Bolio
2005-08-06, 01:44
Kroppskontroll är ett begrepp jag funnit användbart och det handlar om att medvetet förändra sin kropp. Det innefattar både temporära och bestående modifikationer som görs på kroppen. Träna på gym, operera in en pacemaker och ta droger eller mediciner är alla exempel på kroppskontroll.
Med proffsidrott menar jag de institutioner som anställer personal för att utföra jobb i idrottsfabriken. Klubbar, styrelser och spelare ingår i detta begrepp, även supportergrupper och merchandiseföretag är en del av denna sfären. Idrottsfabriken är en gigantisk marknad som engagerar miljontals kunder. Ingen annanstans har företag lyckats så bra med att skapa vinnande varumärken som inom proffsidrotten, kunderna håller alltid på sitt favoritlag även när en klubbs produkt har visat sig överlägsen genom att t.ex vinna matcher mot det egna laget. Skall en klubb bli riktigt framgångsrik så måste den lansera en bra produkt som står sig på marknaden och gärna går till final i de stora tävlingarna. Råvarorna, spelarna, köps från andra klubbar för mångmiljonbelopp och nya spelare cirkulerar på detta sätt upp från amatöridrotten och blir en del av en industri, ungefär som när en duktig hobbyprogrammerare blir anställd på ett IT-företag.
För att skapa en bra produkt så behöver företagen hela tiden förbättra och effektivisera komponenterna. Proffsidrottare går igenom massiva träningsprogram som är specialdesignade för att spotta ut trimmade arbetare till sportfabriken och anställda forskare letar hela tiden efter nya och bättre sätt att bygga spelare som är optimerade för idrottsutövning. Denna kroppskontroll sker enligt vissa regler och normer som helt bygger på att man kan göra en bedömning huruvida en kroppsmodifikation har skett på ett tillbörligt sätt. Till exempel är höghöjdsträning för att öka blodets syreupptagning helt enligt reglerna medans en kemisk substans som uträttar samma sak är förbjuden. På något sätt är den fysiska träningen som får kroppen att bilda de rätta kemiska substanserna mer rätt och riktigt än att själv tillsätta de eftersökta ämnena. Hur denna linje mellan kroppskontroll som följer spelets regler och sån som bryter mot desamma dras är väldigt svårt att uppfatta. Att det skulle handla om att det är de farliga ämena som är förbjudna kan vi avfärda snabbt då en stor mängd ämnen som vid bruksdosering saknar eller har en försumbar toxicitet är listade som doping, däribland koffein och cannabis.
Vidare kan man tänka sig att gränsen går vid att direkt tillsätta ämnen som kroppen inte själv tillverkar men ändå har en i uppgiftens synvikel positiv inverkan på kroppen. Det låter ju konsekvent och bra men stämmer dock inte om man tar i beaktande att proffsidrottare äter en hel uppsättning olika kosttillskott och ämnen som hjälper dem att omforma kroppen. Helt lagligt.
Jag menar att gränsen mer bygger på en uppfattning om att en kroppsmodifikation som kroppen måste jobba för att genomgå ses som en sund och riktig teknik medans preparat som ger likadan effekt fast inte kräver samma mängd arbete är en regelvidrig teknik. Idrottens dogma verkar alltså vara detsamma som Nietzches slavmoral; Det är fel att bli belönad utan arbete.
För att ekvationen skall gå ihop behövs då även belöningsdogmer som specifierar hur stor mängd arbete som måste läggas ner innan den eftersökta effekten och tekniken blir en sund och vettig teknik. Dessa bestod till en början av religon och vidskepelse men är nu mer eller mindre utbytta mot naturens och humanismens läror. Att kunna avgöra vad som är naturligt och inte är en förutsättning för att göra utsagor om dessa belöningsdogmer, och uttalanden om vad som är naturligt och vad som är onaturligt är inte sällsynta. Detta sätt att tänka förutsätter att människan existerar i en position skild från naturen och dessutom är så klarsynt att hon kan urskilja processer som naturliga eller onaturliga, mänskliga eller omänskliga. Felet med det här ligger huvudsakligen i att man missar att människorna är en del av naturen och det enda som kan definera naturligt beteende är just hur naturen beter sig. All vår kultur och alla våra handlingar är immanenta i naturen just för att det är en del av naturen som utför dem. Naturen är alltid naturlig, den har inget manus den måste följa för att fortsätta vara natur. Att påstå att en del av naturen kan bete sig onaturligt är en självmotsägelse. Så vad bygger då idrottens dogmer på om nu allt vi kan hitta på är en del av vårt naturliga beteende?
Främst bygger de just på myten om det naturliga som uppstod under upplysningens nya intresse för vetenskap och humanism. Mycket av dessa idéer som kom under en tid då den teknologiska utvecklingen var långt ifrån dagens skulle avfärdas som galenskap om de kom idag, men ändå hänger idéerna kvar och påverkar våra dagliga liv genom att göra sig påminda som sunt förnuft och moraliskt övertygelse. Den spirande humanismen gav uppkomst till flera teorier som spelar in än idag när kroppsmodifikation skall kontrolleras. Myten om individen som en sann personlighet spelar en stor roll i restriktionerna som finns på olika droger. Evolutionsläran vantolkades och bytte ut idén om guds utvalda art mot tron att naturen hade ett mål, en plan att följa. Ofta sätts människan upp som detta mål och anses därigenom vara fulländad, alla modifikationer som naturen ursprungligen inte tänkt sig fördöms.
Att grunda sina moraliska dogmer på vad forntida gubbar tyckte och tänkte är vid eftertanke kanske inte en så bra idé, och i framtiden när väl dessa konservativa värderingar har övervunnits kommer vi antagligen få se riktigt intressanta shower i idrottsfabriken.
Med proffsidrott menar jag de institutioner som anställer personal för att utföra jobb i idrottsfabriken. Klubbar, styrelser och spelare ingår i detta begrepp, även supportergrupper och merchandiseföretag är en del av denna sfären. Idrottsfabriken är en gigantisk marknad som engagerar miljontals kunder. Ingen annanstans har företag lyckats så bra med att skapa vinnande varumärken som inom proffsidrotten, kunderna håller alltid på sitt favoritlag även när en klubbs produkt har visat sig överlägsen genom att t.ex vinna matcher mot det egna laget. Skall en klubb bli riktigt framgångsrik så måste den lansera en bra produkt som står sig på marknaden och gärna går till final i de stora tävlingarna. Råvarorna, spelarna, köps från andra klubbar för mångmiljonbelopp och nya spelare cirkulerar på detta sätt upp från amatöridrotten och blir en del av en industri, ungefär som när en duktig hobbyprogrammerare blir anställd på ett IT-företag.
För att skapa en bra produkt så behöver företagen hela tiden förbättra och effektivisera komponenterna. Proffsidrottare går igenom massiva träningsprogram som är specialdesignade för att spotta ut trimmade arbetare till sportfabriken och anställda forskare letar hela tiden efter nya och bättre sätt att bygga spelare som är optimerade för idrottsutövning. Denna kroppskontroll sker enligt vissa regler och normer som helt bygger på att man kan göra en bedömning huruvida en kroppsmodifikation har skett på ett tillbörligt sätt. Till exempel är höghöjdsträning för att öka blodets syreupptagning helt enligt reglerna medans en kemisk substans som uträttar samma sak är förbjuden. På något sätt är den fysiska träningen som får kroppen att bilda de rätta kemiska substanserna mer rätt och riktigt än att själv tillsätta de eftersökta ämnena. Hur denna linje mellan kroppskontroll som följer spelets regler och sån som bryter mot desamma dras är väldigt svårt att uppfatta. Att det skulle handla om att det är de farliga ämena som är förbjudna kan vi avfärda snabbt då en stor mängd ämnen som vid bruksdosering saknar eller har en försumbar toxicitet är listade som doping, däribland koffein och cannabis.
Vidare kan man tänka sig att gränsen går vid att direkt tillsätta ämnen som kroppen inte själv tillverkar men ändå har en i uppgiftens synvikel positiv inverkan på kroppen. Det låter ju konsekvent och bra men stämmer dock inte om man tar i beaktande att proffsidrottare äter en hel uppsättning olika kosttillskott och ämnen som hjälper dem att omforma kroppen. Helt lagligt.
Jag menar att gränsen mer bygger på en uppfattning om att en kroppsmodifikation som kroppen måste jobba för att genomgå ses som en sund och riktig teknik medans preparat som ger likadan effekt fast inte kräver samma mängd arbete är en regelvidrig teknik. Idrottens dogma verkar alltså vara detsamma som Nietzches slavmoral; Det är fel att bli belönad utan arbete.
För att ekvationen skall gå ihop behövs då även belöningsdogmer som specifierar hur stor mängd arbete som måste läggas ner innan den eftersökta effekten och tekniken blir en sund och vettig teknik. Dessa bestod till en början av religon och vidskepelse men är nu mer eller mindre utbytta mot naturens och humanismens läror. Att kunna avgöra vad som är naturligt och inte är en förutsättning för att göra utsagor om dessa belöningsdogmer, och uttalanden om vad som är naturligt och vad som är onaturligt är inte sällsynta. Detta sätt att tänka förutsätter att människan existerar i en position skild från naturen och dessutom är så klarsynt att hon kan urskilja processer som naturliga eller onaturliga, mänskliga eller omänskliga. Felet med det här ligger huvudsakligen i att man missar att människorna är en del av naturen och det enda som kan definera naturligt beteende är just hur naturen beter sig. All vår kultur och alla våra handlingar är immanenta i naturen just för att det är en del av naturen som utför dem. Naturen är alltid naturlig, den har inget manus den måste följa för att fortsätta vara natur. Att påstå att en del av naturen kan bete sig onaturligt är en självmotsägelse. Så vad bygger då idrottens dogmer på om nu allt vi kan hitta på är en del av vårt naturliga beteende?
Främst bygger de just på myten om det naturliga som uppstod under upplysningens nya intresse för vetenskap och humanism. Mycket av dessa idéer som kom under en tid då den teknologiska utvecklingen var långt ifrån dagens skulle avfärdas som galenskap om de kom idag, men ändå hänger idéerna kvar och påverkar våra dagliga liv genom att göra sig påminda som sunt förnuft och moraliskt övertygelse. Den spirande humanismen gav uppkomst till flera teorier som spelar in än idag när kroppsmodifikation skall kontrolleras. Myten om individen som en sann personlighet spelar en stor roll i restriktionerna som finns på olika droger. Evolutionsläran vantolkades och bytte ut idén om guds utvalda art mot tron att naturen hade ett mål, en plan att följa. Ofta sätts människan upp som detta mål och anses därigenom vara fulländad, alla modifikationer som naturen ursprungligen inte tänkt sig fördöms.
Att grunda sina moraliska dogmer på vad forntida gubbar tyckte och tänkte är vid eftertanke kanske inte en så bra idé, och i framtiden när väl dessa konservativa värderingar har övervunnits kommer vi antagligen få se riktigt intressanta shower i idrottsfabriken.