Visa fullständig version : Hur mkt behöver jag egentligen?
Är en tjej på 18 vårar som har/haft anorexi i två års tid.
Har nu varit hos en näringsfysiolog för att en gång för alla äta balanserat och sakta men säkert gå upp i vikt.
Nuvarande vikt:37 ynka kilon, är 160 cm lång(kort snarare).
Fick ett schema på 17-1800 kcal/dag till att börja med, hon ville jag skulle äta upp tiill 2500kcal(!) sen.
Men med tanke på min ganska korta längd och låga vikt så ligger ju jag i energibalans vid 1110 kcal(37kg*30=1110). Det stämmer då jag ätit ca 1100 kcal i två års tid och hållt vikten på det.
Hade då tänkt att försöka uppnå 45kg då jag är "färdig", vilket ligger inom normalgränsen till min längd.
Men tar jag 45*30 får jag fram 1350kcal.
Alltså måste jag äta 1350kcal/dag för att hålla mig på 45kg, eller?
Räknar då in att jag har ett realtivt stillasittande och inaktivt liv, tänkt att ha det ett bra tag till iaf och vill ändå inte behöva ligga så pass högt så jag känner mig "tvungen" att träna och röra på mig bara för att inte gå upp för mkt i vikt.
Uppladdningen säger också att jag bör ligga på ca 1400 kcal/dag om jag väger 45kg.
Nu är jag säkert jättetjatig men behöver verkligen eran kunskap och hjälp för att våga äta mera.
Vill ju liksom inte gå upp till nästan 60 kg bara för att jag ligger på ett intag på 1700 kcal. 60kg*30 blir ju 1800...
Innebär det då att om jag äter 1700 kcal om dagen kommer att gå upp till 60 kg som nästan ligger på gränsen till övervikt i förhållande till min längd?:confused:
Vore så tacksam för all råd jag kan få!
King Grub
2005-05-25, 11:16
Du kommer inte att gå upp till 60 kilo hux flux i ett nafs. Och allt eftersom din kroppsvikt och i synnerhet muskelmassa ökar, kommer också din energiförbrukning i vila öka. Du kommer alltså inte ha en 37-kilospersons energiförbrukning när du väger mer, och det kommer säkert ett läge, där du inte går upp i vikt alls av 1700 kcal, utan ligger stilla.
Pellefant
2005-05-25, 11:26
Välkommen hit Maja.
Lycka till med din viktuppgång.
Liten Men Fet
2005-05-25, 11:27
Du ska nog inte oroa dig för bli tjock oavsett vad du stoppar i dig med tanke på ditt nuvarande hälsotillstånd. Jag är ingen läkare och det är läkaren du bör lyssna på dom är ju utbildade på sånt här, men du ska nog äta så mycket du klarar av och det är inte så lätt att gå upp i vikt som man tror. Man lägger inte på sig 10 kilo fett på 2 veckor..
När du kommit upp i en hälsosammare vikt så bör du nog börja träna dina muskler så dom växer lite för dom har garanterat tagit mycket stryk och vi vill ju inte att du går sönder av att leva dvs muskler skyddar kroppen mot fall utslitning och belastningsskador.
Jag har tjejkompisar som är 1.60 som väger mer än 60 kilo och dom är inte överviktiga, dom har rutor på magen som gör mig avundssjuk. Så stirra inte på vikten muskler väger mer än fett. Sen kan jag garantera att alla kommer tycka att du är vackrare om du väger 60+ än 37 låter kanske krasst å hårt men det är sant.
Hade du bara varit smal så hade du säkert fått massa råd om hur du ska äta och av vad men nu har du ett sjukdomstillstånd som kan vara livsfarligt så jag tror och hoppas att dom flesta är försiktiga med att slänga ur sig allmänna råd.
Annars ät allt du kommer över och om ett tag så lyft allt som inte sitter fast.
Lycka till med viktökningen så hoppas jag vi ses på ett gym om nått år.
Mvh Kalle
Pellefant
2005-05-25, 11:30
Välkommen hit du också Kalle. :)
1100 och 1350kcal låter som basal energiförbrukning, dvs den energi du använder om du inte gör ett skit mer än att ligga i sängen och sova typ.
Vet inte hur bra formlerna stämmer för så låga vikter, du är ju trots allt "vuxen" osv.
Jag tror rätt få bör ligga på under 2000kcal, vilket väl säkert är mycket för en som väger 37 men om du skulle väga typ 50 så skulle det väl fungera, en helt inaktiv människa på 60kg kanske klarar sig på 1700kcal, men om man tränar o står i kanske säg 2700 eller något är närmare sanningen.
Tror du kan äta 1700 kcal utan att oroa dig. 1100-1300 är ju ingenting och det lär ju vara svårt att få i sig tillräckligt mycket näringsämnen med den mängden mat.
Sluta håll på på detta forum om du fortfarande har en ätstörning! Lita på att din läkare/dietist/behandlare vet vad som är bäst för dig!
Edit: ju friskare du blir, desto mer kommer du inse att 45 kg är i underkant och att 60 kg (vilket du förmodligen just nu upplever som "för mycket") inte är så mkt efter allt...
Lycka till med att bli nöjd med dig själv, oavsett vikt!
Fatalist
2005-05-25, 19:42
Sluta håll på på detta forum om du fortfarande har en ätstörning! Lita på att din läkare/dietist/behandlare vet vad som är bäst för dig!
Edit: ju friskare du blir, desto mer kommer du inse att 45 kg är i underkant och att 60 kg (vilket du förmodligen just nu upplever som "för mycket") inte är så mkt efter allt...
Lycka till med att bli nöjd med dig själv, oavsett vikt!
Jag är ganska övertygad om att det finns flera väldigt kompetenta personer här vad gäller kosthållning... Självkalrt ska man i första han lyssna på sin läkare, men här kan man få svar på sina frågor och få andra extremt vettiga tips..
Jag är ganska övertygad om att det finns flera väldigt kompetenta personer här vad gäller kosthållning... Självkalrt ska man i första han lyssna på sin läkare, men här kan man få svar på sina frågor och få andra extremt vettiga tips..
Menade inte att det inte finns kompetenta personer här, men det finns även mindre kompetenta personer här. Vad en person med anorexi INTE behöver är mer kontroll över sitt kaloriintag osv och behöver fokusera på annat i livet, släppa den kroppsfixering som detta forum ofta ger uttryck för.
Min erfarenhet av arbetet inte ätstörningsvården är att detta kanske inte är det mest konstruktiva sättet att bli bättre från en ätstörning.
Du kommer inte att gå upp till 60 kilo hux flux i ett nafs. Och allt eftersom din kroppsvikt och i synnerhet muskelmassa ökar, kommer också din energiförbrukning i vila öka. Du kommer alltså inte ha en 37-kilospersons energiförbrukning när du väger mer, och det kommer säkert ett läge, där du inte går upp i vikt alls av 1700 kcal, utan ligger stilla.
Tack King Crub och alla er andra för dem orden...
Nej jag förstår att jag inte kommer gå upp över en natt, och jag vet att ju mer man väger detso mer behöver man, men tittar jag på uppladdningen så får jag uträkningen att jag behöver äta 1500 kcal för att ligga på 45-50 kg.(inräknat aktivitetsfaktor.)
Och väger jag 60 kg så bör jag äta ungefär 1700kcal.
Har tidigare vägt 60, men då låg jag över det normala på min viktkurva och var alltid "den mulliga"i gruppen, har ingen lust med det igen även om ens utseende är långt ifrån det viktigaste(hälsan är ju nr one). Men 45 till min längd är inte fel hälsomässigt.
Jag vet ju att jag måste ligga på typ 500 kcal plus för att öka i vikt ,men frågan är ju hur jag gör när jag sen ökat i vikt, sänker till typ 1500?
Förstår att de fletsa förmodligen blir frustrerade av att läsa mina patetiska funderingar,´med tanke på min nuvarande vikt: -Ät! är väl allas första tanke.
Men det är just det, har aldrig tidigare känt mig så motiverad att jag vill gå upp i vikt och få i mig allt jag behöver för min egen skull då jag äntligen vill ha ett liv.
Men alla dessa tankar är ganska nya och för att jag ska våga så måste jag få ha vissa marginaler ,annars är det så lätt att jag tar i för mkt för att sen ge upp...
Och med tanke på min bakgrund med övervikt och allmänt uselt näringsintag under hela min uppväxt så är jag ännu mer motiverad att göra allt"rätt" för en gångs skull...
Och jag vet att de flesta ligger runt 2000kcal(rekommendationer), men som sagt ,enligt uppladdningenså bör ju jag med min längd ligga på en 1500 kcal.
Gör jag ngt knasigt? Vill liksom inte göra saker och ting "fel" när det ändå skall göras.
Välkommen hit Maja.
Lycka till med din viktuppgång.
Tack så jättemkt Pellefant :)
King Grub
2005-05-26, 09:35
Jag vet ju att jag måste ligga på typ 500 kcal plus för att öka i vikt ,men frågan är ju hur jag gör när jag sen ökat i vikt
Inte måste du äta 500 kcal mer än du gör av med varje dag. Du går upp i vikt fortare på ett stort överskott, men även det minsta innebär viktökning, om än i långsammare takt.
Så jag behöver alltså inte ligga på 500 kcal plus 1100+500=1600kcal varje dag för att öka?
För säg att jag klarar av att äta 600-700 kcal mera nu, då kommer jag ju förmodligen gå upp hyfsat fort ändå med mitt inaktiva liv och låga vikt.
Ska jag då när jag, säg nått 45 kg försöka hitta en balans med intag/utag så jag lägger mig i energibalans så att säga...?Som kanske då hamnar på en 1500 ungefär.
x_emir_x
2005-05-26, 10:05
Nej, det behöver du inte. Du kan ligga på 100 kcal plus och öka i vikt, men det kommer ta mycket längre tid.
Ett bra kcal plus intag är väl runt 300-500 kcal. För dig så är det senare alternativet bättre, dvs 500kcal plus.
Mvh - Emir
x_emir_x
2005-05-26, 10:10
För säg att jag klarar av att äta 600-700 kcal mera nu, då kommer jag ju förmodligen gå upp hyfsat fort ändå med mitt inaktiva liv och låga vikt.
Ska jag då när jag, säg nått 45 kg försöka hitta en balans med intag/utag så jag lägger mig i energibalans så att säga...?Som kanske då hamnar på en 1500 ungefär.
Ja, det är nog en bra idé ifall du inte vill öka/minska vikten mer :)
Som redan skrivits, du kommer inte att rusa upp i vikt på 1700 kcal och plöstligt en dag vakna upp förvandlad till flodhäst. 1700 kcal är faktiskt inte så absurt mycket sett till vad en normalviktig tjej i din ålder omsätter per dag. I takt med att du lägger på dig muskelmassa (för allvarligt talat, med din nuvarande vikt, och efter en längre period av - låt oss vara snälla och kalla det "diet", har du inte mycket mer muskler än en fluga ...) kommer ju ditt energibehov också att öka, både p.g.a. att muskler måste underhållas och p.g.a. att du kommer att bli "vardagsaktivare" i takt med att kroppen blir starkare och "lär sig" att den får tillräckligt med energi så att den inte behöver ta till varje tänkbar katastrofåtgärd för att säkna förbrukningen. Du kanske ligger i energibalans vid 1100 NU när du väger 37 kg och kroppen sparar energi för allt vd den är värd, men var inte själva grejen att du skall/bör/måste- och faktiskt egentligen VILL gå UPP i vikt? Jo, det var det ju. Då kan du ju inte lägga upp kosten som om ditt mål vore att ligga kvar på 37 (som ju är SKITLITE)?!
Hoppas att jag inte låter alltför hård nu - men jag tror att du faktiskt någonstans inte bara behöver höra det här utan också VILL höra det (annars skulle du ju aldrig ha gått med på att ställa dig under behandling, det är ju i sig ett "friskhetstecken" om något!). Du kan äta på och känna dig HELT TRYGG i förvissningen om att du INTE kommer att explosionsöka i vikt med det intag du beskriver. Fall INTE för frestelsen att tänka/tro att du skall/bör/behöver äta "som andra men lite mindre eftersom just du inte behöver så mycket" - för SÅ ÄR DET INTE, då bara lurar du dig själv. Och jag skall gärna försäkra dig om att detta stämmer så mågna gånger det behövs - även om det innebär hur många gånger som helst ... Känn dig lugn, alltså - och kör hårt. Det är tufft att fajtas mot matmonster, men du har ju uppenbarligen vunnit första ronden, så oddsen ser bra ut. :hbang:
Snorkfröken
2005-05-26, 11:24
Tolkia: Jättebra sagt :thumbup: Som ex-ätstörare (ööh, något bra ord nån?) kan jag skriva under precis allt det. Ett av de största misstagen man kan göra är att börja jämföra sig med andra och tänka att man "måste äta mindre" än dem för att de är större. Jag gick länge och trodde det, med resultatet att vikten bara fortsatte rasa.
Maja: Jätteroligt att höra att du nu vill bli frisk. Jag känner igen mig nästan till punkt och pricka i det du har skrivit - jag är också 160 cm kort :) och vägde som minst 37 kg. Det låter som om du har fått en bra näringsterapeut och det skall du skatta dig lycklig för. Det enda min första "terapeut" kunde råda mig till var att "'äta några jogurtar till" och "skippa alla light-produkter". Helt ok råd i sig, men då man är i den situation jag var i då (och du är i nu) vill man gärna få mer konkreta råd. Och det verkar du ju få - lita nu på henne! Hur konstigt det än låter, vet hon faktiskt bättre vad som är bra för dig än du själv i det här skedet...
Du funderar på hur mycket kalorier du kan äta. Jag låg jättelänge på 1800 kcal utan att gå upp ett gram ens. Helt ärligt! Jag gick inte längre ner mer heller, vilket förstås var bra, men inte upp heller. Då kroppen är så utarmad som den är vid 37 kg suger den åt sig så mycket näring den bara kan få tag i, att inget blev kvar att växa av. I fjol somras hade jag gått upp till 40 kg, men det var fortfarande jättelite - och då beslöt jag mig för att ta tag i saken på allvar. Började äta 2300 kcal per dag (jag vet, lät mycket till först, men då man vänjer sig inser man att det är det som behövs för en kvinna "i sina bästa år" - inte de ynka 1300-1500 kcal man varit van vid). Kom nu ihåg att jag hade exakt samma utgångsläge som dig. I dag väger jag 52 kg och mår toppen! Inte 70 kg och inte 80 kg heller. Man blir inte "tjock" av att äta det som man själv och kroppen behöver för att må bra!
Det jag försöker säga är att du kan - och måste - käka för att gå upp i vikt. Men, det som också är viktigt är att du försöker komma ifrån att tänka på hur mycket du äter och vad du äter. En ekvation som kanske kan tyckas vara svår att få att gå jämnt ut: "Man skall äta mer, men samtidigt inte tänka på hur mycket man äter..." En tid i början krävs det att man håller lite koll på maten för att se till att man äter tillräckligt mycket. När man sedan vant sig och lärt sig "se" att man säkert får tillräckligt i sig, är det bara att tuta på av gammal vana :) Ätandet blir ett nöje och en njutning utan att man ägnar halva sin hjärna åt att tänka på det hela tiden.
Hoppas verkligen att du vågar lita på din terapeut! Hon vill ditt bästa, som du säkert också vill själv. Lycka till!
/Snorkis
Som redan skrivits, du kommer inte att rusa upp i vikt på 1700 kcal och plöstligt en dag vakna upp förvandlad till flodhäst. 1700 kcal är faktiskt inte så absurt mycket sett till vad en normalviktig tjej i din ålder omsätter per dag. I takt med att du lägger på dig muskelmassa (för allvarligt talat, med din nuvarande vikt, och efter en längre period av - låt oss vara snälla och kalla det "diet", har du inte mycket mer muskler än en fluga ...) kommer ju ditt energibehov också att öka, både p.g.a. att muskler måste underhållas och p.g.a. att du kommer att bli "vardagsaktivare" i takt med att kroppen blir starkare och "lär sig" att den får tillräckligt med energi så att den inte behöver ta till varje tänkbar katastrofåtgärd för att säkna förbrukningen. Du kanske ligger i energibalans vid 1100 NU när du väger 37 kg och kroppen sparar energi för allt vd den är värd, men var inte själva grejen att du skall/bör/måste- och faktiskt egentligen VILL gå UPP i vikt? Jo, det var det ju. Då kan du ju inte lägga upp kosten som om ditt mål vore att ligga kvar på 37 (som ju är SKITLITE)?!
Hoppas att jag inte låter alltför hård nu - men jag tror att du faktiskt någonstans inte bara behöver höra det här utan också VILL höra det (annars skulle du ju aldrig ha gått med på att ställa dig under behandling, det är ju i sig ett "friskhetstecken" om något!). Du kan äta på och känna dig HELT TRYGG i förvissningen om att du INTE kommer att explosionsöka i vikt med det intag du beskriver. Fall INTE för frestelsen att tänka/tro att du skall/bör/behöver äta "som andra men lite mindre eftersom just du inte behöver så mycket" - för SÅ ÄR DET INTE, då bara lurar du dig själv. Och jag skall gärna försäkra dig om att detta stämmer så mågna gånger det behövs - även om det innebär hur många gånger som helst ... Känn dig lugn, alltså - och kör hårt. Det är tufft att fajtas mot matmonster, men du har ju uppenbarligen vunnit första ronden, så oddsen ser bra ut. :hbang:
*tår i ögat*
Behövde verkligen få höra det där...Nej du har helt rätt, vill ju gå upp i vikt sakta men säkert ,men om jag nu ligger i energibalans på ett intag av 1100 kcal och väger 37 kg, så är ju 1700 inte att lägga upp kosten som om jag vägde 37 kg..eller hur?
Nej jag fattar verkligen vad du menar med att man tänker ju att "jag som är så liten skall väl inte äta vad en normalviktig äter heller"...Men som sagt vill ju gå upp i ivikt och då måste jag ligga på kcal plus... Frågan i sig var väl bara hur mkt behöver jag äta energimässigt och att jag inte fattar uträkningarna som blir, att jag skulle gå upp till 60 kg av att äta 1700 kcal/dag, låter inte det lite knasigt ,med tanke på min längd?
Som det är nu är jag villig att gå upp till vad som räknas som normalvikt, men i dem "nedre gränserna" till att börja med iaf.(typ 45kg med risk att låta tjatig.)
Jag vill verkligensätta igång med detta NU ,då jag känner mej elak emot min stackars kropp, men vågar ändå inte riktigt om jag vet att jag ligger på ett intag som kommer leda mig till nästintill övervikt.. :( Förstår du vad jag menar?
Än en gång, TACK för de orden*värmer* Behöver stödet nu när jag VILL detta. :)
Snorkfröken: Oj, sitter och förvånas av vad jag läst...
Så du har också legat på samma vikt?
Känns som jag har tusen frågor till dig men ska nog inte vara så jobbig och krävande *rolleyes*
Precis, får man bara höra att"ja men ät 1800 kcal, det behövs bara för att hålla din förbränning igång", och sen enligt uträkningar ser att man kanske behöver mkt mindre enligt dessa.(även om man går upp till normalvikt) Snarare dem som är längre/väger mer och tränar som behöver det,så blir man lite fundersam och misstänksam.
Vet att det är för jag har svårt att lita på folk, men hon verkade så blaha, ungefär som att hon bara sa en siffra.
Hmm, dessutom så var det ett sånt där engångsmöte-grej, dyrt också ,mellan 500-1000kr kostade det så jag kan nog inte gå dit mer, dessutom tyckte hon att jag skulle försöka att lita på mig själv och bara köra på... kanske lite svårt när man känner sig så osäker...
Så du menar iaf att jag gott kan ligga på 1800 kcal redan nu utan att oroa mig?
Måste man inte om man sen då går upp i vikt till en normal nivå röra sig ganska mkt för att inte gå upp mer så att säga?
Jag låter säkert jättenojig, förmodligen är jag det också, men det är bara för att jag verkligen står i kanten till att verligen sätta igång med "mitt nya liv".
Känns som att det är så mkt som krävs för att man skall våga bara...
Snorkfröken: Oj, sitter och förvånas av vad jag läst...
Så du har också legat på samma vikt?
Känns som jag har tusen frågor till dig men ska nog inte vara så jobbig och krävande *rolleyes*
Precis, får man bara höra att"ja men ät 1800 kcal, det behövs bara för att hålla din förbränning igång", och sen enligt uträkningar ser att man kanske behöver mkt mindre enligt dessa.(även om man går upp till normalvikt) Snarare dem som är längre/väger mer och tränar som behöver det,så blir man lite fundersam och misstänksam.
Vet att det är för jag har svårt att lita på folk, men hon verkade så blaha, ungefär som att hon bara sa en siffra.
Hmm, dessutom så var det ett sånt där engångsmöte-grej, dyrt också ,mellan 500-1000kr kostade det så jag kan nog inte gå dit mer, dessutom tyckte hon att jag skulle försöka att lita på mig själv och bara köra på... kanske lite svårt när man känner sig så osäker...
Så du menar iaf att jag gott kan ligga på 1800 kcal redan nu utan att oroa mig?
Måste man inte om man sen då går upp i vikt till en normal nivå röra sig ganska mkt för att inte gå upp mer så att säga?
Jag låter säkert jättenojig, förmodligen är jag det också, men det är bara för att jag verkligen står i kanten till att verligen sätta igång med "mitt nya liv".
Känns som att det är så mkt som krävs för att man skall våga bara...
om du ligger på 1800kcal kanske du kommer att gå upp i vikt, man vet ju inte riktigt alltid, vilket snorfröken redan förklarat..
men det lilla jag tänkte bidra med är att man går inte upp i vikt fort.. alls.
även om du skulle ligga på ett absurt stort överskott skulle du märka hur mycket du går upp och inte vakna upp en dag och väga 60kg..
sedan måste jag bara pusha på dig att skaffa dig en lite mer aktiv livsstil, när du nu säger att du är rätt inaktiv, genom att röra på sig kommer kroppens funktioner igång och du mår helt enkelt bättre av det.. nu betyder det inte att du ska ut och springa varje dag eller nåt sånt, utan att ta en promenad när det är fint väder ute eller så.
lycka till, och lyssna på som som kan mer än mig.. jag försöker bara ge min syn på saken ;)
Doctor Snuggles
2005-05-26, 13:15
Känns som att det är så mkt som krävs för att man skall våga bara...
Det är nog bra att lyssna på snorkfröken, hon verkar ju ha mest information som är relevant för dig. :)
Ett bra tips "för att börja våga", är att börja så smått.
Vad man än kastar sig huvudstupa i, kan vara överväldigande, eller åtminstone kännas osäkert. Låt bollen börja rulla, så innan du vet ordet av kommer det gå av sig självt.
D.v.s öka ditt matintag lite i taget, och stirra dig inte blind på att du måste bums nu börja äta 1800 kcal eller vad det nu är.
Du kommer då ändra hela din matvana sakta men säkert, och risken för att du tröttnar blir mycket mindre, och risken för att du skulle "råka" komma på såpass mycket kaloriplus att du går upp "för mycket" försvinner helt.
Kontentan: Skaffa delmål, t.ex denna veckan skall jag äta 1200 kcal.
Nästa vecka 1300 osv... men fokusera på ett delmål itaget, och var glad när det är avslutat. Sen är det bara ta det lugnt och inte stressa upp sig, och ligga kvar på ett delmål i en vecka till om det känns bättre t.ex.
Lycka till!
Snorkfröken
2005-05-26, 13:15
Snorkfröken: Oj, sitter och förvånas av vad jag läst...
Så du har också legat på samma vikt?
Jajamen! Blev nog lite överraskad själv också då jag först läste dina inlägg :) Samma siffror på pricken.
Känns som jag har tusen frågor till dig men ska nog inte vara så jobbig och krävande *rolleyes*
Fråga på du bara om du känner för det - jag säger nog till när det blir för mycket ;)
Håller helt med dig om att råd i stil med "kör på känslan" eller andra liknande "ditåt"-råd inte alls är speciellt hjälpsamma då man känner sig lite som Bambi på hal is. Vet inte ut eller in, och har ingen aning om var och hur man skall börja. Dessutom är det faktiskt jättedyrt att gå hos näringsterapeuter, men å andra sidan är ens hälsa ju värd rätt mycket. Oberoende av om du börjar gå regelbundet eller inte, tycker jag i alla fall att du kan ta till dig de råd hon gett dig så här långt, och titta inte några som helst uträkningar om hur mycket man "skall äta" om man väger 37 kg. De metoder som används i de formlerna är avsedda för normalviktiga och överviktiga personer - de är inte ens anpassade till så låga vikter som du ligger på (och jag låg) på.
Så du menar iaf att jag gott kan ligga på 1800 kcal redan nu utan att oroa mig? Måste man inte om man sen då går upp i vikt till en normal nivå röra sig ganska mkt för att inte gå upp mer så att säga?
I det här skedet skall du inte alls tänka på vad du "måste" göra sedan när du börjar gå upp i vikt. Fokusera nu helt på att få upp vikten, sakta men säkert. Sedan då du fått mer energi och ork, börjar din kropp automatiskt förbränna mer energi också, i och med att den inte behöver gå på sparlåga längre. Dessutom kan det också vara att du helt automatiskt börjar röra på dig mer i och med att du får mera ork. Men som sagt - tänk inte alls på det nu, utan fokusera på en sak i taget. Och jo, jag tror helt säkert att 1800 kcal vore en bra början.
Har du skrivit matdagbok någon gång? Det gjorde jag både hos min andra (bättre) näringsterapeut och senare hos min PT. Det är ett rätt bra sätt att hålla den första kollen på att man verkligen äter regelbundet och tillräckligt. Men, om du är rädd för att det skulle göra att du tänker ännu mer på maten, är det kanske lika bättre att inte skriva någon sådan. Känn efter. Samma sak gäller maten - känn efter... Vad är du sugen på? Hur känns det att småningom börja äta mer? Efter att du ätit (minst) 1800 kcal per dag i ett par veckor kan du se bakåt, fundera och tänka på hur det känts? Har du fått mera ork? Känner du dig "övermätt" eller kunde du kanske öka på lite mer ännu?
Jag låter säkert jättenojig, förmodligen är jag det också, men det är bara för att jag verkligen står i kanten till att verligen sätta igång med "mitt nya liv". Känns som att det är så mkt som krävs för att man skall våga bara...
Jodå, det är definitivt ett stort steg och det är helt förståeligt att du funderar. Men nojig är du inte :)
Hejar på dig.! :thumbup:
/Snorkis
Edit: Dr. Snuggles: Delmål gör susen!
Jag tycker det är lite mycket prat om kcal intag och mindre om viktuppgång. Kcal intag är svårt att uppskatta och energiförbrukningen likaså. En viktuppgång kan man avläsa på en våg. Att väga sig kanske en gång i veckan och se om viktuppgången är lagom, kanske +0.5 kg / vecka eller hur snabbt man nu vill öka i vikt tror jag är ett bra sätt.
Om man inte har ökat sin vikt i den takt man vill så ökar man mängden mat.
En idé, från en som inte alls vet mycket om anorexi osv; jag tycker inte att du ska stirra dig blind på hur många kcal du ska äta. Räkna, väga osv..
Det bästa för dig (skulle jag gissa) är att äta det du vill, så mycket du vill, och sen äta lite till ;) Väg inte maten, väg inte dig själv. Ta hur du mår och ev. spegeln till hjälp. Vikten är ju egentligen helt oväsentlig, man kan ju väga hur mycket/lite som helst och ändå se ut hur som helst, beroende på personliga förutsättningar. Ät som du vill och känner för tills du är nöjd och mår bra!
Som sagt, bara en idé från en okunnig :em:
Har du någon tjejkompis som är "invigd" i problemet (med "invigd" menar jag en som du kan och vill prata med, vilket ju som bekant inte är samma sak som en som ser/vet att man har problem ...) och som du uppfattar som smal/"normal"? En sak som du kan göra i så fall är be henne föra ordentlig matdagbok en dag eller tre och ta dig en titt på (och en funderare över) hur mycket hon äter. Jag skriver "smal" kompis för att du inte skall kunna läsa hennes matdagbok med tankar som "ja, men så är hon ju överviktig också, så där tjock vill jag faktiskt inte bli, så då måste jag äta mycket mindre ..." i bakhuvudet. Förmodligen kommer det att vara bra mycket mer än du är van vid att man käkat - och högst troligt även mycket mer än du tror att smala personer käkar. Hur mycket man än vill är det inte så himla lätt att bara en dag "bestämma sig" och "börja äta som alla andra" när man för länge sedan helt tappat perspektivet på vad alla andra faktiskt äter. Gissar att du har tittat på kompisar/kursare/syskon/tjejer på stan mer än en gång och tänkt ungefär "hur kan hon äta det där och ändå vara smal när jag inte ens kan hålla mig smal fast jag aldrig ens tittar på sånt ..." Och då är det lätt att fortsätta tänka att DE (kontrollerade behärskade personer som har så där LAGOM kontroll på vad det gör och inte gör ...) säkert inte äter något ANNARS eftersom de kan tillåta sig det där vad det nu var - och så snurrar det vidare ....
Vad du verkligen skall lyssna ORDENTLIGT på är det som alla här säger: Du kommer inte att gå upp till elefantvikt på tre sekunder, tre dagar eller ens på tre veckor. Du kommer inte ens att gå upp till flugvikt på tre veckor. Du KOMMER att ha gott om tid att justera både uppåt och nedåt innan du har förvandlats till en kvinnlig version av Svullo. Så VÅGA PROVA! Du får ett helt liv av chanser att rätta till en vikt som råkat bli för hög, men en vikt som blivit mycket lägre än den du har nu får du INTE ett helt liv av chanser att rätta till ... (kvalificerad skräckpropaganda, javisst, men sann!)!
Än en gång: :hbang:
Snorkfröken
2005-05-27, 06:03
Jag tycker det är lite mycket prat om kcal intag och mindre om viktuppgång. Kcal intag är svårt att uppskatta och energiförbrukningen likaså. En viktuppgång kan man avläsa på en våg. Att väga sig kanske en gång i veckan och se om viktuppgången är lagom, kanske +0.5 kg / vecka eller hur snabbt man nu vill öka i vikt tror jag är ett bra sätt.
Om man inte har ökat sin vikt i den takt man vill så ökar man mängden mat.
Jo, det är helt sant. Enkelt men lätt! För en som inte lider av ätstörningar. FÖr min del var jag faktiskt tvungen att i början räkna kalorierna för att se till att jag verkligen fick i mig tillräckligt. Min bild av hur mycket energi/mat jag behövde var helt snedvriden. För att inte tala om hur ute jag var då det gällde hur mycket jag behövde för att gå upp i vikt.
Det kanske inte alls är så för alla, men jag behövde i alla fall något "konkret" att gå efter. Någonstans att börja liksom. Därmed inte sagt att man måste hålla det vissa kcal-intaget varje dag - klart man kan äta mer om det känns så! Det är ju bara bättre i så fall. Huvudsaken är bara att man i alla fall ser till att vikten inte kommer åt att minska ytterligare.
Men som sagt - det du skriver är nog så sant. Energibehov och -förbrukning är svårt att uppskatta, i alla fall exakt. Men någon riktlinje kan man alltid hitta!
/Snorkis
Jag har tyvärr inga tips att ge dig Maja, men jag tänker på dig och hejar på!!
Hoppas du ökar sakta men säkert i vikt och ge tillbaks näringen till din kropp.
Du kommer att må toppen nu till sommaren! Lycka till!
Enkelt men lätt! För en som [I]inte /I]lider av ätstörningar. För min del var jag faktiskt tvungen att i början räkna kalorierna för att se till att jag verkligen fick i mig tillräckligt. Min bild av hur mycket energi/mat jag behövde var helt snedvriden. För att inte tala om hur ute jag var då det gällde hur mycket jag behövde för att gå upp i vikt.
För att inte tala om hur snedvriden bilden av vad olika sorters mat egentligen innehåller kan vara! Det är t.ex. långt ifrån ovanligt att man har en obestämd känsla av att lagad "riktig" mat innehåller fasansfullt mycket mer kalorier än "icke-lagad" dito; t.ex. att det är "bättre" (och "smalare") att käka lättyoghurt, te och en och annan brödskiva än sådant som varit i gryta eller panna innan det kom på tallriken. Då kan det finnas en poäng med att få/kunna kolla hur mycket den mat man tycker verkar hotfullt kaloririk faktiskt innehåller jämfört med mat man upplever som "säker".
Jajamen! Blev nog lite överraskad själv också då jag först läste dina inlägg :) Samma siffror på pricken.
Håller helt med dig om att råd i stil med "kör på känslan" eller andra liknande "ditåt"-råd inte alls är speciellt hjälpsamma då man känner sig lite som Bambi på hal is. Vet inte ut eller in, och har ingen aning om var och hur man skall börja. Dessutom är det faktiskt jättedyrt att gå hos näringsterapeuter, men å andra sidan är ens hälsa ju värd rätt mycket. Oberoende av om du börjar gå regelbundet eller inte, tycker jag i alla fall att du kan ta till dig de råd hon gett dig så här långt, och titta inte några som helst uträkningar om hur mycket man "skall äta" om man väger 37 kg. De metoder som används i de formlerna är avsedda för normalviktiga och överviktiga personer - de är inte ens anpassade till så låga vikter som du ligger på (och jag låg) på.
I det här skedet skall du inte alls tänka på vad du "måste" göra sedan när du börjar gå upp i vikt. Fokusera nu helt på att få upp vikten, sakta men säkert. Sedan då du fått mer energi och ork, börjar din kropp automatiskt förbränna mer energi också, i och med att den inte behöver gå på sparlåga längre. Dessutom kan det också vara att du helt automatiskt börjar röra på dig mer i och med att du får mera ork. Men som sagt - tänk inte alls på det nu, utan fokusera på en sak i taget. Och jo, jag tror helt säkert att 1800 kcal vore en bra början.
Har du skrivit matdagbok någon gång? Det gjorde jag både hos min andra (bättre) näringsterapeut och senare hos min PT. Det är ett rätt bra sätt att hålla den första kollen på att man verkligen äter regelbundet och tillräckligt. Men, om du är rädd för att det skulle göra att du tänker ännu mer på maten, är det kanske lika bättre att inte skriva någon sådan. Känn efter. Samma sak gäller maten - känn efter... Vad är du sugen på? Hur känns det att småningom börja äta mer? Efter att du ätit (minst) 1800 kcal per dag i ett par veckor kan du se bakåt, fundera och tänka på hur det känts? Har du fått mera ork? Känner du dig "övermätt" eller kunde du kanske öka på lite mer ännu?
Nej jag önskar ju att jag nte tittat på uträkningar för hur mkt man bör äta och sådant ifrån början...:(
Men dessa uträkningar gjorde jag alltså med en vikt som att jag skulle väga 45 kg och fick då fram runt 14-1500 kcal/dag med aktivitet inräknat.
Men som sagt, jag vet ju att det är för att jag inte litar på mig själv för då hade jag satt igång med att äta 1800 kcal/dag och sen låtit vågen utvisa vad som händer.
Men då jag legat på 1100kcal ett bra tag nu så blir det ju lite häftigt med 1800 kcal(mer än 500kcal plus och mer än så brukar ju inte rekommenderas.)
Hmm...jag har ju en matdagbok nu, eller ja ett matschema(är det samma sak)
Fast matschemat från näringsfysiologen jag var hos skulle komma på måndag på posten tror jag.
Hon skulle skicka över den.
Jag trodde man skulle gå igenom tillsammans och göra upp ett schema (det stod det iaf på hemsidan.) Men men...
Men hon skulle skicka över den iaf.
Jag vill verkligen våga att bara testa, jag menar, ända sen jag velat sätta igång med detta så har det varit käppar i hjulet, först att jag velat ,men inte vetat hur jag ska göra, hur mkt jag ska äta osv.
Nu när jag skall få ett matschema så är det istället (-Ja, men nu börjar jag ju på en för hög nivå, och det kan jag ju inte göra" osv...
Egentligen är det väl bara min egen rädsla jag ej vill veta av, till viss del iaf, sen tycker jag att näringsfysiologen var ganska blaha som sagt...(svårt att då lita på det.)
Men jag kanske borde börja med att försöka följa schemat fast dra av så jag kanske börjar på en 13-1400kcal/dag till att börja med...?
Kommer nästa grej in, hur drar jag av på bästa sätt för att hålla fördelningen, balansen mellan prot/fett/kolh...? Jag kan räkna men än inte världens mest kompententa på att få ihop sådant.(därav jag ville att ngn annan skulle ge mig ett uträknat schema.)
Men det är väl bara att dra av lika många kalorier från varje näringsämne tills man hamnar på typ 1400? :em:
Oj, vad långt och tjatigt det blir.
Måste säga tack till alla som ger mig råd! :bow:
Väldigt vänliga själar på detta forum...
En idé, från en som inte alls vet mycket om anorexi osv; jag tycker inte att du ska stirra dig blind på hur många kcal du ska äta. Räkna, väga osv..
Det bästa för dig (skulle jag gissa) är att äta det du vill, så mycket du vill, och sen äta lite till ;) Väg inte maten, väg inte dig själv. Ta hur du mår och ev. spegeln till hjälp. Vikten är ju egentligen helt oväsentlig, man kan ju väga hur mycket/lite som helst och ändå se ut hur som helst, beroende på personliga förutsättningar. Ät som du vill och känner för tills du är nöjd och mår bra!
Som sagt, bara en idé från en okunnig :em:
Jag förstårvad du menar, men då jag legat på sådan osund nivå viktmässigt och matintagmässigt så måste jag nog ha ngt att följa..
Har liksom svårt att förstå hur folk bara kan komma upp i 2000kcal dagligen då jag läser folks kostdagböcker.
Det låter inte som dem äter så himla mkt men när dem sedan skriver att dem äter exempelvis 2000kcal så brukar åtminstone jag förvånas över det...
Och skulle jag ta spegeln till hjälp så skulle nog detta gå käpp rätt åt* ;)
Där har jag inte sån jättebra uppfattning om vad jag ser kan jag ju säga, så då är nog vågen min enda vän just nu, iaf tills jag blir lite starkare.
Vad du verkligen skall lyssna ORDENTLIGT på är det som alla här säger: Du kommer inte att gå upp till elefantvikt på tre sekunder, tre dagar eller ens på tre veckor. Du kommer inte ens att gå upp till flugvikt på tre veckor. Du KOMMER att ha gott om tid att justera både uppåt och nedåt innan du har förvandlats till en kvinnlig version av Svullo. Så VÅGA PROVA! Du får ett helt liv av chanser att rätta till en vikt som råkat bli för hög, men en vikt som blivit mycket lägre än den du har nu får du INTE ett helt liv av chanser att rätta till ... (kvalificerad skräckpropaganda, javisst, men sann!)!
Än en gång: :hbang:
Jag vill verkligen våga!
Och med risk att låta tjatig igen: Är så tacksam för alla som vill hjälpa, för det hjälper verkligen att få höra andras åsikter/kommentarer om detta!
Man är så ensam i det här...
Det låter inte som dem äter så himla mkt men när dem sedan skriver att dem äter exempelvis 2000kcal så brukar åtminstone jag förvånas över det...
Dessutom är det väl inte så att 2000 kcal betraktas som direkt monstruösa mängder på det här forumet ... Gissar att det inte är något problem att hitta betydligt rikare menyer om man letar lite. :D
Dessutom är det väl inte så att 2000 kcal betraktas som direkt monstruösa mängder på det här forumet ... Gissar att det inte är något problem att hitta betydligt rikare menyer om man letar lite. :D
Nej det gör ju inte det, snarare mer generella rekommendationer ju.
Därför jag förvånas så över att jag skulle bli närmare överviktig på ett intag efter mitt kommande matschema... :em:
Tigerkotten
2005-05-27, 10:20
Lycka till med viktökningen :]
Du verkar ju ha en bra koll på vad du äter osv, för du verkar ha haft målet att ligga rätt lågt tidigare, och nu säger du att du vill öka.
Kan man jämföra samma sak som att bulka, börja ät lite mera som alla säger.
Istället för 1macka till frukost så kör du 2st, istället för 1potatis 2st, istället för 0,5dl havregryn tar du 1dl. Sedan kör du på sådant, så hade jag iaf gjort, och gjorde när jag ville öka i vikt.
Tränar du något med?
Tänkte om man verkligen ska ha en fettkälla om man vill öka i vikt enklare, för det förbättrar ju ämnesomsättningen. Så utan sådan källa kanske det är lättare att öka med.. Vet ej helt riktigt den biten dock.
Men som sagt, lycka till!
Liten Men Fet
2005-05-27, 10:30
......Men jag kanske borde börja med att försöka följa schemat fast dra av så jag kanske börjar på en 13-1400kcal/dag till att börja med...?
Kommer nästa grej in, hur drar jag av på bästa sätt för att hålla fördelningen, balansen mellan prot/fett/kolh...? Jag kan räkna men än inte världens mest kompententa på att få ihop sådant.(därav jag ville att ngn annan skulle ge mig ett uträknat schema.)
Men det är väl bara att dra av lika många kalorier från varje näringsämne tills man hamnar på typ 1400? :em:
Oj, vad långt och tjatigt det blir.
Måste säga tack till alla som ger mig råd! :bow:
Väldigt vänliga själar på detta forum...
Jag tycker du verkar väldigt farligt ute när du du vill ta matschemat som en näringsfysiolog har snickrat ihop till dig för att du ska få i dig tillräckligt med mat och sedan skala ner det! 13-1400 K kalorier tror inte jag är tillräckligt, kanske inte ens säkert att du kan gå upp på det och marginalerna är för små ,fuskar du det minsta kanske du går ner i vikt i stället och skulle nog inte kännas så bra, eller hur?
Jag tycker du ska ta dig i kragen och tänka efter om inte dina inre organ, mamma utrustning och resten av kroppen är värda ett försök på 1800 K kalorier? Det kommer säkert vara jobbigt i början men håller du ut en vecka så kommer det gå på rutin, akta dig så du inte försöker lura dig själv och fuska .
Gör dig själv en tjänst och lita på matschemat du fått!
Lycka till!
Liten Men Fet
2005-05-27, 10:38
Därför jag förvånas så över att jag skulle bli närmare överviktig på ett intag efter mitt kommande matschema... :em:
Nu får du nog sakta ner lite och tänka efter, närmare överviktig än död av svält, ja. Men du kommer INTE att bli överviktig om stoppar dig 1800 K kalorier, inte heller 2500.. Det kommer ta dig månader att komma upp till 45 kilo kanske år och 45 kilo är en minimivikt för nån som är lika lång som dig.
Alltså ÄT kvinna innan det är för sent!
Ursäkta att jag låter hård men du verkar vara en trevlig tjej och du måste inse hur allvarlig situationen är.
Återigen lycka till!
Jag tycker du verkar väldigt farligt ute när du du vill ta matschemat som en näringsfysiolog har snickrat ihop till dig för att du ska få i dig tillräckligt med mat och sedan skala ner det! 13-1400 K kalorier tror inte jag är tillräckligt, kanske inte ens säkert att du kan gå upp på det och marginalerna är för små ,fuskar du det minsta kanske du går ner i vikt i stället och skulle nog inte kännas så bra, eller hur?
Jag tycker du ska ta dig i kragen och tänka efter om inte dina inre organ, mamma utrustning och resten av kroppen är värda ett försök på 1800 K kalorier? Det kommer säkert vara jobbigt i början men håller du ut en vecka så kommer det gå på rutin, akta dig så du inte försöker lura dig själv och fuska .
Gör dig själv en tjänst och lita på matschemat du fått!
Lycka till!
Det jag varit orolig för också, men hon var inte särskilt konkret utan jämförde snarare schemat med en normalviktig person och sa att "-1500 kcal behöver jag för att hålla min förbränning igång". Jovisst, men så var hon ju också 1.80 lång och rätt muskulös liksom.
Vill ju inte fuska eller något sådant, men om jag legat på 1100 i energibalans så lär jag väl gå upp på både 1400 eller 1800? Man brukar väl rekommendera 500 plus som sagt om man vill ha en relativt snabb viktuppgång?
Om det är ngn som är nyfiken eller vill hjälpa så kan jag ju skriva upp vad jag ätit under dessa två år dagligen, då jag har väldigt svårt at fatta hur man skall kunna äta nästan det dubbla... :em:
Och schemat jag skall få lär väl ankomma på måndag som sagt, får väl se hur det ser ut.
Nu får du nog sakta ner lite och tänka efter, närmare överviktig än död av svält, ja. Men du kommer INTE att bli överviktig om stoppar dig 1800 K kalorier, inte heller 2500.. Det kommer ta dig månader att komma upp till 45 kilo kanske år och 45 kilo är en minimivikt för nån som är lika lång som dig.
Alltså ÄT kvinna innan det är för sent!
Ursäkta att jag låter hård men du verkar vara en trevlig tjej och du måste inse hur allvarlig situationen är.
Återigen lycka till!
Du är inte hård! Du är ärlig och det är en av de viktigaste förutsättningarna hos en människa som jag värderar högt.
VILL verkligen tro dig och det du säger verkligen är sant och ju mer hjälp jag får ju mer tror jag jag kommer närmare att våga...
Detta har då varit och är mitt dagliga intag:
Frukost:1 port havregrynsgröt(1 dl)+1 msk linfrön
1 äpple
o.8 dl mellanmjölk
Mmål: 1 äpple
Lunch: 15g fullkornsris/75g kokt potatis
25g grovt bröd -45kcal
2 dl mellanmjölk
kyckling/fisk 50-60g
grönsaker 50g
Mmål: halv näringsdryck -150 kcal
Middag: Som lunch
Kvällsmål: 1 dl cottage cheese
1 äpple
Summa summarum:ca 1100 kcal
Innan jag gick till näringsfysiologen försökte jag komponera ihop ett eget bättre schema på 1400 kcal som blev detta:
Frukost: 1 port havregrynsgröt+1 msk linfrön
1 kokt ägg
1 frukt/bär
Mmål 1 frukt
5 valnötter
Lunch 40g ris/quinoa/korngryn/hirs
Kyckling/fisk-120 g
Grönsaker-1 tsk rapsolja
Mmål: 1 dl Cottage cheese
1 frukt/bär
2 valnötter
Middag: Som lunch
Kvällsmål: 1oo g tonfisk
1 paprika(ngn grönsak)
Men jag tycker ju detta schema mer liknar ett "fullt" schema som många andra äter trots att jag bara får fram 1400 kcal utav det.
Jag är så tjatig, jag vet. (när jag läser om andras frågor kan jag tycka likadant)
Vill bara så gärna ha svar på detta då jag funderat mkt på det...
Snorkfröken
2005-05-27, 14:47
Hej igen Maja,
Skall just precis iväg, men skall försöka plita ner några rader före det :)
Frukost:1 port havregrynsgröt(1 dl)+1 msk linfrön
1 äpple
o.8 dl mellanmjölk
Jättebra! Här får du kolhydrater, fiber, vitaminer och lite fett också! Mjölken och gröten innehåller visserligen protein, men om jag var du skulle jag sätta till protein till frukosten. Såg att du äter cottage cheese... Jag kan knappt käka gröt utan att först begrava den i ett lass cottage cheese först :eating: Och gillar du inte det, finns det en mängd andra bra proteinkällor du kan ta till. Skinka, tonfisk, ägg, kyckling, kesella,... Ja, smaken är ju som baken, så du får ju pröva dig fram till vad som passar dig. Huvudsaken är att du ser till att få i dig protein också direkt från morgonen.
Mmål: 1 äpple
Samma sak här - sätt till protein så är det en toppenbörjan!
Lunch: 15g fullkornsris/75g kokt potatis
25g grovt bröd -45kcal
2 dl mellanmjölk
kyckling/fisk 50-60g
grönsaker 50g
Det här är en bra början, och så småningom kan du säkert öka på portionerna, precis som Tigerkotten skrev. Ta lite mer ris, en brödskiva till. Ordentligt med pålägg på mackorna - mumsa på med cottage cheese och skinka t.ex. Ta rejält med grönsaker och kött. Och en dressing på det gröna gör det så mycket godare :)
Mmål: halv näringsdryck -150 kcal
Den är knappast så mättande att du inte skulle orka med hela? Eller hur? Och en macka till det kanske?
Middag: Som lunch
Samma kommentar som till lunchen
Kvällsmål: 1 dl cottage cheese
1 äpple
Igen, en bra början, men mängderna får du gärna öka på.
Summa summarum:ca 1100 kcal
Den här mängden MÅSTE du som sagt öka! Men du behöver inte göra det dramatiskt - som många skrivit går det mer än väl att göra förändringarna i små steg. Jag började med att t.ex. ta en potatis, en köttbulle, ett äpple eller en jogurt till per dag. En liten ökning för varje dag - ja t.o.m. per vecka - gör susen i längden. Låt det ta tid. Men kom ihåg vad ditt mål är. Låt inte tankar i stil med "Hon väger mer än mig, jag behöver inte så mycket" ta över - försök att inte ens tänka dem utan fokusera helt på målet.
Sorry, måste sticka nu! Men kämpa på och så hörs vi igen!
/Snorkis
Därför jag förvånas så över att jag skulle bli närmare överviktig på ett intag efter mitt kommande matschema... :em:
Definitionerna av vad som är överviktigt och inte torde skifta en del - och när en anorektiker, om än på bättringsvägen, är den som definierar skulle jag inte lita ALLTFÖR mycket på dem. Sorry! ;) Allvarligt; 60 kg på 160 cm ger ett BMI på 23,4, och det är väl om jag inte tar fel 1,6 enheter från övervikt, eller? Ett par kilo kvar, alltså. Dessutom är juinte BMInågot absolutmått - det beror ju inte bara på hurm ycket man väger om man är tjock eller inte, utan även på vad vikten består av. Det skulle t.ex. inte förvåna mig om personer somn t.ex. Piranha åtminstone ligger på gränsen för "övervikt enligt BMI" - men jag skulle ju inte kalla en preson med den formen TJOCK ... Har för mig att det var någon som postade en rätt rolig beskrivning av sitt besök på företagshälsovården just på detta tema.
Sedan är det ju inte heller så att ett program på internet nödvändigtvis ger den absoluta sanningen, ens om det är utvecklat i samarbete Kungsörnen. ;) Jag kan ju t.ex. inte låta bli att undra hur du definierade din dag/aktivitetsgrad när du kom fram till att 1700/dag skulle få dig att rusa upp till elefantvikten 60 kg (obs att jag retas ... :love: ) kom fram till den siffra du kom fram till? Jag gissar ju att du i alla fall inte ÖVERSKATTADE din aktivitetsgrad ...
Och ja, ditt matschema liknar väl många andra scheman som postats här - bortsett från mängderna, då ... 1 dl kseo/cottage cheese - nog är det väl rätt många som glatt sväljer en burk till mellanmål, gärna med något litet extra "on the side"? Och då inte bara de största ... ;) Lyssna på Snorkfröken, hon verkar kunna ge synnerligen insatta och kloka råd, tycker jag.
Edit: Energibalans på 1100 kcal - ja, utan en enda muskel på kroppen, ja (det låter lite förolämpande, jag vet, men på 37 kg är det ungefär det som fallet -det är fysiskt omöjligt att vara vältränad på 37 kg om man inte är en v de 7 dvärgarna eller något). Men det var väl inte precis så att det enda du skulle lägga på kroppen var ister, om du inte är ett unikt fall av dramatiskt störd ämnesomsättning med total oförmåga att bilda muskelceller ...? Och mer muskelceller betyder också mer celler som behöver energi och näring för att leva och vara aktiva, d.v.s. en ökad grundförbränning. Plus, som sagt, att din grad av "omedveten aktivitet" kommer att öka när kroppen slutar desperatspara energi.
Hej igen Maja,
Skall just precis iväg, men skall försöka plita ner några rader före det :)
Frukost:1 port havregrynsgröt(1 dl)+1 msk linfrön
1 äpple
o.8 dl mellanmjölk
Jättebra! Här får du kolhydrater, fiber, vitaminer och lite fett också! Mjölken och gröten innehåller visserligen protein, men om jag var du skulle jag sätta till protein till frukosten. Såg att du äter cottage cheese... Jag kan knappt käka gröt utan att först begrava den i ett lass cottage cheese först :eating: Och gillar du inte det, finns det en mängd andra bra proteinkällor du kan ta till. Skinka, tonfisk, ägg, kyckling, kesella,... Ja, smaken är ju som baken, så du får ju pröva dig fram till vad som passar dig. Huvudsaken är att du ser till att få i dig protein också direkt från morgonen.
Mmål: 1 äpple
Samma sak här - sätt till protein så är det en toppenbörjan!
Lunch: 15g fullkornsris/75g kokt potatis
25g grovt bröd -45kcal
2 dl mellanmjölk
kyckling/fisk 50-60g
grönsaker 50g
Det här är en bra början, och så småningom kan du säkert öka på portionerna, precis som Tigerkotten skrev. Ta lite mer ris, en brödskiva till. Ordentligt med pålägg på mackorna - mumsa på med cottage cheese och skinka t.ex. Ta rejält med grönsaker och kött. Och en dressing på det gröna gör det så mycket godare :)
Mmål: halv näringsdryck -150 kcal
Den är knappast så mättande att du inte skulle orka med hela? Eller hur? Och en macka till det kanske?
Middag: Som lunch
Samma kommentar som till lunchen
Kvällsmål: 1 dl cottage cheese
1 äpple
Igen, en bra början, men mängderna får du gärna öka på.
Summa summarum:ca 1100 kcal
Den här mängden MÅSTE du som sagt öka! Men du behöver inte göra det dramatiskt - som många skrivit går det mer än väl att göra förändringarna i små steg. Jag började med att t.ex. ta en potatis, en köttbulle, ett äpple eller en jogurt till per dag. En liten ökning för varje dag - ja t.o.m. per vecka - gör susen i längden. Låt det ta tid. Men kom ihåg vad ditt mål är. Låt inte tankar i stil med "Hon väger mer än mig, jag behöver inte så mycket" ta över - försök att inte ens tänka dem utan fokusera helt på målet.
Sorry, måste sticka nu! Men kämpa på och så hörs vi igen!
/Snorkis
Hej Snorkfröken!
Nej jag tycker väl också att man borde försöka öka sakta med att lägga till lite extra osv...Fast jag tror du tog mitt schema jag äter efter nu(och gjort i 2 års tid) och läste... :em:
Vad tyckte du om det nedre då? Som jag försökt komponera ihop för att få i mig extra och mer "normala" mängder?
Jag vill börja gå efter det, men ska nog vänta tills jag får matschemat av mattanten jag var hos iaf, för om det skiljer sig stort från det schemat så blir det bara ännu krångligare att först göra nytt nu, och sen kanske hennes schema är ngt helt annat,blir så rörigt då... :(
Sedan är det ju inte heller så att ett program på internet nödvändigtvis ger den absoluta sanningen, ens om det är utvecklat i samarbete Kungsörnen. ;) Jag kan ju t.ex. inte låta bli att undra hur du definierade din dag/aktivitetsgrad när du kom fram till att 1700/dag skulle få dig att rusa upp till elefantvikten 60 kg (obs att jag retas ... :love: ) kom fram till den siffra du kom fram till? Jag gissar ju att du i alla fall inte ÖVERSKATTADE din aktivitetsgrad ...
Och ja, ditt matschema liknar väl många andra scheman som postats här - bortsett från mängderna, då ... 1 dl kseo/cottage cheese - nog är det väl rätt många som glatt sväljer en burk till mellanmål, gärna med något litet extra "on the side"? Och då inte bara de största ... ;) Lyssna på Snorkfröken, hon verkar kunna ge synnerligen insatta och kloka råd, tycker jag.
Edit: Energibalans på 1100 kcal - ja, utan en enda muskel på kroppen, ja (det låter lite förolämpande, jag vet, men på 37 kg är det ungefär det som fallet -det är fysiskt omöjligt att vara vältränad på 37 kg om man inte är en v de 7 dvärgarna eller något). Men det var väl inte precis så att det enda du skulle lägga på kroppen var ister, om du inte är ett unikt fall av dramatiskt störd ämnesomsättning med total oförmåga att bilda muskelceller ...? Och mer muskelceller betyder också mer celler som behöver energi och näring för att leva och vara aktiva, d.v.s. en ökad grundförbränning. Plus, som sagt, att din grad av "omedveten aktivitet" kommer att öka när kroppen slutar desperatspara energi.
Jag försöker att inte tro på de siffror som ett program på internet ger mig, då det bara förstör mina chanser...Men jag skrev in dem här normala aktivitetsgraderna, som typ äta/prata/sova/lätt arbete osv (testade då även att skriva in att jag vägde 45 kg)... Men det är ju egentligen inte relevant...Men jag har kommmit så långt, att vet jag att jag bara gör rätt, då vil jag göra det.
Vill liksom inte låta en dag till av mitt liv gå till spillo:(
Trror bara att lägger jag mig på så pass mkt kalorier plus(1800) så blir det lite mkt till att börja med.
Säg att man ist äter runt 1400 till att börja med och ser vad som händer efter det?
Men visst verkar väl det nedre schemat ganska normalt och lagom i jämförälse med vad en tjej i min ålder bör få i sig?Bortsett från det uträknade kaloriantalet då som jag inte riktigt får det att gå ihop. Att det bara blir 1400...
Det ser ju ut att vara, och är ju normala portioner utav allt iaf... *screwy*
Men som sagt får väl invänta matschemat och se hur det ser ut innan jag bestämmer mig...
Har nu läst hela tråden och hoppas att jag kan ge dig lite hopp och en knuff i rätt riktning. Har under jan - början maj legat på ca 2400 kcal /dag från att tidigare legat på 1000kcal. Gick upp totalt 3,5 kilo (från riktig undervikt) Då 167 cm/40 kg, i maj 167cm/43,5 kg. Idiotisk som man är har jag givetvis lyckats tappa dessa värdefulla kilon på 3 veckor :smash: Nu kommer det bli en "rolig" sommar på sjukhus istället, en sommar jag bävar för och längtar efter, för nu SKA skiten ur huvudet. Vad jag med detta röriga inlägg försöker säga är att om du äter 1800kcal kommer du INTE att raka i höjden viktmässigt, hur svårt det än kan vara att tro på. Jag är ett levande bevis på det. Lyssna på din dietist även om du tycker hon mest snackar skit, hon har faktiskt rätt. Förök våga lita på henne och kämpa på! Jag håller alla tummar för dig!
sweetkarolina
2005-05-27, 22:50
Hej maja, hoppas du uppskattar lite tips, jag är ingen expert men äter ibland gör jag ju *rolleyes*
Bra förresten att du vill gå upp, viljan är allt. Försök att inte stirra dig så blind på uträkningar hela tiden, när jag ökade med maten räknade jag kalorier i 2-3 veckor sen gick jag på känsla... Det är skönare så och jag tror du måste släppa taget lite om "besattheten" över mat och vikt och kcalförbrukning osv.. Kroppen är så mycket mer komplicerad så det går inte att räkna exakt. Håll kvar tanken att du vill gå upp och tänk inte för mycket på sen när du väger 45 kg... Ät nu för att må bra nu och ta dag för dag!
Och du de där näringsdryckerna blev jag nyfiken på. Vad är de och vad innehåller de?
och sen till käket.
mitt första intryck var mycket bra, du äter 6 ggr/dag vilket är grymt bra.
Frukost: 1 port havregrynsgröt+1 msk linfrön
1 kokt ägg
1 frukt/bär
helt okej frukost. vill du få i dig lite mer så kanske en tallrik yoghurt, keso, mjölk, en smörgås, nå sylt el liknande i gröten (själv har jag russin + blåbär)
du har en bra grund och kan gärna stoppa i dig lite extra, ta det du känner för typ.
Mmål 1 frukt
5 valnötter
Jag brukade också äta en frukt till mellis och tyckte jag var så duktig men kom på att det är egentligen ett väldigt litet mellanmål. Ät mer alltså!
Gärna protein typ: Keso, skinka, ägg.
Näringsdryckerna du nämnde kan funka eller skaffa ett proteintillskott?
Drick ett glas mjölk till. Eller käka 2 frukter eller ta en macka. Ät mer...
Lunch 40g ris/quinoa/korngryn/hirs
Kyckling/fisk-120 g
Grönsaker-1 tsk rapsolja
Instämmer med tidigare talare, 40 g är inte mycket men öka på allteftersom så blir det nog bra!
Lägg dit en sås så blir det ju gott också !
Mmål: 1 dl Cottage cheese
1 frukt/bär
2 valnötter
Keso är gott! Det äter man mycket av, iallafall jag... Mina mellanmål nuförtiden brukar bli ca 150g keso + 1 paprika + 50g kassler/skinka + lite räkor. Finns massa saker man kan blanda i keson så den blir ännu godare. Så det plus en frukt och/eller smörgås!
Middag: Som lunch
Inte så mkt att säga...
Kvällsmål: 1oo g tonfisk
1 paprika(ngn grönsak)
Hmm, här vet jag inte riktigt vad jag ska säga, med risk för att verka tjatig så känns det i minsta laget. Näringsdrycken igen kanske? Äsch, ta det här målet som du känner helt enkelt..
Och det jag har rekommenderat var inte meningen att du ska äta ALLT utan jag tänkte om jag ger dig 5 tips kanske du faller för 1 av dem iallafall. :eating:
Du siktade på 1800 kcal vilket på 6 måltider/dag ger 300 kcal/måltid. Det är inget absolut värde men det kan ju vara bra att sikta på. Så inte lunch + middag är halva dagsintaget menar jag. Försök få i dig 250-300 kcal även på mellanmålen så kommer du upp i dina 1800. (eller sikta på drygt 200 just nu och öka allteftersom )
Till en början kan det vara en underlättning att ha div tillskott för att få i sig tillräckligt (ex proteinpulver) och sen när man börjar äta mer blir man ju också mer hungrig och då får man i sig tillräckligt via vanlig mat. Så upplevde jag det iallafall. Hmm, förvirrade mig själv där...
Ha lätta mellanmål eller kosttillskott hemma som du kan ta snabbt. Det är svårt i början och ju mer du kan underlätta för dig själv desto bättre går det.
jag blev lite yr av att skriva, hoppas jag inte förvirrat dig som jag förvirrat mig själv.
Hoppas jag kunnat hjälpa till något och hoppas hoppas det går bra för dig. LYCKA TILL!!! *yourock*
undrar du över något släng ut en fråga här, finns massor med kunskap och stöd.
och ett sista litet tips, noja inte för mycket över vikten nu! ;)
Snorkfröken
2005-05-28, 18:05
Hej Snorkfröken!
Nej jag tycker väl också att man borde försöka öka sakta med att lägga till lite extra osv...Fast jag tror du tog mitt schema jag äter efter nu(och gjort i 2 års tid) och läste... :em:
Vad tyckte du om det nedre då? Som jag försökt komponera ihop för att få i mig extra och mer "normala" mängder?
Jag vill börja gå efter det, men ska nog vänta tills jag får matschemat av mattanten jag var hos iaf, för om det skiljer sig stort från det schemat så blir det bara ännu krångligare att först göra nytt nu, och sen kanske hennes schema är ngt helt annat,blir så rörigt då... :(
Hej fightern ;)
Jo, märkte att jag kommenterade fel upplägg i går, men som sagt hade jag rätt brådis då, och hann inte börja om på ny kula. Tänkte deleta hela inlägget också, men tänkte att du kanske ändå kan ha nytta av det för att se hur du kunde förbättra dina nuvarande vanor. Sweetkarolina gav redan en massa bra förslag på hur du också kunde förbättra det andra schemat, så nu är det "bara" (jag vet, det är enkelt att säga så i alla fall) att tuta och köra! Du klarar det här! För att vinna måste man våga!!!
/Snorkis
SweetKarolina: Tack så jättmkt för alla råd *bockar och bugar*
Jag vet ju att det är ju "bara" att käka mera... Jag är bara så nojig, försöker gå på rekomendationer hela tiden, gjorde jag ju när jag satte ihopp detta schema också, men det böev ändå för lite kalorimässigt...:(
Så det är ju kontrollen som förstör det för mig.
Jag känner såhär, att om jag bara har ett schema som jag vet borde ge typ 1800 kcal men det sen bara blir 1400 när jag räknar på det ,så blir jag lite fundersam.
Jag har ju som sagt föröskt att gå på vad som är normalstora portioner utavallt, mellanmålet med keson oh frukten tog jag från en PT som skrev upp et flertalet förslag på mellisar om man var underviktg på Aftonbladet, likaså är det ett förslagsvis mellis åp icas hemsida osv..(tror du förstår vart jag vill komma).
Och riset är ju 1.5 dl kokt ris. Mellan 1.5-2 dl räknas ju som en normal portion...Likaså proteinet(120g typ).
Jag vet att jag är jättetjatig, blir sur på mig själv rätt ofta... :em:
Jag blir bara så orolig som sagt ,när jag tycker jag följer allt man ska, men det ändå inte blir "rätt".
Har ett exempel här som Fredrik Paulun gett till en väldigt fysisk aktiv tjej om hur hon bör äta:
Jag är en tjej på 18 år som tränar 12–20 timmar i veckan. Jag går på ett fotbollsgymnasium, men tränar även boxaerobic, spinning, simning, styrketräning, cykling och löpning. Tyvärr har jag stora problem med kosten. Jag är allergisk mot mjölk, gluten och nötter och jag äter inte socker eller potatis för det tycker jag inte om. Jag vill visserligen gå ner några kilo i vikt men jag är rädd att jag får FÖR lite protein, kolhydrater och kilokalorier. Jag skulle vilja ha lite råd och tips. Mitt matintag en vanlig dag kan se ut så här:
Frukost: havregrynsgröt, havremjölk, kiwi.
Mellanmål: en morot.
Lunch: en kokt laxfilé, ärter.
Mellanmål: ett äpple och ett ägg.
Kvällsmat: broccoli, wokgrönsaker, sallad med olivolja och grillad kycklingfilé.
Jag har också funderat på kosttillskott i form av proteindrinkar med mera, men det finns så otroligt många sorter att jag vet inte vad jag ska välja.
Snälla hjälp mig.
!
Fredrik svarar: Precis som du misstänker äter du för lite. Varje måltid måste ge både protein, fett och
kolhydrater för att du ska orka träna och kunna bränna fett.
Om vi utgår från dina måltider i dag rekommenderar jag följande: Lägg till ett kokt ägg till frukosten. Ät två skivor bröd med hela korn med valfritt pålägg till mellanmål ett. Ät några kokta potatisar, eller pasta om du gillar det bättre, med lunchen. Mellanmål två är okej. Till kvällsmat skulle jag råda dig att lägga till en portion ris (basmati, vildris eller parboiled).
Kosttillskott kan vara bra, men kom ihåg att det inte är något magiskt, utan bara koncentrerad mat. Maten du äter kan dessutom aldrig ersättas av kosttillskott, det sistnämnda är just bara ett ”tillskott” som du ska ta utöver det du normalt äter.
?
Jag är en tjej på 18 år som tränar 12–20 timmar i veckan. Jag går på ett fotbollsgymnasium, men tränar även boxaerobic, spinning, simning, styrketräning, cykling och löpning. Tyvärr har jag stora problem med kosten. Jag är allergisk mot mjölk, gluten och nötter och jag äter inte socker eller potatis för det tycker jag inte om. Jag vill visserligen gå ner några kilo i vikt men jag är rädd att jag får FÖR lite protein, kolhydrater och kilokalorier. Jag skulle vilja ha lite råd och tips. Mitt matintag en vanlig dag kan se ut så här:
Frukost: havregrynsgröt, havremjölk, kiwi.
Mellanmål: en morot.
Lunch: en kokt laxfilé, ärter.
Mellanmål: ett äpple och ett ägg.
Kvällsmat: broccoli, wokgrönsaker, sallad med olivolja och grillad kycklingfilé.
Jag har också funderat på kosttillskott i form av proteindrinkar med mera, men det finns så otroligt många sorter att jag vet inte vad jag ska välja.
Snälla hjälp mig.
!
Fredrik svarar: Precis som du misstänker äter du för lite. Varje måltid måste ge både protein, fett och
kolhydrater för att du ska orka träna och kunna bränna fett.
Om vi utgår från dina måltider i dag rekommenderar jag följande: Lägg till ett kokt ägg till frukosten. Ät två skivor bröd med hela korn med valfritt pålägg till mellanmål ett. Ät några kokta potatisar, eller pasta om du gillar det bättre, med lunchen. Mellanmål två är okej. Till kvällsmat skulle jag råda dig att lägga till en portion ris (basmati, vildris eller parboiled).
Kosttillskott kan vara bra, men kom ihåg att det inte är något magiskt, utan bara koncentrerad mat. Maten du äter kan dessutom aldrig ersättas av kosttillskott, det sistnämnda är just bara ett ”tillskott” som du ska ta utöver det du normalt äter."
Visserligen ville hon gå ner ngt kilo, men med tanke på att hon var så aktiv, och att man brukar råda överviktiga som underviktiga att äta ungefär lika mkt då man som underviktig omsätter mindre än en normalviktig och en övervitkig omsätter mer än en normalviktig, ja du förstår nog vart jag vill komma.
Där var det ju 2 mellisar, då kan man ju dela upp dem och då blir det energimässigt ungefär som mina tre mellisar, fruskoten ganska snarlik, och sen middagen och lunchen likaså, där stod det iofs inga mängder, men jag vet ju att dem mängderna jag tog ändp räknas som bra mängder...
Usch vad långt det bev nu (ber om ursäkt)*pust*
Är bara ganska förvirrad, men så tacksam för alla råd :bow:
Den tjejen lider av någon idrottsanorexi :(
Tränar 12 -20 timmar i veckan :confused: . Det blir 2 - 3 timmar per dag.
Den tjejen lider av någon idrottsanorexi :(
Tränar 12 -20 timmar i veckan :confused: . Det blir 2 - 3 timmar per dag.
Hmm...Och ändå gav han henne det svaret *screwy*
Hej fightern ;)
Jo, märkte att jag kommenterade fel upplägg i går, men som sagt hade jag rätt brådis då, och hann inte börja om på ny kula. Tänkte deleta hela inlägget också, men tänkte att du kanske ändå kan ha nytta av det för att se hur du kunde förbättra dina nuvarande vanor. Sweetkarolina gav redan en massa bra förslag på hur du också kunde förbättra det andra schemat, så nu är det "bara" (jag vet, det är enkelt att säga så i alla fall) att tuta och köra! Du klarar det här! För att vinna måste man våga!!!
/Snorkis
Ja jag vet ju det!
Och om inte annat så blir jag ju inte mer än jättemotiverad till att våga!
Måste bara fråga..Hur började du liksom "våga"?
Körde du bara på med det schemat du fick från början?/funderade/tvivlade du mkt osv? :em:
Ni är så goa på detta forumet, superstöd helt enkelt :)
Snorkfröken
2005-05-30, 07:48
Ligger hemma i feber... Argh! Hatar att vara sjuk *grr27* Skulle ha urtrist annars, men bara man har tillgång till nätet går det an.
Ja du, det tog nog en god stund innan jag "vågade börja våga". Eller, att öka till 1800-2000 kcal gick nog rätt snabbt och "funderarfritt" - då jag fick råd om att ligga på den nivån, gjorde jag det nog mer eller mindre genast. Däremot tog det ett tag innan jag själv insåg att jag måste öka ännu mer (till 2300 kcal som sagt). Jag försökte hela tiden hålla i bakhuvudet att jag inte kunde förlora något på att testa - det var liksom en vinn-vinn-situation. Samma sak gäller nu också för dig - du kan inte annat än vinna!
/Snorkis
Ligger hemma i feber... Argh! Hatar att vara sjuk *grr27* Skulle ha urtrist annars, men bara man har tillgång till nätet går det an.
Ja du, det tog nog en god stund innan jag "vågade börja våga". Eller, att öka till 1800-2000 kcal gick nog rätt snabbt och "funderarfritt" - då jag fick råd om att ligga på den nivån, gjorde jag det nog mer eller mindre genast. Däremot tog det ett tag innan jag själv insåg att jag måste öka ännu mer (till 2300 kcal som sagt). Jag försökte hela tiden hålla i bakhuvudet att jag inte kunde förlora något på att testa - det var liksom en vinn-vinn-situation. Samma sak gäller nu också för dig - du kan inte annat än vinna!
/Snorkis
Uscha, inte kul att vara sjuk...:(
Jag borde ju tycka det också, att det borde vara rätt okej att lägga sig på 1800, men jag kände verkligen ingen tillit till tjejen jag fick träffa.
Hon sa inte mkt heller så...Men just nu väntar jag på att postbilen skall komma och se om jag fått schemat.
Måste säga att jag känner mig lite orolig, rädd att det ska vara sådär jätelångt ifrån det "normala". Typ massa kolhydrater och för lite protein osv..bla bla kommer tjatet igen.
Men var det inte djävulskt jobbigt att ändå öka på så mkt bara sådär? Till 1800 först? Tänkte om du hade några råd, hur du tänkte osv?
Ah, du skrev i slutet(såg inte) :em:
Måste tänka så ,testa, testa och åter testa.
Se vad som händer*läskigt*
Måste bara säga en sak till..Jag vet att jag låter himla nojig med kolhydrater hit och kalorier dit.
Men då jag i hela mitt liv har missbrukat mat(matmissbrukande sockerberoende typ), så blir det ännu viktigare för mig nu att göra "helt rätt".
För samtidigt som jag ser till att fixa till det här problemet, så blir det också som ngn slags lagning i mitt förflutna, att jag nu gör saker och ting "helt rätt" en gång för alla.
Och i och med det senaste året då jag mer och mer kommit ut ur mig själv så att säga, så har jag intresserat mig mer och mer för mat och näring och hur den påverkar våra kroppar osv.(har fått mkt aha-upplevelser om varför jag mått som jag gjort i hela mitt liv).
Och det har hjälpt mig mkt och det är nog därför jag är så angelägen om att nu verkligen försöka att vara optimal, säger inte att jag skall förbli det i hela mitt liv, men det blir som ngn slags revansch som sagt till mitt förflutna på köpet liksom.
Nu låter jag säkert jätteknepig med alla mina tankar(terapi pågår känns det som) ;)
Och beträffande näringsdrycken SweetKarolina: Den heter Ensure Plus och är ett "komplett näringstillskott". Ur näringssynpunkt är den inte så mkt att ha då den är baserad på bara socker och snabba kolhydrater(majsstärkelse), så jag kan ju säga såhär, min känslighet för just socker och snabba kolhydrater pga mitt tidigare missbruk lindras ju inte precis.
Är jätteberoende av den söta smaken och kicken jag får, samtidigt som jag blir himla sjuk efter jag fått i mig den, typ abstinens och får ont i hela kroppen..Som inflammerad eller ngt:(
Så den måste bort sen iaf. Ingen mer blodsocker uppe i knoppen ena sekunden och nere i tårna andra så att säga ;)
Hoopas ni inte tycker jag låter alldeles för "knäpp" som sagt...
... men jag kände verkligen ingen tillit till tjejen jag fick träffa.
Hon sa inte mkt heller så...Men just nu väntar jag på att postbilen skall komma och se om jag fått schemat.
Måste säga att jag känner mig lite orolig, rädd att det ska vara sådär jättelångt ifrån det "normala".
Varför misstror du henne? Om hon inte betedde sig EXCEPTIONELLT svinaktigt under er första träff, alltså? Är det kanske snarare så att det har mer att göra med att du tycker att det verkar hemskt att behöva börja äta mer, och det liksom "överflyttas" på henne eftersom hon är den som säger det. Allvarligt talat, om hon är dietiskt jobbar hon ju även med att banta ned sjukligt feta människor - ge mig EN vettig anledning till att hon skulle gå in i Projekt Maja med målet att göra dig ÖVERVIKTIG. No offense - jag fattar att det KÄNNS jätteläskigt, jag bara skriver det lite övertydligt så att du själv skall tydligt se att det - hoppsan, konstigt - egentligen nog mest är ditt inre matmonster som försöker lura dig att JUST DU nog inte skall/borde/behöver börja äta mer i alla fall ... ;)
Jag har också väldigt svårt tro att den utbildad dietist som jobbar med personer med ätstörningar skulle ge sina patienter ett kostschema som skulle ligga väldligt långt ifrån det "normala". Notera att kolhydrater inte är giftigt; Atkinsproportioner mellan kolhydrater och protein är inte ett normalt kosthåll, och många på det här forumet äter inte heller på ett sätt som kan betraktas som "normalt" - visst, kanske optimalt för att bygga muskler, men det är nog inte riktigt vad man kan betrakta som "normalt" (i betydelsen representativt för normalbefolkningen) heller.
Så på't bruden ...!
sweetkarolina
2005-05-30, 12:52
Måste bara säga en sak till..Jag vet att jag låter himla nojig med kolhydrater hit och kalorier dit.
Men då jag i hela mitt liv har missbrukat mat(matmissbrukande sockerberoende typ), så blir det ännu viktigare för mig nu att göra "helt rätt".
För samtidigt som jag ser till att fixa till det här problemet, så blir det också som ngn slags lagning i mitt förflutna, att jag nu gör saker och ting "helt rätt" en gång för alla.
Och i och med det senaste året då jag mer och mer kommit ut ur mig själv så att säga, så har jag intresserat mig mer och mer för mat och näring och hur den påverkar våra kroppar osv.(har fått mkt aha-upplevelser om varför jag mått som jag gjort i hela mitt liv).
Och det har hjälpt mig mkt och det är nog därför jag är så angelägen om att nu verkligen försöka att vara optimal, säger inte att jag skall förbli det i hela mitt liv, men det blir som ngn slags revansch som sagt till mitt förflutna på köpet liksom.
japp, du är nojig med kalorier hit och dit. Och jag tror det är nåt du måste släppa. jag tog mig friheten att klippa lite i ditt inlägg och markera dina "helt rätt" med rött... Släpp den tanken också. det finns inget "helt rätt" när det gäller något så komplicerat som kost. kroppen fungerar så pass olika för alla människor så det går inte att bestämma vad som är optimalt.
om du försöker äta perfekt så är risken stor både att du ger upp helt om det inte funkar och att du tröttnar direkt för att det blir för jobbigt.
försök istället att äta bra, det gör det lättare att lyckas.
plocka ut det som är VIKTIGAST i din kost och håll fast till det allt du kan, det som är viktigast för dig nu är att bli frisk inte att bli kostexpert.
jag tror att det viktigaste är att du får i dig mer kalorier, sen vilken procentfördelning mellan protein, kolhydrater och fett du har DET är sekundärt. Bry dig inte om det nu.
Tänk inte nånting på exakt hur många kalorier (1800 nu men sen när jag väger 45 ska jag bara äta 1500 och jag kanske borde börja lite lugnt och bara äta 1400 nu för att öka sen osv...) du ska äta. Släpp det där med om du får i dig mer kolhydrater än protein. Tänk inte en enda tanke på att du kommer bli överviktig om du äter för mycket. Sätt inte upp nån målvikt.
Jag tror att du bara kommer lyckas göra upp ursäkter för dig själv att slippa förändras. Förlåt mig för det här men jag tror även att det finns nånting i dig som säger att du vill fortsätta väga så litet som möjligt. :em:
Och istället vad du ska göra.. Du ska bli frisk nu, för hälsan är det viktigaste du har. Du ska gå upp i vikt nu för annars blir du inte frisk. Du ska äta mer nu för det är enda sättet att gå upp.
hrmm... jag vill redan be om ursäkt för att jag låter så brysk, men det är bara för att jag bryr mig. jag är ju ingen expert på området men jag känner igen dina tankegångar så väl, så jag kände mig tvungen att vara besserwisser och komma med lite förmaningar :D .
det absolut viktigaste är att vara frisk även om det innebär att man får en valk på magen. en valk kan man deffa bort men livet får man inte tillbaks. hoppas återigen att det går bra för dig.
Varför misstror du henne? Om hon inte betedde sig EXCEPTIONELLT svinaktigt under er första träff, alltså? Är det kanske snarare så att det har mer att göra med att du tycker att det verkar hemskt att behöva börja äta mer, och det liksom "överflyttas" på henne eftersom hon är den som säger det. Allvarligt talat, om hon är dietiskt jobbar hon ju även med att banta ned sjukligt feta människor - ge mig EN vettig anledning till att hon skulle gå in i Projekt Maja med målet att göra dig ÖVERVIKTIG. No offense - jag fattar att det KÄNNS jätteläskigt, jag bara skriver det lite övertydligt så att du själv skall tydligt se att det - hoppsan, konstigt - egentligen nog mest är ditt inre matmonster som försöker lura dig att JUST DU nog inte skall/borde/behöver börja äta mer i alla fall ... ;)
Jag har också väldigt svårt tro att den utbildad dietist som jobbar med personer med ätstörningar skulle ge sina patienter ett kostschema som skulle ligga väldligt långt ifrån det "normala". Notera att kolhydrater inte är giftigt; Atkinsproportioner mellan kolhydrater och protein är inte ett normalt kosthåll, och många på det här forumet äter inte heller på ett sätt som kan betraktas som "normalt" - visst, kanske optimalt för att bygga muskler, men det är nog inte riktigt vad man kan betrakta som "normalt" (i betydelsen representativt för normalbefolkningen) heller.
Så på't bruden ...!
Jag misstror väl henne litegrann för att hon verkade inte så insatt i ämnet, Att ha ätstörningar men vilja komma ur dem.
Hon är näringsfysiolog och jobbar inte med ätstörningar för övrigt vad jag vet.
Varför det blev henne var för att hon är en välkänd näringsfysiolog inom just näringslära.
Så självklart är hon jätteduktig med vad som är bra och äta osv.
Och jag märkte ju på henne när vi tärffades att hon inte verkade så jättehaj på ämnet.
Så det blev mest att vi pratade om hur man går upp i vikt effektivast(och ja,jag ska ju gå upp i vikt så det var ju bra)(att ha mkt fett till alla måltider osv) men inte vad som var normalt/normala portioner att äta osv. Därför är jag lite orolig att schemat kommer att vara mer ett schema inriktat på hur man äter för att gå upp fortast och inte hur man äter på ett normalt och bra sätt. Säger det inte för att jag inte vill gå upp, för jösses, det vill jag *rolleyes* Men vad jag också vill komma igång med(samtidigt) är en bra grund som kan leda mig genom det här och låta mig ha hälsan framöver. Det är ju mer normalt man börjar äta efter när man som underviktig ska gå upp i vikt och då får ett överskott.
Jag menar inte att jag ska ha ett "normalt" schema hela livet, men det blir en bra grund då så att jag har ngt att stå på.
Och ja jag vet att mkt är min egen nojighet och rädsla*skäms*. som luras och all sådan fånighet, men jag måste ärligt säga det att jag har läst mångas kostscheman och tycker det är knepigt, det ser verligen inte ut som dem äter så mkt som dem säger att dem gör rent energimässigt/dag.... :em:
Skulle gärna vlija se ngn som äter typ 2000kcal om dagen och att det verkligen blev så mkt..Antingen missar jag ngt, eller så är det ngt knäppt.
Men jag säger inte det här för att jag vill hålla fast vid det sjuka eller så, för det vill jag nte! Men för att komma ifrån det sjuka så måste jag få ha ngn marginal/trygghet/bevis för att det är rätt det jag ska göra och att det faktiskt är på ett ärligt sett, både från henne jag var hos, OCH från min sida, och det bottnar nog i att jag blivit så sviken i min barndom osv...
Och nej Atkins som i Atkins-fas 1 och allt det där är ju ingenting för normala människor!
Iaf inte för ngn som inte behöver gå ner i vikt.
Men för att bara kommentera vad Atkinsanhängarna säger: Man kan (och bör enligt dem) gå upp i vikt med Atkins filosofi, och jag ser väl inget fel i det(om man gör det på ett bra sätt) då atkins står för så naturlig och oprocceserade kolhydrater och näring som möjligt.
Och efter man har bantat med atkins så följer man ju ett sätt att äta som håller hela livet, typ fullkorn, frukt och grönt som kolhydratskälla, och protein och bra fetter.(det dem rekemenderar alla och även underviktiga att äta efter) Så det i sig är det väl inget fel på.
Tror väl inte dem skulle rekommendera ngt som är direkt dåligt iaf...(FÖRUTOM att äta 20 g kolhydrater/dag) *grr27* Ser ingen direkt vett i det.
Men du är bara för bra på att sätta huvudet på spiken(säger man så) ;)
När det gäller att få mig att se klarare på saker och ting..Hoppas bara att du kan förstå, och hålla med om lite av det jag säger också...
japp, du är nojig med kalorier hit och dit. Och jag tror det är nåt du måste släppa. jag tog mig friheten att klippa lite i ditt inlägg och markera dina "helt rätt" med rött... Släpp den tanken också. det finns inget "helt rätt" när det gäller något så komplicerat som kost. kroppen fungerar så pass olika för alla människor så det går inte att bestämma vad som är optimalt.
om du försöker äta perfekt så är risken stor både att du ger upp helt om det inte funkar och att du tröttnar direkt för att det blir för jobbigt.
försök istället att äta bra, det gör det lättare att lyckas.
plocka ut det som är VIKTIGAST i din kost och håll fast till det allt du kan, det som är viktigast för dig nu är att bli frisk inte att bli kostexpert.
jag tror att det viktigaste är att du får i dig mer kalorier, sen vilken procentfördelning mellan protein, kolhydrater och fett du har DET är sekundärt. Bry dig inte om det nu.
Tänk inte nånting på exakt hur många kalorier (1800 nu men sen när jag väger 45 ska jag bara äta 1500 och jag kanske borde börja lite lugnt och bara äta 1400 nu för att öka sen osv...) du ska äta. Släpp det där med om du får i dig mer kolhydrater än protein. Tänk inte en enda tanke på att du kommer bli överviktig om du äter för mycket. Sätt inte upp nån målvikt.
Jag tror att du bara kommer lyckas göra upp ursäkter för dig själv att slippa förändras. Förlåt mig för det här men jag tror även att det finns nånting i dig som säger att du vill fortsätta väga så litet som möjligt. :em:
Och istället vad du ska göra.. Du ska bli frisk nu, för hälsan är det viktigaste du har. Du ska gå upp i vikt nu för annars blir du inte frisk. Du ska äta mer nu för det är enda sättet att gå upp.
hrmm... jag vill redan be om ursäkt för att jag låter så brysk, men det är bara för att jag bryr mig. jag är ju ingen expert på området men jag känner igen dina tankegångar så väl, så jag kände mig tvungen att vara besserwisser och komma med lite förmaningar :D .
det absolut viktigaste är att vara frisk även om det innebär att man får en valk på magen. en valk kan man deffa bort men livet får man inte tillbaks. hoppas återigen att det går bra för dig.
... :em: Jag förstår ju vad du menar... Och varför jag är så himla på med att få det så rätt är ju som sagt för att jag alltid har misslyckats med saker jag ska göra samtidigt som jag haft så stora krav på mig själv, vare sig det gäller att sätta i sig så mkt chokladkakor som möjligt, eller att vara bäst i klassen på matte osv osv... Så jag vet att jag är sån som person.
Men jag ser väl inte det stora felet i att få en bra grund vad det gäller maten iaf, när jag ändå håller på.
Men det där med proteiner osv, jag har alltid varit jättedålig på att få i mig proteiner (förut visste jag ju inte ens vad det var då jag aldrig fått lära mig bra vanor hemifrån).
Det är ju ändå ganska viktigt att få i sig TILLRÄCLIGT iaf av det.
Kroppens byggstenar liksom..
Jag säger det här för att det är så nära att jag går in i ngt sorts matmissbruk och börjar överäta om jag inte försöker hålla ngn sorts balans och att jag vet att det är en bra balans...Då skiter jag i det istället och bärjar käka massa för att "det spelar ingen roll" istället. Jag vill det här för min egen skull, men det kanske inte verkar så då jag låter så nojig, det är bara för att jag aldrig velat ngt "bra för mig själv, att jag faktiskt vil gå upp i vikt och sen få en bra vikt och ett sunt ätande för att kunna se tillbaka på mitt liv med när jag sitter där 80 år gammal och faktiskt kunnat bli just 80 år gammal.
Är det så fel att vilja göra det på ett bra sätt, och att ha vissa stolpar att hålla i till en början iaf, så att det inte blir ngt bakslag utav det istället, för det är det inte värt.
"Tänk inte en enda tanke på att du kommer bli överviktig om du äter för mycket. Sätt inte upp nån målvikt.
Jag tror att du bara kommer lyckas göra upp ursäkter för dig själv att slippa förändras. Förlåt mig för det här men jag tror även att det finns nånting i dig som säger att du vill fortsätta väga så litet som möjligt."
Nej jag försöker att inte tänka att jag kommer bli överviktig osv, Jag tänker väl inte just så nu heller, är sådan lång väg till det skulle inträffa iaf..
Och ja, jag ska äta mer, det vet jag. Och vill jag. Jag vill kunna äta mer som normala mängder och inte 1100 kcal om dagen, men det är där jag går bet,
Jag måste bara säga det än en gång(oops), jag fattar inte hur man kommer upp i si och så mängder energimässigt när man tittar på hur folk äter, hur det kan bli ex antal kcal som dem säger....
Ber om ursäkt om jag bara är till besvär jämt, men du skall absolut inte be mig om ursäkt, är så tacksam för allt ni berättar..:)
Snorkfröken
2005-05-31, 09:54
Jag misstror henne för att hon verkade inte så insatt i ämnet, att ha ätstörningar men vilja komma ur dem.
Hon är näringsfysiolog och jobbar inte med ätstörningar för övrigt vad jag vet.
Varför det blev henne var för att hon är en välkänd näringsfysiolog inom just näringslära.
Så självklart är hon jätteduktig med vad som är bra och äta osv.
Och jag märkte ju på henne när vi tärffades att hon inte var så jättehaj på ämnet.
Så det blev mest att vi pratade om hur man går upp i vikt effektivast och inte vad som var normalt/normala portioner att äta osv. (ha mkt fetter till alla mål osv, sånt jag redan vet.) Men vad jag också vill komma igång med(samtidigt) är en bra grund som kan leda mig genom det här och låta mig ha hälsan hela livet.
Det låter som om näringsterapeuten gör just det man kan förvänta sig av en sådan. Visst vore det bra om alla näringsterapeuter själva hade erfarenhet av ätstörningar (anorexi, bulimi, BED, ortorexi, ...), fetma, naturlig "spinkighet" etc etc. Först då kunde man förvänta sig att de skulle kunna sätta sig in i alla människors situationer och verkligen förstå. Men, tyvärr (om man nu kan säga så) har de flesta terapeuterna inte själva gått igenom allt detta, och det måste man komma ihåg när man går till dem. De råd de ger måste man försöka anpassa till sin situation, se dem ur sina egna ögon och ta till sig på det viset. Hon försöker definitivt INTE lura dig, hon vill definitivt hjälpa dig bli bättre. Hon kanske inte helt förstår hur du tänker på mat och vad du egentligen är ute efter, men hon gör sitt bästa.
Jag kom att tänka på att inegn väl nämnt terapi här ännu... Går du hos psykolog? Av egen erfarenhet måste jag nog säga, att de två åren hos psykologen hjälpte mig enormt mycket. Jag lärde mig så otroligt mycket om mig själv, mina tankar och känslor. Vad gäller psykologer finns det dessutom ett stort antal sådana som verkligen är specialiserade på just ätstörningar och verkligen kan relatera till dina problem.
/Snorkis
Det förstår ju jag också, att alla terapeuter kan ju inte ha gått igenom samma sak själv,(och det kan man ju inte begära) vad jag menade vara bra att hon var nog inte så van vid att träffa personer med ätsörningar då hon jobbar mest inom ämnet GI..
Jag vet inte, det kanske finns teraeuter som är mer inriktade på ätstörningar, har jag inte tänkt på så mkt.
Och lurar mig förstår jag att hon inte vill, däremot kan ju hon känna att "ååh hon måste bli frisk fortast möjligast" och sätter mig på en gå-upp-i-vikt-fort diet eller likanande, som skiljer sig mkt från andras ätande eller nåt, jag vet, nojighets varning igång igen...Men faktum är att hon pratade om exempel på upplägg och dem såg ut att vara mera innehållsrika än de flesta exempel jag sett...Som att det var fulla portioner på lunchen och middagen, med extra olja, plus en näve nötter till typ keso och frukt som mellis tre ggr om dagen, och linfrön på morgonen. Och jag vet att det är superbra att ha lite fett till varje måltid, det är inte det.
Men jag tycker det tex verkar lite mastigt då jag sett hur andra äter och det inte verkar som att folk som äter normala mängder och tänker på att det dem stoppar i sig ska vara bra och tillräckligt, inte äter riktigt så mkt iaf...ååh förlåt igen för mina tjatiga utdrag om detta...*be om ursäkt*
Och beträffande psykolog, hade tänkt börja på ngt sånt när jag kanske blir lite starkare(kan nog hjälpa mkt då jag vill bena ut mkt i mitt liv)
Försökte i vintras men då var jag för svag och sen tyckte både denne, och jag, att personkemin inte fungerade(mest hon tror jag). Men det ska nog inte bli några problem och det är ngt jag framöver vill göra:)
Viktigaste först:
Och beträffande psykolog, hade tänkt börja på ngt sånt när jag kanske blir lite starkare (kan nog hjälpa mkt då jag vill bena ut mkt i mitt liv)
Definitivt INTE en produktiv lösning, tjejen, inte så långe du inte är så svag av näringsbrist att du måste ligga med sond. Klart som korvspad att du måste ha någon att prata med, och det NU! Anorexi är ju inte något slags sjuklig avmagring för att kroppen inte fungerar som den skall, som man kan lösa genom att bota KROPPEN, utan sjuklig avmagring för att SJÄLEN inte mår bra, vilket i förlängningen leder till att man gör saker som gör att kroppen körs i botten den också. Alltså är det typ dödfött att försöka bota kroppen utan att samtidigt botta själen. Det är inte säkert att du måste prata med en psykolog eller terapeut som är speciliserad på ätstörningar om det inte finns där du bor eller om det är lång kö till sådan vård, vanliga psykologer, terapeuter, mentalskötare, kuratorer etc., kan vara hur bra som helst. Dock fattar jag att det inte fungerar om man som du skriver hamnar ihop med någon som man inte "känner för" - men lösningen på det ju att BYTA inte att SLUTA. Om du tycker att du vill ta en sak i taget, tänk efter: Tror du inte att det skulle kunna vara bra att få prata med någon om all ångest du har inför just att vara tvungen att börja äta igen, hur mycket det verkar vara, hur lite alla andra verkar äta, hur osäker du är på om du vågar lita på din dietist osv.? För att inte tala om den ångest över att du äter som du kommer att ha när du börjar äta - för ångest kommer du garanterat att ha, massor. Men hellre det än ett helt liv (även om det i sådana fall förmodligen inte blir så långt) av ångest, eller hur? För det är ju inte så att du mår bra när du INTE äter heller, va? Om du tänker efter och är ärlig mot dig själv när du svarar? Nä, trodde väl inte det. Så försök få någon att prata med så fort som möjligt. Jag vet att terapi inte precis är något man drömmer om - om inte annat kan det kännas som den slutliga bekräftelsen på att man verkligen är ett "freak" och "sjuk i huvudet", men du anar inte hur pass vanligt det faktiskt är. Hur bra ett internetforum än kan varta så kan det ALDRIG ersätta vanlig, mänsklig kontakt. Plus att vi som finns här ju inte precis är några utbildade terapeuter (vad jag vet i alla fall ...?) även om viljan är god.
Att prata med någon skulle ju också hjälpa dig att hitta sätt att ta tag i det här med att du alltid måste vara "duktig" - först duktig på att inte äta och nu duktigast på att äta "rättast" och "nyttigast". Det enda du behöver vara duktigast på är ju att vara DU! Tvärt emot vad man så ofta får höra är du INTE vad du äter. Du är du OCH du äter, men du är inte VAD du äter. Och du är inte heller något hämningsglöst monster som MÅSTE falla rakt ned i matmissbruksträsket när du inte extremkontrollerar ditt kostintag - det är bara något som du lurat i dig själv (och man brukar kunna vara ganska övertygande när man skall lura just sig själv). Snarare brukar matmissbruk hänga ihop med att man är fixerad vid ätandet - även om man inte äter nyttigt är man fixerad vid att man BORDE göra det och mår dåligt för att man inte lyckas, typ.
När det gäller din näringsterapeut och din oro för att hon skall ge dig konstiga matscheman tycker jag att du skall prata med henne om din oro. Även om hon inte är ätstörningsspecialist (du skriver att det blev hon för att hon är en välkänd person inom näringslära och GI-expert, så jag undrar vem som valde?) kan hon ju kanske förstå hur du känner dig om du talar om det (vi förstår ju, åtminstone ungefär) men hon kan garanterat aldrig GISSA sig till hur du känner det. Jag tror INTE att hon kommer att tycka att du verkar knäppare och nojigare för att du beskriver dina "nojor" mer utförligt; även om hon inte jobbar med ätstörningar vet hon garanterat att anorektiker HAR nojor kring allt som kan stavas m-a-t, om du berättar om de som hon redan anar finns där blir er relation förmodligen bara bättre - också för att du kan få lite bättre förtroende för henne om du vet att hon vet hur saker och ting ligger till och jobbar efter de förutsättningarna. Förutsatt att ni har en sådan relation som du känner att det är värt att bygga på. alltså - men annars var det som sagt "byta" som gällde och inte "sluta" ...
... det var fulla portioner på lunchen och middagen...
Ja. För en "full portion" är ju en normalportion som en normal person behöver äta för att HÅLLA vikten och inte minska. Inte en "svulloportion" ... Och du KOMMER att behöva äta "extra" om du skall gå upp i vikt, men det står ju redan i typ varenda inlägg ... Även om din dietist jättegärna vill att du skall gå upp i vikt tror jag inte att hon vill att det skall ske på ett sätt som inte är bra och nyttigt (då får hon dig ju som patient igen, fast av en annan anledning ...) - därmot har ni kanske inte riktigt samma syn på vad som är bra och nyttigt. ;)
Jag tycker det tex verkar lite mastigt då jag sett hur andra äter och det inte verkar som att folk som äter normala mängder och tänker på att det dem stoppar i sig ska vara bra och tillräckligt, inte äter riktigt så mkt iaf...
Om jag skall vara taskig tror jag att det snarare är du som inte vet hur mycket folk som inte tänker på vad de stoppar i sig faktiskt äter. Det är lite som när man är gravid och plötsligt ser barnvagnar överallt fast man aldrig såg dem förut ... eller för den delen när man tycker att man är för tjock och ful och bara ser en massa folk som är smalare och finare än man själv är. ;) Visst, jag KAN ha fel, men jag är tveksam. Det här är inte detsamma som att jag försöker förminska/förringa ditt problem eller säga att du inbillar dig det - jag fattar hur ASJOBBIGT det känns och hur bokstavligt talat SKITRÄDD du känner dig i alla fall ibland. Men vi är inte alltid så rationella, ju.
Är det så fel att vilja göra det på ett bra sätt, och att ha vissa stolpar att hålla i till en början iaf, så att det inte blir ngt bakslag utav det istället, för det är det inte värt.
Det är aldrig fel att vilja göra något på ett bra sätt. Men jag tror - och med tanke på vad Sweetkarolina t.ex. skrivit tror jag att hon skulle skriva under på det - att det där inte alls primärt handlar om att vilja göra saker på ett bra sätt, det där handlar om att du ÄR JÄTTERÄDD FÖR ATT GÅ UPP I VIKT och att det känns JÄTTEJOBBIGT MED JÄTTESTORA BOKSTÄVER och den där jättejobbigtkänslan tar sig alla möjliga vägar ut. Som t.ex. tankar på att nu är det verkligen viktigt att du inte äter för mycket eller för dåligt eller mer än någon annan eller eller eller ... Obs. att jag INTE säger att du är knäpp, även om det kan se knäppt ut när man skriver det så här, det är bara som du mår dåligt, och då kan man tänka knäppa tankar! Men det går att bli av med dem!
Hmm ... hoppas nu att detta inte lät alltför brutalt (det brukar alltid bli så mycket värre när man skriver det än när man säger det). Jag håller med dig om mycket - framför allt håller jag med dig om att det är skitjobbigt att må dåligt och ha ångest - men jag håller INTE med dig om att du nog inte skall våga äta ändå (som dig försöker övertyga dig om) och jaaaaaaa jag tänker tjata och tjata och tjata om det tills du typ skickar ryska maffians torpeder efter mig ... :D
Och se till att få någon att prata med (igen)! Glöm tankar på att vara "stark" och "duktig" och klara det själv - sånt här klarar man inte själv. Du har redan bevisat att du är starkare mn du borde vara genom att misshandla dig - var nu stark nog att vara snäll med dig också! :love:
sweetkarolina
2005-05-31, 15:26
Och lurar mig förstår jag att hon inte vill, däremot kan ju hon känna att "ååh hon måste bli frisk fortast möjligast" och sätter mig på en gå-upp-i-vikt-fort diet eller likanande, som skiljer sig mkt från andras ätande eller nåt, jag vet, nojighets varning igång igen...
du vet ju tydligen själv när du nojar och det är ju bra men ta till dig av det också då... NEJ! Hon kommer inte sätta dig på nån variant av hetsätningsdiet eller extrem diet överhuvudtaget.
Som att det var fulla portioner på lunchen och middagen, med extra olja, plus en näve nötter till typ keso och frukt som mellis tre ggr om dagen, och linfrön på morgonen. Men jag tycker det tex verkar lite mastigt då jag sett hur andra äter och det inte verkar som att folk som äter normala mängder och tänker på att det dem stoppar i sig ska vara bra och tillräckligt, inte äter riktigt så mkt iaf...ååh förlåt igen för mina tjatiga utdrag om detta...*be om ursäkt*
jadu gumman... hur andra äter? troligen helt värdelöst... eller inte. dom flesta har nog aldrig tänkt tanken på hur många kcal dom stoppar i sig eller hur många gram protein/kolhydrater... utan troligen så äter dom och lever och märker allteftersom hur vikten förändras. och utan att behöva ta till matvågen och kontrollera allt så kan dom nog dra ner på div. onyttigheter.
men ändå så överlever de flesta, kanske lite runda eller lite spinkiga, det är ytterst få som är perfekta, men allt sånt går ju att jobba på.
känner du att du stoppar i dig "för mycket" så ta en promenad om dagen istället. känner du att du ätit för lite så köp lite smågodis till kvällen.
ät lagom helt enkelt, och ja det är lätt. ta det inte så blodigt allvarligt...
du kommer inte bli det där hämningslösa monstret som tolkia skrev utan snarare få ett kontrollbehov som (som jag ser det) bara är en ny ätstörning...
... ett kontrollbehov som (som jag ser det) bara är en ny ätstörning...
W-O-R-D. Med den enda skillnaden att en "måttlig" kontrollstörning går att maskera som "hälsosamt och nyttigt " beteende rätt länge (dock inte i all oändlighet ...), i vissa kretsar t.o.m. länge kan rendera en beröm och beundran för att man just är så "kontrollerad". För kontrollerade skall vi ju vara, gud bevars, särskilt kvinnor (kvinnorna i reklamen har ju som bekant inga så prosaiska behov som att äta och skita - och det är ju som dem vi vill vara ... eller?). Och när vi har uppnått kontroll, DÅ kan vi tillåta oss att börja leva. Problemet är att då kommer vi inte att våga börja leva längre, fast vi kanske aldrig så gärna vill ...
QUOTE=Tolkia]Viktigaste först:
Definitivt INTE en produktiv lösning, tjejen, inte så långe du inte är så svag av näringsbrist att du måste ligga med sond. Klart som korvspad att du måste ha någon att prata med, och det NU! Anorexi är ju inte något slags sjuklig avmagring för att kroppen inte fungerar som den skall, som man kan lösa genom att bota KROPPEN, utan sjuklig avmagring för att SJÄLEN inte mår bra, vilket i förlängningen leder till att man gör saker som gör att kroppen körs i botten den också. Alltså är det typ dödfött att försöka bota kroppen utan att samtidigt botta själen.
När det gäller din näringsterapeut och din oro för att hon skall ge dig konstiga matscheman tycker jag att du skall prata med henne om din oro. Även om hon inte är ätstörningsspecialist (du skriver att det blev hon för att hon är en välkänd person inom näringslära och GI-expert
Ja. För en "full portion" är ju en normalportion som en normal person behöver äta för att HÅLLA vikten och inte minska. Inte en "svulloportion" ... Och du KOMMER att behöva äta "extra" om du skall gå upp i vikt, men det står ju redan i typ varenda inlägg[/QUOTE]
Nej men jag var faktiskt verkligen för svag för att orka fortsätta med psykolog. Låg däckad typ två dar i rad efter och tappade vikt:(
Det är därför jag verkligen vill äta bra för att orka ta itu med det grundliggande problemet, och inte bara symptomet som just i mitt fall har hamnat på maten för att kontrollera mina inre känslor som det egentligen handlar om...
Som sagt, näringsfysiologen jag var hos var bara ett sånt där engångs möte, inget man följer upp.(jag gjorde det ändå, gick dit en gång efter det också)
Hon sa även själv att hon tyckte det skule vara bra(?) om jag inte kom tillbaka, då det inte enligt henne var bra att hela tiden få hjälp och bekräftelse från ngn annan...
Jo du säger det..Att jag skall äta mera än en normal person ,där kommer ju kruxet in, man brukar ju inte äta mer än en normal person när man är såhär smal och ska gå upp i vikt, man brukar ju däremot få lägga sig på en normal persons intag av energi för att få ett överskott och sen balanseras vikten upp när man börjar att få normal vikt.
Iaf min erfarenhet av ätstörningsvården...Och det är det jag har problem med: trots att jag raddar upp hur en normalviktig kvinna "bör" äta(observera att jag inte menar att vara exakt på ngt sett), så blir det bara ungefär som det förra upplägget jag skrev, runt 1400 kcal, TROTS att jag tagit med alla delar man bör/portioner osv. Antingen är jag helt knasig på att räkna, eller så är rekommendationerna mkt lägre än dem säger.(typ svl:s och hälsomålets)
Skit i det egentligen, inte det viktiga, men jag vill ju kunna få det att stämma med en sketen rekommendation iaf(då det är enligt rekemendationerna man bör gå efter om man även ska upp i vikt, SEN om det inte räcker med vanliga rekemmendtioner, då får jag ju lägga på ännu mer, såklart, fattar jag också.
Men jag måste ju börja någonstans, och då är det ju en bra bärjan(enligt alla andra) att lägga sig på NORMALA nivåer. Och de normala nivåer jag försökt att följa, visar ju sig sen bli för låga än vad dem bör bli energimässigt, och om ngn förstår vad jag säger, och ser att det är ngt jag missar, så snälla säg vad det är då så jag slipper fundera mer på det... Då är jag inte lite nojig och, "ja men det saknas ju tre kcal!" Utan här pratar vi om nivåer som bör uppnå till säg 2000, men att det bara blir som sagt typ 1400...Än en gång, inte det som är det viktiga, men det är viktigt at få i sig det man ska.
jadu gumman... hur andra äter? troligen helt värdelöst... eller inte. dom flesta har nog aldrig tänkt tanken på hur många kcal dom stoppar i sig eller hur många gram protein/kolhydrater... utan troligen så äter dom och lever och märker allteftersom hur vikten förändras. och utan att behöva ta till matvågen och kontrollera allt så kan dom nog dra ner på div. onyttigheter.
men ändå så överlever de flesta, kanske lite runda eller lite spinkiga, det är ytterst få som är perfekta, men allt sånt går ju att jobba på.
känner du att du stoppar i dig "för mycket" så ta en promenad om dagen istället. känner du att du ätit för lite så köp lite smågodis till kvällen.
ät lagom helt enkelt, och ja det är lätt. ta det inte så blodigt allvarligt...
du kommer inte bli det där hämningslösa monstret som tolkia skrev utan snarare få ett kontrollbehov som (som jag ser det) bara är en ny ätstörning...
Där finns det ju en blandad kompott ,vissa som kanske äter helt uselt, medans andra som försöker äta balanserat och följa de generella råden(vilket jag inte tycker är fel)Men majoriteten av svenskarna är nog de förstnämnda.
Det är det jag också vill göra(äta balanserat), och det är ju det jag bör göra, enligt "expertis"(lite ironi bakom ordet), men som jag sagt innan, det är där det blir knas.
Försöker vara så ärlig som möjligt mot mig själv och testa ta med allt som raddas upp om hur man bör göra för att få i sig tillräckligt(då tar jag även med mer fett än vad som brukar rekemnderas) ändå uppkommer det inte till några rekomnderade kalorimängder iaf. (runt 2000)
Jag vill inte vara ett beräknande litet monster i hela mitt liv, tänker inte bli det heller ,men jag har alltid gjort fel vad det gäller mat, antingnen för mkt eler för lite osv. Så nu tänker jag få klarhet i den biten, och jag vill ha de svaren, på vad jag gör för fel... Raddar jag upp fulla huvudmål och mellanmål (till och med tre ist för två, med alla tillbehör, fett, grönsaker, frukt osv, så blir det ändå inte som det borde och jag fattar ärligt inte vad det blir fel i. :(
Men du har så rätt, lått att få en ny ätstörning om man fokuserar för mkt på det, men för att inte fokusera för mkt på det så önskar jag att det skulle stämma när jag ändå försöker göra rätt för mig för att sen kunna lämna det området och bry mig om mig själv och mitt inre.
Hmm ... hoppas nu att detta inte lät alltför brutalt (det brukar alltid bli så mycket värre när man skriver det än när man säger det). Jag håller med dig om mycket - framför allt håller jag med dig om att det är skitjobbigt att må dåligt och ha ångest - men jag håller INTE med dig om att du nog inte skall våga äta ändå (som dig försöker övertyga dig om) och jaaaaaaa jag tänker tjata och tjata och tjata om det tills du typ skickar ryska maffians torpeder efter mig ... :D
Men jag ska ju våga äta ändå(trots ångesten), det är ju just det jag har förstått, att jag nu legat på en för låg nivå och vill göra det bättre, därav besöket hos näringsfysiologen. Men nu har jag ju berättat vad som blir knasigt, och jag hoppas att du nu förstår kanske lite mer vad jag menar OBS, inte att jag INTE ska lägga på extra om det behövs, utan att jag vill veta hur folk kan äta 2000 kcal om dagen (dem som faktiskt går efter rekommendationer med måltidsordning/portioner osv, faktiskt kommer upp i dem mängderna, ngn som har förslag/själv äter så?
Nu har ju inte hennes matschema kommit än *lite frustrerad då hon sa i början på veckan, men men...*tålamod*
Men du får GÄRNA tjata på mig sen iaf, jag behöver bli tjatad på (blind ibland) ;)
En liten fråga till bara: De flesta, iaf på detta forum, och återigen råden om hur man bör göra, är ju att äta iaf 30%fett/dag(menar inte slaviskt 30 bara för det), men runt det för att tillgodogöra sig vitaminer osv) Och även där, jag tycker de flesta här inne och även om man tittar på råden, kanske tar lite olja på maten, linfrön i gröten för att få i sig fett, och annars relativt fettsnål och mager mat, och då förstår inte jag iaf hur dem kan komma upp i några tillräckliga mängder(säg runt 65g kanske), för fett är ju ändå väldans viktigt att få i sig tillräckligt utav så kroppen blir glad har jag lärt mig:)
Nån som har ngt bra svar på det? Och då har jag även inkluderat att havregryn och andra basvaror innehåller en del eget fett också.
Snorkfröken
2005-06-01, 09:39
Jo du säger det..Att jag skall äta mera än en normal person ,där kommer ju kruxet in, man brukar ju inte äta mer än en normal person när man är såhär smal och ska gå upp i vikt, man brukar ju däremot få lägga sig på en normal persons intag av energi för att få ett överskott och sen balanseras vikten upp när man börjar att få normal vikt.
Vad menar du med "brukar" här, vad har du för referensram? Vem har sagt till dig att en underviktig person inte behöver äta mer än en "normal" person? Vad menar du med normal? Det du nu MÅSTE inse, är att allt som heter "normalt", "rätt", "optimalt", "så bra som möjligt" och andra liknande begrepp är något du inte behöver eller skall bry dig om nu. Det enda du skall bry dig om nu är att bli frisk. När du gått upp några kilon OCH blivit pigg och kry "tankemässigt" också, då kan du börja finjustera om du ännu känner för det då. Jag tror precis som Tolkia och SweetKarolina varit inne på att alla de här funderingarna du har dessvärre inte hjälper dig framåt, utan att de i stället hindrar dig från att våga. För som det är nu trampar du bara på stället och då kan du i alla fall ge dig fasen på att inget händer. Tankar och funderingar ger inga resultat, varken då det gäller att bli frisk eller att gå upp i vikt. Och för vad det är värt har så gott som ALLA råd du har fått hittills varit mycket "normala". Och snälla du - kasta dina "jag måste äta mindre än henne/honom för att..."-glasögon. Så länge du går omkring med dem på kommer du ingen vart.
De flesta, iaf på detta forum, och återigen råden om hur man bör göra, är ju att äta iaf 30%fett/dag(menar inte slaviskt 30 bara för det), men runt det för att tillgodogöra sig vitaminer osv) Och även där, jag tycker de flesta här inne och även om man tittar på råden, kanske tar lite olja på maten, linfrön i gröten för att få i sig fett, och annars relativt fettsnål och mager mat, och då förstår inte jag iaf hur dem kan komma upp i några tillräckliga mängder(säg runt 65g kanske), för fett är ju ändå väldans viktigt att få i sig tillräckligt utav så kroppen blir glad har jag lärt mig
Du har alldeles rätt i att kroppen blir glad av fett, och det är jättebra att du inser hur viktigt det är att du också får i dig sådant. Jag vet i alla fall av egen erfarenhet att jag utan problem kommer upp i min "behövliga" ranson av fetter under en dag - rejält med salladsdressing på ALLT grönt jag äter (minst 3 måltider per dag), olja i en kall sås jag brukar ha på potatis, ostar (ok, inte det bästa fettet, men ändå), fisk, kött, ägg, havregryn... Jag tror att du har en annan bild av vad "salladsdressing på salladen" betyder än de flesta här på forumet... Då jag var sjuk tyckte jag att en tesked, max en matsked dressing var mer än tillräckligt på en portion sallad... Känner du igen dig? Om du har räknat ut fettintaget i de råd du fått utgående från liknande mått kan jag gott tro att du inte kommit upp till "optimala" mängder. Men, om du inte hade dina ätstörningsglasögon på dig, skulle du troligen räkna med andra mängder.
Jag har försökt sätta alla begrepp som ens tyder på något i tankebanan "normalt" inom citattecken här för att du skall förstå att det bara är något man säger men som inte kan definieras till 100% av någon. Alla måste finna det som är "normalt" för en själv, "optimalt" för en själv och "så bra som möjligt" för en själv. Det kommer du också att göra, men tills dess är det allra bästa du kan göra att lita på något av de "kan vara passligt för Maja"-råd som du får. INGEN av oss här försöker lura dig! ALLA här vill att du skall bli frisk. På ett så SUNT och BRA sätt som möjligt.
/Snorkis
AngelLove
2005-06-01, 10:27
Hej Maja.
Jag har inte läst alla inlägg klart än så det är möjligt att jag upprepar något som de andra sagt. Iaf, det första som jag kommer att tänka på är att du hela tiden hänvisar till "det normala". Vill att du släpper den tanken för det finns inget "normalt" och än mindre i din värld där du förmodligen under lång tid tyckt du ätit normalt. Varje sak är en unik individuell sak med egna preferenser, så skrota ordet normal :)
Lycka till och var inte rädd för att våga
Jo du säger det..Att jag skall äta mera än en normal person ,där kommer ju kruxet in, man brukar ju inte äta mer än en normal person när man är såhär smal och ska gå upp i vikt, man brukar ju däremot få lägga sig på en normal persons intag av energi för att få ett överskott och sen balanseras vikten upp när man börjar att få normal vikt.
Vad menar du med "brukar" här, vad har du för referensram? Vem har sagt till dig att en underviktig person inte behöver äta mer än en "normal" person? Vad menar du med normal? Det du nu MÅSTE inse, är att allt som heter "normalt", "rätt", "optimalt", "så bra som möjligt" och andra liknande begrepp är något du inte behöver eller skall bry dig om nu. Det enda du skall bry dig om nu är att bli frisk. När du gått upp några kilon OCH blivit pigg och kry "tankemässigt" också, då kan du börja finjustera om du ännu känner för det då. Jag tror precis som Tolkia och SweetKarolina varit inne på att alla de här funderingarna du har dessvärre inte hjälper dig framåt, utan att de i stället hindrar dig från att våga. För som det är nu trampar du bara på stället och då kan du i alla fall ge dig fasen på att inget händer. Tankar och funderingar ger inga resultat, varken då det gäller att bli frisk eller att gå upp i vikt. Och för vad det är värt har så gott som ALLA råd du har fått hittills varit mycket "normala". Och snälla du - kasta dina "jag måste äta mindre än henne/honom för att..."-glasögon. Så länge du går omkring med dem på kommer du ingen vart.
De flesta, iaf på detta forum, och återigen råden om hur man bör göra, är ju att äta iaf 30%fett/dag(menar inte slaviskt 30 bara för det), men runt det för att tillgodogöra sig vitaminer osv) Och även där, jag tycker de flesta här inne och även om man tittar på råden, kanske tar lite olja på maten, linfrön i gröten för att få i sig fett, och annars relativt fettsnål och mager mat, och då förstår inte jag iaf hur dem kan komma upp i några tillräckliga mängder(säg runt 65g kanske), för fett är ju ändå väldans viktigt att få i sig tillräckligt utav så kroppen blir glad har jag lärt mig
Du har alldeles rätt i att kroppen blir glad av fett, och det är jättebra att du inser hur viktigt det är att du också får i dig sådant. Jag vet i alla fall av egen erfarenhet att jag utan problem kommer upp i min "behövliga" ranson av fetter under en dag - rejält med salladsdressing på ALLT grönt jag äter (minst 3 måltider per dag), olja i en kall sås jag brukar ha på potatis, ostar (ok, inte det bästa fettet, men ändå), fisk, kött, ägg, havregryn... Jag tror att du har en annan bild av vad "salladsdressing på salladen" betyder än de flesta här på forumet... Då jag var sjuk tyckte jag att en tesked, max en matsked dressing var mer än tillräckligt på en portion sallad... Känner du igen dig? Om du har räknat ut fettintaget i de råd du fått utgående från liknande mått kan jag gott tro att du inte kommit upp till "optimala" mängder. Men, om du inte hade dina ätstörningsglasögon på dig, skulle du troligen räkna med andra mängder.
Jag har försökt sätta alla begrepp som ens tyder på något i tankebanan "normalt" inom citattecken här för att du skall förstå att det bara är något man säger men som inte kan definieras till 100% av någon. Alla måste finna det som är "normalt" för en själv, "optimalt" för en själv och "så bra som möjligt" för en själv. Det kommer du också att göra, men tills dess är det allra bästa du kan göra att lita på något av de "kan vara passligt för Maja"-råd som du får. INGEN av oss här försöker lura dig! ALLA här vill att du skall bli frisk. På ett så SUNT och BRA sätt som möjligt.
/Snorkis
Har/haft vänner som gått på öppenvård och vet hur mkt dem har ätit(runt 2000kcal) för att gå upp till normalvikt, men jag vill inte hänga upp mig på kcal som så, jag ville säga att jag har så svårt att få det att ens bli 2000 kcal(eller vad det nu än skulle vara) när ja faktiskt tar RÄTT mängder, då menar jag inte at det är rätt mängder för mig och att jag MÅSTE äta normala mängder och inte mer för att gå upp ivikt ,utan bara att en rekommendation som säger nånting men som blir ngt helt annat gör att jag iaf blir helt virrig, även om inte jag skall följa dem. Och jag försöker att inte använda mig utav anorexiglasögonen då för det vet jag att man har (du har så rätt.)
Och ja, alla måste finna deras egen "grej", jag menar inte det, men tills jag gjort det så måste ja ju få en början ,och den början "bör" vara normala mängder till att börja med, och det är inte jag som säger det...
Och beträffande mängder fett, hm, kan bara råda dig at själv titta på tex hälsomålets hemsida, om du inte tror mig vill säga... Jag menar inte att låta elak eller dum på ngt sett(hoppas du förstår det) ,jag har bara en del funderingar som hoppar ur min mun som behöver komma ut...
Men jag måste bara fråga ändå: Du som har en mkt friskare syn på detta än jag och en del erfarenhet: vad tyckte du om schemat jag la upp förut, det senare av dem två och inte det jag äter efter nu och gjort i 2 år? :em:
Snorkfröken
2005-06-01, 14:26
OK, ska kommentera det riktiga schemat den här gången :)
Frukost: 1 port havregrynsgröt+1 msk linfrön
1 kokt ägg
1 frukt/bär
Äter du gröten utan mjölk eller något annat "blött"? Smaken är ju olika förstås, men det skulle jag inte klara av - måste alltid ha mitt berg keso på gröten. Annars äter jag mycket hellre tre rågbrödsmackor med skinka, ost och grönt på i stället. Hur som helst, här får du de både protein, kolhydrater, fett och vitaminer, så det är OK. Antalet kalorier du får ur den här frukosten beror på mängderna. Hur mycket flingor sätter du i gröten? Om du inte äter någon macka till, räcker inte 1 dl flingor enligt mig. Öka på med minst ½ dl, gärna 1 dl till efter ett tag. Och säg inte att det är för mycket, för det är det inte.
Ett smarrigt tips. Då jag vill lyxa till det, blandar jag ner mörk kakao och lite sötningsmedel (eller socker) i havregrynsgröten... Då man ännu mosar frysta jordgubbar till en kall kompott, sätter den på blandningen och sist avslutar härligheten med keso eller mjölk, kan det inte annat än bli succé :thumbup: I alla fall tycker mina smaklökar det.
Mmål 1 frukt
5 valnötter
Var är proteinet här? En bra grund, men du behöver definitivt öka på det här melliset. Utan att vara fräck, liknar det här mer än bantares mellanmål än en persons som vill öka i vikt. Jogurt, keso, bärkesella, smoothie, macka med pålägg, ... alternativen är ju oändliga. Det jag ofta tog som mellis (gör det iof sig rätt ofta ännu också) var en myslistång (t.ex. Alpen), keso och en frukt. Njut av att du nu verkligen "får" äta gott och bra!
Lunch 40g ris/quinoa/korngryn/hirs
Kyckling/fisk-120 g
Grönsaker-1 tsk rapsolja
Som sagt, 40 g ris är i minsta laget, och 1 tsk rapsolja på det gröna är inte heller mycket. Köp eller blanda till en god dressing så skall du se att salladen smakar ännu bättre :) Torrt ris kan väl inte heller vara gott, utan blanda gärna till en god sås av det du hittar hemma - eller köp sås på burk. Vad dricker du till maten? Om du gillar mjölk ger den dig både kalcium och proteiner. Du vet väl om att du behöver få i dig mycket mer kalcium än vad du verkar få enligt det här schemat? Då man är underviktig ökar risken för benskörhet, och det är något du definitivt inte vill råka ut för.
Mmål: 1 dl Cottage cheese
1 frukt/bär
2 valnötter
Du orkar säkert med hela burken Cottage Cheese...?
Middag: Som lunch
Samma som ovan
Kvällsmål: 1oo g tonfisk
1 paprika(ngn grönsak)
Kolhydrater!!! Om du vill gå ner i vikt kan det vara bra att dra ner på kolhydraterna till kvällen, men inte annars. Om du vill upp i vikt, är det bara bra att ge kroppen något annat än protein att växa av också. En macka eller två, gröt med keso, ja vad som helst.
Överlag ser ditt schema rätt likt ut som mitt gjorde innan jag började hos min PT. Hans första kommentar då han läste igenom min matdagbok var att jag åt som om jag var på diet. Jag åt "rena" produkter, dvs. sådant som man vanligen äter då man deffar, men inget extra alls. Grejen är den att jag inte var på diet - tvärtom! Och samma sak gäller nu dig! Läs inga råd som gäller för personer som skall deffa eller annars gå ner i vikt - de gäller inte dig. Vill du ha tips på goda maträtter och snabba mellanmål och annat, läs igenom forumets "Matlagnings"-del. Där hittar du en massa gott, och samtidigt får du en bild av portionsstorlekarna. Dessutom kan du inte få några funderingar om att de recepten inte är bra - är de postade här, så är de det :eat:!
/Snorkis
Ps. Precis som Tolkia skrev tidigare tycker jag det vore JÄTTEVIKTIGT att du kom till en psykolog så snabbt som möjligt. Allt blir så mycket lättare då du har någon utomstående som verkligen förstår att prata med... Iof sig finns det ju nog flera här på kolo också, men inget slår face-to-face-chat i alla fall.
Nu skall jag för omväxlings skull INTE skriva en hel epistel. ...
Som sagt, näringsfysiologen jag var hos var bara ett sånt där engångs möte, inget man följer upp.(jag gjorde det ändå, gick dit en gång efter det också)
Hon sa även själv att hon tyckte det skule vara bra(?) om jag inte kom tillbaka, då det inte enligt henne var bra att hela tiden få hjälp och bekräftelse från ngn annan...
"Hela tiden"? Efter ETT återbesök och med två år av självsvält i ryggsäcken? Tolkias expertbyrå dissar härmed näringsfysiologen totalt för ovan citerade ASKORKADE uttalande och rekommenderar dig att hitta någon annan som kan/vill jobba med dig (dietisten på din vårdcentral borde kunna hjälpa dig om inte annat - hon/han behöver ju inte vara Sveriges ledande expert för att vara tillräckligt bra). SNARAST. Inte minst för att ha någon fysisk, "riktig" person att lufta din mat-vikt-och-ät-ångest inför.
Ja, sedan var det då det här med kalorier. Du återkommer till siffran 1400 som någon en normal kvinna med ett inte särskilt aktivt liv behöver per dag och jag undrar vad du baserar dina uträkningar på? Var har du hämtat mallen? Det finns en formel i någon sticky-tråd här på forumet, testa att räkna med den och se vad du kommer fram till. Vilken vikt har du räknat på för en "normal" kvinna? Och vad är "inaktiv" - även om man inte motionerar behöver man mer än vad som krävs för att täcka basalmetabolismen per dag, eftersom man ju faktiskt inte är sängliggande (och det är den aktivitetsgrad som BMR motsvarar). Att du f.ö. fortfarande inte precis kommer att vara stor när du når de 45 kg du sätter upp som ett lämpligt ideal behöver jag nog egentligen inte påpeka, för det tror jag att du redan vet. En hint förresten: Ganska många som postar matscheman här på forumet går på mer eller midnre uttalad diet (Beach 2005 i antågande ...), vilket ju kan vara en bidragande anleding till att du tycker att deras kosthåll avviker från "normalrekommendationerna". En och annan har dessutom inte heller en så frisk inställning till mat och ätande ... (nu svor jag väl i kyrkan förstås, men det var då igen lögn).
Avslutningsvis serveras här dagens überpräktiga tillrop: Komigenkomigenkomigenkomigenkomigenkomigen ...! :hbang:
Emmy The Fighter
2005-06-01, 19:45
Hejsan svejsan :) Jag är verkligen ingen expert på området, men har varit matfixerad några år. Började när jag började träna kampsport och skulle gå i en viss viktklass - de andra i klubben tyckte inte jag skulle gå i -68 när jag vägde drygt 64 kg utan satsa på -63 istället. I början gick det ju bra och jag gick ner till 60 kg när jag upptäckte hur lätt det var, och kom på att jag kunde gå i -59 nästa gång. Jag åt supernyttigt, superdisciplinerat och säkerligen alldeles för lite. Hade också koll på exakt hur många kalorier allt innehöll, kunde sitta och göra matlistor, skrev upp precis allt jag åt... I längden höll det inte utan jag började "hetsäta", kanske inte några enorma mängder men jag fick ångest och försökte "springa bort det" efteråt!
Egentligen är det först det senaste halvåret jag lärt mig att äta på ett avslappnat sätt, dvs. IGNORERA kcal-räknaren i huvudet! Detta är, tror jag, det allra viktigaste och säkert svåraste. Jag hade inte förstått hur mycket energi kroppen behövde. Nu äter jag så jag blir mätt varje dag och presterar bättre än någonsin i träningen, plus att jag mår grymt mycket bättre och - tro det eller ej - ligger stadigt på 60 kg till mina 170 cm. Det var inte farligt att äta mycket mat eller att sluta räkna hela tiden, kroppen behövde det..!
Jag har lyckats i alla fall så jag vet att det går... Även om jag aldrig gick så långt som du har gjort. Att våga släppa kontrollen är råsvårt!!! Men DET GÅR.
Försök låta bli att räkna. Det är det bästa råd jag kan ge.
Kram på dig och massor av lycka till!!!
To Snorkis: Tack för alla råd...Jag vet ju det där jag med..Att det är ju bara att lägga till mera mat så det blir extra, och det var ju bra mat du rekommenderade, så tack för det:)
Men grunden är väl rätt ok?
Har ju ändå tagit det från vad som "ska" vara bra mängder..(dock behöver jag inte mena för att öka i vikt för det, eller att jag inte behöver mera.)
För det förstår ju jag också, att det kan behövas extra, däremot nu när jag är så utmärglad så kommer jag ju få ett ganska stort överskott på det schemat jag skrev som antagligen resulterar i viktuppgång. (EVENTUELLT menar jag bara)
Men som jag sa tidigare: Följer man grunderna i hur man "ska"(se ") äta men att det sen inte räcker till, så får man ju lov att äta mer (så tack för alla råden igen.)
Och för att svara på vad Tolkia skrev om kcal...:Varför det var just 1400 kcal var för att uppladdningen visade det, ÄVEN när jag skrev in en hälsosammare vikt än den jag har nu (så jag baserade det inte på min otroligt dåliga undervikt.. Utan tog väl runt 45-50 kg.
Plus att det var 1400 kcal jag kom fram till att schemat blev, TROTS som sagt att jag följde rekommendationer för vad som bör bli upp mot 1800-2000 iaf... *screwy*
Men jag vill INTE hålla på med kcal, hoppas ni förstår, att det är ju för att det inte går ihop, att jag tar som man ska, men inte får fram det som bör, som sätter käppar i hjulet, för jag vill äta tillräckligt, det är därför rekommendationer kommer in i bilden, för dem ligger iaf på runt 2000 kcal, och i mitt nuvarande läge så blir ju det ett stort överskott för mig och det var ju det vi ville uppnå, eller hur? Det vara bara därför jag började prata om kalorierna, att jag slinter ngnstans i mina beräkningar FAST jag varit ärlig och tagit med allt som man "borde" i schemat... Ända jag ej tog med var 20 g mer utav riset på portionerna, för där brukar det diffa mellan 1/2 dl till 0.75 dl/portion, men det skiljer ju bara 50 kcal med risk att låta tjatig igen.
Jag menar inte att fastna i kalori tänket, jag ville bara visa på exemplen om varför jag fortsätter tänka på det, att det inte stämmer... Sen som sagt, säger jag inte att JAG inte kommer behöva mer än en normalviktig kvinna tex...Det får man ju kolla framöver... Men förstod ni bättre vad jag tänker på nu, att jag skulle vilja ha svar på det...
Hejsan svejsan :) Jag är verkligen ingen expert på området, men har varit matfixerad några år. Började när jag började träna kampsport och skulle gå i en viss viktklass - de andra i klubben tyckte inte jag skulle gå i -68 när jag vägde drygt 64 kg utan satsa på -63 istället. I början gick det ju bra och jag gick ner till 60 kg när jag upptäckte hur lätt det var, och kom på att jag kunde gå i -59 nästa gång. Jag åt supernyttigt, superdisciplinerat och säkerligen alldeles för lite. Hade också koll på exakt hur många kalorier allt innehöll, kunde sitta och göra matlistor, skrev upp precis allt jag åt... I längden höll det inte utan jag började "hetsäta", kanske inte några enorma mängder men jag fick ångest och försökte "springa bort det" efteråt!
Egentligen är det först det senaste halvåret jag lärt mig att äta på ett avslappnat sätt, dvs. IGNORERA kcal-räknaren i huvudet! Detta är, tror jag, det allra viktigaste och säkert svåraste. Jag hade inte förstått hur mycket energi kroppen behövde. Nu äter jag så jag blir mätt varje dag och presterar bättre än någonsin i träningen, plus att jag mår grymt mycket bättre och - tro det eller ej - ligger stadigt på 60 kg till mina 170 cm. Det var inte farligt att äta mycket mat eller att sluta räkna hela tiden, kroppen behövde det..!
Jag har lyckats i alla fall så jag vet att det går... Även om jag aldrig gick så långt som du har gjort. Att våga släppa kontrollen är råsvårt!!! Men DET GÅR.
Försök låta bli att räkna. Det är det bästa råd jag kan ge.
Kram på dig och massor av lycka till!!!
Jag tror på det jag också, att släpper man den där råkontrollen om vad man gör hela tiden, så har man kommit en lång bit på väg, men tills dess så måste jag ju samtidigt få i mig det jag bör få i mig, stor risk att om man inte har koll alls när man är i det skedet jag är i iaf, att jag då hamnar helt knasigt på mitt intag.
Att ha ngt slags upplägg där man vet hur mkt man ska ta då man ofta har en skev bild av saker är nog rätt viktigt för att återfå ngn slags balans tror jag...
Inte minst för att titta på och se hur mkt en människa faktiskt behöver.
Tack så jättemkt:)
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.