Visa fullständig version : Deperission unt psykolog..
Med tanke på självmordstråden och allt tal om deprision(haha hur stavar man det egentligen?) så blev jag nyfiken på hur många som dejtat mr.depp? Och medans ni gjorde det kanske ni besökte någon psykolog också?
Så har ni varit deppiga?
Har ni besökt psykologish?
Pollen är anonym.
Gillade den tyska stavningen, eller försöket till!
Deperission unt psyko...
Mkt nice :)
Gillade den tyska stavningen, eller försöket till!
Deperission unt psyko...
Mkt nice :)
Haha.. :D
Anonymt när 3 av oss röstat, och jag vet vad jag röstade på.. :D
Anonymt när 3 av oss röstat, och jag vet vad jag röstade på.. :D
Haha mm riktigt anonymt, tur att det bara är dig det gäller då, för du lär väll inte lista ut jao? :D
Japp, jag har besökt psykolog. Jag fick oerhörda besvär två år efter att jag var med om en brand. Gick i över ett år, samt ett antal sporadiska gånger efter det. Det är dock inte helt avhjälpt, jag kan fortfarande få panikkänslor av vissa situationer, dock inte alls lika starka som förr.
Japp, jag har besökt psykolog. Jag fick oerhörda besvär två år efter att jag var med om en brand. Gick i över ett år, samt ett antal sporadiska gånger efter det. Det är dock inte helt avhjälpt, jag kan fortfarande få panikkänslor av vissa situationer, dock inte alls lika starka som förr.
Okej, fan va hemskt..tur att du klara dig då iaf.
Tycker du det hjälpt att gå till psykolog då?
Med tanke på självmordstråden och allt tal om deprision(haha hur stavar man det egentligen?) så blev jag nyfiken på hur många som dejtat mr.depp? Och medans ni gjorde det kanske ni besökte någon psykolog också?
Pollen är anonym.
Omformulering, Fröken depp har jag hälsat på, det bränns.
Jag har i och för sig varit hos psykolog massor av gånger, men aldrig på grund av depression.
Okej, fan va hemskt..tur att du klara dig då iaf.
Tycker du det hjälpt att gå till psykolog då?
Det var egentligen aldrig någon fara för våra liv, men det visste vi inte då.
Definitivt har det hjälpt. Jag vågade knappt åka spårvagn själv tidigare (visserligen var jag yngre då, men ändå). Det gäller dock att man är ärlig mot psykologen och vågar berätta allting, annars är det mycket svårare. I början höll jag tillbaka vissa tankar jag hade inom mig, eftersom jag tyckte de var sjuka eller bara knäppa, och det var först när jag släppte ut dem som vi gjorde framsteg.
Tigerkotten
2006-03-10, 02:31
Jag blev ditlurad kan man säga av min syster efter en viss händelese.
Då jag trodde besöket var obligatorisk så gick jag dit, och in i rummet. Var 2st inne i rummet och började med typ Så vad vill du prata om.
Då kommer jag inte riktigt ihåg men jag gick nästan på en gång då jag hajjade att det inte var obligatorisk och syrran hade lurat dit mig. Men hon ville ju bara mitt eget bästa endå..
Om man lider av en depression så får man väl träffa en psykiatiker och inte en psykolog?
Min läkare tyckte jag skulle besöka en psykolog. Jag fick iaf för mig det var mer som en rutingrej, men kanske tyckte hon att jag verkade vara i behov av det. Hursomhelst gick jag dit några gånger, och fick små skitproblem uppförstorade av något som liknade en kvinnlig korsning mellan Leif GW Persson och Göran Greider - både till utséendet och sättet. Det kändes bizarrt, men knappast givande, så jag tröttnade rätt snart. Fast det är väl vad man får räkna med när man bli skickad till en psykolog för att man har en magsjukdom... *rolleyes*
Yes, you're killing me man. Jag råkade ut för exakt samma sak! Jag åkte in till sjukhuset för att försöka råda bot på mitt magsår. Tillsammans kom jag och min läkare fram till att stress var orsaken. Men det visade sig att han skulle gå ännu längre. Han hade nämligen en teori om att jag kanske var mobbad, och att det var av den anledningen som jag var stressad och hade ont i magen. Min läkare tyckte alltså att jag skulle besöka en psykolog för att jag var ett potentiellt mobboffer då många sådana råkar ut för magsår och andra stressrelaterade problem.
Jag förklarade för honom snällt och metodiskt att jag ingalunda var mobbad, utan att jag hade för mycket arbetsuppgifter i livet. Då tyckte han att psykolog ändå kunde vara lösningen. Mitt förslag om att avskaffa kapitalismen och införa kommunism här i landet så att jag kunde bli av med lite stress gick dock inte hem. Den kampen fick jag föra på min fritid tyckte han. Fast problemet var ju just att jag inte hade någon fritid.
mangemani
2006-03-10, 05:04
klart man varit deppig,det har väl alla varit nån gång i livet(alltså RIKTIGT nere).
men så deppig så man behövt en psykolog,nej.
tror att väldigt få är så deppiga så dom behöver en psykolog,tror dom flesta tar saken i egna händer och löser dom.
jag var skitdeppig för snart 2 år sen,men så tänkte jag igenom vad som gjorde mej deppig och gjorde sen nått åt felen...blev en 180 graders vändning i livet nästan direkt :thumbup:
H.Emanuel
2006-03-10, 06:21
Om man lider av en depression så får man väl träffa en psykiatiker och inte en psykolog?
Nej. Psykiater är läkare. Psykologer är psykologer
Krokodil
2006-03-10, 08:24
Jag åkte på panikångest i tonåren och besökte psykolog. Jag mådde sämre efter hennes hjälp och avslutade besöken.
Mitt förslag om att avskaffa kapitalismen och införa kommunism här i landet så att jag kunde bli av med lite stress gick dock inte hem. Den kampen fick jag föra på min fritid tyckte han. Fast problemet var ju just att jag inte hade någon fritid.Snyggt formulerat! :D
Jag har varit hos pyskolog när jag hade ätstörningar. Jag tyckte inte att det hjälpte mig direkt + att de envisades med att jag skulle skriva ner allt jag åt, vilket inte är någon höjdare om man har problem med att fixera på mat. Det som hjälpte mig f-n så mycket bättre var när jag lärde mig varför man behövde mat om man ville bygga muskler. Då försvann ångesten sakta men säkert, och fram kom... MUSKLERNA!
Metal_boy_
2006-03-10, 09:00
Jag har besökt Psykolog, men inte pga depression.
Jag har dock inte mycket för psykvården längre. Jag har lagt ner den nu. Jag betalar inte pengar för att gå till två tråkiga kärringar som frågar mig hur JAG tror att vi ska lösa det här etc.
Metal_boy_
2006-03-10, 09:03
Det jag får göra är att spara pengar för att kunna göra mig själv frisk. Inom Psykvården kan jag inte få hjälp med den behandlingen jag behöver. Jag behöver komma ut och successivt öka dosen av att vara själv dit jag ska. Alltså; det behövs cash till bensin och det behövs folk med tid. Det blir dyrt.
Yes, you're killing me man. Jag råkade ut för exakt samma sak! Jag åkte in till sjukhuset för att försöka råda bot på mitt magsår. Tillsammans kom jag och min läkare fram till att stress var orsaken. Men det visade sig att han skulle gå ännu längre. Han hade nämligen en teori om att jag kanske var mobbad, och att det var av den anledningen som jag var stressad och hade ont i magen. Min läkare tyckte alltså att jag skulle besöka en psykolog för att jag var ett potentiellt mobboffer då många sådana råkar ut för magsår och andra stressrelaterade problem.
Jag förklarade för honom snällt och metodiskt att jag ingalunda var mobbad, utan att jag hade för mycket arbetsuppgifter i livet. Då tyckte han att psykolog ändå kunde vara lösningen. Mitt förslag om att avskaffa kapitalismen och införa kommunism här i landet så att jag kunde bli av med lite stress gick dock inte hem. Den kampen fick jag föra på min fritid tyckte han. Fast problemet var ju just att jag inte hade någon fritid.
:laugh: :laugh: :laugh:
Led av samma problem hela 2004 och gick sedan mer eller mindre in i väggen. Såg dock aldrig kommunismen som en utväg :laugh:
Mitt förslag om att avskaffa kapitalismen och införa kommunism här i landet så att jag kunde bli av med lite stress gick dock inte hem. Den kampen fick jag föra på min fritid tyckte han. Fast problemet var ju just att jag inte hade någon fritid.
Sjukt när inte ens läkarna ställer upp och hjälper de i nöd. :D
Jag har besökt en psykolog. Hon (eller var det någon annan? minns inte) gav mig en diagnos och jag blev uppmanad att börja på specialskola. Jag förstod direkt att det skulle bli som i gökboet eller nåt, eftersom jag egentligen inte var konstigare än den genomsnittliga knäppisen på gatan, så jag tackade nej. Ett tag senare fick jag dem att erkänna det, och diagnosen (som var "obotlig") avskrevs.
Nej, man ska passa sig för sånt där folk, dom tycks kunna få för sig att alla lider av någon störning. Bättre att vara lyckligt ovetande.
Har varit hos Psykolog men inte för depression.
//NOSSie
grisbil3n
2006-03-10, 10:16
Jag har svårt å greppa definitionen av att vara deppig till den graden att man behöver psykologhjälp. Jag har mått riktigt bajsigt under en kort period men det gick ju att hantera. Har väl haft det ganska bra överlag, varit hos kuratorn några gånger. Mådde dock utmärkt, hade varit busig i skolan.
Slartibartfast
2006-03-10, 10:43
Ingen depression men väl neuros/psykos. :D
Psykolog, meds, you name it, i've done it.
High1ander
2006-03-10, 10:46
Jag har svårt å greppa definitionen av att vara deppig till den graden att man behöver psykologhjälp. Jag har mått riktigt bajsigt under en kort period men det gick ju att hantera. Har väl haft det ganska bra överlag, varit hos kuratorn några gånger. Mådde dock utmärkt, hade varit busig i skolan.
Deppig är väl alla någon gång, om man gjort slut, någon dött. Men när man är det en längre tid, efter någon dött eller så, ca 2 månader så räknas det inte längre som depp pga. någon dött, utan depp, något som bör fixas med hjälp...
Tänker nog inte gå in på en djupare diskussion då jag sist fick mitt rektum försört av halva kolozzeum då de gjorde sitt bästa på att missförstå mig.
Metal_boy_
2006-03-10, 10:53
Deppig är väl alla någon gång, om man gjort slut, någon dött. Men när man är det en längre tid, efter någon dött eller så, ca 2 månader så räknas det inte längre som depp pga. någon dött, utan depp, något som bör fixas med hjälp...
Tänker nog inte gå in på en djupare diskussion då jag sist fick mitt rektum försört av halva kolozzeum då de gjorde sitt bästa på att missförstå mig.
Jag förstår vad du menar och du har rätt. Att vara deppig är inte samma sak som att hamna i en Depression. Det är på en annan nivå och har plötsligt blivit ett tillstånd som man kan ställa diagnos på.
Hehe när jag läser vissa inlägg så ser man ju också hur jävligt dåliga psykologer kan vara också, när det knappt är något fel på en så hittar dem på nåt sett att man är dum i huvet och ska ha behandligen eller in på nån specialskola och liknande.. hehe har bekanta som blivit utsatta för den skiten också. Och det är ju riktigt tråkigt. Det kan ju förvärra sååå mycket. Och det är inte bra för tänk om det kommer nån som mår riktigt jävla skit och är på gränsen, och så får hon ett puckohuvud till psykolog och snacka med... då kan det gå utför..
Slartibartfast
2006-03-10, 10:56
Sedan är väl en skillnad på deppighet och depression att deppighet förorsakas av nån tråkig händelse och att depression förorsakas av kemiska brister i hjärnan.
...och att depression förorsakas av kemiska brister i hjärnan.
Bland annat, right?
Serotinin är ämnet om jag inte är ute och cyklar igen.
EDIT: Var hos Barn och ungdompsyket som liten parvel, dock en gång när de inte kunde hitta något fel på mig.
Slartibartfast
2006-03-10, 11:00
Serotinin är ämnet om jag inte är ute och cyklar igen.
Yep. Serotonin.
grisbil3n
2006-03-10, 11:02
Trådskaparen använde uttrycket deppig i samma veva som depression eller så missförstod jag.
Trådskaparen använde uttrycket deppig i samma veva som depression eller så missförstod jag.
Ah du ska inte lita på mig och ord, jag är jävlig kass på det svenska språket och allt som kommer med det. jag skrev deppig som depersion för jag har ingen anning hur jag stavr det. Så jag förenklade det till deppig..
Tricklev
2006-03-10, 12:00
Har aldrig varit hoss en psykolog och har inte haft några behov av det heller.
Bolios historia är nog bland det bästa jag hört måste jag tilläga :D
High1ander
2006-03-10, 12:09
Sedan är väl en skillnad på deppighet och depression att deppighet förorsakas av nån tråkig händelse och att depression förorsakas av kemiska brister i hjärnan.
Bland annat, right?
Serotinin är ämnet om jag inte är ute och cyklar igen.
EDIT: Var hos Barn och ungdompsyket som liten parvel, dock en gång när de inte kunde hitta något fel på mig.
2 "fel":
1. Man vet att det finns ett samband mellan seratonin och depression. Men inte avgjort om depression minskar seratonin, eller om lite seratonin gör att man blir deprimerad...
2. Ni antar att det är biologiskt/kemiskt perspektiv som används för att förklara psykologiska problem. Detta är inte "fel", men det finns flera andra alternativ till att förklara depression. För att förklara, visst, man kan säkert säga att allt är biologiskt och går att förklara med kemiska substanser. Men inte säger man när någon har dött "jag mår dåligt nu för mina seratoninnivåer är låga", utan man säger "jag mår dåligt för en person dog". Även om seratoninnivåerna är låga så kan man lösa problemet med andra metoder än psykofarma, kognitiv beteende psykologi, eller Freuds psykoanalys, eller...
Ironbabe
2006-03-10, 12:52
Jag gick till en kurator efter att min lillebror dog *cry* Hon gjorde väl inte så mycket mer än att lyssnade o inflikade ibland med nån fråga. men det hjälpte mig otroligt mycket i sorgearbetet iaf.
Jag gick till en kurator efter att min lillebror dog *cry* Hon gjorde väl inte så mycket mer än att lyssnade o inflikade ibland med nån fråga. men det hjälpte mig otroligt mycket i sorgearbetet iaf.
Beklagar..
Det är ju så att dem är ju inga mirakelgörare precis men det lilla dem gör hjälper en oerhört mycket ibland och det kan inte vissa förstå.. dem tänker att hur kan det hjälpa mig att bara prata med nån lixom och håller allt innom sig istället, det gör ju ofast att allt bara blir värre, speciellt om man är i dem yngre åren blir det allt svårare..
Har aldrig vart i situationen.
Men mår man dåligt och kan göra saker bättre, så självklart skall söka hjälp. :thumbup:
Jag åkte på panikångest i tonåren och besökte psykolog. Jag mådde sämre efter hennes hjälp och avslutade besöken.
Att må skit en tid efter psykolog besök ska man ta som ett teckan på att saker och ting är på rätt väg att ordna upp sej sakterligen. För när du vänder ut och in på ditt innre skrammlar en massa undantryckta grejjer fram från det undermedvetna och en bearbetningsprocess sätts igång som gör att du mår skit. Bearbetningsprocessen är nödvändig för läkandet. :)
Att må skit en tid efter psykolog besök ska man ta som ett teckan på att saker och ting är på rätt väg att ordna upp sej sakterligen. För när du vänder ut och in på ditt innre skrammlar en massa undantryckta grejjer fram från det undermedvetna och en bearbetningsprocess sätts igång som gör att du mår skit. Bearbetningsprocessen är nödvändig för läkandet. :)
Wörd.. :thumbup:
Nej. Psykiater är läkare. Psykologer är psykologer
Personer som lider av depression kan visst få träffa psykiatriker, om det finns medicinska skäl.
Slartibartfast
2006-03-10, 19:11
jag gick till psykolog en tid. Det gav mig exakt NOLL OCH INTET.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.