Visa fullständig version : Kör du till failure?
Eftersom det har blivit lite disskution om just det här ämnet så undrade jag hur ni tränar?
Själv så har jag kört failure ofta men ska väl ändra mig efter allt dåligt jag hört om det nu, hade inte en aning om att det var dåligt förrut.
Men nu undrar jag hur ni tränar. Kör ni till failure i varje set? eller bara i sista? vad tycker du är bäst? osv.
så gott som aldrig till failure, finns ingen vits
Enligt en forsknings rapport som jämförde 3*8, 3*8 failure i sista och 3*8 failure i alla så gav failure i alla sett 6 % mer tilläxt och failure i endast sista settet 10 % mer tillväxt.. Fast jag vet inte om man kan lita på rapporten.. Tog den dessutom ur minnet :P
så gott som aldrig till failure, finns ingen vits
Varför?
Varför finns inte alternativen ibland och/eller sällan men det händer? Jag skulle valt något av dem. Jag kör inte till failure i varje övning, inte ens en gång i varje pass, men det händer.
Jag tycker som mini, däremot brukar jag köra till failure i typ vader och biceps, har nog aldrig failat i böj eller axlar osv.
King Grub
2005-12-25, 22:04
Nej, sällan. Inte fullständig. Det är ett säkert sätt att bromsa upp alla ökningar och överbelasta CNS. Korrekt använt däremot, sparsamt och planerat, kan det stimulera frisättning av anabola hormoner och tillväxt, men aldrig pass efter pass eller set efter set. Träna hårt, men inte dumhårt.
Det beror på hur du definerar failure.
Jag är rätt trött på det här....
Helt plötsligt ska ingen köra till failure längre....
Varför? En svensk nät-träningsguru har på ett annat forum postat en filosofi som utgår helt och hållet ifrån honom själv. Frekvensen av hans undersökningar utgår alltså ifrån EN person.
Innan dess höll han på med Dogcrap training, ett program som i allra högsta grad går ut på failure och det var då det bästa som mänskligheten skådat. Sedan försvan journalerna och helt plötsligt blev man utskälld om man körde till fail.
Jag är helt övertygad om att man kontinuerligt måste överbelasta för att ge kroppen en orsak till att skapa tillväxt, sen skilljer det ju förstås oerhört människor imellan vad det klarar av att återhämta.
Märk att jag här pratar om tillväxt/bodybuilding i första hand. En stykelyftares CNS, leder och brosk, blir så klart krossat om det ska faila 1:or och 2:or dagarna i ända.
Konceptet att träna på känsla verkar helt ha försvunnit i internetvärlden...
King Grub
2005-12-25, 22:11
Jag är helt övertygad om att man kontinuerligt måste överbelasta
Jag tror på att belasta, inte överbelasta. Det är ett skapat koncept. Har något överbelastats har det gått sönder.
Konceptet att träna på känsla verkar helt ha försvunnit i internetvärlden...
:thumbup:
Ryska_raketen
2005-12-25, 22:11
Jag är rätt trött på det här....
Helt plötsligt ska ingen köra till failure längre....
Varför? En svensk nät-träningsguru har på ett annat forum postat en filosofi som utgår helt och hållet ifrån honom själv. Frekvensen av hans undersökningar utgår alltså ifrån EN person.
Innan dess höll han på med Dogcrap training, ett program som i allra högsta grad går ut på failure och det var då det bästa som mänskligheten skådat. Sedan försvan journalerna och helt plötsligt blev man utskälld om man körde till fail.
Jag är helt övertygad om att man kontinuerligt måste överbelasta för att ge kroppen en orsak till att skapa tillväxt, sen skilljer det ju förstås oerhört människor imellan vad det klarar av att återhämta.
Märk att jag här pratar om tillväxt/bodybuilding i första hand. En stykelyftares CNS, leder och brosk, blir så klart krossat om det ska faila 1:or och 2:or dagarna i ända.
Konceptet att träna på känsla verkar helt ha försvunnit i internetvärlden...
:thumbup:
Jag tror på att belasta, inte överbelasta. Det är ett skapat koncept. Har något överbelastats har det gått sönder.
Om du tar Nintendofingret ifrån F5, går ur från PubMed i fem minuter och i sann icke-Asperger-anda ifrånser att märka ord ser jag fram imot en debatt om det här.
Toljanen
2005-12-25, 22:22
Jag tror på att belasta, inte överbelasta. Det är ett skapat koncept. Har något överbelastats har det gått sönder.
??? (http://www.kolozzeum.com/kolozzeum/showpost.php?p=327832&postcount=4)
King Grub
2005-12-25, 22:26
Ändra till "belasta" då, både här och där. Poängen är, att skilja på uttröttande och belastande träning, där den förra inte bygger muskelmassa. "Över"belastningspåfundet t har spridit sig för långt och alla, inklusive jag själv, har använt det hit och dit utan att tänka på vad det betyder.
Jag tror på att vara progressiv med vikterna, failure är bara kontraproduktivt.
För vissa funkar det säkert, men inte för mig, failure brukar bara ge kass teknik och att man bränner ut sig
ibland kanske man kör typ curls eller nåt till failure, men fiunns ju ingen vits riktigt, nästa gång man kör kör man några fler reps iaf utan att gå till failure.
King Grub
2005-12-25, 22:29
Jag tror på att vara progressiv med vikterna, failure är bara kontraproduktivt.
För vissa funkar det säkert, men inte för mig, failure brukar bara ge kass teknik och att man bränner ut sig
ibland kanske man kör typ curls eller nåt till failure, men fiunns ju ingen vits riktigt, nästa gång man kör kör man några fler reps iaf utan att gå till failure.
:thumbup:
Progressivitet är ordet jag letade efter. Räknar man det som "överbelastning" är jag med på att det behövs, men inte om "överbelastning" betyder att man missar sista repetitionen i varje set.
Ulf A Big
2005-12-25, 22:34
Failure för mig är då jag inte orkar ett reps till och har en klar föraning om det innan sista repset "att jag kommer att fastna i botten" av knäböjen, bänkpressen eller i bicepscurlen. Hur ser failure ut för er?
Ibland kan det vara så att inte luften räcker till, även om styrkan finns där.. Har ni liknande upplevelser?
Dumleman
2005-12-25, 22:35
"Du orkar dubbelt så mycket som du tror" som den gamla militärsloganen säger :D. Går väl aldrig till failure men sista repetitionen känns ju riktigt jobbig.
Ändra till "belasta" då, både här och där. Poängen är, att skilja på uttröttande och belastande träning, där den förra inte bygger muskelmassa. "Över"belastningspåfundet t har spridit sig för långt och alla, inklusive jag själv, har använt det hit och dit utan att tänka på vad det betyder.
Vi menade ganska exakt samma sak i ditt första inlägg och mitt senare tror jag..
Ok, eftersom Kolozzeum till stor del består av nerdar som ordmärker mer än gärna mest för att visa att de minsan också kan, trotts att de förstår samanhanget så förklarar jag vad jag menar med att kontinuerligt överbelasta:
Att träna hårdare och hårdare för att ge kroppen en orsak till att växa.
Om du ligger på samma vikter/reps/intensistet år efter år så kommer inget att hända.. Eller?
Därför bör man belasta musklerna MER än vad man gjorde tidagare. Failure bör vara den ultimata belastningen, just därför att den belastar till max. Att ngn i King Grubs mening skulle ha möjligheten att överbelasta sig själv är nog inte möjligt. Man lyfter så mycket man kan - sen kan man inte lyfta mer. Fail.
Förlåt att jag skrev överbelasta det var slarvigt..
Jag tror på att vara progressiv med vikterna, failure är bara kontraproduktivt.
För vissa funkar det säkert, men inte för mig, failure brukar bara ge kass teknik och att man bränner ut sig
ibland kanske man kör typ curls eller nåt till failure, men fiunns ju ingen vits riktigt, nästa gång man kör kör man några fler reps iaf utan att gå till failure.
Tror det klart är en fråga om reps/set-antal och återhämtningsförmåga smat vad man gör för att optimera sin återhämtningsförmåga.
*Och progressiv var ordet! :thumbup:
Failure för mig är då jag inte orkar ett reps till och har en klar föraning om det innan sista repset "att jag kommer att fastna i botten" av knäböjen, bänkpressen eller i bicepscurlen. Hur ser failure ut för er?
Ibland kan det vara så att inte luften räcker till, även om styrkan finns där.. Har ni liknande upplevelser?
Att helt enkelt inte kunna rubba vikten längre trotts all vilja i världen för egen hand.
Får man hjälp blir det forced reps.
Säg nu om ja skulle göra till failure i varje set, vet att återhämtningen tar längre tid men hur är det för leder osv? är det dåligt för kroppen, kommer man ta skada av det om man håller på för länge?
ikariotis
2005-12-26, 19:09
Ekvationen för muskeltillväxt = överbelasting av muskel + mat + vila + sömn = muskeltillväxt?
Kör man till sk failure är ju individuellt, vissa kanska har förmågan att köra så hårt att de bränner ut muskeln totallt, alltså blir effekten negativ i längden. Men som i mitt fall har jag knappast så starkt psyke att jag kan verkligen kan ge 100% av min förmåga, allstå blir effekten av att när jag inte klara att lyfta upp 2, 3 sista repetionerna kallar jag det för failur och det har gett mig bättre reslutat än när jag körde så jag klarade alla repetioner. Detta är naturligvis individuellt varför det är viktig att pröva olika träningsmetoder för att se vad som ger bäst reslutat i det enskilda fallet och de enskilda målen...
Följer man grundpelarna såsom äta rätt, vila och sova bra samt träna fokuserat och strikt, strecha värma upp ordentligt kan man nog inte göra så mycket mer
Just nu så kör jag aldrig till failure eftersom jag tränar varje muskel 3 ggr/v.
Skulle tippa på att det inte gynnar återhämtningen att köra till failure. ;)
Det händer att jag gör det men då rör det sig om små musklegrupper och koncentrerade övningar.
Samir Troudi
2005-12-27, 01:30
Det händer att jag gör det men då rör det sig om små musklegrupper och koncentrerade övningar.
och varför skulle det vara bättre att köra det på små muskelgrupper?
Oftast är väl små muskelgrupper involverade när andra större tränas och då skulle juh detta innebära ännu mindre chans till återhämtning
jag är för träning till failure undrar bara varför du inte kör det på dem stora muskelgrupperna istället, och låter bli på dem små
så hade nog jag gjort om jag inte skulle kört filure på allt
Detta var ju inte bra.
Jag som i nästan varje set kör med forced reps.
Cerberus
2005-12-28, 01:08
Jag tycker att köra till failure är det bästa, nu kör jag det inte i alla övningar, marklyft passar jag mig för failure, går inte o fuska upp vikterna där.
Jag tycker det är roligast att köra till failure som om livet hängde på det.
A.Pahkamaa
2005-12-28, 02:02
Eftersom jag tränar styrkelyft så går jag aldrig till failure medvetet, men det händer ju att man misslyckas med sin sista repetition ibland.
TommyBoy
2005-12-28, 02:16
Herregud... inte köra till faliure, helkroppspass, akta sig för för många set.
Varför inte köra hela loppet ut? Lyft bara kromade hundben och låt bli att svettas under passet, det kan ju vara oroväckande för vätskebalansen.... *rolleyes* man vill ju inte anstränga lilla kroppen. Den kan ju oroas o växa på kuppen.
På säkra övningar (chins) kör jag alltid till fail. På lite farligare övningar (bänk) går jag så nära fail jag vågar, orkar sista repen, men skulle inte orka en till.
A.Pahkamaa
2005-12-28, 02:29
Herregud... inte köra till faliure, helkroppspass, akta sig för för många set.
Varför inte köra hela loppet ut? Lyft bara kromade hundben och låt bli att svettas under passet, det kan ju vara oroväckande för vätskebalansen.... *rolleyes* man vill ju inte anstränga lilla kroppen. Den kan ju oroas o växa på kuppen.
:laugh:
Du är välkommen att ta ett pass med oss på ÖAK, vi tränar mån, ons, fredag mellan 17 och 20 ungefär. Här går ingen till failure medvetet, men vi växer och blir rätt så starka ändå...
Det är skillnad på att träna hårt och på att träna dumt.
Tycker f.ö. att pololen saknar ett val: Ja, till failure men inte i alla övningar.
En svensk nät-träningsguru har på ett annat forum postat en filosofi som utgår helt och hållet ifrån honom själv. Frekvensen av hans undersökningar utgår alltså ifrån EN person.
Innan dess höll han på med Dogcrap training, ett program som i allra högsta grad går ut på failure och det var då det bästa som mänskligheten skådat. Sedan försvan journalerna och helt plötsligt blev man utskälld om man körde till fail.
Tror du att grejen att inte träna till failure uppfanns av Bartroll (eller vad han heter?), allan och Arne Persson har hållit på med "icke-failure" träning sedan 1857.
Tror du att grejen att inte träna till failure uppfanns av Bartroll (eller vad han heter?), allan och Arne Persson har hållit på med "icke-failure" träning sedan 1857.
Vad menar du?
Vad menar du?
Jag uppfattadar att du påstår att träning utan eller sällan gå till failure är en ny träningsfluga som alla helt plötsligt börjat följa.
I själva verket har denna "träningsstil" funnits mycket länge.
Edit. Det övriga håller jag dock med om, att lära känna kroppen t.ex. Men för det behöver man inte göra alla misstag som redag gjorts.
Det här är en j*vligt intressant fråga enligt mig.
Jag frågade en ganska erfaren kille (tror jag) idag på gymmet varför han trodde att jag inte ökade något (typ) i bänkpress? Han trodde jag körde för mycket helt enkelt. Kan detta stämma ? Jag har tidigare alltid pressat mig i varje set tills jag har varit nästan helt död. Är det rätt eller bör man periodisera ?
MVH
När kroppen är slut behöver den vila. Så mycket svårare än så behöver det inte vara.
Jag uppfattadar att du påstår att träning utan eller sällan gå till failure är en ny träningsfluga som alla helt plötsligt börjat följa.
I själva verket har denna "träningsstil" funnits mycket länge.
Edit. Det övriga håller jag dock med om, att lära känna kroppen t.ex. Men för det behöver man inte göra alla misstag som redag gjorts.
Då uppfattade du mig fel. :)
Om du läser mitt inlägg igen så utgår jag ifrån ett BB perspektiv.
3*3 och 5*5 är tex system som inte går till fail, men de är i första hand till för styrka. DC och Nautilus ( ! ) är ex på två system som går till fail, iaf DC är ett renodlat BB program och syftar åt maximal tillväxt.
Olika failurekoncept har varit gällade för BB-träning i åratal (som att tex köra sig helt slut på "känsla"), men nu ifrågasätts det utifrån en mans resultat och folk köper det. Ett exempel på framgångsrik failureträning är min vän Samir Troudi som van både DC och LP i -70 junior. De två år han har tränat har han i princip alltid gått till fail.
Så klart respekterar jag andras träningsfilosofier, men man bör ta till det skeptiska ögat när det gäller det mesta från kosttillskott till bilköp....
Ulf A Big
2005-12-28, 22:54
Det här är en j*vligt intressant fråga enligt mig.
Jag frågade en ganska erfaren kille (tror jag) idag på gymmet varför han trodde att jag inte ökade något (typ) i bänkpress? Han trodde jag körde för mycket helt enkelt. Kan detta stämma ? Jag har tidigare alltid pressat mig i varje set tills jag har varit nästan helt död. Är det rätt eller bör man periodisera ?
MVH
Vad det handlar om är att ge muskeln precis så mycket arbete så att den anpassar sig till ett tyngre arbete. Gruben tog upp det här tidigare i tråden att det inte är utmattning som muskeln blir starkare av utan en ökande belastning dvs progressiva ökningar av vikterna över tid. När du säger att du körde slut på muskeln så tror jag att det handlade mer om utmattning än av progressiva viktökningar. Om du nu vill vara progressiv i din träning så kräver det planering och diciplin. Du bör inte ha för många övningar per muskelgrupp säg kanske två per pass och troligen får man ut mest styrka och volym omkring sex reps då det är där du kan ha adekvat viktbelastning på muskeln men för att kunna köra två tre set på vikten (som krävs för styrke- och muskelutveckling "styrkebyggare") krävs det också ordentlig vila mellan seten någonstans mellan 4-6 minuter beroende på övning.
Periodisering? Det finns forskning som visar att periodisering på ca 5-8 veckor i tunga (1-5) och lätta (6-12) perioder ger bäst utdelning över tid. Nu är inte peridisering i praktiken det lättaste då det är svårt att gå både från lätt och tung träning och det kan bli flera halvdana veckor innan man kommer in träningsrytmen igen(egen erfarenhet). Personligen tror jag att man bör periodisera då man känner av stagnationen och inte bryta av då det går bra i utvecklingen bara för att periodisera.
Personligen tror jag att man bör periodisera då man känner av stagnationen och inte bryta av då det går bra i utvecklingen bara för att periodisera.
Det här är bra och viktigt. Jag tror inte man ska fastna i siffror för mkt, utan köra på känsla.. ;)
det känns lite fel att gå till gymmet när man är på sitt bästa humör samt fullladdad med käk och inte göra sitt bästa. det hänger väl inte ihop med bodybuilding stilen att göra sitt bästa för att få en så grym fysik som möjligt.
MasterChief
2005-12-28, 23:08
Nu orkar jag inte teoretisera kring detta men i "min värld" är det en enkel ekvation. Kör man få set (vi pratar om ca 1-3 set totalt per muskel/vecka) så är failure (koncentrisk, ca 75-80% av 1RM) gynnsamt men är man mer inne på SL och/eller HVT är failure kontraproduktivt.
Sen på det rent emotionella planet är failure en av de drivkrafter som gör att träningen är kul. För övrigt tror jag även denna extrema belastning på CNS gör att även nerverna adapterar och blir mer effektiva. Man vänjer sig helt enkelt vid att köra fullt ut.
det känns lite fel att gå till gymmet när man är på sitt bästa humör samt fullladdad med käk och inte göra sitt bästa. det hänger väl inte ihop med bodybuilding stilen att göra sitt bästa för att få en så grym fysik som möjligt.
Håller med..... ?
Vad det handlar om är att ge muskeln precis så mycket arbete så att den anpassar sig till ett tyngre arbete. Gruben tog upp det här tidigare i tråden att det inte är utmattning som muskeln blir starkare av utan en ökande belastning dvs progressiva ökningar av vikterna över tid. När du säger att du körde slut på muskeln så tror jag att det handlade mer om utmattning än av progressiva viktökningar. Om du nu vill vara progressiv i din träning så kräver det planering och diciplin. Du bör inte ha för många övningar per muskelgrupp säg kanske två per pass och troligen får man ut mest styrka och volym omkring sex reps då det är där du kan ha adekvat viktbelastning på muskeln men för att kunna köra två tre set på vikten (som krävs för styrke- och muskelutveckling "styrkebyggare") krävs det också ordentlig vila mellan seten någonstans mellan 4-6 minuter beroende på övning.
Periodisering? Det finns forskning som visar att periodisering på ca 5-8 veckor i tunga (1-5) och lätta (6-12) perioder ger bäst utdelning över tid. Nu är inte peridisering i praktiken det lättaste då det är svårt att gå både från lätt och tung träning och det kan bli flera halvdana veckor innan man kommer in träningsrytmen igen(egen erfarenhet). Personligen tror jag att man bör periodisera då man känner av stagnationen och inte bryta av då det går bra i utvecklingen bara för att periodisera.
Okej, Intressant läsning! tack.
Tycker du att det är askul att köra till failure? Do that shit.
Tycker du att det är askul att inte köra till failure? Do that shit.
Det viktigaste är att man har kul. Kul?
Kul i den mån att man trivs man på gymmet för då kommer motivationen, drivet och sedermera kontinuiteten, och med den resultaten. För vilka tror ni är de som står med bäst resultat i slutändan? Jag kan lova att det inte är de som har pinat sig till gymmet för att de har varit "tvungna" att köra till failure, eller motsatsen. De slutar oftast efter två års "hårdkörande".
Prova olika utförande, repsantal, setmängd, failure, inte failure. Blanda och ge. Sno hejvilt. Prova olika.
Whatever tickles your pickle, my friend.
Vilket babblande. Nu öppnar jag en syjunta. Eller skär ned på spriten. Har glömt topic.
Nu orkar jag inte teoretisera kring detta men i "min värld" är det en enkel ekvation. Kör man få set (vi pratar om ca 1-3 set totalt per muskel/vecka) så är failure (koncentrisk, ca 75-80% av 1RM) gynnsamt men är man mer inne på SL och/eller HVT är failure kontraproduktivt.
Sen på det rent emotionella planet är failure en av de drivkrafter som gör att träningen är kul. För övrigt tror jag även denna extrema belastning på CNS gör att även nerverna adapterar och blir mer effektiva. Man vänjer sig helt enkelt vid att köra fullt ut.
:thumbup:
Jag kör till fail varje set, varje pass. Skiter i om det inte är "optimalt", tycker inte det är kul att träna annars. Däremot kör jag sällan förbi fail.
Don_Kocke
2006-01-07, 18:30
mentzer hur många gånger i veckan kör du varje muskel då ? har försökt köra igenom hela kroppen 2 ggr men har aldrig kunnat pga långvarig träningsverk (kör till fail i alla set) ..har visserligen fått bra resultat av det men ska dock prova på att köra igenom kroppen oftare utan att köra till fail
torbjörn
2006-01-08, 00:41
Jag kör inte till fail i varje set, om jag är säker på att inte klara en rep till ser jag setet som färdigt. En fail räknar jag som när jag inte klarar att utföra hela rörelsen själv. I bänk kör jag så gott som alltid till fail i bemärkelsen att min träningskompis hjälper mig på sista reppen.
/Torbjörn
Karl_alfred
2006-01-08, 01:36
:thumbup:
Jag kör till fail varje set, varje pass. Skiter i om det inte är "optimalt", tycker inte det är kul att träna annars. Däremot kör jag sällan förbi fail.
Delar egentligen den åsikten, känns så jävla fånigt när man slutar innan man är helt slut. Men har märkt att de ger sämre resultat, det har tvingat mig ändra på den inställningen.
Squatinator
2006-01-08, 18:54
Folk kör helt enkelt för mycket för att köra alla set till failure. När vi pratar om 6-12 set biceps så är det klart att man inte kan köra till failure på alla set. Kör man färre set per muskel så fungerar det utmärkt att köra så hårt man kan varje set. Speciellt stora muskelgrupper tycker jag svarar bättre. När man böjer så är man ju inte ens när failure när man får svårt för det där sista repet. Man har fortfarande två tre fina rep inne i kroppen om man andas lite extra när man står upp.
Sen hur kul är det att sluta lyfta när man känner att man har mer bränsle kvar i kroppen.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.