Ladda inför tävling (styrkelyft)

[Bjorne]

Brukar ni göra något speciellt innan en tävling?

Låt säga två veckor före tävlingen, lägger ni om träningen och kosten?

[tp_88]

Jag har bara tävlat i ett halvår, men varit med på två stycken SM samt diverse andra tävlingar. Inför SM tävlingarna har jag kört "toppningar", d.v.s. en formtoppning där man toppar formen för 1RM i de aktuella lyften ( Böj, Bänk, Mark eller bara Bänk. ) Det går kortfattat ut på att man sänker repsen pass för pass, på slutet, när man börjar gå riktigt tungt, tar man även bort de flesta ( alla ) komplement övningar. Men det rör sig inte om några "två veckor", utan snarare 6-8 i mitt fall. Så har iaf jag gjort och det har funkat bra.

Kosten...Så länge man inte ska hålla någon speciell viktklass så är det nog bara till att fortsätta som vanligt...

Invänta svar från t.ex. "stahlberg" HAN, om någon, kan detta!

EDIT: Man brukar också vila helt, eller bara köra lätta explosiva lyft, de sista 5-7 dagarna innan tävlingen. Enligt landslagstränaren rekommenderas även att man kör igenom momenten dagen innan.

"Dagen innan tävling gör du tre reps, tre set på låg vikt (40-70kg) , i knäböj, bänkpress och marklyft. Detta för att bibehålla känslan i ditt signalsystem, för det är verkligen färskvara."

[- ante]

Kåre Lundgren pratar om formtoppning och lite annat.

http://www.styrkelyft.se/article.asp?id=42

[Mart|n]

Inga komplementövningar.

Sista tunga marklyft 10-14 dagar innan, sista tunga böj 7-10 dagar innan och sista tunga bänk 5-7 dagar innan.

Hur det är med kosten? Hmm, käkar ingen pizza dagen innan kanske. Men det har hänt att jag gjort det med :)

[tp_88]

Kåre Lundgren pratar om formtoppning och lite annat.

http://www.styrkelyft.se/article.asp?id=42

Jag citerade ur den artikeln i min första post... :)

[- ante]

Jag citerade ur den artikeln i min första post... :)

mm, såg det
;)

[stahlberg]

Jag läste igenom Kåre Lundgrens artikel innan jag skriver detta. I artikeln hittar man många kloka tankar. Jag ska dock bidra med ett par personliga synpunkter, som gäller åtminstone mig (och min träningsideologi).

1. Varje träningspass är en förberedelse för tävlingen. Jag har i tidigare trådar nämnt, att jag anser, att varje träningspass har ett mål (en "viktigaste serie" i huvudlyftet). Under programmets gång utvärderar man hela tiden träningen, gör små korrigeringar i korttidsmålen (målen för varje pass), funderar på teknikkorrigeringar, försöker övervinna problem och svaga punkter etc. En av grunderna i min träningsideologi är "att lyckas". Målet för varje träningspass är att man efteråt ska känna att man lyckats, så att detta "att lyckas" blir en vana, så att man verkligen TROR att man kommer att lyckas också nästa gång. Detta ska kombineras mid "positiv feedback", som - vilket jag tidigare nämnt - ska vara 1) ärlig, 2) exakt och 3) omedlebar(t efter prestationen). Vi talar här om att utveckla lyftarens psyke och förbereda oss på en lyckad tävling. (Min nya adept, som inte är nybörjare, sa : "Man måste misslyckas 20 träningar för att lyckas med en". Då svarde jag : "Men fr.om nu är det tvärtom. Minst".)
2. Kåre Lundgren talar om att man ska kolla sin träningsdagbok och träna som när man haft en "bra dag". Detta är iof alldeles riktigt. Men de goda och dåliga dagarna hänger ofta samman med annat än själva träningen, det som man kan kalla "kringfaktorer" (t.ex kost, vila/sömn, arbete/skola). Sköt kringfaktorerna!
3. Det är viktigt att man inte låter något psyka sig, vare sig på träning eller tävling. Går man fram till en vikt ska man lyfta upp den. Har man sovit bara två timmar så har man ; detta ska inte påverka träningen (om man inte sovit två timmar sju nätter i sträck, men då är det fel någonstans).
4. Det Lundgren säger om maximala singlar skriver jag under till 100 %. Däremot tycker jag nog man kan träna submaximala singlar.
5. Lundgren skriver, att man kan göra bra resultat på en bytävling, och sedan halvt misslyckas på en viktig tävling. Detta är sant. Men min erfarenhet säger, att detta beror mest på "tävlingsnerverna". Somliga lyftare gör alltid ett bra resulat på tävling, ju större tävling desto bättre resultat. Detta är lyftarna som avskyr att prestera dåligt. Somliga gör oftsast dåliga resultat på stortävlingar, och saknar förmågan att tänja sig. Detta är lyftarna som är rädda för att prestera dåligt. Båda kategorierna vill vinna. Men "vinnarna" avskyr att förlora och "förlorarna" är rädda för det. Tävlingsnerverna ingår i personligheten, och kan bara i viss mån tränas upp. Goda tävlingsnerver i kombination med principen "att lyckas" (som gör att lyftaren psykiskt "är förberedd" på att lyckas) ger bästa resultat.

Om den praktiska "avslutningen" före tävling i allmänhet har både Kåre Lundgren och skribenter i denna tråd redan skrivit bra.

[tp_88]

En "rolig" eller intressant grej om tävlingsnerver, som du tog upp, är att det är så väldigt olika från sport till sport. Jag har varit aktiv inom flera bollsporter, både lag- och individuella sporter och varit "lovande" i samtliga, framför allt golf. Där och i alla andra sporter som pingis, innebandy, fotboll o.s.v. som jag spelat var jag, just som du säger, rädd för att förlora. Nu har jag däremot hittat rätt sport genom styrketräningen och just nu då Styrkelyft. Hittils iaf, har jag oftast presterat bättre på tävling än på träning, är mer laddad o.s.v. Här finns aldrig en tanke på att jag kommer missa lyftet, aldrig. Däremot var det mer eller mindre det enda jag tänkte på mellan slagen och även under slagen när det började dra ihop sig i en golftävling. Jag tror inte mitt psyke har ändrats, utan att denna sporten, där det är mer "jävlaranama" som gäller, passar mitt pyske bra.