thezet
2005-08-25, 15:32
Vart tar överskottet vägen på personer som inte lägger på sig fett?
Vissa kan juh äta hur mkt som helst och ändå inte lägga på sig ett gram fett.
Vart tar då överskottsenergin vägen?
Det är sällan man ser några klargörande svar på denna intressanta fråga, som regelbundet återkommer - senast i tråden "förbränningsfråga" -, varifrån jag hämtat citatet. Jag anar att många av de kunniga medlemmarna här och på andra brädor inte riktigt förstår frågeställarnas problem. De svar som brukar lämnas tyder i varje fall på ett pedagogiskt glapp. Medvetet överpedagogiskt gör jag därför ett försök att - utan att tillfredsställande besvara frågan - förtydliga frågeställningen. Jag kan bara uppmuntra någon som har större kunskaper att utveckla ämnet och foga lite mer substans till mina tankegångar.
Som framhållits i tråden säger det sig självt att den som inte går upp i vikt gör av med sitt energiintag. De praktiska svårigheterna med att fastställa energiförbrukning leder tveklöst ofta till felräkning och därmed till felaktiga slutsatser. Man kan dock inte utan att fälla ett alltfört hårt omdöme (och göra det alldeles för enkelt för sig) påstå att den som säger sig "äta mer än den förbrukar utan att gå upp i vikt" misstar sig. Det kan mycket väl vara fråga om ett misstag p.g.a. utpräglad okunskap eller bristande noggrannhet, men man bör nog även ta på sig att klargöra vilka faktorer vi har att räkna med. För man kan inte gärna begära av någon att denne skall vara allvetande och ta i beräkning även sådana faktorer som kräver kontrollerade exeperiment i laboratorium och som inte ens den främsta expertisen har fullgod kunskap om. Med den genomsnittlige frågeställarens perception blir ett - visserligen korrekt - svar som att "något energiöverskott inte föreligger" eller annorlunda uttryckt att "personen ifråga misstar sig", helt meningslöst. Det leder inte till ökad förståelse. Vad som krävs är en identifiering av de faktorer som (potentiellt) avgör vad som händer med den energi som tillförs kroppen. Endast härigenom kan man peka på möjliga förklaringar till de relativa skillnader mellan individer som frågeställaren inte kan förklara.
Ofta är det nog så att frågeställaren inte ens har grundläggande kunskaper om vilka faktorer som styr energiförbrukningen. Men även om frågeställaren är kompetent kvarstår faktum att vissa av faktorerna är kända och kan beräknas med förhållandevis stor noggrannhet (och överföras i standardformler som t.ex. Harris-Benedict eller Katch-McArdle), medan andra kräver kontrollerade experiment. Jag har inte tillräcklig kunskap för att lägga ut texten i detta ämne utan försöker i det följande endast framhålla en pedagogisk poäng.
Själva kärnan är denna. Viktuppgång är en möjlig konsekvens av ökat energiintag. Är energiintaget bara tillräckligt stort blir resultatet viktuppgång hos alla friska människor. Men termodynamiken säger ingenting uppenbart om vart energin tar vägen. Lika väl som den kan komma att bilda ny fettvävnad eller muskelmassa kan den förbrukas t.ex. genom en ökning av värmeproduktionen eller till följd av spontan aktivitet (NEAT). Ett trivialt och meningslöst konstaterande att allt handlar om energimässigt överskott/underskott säger ingenting om varför vissa människor reagerar olika på överätning trots att de faktorer som huvudsakligen (och i genomsnitt) avgör energiförbrukningen är identiska. Det är de relativa skillnaderna vid synbarligen lika förutsättningar som förbryllar.
Frågeställningens grund är således vad som inräknas i begreppet "överskott"? Om två personer av samma kön, ålder, muskel- och fettmassa samt aktivitetsgrad reagerar olika på en given energimängd därför att den enes ämnesomsättning svarar med att höja kroppsvärmen eller den spontana aktiviteten motsvarande 500 kcal innan ytterligare energi bildar fett eller muskelmassa, kan man visserligen hävda att man beträffande denna person i förhållande till referenspersonen måste lägga till 501 kcal för att uppnå överskott. Då avser man med "överskott" energi som hos personen i fråga de facto kommer att öka kroppsvikten. Men eftersom det är just de relativa skillnaderna mellan individer som är det som intresserar (eller borde intressera) frågeställaren, har man genom att identifiera vart den "extra" energin tar vägen kunnat konstatera att personerna har olika förutsättningar.
Så vad gäller för de som förefaller kunna "äta hur mkt som helst och ändå inte lägga på sig ett gram fett"? Även en sådan person går upp i vikt vid ett tillräckligt stort energiintag, saken är bara den att viktökning är det sista som vissa kroppar tar till. Åtskillig del av ett energiintag som hos en (mindre lyckligt/olyckligt? lottad) person med samma muskelmassa och (medvetna) aktivitetsgrad skulle resultera i viktuppgång försvinner genom uppreglerad kroppstemperatur och spontan aktivitet. Har en sådan person fel när han påstår att "jag kan äta hur mycket som helst utan att gå upp i vikt"? I varje mening har han naturligtvis fel, men i praktiken kan man tala om en "gratis" energiförbrukning vars omfattning inte kan fastställas utanför laboratoriet. Denna omedvetna reglering av energiförbrukningen leder till ett trovärdigt intryck av att viktuppgång uteblir trots energiöverskott. McDonald anför i citatet i mitt inlägg i tråden "förbränningsfråga" att skillnader i NEAT under en dag kan motsvara 90 minuters aerobisk träning. Det är klart att en person med dessa förutsättningar, som kanske tränar hårt samt även i övrigt har en kropp som motverkar viktuppgång uppfattar sin situation som att viktuppgång är omöjlig. På goda grunder, då personen i fråga utan forskarhjälp inte kan räkna rätt beträffande sin energiförbrukning (men kan givetvis pröva sig fram). För varje person som verkligen har detta problem går det troligen ett dussin "felräknare", som har i stort sett samma förutsättningar som de flesta. Men naturligtvis är det fråga om en glidande skala. Människor kan ju ha en hög förbrukning även utan att vara extrema.
Ett citat från ett annat forum angående vad som utmärker en s.k. ectomorf kroppstyp ger en bra sammanfattning av några tänkbara, ej uppenbara, faktorer av betydelse för benägenheten att lägga på sig kroppsfett.
Leptin and related signalling stays high at a relatively low bodyfat
Good nutrient partitioning (high uptake in muscle and brain, low in fat)
Inefficient use of calories (thermogenesis and futile cycles)
Low nutrient output from the liver.
I think Spook has some theories involving angiotensin as well.
Vissa kan juh äta hur mkt som helst och ändå inte lägga på sig ett gram fett.
Vart tar då överskottsenergin vägen?
Det är sällan man ser några klargörande svar på denna intressanta fråga, som regelbundet återkommer - senast i tråden "förbränningsfråga" -, varifrån jag hämtat citatet. Jag anar att många av de kunniga medlemmarna här och på andra brädor inte riktigt förstår frågeställarnas problem. De svar som brukar lämnas tyder i varje fall på ett pedagogiskt glapp. Medvetet överpedagogiskt gör jag därför ett försök att - utan att tillfredsställande besvara frågan - förtydliga frågeställningen. Jag kan bara uppmuntra någon som har större kunskaper att utveckla ämnet och foga lite mer substans till mina tankegångar.
Som framhållits i tråden säger det sig självt att den som inte går upp i vikt gör av med sitt energiintag. De praktiska svårigheterna med att fastställa energiförbrukning leder tveklöst ofta till felräkning och därmed till felaktiga slutsatser. Man kan dock inte utan att fälla ett alltfört hårt omdöme (och göra det alldeles för enkelt för sig) påstå att den som säger sig "äta mer än den förbrukar utan att gå upp i vikt" misstar sig. Det kan mycket väl vara fråga om ett misstag p.g.a. utpräglad okunskap eller bristande noggrannhet, men man bör nog även ta på sig att klargöra vilka faktorer vi har att räkna med. För man kan inte gärna begära av någon att denne skall vara allvetande och ta i beräkning även sådana faktorer som kräver kontrollerade exeperiment i laboratorium och som inte ens den främsta expertisen har fullgod kunskap om. Med den genomsnittlige frågeställarens perception blir ett - visserligen korrekt - svar som att "något energiöverskott inte föreligger" eller annorlunda uttryckt att "personen ifråga misstar sig", helt meningslöst. Det leder inte till ökad förståelse. Vad som krävs är en identifiering av de faktorer som (potentiellt) avgör vad som händer med den energi som tillförs kroppen. Endast härigenom kan man peka på möjliga förklaringar till de relativa skillnader mellan individer som frågeställaren inte kan förklara.
Ofta är det nog så att frågeställaren inte ens har grundläggande kunskaper om vilka faktorer som styr energiförbrukningen. Men även om frågeställaren är kompetent kvarstår faktum att vissa av faktorerna är kända och kan beräknas med förhållandevis stor noggrannhet (och överföras i standardformler som t.ex. Harris-Benedict eller Katch-McArdle), medan andra kräver kontrollerade experiment. Jag har inte tillräcklig kunskap för att lägga ut texten i detta ämne utan försöker i det följande endast framhålla en pedagogisk poäng.
Själva kärnan är denna. Viktuppgång är en möjlig konsekvens av ökat energiintag. Är energiintaget bara tillräckligt stort blir resultatet viktuppgång hos alla friska människor. Men termodynamiken säger ingenting uppenbart om vart energin tar vägen. Lika väl som den kan komma att bilda ny fettvävnad eller muskelmassa kan den förbrukas t.ex. genom en ökning av värmeproduktionen eller till följd av spontan aktivitet (NEAT). Ett trivialt och meningslöst konstaterande att allt handlar om energimässigt överskott/underskott säger ingenting om varför vissa människor reagerar olika på överätning trots att de faktorer som huvudsakligen (och i genomsnitt) avgör energiförbrukningen är identiska. Det är de relativa skillnaderna vid synbarligen lika förutsättningar som förbryllar.
Frågeställningens grund är således vad som inräknas i begreppet "överskott"? Om två personer av samma kön, ålder, muskel- och fettmassa samt aktivitetsgrad reagerar olika på en given energimängd därför att den enes ämnesomsättning svarar med att höja kroppsvärmen eller den spontana aktiviteten motsvarande 500 kcal innan ytterligare energi bildar fett eller muskelmassa, kan man visserligen hävda att man beträffande denna person i förhållande till referenspersonen måste lägga till 501 kcal för att uppnå överskott. Då avser man med "överskott" energi som hos personen i fråga de facto kommer att öka kroppsvikten. Men eftersom det är just de relativa skillnaderna mellan individer som är det som intresserar (eller borde intressera) frågeställaren, har man genom att identifiera vart den "extra" energin tar vägen kunnat konstatera att personerna har olika förutsättningar.
Så vad gäller för de som förefaller kunna "äta hur mkt som helst och ändå inte lägga på sig ett gram fett"? Även en sådan person går upp i vikt vid ett tillräckligt stort energiintag, saken är bara den att viktökning är det sista som vissa kroppar tar till. Åtskillig del av ett energiintag som hos en (mindre lyckligt/olyckligt? lottad) person med samma muskelmassa och (medvetna) aktivitetsgrad skulle resultera i viktuppgång försvinner genom uppreglerad kroppstemperatur och spontan aktivitet. Har en sådan person fel när han påstår att "jag kan äta hur mycket som helst utan att gå upp i vikt"? I varje mening har han naturligtvis fel, men i praktiken kan man tala om en "gratis" energiförbrukning vars omfattning inte kan fastställas utanför laboratoriet. Denna omedvetna reglering av energiförbrukningen leder till ett trovärdigt intryck av att viktuppgång uteblir trots energiöverskott. McDonald anför i citatet i mitt inlägg i tråden "förbränningsfråga" att skillnader i NEAT under en dag kan motsvara 90 minuters aerobisk träning. Det är klart att en person med dessa förutsättningar, som kanske tränar hårt samt även i övrigt har en kropp som motverkar viktuppgång uppfattar sin situation som att viktuppgång är omöjlig. På goda grunder, då personen i fråga utan forskarhjälp inte kan räkna rätt beträffande sin energiförbrukning (men kan givetvis pröva sig fram). För varje person som verkligen har detta problem går det troligen ett dussin "felräknare", som har i stort sett samma förutsättningar som de flesta. Men naturligtvis är det fråga om en glidande skala. Människor kan ju ha en hög förbrukning även utan att vara extrema.
Ett citat från ett annat forum angående vad som utmärker en s.k. ectomorf kroppstyp ger en bra sammanfattning av några tänkbara, ej uppenbara, faktorer av betydelse för benägenheten att lägga på sig kroppsfett.
Leptin and related signalling stays high at a relatively low bodyfat
Good nutrient partitioning (high uptake in muscle and brain, low in fat)
Inefficient use of calories (thermogenesis and futile cycles)
Low nutrient output from the liver.
I think Spook has some theories involving angiotensin as well.