wintersnowdrift
2005-06-19, 10:08
Då var det gjort! Igår tog jag mig runt Vättern, 30 mil på cykel. Därmed är också min första fjärdedel av Klassikern avklarad. Den fortsätter sedan med Vansbrosimmet i juli.
Lite kort om loppet då.
Några av er här kanske har följt mina "viktproblem" sedan i vintras. Jag slet då som ett djur på gymmet och käkade som ett djur, och då menar jag ett STORT djur, för att bygga upp mig inför just denna Vätternrunda. Jag lyckades gå upp de 5 kg som var mitt mål och kunde sätta igång cykelträningen på allvar. 129 träningsmil hade jag i benen innan start.
Jag startade klockan 02:56 i Motala tillsammans med min pappa. De första 11 milen ner till frukostdepån Jönköping gick som smort. Vi hade medvind och det var neförsbacke i princip hela tiden. Jag hade bestämt mig för att stanna i alla depåer så det blev två korta stopp även i Hästholmen efter 43 km och i Gränna efter 81. Jag åt en jätteportion havregrynsgröt i Jönköping i rekordfart och sedan gav vi oss iväg ut på banan igen. Jag klockas ut därifrån 06:56.
Nu började det jobbiga. Medvinden hade bytts mot REJÄL motvind på västsidan och sträckan mellan Jönköping och Fagerhult (nästa depå) var riktigt seg med svagt uppför i princip hela tiden. Mellan Fagerhult och Hjo, där det serverades lasagne, blev det visserligen mer nerför men mina ben hade tagit slut. I det läget hatade jag motvinden mest av allt i hela världen, mer än vad Michael Moore hatar Bush och F! hatar hustrumisshandlare, kan jag intyga ;). Jag fick be min pappa vänta in mig flera gånger på den här sträckan och kände mig rejält misslyckad...
Väl framme i Hjo, efter 17,8 mil på 6 h 45 min, flimrade det för mina ögon, och när jag åt min första lasagnetugga mådde jag fruktansvärt illa. Inget gott tecken med andra ord. Lyckades dock pressa i mig några tuggor till, och så plötsligt började lasagnen smaka BRA. Illamåendet släppte! Lättnad, jag käkade upp hela portionen och vi gav oss iväg med nyfunna krafter.
När vi kom in i Tiveden, ett skogsparti som "alla" säger är så tråkigt, mojnade vinden något och jag kände mig mycket starkare. Faktum är att jag riktigt uppskattade Tiveden och dess lägivande träd :). En rolig grej här är en backe som kallas "predikantbacken" - där står en präst och läser guds välsignelse över cyklisterna som kämpar sig upp. Här fanns en skylt uppsatt med texten "Gud hör bön" - så f*n heller, tänker man då, om Gud fanns skulle han inte skapa sådana här kamikazebackar ;).
Resten av loppet kändes helt ok för min del, dock började min pappa (som verkligen fått dra fram mig mellan Fagerhult och Hjo) bli trött, så från Karlsborg (21 mil) till Medevi (sista depån, 27,9 mil) var det i princip jag som drog honom :). Teamwork är bra ibland. Efter Medevi lämnade jag dock pappa bakom mig, nu var det bara MOT MÅL som gällde.
Trött och sliten, men glad och överlycklig rullade jag in i Motala klockan 15:13. 12 timmar och 17 minuter tog de 30 milen runt Sveriges näst största sjö för mig. Min pappa kom i mål 10 minuter senare och fick sin välförtjänta silvermedalj för att han cyklat rundan fem gånger. Jag är dock löjligt stolt efter min förstagångsmedalj i brons också ;).
Detta var som sagt första fjärdedelen i Klassikern, nu väntar förutom Vansbro sedan Lidingöloppet och tillsist Vasaloppet. Wish me luck!
//Kristin
Lite kort om loppet då.
Några av er här kanske har följt mina "viktproblem" sedan i vintras. Jag slet då som ett djur på gymmet och käkade som ett djur, och då menar jag ett STORT djur, för att bygga upp mig inför just denna Vätternrunda. Jag lyckades gå upp de 5 kg som var mitt mål och kunde sätta igång cykelträningen på allvar. 129 träningsmil hade jag i benen innan start.
Jag startade klockan 02:56 i Motala tillsammans med min pappa. De första 11 milen ner till frukostdepån Jönköping gick som smort. Vi hade medvind och det var neförsbacke i princip hela tiden. Jag hade bestämt mig för att stanna i alla depåer så det blev två korta stopp även i Hästholmen efter 43 km och i Gränna efter 81. Jag åt en jätteportion havregrynsgröt i Jönköping i rekordfart och sedan gav vi oss iväg ut på banan igen. Jag klockas ut därifrån 06:56.
Nu började det jobbiga. Medvinden hade bytts mot REJÄL motvind på västsidan och sträckan mellan Jönköping och Fagerhult (nästa depå) var riktigt seg med svagt uppför i princip hela tiden. Mellan Fagerhult och Hjo, där det serverades lasagne, blev det visserligen mer nerför men mina ben hade tagit slut. I det läget hatade jag motvinden mest av allt i hela världen, mer än vad Michael Moore hatar Bush och F! hatar hustrumisshandlare, kan jag intyga ;). Jag fick be min pappa vänta in mig flera gånger på den här sträckan och kände mig rejält misslyckad...
Väl framme i Hjo, efter 17,8 mil på 6 h 45 min, flimrade det för mina ögon, och när jag åt min första lasagnetugga mådde jag fruktansvärt illa. Inget gott tecken med andra ord. Lyckades dock pressa i mig några tuggor till, och så plötsligt började lasagnen smaka BRA. Illamåendet släppte! Lättnad, jag käkade upp hela portionen och vi gav oss iväg med nyfunna krafter.
När vi kom in i Tiveden, ett skogsparti som "alla" säger är så tråkigt, mojnade vinden något och jag kände mig mycket starkare. Faktum är att jag riktigt uppskattade Tiveden och dess lägivande träd :). En rolig grej här är en backe som kallas "predikantbacken" - där står en präst och läser guds välsignelse över cyklisterna som kämpar sig upp. Här fanns en skylt uppsatt med texten "Gud hör bön" - så f*n heller, tänker man då, om Gud fanns skulle han inte skapa sådana här kamikazebackar ;).
Resten av loppet kändes helt ok för min del, dock började min pappa (som verkligen fått dra fram mig mellan Fagerhult och Hjo) bli trött, så från Karlsborg (21 mil) till Medevi (sista depån, 27,9 mil) var det i princip jag som drog honom :). Teamwork är bra ibland. Efter Medevi lämnade jag dock pappa bakom mig, nu var det bara MOT MÅL som gällde.
Trött och sliten, men glad och överlycklig rullade jag in i Motala klockan 15:13. 12 timmar och 17 minuter tog de 30 milen runt Sveriges näst största sjö för mig. Min pappa kom i mål 10 minuter senare och fick sin välförtjänta silvermedalj för att han cyklat rundan fem gånger. Jag är dock löjligt stolt efter min förstagångsmedalj i brons också ;).
Detta var som sagt första fjärdedelen i Klassikern, nu väntar förutom Vansbro sedan Lidingöloppet och tillsist Vasaloppet. Wish me luck!
//Kristin