Skriver en bok, hur fungerar det med förlag egentligen?

[JackDaniels]

Jag håller på att skriva en bok nu då jag bara sitter arbetslös hemma om dagarna. Det är en gangsterthriller, något som borde gå hem i dagarna. Dock är jag fundersam om svenska bokförlag är så pigga på att ge ut böcker som utspelar sig i exempelvis USA, som min bok gör. Är uppvuxen med steriotypiska antihjältar i Snake Plissken anda så boken handlar givetvis då om ännu en, kallad Jack Scar. (Se min avatar för illustration) Själva handlingen utspelar sig i en fictionstad ala Sin City, som kallas Harmsbridge efter ett stort slag kring en bro under inbördeskriget.

Någon som har någon vetskap kring sådant här? Vore intressant att få höra.

[hahavaffan]

Låter grymt f.ö.
Är själv en stor fan av riktiga män så som t.ex. Snake Plisken. :)

[JackDaniels]

hehe I hear you! :cool:

Det känns som de behövs mer och mer i en tid då män börjar sminka och fjanta till sig..

[-AG-]

Om förlaget gillar vad de ser så spelar det ingen roll var handlingen utspelas. En bra bok är en bra bok... även det går ett visst mode i vad som säljer och inte. Så frågan du ska ställa dig är snarare om folk kommer att vilja läsa det du skriver och om det håller tillräckligt hög kvalite... om du nu har tänkt få ditt alster i tryck dvs.

[bubbe]

Vad du skulle kunna göra är att eftersom staden och platsen är fiktiv, så måste du ju inte knyta den till USA eller? räcker med antydningen men detta betyder inte att det kan tolkas som vilken annan väststat i övrigt.

[JackDaniels]

Om förlaget gillar vad de ser så spelar det ingen roll var handlingen utspelas. En bra bok är en bra bok... även det går ett visst mode i vad som säljer och inte. Så frågan du ska ställa dig är snarare om folk kommer att vilja läsa det du skriver och om det håller tillräckligt hög kvalite... om du nu har tänkt få ditt alster i tryck dvs.


Det var ungefär så jag misstänkte det men det är väl bättre att höra sig för. Har läst om många författare som flyttat till staterna innan de lanserat iväg böcker som utspelar sig där, mycket därför jag var fundersam. Dock handlar väl det mer om smart marknadsföring med.

Jo jag har ju givetvis tänkt försöka få det hela publicerat om något förlag tycker det hela är intressant. Men det är ju ett senare steg givetvis. Just nu koncenterar jag mig på att få klart den. Har väl skrivit ungefär halva nu. Kring 50 A4, vilket kanske blir det dubbla i boksidor grovt räknat.

[JackDaniels]

Vad du skulle kunna göra är att eftersom staden och platsen är fiktiv, så måste du ju inte knyta den till USA eller? räcker med antydningen men detta betyder inte att det kan tolkas som vilken annan väststat i övrigt.

Detta har också slagit mig men eftersom själva staden har en historia knyten till det amerikanska inbördeskriget så är det lite svårt att inte förknippa den med sjävla landet. Man vill ju gärna bygga upp ett ordentligt djup inte bara i handlingen med även vars den utspelar sig och vars karaktärerna kommer ifrån osv. så jag tror det skulle bli svårt att hålla stadsplaceringen anonym så att säga.

[hangatyr]

du ska låta ngn korrläsa den innan du skickar den till förlag va?

[reinholdsson]

Det var ungefär så jag misstänkte det men det är väl bättre att höra sig för. Har läst om många författare som flyttat till staterna innan de lanserat iväg böcker som utspelar sig där, mycket därför jag var fundersam. Dock handlar väl det mer om smart marknadsföring med.

Jo jag har ju givetvis tänkt försöka få det hela publicerat om något förlag tycker det hela är intressant. Men det är ju ett senare steg givetvis. Just nu koncenterar jag mig på att få klart den. Har väl skrivit ungefär halva nu. Kring 50 A4, vilket kanske blir det dubbla i boksidor grovt räknat.


Skriver du boken på svenska eller engelska?

[ConeVillage]

Korrläsning är inte fel....

[JackDaniels]

du ska låta ngn korrläsa den innan du skickar den till förlag va?

Jo givetvis. Försöker ju rätta den kontinuerligt själv men jag har några lärare i släkten som jag nog lär få hjälp av, eller så ta kontakt med några av mina gamla svenska lärare som tyckte mina tidigare noveller och uppgifter verkade lovande.

Skriver du boken på svenska eller engelska?

På svenska eftersom det är det enda språket jag behärskar fullt ut. Hade gärna skrivit på engelska om min stavning varit bättre, samtidigt saknar jag även förmågan att formulera mig lika bra som på svenska. Så jag håller mig till det.

[H.Emanuel]

För det första vill förlag ha helt färdiga manus och papperskopior, dvs inte via mail. Hos sekreteraren som tar emot alstret sker den första gallringen, dvs, manus kan stoppas redan där. Manuset går sedan vidare till en förläggare, där steg 2 i gallringen sker. Därifrån går det vidare till först en lektör och sedan ytterligare en lektör för att slutligen hamna hos ännu en förläggare. Det handlar alltså om många steg och får man hem en skriftlig sk "positiv refus" på det skrivna får man vara glad, dvs att de visar att de läst igenom det, funnit det vara bra, MEN... Många ger upp och nöjer sig med denna positiva refus, men meningen är att man sedan ska bearbeta materialet och skicka in det på nytt. Det skadar inte att skicka till flera förlag samtidigt. Förlagen bombas av material, och att bli utgiven är mycket svårt. Mycket svårt, alltså.

Steget från att ha en grej på gång som man själv anser bra till att sedan bli utgiven är väldigt stort. Det tar också lång tid. men ge inte upp, det är det som är grejen.

[JackDaniels]

För det första vill förlag ha helt färdiga manus och papperskopior, dvs inte via mail. Hos sekreteraren som tar emot alstret sker den första gallringen, dvs, manus kan stoppas redan där. Manuset går sedan vidare till en förläggare, där steg 2 i gallringen sker. Därifrån går det vidare till först en lektör och sedan ytterligare en lektör för att slutligen hamna hos ännu en förläggare. Det handlar alltså om många steg och får man hem en skriftlig sk "positiv refus" på det skrivna får man vara glad, dvs att de visar att de läst igenom det, funnit det vara bra, MEN... Många ger upp och nöjer sig med denna positiva refus, men meningen är att man sedan ska bearbeta materialet och skicka in det på nytt. Det skadar inte att skicka till flera förlag samtidigt. Förlagen bombas av material, och att bli utgiven är mycket svårt. Mycket svårt, alltså.

Steget från att ha en grej på gång som man själv anser bra till att sedan bli utgiven är väldigt stort. Det tar också lång tid. men ge inte upp, det är det som är grejen.

Intressant och informerade!
Tar till mig och tackar

[Langster]

Man kan faktiskt ge ut böcker själv också. Tryck själv och försök kränga den på nåt sätt. Inte helt omöjligt, men kanske svårt att verkligen nå ut då...

[H.Emanuel]

Man kan faktiskt ge ut böcker själv också. Tryck själv och försök kränga den på nåt sätt. Inte helt omöjligt, men kanske svårt att verkligen nå ut då...
Japp, det kan man, och sälja till släkt och vänner så den står i deras bokhyllor. Man kan också publiceras på sajter på nätet. Dock är det inte på långt när detsamma som att bli utgiven av ett förlag.

[Dumleman]

Typ www.bokmaskinen.se

[JackDaniels]

Jo jag brukar säga det att om inget förlag vill publicera boken (eller dem kommande böckerna, lär bli fler) så får jag väl trycka upp dem själv och sälja dem över internet eventuellt. Hade jag varit bättre på att teckna hade man kanske hellre satsat på serieformat ala Sin City, men man måste ju välja det som man är bra på och fungerar för en själv helt enkelt.

Däremot har jag väll en viss talang till photoshop illustrationer, så man kan ju sprida intresse genom det med. Den som lever får se!

[Langster]

Eller så hittar du nån som är duktig på att rita så gör ni ett seriealbum tillsammans.
De som hittade på Turtles gjorde ju så, utan förlag. De satte bara in en annons i nån tidning för att sälja det första albumet och kolla vilket jävla fenomen det blev!

[JackDaniels]

Eller så hittar du nån som är duktig på att rita så gör ni ett seriealbum tillsammans.
De som hittade på Turtles gjorde ju så, utan förlag. De satte bara in en annons i nån tidning för att sälja det första albumet och kolla vilket jävla fenomen det blev!


Haha inspirerande! Var förövrigt extrem turtlefantast då ja var liten :hbang:

[Pellefant]

Du ser väl till att säkerhetskopiera ibland om hårddisken skulle rasa.

[JackDaniels]

Du ser väl till att säkerhetskopiera ibland om hårddisken skulle rasa.

hehe tror jag har 3-4 st :thumbup:

[Gabber]

hehe tror jag har 3-4 st :thumbup:

Kan du inte skriva hur du gör när du skriver? Typ hur du började, gjorde du klart för dig hur allt skulle gå till, kapitel för kapitel, slutet, karaktärerna osv?

Jag har i i flera år haft intresset men det har aldrig blivit av pga diverse osäkerheter hos mig.

Kan du skriva hur du gått tillväga?

[H.Emanuel]

Ursäkta om jag lånar tråden lite, men jag vill dela med mig lite av vad jag lärt mig om skrivandets konst.

Först och främst skall det finnas en närvaro í texten. Inte bara i textens själva värld, utan också läsarens närvaro, för att inte tala om författarens.

Om det handlar om en längre text är det viktigt med bärande partier och vilopassager. (Tex inte action precis hela tiden) Sen ska karaktärerna inte vara för entydiga, det är bara skittråkigt.

En "bra" roman består i första hand av bra scener och i andra hand av bra historier. Man ska vara i varje liten scen.

Det ska finnas en auktoritet, dvs den som skriver måste tro på sin egen text och tro på att den når fram. Man kan berätta precis vad som helst.

Som läsare vill man veta hur det ska gå, det är viktigt med en framåtrörelse i texten.

Novellen har en huvudberättelse medan Romanen har en huvudberättelse och flera biberättelser. Det är alltså inte antal sidor som avgör om det är en novell eller en roman. Romanen har flera berättelsetrådar igång samtidigt som vävs in i varandra.

Det som är viktigt för läsaren är inledningen och avslutningen av ett kapitel .Inledningen slår an tonen i berättelsen.

Man kan lägga upp sitt jobb på flera sätt. Ett sätt är att färdigställa ett "skelett", dvs en grund som sedan byggs på.
Man kan också göra upp det som en karta.
Man kan göra en skiss.
Nån författare skrev stycken på små lappar som han/hon satte upp med klädnypor på en tvättlina.

Ett tips är att man avsätter en bestämd tid då man endast ägnar sig åt sitt skrivande, exempelvis varje tisdag mellan 17.00-20.00, och att detta är ens heliga tid som inget får komma emellan.

Sen tror jag själv inte på att låta en kompis eller flickvän korrekturläsa materialet, helst ingen närstående. Dessa kommer bara att säga nåt i stil med "Det här var ju bra!"

[JackDaniels]

Kan du inte skriva hur du gör när du skriver? Typ hur du började..

Jag har väl skrivit impulsivt sedan fjorton års ålder så det är inget som ligger främmande för mig. Däremot har jag alltid haft svårt för att fatta mig kort i dem berättelser som jag påbörjat så resultatet har blivit att jag ofta påbörjat vad som är menat till att bli en hel bok, men efter en tid så ledsnar jag och påbörjar nästa. Så har det varit fram till nu då jag slutligen släppte alla tankar kring vad som kan tänkas sälja och bli bra osv. och bara skrev utefter vad jag själv ville och vad som kändes bra.

..gjorde du klart för dig hur allt skulle gå till, kapitel för kapitel, slutet, karaktärerna osv? Kan du skriva hur du gått tillväga?

Då jag under åren alltid bara gjort mina storys halvdanna så bestämde jag mig med denna att bara skriva som sagt som jag kände för. Efter att ha läst Stephen King - The Dark Half, för kanske 5 gången så fick jag insperation till en ny figur som jag då kallade Stark, inspirerat från George Stark i Kings historia. Så det blev en två-tre sidor lång novell om denna Stark, men jag kände mig inte nöjd med själva huvudkaraktären då jag mer eller mindre bara snott den av King rakt av. Viljan att utveckla en egen karaktär låg på mig ordentligt och tanken kändes befriande så jag grundande igenom olika av dem steriotypiska antihjältarna som man stött på genom åren och kom slutligen fram till en någolunda originell figur som passade perfekt för mig att skriva om och som inte apade efter någon annan direkt, men även följde med i vad man kan förvänta sig av dessa maschomän. Själva grunden hade jag redan från Stark men då Kings stark är ett spöke av en man som aldrig funnits krävdes det att jag tog ned min version på jorden och började fundera på först och främst ett klingande namn. För alla machomän MÅSTE ha ett klingande namn. Såsom Snake Plissken, John Rambo, Micke Danger, Nick Fury, Marion "Cobra" Cobretti, Richard B Riddick, Porter..ja listan kan göras lång.

Så det självklara valet låg då på det så välanvända men ack så passande maschonamnet Jack. Säga vad man vill men Jack är ett klingande coolt namn, framförallt i amerikanskt uttal. Vad som krävdes efter detta var ett efternamn, det som skulle skilja honom från mängden såsom Snake i Snake Plissken skiljer honom från mängden. Så efter många funderingar så kom namnet Scar upp. Det var inte särskillt originellt men ändå inte utnött och öppnade dörrar till möjligheter kring figurens utseende och karaktär. Så karaktärens grund och namn var då klart. Efter det var det bara att låta honom växa ju mer man skrev. Ett kännetecken såsom Snake Plisskens ögonlapp krävdes givetvis och en man kan ju inte kallas Scar utan anledning, därför fick Jack Scar det nästan klyschiga men ändå fungerande ärret snett över högra ögat. Så nu hade man det nästan klart. Karaktärsgrunden fanns där, namnet såväl och även utseendet. (Saker som boots, skinnjacka och det bakåtslickade håret fanns redan där innan) Så det enda som saknades nu var valet av vapen. King hade i The Dark Half låtit George Stark använda sig av en rakkniv som hans personliga favoritvapen, och vad kunde vara coolare än det? Det tog mig ett tag att fundera ut vad som kunde passa lika bra och slutligen så kom jag fram till det. Jack Scars favoritvapen/verktyg fick bli en ispik. Det är mer originellt än en kniv men lika dödligt.

Att Scar skulle bli en ganster hade jag redan förstått då jag lånade Kings karaktär Stark. För er som gillar hårda antihjältar rekommenderar jag den boken starkt för övrigt! I boken så är George Stark en psydonym för en författare som skriver om en ganster kallad Alexis Machine. En hård jävel som totalt för över alla andra hårda jävlar som en jordbävning. Att Scar skulle bli intill dettta stod klart från början. Så där hade vi hans bakgrund och "yrke". Jack Scar var en gangster - en transport och bankrånare. Men i sann antihjälteanda var han tvungen att vara en enstöring så därför blev beteckningen en "småganster" - inte för han inte kunde bli större, men eftersom han inte vile det. Och en person som trivs med vad han gör är alltid farligare än en som hela tiden söker sig bortåt.

Genom den tidigare novellen om den lånade Stark hade andra karaktärer kommit fram. Dessa expanderade och fick mer liv och bakgrund då Scar var exponerad och jag kunnat öppna det innre ögat till den världen och se den genom hans ögon. Det spelade inte lika stor roll vilka dessa var, så länge de hade en trovärdig bakgrund och namn som passande in i en smågangstermiljö. Så det är väl på den vägen det hela har expanderat. Jag tror det är viktigast att hitta en karaktär som man verkligen trivs med och låta handlingen expandera utöver den av sig själv. I mitt fall då det handlar om en gangster var även en efterhängsen polis ett självklart val för att väga upp hans kriminella ställning, utvidga handlingen, men även för att belysa honom ur ett annat perspektiv än sitt eget och sina medarbetares.

Jag skriver kapitlen ett efter ett i följd. Däremot så har jag sammanfattat hela storyn på några sidor så jag vet vad som kommer att hända och då jag har skrivit ett kaptel så går jag tillbaka till denna resumesida och läser igenom det som ska utspela sig i nästa kaptiel och tar mig sedan an uppgiften att ge liv och känsla till det stycket i berättelsen. Det tror jag är viktigt, så man vet vad som kommer och man inte bara helt och hållet hittar på allting längst vägen. Däremot ger det en frihet att ändra och göra om storyn om man blir inspirerad av andra saker som andra böcker, filmer eller liknande. Har hänt mig många gånger och det är härligt eftersom man då hela tiden utvecklar storyn.

Är det något mer du undrar så fråga gärna. Besvarar gärna frågor och är öppen för diskussioner angående det hela. Sedan om någon är intresserad kan jag även lägga upp säg första kapitlet eller så här, vore kul med lite kritik- på både gott och ont. Haha, insåg just hur långt detta blev, men som jag sa, jag har en svårighet att fatta mig kort..

[JackDaniels]

Ursäkta om jag lånar tråden lite, men jag vill dela med mig lite av vad jag lärt mig om skrivandets konst.

Låna på för all del!
Bara intressant att höra vad andra har att dela med sig av för erfarenheter. Man kan ju som minst få chansen att lära sig något nytt

[H.Emanuel]

Jag höll på med en längre text och hamnade till slut i att där var ett flertal karaktärer som jag inte visste vad jag skulle göra av. Jag tyckte att jag beskrivit var och en för mycket och för ingående. Det var väl inte ointressant, men som sagt, var skulle de ta vägen? Så sådana "fällor" ska man nog se upp med i en längre text. Samtidigt tycker jag att en "bra" roman har många möjligheter och flera historier öppna samtidigt. Ibland kan också det "lilla" vara jävligt intressant, dvs göra bisatserna till huvudsatser.
Två män sittandes på en uteservering tillexempel, det är ju bra, men lägger man till en markis som fladdrar i vinden, förbipasserande med matkassar och en dialog männen emellan så blir det ju mer levande.

[Gabber]

Det här är intressant. Skriver ni för att tjäna pengar på det eller för att ni älskar det, eller kanske både och?

Sen undrar jag om man kan skriva böcker utan att behärska svåra ord? Man kan ju alltid slå upp osv men det kanske märks i språket annars.

Ska man satsa på svenska eller engelska?

[JackDaniels]

Det här är intressant. Skriver ni för att tjäna pengar på det eller för att ni älskar det, eller kanske både och?

Sen undrar jag om man kan skriva böcker utan att behärska svåra ord? Man kan ju alltid slå upp osv men det kanske märks i språket annars.

Ska man satsa på svenska eller engelska?


Jag skriver för att om jag inte gör det skulle jag bli tokig, hehe. Det är ett sätt att få utlopp för saker och ting. Inbillar mig att hängivna filmressigörer eller målare osv. känner på samma sätt. Sedan om det finns en möjlighet att tjäna pengar på det skulle ju det vara lysande, men det kommer långt ned på säg tiondeplats av skäl till varför man skriver.

haha, har du läst Ulf Lundells JACK? Svåra ord är väl inte direkt nödvändigt som jag ser på det. Helt beroende på hur du beskriver handlingen, miljön osv. Om du utgår från en person som kanske har suttit på kåken i hela sitt liv och inte är så van svåra ord så skulle ju dem inte passa in alls. Då skulle ju grova, enkla beskrivningar passa in bättre, om du förstår mig? Beror helt på hur du vill vinkla själva tonen på boken och berättandet.

Som sagt, skulle gärna skriva på engelska om jag kunde eftersom jag tror det är lättare att marknadsföra då, men annars kanske man kan betala någon för att översätta eventuellt då man är klar?

H.Emanuel vet du något om det?

[Papi]

Du ska naturligtvis skriva med ord som du behärskar, annars blir det antagligen inte ett naturligt flyt i språket och det märks.
Även om du inte kan en massa tjusiga formuleringar kan det bli en bra bok. Sedan kommer ditt ordförråd utvecklas ju mer du skriver och LÄSER!
Vill man bli en bra författare får man aldrig glömma att läsa mycket! Läs olika saker, även sådant som du kanske vanligtvis inte skulle läsa.

Du ska inte skriva på engelska om du inte behärskar språket perfekt. Folk tror ofta att de är bra på engelska och det kan hända att de är, med tanke på att det är ett andra språk. Men jämfört med att ha engelska som första språk så är de nog ganska usla.
Risken är stor att det blir högstadieelevnivå på texten.

[Arne Persson]

Jag gav ut min bok på eget förlag och tjänade riktigt bra på det. Sålde hela 22 000 ex av min lilla bok. :)

[JackDaniels]

Jag gav ut min bok på eget förlag och tjänade riktigt bra på det. Sålde hela 22 000 ex av min lilla bok. :)

Inspirerande Arne!
Kanske man får värva dig som agent då jag ger ut boken ;)

[Gabber]

Jag gav ut min bok på eget förlag och tjänade riktigt bra på det. Sålde hela 22 000 ex av min lilla bok. :)

vilken bok är det, vad handlade den om?

[H.Emanuel]

Nej, engelskaöversättningar vet jag inget om. Självklart att man skriver på det språk man kan. Håller med om att man ska läsa mycket, plöja böcker som fan.

Vad gäller förlagsfrågan, så tänk på att det finns en massa mindre förlag med viss inriktning också. Eller varför inte skicka noveller till tidskrifter? Det är ett lyft att bli publicerad även i en sådan.

Själv önskar jag att jag hade bättre pli på skrivandet.

[JackDaniels]

Tänkte det kanske skulle vara kul för den intresserade att se ngn fler illustation av Jack Scar. Blev klar med denna nu idag.

[Jet]

vilken bok är det, vad handlade den om?


http://www.bibliotek.ale.se/sv/opac/visa_visa.asp?bokid=0000073453&Host_nr=1

http://www.hj.egmont.se/HemmetsJ/hjgazette.nsf/NyheterUNID/C70FA14C5E48E846C1257068004EC24F?OpenDocument

[H.Emanuel]

http://www.bibliotek.ale.se/sv/opac/visa_visa.asp?bokid=0000073453&Host_nr=1

http://www.hj.egmont.se/HemmetsJ/hjgazette.nsf/NyheterUNID/C70FA14C5E48E846C1257068004EC24F?OpenDocument
Fan vad intressant, Arne! Vadan denna fascination för detta djur? Är det djurplågeri att ha en i en lägenhet, jag menar så den inte kommer ut, åtminstone inte så ofta.?

[H.Emanuel]

Tänkte det kanske skulle vara kul för den intresserade att se ngn fler illustation av Jack Scar. Blev klar med denna nu idag.
Häftigt. Du nämnde nåt om Sin City, o det påminner ju lite om den.

[Arne Persson]

http://www.bibliotek.ale.se/sv/opac/visa_visa.asp?bokid=0000073453&Host_nr=1

http://www.hj.egmont.se/HemmetsJ/hjgazette.nsf/NyheterUNID/C70FA14C5E48E846C1257068004EC24F?OpenDocument


Jet, förfan.... varför satte du in den jävla Hemmets Journalartikeln? Dom har ju gjort något med bilden så man ser ju ut som en jävla alien. :) Tom min morsa undrade om det verkligen var jag, eftersom jag såg så "konstig" ut. :) Ser ut som man klämts ihop mellan två bussar.

[Arne Persson]

Fan vad intressant, Arne! Vadan denna fascination för detta djur? Är det djurplågeri att ha en i en lägenhet, jag menar så den inte kommer ut, åtminstone inte så ofta.?

Det är faktiskt trevliga djur, när dom mår bra. :)

[Stoltz]

Du såg faktiskt rätt...uhm...vriden ut på bilden, inte riktigt likt de andra bilderna man sett.

Sköldpaddor är för härliga dock, slår katter varje dag! ;) Och så kan de inte springa ifrån en! :thumbup:

OnTopic: Jag har också funderat på att ge ut en fantasybok jag började på en tid tillbaka, men slutade pga de orginella ideérna tog slut/förstördes tack vare J.K Rowling :D Dock gjorde hon det bättre än vad jag hade kunnat vid den tiden, så det är jag tacksam för ;)

Lycka Till!

[Sofia4_4]

Ursäkta om jag lånar tråden lite, men jag vill dela med mig lite av vad jag lärt mig om skrivandets konst.

Först och främst skall det finnas en närvaro í texten. Inte bara i textens själva värld, utan också läsarens närvaro, för att inte tala om författarens.

Om det handlar om en längre text är det viktigt med bärande partier och vilopassager. (Tex inte action precis hela tiden) Sen ska karaktärerna inte vara för entydiga, det är bara skittråkigt.

En "bra" roman består i första hand av bra scener och i andra hand av bra historier. Man ska vara i varje liten scen.

Det ska finnas en auktoritet, dvs den som skriver måste tro på sin egen text och tro på att den når fram. Man kan berätta precis vad som helst.

Som läsare vill man veta hur det ska gå, det är viktigt med en framåtrörelse i texten.

Novellen har en huvudberättelse medan Romanen har en huvudberättelse och flera biberättelser. Det är alltså inte antal sidor som avgör om det är en novell eller en roman. Romanen har flera berättelsetrådar igång samtidigt som vävs in i varandra.

Det som är viktigt för läsaren är inledningen och avslutningen av ett kapitel .Inledningen slår an tonen i berättelsen.

Man kan lägga upp sitt jobb på flera sätt. Ett sätt är att färdigställa ett "skelett", dvs en grund som sedan byggs på.
Man kan också göra upp det som en karta.
Man kan göra en skiss.
Nån författare skrev stycken på små lappar som han/hon satte upp med klädnypor på en tvättlina.

Ett tips är att man avsätter en bestämd tid då man endast ägnar sig åt sitt skrivande, exempelvis varje tisdag mellan 17.00-20.00, och att detta är ens heliga tid som inget får komma emellan.

Sen tror jag själv inte på att låta en kompis eller flickvän korrekturläsa materialet, helst ingen närstående. Dessa kommer bara att säga nåt i stil med "Det här var ju bra!"

Mycket bra inlägg.

Det ser faktiskt väldigt svårt att få förlag att bli intresserade av ens bok. Har man aldrig gett ut någonting, har man inte varit journalist eller skrivit en del artiklar hit och dit, eller har de rätta kontakterna är det skitsvårt.
Först och främst, i Sverige, sågas allting som inte ha en sense-moral som budskap, ifall man är nybörjare. Berättelser som innehåller våld och/eller sex, humor osv, som har en rent underhållnings syfte faller fort bort.
Men självklart är boken helt lysande kan den bli utvald utav många andra. Dock på många förlag läser de inte ens boken först - de tittar på författaren och dess resumé, synopsys eller kort beskrivning av händelsen och om det faller nån i smaken kan hela boken läsas och förhoppningsvis skickas vidare. Som H.Emanuel sa, skripten måste passera flera händer.

Det finns en till väg att gå förutom den att printa själv - söka till tävlningar. Googla lite om författar tävlingar. Vinner man ett pris kan det ofta blir att det är publisering av en vis förlag eller kontakt med sån osv. Men har man också ett prisbelönt manus, oavsett vad det är för pris, så kommer den ändå att ligga högre upp på högen hos förlagen.
Marknadsföring är ordet helt enkelt. Men det är inte så enkelt.

Men tänk inte på det nu, medan du skriver, annars kommer din bok att påverkas och blir dåligt. Konsentrera dig på att skriva, sen fixar du resten.

[Arne Persson]

Man skall heller inte glömma att skicka ex av boken till bibliotektjänst. Blir den antagen så får man provision per utlåning av författarfonden. JAg har varje år sedan 1988 fått mellan 2-3000 upptill 6-7000 kr.

[Bolio]

Jag tänkte också börja skriva på en bok. :em:

[Arne Persson]

Jag tänkte också börja skriva på en bok. :em:


Du har alla förutsättnigar! ;) :thumbup:

[Bolio]

Du har alla förutsättnigar! ;) :thumbup:

Haha, shit, för första gången fick du verkligen tyst på mig. Nu vet jag inte vad jag ska säga förutom... tack. :em:

[Arne Persson]

Haha, shit, för första gången fick du verkligen tyst på mig. Nu vet jag inte vad jag ska säga förutom... tack. :em:


He he! Jag är inte en sämre människa än att jag kan inse fakta! ;)

[Sofia4_4]

Man skall heller inte glömma att skicka ex av boken till bibliotektjänst. Blir den antagen så får man provision per utlåning av författarfonden. JAg har varje år sedan 1988 fått mellan 2-3000 upptill 6-7000 kr.

jasså? Vad är det för någonting? Har du nån länk med regler, hur man ansöker osv.? Gäller det bara böcker?

[JackDaniels]

Häftigt. Du nämnde nåt om Sin City, o det påminner ju lite om den.

Jo tanken var att göra någon slags korsning mellan Snake Plissken och Sin City. Det är ju kul det märks :thumbup:

Sedan nu efter ha gått igenom lite om karaktären tänkte jag att man faktiskt skulle kunna lägga ut ett utdrag för lite kritik, både på gott och ont. Så här kommer ett utdrag från första kaptitlet

KAPITEL ETT
Transportstöten


Ett


Scar satt inne i hotellrummet och gick ännu en gång igenom planen i huvudet. Det hela var egentligen en rutinstöt, ingenting som han behövde planera anmärkningsvärt. Men han tog nöje i detaljerna och att få allting att verkligen klaffa precis som de skulle. Det var något han med erfarenhet hade fått lära sig – man kan aldrig planera för mycket. Värdetransporten skulle passera från Harmsbridge city, ut längst westbridge highway och bort emot nästa storstad. Scar skulle lätt kunna improvisera ihop en genomförbar stöt på några timmar under förutsättningar att han hade vetskap om transporttiderna . Men bara amatörer improviserade – och amatör var det sista Scar var. Han lutade sig tillbaka i den södernötta fåtöljen som fanns i hotellrummet – och slängde upp benen på bordet intill. Han tog upp Jack Daniels flaskan som stod på golvet och skruvade upp korken. Whiskyn kändes len i halsen så han drog i sig några klunkar och ställde sedan ner flaskan på golvet igen. Det dunkla mörkret inne i hotellrummet luckrades upp en aning från solljuset som sken in genom fönstret men bara så att man någorlunda kunde se sig omkring där inne. Han hörde hur en bil stannade till utanför och hur steg gick på grusgången fram till hans dörr. Det var fotsteg från två personer, en mindre och en annan tyngre. Det var inte enligt planerna. Utan att ringa på dörren stegade en storväxt blond, kortsnaggad man in. Beskrivningen råbarkad skulle ha varit en underdrift på denna mannen. Han var klädd i ett grått linne och armébyxor. In efter biffen stegade sedan Bobby Halloway in. Han liksom trippade in på ett löjligt sätt, precis som han alltid rörde på sig. Hans ordinära molokna min var nu ersatt med en stor entusiasm. Han flinade åt Scar.

”Hej Jack, sa han försiktigt. Förlåt att jag är sen men jag var tvungen att hämta upp Dimitri här. Han tittade upp på den väldiga mannen med en förnöjd min och fortsatte: ”Han är min försäkran att allting ska gå rätt till denna gång.”
”Rätt?” ifrågasatte Scar direkt.
”Försök inte slingra dig nu Jack.” Bobby gav honom en argsint blick. ”Du vet mycket väl att jag förtjänar mer än bara 15 procent av stöten. Hade jag inte ordnat med tiderna för transportsträckorna hade det aldrig kunnat bli någon stöt överhuvudtaget”
Hans allvarliga min smälte genast ut i entusiasm igen. Bobby var äckligt nöjd över att för en gång skulle våga sätta sig upp emot Scar och syntes njuta av varje ögonblick utav det. Scar rörde inte en min men tog tiden till att skoningslöst borra in sina isblå ögon i Bobbys blötbruna. Han sa till en början ingenting men gav ifrån sig en lätt suck samtidigt som han oväntat slappnade av.
”Bobby, Bobby, det du inte förstår är att det är jag som är stöten. Utan mig hade det inte blivit någon stöt överhuvudtaget eftersom du aldrig skulle ha stake att genomföra något sådant på egen hand. Jag är den enda av oss i gruppen som har förmågan och framförallt hjärnan att sammanställa hela skiten. Vidare går ytterligare 20 till Frank Riley. Utan hans sprängningsexpertis skulle vi alla stå på bar backe och utan Tony O´hara som chaufför skulle vi lika gärna kunna gå in på närmsta polisstation självmant.”

Bobbys entusiasm sänktes en aning och en märkbar irritation slog upp i hans ansikte. Han hade inte väntat sig något strul utan antagit att Scar skulle ge med sig som vilken normal människa som helst som utsätts för påtryckningar med ett monster till man närvarande. Men vad Bobby nonchalerade var att Scar inte var någon vanlig man.
”Ja, de får sin andel, jag smulorna och sedan kammar du hem 35 procent av hela skiten. Din pott övergår ju alla vi andras. Vad är det som går emot att vi inte bara delar allting lika?”

Scar skakade på huvudet aningen roat. ”Vad som står emellan att vi alla delar lika Bobby? Jo de ska jag tala om för dig. Det gör jag.”
Plötsligt höjde han rösten och ärret som sträckte sig snett tvärsöver hans högra öga tonade upp i en märkbart rödare nyans.
”Sen så ska du inte komma hit och tro att du är oumbärlig för mig, för det ska du ha klart för dig din lilla skit, du är jävligt ersättbar!”
Bobby blev frustrerad och tänkte efter. Detta hade han inte räknat med och var tämligen osäker på hur han skulle fortsätta utan att måsta ta till konfrontation. Men han kände sig säker med Dimitri vid sin sida.
”Tänk igenom detta nu Jack.” Han sken upp i ett stort leende. ”Allt jag är ute efter här är rättvisa, en rättvisa jag helt har på min sida. Jag begär enbart mina rättfärdiga tjugo procent av stöten plus ytterligare tjugo från din del som kompensation från de andra stötarna där du roffat åt dig nästintill hela bytet och lämnat smulorna till mig. Du hade detta kommandes, det måste ju även du ha begripit”
Scar fortsatte bara att borra in blicken i honom. Han satt tyst en kort stund, inte för att överblicka situationen utan för att försvaga Bobbys utgångsläge och förstärka hans märkbara osäkerhet. Tillslut yttrade han sig igen.
”Bobby, de människor som tror på rättvisa i världen är de människor som inte har stake eller vett nog att skapa sig sin egen. Du har aldrig haft det, och du ska inte nu komma och tro att du är trygg bakom denna apan du har tagit med dig. Nej, för en sak ska du ha klart för dig. Rättvisa är något diffust, något som kan förändras beroende på. Men domen Bobby. Domen! Domen är alltid ren, och domens tid är nu kommen för dig. Sug in luften din skit för det kommer bli dina sista andetag.”

Bobbys självsäkra entusiasm ersattes snabbt av osäkerhet. Men han ansåg sig fortfarande i övertag. Trots allt så var Dimitri den största mannen han någonsin sätt, och han hoppades innerligt att han gjorde rätt för sin lön. Bobby nickade slutligen åt Dimitri som förstod att det nu var dags för honom att göra sin entre. Han gick fram emot Scar och pressade sin enorma hand ner på Scars axel som för att markera att det inte ens var lönt för honom att försöka resa sig upp, han skulle ändå gå bet. Scar tittade inte ens upp på honom utan forsatte att borra sin iskalla blick in i Bobbys ögon medan han snabbt förde upp handen ovanpå Dimitris och bröt av hans pek och långfinger. Det hördes ett tydligt knakande ljud då de svaga fingerbenen slets sönder. Dimitri vrålade och vacklade framåt i chocktillstånd. Men innan han ens han reagera slungade Scar sig upp ur fåtöljen, tog tag i hans breda tjurnacke och pressade ner den med hela sin tyngd i en båge ner emot marken, samtidigt som han slog upp sitt knä med en enorm kraft. Näsbenet krossades ögonblickligen då knäet träffade hans huvud och blodet flödade ner över Dimitris ansikte. Den råbarkade militärklädda biffen svimmade från smärtans chockerande framfart.

Han föll ihop i en hög på golvet och låg där livlös. Scar vinklade direkt återigen upp sin blick och som med ett piskrapp fångade han upp Bobbys ögon ännu en gång. Denna lilla räka ville inget hellre än att bryta ögonkontakten och springa för sitt liv, men han vågade inte varken eller. Han stod som fastfrusen, orörlig som i en mardröm – vilket det i rättfärdig beskrivning även var – och inväntade Scars vrede. Scar förde smidigt sin hand innanför den gråa skinnjackan och drog fram sitt favoritverktyg. En ispik i rostfritt stål. Bobbys normalt klena drag försvann helt och det som blev kvar av hans ansikte var mer likt ett enda vitt tomrum, borträknad från mun och ögon. Bobby kände väl till historierna om vad Scar hade använt sin ispik till i andra situationer. De historierna involverade alltid saker som punkterade halspulsådrar, utstuckna ögon och liknande motbjudande skildringar. Han hade inte alltid varit säker på om alla dessa historier verkligen överensstämde med verkligheten, men där han nu stod med hjälplösheten vilandes som en kall klump i magen, så tycktes plötsligt historierna återspegla verkligheten allt för väl.
Scar gick sakta fram mot honom med smidiga bestämda steg. Hans iskalla blick borrade sig fortfarande fast in i Bobbys ögon. Hans ansikte var som hugget ur sten, inte ett enda drag skiftades men ärret var fortfarande mer rödfärgat än den vanliga gråvita nyansen. Bobbys ögon gav sken av fullkomlig övertygelse att han inom några sekunder skulle vara död. Med en punkterad halspulsåder eller liknande skulle han ligga och förblöda på golvet och det sista han skulle höra var dem tunga stegen från Scars boots. Scar höjde ispiken och lät den glida sakta i luften som i en danstakt, och svepte den sakta fram emot Bobbys halspulsåder. Där stannade han och tryckte den nätt emot så pass som var möjligt utan att den sylvassa spetsen skulle tränga igenom köttet och befria de stenhårt pumpade litrarna av Bobbys blod. Scars ögon smalnade ihop till små streck och förde ansiktet så att avståndet mellan deras ögon bara var några enstaka centimeter.

”Bobby, vet du vad man gör med folk som förråder en?”
Bobby tordes knappt röra på sig men skakade tillslut på huvudet.
”Man skär av kuken på dem och stoppar in den i deras stora käft. Sedan sprättar man upp deras halspulsåder och låter dem förblöda genom de enorma plågorna som uppstår. Och gissa vad Bobby? Man njuter av att göra det, eftersom en förrädare förtjänar alltid att lida. Även du min Brutus som den gode Julius Cesar sa. ”

Bobbys ögon började tåras och han grimaserade som ett litet ledset barn. En ynkrygg hade han alltid varit men nu försvann varje uns av manlighet inom honom. Nu var det den lilla pojken Bobby som stod framför Scar, livrädd och skakandes.
”I Dantes vision om helvetes skäreldar så ligger djävulen och tuggar på de största förrädarna. Så om nu helvetet existerar skulle jag sannerligen inte hamna där för att ha stuckit ihjäl en sketen liten förrädare….MEN - Scar tog en liten paus och stirrade fortfarande iskallt in i Bobbys livrädda ögon - DU är väl ingen förrädare, eller hur Bobby? Det som hände nu var ju enbart ett missförstånd? Ett förbannat klantigt missförstånd från din sida…men för all del i slutändan just ett missförstånd. Inte sant, Bobby lilla?”
Bobby som insåg i en sekunds hast att han kanske skulle komma att överleva detta bara han spelade med. Så han svalde tungt och nästan skrek ut. ”Ja, ja, ja naturligtvis. E..e..e…ettt missförstånd. U..uu..uutan tvekan.”
Scars ansikte slappnade av en aning och han drog bak ansiktet en liten bit.
”Då så, då är vi överens. Utmärkt. Men kom ihåg Bobby lilla. Jag må vara en resonlig man, men jag förlåter inte två gånger. En gång är ingen gång. Men två gånger är en gånggång! Och då gånggången ryter vill man inte vara kvar för att ta del av efterklangerna. Han rött plötsligt till. ”ÄR DET FÖRSTÅTT?!”
Bobby nickade frenetiskt på huvudet.
”J..aj..aaa!” skrek han fram snyftandes.
”Utmärkt”
Scar nöjde sig med det. Drog ned ispiken från Bobbys hals, stoppade tillbaka den i jackfickan och vände sig sedan om igen.
”Gå in i badrummet och hämta lite luktsalt. Din vän här måste upp på benen så han inte blockerar min sittplats.”
Bobby nästan sprang in i badrummet. Scar log lugnt för sig själv medan ärrets vitgråa nyans började återvända.

[Gabber]

Jo tanken var att göra någon slags korsning mellan Snake Plissken och Sin City. Det är ju kul det märks :thumbup:

Sedan nu efter ha gått igenom lite om karaktären tänkte jag att man faktiskt skulle kunna lägga ut ett utdrag för lite kritik, både på gott och ont. Så här kommer ett utdrag från första kaptitlet

KAPITEL ETT
Transportstöten


Ett


Scar satt inne i hotellrummet och gick ännu en gång igenom planen i huvudet. Det hela var egentligen en rutinstöt, ingenting som han behövde planera anmärkningsvärt. Men han tog nöje i detaljerna och att få allting att verkligen klaffa precis som de skulle. Det var något han med erfarenhet hade fått lära sig – man kan aldrig planera för mycket. Värdetransporten skulle passera från Harmsbridge city, ut längst westbridge highway och bort emot nästa storstad. Scar skulle lätt kunna improvisera ihop en genomförbar stöt på några timmar under förutsättningar att han hade vetskap om transporttiderna . Men bara amatörer improviserade – och amatör var det sista Scar var. Han lutade sig tillbaka i den södernötta fåtöljen som fanns i hotellrummet – och slängde upp benen på bordet intill. Han tog upp Jack Daniels flaskan som stod på golvet och skruvade upp korken. Whiskyn kändes len i halsen så han drog i sig några klunkar och ställde sedan ner flaskan på golvet igen. Det dunkla mörkret inne i hotellrummet luckrades upp en aning från solljuset som sken in genom fönstret men bara så att man någorlunda kunde se sig omkring där inne. Han hörde hur en bil stannade till utanför och hur steg gick på grusgången fram till hans dörr. Det var fotsteg från två personer, en mindre och en annan tyngre. Det var inte enligt planerna. Utan att ringa på dörren stegade en storväxt blond, kortsnaggad man in. Beskrivningen råbarkad skulle ha varit en underdrift på denna mannen. Han var klädd i ett grått linne och armébyxor. In efter biffen stegade sedan Bobby Halloway in. Han liksom trippade in på ett löjligt sätt, precis som han alltid rörde på sig. Hans ordinära molokna min var nu ersatt med en stor entusiasm. Han flinade åt Scar.

”Hej Jack, sa han försiktigt. Förlåt att jag är sen men jag var tvungen att hämta upp Dimitri här. Han tittade upp på den väldiga mannen med en förnöjd min och fortsatte: ”Han är min försäkran att allting ska gå rätt till denna gång.”
”Rätt?” ifrågasatte Scar direkt.
”Försök inte slingra dig nu Jack.” Bobby gav honom en argsint blick. ”Du vet mycket väl att jag förtjänar mer än bara 15 procent av stöten. Hade jag inte ordnat med tiderna för transportsträckorna hade det aldrig kunnat bli någon stöt överhuvudtaget”
Hans allvarliga min smälte genast ut i entusiasm igen. Bobby var äckligt nöjd över att för en gång skulle våga sätta sig upp emot Scar och syntes njuta av varje ögonblick utav det. Scar rörde inte en min men tog tiden till att skoningslöst borra in sina isblå ögon i Bobbys blötbruna. Han sa till en början ingenting men gav ifrån sig en lätt suck samtidigt som han oväntat slappnade av.
”Bobby, Bobby, det du inte förstår är att det är jag som är stöten. Utan mig hade det inte blivit någon stöt överhuvudtaget eftersom du aldrig skulle ha stake att genomföra något sådant på egen hand. Jag är den enda av oss i gruppen som har förmågan och framförallt hjärnan att sammanställa hela skiten. Vidare går ytterligare 20 till Frank Riley. Utan hans sprängningsexpertis skulle vi alla stå på bar backe och utan Tony O´hara som chaufför skulle vi lika gärna kunna gå in på närmsta polisstation självmant.”

Bobbys entusiasm sänktes en aning och en märkbar irritation slog upp i hans ansikte. Han hade inte väntat sig något strul utan antagit att Scar skulle ge med sig som vilken normal människa som helst som utsätts för påtryckningar med ett monster till man närvarande. Men vad Bobby nonchalerade var att Scar inte var någon vanlig man.
”Ja, de får sin andel, jag smulorna och sedan kammar du hem 35 procent av hela skiten. Din pott övergår ju alla vi andras. Vad är det som går emot att vi inte bara delar allting lika?”

Scar skakade på huvudet aningen roat. ”Vad som står emellan att vi alla delar lika Bobby? Jo de ska jag tala om för dig. Det gör jag.”
Plötsligt höjde han rösten och ärret som sträckte sig snett tvärsöver hans högra öga tonade upp i en märkbart rödare nyans.
”Sen så ska du inte komma hit och tro att du är oumbärlig för mig, för det ska du ha klart för dig din lilla skit, du är jävligt ersättbar!”
Bobby blev frustrerad och tänkte efter. Detta hade han inte räknat med och var tämligen osäker på hur han skulle fortsätta utan att måsta ta till konfrontation. Men han kände sig säker med Dimitri vid sin sida.
”Tänk igenom detta nu Jack.” Han sken upp i ett stort leende. ”Allt jag är ute efter här är rättvisa, en rättvisa jag helt har på min sida. Jag begär enbart mina rättfärdiga tjugo procent av stöten plus ytterligare tjugo från din del som kompensation från de andra stötarna där du roffat åt dig nästintill hela bytet och lämnat smulorna till mig. Du hade detta kommandes, det måste ju även du ha begripit”
Scar fortsatte bara att borra in blicken i honom. Han satt tyst en kort stund, inte för att överblicka situationen utan för att försvaga Bobbys utgångsläge och förstärka hans märkbara osäkerhet. Tillslut yttrade han sig igen.
”Bobby, de människor som tror på rättvisa i världen är de människor som inte har stake eller vett nog att skapa sig sin egen. Du har aldrig haft det, och du ska inte nu komma och tro att du är trygg bakom denna apan du har tagit med dig. Nej, för en sak ska du ha klart för dig. Rättvisa är något diffust, något som kan förändras beroende på. Men domen Bobby. Domen! Domen är alltid ren, och domens tid är nu kommen för dig. Sug in luften din skit för det kommer bli dina sista andetag.”

Bobbys självsäkra entusiasm ersattes snabbt av osäkerhet. Men han ansåg sig fortfarande i övertag. Trots allt så var Dimitri den största mannen han någonsin sätt, och han hoppades innerligt att han gjorde rätt för sin lön. Bobby nickade slutligen åt Dimitri som förstod att det nu var dags för honom att göra sin entre. Han gick fram emot Scar och pressade sin enorma hand ner på Scars axel som för att markera att det inte ens var lönt för honom att försöka resa sig upp, han skulle ändå gå bet. Scar tittade inte ens upp på honom utan forsatte att borra sin iskalla blick in i Bobbys ögon medan han snabbt förde upp handen ovanpå Dimitris och bröt av hans pek och långfinger. Det hördes ett tydligt knakande ljud då de svaga fingerbenen slets sönder. Dimitri vrålade och vacklade framåt i chocktillstånd. Men innan han ens han reagera slungade Scar sig upp ur fåtöljen, tog tag i hans breda tjurnacke och pressade ner den med hela sin tyngd i en båge ner emot marken, samtidigt som han slog upp sitt knä med en enorm kraft. Näsbenet krossades ögonblickligen då knäet träffade hans huvud och blodet flödade ner över Dimitris ansikte. Den råbarkade militärklädda biffen svimmade från smärtans chockerande framfart.

Han föll ihop i en hög på golvet och låg där livlös. Scar vinklade direkt återigen upp sin blick och som med ett piskrapp fångade han upp Bobbys ögon ännu en gång. Denna lilla räka ville inget hellre än att bryta ögonkontakten och springa för sitt liv, men han vågade inte varken eller. Han stod som fastfrusen, orörlig som i en mardröm – vilket det i rättfärdig beskrivning även var – och inväntade Scars vrede. Scar förde smidigt sin hand innanför den gråa skinnjackan och drog fram sitt favoritverktyg. En ispik i rostfritt stål. Bobbys normalt klena drag försvann helt och det som blev kvar av hans ansikte var mer likt ett enda vitt tomrum, borträknad från mun och ögon. Bobby kände väl till historierna om vad Scar hade använt sin ispik till i andra situationer. De historierna involverade alltid saker som punkterade halspulsådrar, utstuckna ögon och liknande motbjudande skildringar. Han hade inte alltid varit säker på om alla dessa historier verkligen överensstämde med verkligheten, men där han nu stod med hjälplösheten vilandes som en kall klump i magen, så tycktes plötsligt historierna återspegla verkligheten allt för väl.
Scar gick sakta fram mot honom med smidiga bestämda steg. Hans iskalla blick borrade sig fortfarande fast in i Bobbys ögon. Hans ansikte var som hugget ur sten, inte ett enda drag skiftades men ärret var fortfarande mer rödfärgat än den vanliga gråvita nyansen. Bobbys ögon gav sken av fullkomlig övertygelse att han inom några sekunder skulle vara död. Med en punkterad halspulsåder eller liknande skulle han ligga och förblöda på golvet och det sista han skulle höra var dem tunga stegen från Scars boots. Scar höjde ispiken och lät den glida sakta i luften som i en danstakt, och svepte den sakta fram emot Bobbys halspulsåder. Där stannade han och tryckte den nätt emot så pass som var möjligt utan att den sylvassa spetsen skulle tränga igenom köttet och befria de stenhårt pumpade litrarna av Bobbys blod. Scars ögon smalnade ihop till små streck och förde ansiktet så att avståndet mellan deras ögon bara var några enstaka centimeter.

”Bobby, vet du vad man gör med folk som förråder en?”
Bobby tordes knappt röra på sig men skakade tillslut på huvudet.
”Man skär av kuken på dem och stoppar in den i deras stora käft. Sedan sprättar man upp deras halspulsåder och låter dem förblöda genom de enorma plågorna som uppstår. Och gissa vad Bobby? Man njuter av att göra det, eftersom en förrädare förtjänar alltid att lida. Även du min Brutus som den gode Julius Cesar sa. ”

Bobbys ögon började tåras och han grimaserade som ett litet ledset barn. En ynkrygg hade han alltid varit men nu försvann varje uns av manlighet inom honom. Nu var det den lilla pojken Bobby som stod framför Scar, livrädd och skakandes.
”I Dantes vision om helvetes skäreldar så ligger djävulen och tuggar på de största förrädarna. Så om nu helvetet existerar skulle jag sannerligen inte hamna där för att ha stuckit ihjäl en sketen liten förrädare….MEN - Scar tog en liten paus och stirrade fortfarande iskallt in i Bobbys livrädda ögon - DU är väl ingen förrädare, eller hur Bobby? Det som hände nu var ju enbart ett missförstånd? Ett förbannat klantigt missförstånd från din sida…men för all del i slutändan just ett missförstånd. Inte sant, Bobby lilla?”
Bobby som insåg i en sekunds hast att han kanske skulle komma att överleva detta bara han spelade med. Så han svalde tungt och nästan skrek ut. ”Ja, ja, ja naturligtvis. E..e..e…ettt missförstånd. U..uu..uutan tvekan.”
Scars ansikte slappnade av en aning och han drog bak ansiktet en liten bit.
”Då så, då är vi överens. Utmärkt. Men kom ihåg Bobby lilla. Jag må vara en resonlig man, men jag förlåter inte två gånger. En gång är ingen gång. Men två gånger är en gånggång! Och då gånggången ryter vill man inte vara kvar för att ta del av efterklangerna. Han rött plötsligt till. ”ÄR DET FÖRSTÅTT?!”
Bobby nickade frenetiskt på huvudet.
”J..aj..aaa!” skrek han fram snyftandes.
”Utmärkt”
Scar nöjde sig med det. Drog ned ispiken från Bobbys hals, stoppade tillbaka den i jackfickan och vände sig sedan om igen.
”Gå in i badrummet och hämta lite luktsalt. Din vän här måste upp på benen så han inte blockerar min sittplats.”
Bobby nästan sprang in i badrummet. Scar log lugnt för sig själv medan ärrets vitgråa nyans började återvända.


Jag har inte tillräckliga kunskaper för att rätta dig, men det fanns stavfel osv men det kanske inte är slutgiltigt förståss.

Har en bifråga, att ha illustrationer som visar handlingen i ett kapitel nån gång då och då, förstör det boken eller ger det mer färg på det hela?

[Papi]

Ok, här är lite ärlig kritik. Hoppas du inte tar alltför illa upp. Det är menat som konstruktiv kritik. Men det får du räkna med om du lägger upp texten på ett offentligt forum.

Börja med att rätta till stavfel och grammatiska fel.
Skriv inte "sätt" när du menar "sett" osv.

Hitta på ett bättre efternamn också. Italienskt påbrå? Scarliotta? Scaliotta? Scarlantte.
Vad som helst är bättre än Scar, som känns pubertalt och töntigt...
Om det är ett smeknamn, låt det framgå tydligare.

I vilken form skriver du? Allvetande berättarröst, tredje person, verkar det som.
Fundera över vad du egentligen behöver tala om för läsaren. Måste berättaren säga att Jack är en hård typ som inte reagerar som en vanlig man?
Borde inte det framgå av hans agerande?

Den beskrivande texten blev lite pratig på sina ställen. Talspråket karaktärerna använder känns inte trovärdigt. Fast detta behöver inte vara negativt, i Sin City är ju dialogen allt annat än trovärdig.

Ok, detta får räcka tills vidare! :)
Kämpa på och ge inte upp!

[JackDaniels]

Jag har inte tillräckliga kunskaper för att rätta dig, men det fanns stavfel osv men det kanske inte är slutgiltigt förståss.

Har en bifråga, att ha illustrationer som visar handlingen i ett kapitel nån gång då och då, förstör det boken eller ger det mer färg på det hela?

Försöker rätta stavfel men jag är ingen höjdare på att stava rätt i alla lägen, samt så missar jag lätt det stavprogrammen hoppar över. Men det ska ju givetvis korrigeras framöver!

Tja det är väl en personlig fråga. Personligen tycker jag att vissa bilder såsom dem jag gör kan höja intresset och bokens mystik en aning. Sedan vill jag gärna placera ett ansikte på Scar eftersom jag vill att folk ska se honom som jag ser honom och inte fullt ut skapa en egen bild då de alltid skiljer sig så mycket. Som sagt hade det ju varit lättare med en serietidning men nu är jag ingen serietecknare ;)

[JackDaniels]

Ok, här är lite ärlig kritik. Hoppas du inte tar alltför illa upp. Det är menat som konstruktiv kritik. Men det får du räkna med om du lägger upp texten på ett offentligt forum.

All kritik är egentligen bra kritik så jag förväntar mig inte obefogade hyllningar direkt, snarare tvärtom. Ibland måste man ju bli sågad för att kunna bli bättre!


Börja med att rätta till stavfel och grammatiska fel.
Skriv inte "sätt" när du menar "sett" osv.

Hitta på ett bättre efternamn också. Italienskt påbrå? Scarliotta? Scaliotta? Scarlantte.
Vad som helst är bättre än Scar, som känns pubertalt och töntigt...
Om det är ett smeknamn, låt det framgå tydligare.

Gramatiska fel och liknande är jag mindre bra på så jag har tänkt ta hjälp för att riktigt fixa till allt det givetvis. Just nu koncenterar jag mig på att få klart själva storyn så man kan korrigera och finslipa den sedan. Ändrar samtidigt mycket ju mer jag skriver för allt ska stämma överens så därför låter jag det mesta vara som det är så jag inte är helt nöjd med korrigeringen på första kapitlet för att sedan inse "..helvete det där stämde inte, måste ändra på det och det" och sedan måsta se till så ändringen är helt rätt osv.

Haha, nej det är ett smeknamn och det framgår övertydligt i det kommande stycket. Så det är ingen fara. Låt gå för att det låter töntigt hos vissa, men poängen ligger i att det ska vara ett typiskt maschoantihjältenamn såsom Snake i Snake Plissken, Danger i Mike Danger, Cobra i Marion Cobretti osv. Han kallas Scar eftersom han har ett stort ärr över högra ögat. Klyschigt kanske men för mig är det mer klassiskt och har därtill inte används på detta sättet förut vad jag vet.

I vilken form skriver du? Allvetande berättarröst, tredje person, verkar det som.
Fundera över vad du egentligen behöver tala om för läsaren. Måste berättaren säga att Jack är en hård typ som inte reagerar som en vanlig man?
Borde inte det framgå av hans agerande?

Jag vet att själva berättandet kanske kan vara lite rörigt, något som jag ska se till att gå igenom ordentligt. Men berättandet ska prägla Scars tänkande på världen. Så istället för att vara en opartisk berättarröst som beskriver Bobby Halloway som "en kort liten man som Scar uppfattar som en ynklig människa" så tycker jag det känns roligare och ger storyn en mer personlig tutch av att beskriva karaktärerna såsom Scar ser på dem.

Den beskrivande texten blev lite pratig på sina ställen. Talspråket karaktärerna använder känns inte trovärdigt. Fast detta behöver inte vara negativt, i Sin City är ju dialogen allt annat än trovärdig.

Hehe nä dialogerna är inte direkt upplagda för att vara trovärdiga ur ett verklighetstroget perspektiv utan mer som ur ett matcho antihjälte perspektiv. Och ur det perspektivet tycker jag dem fungerar bra, men det är klart, allt kan ju bli bättre!

Ok, detta får räcka tills vidare! :)
Kämpa på och ge inte upp!

Tackar för all kritik, jag tar till mig av det. Såga mig hur mycket du känner för det så länge du har bra argument att följa upp med. Det är precis det jag behöver! :thumbup:

[Papi]

Försöker rätta stavfel men jag är ingen höjdare på att stava rätt i alla lägen, samt så missar jag lätt det stavprogrammen hoppar över. Men det ska ju givetvis korrigeras framöver!

Tja det är väl en personlig fråga. Personligen tycker jag att vissa bilder såsom dem jag gör kan höja intresset och bokens mystik en aning. Sedan vill jag gärna placera ett ansikte på Scar eftersom jag vill att folk ska se honom som jag ser honom och inte fullt ut skapa en egen bild då de alltid skiljer sig så mycket. Som sagt hade det ju varit lättare med en serietidning men nu är jag ingen serietecknare ;)

Låt folk bilda sig en egen uppfattning om utseende på personer. Sånt kan man aldrig tvinga på dem.
Som ett exempel; när jag läste George Martins serie A Song of Ice and Fire första gången så fick jag för mig att karaktären Daenerys var svarthårig. Mycket märkligt med tanke på att det klart och tydligt talas om att hon är mycket blond, nästan vithårig.
Jag upptäckte inte mitt misstag förrän andra gången jag läste serien och då var det jättesvårt för mig att ändra utseende på henne i mitt huvud.

Sedan angående stavfel, grammatiska fel; om du överhuvudtaget vill att en förläggare ska läsa ditt alster måste du skriva perfekt i det avseendet. Annars slänger de den direkt. Deras jobb är inte att agera svensklärare och rätta sådant.
Det är det första steget du måste övervinna. Sedan väntar en bunt andra mycket svårare...

Stephen King har skrivit en bok som heter On Writing, som handlar just om att skriva och hur man får en bok utgiven. Mycket intressant och bra!
Man får dels inblick i hela hans karriär från början till slut, hans drogmissbruk, hans bilolycka 1999 som nästan tog kål på honom och förändrade hans livsverk The Dark Tower.
Men sedan får man mycket precisa och användbara tips på HUR man skriver.
Kan rekommendera den i talboksform, eftersom han läser upp den själv och han har en bra berättarröst.

[Bao-Bao]

Om man får komma med lite kritik.

Jag saknar nåt riktigt flyt i språket och vissa meningar känns fel jag kan tyvärr inte förklara bättre än så.
Exempelvis "Han hörde hur en bil stannade till utanför och hur steg gick på grusgången fram till hans dörr." Steg som gick, det låter märkligt.

Är verkligen Jack Scar en man som hänvisar sina citat till "den gode Julius Ceasar", och Dante och hans inferno.

Hur som helst, skriv på, ha kul och läs sedan igenom texten högt för dig själv flera gånger. Lättare att märka om nåt är fel då tycker jag.

[Papi]

Ett sätt att försöka få lite perspektiv på det man skrivit är att låta det vara i några veckor och inte ens titta på det. Sedan tar du fram det och föröker läsa det objektivt.
När man är inne i sitt skrivande är det mycket svårt att tänka kritiskt. Sedan glömmer man lätt bort att en del saker har man bara i huvudet, inte i texten. Du kanske känner till en massa saker om dina karaktärer, men inte läsaren.

[JackDaniels]

Låt folk bilda sig en egen uppfattning om utseende på personer. Sånt kan man aldrig tvinga på dem.
Som ett exempel; när jag läste George Martins serie A Song of Ice and Fire första gången så fick jag för mig att karaktären Daenerys var svarthårig. Mycket märkligt med tanke på att det klart och tydligt talas om att hon är mycket blond, nästan vithårig.
Jag upptäckte inte mitt misstag förrän andra gången jag läste serien och då var det jättesvårt för mig att ändra utseende på henne i mitt huvud.

Tvinga och tvinga. Det är klart man inte ska tvinga på folk något men säg om exempelvis bilden jag gjort på Scar skulle pryda utsidan av boken så skulle det ju ge en klar bild av hur det är tänkt han ska "se ut" iallafall. Om du förstår mig? Och jag känner igen mig i vad du skriver om fel på utseenden. Haha läste I samlarens spår innan filmen med Wahshington kom ut. Det gick ett tag i handlingen innan jag insåg att Lincon Rymhe var färgad, vilket helt misstämde i min inre bild. Personligen gillar jag inte sådana "fel" så för mig hade det varit bättre att ha bilden klar för mig. Men alla är väl olika.


Sedan angående stavfel, grammatiska fel; om du överhuvudtaget vill att en förläggare ska läsa ditt alster måste du skriva perfekt i det avseendet. Annars slänger de den direkt. Deras jobb är inte att agera svensklärare och rätta sådant.
Det är det första steget du måste övervinna. Sedan väntar en bunt andra mycket svårare...

Jodå som sagt, det ska ses över och rättas!

Stephen King har skrivit en bok som heter On Writing, som handlar just om att skriva och hur man får en bok utgiven. Mycket intressant och bra!
Man får dels inblick i hela hans karriär från början till slut, hans drogmissbruk, hans bilolycka 1999 som nästan tog kål på honom och förändrade hans livsverk The Dark Tower.
Men sedan får man mycket precisa och användbara tips på HUR man skriver.
Kan rekommendera den i talboksform, eftersom han läser upp den själv och han har en bra berättarröst.

Har hörtalas om den men inte läst den, får ta och kolla upp det. Är inne och läser på dödsdansen, en bok som handlar om vad skräck och liknande är för honom. Du kanske har läst den? Övrigt så läser jag mycket King och han har inspirerat mig mycket med sina verk. Är inne på femte boken i Dark Tower serien nu. Läser den på engelska, men det blir nog att beställa alla böcker på svenska då dem blir översatta senare med så man verkligen får in allting.

[H.Emanuel]

Ett tips: Högläs texten för dig själv. Hur flyter det, låter det?

Ett annat tips är författarledda skrivarkurser. I dessa får man både läsa andras texter och kritisera dem (konstruktivt), man får sin egen text läst och konstruktivt kritiserad, av övriga deltagare samt inte minst av författaren som håller i det hela.
Jag själv skulle inte låta nån polare läsa texten, blir inte särskilt konstruktivt då, gissar jag.

[JackDaniels]

Om man får komma med lite kritik.

Jag saknar nåt riktigt flyt i språket och vissa meningar känns fel jag kan tyvärr inte förklara bättre än så.
Exempelvis "Han hörde hur en bil stannade till utanför och hur steg gick på grusgången fram till hans dörr." Steg som gick, det låter märkligt.

Är verkligen Jack Scar en man som hänvisar sina citat till "den gode Julius Ceasar", och Dante och hans inferno.

Hur som helst, skriv på, ha kul och läs sedan igenom texten högt för dig själv flera gånger. Lättare att märka om nåt är fel då tycker jag.


Ett sätt att försöka få lite perspektiv på det man skrivit är att låta det vara i några veckor och inte ens titta på det. Sedan tar du fram det och föröker läsa det objektivt.
När man är inne i sitt skrivande är det mycket svårt att tänka kritiskt. Sedan glömmer man lätt bort att en del saker har man bara i huvudet, inte i texten. Du kanske känner till en massa saker om dina karaktärer, men inte läsaren.


Jo jag läste igenom första kapitlet nu igen efter att bra tag (är inne på det sjätte nu) och insåg att språket faktiskt var lite tradigt och stelt. Kan skriva bättre än så, så det ska jag gå igenom nu ordentligt. Haha, tja Scar är kanske ingen akademiker men han är en allmänbildad man. Han satt fängslad i ett militärfängelse i tre år efter att ha misshandlat ett befäl så man kan ju tänka sig att han läste ett och annat där för att få tiden att gå ;)

Men tack för all kritik och tips. Blir motiverad att göra bättre ifrån mig!

[mini]

Apropå språk tycker jag inte du ska försöka så mycket. Jag får känslan av att du skriver som du tror att det ska vara istället för med ditt eget språk. Våga bryta konventioner, bli personlig.

Försök måla dina karaktärer utan så mycket adjektiv. Adjektiv är tråkiga. Verb är dina vänner. Låt karaktärerna agera istället.

[Papi]

Kul att du läser Dark Tower serien! Riktigt bra är den! :thumbup:
Då blir det ännu coolare när du läser On Writing, man får en helt annan förståelse för sjunde boken i serien.
Jag tvivlar starkt på att Dark Tower serien kommer att bli översatt till svenska, och även om den blir det, så läs den på engelska ändå. Böcker ska alltid läsas på sitt originalspråk om det är möjligt tycker jag.
De två första delarna finns översatta sedan 15 år tillbaka eller så. Riktigt usla översättningar är det.

Jo, Dödsdansen läste jag för länge sedan. On Writing är mycket bättre! En massa roliga detaljer som t ex att han var så hög på kokain när han skrev Cujo att han inte minns att han skrev den överhuvudtaget.

Jag hittade en blog som jag läste för ett tag sedan. Det är en amerikansk editor (förläggare) som skriver om hur svårt det är att bli publicerad och varför 99% av alla böcker som folk skickar in är skräp.
Hon börjar med lite "rejection notes", sedan en bit ner på sidan listar hon upp 14 punkter på varför ett förlag avvisar böcker de får in. Intressant läsning!
Första punkten är "Author is functionally illiterate."
Där hamnar man om man inte kan stava eller har koll på grammatiken. ;)
Det är en mängd kommentarer till bloggen sedan och hon skriver ännu mer nyttiga grejer där också.
http://nielsenhayden.com/makinglight/archives/004641.html

[Jay-Z]

Jag tvivlar starkt på att Dark Tower serien kommer att bli översatt till svenska, och även om den blir det, så läs den på engelska ändå. Böcker ska alltid läsas på sitt originalspråk om det är möjligt tycker jag.

Åtminstone "The Gunslinger" är översatt. För övrigt håller jag med om att man ska läsa på originalspråk och köpte den precis på bokus.com. De har 10 % rea just nu.

[Papi]

Jo, jag skrev ju att de två första böckerna var översatta! *whatever*

[Jay-Z]

Jo, jag skrev ju att de två första böckerna var översatta! *whatever*

Det är verkligen inte min dag idag. Du måste förstå att på teh internt läser man bara en eller två meningar. Short attention span. :D

[H.Emanuel]

Tar upp tråden igen då jag precis öppnat ännu ett refuseringsbrev från ett förlag. "Vi får in mängder med manus, de flesta kan ej ges ut, vi avböjer utgivning denna gång...blablabla" De är vänliga nog att rekomendera en tidskrift som de samarbetar med.

Jag skickade iväg detta manus i Juli och fick svaret nu. Så, som sagt, det tar tid.Jag hade faktiskt glömt det, så det gör mig inte så mycket.

[Papi]

Tar upp tråden igen då jag precis öppnat ännu ett refuseringsbrev från ett förlag. "Vi får in mängder med manus, de flesta kan ej ges ut, vi avböjer utgivning denna gång...blablabla" De är vänliga nog att rekomendera en tidskrift som de samarbetar med.

Jag skickade iväg detta manus i Juli och fick svaret nu. Så, som sagt, det tar tid.Jag hade faktiskt glömt det, så det gör mig inte så mycket.

Läser de åtminstone det man skickar dem eller refuserar de automatiskt?