handdator

Visa fullständig version : Mental träning och lycka


Helena B
2005-10-09, 15:31
Får man bli lite djup nu på slutet av veckan. Håller på och läser om mental träning och en del frågor kommer då upp och det skulle vara intressant vad ni på Kolo tänker och tycker om dessa. Att ställa sig frågorna: Vad gör dig lycklig och är du lycklig? Jag har svårt att svara på dessa frågor för jag vet inte riktigt hur jag ska definiera dem. Är att vara lycklig när man har hälsan och mår bra, har vänner och familj som älskar en och mat och tak över huvudet? Eller kan man vara lycklig utan dessa attribut? Människan har ju vissa grundläggande behov fysiologiska, sociala och psykologiska. Men det betyder väl inte att de är lika med att vara lycklig, eller? Man kan ju fortfarande ha allt detta men ändå inte känna lycka? Eller har jag fel?

Inget svar är rätt eller fel. Vill bara veta vad ni anser och hur ni definierar lycka?

Kwon
2005-10-09, 15:59
Beror väl på var man bor här i världen.

Bor man i västvärlden vill man väl ha lite pengar och röra sig med (eftersom nästan allt kostar här), bor man i Afrika kan man nog vara glad över att ha mat för dagen och boplats.

Bra vänner gör nog många lyckliga också.

Andra kan bli mer lyckliga av status, materiella ting etc... medan andra kan finna lyckan i själsfrid, självmedvetande, självutveckling etc etc sökande

Ibland krävs det ganska lite för att göra en person lycklig.

Ett ord, en känsla eller en bit bra mat.

H.Emanuel
2005-10-09, 16:11
Rekommenderar Dalai Lamas "Lycka". Ett omtvistat begrepp minst sagt, precis som "Livskvalitet", vad är det?

Helena B
2005-10-09, 16:15
Rekommenderar Dalai Lamas "Lycka". Ett omtvistat begrepp minst sagt, precis som "Livskvalitet", vad är det?

Jo jag har läst den, bra bok. Om man lever varje dag som om den vore den sista, då kanske man kan definiera det som livskvalitet...Fast vem gör egentligen det?

H.Emanuel
2005-10-09, 16:16
Jo jag har läst den, bra bok. Om man lever varje dag som om den vore den sista, då kanske man kan definiera det som livskvalitet...Fast vem gör egentligen det?
Vad är livskvalitet för dig? Kanske skulle starta en ny tråd om det. Eller?

Rockhard
2005-10-09, 16:20
Det närmaste lycka jag kommit är när man råkar glömma hur meningslöst allt är. Men det brukar gå över ganska fort... Det är det som är skönt att träna. De timmar jag spenderar på gymmet är nog då jag är som mest lycklig

Fatalist
2005-10-09, 16:23
Det närmaste lycka jag kommit är när man råkar glömma hur meningslöst allt är. Men det brukar gå över ganska fort... Det är det som är skönt att träna. De timmar jag spenderar på gymmet är nog då jag är som mest lycklig

Bra formulerat, faktiskt! Jag håller med, lycka är att kunna glömma bort den tråkiga, grådaskiga och meningslösa vardagen och leva för stunden!

Helena B
2005-10-09, 16:26
Vad är livskvalitet för dig? Kanske skulle starta en ny tråd om det. Eller?

Samma sak där jag vet faktiskt inte. Frågan är om det går att uppnå livskvalitet någongång i livet eller är det bara något så enkelt som att man genomgår en dag och känner att man inte ångrar något. Finns väl inga klara svar, alla tycker vi olika. Själv då?

H.Emanuel
2005-10-09, 16:28
Som sagt, beror på vem man frågar. Att kunna vara här och nu tillexempel, utan att våndas. Att glömma vardagen och det gråa kan vara ett trix för vissa, medan andra lär sig att vara, bara. Och nu är vi så vitt jag vet, allihop hyfsat friska självgående individer.

Helena B
2005-10-09, 16:28
Bra formulerat, faktiskt! Jag håller med, lycka är att kunna glömma bort den tråkiga, grådaskiga och meningslösa vardagen och leva för stunden!

Okej med det måste betyda att vi inte kan uppleva lycka i samma stund det inträffar. Utan att det är efteråt när man kommer på sig själv att man glömde vardagen och att man då var lycklig, eller?

Diana
2005-10-09, 16:29
Rekommenderar Dalai Lamas "Lycka".
klart den bästa bok ja läst :bow: :bow: min bibel :D

Grundläggande för att vara lycklig är att uppskatta det man faktiskt HAR. Om man inte uppskattar det man har, kan man vara rik, älskad, framgångsrik osv utan att vara de minsta lycklig. En människa som däremot har stor förmåga att uppskatta det han/hon har, kan leva ett rätt kärvt liv men ändå vara lycklig.

Helena B
2005-10-09, 16:30
klart den bästa bok ja läst :bow: :bow: min bibel :D

Grundläggande för att vara lycklig är att uppskatta det man faktiskt HAR. Om man inte uppskattar det man har, kan man vara rik, älskad, framgångsrik osv utan att vara de minsta lycklig. En människa som däremot har stor förmåga att uppskatta det han/hon har, kan leva ett rätt kärvt liv men ändå vara lycklig.

Intressant :)

H.Emanuel
2005-10-09, 16:32
Samma sak där jag vet faktiskt inte. Frågan är om det går att uppnå livskvalitet någongång i livet eller är det bara något så enkelt som att man genomgår en dag och känner att man inte ångrar något. Finns väl inga klara svar, alla tycker vi olika. Själv då?
Skitsvår fråga ju, ändå ställde jag den. Man kan få fram livskvalitets-funderingar genom vissa skattningsskalor, men då ska man väl vara patient någonstans?

Prankie
2005-10-09, 16:32
Jag blir lycklig när fläkten blåser mot mig under träning. Eller bara vara med vänner och prata.

Helena B
2005-10-09, 16:38
Skitsvår fråga ju, ändå ställde jag den. Man kan få fram livskvalitets-funderingar genom vissa skattningsskalor, men då ska man väl vara patient någonstans?

Jo den är ju svår och kanske helt omöjlig att svara på. Men det var samma sak med mina frågor. Det finns nog inte ETT svar utan en heldrös för alla uppfattar och upplever det olika.

MacLeod
2005-10-09, 16:45
Rekommenderar Dalai Lamas "Lycka". Ett omtvistat begrepp minst sagt, precis som "Livskvalitet", vad är det?


Jaja, samma snubbe som ansåg att alla offer i tsunamikatastrofen var "meant to be" pga kharma och allt sånt skit?

H.Emanuel
2005-10-09, 16:48
Jaja, samma snubbe som ansåg att alla offer i tsunamikatastrofen var "meant to be" pga kharma och allt sånt skit?
Ja, just han. Han har skrivit en bok som heter "Lycka"

Helena B
2005-10-09, 16:48
Jaja, samma snubbe som ansåg att alla offer i tsunamikatastrofen var "meant to be" pga kharma och allt sånt skit?

Vaddå trodde han att de dog pga av karma...låter knäppt.

H.Emanuel
2005-10-09, 17:00
Vaddå trodde han att de dog pga av karma...låter knäppt.
Han gjorde nåt skruvat uttalande om det där, kommer inte exakt ihåg hur han uttryckte det. Men typ att de allihop skulle ha dålig kharma

Johan O
2005-10-09, 17:17
Jag känner att det är dags att dra ett R A Salvatore citat här igen som kan vara intressant att läsa för livskvalitétssökare.

It is good to be home. It is good to hear the wind of Icewind Dale, to feel its invigorating bite, like some reminder that i am alive.
That seems such a self-evident thing - That I, that we, are alive - and yet, too often, i fear, we easily forget the importance of that simple fact.
It is so easy to forget that you are truly alive, or at least, to appreciate that you are truly alive, that every sunrise is yours to view and every sunset is yours to enjoy.
And all those hours in between, and all those hours after dusk, are yours to make of what you will.
It is easy to miss the possibilitly that every person who crosses your path can become an event and a memory, good or bad, to fill in the hours with experience instead of tedium, to break the monotony of the passing moments. Those wasted moments, those hours of sameness, of routine, are the enemy, I say, are little stretches of death within the moments of life.
Yes, it is good to be home, in the wild lands of Icewind Dale, where monsters roam aplenty and rogues threaten the roads at every turn. I am more alive and more content than in many years...

...We are all dying, every moment that passes of every day. That is the inescapable truth of this existence. It is a truth that can paralyze us with fear, or one that can energize us with impatience, with the desire to explore and experience, with the hope - nay, the iron will! - to find a memory in every action. To be alive, under sunshine or under starlight, in weather fair or stormy. To dance every step, be they through gardens of bright flowers or through deep snows.
The young know this truth so many of the old, or even middle-aged, have forgotten. Such is the source of the anger, the jealousy, that so many exhibit toward the young. So many times have i heard the common lament, "If only I could go back to that age, knowing what I know now!"
Those words amuse me profoundly, for in truth, that lament should be, "If only I could reclaim the lust and the joy I knew then!"
That is the meaning of life, I have come at last to understand, and in that understanding, I have indeed found that lust and that joy. A life of twenty years where that lust and joy, where that truth is understood might be more full than a life of centuries with head bowed and shoulders slumped.
I remember my first battle beside Wulfgar, when I led him in, against tremendous odds and mighty giants, with a huge grin and lust for life. How strange that as I gained more to lose, I allowed that lust to diminish!
It took me this long, through some bitter losses, to recognize the folly of that reasoning. It took me this long, returned to Icewind Dale after unwittingly surrendering the Crystal Shard to Jarlaxle and completing at last (and forever, I pray) my relationship with Artemis Entreri, to wake up to the life that is mine, to appreciate the beauty around me, to seek out and not shy away from the excitement that is there to be lived.
There remain worries and fears, of course. Wulfgar is gone from us - I know not where - and i fear for his head, his heart and his body. But I have accepted that his path was his own to chose, and the he, for the sake of all three - head, heart and body - had to step away from us. I pray that our paths will cross again, that he will find his way home. I pray that some news of him will come to us, either calming or our fears or setting us into action to recover him.
But i can be patient and convince myself of the best. For to brood upon my fears for him, I am defeating the entire purpose of my life.
That i will not do.
There is too much beauty.
There are too many monsters and too many rogues.
There is to much fun.




Sea of swords, (Paths of darkness Collectors edition, 2004)

Helena B
2005-10-09, 17:17
Han gjorde nåt skruvat uttalande om det där, kommer inte exakt ihåg hur han uttryckte det. Men typ att de allihop skulle ha dålig kharma

Men hur stor sannolikhet är det att ALLA som dog skulle ha dålig kharma!?

Rockhard
2005-10-09, 17:30
Men hur stor sannolikhet är det att ALLA som dog skulle ha dålig kharma!?

Religion när den är som bäst :thumbup:

wintersnowdrift
2005-10-09, 17:44
Oj, som du sade: djupa frågor i slutet av en lång vecka :thumbup:.

Lycka är för mig otroligt mycket. Generellt skulle jag nog klassa mig som lycklig av de anledningar du nämnde, dvs: jag har tak över huvudet, får äta mig mätt varje dag, är frisk, känner mig älskad och kan älska tillbaka osv. Men detta är ju ingenting som jag går runt och känner mig euforisk över jämt och ständigt, jag tar helt enkelt alla de sakerna för givet. Sorgligt (?) men sant.

Istället är det "de små sakerna" som får mig att verkligen känna lycka. Ett träningspass som går extra bra. En myskväll med familjen då alla är glada och på gott humör. Lättnaden/glädjen över att ha klarat ett svårt prov. En ridtur i skogen så här års, i kvällssolens ljus och höstlövens prakt (poetiskt va? :rolleyes: ). Att lära känna en ny vän. Spela eller lyssna till riktigt vacker musik. Listan kan göras oändlig över ögonblick då jag uppfylls av något som skulle kunna beskrivas som lycka.

Carpe diem!

//Kristin

Edit: Shit vad pretto det här inlägget blev, men vaddå :D. Söndagsflum som sagt.

Helena B
2005-10-09, 17:56
Oj, som du sade: djupa frågor i slutet av en lång vecka :thumbup:.

Lycka är för mig otroligt mycket. Generellt skulle jag nog klassa mig som lycklig av de anledningar du nämnde, dvs: jag har tak över huvudet, får äta mig mätt varje dag, är frisk, känner mig älskad och kan älska tillbaka osv. Men detta är ju ingenting som jag går runt och känner mig euforisk över jämt och ständigt, jag tar helt enkelt alla de sakerna för givet. Sorgligt (?) men sant.

Istället är det "de små sakerna" som får mig att verkligen känna lycka. Ett träningspass som går extra bra. En myskväll med familjen då alla är glada och på gott humör. Lättnaden/glädjen över att ha klarat ett svårt prov. En ridtur i skogen så här års, i kvällssolens ljus och höstlövens prakt (poetiskt va? :rolleyes: ). Att lära känna en ny vän. Spela eller lyssna till riktigt vacker musik. Listan kan göras oändlig över ögonblick då jag uppfylls av något som skulle kunna beskrivas som lycka.

Carpe diem!

//Kristin

Edit: Shit vad pretto det här inlägget blev, men vaddå :D. Söndagsflum som sagt.

Tycker det var bra skrivet :)

Fatalist
2005-10-09, 19:13
Okej med det måste betyda att vi inte kan uppleva lycka i samma stund det inträffar. Utan att det är efteråt när man kommer på sig själv att man glömde vardagen och att man då var lycklig, eller?

Nej, det tycker jag inte. Man upplever ju lyckan därför att man släpper all oro och stress. Alla funderingar på varför man finns, de behövs ej. Eftersom man är nöjd som det är just nu. Är man nöjd med något finns det ingen anledning att ifrågasätta det.