handdator

Visa fullständig version : löpning


sissa
2005-12-04, 03:43
Om man tycker att det är skitjobbigt att springa betyder det förmodligen att man har dålig kondis, men kan man vara en "löpar-människa" eller en "icke-löpar-människa"?

Nu har jag inte bra kondis alls, men när jag var igång lite mer än vad jag varit nu på flera år så kunde jag köra rätt så tuffa aerbicspass och liknande, men springa, det är jag urkass på. Tycker inte att skillnaden borde vara så stor även om löpning tränar hela kroppen och ÄR jobbigt.

Det viktigaste är att jag får igång kondisen, inte vad jag gör, men jag undrar ändå. Löpning är verkligen fruktansvärt jobbigt på ett alldeles speciellt sätt.

mangemani
2005-12-04, 04:13
löpning är rätt så jobbigt ja.

har själv urusel kondis för tillfället....när man har gått sin morgon promenad och känner sej anfådd och slut,så tänker man tillbaks på den tiden då man kunde springa/jogga den sträckan jag nyss gick 3 gånger om samt jogga upp och ner för en jäkla mördar backe 2 ggr...man tänker hur fan man kunde orka med det...men man ser vad lite soff sittande kan göra med kroppen...skrämande=/...jaja

Helea
2005-12-04, 09:31
Kände precis som du förut - löpning e det värsta som finns! Sen träffade jag en kille som springer multimarathon. Han fullkomligt DROG ut mig i spåret. Pushade mig hela tiden. Det han visade mig mest var skogen! Å jäklar vilken skillnad det blev på löparglädjen! Det är helt olika saker att springa på asfalt... eller i skogen! I skogen kan det kännas som att man verkligen rusar fram (även om du inte gör det). Det blir en helt annan känsla och det blir kul helt enkelt! Testa ngra rundor å se vad du tycker om det. Det kommer att ta ett tag att bygga upp kondisen men det går ändå relativt fort tills att du märker skillnad. Lovar! - det är MYCKET roligare att springa terräng än asfalt!

Jax
2005-12-04, 10:37
Kände precis som du förut - löpning e det värsta som finns! Sen träffade jag en kille som springer multimarathon. Han fullkomligt DROG ut mig i spåret. Pushade mig hela tiden. Det han visade mig mest var skogen! Å jäklar vilken skillnad det blev på löparglädjen! Det är helt olika saker att springa på asfalt... eller i skogen! I skogen kan det kännas som att man verkligen rusar fram (även om du inte gör det). Det blir en helt annan känsla och det blir kul helt enkelt! Testa ngra rundor å se vad du tycker om det. Det kommer att ta ett tag att bygga upp kondisen men det går ändå relativt fort tills att du märker skillnad. Lovar! - det är MYCKET roligare att springa terräng än asfalt!
:thumbup:

Jag lovar att du kommer att tycka att löpningen både är roligare och skönare när du väl har kommit igång. Löpning är krävande, men alla utan fysiska hinder kan utan problem lära sig att springa, även längre sträckor (längre sträckor är inte 7-8 km :D). När du väl har kommit igång så kommer du att kunna springa en mil med en känsla av välmående hela vägen, och betydlig längre om du är beredd att kämpa lite.

skaparn
2005-12-04, 10:46
Jag tror inte du betydelsen av "löparmänniska" eller "icke-löparmänniska" är särskilt stor på motionsnivå. Jag har själv ibland försökt tillskriva mina måttliga framsteg på att jag inte har långa smala ben som snabbt och lätt förflyttar mig med minimal energiåtgång, men efter att ha kämpat mig över några trösklar så insåg jag att det går ganska bra ändå.
Att man inte förbättrar sig beror oftast på att man inte tillämpar progressivitet i sin träning utan håller intensitet och sträcka konstanta.

Helea
2005-12-04, 11:54
Spring till musik också. Då orkar du betydligt mer. I början kan det vara jobbigt att höra sina egna (tunga?) andetag. Då e det lättare att höra en puls i musiken som "för en frammåt". Bara ett enkelt men fungerande tips :)

Karl_alfred
2005-12-04, 12:16
Variera terängen, sträckorna, ta tid försök pressa dig lite mer varje gång...

sissa
2005-12-04, 19:04
Jag tror inte du betydelsen av "löparmänniska" eller "icke-löparmänniska" är särskilt stor på motionsnivå. Jag har själv ibland försökt tillskriva mina måttliga framsteg på att jag inte har långa smala ben som snabbt och lätt förflyttar mig med minimal energiåtgång, men efter att ha kämpat mig över några trösklar så insåg jag att det går ganska bra ändå.
Att man inte förbättrar sig beror oftast på att man inte tillämpar progressivitet i sin träning utan håller intensitet och sträcka konstanta.


Nähä, då kan man inte skylla på det heller. *cry*

Nej, men jag tyckte ändå att det kändes rimligt att det kunde vara så. Jag är och har alltid varit skitdålig på att springa. Jag orkar helt enkelt inte. Det är jobbigt på alla möjliga sätt. Sen andra grejor, som tex aerobic, jag ledde min klass en gång på ett pass och de allra flesta storknade, men för mig gick det bra.

Men som det brukar skrivas här " man blir bra på det man tränar", det stämmer väl även vad gäller löpning.

Det är ju nåt lockande med löpning helt klart. Jag kan vänta med att döma ut det helt innan jag gett det en ärlig chans iaf.

sissa
2005-12-04, 19:07
Spring till musik också. Då orkar du betydligt mer. I början kan det vara jobbigt att höra sina egna (tunga?) andetag. Då e det lättare att höra en puls i musiken som "för en frammåt". Bara ett enkelt men fungerande tips :)


Japp, musik är bra. Har äntligen skaffat mig en vettig bärbar musikspelare. :thumbup:

edvin
2005-12-04, 20:00
Något som är lite speciellt med löpning är att det krävs att man vänjer sig vid sättet att andas, flåset liksom. I sommras när jag var ute och sprang en del med brorsan så klagade han på att han hade inte det där rätta flåset. Det var inte det att han var helt otränad, men han kör ganska mycket landsvägscykel. Cykel är krävande på ett annat vis, han brukar inte ha några problem att hänga av mig när vi är ute och cyklar. Jag har å andra sidan svårt att ta ut mig och känna samma puls när jag sitter på en cykel om jag jämför med löpning. Så det ligger nog lite i "du blir vad du tränar"...

sissa
2005-12-04, 20:07
Något som är lite speciellt med löpning är att det krävs att man vänjer sig vid sättet att andas, flåset liksom. I sommras när jag var ute och sprang en del med brorsan så klagade han på att han hade inte det där rätta flåset. Det var inte det att han var helt otränad, men han kör ganska mycket landsvägscykel. Cykel är krävande på ett annat vis, han brukar inte ha några problem att hänga av mig när vi är ute och cyklar. Jag har å andra sidan svårt att ta ut mig och känna samma puls när jag sitter på en cykel om jag jämför med löpning. Så det ligger nog lite i "du blir vad du tränar"...


Jaha, det är kanske så ni säger:-)

Jag inledde faktiskt ett litet projekt för ett tag sen. Jag valde ut en liiiten runda, som jag faktiskt inte ens den orkade springa hela, utan jag stannade och gick när jag kände att jag behövde det. Sen hade jag tänkt springa hela. Sen uttöka rundan osv osv. Men jag blev sjuk mitt i alltihopa, och sen blev det vinter och det kom av sig, men nåt sånt får det ju blir som gäller. Utöka succesivt, inte ge sig värsta rundan på en gång.

Men man blev ju smått knäckt när man upptäckte hur jäkla kass på att springa man var. Helt otroligt.

Noodles
2005-12-04, 20:11
Jag tror att det bara handlar om vana. Förr hade jag väldigt bra kondition men var inte så bra på att löpa. Det var först när jag konsekvent och metodiskt började att just löpa som framstegen kom. Det som har betytt mest för mig är att jag lärt mig vikten av variation i löpträningen. Se till att inte mala på samma distans hela tiden. Som Jax säger så kan 7-8 km kännas långt men till slut hamnar du i ett läge där dryga milen känns som ditt högfartspass. :D

Det handlar nog mycket om inställning också. Man får inte bli uttråkad utan verkligen pusha sig själv att fortsätta. Vissa dagar känner jag för att avbryta redan efter några km. Inte för att jag har ont någonstans utan bara för att jag är omotiverad. Om man kommer förbi den gränsen så blir man alltid glad att man slutförde passet. Du får inte vara rädd att bli trött. Till slut är du tillräckligt skadad för att springa ett par mil och älska det. ;)

Karl_alfred
2005-12-04, 20:16
Något som är lite speciellt med löpning är att det krävs att man vänjer sig vid sättet att andas, flåset liksom. I sommras när jag var ute och sprang en del med brorsan så klagade han på att han hade inte det där rätta flåset. Det var inte det att han var helt otränad, men han kör ganska mycket landsvägscykel. Cykel är krävande på ett annat vis, han brukar inte ha några problem att hänga av mig när vi är ute och cyklar. Jag har å andra sidan svårt att ta ut mig och känna samma puls när jag sitter på en cykel om jag jämför med löpning. Så det ligger nog lite i "du blir vad du tränar"...
Ja det tror jag med. Ibland kommer det ju bara o ibland kan man springa länge utan att det kommer alls. Men är man relativt ny på löpet så kanske man inte har det alls trots att man har rätt bra kondis sen tidigare idrottande.

edvin
2005-12-04, 21:29
Jag tror att det bara handlar om vana. Förr hade jag väldigt bra kondition men var inte så bra på att löpa. Det var först när jag konsekvent och metodiskt började att just löpa som framstegen kom. Det som har betytt mest för mig är att jag lärt mig vikten av variation i löpträningen. Se till att inte mala på samma distans hela tiden. Som Jax säger så kan 7-8 km kännas långt men till slut hamnar du i ett läge där dryga milen känns som ditt högfartspass. :D

Det handlar nog mycket om inställning också. Man får inte bli uttråkad utan verkligen pusha sig själv att fortsätta. Vissa dagar känner jag för att avbryta redan efter några km. Inte för att jag har ont någonstans utan bara för att jag är omotiverad. Om man kommer förbi den gränsen så blir man alltid glad att man slutförde passet. Du får inte vara rädd att bli trött. Till slut är du tillräckligt skadad för att springa ett par mil och älska det. ;)

Det där med längden det är något som kommer. Jag har gått igenom precis samma grej själv. Sedan om jag är bra löpare eller inte det är en annan sak. Variation är givetvis ett måste. För att få någon vettig kvalite i sin träning på längre sikt så går det inte att skippa de jobbiga passen. Tänker på backträning och intervaller. Det är ju inte alltid det är så kul att springa backe till blodsmaken infinner sig. Men dra mig baklänges vad det burkar gå lätt när man ska ut på den "vanliga rundan". Vänta heller inte för länge med att testa lite intervallträning, jag lovar att du kommer märka skillnad.