handdator

Visa fullständig version : Har du stressproblem?


TrasMannen
2006-01-06, 00:48
När jag var yngre älskade jag stress. Allt gick så underbart snabbt och man fick så mycket gjort. Hade hört talas om stressproblem. Pyttsan sa jag å tänkte att det är bara veka personer som har sånna där inbillningsproblem.

Tillslut lyckades jag springa in i väggen. fick sjukskriva mig, byta arbete. blev väldigt känslig mot stress. Minsta lilla stressen gjorde att jag fick panikångest, svårigheter att andas (strypkänsla), hjärtklappningar, hög hjärtverksamhet osv osv.
Nu sådär 5-6 år senare så är det mycket bättre. jag bytte arbete, livsstil, stressar sällan, men är inte lika känslig längre.

Är det några fler som "sprungit in i väggen" och har liknande problem? Nån som tycker att stressproblem bara verkar vara "inbillning"?

Jense
2006-01-06, 01:24
samma här, stress aint my thing, inte långvarig stress iaf. klart jag kan skynda mig till bussen.. men det är nog mer jäkt

stevooooo
2006-01-06, 01:26
Jag klarade mig precis från att springa in i väggen för nåra år sen men mitt ex klarade sig inte lika bra. Hon var sjukskriven en längre tid för hon hade tappat rösten (stress syntom enl läkarna, utan röst i nästan 2 år) och det var väll då allt började sjunka in. Kunde få panikattaker om hon åkte förbi sitt jobb, kunde få hjärtklappningar om hon såg nått som kunde accosierar (hmmmm svårt ord) till sitt jobb mm mm. Hon började arbetsträna för 1,5 mån sen och jobbar bara 2,5 h , 4 dar/vecka och det räcker enl henne för hon är helt slut när hon kommer hem från jobbet. Och nej, det är inte samma jobb.

Metal_boy_
2006-01-06, 01:43
Nej jag stressar inte, om det inte gäller positiv stress :)

Bönne
2006-01-06, 01:44
Är lat och kräver stress för att jag ska göra något. När jag skulle ta bussen, så drog jag alltid ut på det tills det var en minut till bussen gick och man fick springa till bussen och hålla tummarna på att den skulle vara lite sen, sparade mycket tid så tyckte jag :)

Peter-N1
2006-01-06, 01:55
Har fått endel undervisning i stresshantering.

Det farligaste som finns är egentligen det som folk kallar "positiv stress". Detta räknar man inte som stress och därför gör man inget åt det då kroppen börjar att säga ifrån.

Krav, förväntingar och press. Allt detta är också STRESS.

När kroppen börjar att säga ifrån så ska man ta det på allvar. När det väl säger stopp så är det stopp. Då är du oförmögen att fortsätta. Och det räcker inte med 2-3 veckors vila. Det blir månader om man har tur men det kan också ta år.

Jman
2006-01-06, 01:56
Bra stress får mig att känna levande och vara mer produktiv. Det är inte hastigheten som stör mig utan prestationsångesten. Sätter man en deadline så får jag en blackout =) Fånstirrande på skärmen medans minuter och timmar tickar iväg...
Om man hela tiden får krav som är omöjliga att uppfylla så är det bara en tidsfråga innan man får psykisk breakdown.

Min hjärna har ju iaf ett sätt att hantera stress. På ett jobb jag hade förut så ledde stressen till dålig sömn vilket i sin tur ledde till ett epileptiskt anfall. Totalshutdown... omboot ... Sen efter det så vill man inte stressa mer ... :(

The_RobRoy
2006-01-06, 02:01
Sånna här saker skulle jag vilja ha mer forskning inom, hur går det till???

Såg ett program på några som gått in i väggen så ordentligt att dom inte ens kom ur sängen, hade vart sängliggandes i flera år, helt förlamad i hela kroppen - av stress.

Finns det några förklaringar på vad kroppen gör när man "går in i väggen"? Alla verkar ju få olika symptom också. Min mamma har råkat ut för samma sak som ni beskriver, vart sjukskriven i massa år och arbetstränar nu, hon börjar nu efter 7-8 år bli nästan helt frisk.

Sjukt va hjärnan kan messa upp allt.

Peter-N1
2006-01-06, 02:01
Lite stress är bra.

Människan är byggd för lite stress under lång tid eller mycket stress under kort tid.

Men problemen kommer när det blir mycket stress under lång tid.

TrasMannen
2006-01-06, 02:01
På det stället jag arbetade var rena slaveriet. dom hade sjuk personalomsättning, medelanställningslängden på en anställd var 6 månder!!!

Det var en ny chef där som hade arbetat ett par månader bara, hon bröt ihop efter 6 månader. ramlade ihop, börja skaka, tugga fradga. Hon kom inte tillbaka efter det :P

TrasMannen
2006-01-06, 02:04
Sånna här saker skulle jag vilja ha mer forskning inom, hur går det till???

Såg ett program på några som gått in i väggen så ordentligt att dom inte ens kom ur sängen, hade vart sängliggandes i flera år, helt förlamad i hela kroppen - av stress.

Finns det några förklaringar på vad kroppen gör när man "går in i väggen"? Alla verkar ju få olika symptom också. Min mamma har råkat ut för samma sak som ni beskriver, vart sjukskriven i massa år och arbetstränar nu, hon börjar nu efter 7-8 år bli nästan helt frisk.

Sjukt va hjärnan kan messa upp allt.

Jag gick på ett seminarie där en professor rabblade upp en himla massa information om stress, vilka hormoner som används osv osv. Och vad jag minns är att stress är ruggigt katabolt. (nej GymTT du kommer inte krympa om du stressar till bussen :booty: )

The_RobRoy
2006-01-06, 02:05
På det stället jag arbetade var rena slaveriet. dom hade sjuk personalomsättning, medelanställningslängden på en anställd var 6 månder!!!

Det var en ny chef där som hade arbetat ett par månader bara, hon bröt ihop efter 6 månader. ramlade ihop, börja skaka, tugga fradga. Hon kom inte tillbaka efter det :P

Vem var det som krävde/drev upp sånna arbetsinsattser da?

Mago
2006-01-06, 04:13
Stress, usch nej.. jag stressar inte. :)

Jay-Z
2006-01-06, 09:17
Fick just höra att en kompis har blivit sjukskriven pga stress. Och detta efter drygt 2 år på den arbetsplatsen, varav 1 år i nuvarande befattning, vilken är den som troligtvis är den som har skapat stressen.

Klart man haft perioder som har varit sjukt stressiga. Men så länge det kommer i intervaller, klarar man sig förhoppningsvis, och man kanske kan acklimatisera sig för nästa "stressperiod".

Diana
2006-01-06, 09:40
ja va exakt likadan på min första arbetsplats, älskade stressen och tyckte de äldre på jobbet va jobbiga för de gjorde allt så sakta osv, fattade ju sen att de fanns en anledning till att de lyckats stannat på just den arbetsplatsen till såpass hög ålder ;) vi va ständigt underbemannade och arbetsuppgifterna skulle göras fort och tog aldrig slut, ja tog på mej alldeles för mkt ansvar som avdelningschef och stressade sönder mej i deppression, självmordstankar och hela skiten :( båda personerna som haft den tjänsten innan mej hade gått samma väg in i väggen, ja kämpade i 4 år innan ja slutligen sjukskrev mej.

innan de hände va ja oxå en av dom som trodde 'gå in i väggen' och 'utbrännd' inte existerade :D att de va mode ord bara, och visst många hoppar säkert på vagnen och låtsas.. men men

iaf nu, nåra år efter känner ja fortfarande obehag vid föör mkt stress men inget handikappande eller så, är ja tacksam för, känner mina begränsningar nu iaf och lär inte hamna i samma situation igen :thumbup:

Yankeee
2006-01-06, 09:47
Jag stressar relativt mycket på jobbet, men jag mår bra av det. Jag kan inte ta det lugnt, hetsar alltid om jag ska göra något.

Jax
2006-01-06, 09:48
Har fått endel undervisning i stresshantering.

Det farligaste som finns är egentligen det som folk kallar "positiv stress". Detta räknar man inte som stress och därför gör man inget åt det då kroppen börjar att säga ifrån.
Det som kallas för positiv stress? Det är inte ett dugg farligt utan gör bara att du känner dig motiverad och tycker att ditt jobb är en lagom utmaning. För lite stress leder till motsatsen till burn out alltså rest out. Kurvan för hur stress påverkar oss ser ut som ett nervänt U. För lite gör att vi blir uttråkade och omotiverade, för mycket leder till utbrändhet och precis lagom mycket leder till :)

TrasMannen
2006-01-06, 12:16
Vem var det som krävde/drev upp sånna arbetsinsattser da?

Vill inte nämna namn. Men situationen där är iaf förändrad på det företaget.

TrasMannen
2006-01-06, 12:17
Det som kallas för positiv stress? Det är inte ett dugg farligt utan gör bara att du känner dig motiverad och tycker att ditt jobb är en lagom utmaning. För lite stress leder till motsatsen till burn out alltså rest out. Kurvan för hur stress påverkar oss ser ut som ett nervänt U. För lite gör att vi blir uttråkade och omotiverade, för mycket leder till utbrändhet och precis lagom mycket leder till :)

Positiv stress är bra. Men folk kan ha svårt att veta vad som är positiv och vad som är negativ. Sen kan även positiv stress lätt övergå i negativ. Så det gäller att lyssna på kroppen.

Liten Men Fet
2006-01-06, 12:25
Jag stressade ganska mycket inför tentor och sånt tidigare och mådde dåligt av det, jag var skitglad när tentaperioden var över oavsett hur det hade gott.
Sen hade jag ett studieuppehåll och var iväg på utlandsmission ett halvår och nu anser jag att missa en tenta är ett låtsasproblem så jag hetsar inte upp mig över så mycket nu.
Nu är problemet att jag inte får nånting gjort för jag känner aldrig pressen längre. Det är ju bara jag som drabbas om jag inte pluggar som jag ska.
Jag kan tänka att det är en helt annan grej när man har någon annan att redovisa resultat för.

Cilia
2006-01-06, 12:25
Jag har varit inne i perioder då jag har kännt att jag har varit på väg in i väggen men jag har haft sinnesnärvaro att stoppa i tid. En gång bytte jag jobb. Tror det många gör fel dom stannar kvar istället för att lämna.

Apropå stress så är det som herr polisen säger att kroppen reagerar likadant oavsett om det är rolig eller tråkig stress.

Det jag tycker är det som är jobbigast stress och som får en att komma in i en svår fas är när man är i situationer som man inte kan kontrollera och påverka själv. Även om det är mycket att göra och man är stressad men man har kontroll över situationen och kan hantera den så funkar det bra men när det blir situationer där man känner att det bara hopar sig och man själv inte sitter inne på lösningen det är då det blir farligt.

Peter-N1
2006-01-06, 17:34
Det som kallas för positiv stress? Det är inte ett dugg farligt utan gör bara att du känner dig motiverad och tycker att ditt jobb är en lagom utmaning. För lite stress leder till motsatsen till burn out alltså rest out. Kurvan för hur stress påverkar oss ser ut som ett nervänt U. För lite gör att vi blir uttråkade och omotiverade, för mycket leder till utbrändhet och precis lagom mycket leder till :)

Du förstod nog inte vad jag menade. All stress är stress. Vare sig det är "negativ" eller "positiv". Även om du tycker det är positivt så påverkar det kroppen på exakt samma sätt som den "negativa stressen". Det är du som väljer om du tycker stressen är positiv eller ej, inte kroppen, den slits lika mycket.

Jax
2006-01-06, 17:40
Du förstod nog inte vad jag menade. All stress är stress. Vare sig det är "negativ" eller "positiv". Även om du tycker det är positivt så påverkar det kroppen på exakt samma sätt som den "negativa stressen". Det är du som väljer om du tycker stressen är positiv eller ej, inte kroppen, den slits lika mycket.
Visst påverkar det kroppen, men jag förstår inte hur den positiva stressen, alltså stress i lagom mängd kan anses vara farligt för kroppen. Det skulle vara värre om den inte fanns. Vad menar du med sliter på kroppen? Kroppen är gjord för att arbeta. Det den däremot inte är gjord för är det informationsöverflöd som finns idag. Vi är inte vana vid att ta in och behandla så mycket information som vi måste göra idag. Är det skadligt för kroppen så är det per definition för mycket stress, alltså negativ stress.

Värt att notera för den som inte har läst om stress är att termen stress som används inom den akademiska världen skiljer sig en del från termen som används i vardagligt tal och i kvällstidningar.

Peter-N1
2006-01-06, 17:52
Visst påverkar det kroppen, men jag förstår inte hur den positiva stressen, alltså stress i lagom mängd kan anses vara farligt för kroppen. Det skulle vara värre om den inte fanns. Vad menar du med sliter på kroppen? Kroppen är gjord för att arbeta. Det den däremot inte är gjord för är det informationsöverflöd som finns idag. Vi är inte vana vid att ta in och behandla så mycket information som vi måste göra idag. Är det skadligt för kroppen så är det per definition för mycket stress, alltså negativ stress.

Värt att notera för den som inte har läst om stress är att termen stress som används inom den akademiska världen skiljer sig en del från termen som används i vardagligt tal och i kvällstidningar.

Ok, nu förstår jag hur du menar. Stress i lagom mängd är inte skadligt för kroppen, det stämmer. Det är det du kallar positiv stress.

När jag skriver positiv stress så syftar på stress som framkallas av något kul, tex en utmaning, när du ska tävla i något, spela en match. m.m
Det framkallar även stress, även om du själv ser den som positiv.

Och den stressen är precis lika farlig som "negativ stress". Den du kanske upplever på jobbet, med krav och tidspress m.m.

Den positiva stressen byggs på den negativa. När det till slut blir för mycket för kroppen och så går man in i väggen.

Men som sagt kroppen är byggd för liten stress under lång tid eller hög stress under kort tid. Det är när den höga stressen pågår under lång tid som kroppen tar skada.

mela
2006-01-06, 17:55
Jag är väldigt stressad nu.. tjocktarmsinflammation
som är stressrelaterad och jag får cp ont när jag äter.

Sedan har jag stressexsem som blommar upp i ansikte/
på bröstvårtorna och benen så jag stressar, kliar och
ser förjävligt ut om jag inte sköter det.

Återfall till bulimin om stressen blir för stor.

Panikångest med andingssvårigheter och dylikt
är inte helt ovanligt det heller.

Jax
2006-01-06, 17:58
Peter: Ok, jag missuppfattade dig, men nu är vi överens.

larre
2006-01-06, 18:01
Jag stressar som satan på jobbet vanligtvis garanterat pga prestationsångest.

Sen vet jag inte ifall det räknas men jag går alltid så jäkla fort, jag tänker fort och jag talar fort. Brukar vanligtvis ta ett tag ett tag för nya personer jag träffar att förstå vad jag säger =)

Peter-N1
2006-01-06, 18:51
Peter: Ok, jag missuppfattade dig, men nu är vi överens.

Och jag dig :D

Cilia
2006-01-06, 18:52
Jag är väldigt stressad nu.. tjocktarmsinflammation
som är stressrelaterad och jag får cp ont när jag äter.

Sedan har jag stressexsem som blommar upp i ansikte/
på bröstvårtorna och benen så jag stressar, kliar och
ser förjävligt ut om jag inte sköter det.

Återfall till bulimin om stressen blir för stor.

Panikångest med andingssvårigheter och dylikt
är inte helt ovanligt det heller.
tycker du seriöst ska tänka över hur du lever ditt liv och dina prioriteringar.
du är bara 18 år och då ska man inte ha ett sånt liv.
man kan också lära sig att slappna av och ta ner stressen. Det kanske vore ngt för dig.

Trance
2006-01-06, 18:53
Förjävla stressad tyvärr och jag mår inte bra av det.

Peter-N1
2006-01-06, 19:09
Ibland kan det vara stressigt på jobbet. Kan vara svårt att "komma ner" när man är hemma.
Det hjälper mycket för mig att slappna av framför TV:n. Jag brukar kolla på någon bra DVD eller kolla några serier på DVD.

Har avverkat Bands of brothers. Är nu inne på The Shield. Sen kan det kanske blir Lost. Följer Prison Break också. Det är är av de bästa sätten för mig att koppla av i alla fall.

Sedan är kosten viktig. Jag är ingen matslav. Jag äter det jag är sugen på. Ibland blir det pizza, kebabrulle m.m. Men även blandat med nyttig mat.

Jag tror att det kan bli för mycket om man hela tiden sätter höga krav på sig själv.

Du ska prestera i skolan eller på jobbet, sen ska du träna och prestera maximalt, sen ska du deffa och gå ner x antal kilo.

Det är viktigt att man kan koppla av också. Allting behöver inte vara strikt. Känner du att du är stressad. Träna efter hur din kropp mår istället för att stirra sig blind på vikterna eller repsen. Ta det lugnt med deffen också om du känner att du inte är i balans.

Jobbet är svårare att påverka. Jag har varit med om några extremt stressiga situationer på jobbet som skulle ha påverkat mig mycket mer om jag inte lyssnat på kroppen.
Jag har tränat när jag känt för det och jag deffar inte. Ok, jag är verken starkast eller smalast här på forumet, men jag har heller inga stressrelaterade problem även om jag kanske borde ha det efter att ha varit med om det jag varit med om.

Nu säger jag inte att ni ska sluta träna eller deffa, men lyssna på kroppen och påverka det ni kan påverka.

Det är viktigare att kroppen mår bra än att man bänkar 150kg.

mela
2006-01-06, 19:15
tycker du seriöst ska tänka över hur du lever ditt liv och dina prioriteringar.
du är bara 18 år och då ska man inte ha ett sånt liv.
man kan också lära sig att slappna av och ta ner stressen. Det kanske vore ngt för dig.

Jo jag vet.. har lagt ner politiken nästan helt.
men det enda jag gör nu är träning och skola *screwy*
vi har så SJUKT höga krav i skolan..
3 tjejer har magsår och 5 har magkatarr i min klass bara

Fettecke
2006-01-06, 19:16
Jo jag vet.. har lagt ner politiken nästan helt.
men det enda jag gör nu är träning och skola *screwy*
vi har så SJUKT höga krav i skolan..
3 tjejer har magsår och 5 har magkatarr i min klass bara

Det blir vad man gör det till. :D

mela
2006-01-06, 19:17
Det blir vad man gör det till. :D

Jag har en "skitsamma"-attityd.
Tagit bort en kurs.
Pluggar typ nada till några andra
kurser.. Men vissa saker måste
man ändå göra

Cilia
2006-01-06, 19:18
Jo jag vet.. har lagt ner politiken nästan helt.
men det enda jag gör nu är träning och skola *screwy*
vi har så SJUKT höga krav i skolan..
3 tjejer har magsår och 5 har magkatarr i min klass bara
Det blir vad man gör det till. :D
precis, det gäller att hitta ett förhållningssätt till livet och till kraven som ställs på en.
Vilket inte är samma sak som att prestera dåligt.
Det går att förändra.

jakke
2006-01-06, 19:25
hade seriösa problem med stress i slutet på förra höstterminen. Vaknade upp med totalt genomblöta sängkläder många nätter, allmänn panik.. Orsaken var en helt galen svår skolupg. Fick mig att tänka till

Diana
2006-01-06, 20:20
Jag är väldigt stressad nu.. tjocktarmsinflammation
som är stressrelaterad och jag får cp ont när jag äter.

Sedan har jag stressexsem som blommar upp i ansikte/
på bröstvårtorna och benen så jag stressar, kliar och
ser förjävligt ut om jag inte sköter det.

Återfall till bulimin om stressen blir för stor.

Panikångest med andingssvårigheter och dylikt
är inte helt ovanligt det heller.
håller med om de som cilia säger melishen :) ja va oxå 17 när ja börja stressa som fan o ja tror de hade mkt me åldern att göra att ja inte tog mej ur det i tid, tror precis att de flesta runt den åldern har en såndär 'skitsamma ja klarar allt'-attityd som gör hela grejjen ännu mer destruktiv..

mela
2006-01-06, 20:23
håller med om de som cilia säger melishen :) ja va oxå 17 när ja börja stressa som fan o ja tror de hade mkt me åldern att göra att ja inte tog mej ur det i tid, tror precis att de flesta runt den åldern har en såndär 'skitsamma ja klarar allt'-attityd som gör hela grejjen ännu mer destruktiv..

jag har inte "skitsamma jag klarar allt" attityd
utan med "skitsamma jag gör mitt bästa så får det vara så sedan"attityd

mistermr
2006-01-06, 20:25
Jo jag vet.. har lagt ner politiken nästan helt.
men det enda jag gör nu är träning och skola *screwy*
vi har så SJUKT höga krav i skolan..
3 tjejer har magsår och 5 har magkatarr i min klass bara

Vad läser du?

Jag är också stressad, är det stressen som ligger bakom allt kliande som jag har haft på sistone?

Jag trodde det var typ brist på ngn mineral pga träningen eller ngt liknande.

MVH

mela
2006-01-06, 20:27
Vad läser du?

Jag är också stressad, är det stressen som ligger bakom allt kliande som jag har haft på sistone?

Jag trodde det var typ brist på ngn mineral pga träningen eller ngt liknande.

MVH

Samhäll Samhäll..vilket folk verkar tro är lättare än vad det är

Diana
2006-01-06, 20:27
jag har inte "skitsamma jag klarar allt" attityd
utan med "skitsamma jag gör mitt bästa så får det vara så sedan"attityd
AHA ja läste in för mkt ;) den typen låter klart bättre ja :thumbup:

edit: samhäll is a bitch ja lider me dej :D

mistermr
2006-01-06, 20:31
Samhäll Samhäll..vilket folk verkar tro är lättare än vad det är

Jag har inte sagt ngt?

Gymnasiet var en orolig period för mig också, man ville ha bra betyg så att man kunde komma in på högskolan osv.

Men du får helt enkelt kämpa på så gott man kan och det blir vad det blir helt enkelt. Ett liv fullt av stress är inget liv, men jag är den sista som skall ge råd för att jag brukar vara allmänt stressad när det gäller skolan och annat också (ibland).

Lycka till med studierna!

MVH

mistermr
2006-01-06, 20:31
edit: samhäll is a bitch ja lider me dej :D

Varför inte bara byta till natur då?

Diana
2006-01-06, 20:42
Varför inte bara byta till natur då?
njaaa gick ut gymnasiet för ett antal år sen så de kan bli lite knepigt.. :D sen är ju natur ännu värre *popcorn*