det blir klart. Jag kan inte göra mer än att jobba, det går faktiskt inte fortare för att man stressar runt som en vettvilling och man mår absolut inte bra av det.
Jag har vänner som intalar mig samma sak.
Att det hela ligger på mig att stressen uppkommer endast hur jag väljer att hantera situationen. Dem har säkerligen helt rätt.
Jag antar din lösning inte kom i att omvalidera dig själv utan snarare i att byta miljö ?
Jag har vänner som intalar mig samma sak.
Att det hela ligger på mig att stressen uppkommer endast hur jag väljer att hantera situationen. Dem har säkerligen helt rätt.
Jag antar din lösning inte kom i att omvalidera dig själv utan snarare i att byta miljö ?
Ja, man väljer själv om man vill bli stressad eller inte. Det kan vara ett svårt val ibland dock.
Nej, jag är kvar på samma firma och gör samma jobb. Jag har ändrat min inställning till jobbet och stressen istället. Jag trivs ju med mitt jobb, varför då låta stress förstöra det.
Negativ stress är alltid dålig.
grejen är ju den att kroppen reagerar likadant på negativ och positiv stress.
du får samma negativa reaktion i kroppen även fast du kanske inte märker det. Alltså dom reaktionerna som kan leda till att folk blir sjukskrivna (gillar inte ordet utbränd.
Jag har upplevt stress ganska mycket på arbetet. Jag reagerar normalt inte som ngt av ovan utan blir extremt fokuserad och strukturerar upp ännu mer och kör rakt fram. Problemet för omgivningen är väl att jag blir som en bulldozer. Om det är massor att göra och jag vet att det är svårt att hinna med så kan jag inte ta in tjafs och grejer vid sidan om.
Däremot har jag en gång i livet varit extremt stressad då hela situationen låg utanför min kontroll eller inte hela men mycket. Jag hade en ostrukturerad chef och jag visste aldrig vad som skulle hända och när. Jag är övertygad om att den värsta stressen är när man inte känner att man har kontroll över situationen för då kan du inte själv hantera det.
Då resulterade det i sömnlöshet, labilt humör där jag kunde gråta för ingenting och i slutändan förlorade jag min mens. Jag gjorde det jag kunde göra i situationen och slutade och började på ett annat jobb.
Krokodil
2006-04-02, 10:14
Jag skulle kunnat klicka i alla alternativ plus några till, men valde ändå problem med sömn och mage.
christian
2006-04-02, 10:14
Man väljer inte alls alltid själv om man blir stressad eller inte. Det kan vara en partner som det knasar sig med, det kan vara en nära anhörig som omkommit osv osv. Jag har varit med om bägge, fler än en gång. Då är det inte roligt och det blir svårt att koppla av, huvudvärken och magvärken kommer smygandes, irritationen, tröttheten men ändå rastlös på något sätt.
När det är "valbara" stressituationer såsom jobb och vardagsliv så går det ofta att undvika, men de gånger det inte gått så blir det svårt att koppla av och lite magvärk för att sedan gå ut över omgivningen i form av irritation om jag inte passar mig. Numera hanterar jag stress rätt bra, dvs vet vilka situationer jag blir stressad av, inser det och vidtar åtgärder.
agressiv blir jag nog, svårigheter att sova, magproblem i vissa fall samt enorma svårigheter att koppla av när stressen inte "behövs" längre sas.
det är väldigt otrevligt vara stressad :D
hittade inte min biverkan, får eksem / utslag av stress...
Klassisk biverkning. Jag la till den.
allan
Skulle ha kryssat i alla alternativ kom jag på. Nu är jag ju från norrland och stressar sällan, men när det väl blir för mycket så protesterar kroppen hårt.
Blir arg/irriterad
Då jag jobbar med familjen (föräldrar, bröder eller sambo) så är jag arbetselak, riktigt arbetselak
AFanatic
2006-04-02, 11:52
De alternativ jag kryssat i, plus:
*blir lätt förkyld
*får lätt näsblod
Periodvis är mitt jobb grymt stressigt, och eftersom jag jobbar som veterinärassistent har man ju hand om djur- som inte uppskattar stressade människor, så försöker man ju vara så lugn man kan, men det yttrar sig ju i sömnproblem (som jag iofs haft hela mitt liv) och massor av dom andra alternativen. Men det enda jag inte känner mig stressad över är träningen. Det är min räddning. Då kan jag vara focuserad och slippa tänka på medicindoseringar, narkosövervakning, blodprover osv. Likadant med min ridning, det finns inget bättre sätt att varva ner på. Det går inte att rida bra om man är stressad, hästen blir galen.
Så det gäller att hitta något som räddar en helt enkelt. Stressar man bara går det jäkligt illa. Jag kollapsade på perrongen i Jakan en gång för några år sedan, hade haft ett tufft år... Fick käka en himla massa mediciner. Inte kul.
Är prestationsångest stress?
Jag skulle nog kunna kryssa i de flesta alternativen, möjligen med undantag för eksem, beroende på hur man ser på det (ÄVEN om jag är från Norrland och t.o.m. fortfarande bor där. :D ). Många gånger ger ju det ena det andra; jag tycker t.ex. att det är svårt att säga om jag är trött p.g.a. stressen direkt, eller om jag är trött p.g.a stressorsakad sömnbrist (vilket i regel inte uttrycker sig som svårigheter att somna, utan som grava svårigheter att komm i säng och komma till ro för att KUNNA somna). Misstänker starkt att stubinen är kortare än vanligt när jag är stressad, vilket är mindre lyckat, eftersom den är ganska kort redan i normaltillståndet. Detta märks dock mindre när man bor ensam än om man har en familj att låta det gå ut över. Förvirring är dock för mig tecknet på att det verkligen är allvar. Jag är rätt disträ även i vanliga fall, men när jag börjar försöka skruva på korkar bakvägen och inte fattar varför det inte funkar, inte får ut pengar på bankomaten (och inte fattar att det beror på att jag slagit in fel kod, eftersom jag på något sätt inte längre kommer ihåg hur en bankmat egentligen fungerar), hittar kaffefiltren i kylskåpet, kliver in i duschen med lindan kvar på foten (trots att det känns vid varje steg varför jag har den på mig ...) osv., då är det något som inte är som det skall. Första gången detta hände trodde jag att jag höll på att bli tokig på riktigt.
Cerberus
2006-04-02, 13:26
När jag e stressad brukar jag springa upp o ner i trapphuset och skrika och svära som fan i typ en kvart.
Är prestationsångest stress?Japp!
Me_Myself
2006-04-02, 15:57
Sömnsvårigheter, ryckningar, magkatarr och smärta i lite varstans i kroppen.
Jag blir väldigt sällan stressad, förekommer nog en gång vartannat år. Brukar tänka efter innan jag kommer så långt och tänka "Aja, jag gör mitt bästa och ifall det inte duger - Trisst, men sånt e livet, bättre lycka nästa gång".
De gånger det händer dock - irritation och magproblem har varit följderna.
Mitt humör går i botten och jag blir aggro på allt och alla, blir nog lite apatisk oxå.
Förr hade jag inställningen att stress är något man inte kan kontrollera, nåt som bara övermannar en i vissa situationer och är bara att acceptera som en del av livet. Men det har gått upp för mej hur otroligt mkt det faktiskt har med inställningen att göra, att man(jag) ofta gick in i den hjälplösa-offer-rollen när livet körde ihop sej. Såg inte helt klart och trodde att vissa saker va långt mkt viktigare än de egentligen var. Det är så lätt att förlora sej i det man gör och glömma(eller kanske man inte ens vet) att man prioriterar bort hälsa och välbefinnande när man stressar. Att släppa ifrån sej vissa saker/tankemönster/känslor även om det är svårt vinner man MKT på =)
Att bli sönderstressad sänker stresströskeln.. men jag är övertygad om att det gett mej mer, i det långa loppet, än vad jag förlorat. Självkännedomen och omprioriteringen som följde hade jag definitivt inte haft om det inte vore för den helvetiska perioden i mitt liv iaf =)
magbesvär... kan inte käka nånting när jag är stressad.. asjobbigt
Jag har en tendens att fullspäcka min kalender med uppbokningar, vilket har lett till att jag från högstadiet fram till gymnasiet i princip varit konstant stressad. Det har visat sig i bland annat sömnlöshet, koncentrationssvårigheter, depressioner, eksem, klåda, näsblod och några få gånger i panikattacker. Det har ofta berott på att jag övervärderat vissa situationer och uppgifters viktighet.
En positiv sak är att jag nu väldigt lätt känner av ifall jag stressar, så att jag direkt kan åtgärda det. Det handlar nog mycket, som många redan nämnt, om att ändra sitt synsätt och att inte ställa för höga krav på sig själv. Själv tänker jag nu efter väldigt noga innan jag planerar in något på veckorna, och överväger ifall det är något jag vill göra och må bra av. Bokar man dock in för mycket sådant får det ju också motsatta effekten. ;)
Det beror lite på hur länge och hur jobbig stressen är. Tidiagre år har jag mest fått sömnsvårigheter och haft svårt att koppla av. Under det senaste året har jag tyvärr fått pröva på en helt annan typ av negativ stress med panikångest och glömska som följd :(
mangemani
2006-04-02, 18:37
svårt att koppla av.
blir jag stressad så(om jag tex är på jobbet)jobbar jag ännu intensivare.
Tror jag haft panikångest en gång, är inte helt säker på om det var det.. men satt i lunchrummet minns jag helt själv och höll på att svimma, är klart nåt av det vidrigaste jag varit med om, tror dessvärre att det för många krävs nåt (liknande) typ av uppvaknande för att komma till insikt..
mangemani
2006-04-02, 18:49
Tror jag haft panikångest en gång, är inte helt säker på om det var det.. men satt i lunchrummet minns jag helt själv och höll på att svimma, är klart nåt av det vidrigaste jag varit med om, tror dessvärre att det för många krävs nåt (liknande) typ av uppvaknande för att komma till insikt..
morsan har panikångest...har fått åka upp till sjukhuset ett antal ggr nu pga att hon ej kunnat sova samt att hon blivit svim färdig...har nått med nerverna att göra sa dom...vet dock inte vad det uppstår av,stress samt för mycket i tankarna kanske(?)
Blir frånvarande och okontaktbar, får stressexsem i ansiktet och en irreterad tjocktarm.. Kan inte sova..
Heh, verkar som jag är i gott sällskap med mina tre symptom i alla fall. WOOT WOOT!! :hbang:
När jag blir stressad så skiter jag i allt tills det lugnat ner sig,sen är jag inte stressad längre
morsan har panikångest...har fått åka upp till sjukhuset ett antal ggr nu pga att hon ej kunnat sova samt att hon blivit svim färdig...har nått med nerverna att göra sa dom...vet dock inte vad det uppstår av,stress samt för mycket i tankarna kanske(?)
Fan va jobbigt asså..
har för mej att det är pga nån form av överbelastning man får det, vet iaf att dagen jag fick det hade varit extrem och jag hoppas verkligen att jag aldrig nånsinn behöver uppleva det igen.
Minns att jag tyckte det va 'fjanterier' innan jag fick uppleva det själv *screwy*
Gör allt för att undvika stress nuförtiden :)
cheesian
2006-04-02, 19:49
Allt utom dom 2 sista. Losec 4 life.
Jag blir aldrig nästan aldrig stressad, tycker jag lyckas planera bra för att undvika det. Är det så att jag känner att stressen är på väg så får jag prioritera bort något.
Jag är hyfsat stresstålig, TROR JAG. Har nog inte riktigt ställts inför några riktigt extrema situationer ännu.
När jag känner av stress är jag utåt sett ganska lugn, försöker tänka tanken "vad är det värsta som kan hända" svaret är "ingenting livsavgörande precis (nå förutom när jag sladdade av vägen i 110+ då var svaret dö) och då är det lättare att fokusera och göra det bästa av situationen.
Problemet är snarare att jag vet att jag brukar klara saker med rätt tight tidsplan, vilket leder till tidsoptimism som i sin tur leder till en slags apati när det verkligen börjar bli stressigt. Typ att man i huvudet tränger bort stressmomentet och även samtidigt ignorerar det man faktiskt behöver göra och då är risken stor att man kommer på sig själv med att sitta framför datorn och verkligen inte göra någonting vettigt när man egentligen verkligen borde göra det där viktiga istället.
Metal_boy_
2006-04-03, 01:12
morsan har panikångest...har fått åka upp till sjukhuset ett antal ggr nu pga att hon ej kunnat sova samt att hon blivit svim färdig...har nått med nerverna att göra sa dom...vet dock inte vad det uppstår av,stress samt för mycket i tankarna kanske(?)
Ja det är en form av stress kan man säga. Det är svårt att veta exakt vad som kan ha utlöst det dock. Att få en panikattack innebär inte att man kommer att få det upprepade ggr, det finns folk som har fått det nån enstaka gång och sedan aldrig upplevt det igen.
För att försöka förklara det enkelt så är det så att vi har en försvarsmekanism som har suttit i sedan urminnes tider då vi fysiskt behövde försvara oss mera. Den här lilla varningsklockan som förbereder våran kropp för att inta försvar är den som ringer en aning för lätt på oss som har PÅ. En attack bryter då ut och vi förstår liksom inte varför eftersom det inte finns nån anledning egentligen, det är påhittade farhågor i huvudet som ettrat sig fast där. En del som styr den här lilla varningsklockan är vårt serotonin som pruduceras i hjärnan och det är det som vi har lite brist av.
När en Panikattack uppstår så är det riktigt obehagligt, ingen skulle skratta av att uppleva den känslan. Saker som händer(med lite undantag på en del exempel, beroende på person)är; man börjar andas fortare (hyperventilera), svettningar uppstår, pulsen ökar, yrsel(overklighetskänsla), illamående, räddsla för att dö, räddsla för att bli galen och göra bort sig m.m.
Alla dessa känslor finns det logiska och ofarliga förklaringar till. Tarmsystemet stängs av, blodets huvuduppgift är att transporteras till musklerna(därav den ökade hjärtrytmen). Svettningar och rodnad uppstår pga den ökade blodtillförseln i huden m.m.
Det ologiska ligger i hur det uppstår. Man måste lära sig att tänka annorlunda bl.a. Jag ska få kontakt nu med en psykoterapeut som ska lära mig det.
/Mr Psyk ( i botten av sin gottepåse)
Jag stressar inte för att jag ta inte på mig mer än jag klara av.
Inte så stresstålig, ger ifrån mig någon bitter kommentar kanske.
userfriendly
2006-04-03, 06:18
jag blir:
arg, deprimerad, irriterad, trött, ofokuserad, gråter lätt osv osv
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.