Visa fullständig version : ensam, helt plötsligt...
Barkbiten
2006-03-10, 21:46
det här kanske är onödigt, eftersom jag inte har skrivit så mycket så jag "känner" så många här. men i brist på folk att prata med så skriver jag av mig lite här ändå, kanske blir bättre om man får skriva hur man känner.
Min flickvän lämnade mig idag. Fem år tillsammans, och plötsligt är allt slut.
Visst har vi haft det lite körigt ett tag, men jag trodde inte att det var värre än att det skulle gå att lösa, vill man bara så går ju allt liksom.
Istället blir det såhär, fan jag trodde vi skulle ha en framtid ihop, vi har tom varit inne på att köpa hus ihop, helst till sommaren/slutet av det här året.
trodde vi skulle tillbringa resten av livet ihop, skaffa barn och ha massor av kul.
Hon ville inte leva som mig sa hon. Jag lever ett alldeles för inrutat liv, mat, träna sova etc. hon vill ha det friare. Jag har aldrig ens tyckt att hon måste göra nånting som jag gör, men hon vart ändå instängd i mitt strikta schema.
Jag tränar ju för att livet ska bli bättre, inte bli utan min Skatt!
Ändå vill jag ju inte ge upp min dröm om att bli grofv för henne...
Undrar om jag kommer kunna lita på någon igen? Det har alltid varit vi två mot världen. Så mycket minnen, både bra och dåliga, men det har ändå alltid varit vi. Behöver kanske inte säga att det är, förlåt var, mitt första och ända seriösa förhållande, flyttade direkt hemifrån ihop med henne.
Suck. Vet inta vad fan jag ska göra, skulle vilja stirra djupt ner in en flaska whisky, men jag dricker ju inte. Det är skrämmande hur lite kompisar man har kvar som är intresserade av att bjuda på kaffe och lyssna på när man beklagar sig, dom flesta har fullt upp med sitt.
Ja jag vet, inget ont som inte har något gott med sig, men det känns jävligt mörkt just nu.
En sak är säker, livet kommer aldrig bli sig likt igen.
det här kanske är onödigt, eftersom jag inte har skrivit så mycket så jag "känner" så många här. men i brist på folk att prata med så skriver jag av mig lite här ändå, kanske blir bättre om man får skriva hur man känner.
Min flickvän lämnade mig idag. Fem år tillsammans, och plötsligt är allt slut.
Visst har vi haft det lite körigt ett tag, men jag trodde inte att det var värre än att det skulle gå att lösa, vill man bara så går ju allt liksom.
Istället blir det såhär, fan jag trodde vi skulle ha en framtid ihop, vi har tom varit inne på att köpa hus ihop, helst till sommaren/slutet av det här året.
trodde vi skulle tillbringa resten av livet ihop, skaffa barn och ha massor av kul.
Hon ville inte leva som mig sa hon. Jag lever ett alldeles för inrutat liv, mat, träna sova etc. hon vill ha det friare. Jag har aldrig ens tyckt att hon måste göra nånting som jag gör, men hon vart ändå instängd i mitt strikta schema.
Jag tränar ju för att livet ska bli bättre, inte bli utan min Skatt!
Ändå vill jag ju inte ge upp min dröm om att bli grofv för henne...
Undrar om jag kommer kunna lita på någon igen? Det har alltid varit vi två mot världen. Så mycket minnen, både bra och dåliga, men det har ändå alltid varit vi. Behöver kanske inte säga att det är, förlåt var, mitt första och ända seriösa förhållande, flyttade direkt hemifrån ihop med henne.
Suck. Vet inta vad fan jag ska göra, skulle vilja stirra djupt ner in en flaska whisky, men jag dricker ju inte. Det är skrämmande hur lite kompisar man har kvar som är intresserade av att bjuda på kaffe och lyssna på när man beklagar sig, dom flesta har fullt upp med sitt.
Ja jag vet, inget ont som inte har något gott med sig, men det känns jävligt mörkt just nu.
En sak är säker, livet kommer aldrig bli sig likt igen.
Aldrig kul när det blir sådär, tiden läker dom flesta sår
Herkulez
2006-03-10, 21:49
trist mannen, men du kommer att gå vidare. Det med att du lever ett flr inrutat liv lät mer som en ursäkt från hennes sida...kanske då.
Fettecke
2006-03-10, 21:51
Jag tycker synd om dig...
Peronligen så hatar jag sånna här trådar.... får alltid tankar på att "detta kommer hända mig snart"...
Du och Puppas kan ju trösta varandra.... :D
Tricklev
2006-03-10, 21:58
Har precis brytit med tjejen själv, och det känns värdelöst.
Fast sedan så läser man om folk här på kolo som har det RIKTIGT dåligt, då känns det inte så farligt längre.
lider med dig...vet inte om det är detta du vill höra men det finns dem som har det värre http://www.kolozzeum.com/kolozzeum/showthread.php?t=64041 :(
Beklagar verkligen. Förstår att det känns jobbigt. Kan nog inte säga så mycket som får det att kännas bättre nu.
Glöm inte bort dina kompisar. Det är viktigt att inte försaka dem bara för att du är i ett förhållande. Se till att börja bygga upp kontakten med dem igen så har du några att umgås med.
jag känner verkligen med dig!
Jag ser inte fram mot den dag (om den kommer) då det tar slut.. jag är i från min tjej cirka fyra veckor lite då och då, och som jag saknar henne då.. inte optimalt så att säga..
men det är bara att bita ihop antar jag
Lider med dig. Vet alldeles för väl hur det känns :( . Det blir bättre sen även livet kommer att suga hårt den närmaste tiden.
Barkbiten
2006-03-10, 22:09
tack alla... betyder mycket, även om det låter dumt
läste robbans tråd nu, man kanske inte ska gnälla iaf, finns ju dom som har det värre, mycket värre.
ska trösta mig med några glas laphroaig och en proteindrink nu då kanske det blir mindre dåligt
Ryska_raketen
2006-03-10, 22:09
Försök koncentrera dig på ditt mål, bli grovf!
tack alla... betyder mycket, även om det låter dumt
läste robbans tråd nu, man kanske inte ska gnälla iaf, finns ju dom som har det värre, mycket värre.
ska trösta mig med några glas laphroaig och en proteindrink nu då kanske det blir mindre dåligt
Bara för att det finns de som har det värre gör ju inte att din smärta blir mindre. Stäng inte ute den med det argumentet. Den kommer att komma tillbaks och slå dig i huvudet vid ett senare tillfälle om du inte tar itu med den.
Håller med Honn. Tillåt dig själv att vara deppig ett tag. Känns det jobbigt ska du inte tränga undan det.
Det går en viss tid i ett förhållande, sen kommer man till ett vägskäl. Då måste man bestämma sig om man ska satsa för allt man är värd, eller om man vill gå åt något annat håll. Det är skitjobbigt när det går åt fel håll. Jag gjorde som din tjej. Kände att jag behövde bo själv och ta reda på vad jag ville, innan jag gick vidare till något mer seriöst. Det låter ju väldigt klyshigt, men så var det. Kände att jag förlorat del av mig själv, och kunde inte fortsätta förrän jag visste att jag var redo. Kanske var det dit din flickvän också kom? Jag har hört många par som råkat ut för det här, och det är ju alltid jobbigt. När man tappar kontrollen över något som man trodde man hade.
Känns väl inte som någon tröst, men kanske (om hon kände som jag) kan förklara varför det blev som det blev.
Bo själv ett tag. Gör det du själv vill. Umgås med dina vänner och ta tag i saker som du inte haft tid för innan. Det går över, även om det känns jäkligt tungt just nu.
tack alla... betyder mycket, även om det låter dumt
läste robbans tråd nu, man kanske inte ska gnälla iaf, finns ju dom som har det värre, mycket värre.
ska trösta mig med några glas laphroaig och en proteindrink nu då kanske det blir mindre dåligt
Du har ju bra smak i whiskey i alla fall, det här ska nog gå bra.
Metal_boy_
2006-03-10, 23:04
Jag beklagar. Jag gick igenom samma sak för 6mån sedan efter ett förhållande på 4 år. Det jag kan rekommendera är att sörja. Tänka och sörja och upprepa. Jag försökte dölja min sorg ibörjan och då smäller det till ordentligt senare. Jag vet att du nu sitter och tänker "jag kan inte leva utan henne, hon är ju min tjej" " tänk om hon träffar nån annan nu" "Jag kommer aldrig få doppa henne igen" etc. Men det är normalt att tänka så. Det värsta du kan göra är att krusa henne och tjata. Du är den du är och försök inte ändra på dig för hennes skull, det finns flera tjejer där ute som vill ha en kille som är just som dig. Håll inte inne på tårarna, gråt och gråt så mycket du bara orkar. Det släpper på spänningarna och vänjer tankarna.
Fatalist
2006-03-10, 23:06
Beklagar hemskt mycket att hon lämnat dig, och att dina kompisar lämnat dig för att du åsidosatt dem.
:-( Jag sörjer med dig.. :-(
Beklagar förlusten med tjejen.
Bara ut och hitta en ny kvinna, koppla på charmen och glöm det gammla.
Träningen är inte allt, försök få lite avstånd till det.
Bronkitkorv
2006-03-10, 23:22
Ehmm du har ju din bänkpress och ditt BB liv ju *screwy*
Vad kan vara viktigare än det ?
Om tio år så är du förmodligen inte alls lika besatt av träningen, då kanske du undrar vad det var som var så oerhört viktigt med proteindrinkar och regelbundna vanor men fömodligen så ångrar du ändå inte ditt val av liv så kör på ändå.
Om ett förhållande inte tål lite besatthet så är det troligen inte ett bra förhållande menar jag.
Metal_boy_
2006-03-10, 23:24
Ehmm du har ju din bänkpress och ditt BB liv ju *screwy*
Vad kan vara viktigare än det ?
Om tio år så är du förmodligen inte alls lika besatt av träningen, då kanske du undrar vad det var som var så oerhört viktigt med proteindrinkar och regelbundna vanor men fömodligen så ångrar du ändå inte ditt val av liv så kör på ändå.
Om ett förhållande inte tål lite besatthet så är det troligen inte ett bra förhållande menar jag.
Well spoken, korvnacke :thumbup:
Många kan identifiera sig med din situation, inte minst jag själv. Tyvärr så är det så att det kommer kännas SKIT, på ren svenska, den närmsta tiden. För mig tog det nästan ett år innan jag var fit for fight igen (även om det var jag som gjorde slut). Men efter regn kommer sol, och när du kommer ut från den där skiten kommer du vara starkare än någonsin.
Det som inte dödar det härdar, och det stämmer faktiskt jävligt bra när det gäller såna här situationer.
Det som hjälper är att prata mycket med någon som orkar lyssna + att grina så in i h*vette så känns det bättre sen.
känner med dig, jag har själv gått igenom liknande, här får du länken, mitt tips: klipp alla band direkt. Cold Turkey. Annars finns risken att du hamnar var jag är, 4 år senare och fortfarande inte över henne. Det är svårt, mycket svårt. Du har stöd här hos oss.
"Umgås du med gamla ex?" tråden:
http://www.kolozzeum.com/kolozzeum/showthread.php?t=62732
Skulle vilja säga samma sak som Mental_boy och Snake, och
jag tror inte att man efter nåt sånt här nånsin kommer komma i närheten av samma sorts lycka igen. Det man hade i sitt första seriösa förhållande, som skapade den man är, kommer aldrig 2 gånger. Nu kommer du vara fullt medveten om hur det kan bli, även om du ibland glömmer bort det. Men, ju längre man levt och gått igenom desto djupare dalar, och högre toppar!
Jag är inne på mitt 2:a seriösa förhållande och skulle inte byta tillbaka
det första för allt i världen.
Det hade jag inte sagt dagen efter att det tog slut men nu står allt i en
annan dager.
tro mig, för eller senare kommer du inse att det som hände var
det bästa trots allt.
När jag först träffade min fru tränade jag fem dar i veckan på gym.
Nu tränar jag hemma när barnen har somnat.
Det blir lätt att man faller in i en ego-fälla när man börjar träna seriöst.
Efter ett tag inser man att det är helt ok att missa det extra kilo man kunnat lägga på sig genom ett lätt associalt och egofixerat leverne.
Fan killen, jag vet hur du lider, jag var med om sammma sak för drygt ett år sedan och jag vet inte om jag har kommit över det än.
Jag blev grymt blåst, i mina ögon, och det tog mig drygt 3 veckor innan jag ens kunde sova i vår föredetta(skrivihop.se), gemensamma säng igen.
Att det tar slut är ett gävla gissel och att det suger fett kan jag ju inte sticka under stol med att det gör, för det gör det och det ska göra ont att skiljas från någon man älskar eller har haft känslor för, vem än det är som tar beslutet, tyvärr.
Förhoppningsvis så har du fortfarande dina vänner kvar och det är dom du ska vända dig till för att gråta, gråta, gråta, skratta, prata skit med, gråta lite till, supa skallen i bitar (hjälper sällan) och få rådet om att det finns tusen åter (vilket det gör), mm. mm.
Det gäller att bita ihop och limma emot alla vänner man har, gamla och nya, prata ur sig om man har det behovet utan att behöva bry sig om att man kan kanske vara påträngande, prata, prata o lipa, lipa är grymt bra meducin... ialla fall var det det som fick mig att komma i genom min skit, i alla fall behjälpligt.
Jag kan tyvärr inte komma med mer råd än att prata, prata, gråta och gråta om det är det du behöver, och jag hoppas att dina vänner är där och stöttar dig nu när du behöver det.
Hoppas att du löser problemen, eller i alla fall kommer över dom , för som sagt, trots allt, det finns tusen till...
PS: Goda råd e dyra klockan 5:20... :sleep:
Tigerkotten
2006-03-11, 11:39
Tråkigt :(
Men ska jag vara helt ärlig så kan hon ha en poäng med det hon säger, du kanske lever ett inrutat liv. Och allvarligt talat hur kul är det på en skala att leva om samma dag efter dag? Du kanske skippar gå ut och festa för det inte är bra för träningen? Eller skippar äta viss mat för den innehåller för mycket av något.
Men som sagt vet inte hur saker och ting ligger till helt och hållet.
H.Emanuel
2006-03-11, 11:50
Har precis brytit med tjejen själv, och det känns värdelöst.
Fast sedan så läser man om folk här på kolo som har det RIKTIGT dåligt, då känns det inte så farligt längre.
Kan du ge nåt exempel?
Kan du ge nåt exempel?
Denna kanske?
http://www.kolozzeum.com/kolozzeum/showthread.php?t=64041
H.Emanuel
2006-03-11, 11:54
hhehe.Underbart
Tricklev
2006-03-11, 12:09
hhehe.Underbart
huh? :MrT:
Nej men jag vet hur det är, då och då blir man riktigt jävla nere, men det kommer förhoppningsviss gå över.
Försök o klippa alla banden, bästa o göra efter något såhär seriöst.
hhehe.Underbart
Vad är det som är underbart?
Det var absolut inte menat som ett skämt att lägga in den länken.
hhehe.Underbart
snevriden du lr vad äre som e så jävla underbart, att en pappa förlorat sin dotter i cancer? Fan tänk till innan du skriver, hade jag varit admin inne här nu hade du flygit ut så de small om de utan att få en chans att förklara dig.
H.Emanuel
2006-03-11, 12:19
förlåt. jag läste faktiskt inte länken
förlåt. jag läste faktiskt inte länken
Vad svarade du på då?
H.Emanuel
2006-03-11, 12:22
Jag trodde det var nåt skämt, eftersom trickley sa att andra har det värre och då mår man inte så dåligt som sagt. Aldrig i livet, och det är sant, att jag tycker sjukdomar och död skulle vara roligt på nåt sätt.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.