Visa fullständig version : Beroende...
Hej,
Jag tänkte slänga om mina kostvanor och sluta äta skitmat (som jag för övrigt gjort sen jag lämnade detta forum(med några undantag) förra julen). Vad jag gjort är att jag ätit jävligt mycket, helt okontrollerat, mycket sötsaker, mycket av allt, mycket skit. Nu har jag försökt sluta äta skit, sluta överäta etc. sen i augusti, och det går inte direkt jättebra. Längsta "bra" perioden jag haft är dryga två veckor, sen kom någonting (en tårta eller något som jag utav etiska skäl inte kunde tacka nej till) och efter det gick det åt helvete. Mina tankar brukar efter en sådan "trigger" gå i banorna: "Nu har jag ätit en skitsak och förstört allting, så lite mer spelar ingen roll." Oftast leder detta till en upptrapping mot alldeles för mycket, vilket får både fysiska och psykiska effekter.
Vad jag nu undrar är om någon har tips och råd att ge på hur man kan förhindra ett sådant här beteende. Det måste vara något mentalt eftersom jag på något sätt tänker att jag inte borde göra det samtidigt som jag gör det. För att bli av med beroende är det ju bara att avstå en tillräckligt lång tid, men om man inte kan avstå en så lång tid blir det hela ganska svårt att genomföra.
Anledningen till att detta hamnade i detta forum är att mitt nuvarande mål är att normalisera kosten och lägga den på en nivå omkring mitt behov för att långsamt minska fett kring midjan (ja, överallt). Viktigast är dock att lyckas skapa en ätrutin helt utan överätningar eftersom det märks att jag konstant går omkring med för mycket i magen, och knör i mer istället för att göra något åt det - helt fel, men jag vet inte varför så det är svårt att göra något åt det.
Hur som helst, är det någon som...
...upplevt samma sak och har tips.
...inte har upplevt samma sak och har tips.
...bara kan skälla ut mig och klaga på mig så att jag tvingas tänka till.
...få det att låta lätt så att jag känner mig kass och dum (tillsammans med tips då).
Jag skulle vara ytterst tacksam för alla ovanstående saker!
Tack!
Tänk på alla konsekvenser de får för dig och din träning innan du gluffsar i dig nå onyttigt. då lär du tänka i andra banor
annars så ät nyttig mat när du e hungrid. om du nu äter var 3de timma så borde du väl inte vara sugen på godis o liknande? de blir iaf inte jag. För ifall jag äter en måltid. då blir jag såklart mätt och knappast sugen på sötsaker. sen efter 3 timmar blir ja hungrig o då kan man ju förstås tänka sig ett par godisbitar men då ska man trycka i sig nästa måltid osv.
mitt tredje tips är att du köper hem en massa light cola. den blir man mätt på :D kan lova dig ! iaf om man dricker ca 3-4 liter på en lördakväll om man är hemma. funkar perfekt
userfriendly
2005-10-11, 17:38
har haft det där "allt eller inget tänkandet" tidigare... alltså.. aja nu har jag tagit en kaka så nu e allt förstört..
viktigt att minnas då e att en kaka inte förstör nåt..
INGET ÄR FÖRBJUDET... om du tillåter dig själv lite godis varje dag så blir det inte samma spänning o inget som triggar när du ser / äter godis o kakor..
du måste tillåta dig själv att "fela"...
kom oxå ihåg att du är värd precis lika mkt som alla andra oavsett om du äter en eller hundra kakor.. du är inte en bättre o mer älskvärd person om du kan hålla dig
För att bryta en vana måste man ersätta den med något annat, t.ex. så kan du så fort du får det där suget ösa i dig fun light läsk :D Eller som jag, käka äpplen tills du inte orkar trycka i dig fler :)
Uteslut inte det "förbjudna" helt ur din kost, säg att du får 100-200g godis varje lördag om du varit duktig hela veckan eller något liknande.
userfriendly
2005-10-11, 17:56
För att bryta en vana måste man ersätta den med något annat, t.ex. så kan du så fort du får det där suget ösa i dig fun light läsk :D Eller som jag, käka äpplen tills du inte orkar trycka i dig fler :)
Uteslut inte det "förbjudna" helt ur din kost, säg att du får 100-200g godis varje lördag om du varit duktig hela veckan eller något liknande.
vet inte om jag kan hålla med dig där.. bättre att försöka få en normal relation till det ist för att kontrollera intag osv..
lätt att skuld och skam känslor annars tar över om det blir för mkt... nu vet jag inte hur allvarligt beroendet är heller
Tänk på alla konsekvenser de får för dig och din träning innan du gluffsar i dig nå onyttigt. då lär du tänka i andra banor
annars så ät nyttig mat när du e hungrid. om du nu äter var 3de timma så borde du väl inte vara sugen på godis o liknande? de blir iaf inte jag. För ifall jag äter en måltid. då blir jag såklart mätt och knappast sugen på sötsaker. sen efter 3 timmar blir ja hungrig o då kan man ju förstås tänka sig ett par godisbitar men då ska man trycka i sig nästa måltid osv.
mitt tredje tips är att du köper hem en massa light cola. den blir man mätt på :D kan lova dig ! iaf om man dricker ca 3-4 liter på en lördakväll om man är hemma. funkar perfekt
Visst borde detta fungera, men det gör det inte (de två första tipsen då)...
Jag tänker alltid på konsekvenserna, men på något skummt sätt så ignorerar jag dem när det händer ändå. Att vara mätt är heller inget hinder. Det är inga problem för mig att äta många gånger mer än vanligt, för att bara nån kvart senare knö i mig ännu mer osv. Så jävla kasst känns det, men som sagt, jag gör det ändå - och kan efteråt inte förstå vad jag tänker när jag gör det.
userfriendly
2005-10-11, 18:00
Visst borde detta fungera, men det gör det inte (de två första tipsen då)...
Jag tänker alltid på konsekvenserna, men på något skummt sätt så ignorerar jag dem när det händer ändå. Att vara mätt är heller inget hinder. Det är inga problem för mig att äta många gånger mer än vanligt, för att bara nån kvart senare knö i mig ännu mer osv. Så jävla kasst känns det, men som sagt, jag gör det ändå - och kan efteråt inte förstå vad jag tänker när jag gör det.
det är ganska viktigt att förstå varför...
pröva göra en händelseanalys.. dvs. att varje ggn detta har hänt så skriver du ner hur du kände dig innan, om nåt spec hänt under dagen som påverkat dig osv... tillsist kanske du får en bra bild över vad det handlar om
äter du bra i allmänhet? alltså tillräckligt?
har haft det där "allt eller inget tänkandet" tidigare... alltså.. aja nu har jag tagit en kaka så nu e allt förstört..
viktigt att minnas då e att en kaka inte förstör nåt..
INGET ÄR FÖRBJUDET... om du tillåter dig själv lite godis varje dag så blir det inte samma spänning o inget som triggar när du ser / äter godis o kakor..
du måste tillåta dig själv att "fela"...
kom oxå ihåg att du är värd precis lika mkt som alla andra oavsett om du äter en eller hundra kakor.. du är inte en bättre o mer älskvärd person om du kan hålla dig
Grejen är den att så fort jag äter godis etc. så slutar det alltid med att jag äter mer, och mer och mer - när det än är. Jag gillar det verkligen inte, och mår absolut inte bra av det. Det kanske vore bra att lägga upp ett schema så att man vet "nu för jag ta en", men det leder nog också till samma sak - ett brott mot schemat och så blir det fler. Att tillåta mig själv att fela kanske är något jag borde, men är det inte det jag gör varje gång jag inte slutar äta mer när jag redan ätit för mycket?
För att bryta en vana måste man ersätta den med något annat, t.ex. så kan du så fort du får det där suget ösa i dig fun light läsk :D Eller som jag, käka äpplen tills du inte orkar trycka i dig fler :)
Uteslut inte det "förbjudna" helt ur din kost, säg att du får 100-200g godis varje lördag om du varit duktig hela veckan eller något liknande.
Ersätta den med något annat kanske fungerar, men blir det inte då bara ännu en vana att göra sig av med senare. Jag tror inte heller att "knö i mig tills jag inte orkar mer" skulle fungera, eftersom det är vad jag gör hela tiden - och det går ner mer och mer ändå. Saken är också den att sötsaker är mer lättillgängliga än annat, det spelar ingen roll vad det gäller. Man hittar alltid sötsakerna skyltande i affärer. Lösningen på det för mig var att tömma plånboken och aldrig ha pengar med mig. Men det är ju inte sötsaker som är det största problemet, det är vanlig mat som är det.
I till exempel skolan så finns det verkligen obegränsat med mat. Första gången jag tar tänker jag alltid "nu tar jag en lagom stor portion och inget mer". Men det slutar ofta med att jag går fram och tillbaks och äter mer och mer och mer. Samma sak hemma, äter mer och mer och mer. Hemma är det dock aningen lättare eftersom det, till skillnad från i skolan, tar slut hemma.
Jag har försökt på många sätt, men det verkar inte fungera bra.
Visst borde detta fungera, men det gör det inte (de två första tipsen då)...
Jag tänker alltid på konsekvenserna, men på något skummt sätt så ignorerar jag dem när det händer ändå. Att vara mätt är heller inget hinder. Det är inga problem för mig att äta många gånger mer än vanligt, för att bara nån kvart senare knö i mig ännu mer osv. Så jävla kasst känns det, men som sagt, jag gör det ändå - och kan efteråt inte förstå vad jag tänker när jag gör det.
isf, följ mitt tredje tips :D
det är ganska viktigt att förstå varför...
pröva göra en händelseanalys.. dvs. att varje ggn detta har hänt så skriver du ner hur du kände dig innan, om nåt spec hänt under dagen som påverkat dig osv... tillsist kanske du får en bra bild över vad det handlar om
äter du bra i allmänhet? alltså tillräckligt?
Jag äter garanterat tillräckligt, eftersom det är vanlig mat jag oftast överäter (äter så att jag blir äckligt mätt och mår dåligt av det). Denna känsla av att må dåligt av ätandet försvinner dock ganska snabbt (efter några timmer), och då blir det samma sak igen. Jag glömmer på något sätt av hur illa det var.
Idén med händelseanalys kanske kan vara bra. När du skrev det fick jag idén att skriva en händelseanalys för allmän beskådning så att jag kan tänka "är detta verkligen den sida jag vill visa för andra". Kunde ju även bli en källa för att känns sig duktig när man gör bra ifrån sig vilket jag tror kan vara till stor hjälp.
Det känns som om jag har teorin som krävs för att göra allt detta, men saknar förmåga att använda den i praktiken. Jag vet inte varför, det är väl någon slags känsla av hopplöshet eller något. Hur som helst så måste det få en ändring eftersom jag knappast är nöjd med hur det ser ut i dagsläget. Jag har en fysik jag inte är allt för nöjd med. Eller fysiken i sig är helt ok, faktiskt bättre än vanligt (förutom lite för mycket fett i magregionen). Det största problemet ligger i matsmältningssystemet som verkar vara ständigt överfyllt - vilket leder mig in på ytterligare ett ämne...
Tarmrensning - eller liknande... Hur kan man göra för på ett bra sätt rensa igenom/få fart på tarmsystemet. Det spelar ingen roll och det är jobbigt eller smärtsamt, bara det inte ger kvarvarande skador.
isf, följ mitt tredje tips :D
Jo, men då kommer ju problemet att mätthet inte sätter stopp för mitt ätande. Så det skulle bara vara slöseri med pengar. Sen så har jag läst allt för mycket ont om aspartam för att köra på den idén också.
Ersätta den med något annat kanske fungerar, men blir det inte då bara ännu en vana att göra sig av med senare. Jag tror inte heller att "knö i mig tills jag inte orkar mer" skulle fungera, eftersom det är vad jag gör hela tiden - och det går ner mer och mer ändå. Saken är också den att sötsaker är mer lättillgängliga än annat, det spelar ingen roll vad det gäller. Man hittar alltid sötsakerna skyltande i affärer. Lösningen på det för mig var att tömma plånboken och aldrig ha pengar med mig. Men det är ju inte sötsaker som är det största problemet, det är vanlig mat som är det.
I till exempel skolan så finns det verkligen obegränsat med mat. Första gången jag tar tänker jag alltid "nu tar jag en lagom stor portion och inget mer". Men det slutar ofta med att jag går fram och tillbaks och äter mer och mer och mer. Samma sak hemma, äter mer och mer och mer. Hemma är det dock aningen lättare eftersom det, till skillnad från i skolan, tar slut hemma.
Jag har försökt på många sätt, men det verkar inte fungera bra.
Jaha det var vanlig mat det handlade om, då blir det svårt. Men just äpplen tycker jag funkar väldigt bra då de är väldigt mättande och lätta att äta (energisnåla också), 6 stora äpplen brukar räcka för mig :D
Men mnja, eftersom det snarare handlar om tvångsätning så kanske det är svårt att ersätta med något annat på det sättet, jag väntar på att någon mer kunnig inom psykologi/ätstörningar svarar.
Tarmrensning - eller liknande... Hur kan man göra för på ett bra sätt rensa igenom/få fart på tarmsystemet. Det spelar ingen roll och det är jobbigt eller smärtsamt, bara det inte ger kvarvarande skador.
Diverse ambitiösa försök att "rensa igenom" tarmsystemet brukar bara ha den effekten att det saboteras totalt, om det är sådant som laxermedel, tarmsköljning, lavemang etc. du tänker på. För att upprätthålla en hyfsad "normal" tarmfunktion brukar det räcka att äta tillräckligt med kostfiber, dricka tillräckligt med vatten (annars blir det "fiber-propp") och i svårartade fall ta en dos katrinplommon eller fikon. Fil- och yoghurtprodukter brukar kunna ha gynnsam effekt, men det är ju inga dunderkurer.
Vad är det egentligen du är ute efter/vad har du för tarmproblem? Du får bog specificera vad du är ute efter om du vill ha ett bättre svar.
Diverse ambitiösa försök att "rensa igenom" tarmsystemet brukar bara ha den effekten att det saboteras totalt, om det är sådant som laxermedel, tarmsköljning, lavemang etc. du tänker på. För att upprätthålla en hyfsad "normal" tarmfunktion brukar det räcka att äta tillräckligt med kostfiber, dricka tillräckligt med vatten (annars blir det "fiber-propp") och i svårartade fall ta en dos katrinplommon eller fikon. Fil- och yoghurtprodukter brukar kunna ha gynnsam effekt, men det är ju inga dunderkurer.
Vad är det egentligen du är ute efter/vad har du för tarmproblem? Du får bog specificera vad du är ute efter om du vill ha ett bättre svar.
Jo, det var ungefär detta svar jag hoppats på. Laxermedel och liknande har jag inte alls tänkt på. Jag gissar att mitt problem ligger i att jag ibland dricker för lite. Men hur är det med det, om jag dricker dåligt en dag så att det blir en "fiber-propp", och sedan dagen därpå dricker ordentligt och bra. Kommer stoppet att försvinna då eller inte?
Katrinplommon och så har jag testat, men helt utan effekt. (Började med nån näve om dagen i ett paket, fick ingen effekt sen drog jag i mig ett 250g paket på en dag. Vet dock inte hur mycket som man borde ta för att se att det verkar...
Men, dricka mer och få ordning på kosten löser nog de flesta problem jag har för tillfället. Det stora problemet är dock att fixa kosten... :(
Förr eller senare brukar det bli för fullt och då far proppen ur, för att uttrycka det på det sättet. Trevligast är dock om det blir förr och inte senare ... *spy*
Håller f.ö. med dig om katrinplommonen, men alla andra säger ju att det fungerar, så det kanske bara är du och jag som har extremt oemottagliga tarmpaket ...? Vet dock att nyförlösta mammor på BB brukar få fikonmos (koka och mixa torkade fikon), det skall tydligen vara effektivare.
Men hur är det med det, om jag dricker dåligt en dag så att det blir en "fiber-propp", och sedan dagen därpå dricker ordentligt och bra. Kommer stoppet att försvinna då eller inte?
En dag? Det är väl för farao ingen förstoppning? Rekommendation: Läs inte toa-räknar-trådarna som dyker upp med jämna mellanrum; de kan ju ge vem som helst något slags rektalfixeringar ... ;)
Lägg upp en portion, ställ inte fram kastruller på bordet för då är det lätt att ta en till portion och när du ätit färdigt så gör du något som distraherar dig, kan vara dator, gå en sväng eller ringa någon. Om du inte gör något så är risken att du fortsätter tänka på maten. Tycker även det är bra att dricka en kopp te för det stillar också en del. Ät mycket fiberrikt, mycket frukt grönsaker och fullkorn. Jag har själv bytt ut alla vita saker mot fullkorn och det har gjort skillnad tycker jag. Ät tillräckligt med bra fetter. Undvik snabba kolhydrater för de gör det hela bara värre i alla fall nu i början, man blir mer sugen. Om du vill äta lite onyttigt tycker jag det är bättre att äta nötter eller något fettrikt som mättar bättre. Låt det aldrig gå för långt mellan måltiderna. Det är lite kostråd som har hjälpt mig till viss del. Du måste dock komma fram till vad för fuktion maten fyller för något gör den annars skulle du inte äta mer än du behöver. Vad är orsaken till överätandet. Äter man av vana så måste man bryta denna, äter man pågrund av känslor, stress eller något annat så måste man ta tag i det problemet eftersom då kommer inget kostprogram att hjälpa.
Lägg upp en portion, ställ inte fram kastruller på bordet för då är det lätt att ta en till portion och när du ätit färdigt så gör du något som distraherar dig, kan vara dator, gå en sväng eller ringa någon. Om du inte gör något så är risken att du fortsätter tänka på maten. Tycker även det är bra att dricka en kopp te för det stillar också en del. Ät mycket fiberrikt, mycket frukt grönsaker och fullkorn. Jag har själv bytt ut alla vita saker mot fullkorn och det har gjort skillnad tycker jag. Ät tillräckligt med bra fetter. Undvik snabba kolhydrater för de gör det hela bara värre i alla fall nu i början, man blir mer sugen. Om du vill äta lite onyttigt tycker jag det är bättre att äta nötter eller något fettrikt som mättar bättre. Låt det aldrig gå för långt mellan måltiderna. Det är lite kostråd som har hjälpt mig till viss del. Du måste dock komma fram till vad för fuktion maten fyller för något gör den annars skulle du inte äta mer än du behöver. Vad är orsaken till överätandet. Äter man av vana så måste man bryta denna, äter man pågrund av känslor, stress eller något annat så måste man ta tag i det problemet eftersom då kommer inget kostprogram att hjälpa.
Tack! Det låter bra, och är väl ungefär vad jag tänkt på under de veckor jag lyckats. Nackdelen är att det är så lätt att falla tillbaka, det räcker med minsta lilla grej för att få en måltid att sluta med överätande, och en måltid räcker för att skapa flera dagars överätande. Att ställa undan kastruller fungerar inte riktigt eftersom jag fortfarande bor hemma, men det gör väl bara att det blir mer och bättre mental träning. Vänjer man sig vid att inte ha kastruller vid bordet kanske det finns risk att man faller tillbaks så fort det finns kastruller igen... Nötter är väl ett bra tips, men då återkommer vi till problemet att mätthet inte sätter stopp för det hela.
Att finna orsaken är riktigt svårt tycker jag. När jag tänker på det finner jag ingen annan orsak än att "inte ha något att göra". Även detta stämmer inte alltid, vilket fått mig att tänka vidare på om det kan vara något annat som egentligen är orsaken - något jag ännu inte tänkt på.
En dag? Det är väl för farao ingen förstoppning? Rekommendation: Läs inte toa-räknar-trådarna som dyker upp med jämna mellanrum; de kan ju ge vem som helst något slags rektalfixeringar ... ;)
Okej, jag formulerade mitt exempel fel. Jag kan väl säga att jag nästan alltid har varit seg i magen, men att det på sistone blivit ännu segare. Kan gå flera dagar ofta, men ändå kommer det akut när det kommer.
muzzelman
2005-10-11, 23:55
Uteslut inte det "förbjudna" helt ur din kost, säg att du får 100-200g godis varje lördag om du varit duktig hela veckan eller något liknande.
100-200g vem ska ha det. Lisa på 2 år?
Kan problemet ligga i att du känner att du är inne i en tillfällig diet och inte att du påbörjat en livslång förändring av din kosthållning?
Kan problemet ligga i att du känner att du är inne i en tillfällig diet och inte att du påbörjat en livslång förändring av din kosthållning?
Hur menar du då? Att jag skulle neglera de negativa effekter detta beteende kommer att få på lång sikt. Isf är svaret både ja och nej. Jag tänker på effekterna av det efteråt, men tänker inte alls under tiden.
Om du fortfarande bor hemma så kan du väl tala om för de andra om ditt problem så att de kan stödja och hjälpa dig. Alla i familjen kan ju t ex kanske ta mat och sedan ställer man bort kastrullerna. Undvik att ha hemma saker som triggar dig och är familjen tillräckligt stödjande så kan ju de kanske köpa hem sådant när de ska äta det istället för att ha det liggandes hemma. Jag tycker inte det funkar att utsätta sig för lockelser för att härda sig utan i början måste man undvika saker för att sakta men säkert utsätta sig för mer saker. Jag går själv hos psykolog samt läser mycket böcker om matproblem och andra psykiska problem och man måste acceptera att just nu klarar jag mig inte att utsätta mig för vissa saker och efterhand när man blir bättre kan man börja pressa sig lite mer. Att man misslyckas ibland får man räkna med och det värsta man kan göra är att klandra sig för det utan acceptera att det händer och det är bara att ta nya tag. Förhoppningsvis kommer bakslagen att bli mindre och inte lika ofta för att sedan så småningom försvinna. Känner du att problemen är så stora att du inte klarar det själv och med hjälp från omgivningen så skulle jag råda dig att söka proffessionell hjälp. Hitta redskap att jobba som att läsa en bok, sjunga, skriva .datorn , gå promenad eller något annat som kan passa dig. Alla har olika redskap för att klara det och ibland funkar inte dessa redskap men man måste försöka för ibland funkar det också och efterhand kanske det kommer funka bättre och bättre. Nu i början måste man undvika sådant som triggar så om du t ex vet att när du sitter framför TV:n blir det lätt att du äter för mycket så undvik det i början och gör något annat om du känner att du inte klarar det. Du måste bryta dina mönster och jag vet inte många som klarar det av enbart viljekraft utan man måste förändra sina vanor. Nu skriver jag lite generellt hur det kan se ut för jag vet ju inte exakt hur det ser ut för dig men det är i alla fall lite råd som jag vet många haft nytta av inklusive mig själv. Jag harkommit fram till vissa saker som jag vet påverkar mig negativt och det är t ex för lite sömn, stress, äta för lite eller för sällan eller för dåligt och dessa kan jag till viss del motverka och inte utsätta mig för. Med tiden kanske jag kan hantera det men än så länge klarar jag inte det så bra och då undviker jag det i den mån det går. Man behöver ta små steg uppåt och även om man tar 2 steg uppåt och faller 3 så kanske man nästa gång tar 4 steg och har med andra ord kommit lite längre och tillslut har man kommit upp för trappan. Hoppas du får nytta av något av det jag skrivit.
Om du fortfarande bor hemma så kan du väl tala om för de andra om ditt problem så att de kan stödja och hjälpa dig. Alla i familjen kan ju t ex kanske ta mat och sedan ställer man bort kastrullerna. Undvik att ha hemma saker som triggar dig och är familjen tillräckligt stödjande så kan ju de kanske köpa hem sådant när de ska äta det istället för att ha det liggandes hemma. Jag tycker inte det funkar att utsätta sig för lockelser för att härda sig utan i början måste man undvika saker för att sakta men säkert utsätta sig för mer saker. Jag går själv hos psykolog samt läser mycket böcker om matproblem och andra psykiska problem och man måste acceptera att just nu klarar jag mig inte att utsätta mig för vissa saker och efterhand när man blir bättre kan man börja pressa sig lite mer. Att man misslyckas ibland får man räkna med och det värsta man kan göra är att klandra sig för det utan acceptera att det händer och det är bara att ta nya tag. Förhoppningsvis kommer bakslagen att bli mindre och inte lika ofta för att sedan så småningom försvinna. Känner du att problemen är så stora att du inte klarar det själv och med hjälp från omgivningen så skulle jag råda dig att söka proffessionell hjälp. Hitta redskap att jobba som att läsa en bok, sjunga, skriva .datorn , gå promenad eller något annat som kan passa dig. Alla har olika redskap för att klara det och ibland funkar inte dessa redskap men man måste försöka för ibland funkar det också och efterhand kanske det kommer funka bättre och bättre. Nu i början måste man undvika sådant som triggar så om du t ex vet att när du sitter framför TV:n blir det lätt att du äter för mycket så undvik det i början och gör något annat om du känner att du inte klarar det. Du måste bryta dina mönster och jag vet inte många som klarar det av enbart viljekraft utan man måste förändra sina vanor. Nu skriver jag lite generellt hur det kan se ut för jag vet ju inte exakt hur det ser ut för dig men det är i alla fall lite råd som jag vet många haft nytta av inklusive mig själv. Jag harkommit fram till vissa saker som jag vet påverkar mig negativt och det är t ex för lite sömn, stress, äta för lite eller för sällan eller för dåligt och dessa kan jag till viss del motverka och inte utsätta mig för. Med tiden kanske jag kan hantera det men än så länge klarar jag inte det så bra och då undviker jag det i den mån det går. Man behöver ta små steg uppåt och även om man tar 2 steg uppåt och faller 3 så kanske man nästa gång tar 4 steg och har med andra ord kommit lite längre och tillslut har man kommit upp för trappan. Hoppas du får nytta av något av det jag skrivit.
Tack för ett underbart svar. Jag har funderat på att köpa en "självhjälp" bok i ämnet, och kommer nog att göra så. När det gäller familjen så vore det väl möjligt men inte troligt att de skulle göra så, men jag försöker gärna själv först eftersom det trots allt inte är familjemiddagarna som brukar vara värst utan när jag kommer hem från skolan och ingen annan är hemma. Har diverse lösningar på det som jag tänker testa. Själv tror jag att jag kan komma ur detta med enbart viljekraft (hade motsatt ätstörning först och lyckades iaf byta med bara viljekraft, efter att jag insett mina problem tack vare föräldrar och detta forum).
Just nu känns det som om jag allt för sällan tar mig uppåt i trappan, utan mest faller ner. Finns väl många saker som påverkar detta, och jag har börjat att på allvar försöka motverka dessa nu. Testar en slags kognitiv terapi sak på internet som hittils varit riktigt bra, och tänker som sagt köpa en bok också.
När det gäller distraktionsmedel så har det hittils inte fungerat allt för bra, blir lätt att jag gör något jag brukar tycka vara roligt, men tröttnar på grund av tankarna på mat och slutar upp där ändå. Har dock bestämt mig för att aldrig stoppa något i munnen utan att tänka minst en minut först kring var jag vill få ut av måltiden. Kommer ihåg att jag fick rådet att lägga mig ner och tänka när jag känner mig sugen av en kognitiv terapeut den enda gång jag var hos en. Hon trodde dock att jag skulle klara mig själv, men det kanske beror på att det samtalet var mest fokuserat på ätstörning åt andra hållet - och den lyckades jag ju ta mig bort ifrån...
Hur menar du då? Att jag skulle neglera de negativa effekter detta beteende kommer att få på lång sikt. Isf är svaret både ja och nej. Jag tänker på effekterna av det efteråt, men tänker inte alls under tiden.
Jag syftade mer på att känslan av att vara inne i en tillfällig diet kanske ger dig en prestationskrävande effekt, och om du inriktar dig på en livslång kostplan med plats för vissa utsvävningar så kanske det skulle ge dig en större känsla av frihet.
Är det inte värt att anlita någon professionell person som är van vid problem som detta? Det här är ändå ett öppet forum på internet. :) Väl investerade pengar om du får bra hjälp!
Jag syftade mer på att känslan av att vara inne i en tillfällig diet kanske ger dig en prestationskrävande effekt, och om du inriktar dig på en livslång kostplan med plats för vissa utsvävningar så kanske det skulle ge dig en större känsla av frihet.
Är det inte värt att anlita någon professionell person som är van vid problem som detta? Det här är ändå ett öppet forum på internet. :) Väl investerade pengar om du får bra hjälp!
Ok. Nä, riktigt så är det inte. Jag känner att jag behöver bli av med mina störningar eftersom det kan få en livslång effekt. Visst kan det vara prestationskrävande eftersom jag ofta tänker på effekterna det kan få som katastrofala, men jag tror nästan att det är nörvändigt eftersom det är av stor vikt att jag verkligen gör något åt detta både för psykiskt och fysiskt välbefinnande.
Jag funderar på att anlita någon, men först skall jag ge en självhjälpsbok, en gratis site och detta forum en chans. Än så länge har det fungerat mycket önskvärt!
Mina tips är-
Se till att inget sött och onyttigt fins hemma!
Om och när det skall ätas godis, ät sockerfritt, dom är dessutom laxerande.
Sen fins ju popcorne och salta pinnar.
Ät regelbundet. Ofta kommer socker suget på kvällen när man inte ätit ordentligt eller på fm om man skippat frukost. Skriv mat dagbok så ser du när på dygnet dina svaga stunder kommer. Då är det lättare att komma åt problemet. Mitt sockersug kommer klockrent kring 15 snåret. Ingen aning om varför, men nu vet jag om det och äter en frukt eller macka i stället. Eller en tidig middag.
Jag har i allafall upplevt att om du klarar av att hålla dig "ren" från socker en längre tid, säg 3-4 månader, så trycker man inte i sig hur mycket somhälst när man sen äter godis. Det blir äckligt helt enkelt. För tre år sedan kunde jag lätt käka två tre stora påsar godis om dagen flera dagar i streck men nu äter jag bara några innan det börjar växa i munen. Godis blir det bara nån gång i månaden om man tlx skall på bio eller se på film.
Zerohero
2005-10-13, 16:10
Du skulle kunna testa att tugg atuggumi när du känner onödig lust för mat.
Testa också ta ett galss vatten när du är sugen, ibland är du bara törstig.
Sen är det säkert inet kosten i sig själv som är problemet, men nyttigare kost hjälper säckert. Ta mycket sallad, fast mängder istälelt för mycket pasta och ät potatis. Välj , rekomendera åt familjen att skaffa fullkornsprodukter och mycket grönsaker, de mättar ju lite bättre och du får liet nyttigt i dig fast du skulel överäta dem.
Din familj är väl medeveten om ditt problem? Kan vara bra art berättam de kan ju stöda. fast nu problemet inet direkt skuell vara vid de måltider du äter med familjen.
Mina tips är-
Se till att inget sött och onyttigt fins hemma!
Om och när det skall ätas godis, ät sockerfritt, dom är dessutom laxerande.
Sen fins ju popcorne och salta pinnar.
Ät regelbundet. Ofta kommer socker suget på kvällen när man inte ätit ordentligt eller på fm om man skippat frukost. Skriv mat dagbok så ser du när på dygnet dina svaga stunder kommer. Då är det lättare att komma åt problemet. Mitt sockersug kommer klockrent kring 15 snåret. Ingen aning om varför, men nu vet jag om det och äter en frukt eller macka i stället. Eller en tidig middag.
Jag har i allafall upplevt att om du klarar av att hålla dig "ren" från socker en längre tid, säg 3-4 månader, så trycker man inte i sig hur mycket somhälst när man sen äter godis. Det blir äckligt helt enkelt. För tre år sedan kunde jag lätt käka två tre stora påsar godis om dagen flera dagar i streck men nu äter jag bara några innan det börjar växa i munen. Godis blir det bara nån gång i månaden om man tlx skall på bio eller se på film.
Ok, tack! Kan vara värt att tänka på, jag brukar få mest sug (eller tja, vad det nu är) kring 16-17 tiden när jag precis kommit hem från skolan. Men det kan lika gärna vara när som helst en ledig dag.
Jag minns känslan av att vara äcklad av godis, eller rättare sagt av allt som jag inte ansåg vara "nyttigt". Det var så för drygt ett år sedan, men gick ganska snabbt bort efter ett jullov då jag tvingade i mig sötsaker och allt möjligt. (Fick det rådet någon stans, och den som gav det sade antingen för lite eller helt fel saker...)
Jag skall satsa på att alltid ha med mig frukt och aldrig ha med mig pengar. Blir extremt mycket lättare då eftersom det inte finns några alternativ.
Du skulle kunna testa att tugg atuggumi när du känner onödig lust för mat.
Testa också ta ett galss vatten när du är sugen, ibland är du bara törstig.
Sen är det säkert inet kosten i sig själv som är problemet, men nyttigare kost hjälper säckert. Ta mycket sallad, fast mängder istälelt för mycket pasta och ät potatis. Välj , rekomendera åt familjen att skaffa fullkornsprodukter och mycket grönsaker, de mättar ju lite bättre och du får liet nyttigt i dig fast du skulel överäta dem.
Din familj är väl medeveten om ditt problem? Kan vara bra art berättam de kan ju stöda. fast nu problemet inet direkt skuell vara vid de måltider du äter med familjen.
Att enbart äta nyttigt är väl inte något som fungerar allt för bra om hetsätningarna skulle fortsätta. Jag tror inte att det spelar allt för stor roll. Dessutom kommer det nog att bli enorma mängder fiber. Men visst är det något att sträva efter, och det gör jag...
Visst vet familjen, men det hjälper inte så mycket. Sen vill jag inte belasta dem för mycket, de har det ganska körigt redan.
Visst vet familjen, men det hjälper inte så mycket. Sen vill jag inte belasta dem för mycket, de har det ganska körigt redan.
Jag tycker inte att du skall . och jag tror inte att du egentligen behöver- se det som att du "belastar" familjen med dina problem om du tar dem till hjälp (under förutsättning att de är vill iga att hjälpa till, förstås). Förmodligen känner de redan till att du har problem, även om de inte känner till 100% av historien - trots allt bor ni ihop, och de har känt dig sedan du var liten. Man skall inte underskatta modersögats (och fadersögats) skärpa ... :D Att se/veta att du har problem och INTE veta vad de skall göra åt det/hur de skall hjälpa dig kan vara nog så "belastande" (Obs. att dett ainte är något du skall ha dåligt samvete för; det är ju inte så att du behåller dina problem av något slags bristande hänsyn). Det behöver inte heller vara några väldigt avancerade saker de kan göra; att du kan prata med dem om dina problem, att de gör det svårare för dig att tömma kylen genom något så enkelt som att uppehålla sig i köket under kritiska perioder/se på TV ihop med dig etc. kan göra mycket för att bryta beteendet.
Jag tycker inte att du skall . och jag tror inte att du egentligen behöver- se det som att du "belastar" familjen med dina problem om du tar dem till hjälp (under förutsättning att de är vill iga att hjälpa till, förstås). Förmodligen känner de redan till att du har problem, även om de inte känner till 100% av historien - trots allt bor ni ihop, och de har känt dig sedan du var liten. Man skall inte underskatta modersögats (och fadersögats) skärpa ... :D Att se/veta att du har problem och INTE veta vad de skall göra åt det/hur de skall hjälpa dig kan vara nog så "belastande" (Obs. att dett ainte är något du skall ha dåligt samvete för; det är ju inte så att du behåller dina problem av något slags bristande hänsyn). Det behöver inte heller vara några väldigt avancerade saker de kan göra; att du kan prata med dem om dina problem, att de gör det svårare för dig att tömma kylen genom något så enkelt som att uppehålla sig i köket under kritiska perioder/se på TV ihop med dig etc. kan göra mycket för att bryta beteendet.
Håller med. De flesta föräldrar tycker det är skönt att de kan hjälpa och att barnen inte undanhåller saker för dem. Sedan vet jag inte vilken relation du har till dem, har man en sämre relation så kanske man inte precis berättar men har du en bra relation till dem så tycker jag absolut du ska ta upp det med dem och vara ärlig. Försök gärna själv men tveka inte att söka proffessionell hjälp om du känner att det inte funkar, många söker när det når botten men då är det bra mycket svårare att ta sig ur och man har förstört kroppen väldigt mycket.
Jo, de vet ju om det och i stort sett hela historien - och min relation till dem är ganska bra. Men jag är inte säker på att de inser problemet. Jag tror nästan att de är mer rädda för att jag skall falla tillbaks i den ätstörning jag förut hade än vad de är för de negativa konsekvenser mitt nuvarande beteende har. Men visst skulle de kunna vara till mycket stor hjälp, det är bara det att det är svårt att få dem att inse riktigt. Jag har försökt prata med dem, men än så länge har det inte givit några riktiga resultat - och när jag försöker göra saker för att förhindra hetsätningar (som till exempel att skippa sötsaker vid vissa tillfällen) reagerar de bara negativt eftersom de fortfarande är inne på det motsatta. Men men, jag försöker ändra på det så det är väl bara att hoppas...
Japp har också varit där och jag tror att det handlar om att vara mentalt stark helt enkelt. Man måste vara extremt envis och hård mot sig själv.
Sen får man inte se det som om allt är förstört om man faller dit någon gång. Det svåra är ofta inte vardagen utan just de sociala tillställningarna som du skrev om. När det finns tårta och sånt. Antingen kan man bestämma sig innan hur man får äta och hålla sig till det eller så bestämmer man sig för att nu får man äta och sen är det tillbaka till "vardagen". Grejen är ju den att det är ju inte dom enstaka tillfällena som fick dig dit du är idag utan det vardagliga ätandet. Men utgångspunkten är att du måste vilja själv och bestämma dig. Ingen annan kan göra det åt dig.
Alcazara
2005-10-15, 18:19
Hej Whey!
Jag har läst inläggen här och där, alltså inte alla, så om jag nu upprepar ngt som ngn annan skrivit så är det så.
Mina tankar far hela tiden till vad som är orsaken till DINA ätstörningar. Ibland så kan det vara så att man saknar något i sitt liv, känner sig vilsen, inte nöjd med sin kropp av någon anledning, har för höga krav på sig själv av någon anledning som yttrar sig i kontroll eller kontrollförlust av maten. Ja, det finns många orsaker till ätstörningar. Och orsaken kan ha sitt ursprung långt tillbaka, i barndomen t.ex.
Det jag vill säga med detta, är att dina ätstörningar kan bli svåra att bli av med om du endast försöker hitta sätt att "kväva" ätstörningarna på, eftersom de troligtvis bara är ett symptom på andra problem. Ätstörningar sätter sig fast både fysiskt och psykiskt, och enligt Harlene Anderson, en amerikan med terapeutisk inriktning, så måste man behandla båda delarna för att kunna bli av med ätstörningar.
Hoppas detta väckte några tankar och funderingar hos dig!!!
Hej! har endast skummläst lite i denna tråd så jag vet inte riktigt alla fakta, vad som skrivits och inte skrivits men skulle ändå jag vilja rekomendera att läsa "bli vän med kroppen och maten" av Camilla Porsman en jättebra bok om ätstörningar som kanske kan vara till hjälp, håller själv på att läsa den just nu.
Japp har också varit där och jag tror att det handlar om att vara mentalt stark helt enkelt. Man måste vara extremt envis och hård mot sig själv.
Sen får man inte se det som om allt är förstört om man faller dit någon gång. Det svåra är ofta inte vardagen utan just de sociala tillställningarna som du skrev om. När det finns tårta och sånt. Antingen kan man bestämma sig innan hur man får äta och hålla sig till det eller så bestämmer man sig för att nu får man äta och sen är det tillbaka till "vardagen". Grejen är ju den att det är ju inte dom enstaka tillfällena som fick dig dit du är idag utan det vardagliga ätandet. Men utgångspunkten är att du måste vilja själv och bestämma dig. Ingen annan kan göra det åt dig.
Håller med om det mesta här, men måste bara fråga. Jag har ofta trott att det är bra att bestämma sig i förväg för vad man skall äta, men på sistone har jag börjat fundera kring detta lite mer. Eftersom det, i alla fall för mig, är tanken av att ha gjort något som man inte borde som ofta är en trigger kanske det är bättre att helt och hållet bli av med "borde"-tänkandet. Lättaste sättet vore väl då att skippa att bestämma sig eftersom man då inte har några normer att följa. Eller så blir det motsatt effekt... ?
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.