delta_mats
2005-10-07, 13:00
Jag hade bestämt mig vad jag skulle träna. Det skulle bli 10 intervaller med 50 meters sprint, följt av grodhopp på 100 meter. Avslutningsvis skulle jag utföra 50 meter hopp på ett ben vardera. 30 sekunder vila mellan arbetsseten.
Visste inte om jag skulle orka detta, eller om det skulle bli för lätt. Men jag bestämde mig för detta program för att slippa ändra under själva träningen.
Första sprinten kändes fint. Jag kände kraften i benen som pressade fötterna ner i jorden, lätt jordstänk och jag accelerade iväg min 103 kg tunga kropp de 50 meter snabbt och lätt.
Samma sak med andra och tredje sprinten.
På fjärde kände jag hur kraften sinade och mjölksyran började göra sig gällande. andningen var redan tung och ansträngande. Nu började de 30 sekunderna av vila verka väldigt korta. Femte och sjätte sprinten. Mjölksyran var nu ett faktum. Farten var fortfarande god men andhämtningen mellan rusherna våldsam. Kontakten i benen började försvinna och istället brände syran frenetiskt.
Under sjunde och åttonde sprinten hade jag stumnat rejält, benen värkte och mina lungor kändes alldeles för små. Jag kippade efter luft som en fisk på torra land. Jag upplevde ingen återhämtning under vilan. Började inse att detta skulle bli mycket jobbigare än jag först trott.
Nionde och tionde rushen avklarades. Jag sprang lika sakta som en gammal tant med rullator som skyndar till busshållplatsen. Mina lungor brann av smärta, blodsmaken i munnen var kusligt stark. Jag saknade kontakt med benen. Det enda jag kände var två glödheta pålar. Jag började må illa...
Men än var det inte klart. Drog iväg ett grodhopp, och ännu ett till. Gjorde nästan tio stycken innan jag var tom på kraft. Var tvungen att stanna och vila en liten stund. Fanns inget kvar i kroppen som ville vara med och leka längre. Fortsatte ännu några till, och ännu ett par till. Hade till slut tagit mig 50 meter, halva kvar.
De resterande hoppen förlöptes av 5 hopp och sedan vila osv. Var helt stum i benen, andningen var helt våldsam. Kände mig illamående, fysikt och mentalt slut.
När jag väl hoppat de 100 meter var det dags för hopp på ett ben. Gjorde en sista kraftsamling och började hoppa. Efter 25 meter vek sig benet och jag var tvungen att ta emot med det andra. Upp igen och hoppade de sista 25 med samma ben. Över "mållinjen" vek sig benet igen och jag var nära att ramla omkull. De 30 sekunderna av vila gjorde varken från eller till. Mina ben var totalt slutkörda, stumma, kraftlösa och rangliga som en gammal farbror ute på söndagspromenad med käpp. Så hoppade jag iväg mina sista 50 meter på det andra benet. Benet vek sig efter ungedär samma sträcka som förra. Tjurade ihop och gjorde de sista 25 och sedan var jag klar.
Andningen hade lugnat sig. Istället kände jag bara en enorm avsaknad av muskelkraft. En stor matthet i hela kroppen. Promenaden hem var jobbig. Jag snavade titt som tätt på pinnar/stenar när jag inte tänkte på att lyfta fötterna. Jag gick sakta, och folk som såg mig måste trott att jag var en idiot. Vilket kanske stämmer vem vet. Vad är det där för en snubbe som går i slow-motion kanske dom tänkte. Vilket pucko han är!
Lägger in en bild på benen efter träningen också. Bara för att jag har lite att göra.
Visste inte om jag skulle orka detta, eller om det skulle bli för lätt. Men jag bestämde mig för detta program för att slippa ändra under själva träningen.
Första sprinten kändes fint. Jag kände kraften i benen som pressade fötterna ner i jorden, lätt jordstänk och jag accelerade iväg min 103 kg tunga kropp de 50 meter snabbt och lätt.
Samma sak med andra och tredje sprinten.
På fjärde kände jag hur kraften sinade och mjölksyran började göra sig gällande. andningen var redan tung och ansträngande. Nu började de 30 sekunderna av vila verka väldigt korta. Femte och sjätte sprinten. Mjölksyran var nu ett faktum. Farten var fortfarande god men andhämtningen mellan rusherna våldsam. Kontakten i benen började försvinna och istället brände syran frenetiskt.
Under sjunde och åttonde sprinten hade jag stumnat rejält, benen värkte och mina lungor kändes alldeles för små. Jag kippade efter luft som en fisk på torra land. Jag upplevde ingen återhämtning under vilan. Började inse att detta skulle bli mycket jobbigare än jag först trott.
Nionde och tionde rushen avklarades. Jag sprang lika sakta som en gammal tant med rullator som skyndar till busshållplatsen. Mina lungor brann av smärta, blodsmaken i munnen var kusligt stark. Jag saknade kontakt med benen. Det enda jag kände var två glödheta pålar. Jag började må illa...
Men än var det inte klart. Drog iväg ett grodhopp, och ännu ett till. Gjorde nästan tio stycken innan jag var tom på kraft. Var tvungen att stanna och vila en liten stund. Fanns inget kvar i kroppen som ville vara med och leka längre. Fortsatte ännu några till, och ännu ett par till. Hade till slut tagit mig 50 meter, halva kvar.
De resterande hoppen förlöptes av 5 hopp och sedan vila osv. Var helt stum i benen, andningen var helt våldsam. Kände mig illamående, fysikt och mentalt slut.
När jag väl hoppat de 100 meter var det dags för hopp på ett ben. Gjorde en sista kraftsamling och började hoppa. Efter 25 meter vek sig benet och jag var tvungen att ta emot med det andra. Upp igen och hoppade de sista 25 med samma ben. Över "mållinjen" vek sig benet igen och jag var nära att ramla omkull. De 30 sekunderna av vila gjorde varken från eller till. Mina ben var totalt slutkörda, stumma, kraftlösa och rangliga som en gammal farbror ute på söndagspromenad med käpp. Så hoppade jag iväg mina sista 50 meter på det andra benet. Benet vek sig efter ungedär samma sträcka som förra. Tjurade ihop och gjorde de sista 25 och sedan var jag klar.
Andningen hade lugnat sig. Istället kände jag bara en enorm avsaknad av muskelkraft. En stor matthet i hela kroppen. Promenaden hem var jobbig. Jag snavade titt som tätt på pinnar/stenar när jag inte tänkte på att lyfta fötterna. Jag gick sakta, och folk som såg mig måste trott att jag var en idiot. Vilket kanske stämmer vem vet. Vad är det där för en snubbe som går i slow-motion kanske dom tänkte. Vilket pucko han är!
Lägger in en bild på benen efter träningen också. Bara för att jag har lite att göra.