ryssen
2006-03-15, 19:58
Folk som är födda mellan 1960 och 1970 borde statistiskt vara döda!
Enligt dagens lagstiftare och byråkrater borde de av oss, som var barn på 60- och 70 talet inte ha överlevt. Våra barnsängar var målade med blybaserad färg, vi hade inga barnsäkra medicinflaskor, ej heller barnspärrar på lådor eller skåp. Vi hade aldrig hjälm på oss när vi cyklade och vi drack vatten direkt från trädgårdsslangen..
Vi åt bröd med smör på och drack saft med socker i, men vi blev inte överviktiga barn för det - därför att vi var ute och lekte. Vi delade gärna en läsk med en kompis och drack ur samma flaska, utan att rengöra den innan - och inte en enda unge dog!
Vi använde timmar på att bygga lådbilar av gamla skrotade saker, cykelhjul och barnvagnshjul, gamla snören från garaget, en pall från köket som man sågade av benen på. Sen susade vi nedför backen i en hiskelig fart, bara att lite senare upptäcka att vi glömt montera bromsar. Efter några vändor i diket lärde vi oss att lösa problemet utan att söka på Alta Vista.
Vi gick ut tidigt på morgonen för att leka. Vi lekte hela dagen till dess gatubelysningen tändes. Då skulle man visst äta! Vi åt i 200 km/h för att sedan åter springa ut och leka. Det var i stort sett omöjligt att få tag på oss för det fanns inga mobiltelefoner. I bästa fall hade vi sagt åt vilket håll vi for, men det var oftast helt inkorrekt.
Vi hade inget Playstation eller Nintendo, ingen X-Box - i det hela taget inga TV-spel alls. Vi hade inte 99 TV-kanaler, inget surround-system eller några DVD-spelare, inga mobiltelefoner eller chattrooms på Internet.
Vi hade vänner.. Vi gick själv ut och fann dom. Fick inga inlägg på Lunarstorm eller SMS på telefonerna.
Vi ramlade ned från träd, skar oss med knivar, bröt både armar och ben, fick bulor i huvudet och slog ut tänder, men ingen blev stämd för dess olyckor eftersom det var olyckor. Ingen annan fick skulden - bara vi själva. Kommer du ihåg olyckorna?
Vi slogs så vi blev gula och blåa, men lärde oss att komma över det.
Vi hittade på lekar med pinnar och tennisbollar, kottar och gamla spikar, vi åt jord, gräs och snö. Trots alla varningar var det inte så många ögon som blev utstuckna, och gräset vi åt växte inte i magen tills vi dog, och vi fick inte maskar i magen av snön.
Vi cyklade hem till varandra, bankade i bästa fall på, gick rakt in och blandade oss i samtalet.
Vissa elever var inte så kvicka som andra i skolan, så de föll igenom och fick gå om ett år.
Denna generation har fostrat några A:n - de mest riskvilliga investerare, de kreativaste ingenjörerna, och de bästa problemlösarna som världen skådat.
Vi hade frihet och ansvar, men även succéer och fiaskon, och vi lärde oss att förhålla oss till samtliga.
Enligt dagens lagstiftare och byråkrater borde de av oss, som var barn på 60- och 70 talet inte ha överlevt. Våra barnsängar var målade med blybaserad färg, vi hade inga barnsäkra medicinflaskor, ej heller barnspärrar på lådor eller skåp. Vi hade aldrig hjälm på oss när vi cyklade och vi drack vatten direkt från trädgårdsslangen..
Vi åt bröd med smör på och drack saft med socker i, men vi blev inte överviktiga barn för det - därför att vi var ute och lekte. Vi delade gärna en läsk med en kompis och drack ur samma flaska, utan att rengöra den innan - och inte en enda unge dog!
Vi använde timmar på att bygga lådbilar av gamla skrotade saker, cykelhjul och barnvagnshjul, gamla snören från garaget, en pall från köket som man sågade av benen på. Sen susade vi nedför backen i en hiskelig fart, bara att lite senare upptäcka att vi glömt montera bromsar. Efter några vändor i diket lärde vi oss att lösa problemet utan att söka på Alta Vista.
Vi gick ut tidigt på morgonen för att leka. Vi lekte hela dagen till dess gatubelysningen tändes. Då skulle man visst äta! Vi åt i 200 km/h för att sedan åter springa ut och leka. Det var i stort sett omöjligt att få tag på oss för det fanns inga mobiltelefoner. I bästa fall hade vi sagt åt vilket håll vi for, men det var oftast helt inkorrekt.
Vi hade inget Playstation eller Nintendo, ingen X-Box - i det hela taget inga TV-spel alls. Vi hade inte 99 TV-kanaler, inget surround-system eller några DVD-spelare, inga mobiltelefoner eller chattrooms på Internet.
Vi hade vänner.. Vi gick själv ut och fann dom. Fick inga inlägg på Lunarstorm eller SMS på telefonerna.
Vi ramlade ned från träd, skar oss med knivar, bröt både armar och ben, fick bulor i huvudet och slog ut tänder, men ingen blev stämd för dess olyckor eftersom det var olyckor. Ingen annan fick skulden - bara vi själva. Kommer du ihåg olyckorna?
Vi slogs så vi blev gula och blåa, men lärde oss att komma över det.
Vi hittade på lekar med pinnar och tennisbollar, kottar och gamla spikar, vi åt jord, gräs och snö. Trots alla varningar var det inte så många ögon som blev utstuckna, och gräset vi åt växte inte i magen tills vi dog, och vi fick inte maskar i magen av snön.
Vi cyklade hem till varandra, bankade i bästa fall på, gick rakt in och blandade oss i samtalet.
Vissa elever var inte så kvicka som andra i skolan, så de föll igenom och fick gå om ett år.
Denna generation har fostrat några A:n - de mest riskvilliga investerare, de kreativaste ingenjörerna, och de bästa problemlösarna som världen skådat.
Vi hade frihet och ansvar, men även succéer och fiaskon, och vi lärde oss att förhålla oss till samtliga.