Visa fullständig version : Viktuppgång/träning/mathjälp
Oj, oj, oj, nu är det blottning som gäller. Skall dra hela historien från början i sammanfattad version.
Har tidigare ridit fälttävlan och sprungit orientering på elit-nivå och varit framgångsrik i båda grenarna. Levt livet och haft det allmänt väldigt trevligt.
Började hösten 03 när dåvarande hästen såldes att tänka på vikten och kom fram till att jag skulle dra bort ett par kilo, få ner fett% och öka konditionen. Sagt och gjort, jag lyckades genom löpträning och friskis&svettis pass. Ny häst i April.
Start stat november:
Tjej
Längd: 167 cm
Vikt: 58-57 kg
Då 16 år
Maj stat:
Vikt: 52 kg
Juni stat:
Vikt: 50-49 kg
Feb -05 stat:
Vikt: 39 kg :em:
Nuvarande stat:
Längd: 167 cm
Vikt: 42 kh
Nu 18 år
Och vad som hände sedan kan nog en femåring räkna ut... Maten tog överhanden, träningen blev fanatisk, en ond spiral var påbörjad och snurrade allt snabbare. Fick diagnosen anorexia nervosa i oktober, fick då tränings förbud från både hästen, F&S och löpningen, och är nu under behandling för detta. Har bra och dåliga dagar där motivationen går upp och ner. Har under våren varit ledig från gymnasiet och gått i sk. dagvård. Imorgon är denna slut och jag kommer förhoppningsvis så småningom in på avd.33 i Lund.
Har några konkreta frågor till er kroppskännare.
*Givetvis är det omöjligt att gå upp enbart i muskelmassa. (Allas våran dröm *innocent*) Men en sak begriper jag inte, hur skall vikten jag lägger på mig nu kunna generera i något annat än fettmassa om jag inte tränar? Att gå upp och veta att det inte bildas muskler utan enbart fett är "något" skrämmande.
* Har givetvis fuskat med både mat och näringsdrycker men försöker förmå mig själv att sluta, inte lätt när djävulen i en tar över. Skall ligga på ett kcal intag på ca 2000 kcal dagligen + tre närigsdrycker à 300kcal. (Fresubin Energy om ni undrar) http://www.fresenius-kabi.se/internet/kabi/se/fkintpub.nsf/AttachmentsByTitle/Produktblad+Fresubin+energy+drink/$FILE/Fresubin+energy+Drink.pdf Har aldrig fått i mig mer än max 2 st, fuskat bort den sista på ett eller annat sätt. Tycker nämligen att det är alldeles för mycket, har aldrig hört något annat än att + 500kcal per dag är lagom.
* Vad är en rimlig viktuppgång från min nuvarande undervikt, hastighetsmässigt alltså?
* Försökte lägga upp bilder från juni -04 och december -04 men det ville sig inte, de var för stora. Saknar bildbehandlingsprogram så jag undrar om någon vänlig själ hade velat hjälpa mig förminska dem? :bow:
Det var min historia i mycket förkortat format, något virrigt måste jag medge då jag inte ligger på min normala intellektuella nivå. Kommer troligtvis att fylla på med mera frågor senare.
Har några konkreta frågor till er kroppskännare.
*Givetvis är det omöjligt att gå upp enbart i muskelmassa. (Allas våran dröm *innocent*) Men en sak begriper jag inte, hur skall vikten jag lägger på mig nu kunna generera i något annat än fettmassa om jag inte tränar? Att gå upp och veta att det inte bildas muskler utan enbart fett är "något" skrämmande.
.
Om du nu är riktigt smal så är det väl ingen större fara gå upp lite i fett också? Borde inte enbart bli fett om du kan röra på dig lite osv. Om du nu har en bra vikt som du är nöjd med (och som inte är, ja, anorexiavikt) så är det bara äta så mycket du förbrukar.
* Har givetvis fuskat med både mat och näringsdrycker men försöker förmå mig själv att sluta, inte lätt när djävulen i en tar över. Skall ligga på ett kcal intag på ca 2000 kcal dagligen + tre närigsdrycker à 300kcal. (Fresubin Energy om ni undrar) http://www.fresenius-kabi.se/internet/kabi/se/fkintpub.nsf/AttachmentsByTitle/Produktblad+Fresubin+energy+drink/$FILE/Fresubin+energy+Drink.pdf Har aldrig fått i mig mer än max 2 st, fuskat bort den sista på ett eller annat sätt. Tycker nämligen att det är alldeles för mycket, har aldrig hört något annat än att + 500kcal per dag är lagom.
.
Nu har du ju lite specieltl fall så det är möjligt att det är därför du dricker dom där grejerna. Om du kan/vill så är det bättre med riktig/vettig mat. Om det inte funkar så självklart kör på den, ser att den är utvecklad för speciella ändamål. Som käk tycker jag inte den är särskillt bra, flytande maltodextrin..
* Vad är en rimlig viktuppgång från min nuvarande undervikt, hastighetsmässigt alltså?
.
För mycket är absolut inte bra i din situation. Max något kg i veckan skulle jag säga, men jag är ingen expert i området ätstörningar, dock känndes det väldigt fel att du går upp i vikt snabbt och får ätstörningar åt andra hållet.
* Försökte lägga upp bilder från juni -04 och december -04 men det ville sig inte, de var för stora. Saknar bildbehandlingsprogram så jag undrar om någon vänlig själ hade velat hjälpa mig förminska dem? :bow:
Det var min historia i mycket förkortat format, något virrigt måste jag medge då jag inte ligger på min normala intellektuella nivå. Kommer troligtvis att fylla på med mera frågor senare.
öppna i paint, sen gå in på bild och sen ändra/storlek.. sen bara ändra, spara och prova dig fram tills storleken är ok. Borde gå få lagom små utan att göra dom för små
Lycka till med viktuppgången osv
Nytt problem, får svaret "File Too Large. Limits are 640 x 640. Your file is 800 x 600. " What to do?
Nytt problem, får svaret "File Too Large. Limits are 640 x 640. Your file is 800 x 600. " What to do?
800 är bredden i pixlar 600 höjden.. med anrd ord den är för bred.. rekommenderar att du förminskar hela bilden istället tills 800 är <640
Fungerar det nu måhända?
Juli -04
http://www.kolozzeum.com/kolozzeum/attachment.php?attachmentid=16265&stc=1
Knappt 50kg här.
Dec -04
http://www.kolozzeum.com/kolozzeum/attachment.php?attachmentid=16263&stc=1
Tycker själv att jag tappat mer i muskelmassa sedan bilden men,men...
Fettecke
2005-04-28, 20:40
Jag tror som så att det är kanske lite fel att kolla muskelmängden då du redan är undernärd och väldigt tanig, mer fett på kroppen och väga inom rimliga gränser så kroppen mår bra av det, och ha hull som du kan träna sedan när du fått styr på kroppen...
Jag är ingen expert... men mitt tankesätt säger mig det att Anorexia är en sjukdom som botas genom att få mer fett på kroppen..., Du har inte så mkt att förlora med tanke på den situation du befinner dig i nu....
Mitt råd lyder som så att du igentligen bör släppa tankarna på träning under den tid du går upp, visst.. du kan ju röra dig och så, men inte sikta på att få muskler under den tid du går upp i vikt
Sikta på ditt primära mål, och ta ingen omväg dit.
När man äter upp sig så kommer en del av viktökningen att utgöras av muskler även om man inte tränar. Och jag har för mig att Grub (forumets kostexpert framför andra om du inte är bekant med honom än) skrivit någonstans att det gäller särskilt om man är smal. Dessutom gör det ju inte direkt något om du lägger på dig lite fett heller. Lycka till.
Tack för era svar. Försöker intala mig själv att det INTE är attraktivt att se ut såhär, det går lite halvtrögt får jag erkänna.
Tack för era svar. Försöker intala mig själv att det INTE är attraktivt att se ut såhär, det går lite halvtrögt får jag erkänna.
Jag ska vara ärlig och säga att det inte är särskilt attraktivt. Antar att du var ute efter sån respons?
Fettecke
2005-04-28, 21:02
Tack för era svar. Försöker intala mig själv att det INTE är attraktivt att se ut såhär, det går lite halvtrögt får jag erkänna.
Det där beror på dig, men ser du det som bättre peppning att se din kropp som oattraktiv så är det ju bra, tjejer har ju viss tendens att tycka illa om sin kropp, och sen gräva ner sig mer ?
Frågar du mig så är en bra vikt på en tjej/kvinna runt 60kg... svarvad sådan =D
du va säkert en pudding när du vägde 59kg =D
Mindre än 50kg är ju bara ben och senor =( inget vettigt alls...
Att gå upp och veta att det inte bildas muskler utan enbart fett är "något" skrämmande.
Har givetvis fuskat med både mat och näringsdrycker men försöker förmå mig själv att sluta, inte lätt när djävulen i en tar över.
Vad är en rimlig viktuppgång från min nuvarande undervikt, hastighetsmässigt alltså?
Det var min historia i mycket förkortat format, något virrigt måste jag medge då jag inte ligger på min normala intellektuella nivå. Kommer troligtvis att fylla på med mera frågor senare.
Det är bra att du går i behandling för din anorexi. Dock är det så att många kliniker brukar rekommendera att man INTE TRÄNAR under pågående behandling. (Kan vara kontraproduktivt). Ibland händer det att en anorexi blir till en bulimi (med träning som kompensation) istället. Har du inte berättat detta för din behandlare, tycker jag att du ska göra det omgående! Dels för att få hjälp med de rädslor du beskriver och dels för att du ska kunna få bästa möjliga vård utifrån dina egna förutsättningar. Det är du värd!
Behandlaren bör även i samråd med läkaren kunna räkna ut vilket näringsintag du bör ligga på för en bra/lagom viktuppgång, det har de säkert gjort - och ordinerat ND till dig utifrån dina förutsättningar. Att du struntar i dem är BARA DÅLIGT! De vet bättre än du i det här fallet. De gör det inte för att jävlas med dig, för att du ska "bli fet", utan för att du ska må bra.
Ta tag i behandlingen nu! Och gör det seriöst!
Tack för era svar. Försöker intala mig själv att det INTE är attraktivt att se ut såhär, det går lite halvtrögt får jag erkänna.
Att gå ner mer än när du vägde t.ex 50kg är ENDAST negativt tycker jag...
Men du kan ta dig ur det här! Ingenting är kört. :thumbup:
Bredband
2005-04-29, 11:01
Tack för era svar. Försöker intala mig själv att det INTE är attraktivt att se ut såhär, det går lite halvtrögt får jag erkänna.
Jag tror de flesta killar tycker du var attraktiv vid 50 kg. Såpass att de inte vågat prata med dig utan glott i smyg och skämts när du kommit på dem.
Det hade förmodligen gällt vid 60 kg också -- en kvinnas attraktivitet bestäms ju inte enbart av hennes magrutor.
Lite knepig lösning att förbjuda träning, visst att energin räcker längre då men det fungerar ju att träna "lite" och äta massor med.
Vad gäller vad som är attraktivt så är väl en "atletisk"/vältränad kropp snygg men bara för att defintionen finns där behöver ju inte kroppen vara välbyggd. Gjort samma dumhet själv även om det inte var till lika låga vikter. Du behöver väl inte hälla i dig maltodextrin heller om du inte vill det, kan väl käka mat du tycker är god och som fortfarande är näringsrik och ta det lite lugnare med träningen och försöka njuta av det istället och låta det ta den tid det tar. Nu i början kan du väl tillfälligt hålla ett lite högre tempo på viktuppgången tills vikten hamnar på en någorlunda hälsosam nivå.
Som Lyset påtalade så är en stor del av viktuppgången inte fett absolut inte underhudsfett. Jag har själv gått upp 20 kg på 3 mån när jag hittade mig själv, och jag såg fortfarande spinkig ut i andras ögon. Huruvida dessa vidriga energidrycker ska bytas mot vanlig mat som en del skriver vet jag inte men jag tvingade i mig 3 om dan. Att efter en måltid när man känner sig som en michelingubbe ändå tvinga i sig en förpackning kan vara det som behövs för att få rätsida på vikten.
Lycka till :thumbup:
Fredrik_
2005-04-29, 14:02
Tycker verkligen du ska lita på din läkare och dietist (hoppas landstinget fortfarande har råd att koppla in sådana också) och följa deras rekommendationer så långt som möjligt. Jag tror att skälet till det höga kaloriintaget är att så snabbt som möjligt komma bort från den egentligen hälsofarliga undervikten upp på mer "normala" nivåer. Vid viktuppgången kommer kroppen att prioritera viktigare saker än energilagring för framtiden och först och främst återställa mer nödvändiga funktioner.
Du verkar vara på god väg tillbaka och jag hoppas verkligen det fortsätter så :) Sen förstår jag att det måste vara frustrerande för någon som tränat på elitnivå att inte få träna alls.
hej!
Ville bara säga att jag nog befinner mig på samma nivå som dig. Det är spännande att läsa hur det går, det hjälper mig med. Har själv ett BMI på 15 nu, lågt blodtryck och puls, fast bra näringsvärden i kroppen annars. Har tidigare tränat volelyboll på elitnivå 15 h/veckan men har nu fått gå ner på styrketräning 3h/veckan samt nått bollpass. Helst vill ''de'' (skolsköterska, läkare...) att jaginte ska träna alls. Min viktnedgång har inte vänt än. Sist hos skosköterskan vägde jag 5 hg mindre och gången innan dess 1½ kg mindre. Inte bra alltså, grejen är att jag vet inte hur mkt mat jag ska äta ju! Jag har ökat på allt men det verkar tydligen inte hjälpa. Det är svårt att äta när man fast man vet att man SKA gå upp och att det ÄR okey att äta vanlig mat istället för den här superfettsnåla, kolhydratsnåla kosten jag är van vid får jag ändå dåligt samvete när jag äter den vanllga kosten, tex i skolan. En djävul som säger att det är fel mat liksom... Håller tummarna för dig, då vet jag ju att det finns hopp för mig med =)
Jag har varit i samma situation, jag åt i princip bara middag under 5-6års tid vilket totalt förstörde min kropp. Jag har lyckats gå upp 5kg ungefär sedan jag började träna för 6månader sedan, och det beror såklart på att jag kommit igång med fasta mattider.
Börja med att få upp ämnesomsättningen igen, sluta med allt socker eller undvik så mycket som möjligt. Säg hej då till glass, godis, snabbmat och annat skit! varför ska man äta sånt?!
Börja dagen med en promenad, det bör väl tillåtas dig? Ät rejält med frukost så magapperaturen kommer igång, och ät sedan helst lunch, mellanmål, middag och kvällsfika. Försök få i dig nyttigt fett, köp inte det där modelldiet-skisnacket om att man ska äta lite och inget fett. Det är mycket värre med juice pga. sockret än en ostbit på mackan, börja inte i fel ände. Keso, chreme fraiche etc. går att göra underverk i matlagningen med och håller du bara igång någotsånär är det inga problem med underhudsfettet.
Men ifall du nu verkligen inte får träna för att undvika att halka in i gamla mönster vågar jag inte uttala mig om något, jag är inte kostexpert. Jag kan säga att bara fasta mattider gjorde underverk för mig. Såhär ser min "diet" ut ifall det är till någon hjälp;
frukost: rejält med havregrynsgröt, lite sockerfri äppelmos och mjölk, två fiberrika mackor med kokta ägg. kaffe ibland om jag måste iväg tidigt.
lunch (jag gör lunchlådor): kyckling/fisk och pasta/potatis (potatis kokar jag upp kvällen innan och har i kylskåpet över natten -vips! långsamma kolisar). Här ser jag till att få i mig 1 liter vatten.
mellanmål: på träningsdagar har jag med mig fiberrik macka med två kokta ägg samt en banan som jag äter direkt efter träningen. annars kan du med fördel sätta i dig en banan och äpple eller vad du nu gillar.
middag: kyckling/fisk och pasta/potatis på träningsdagar, annars är jag inte så stennoga. Jag gillar falukorv och palt, jag försöker hålla en aspänd inställning till just min diet. Tycker det är trist att snöa in sig och bli helt manisk, det funkar för mig iaf. På träningsdagar dricker jag alltid min andra liter vatten här annars mjölk.
kvällsfika: tag vad du gillar, blir nyttiga matiga mackor för min del med grönt te eller mjölk.
Jaja, det var allt jag hade. Nu behöver du såklart inte hoppa rakt in på mitt spår, hitta din egen kost som fungerar för dig. Försök dock släppa fixeringen på fettfritt, och när du väl kan hålla en distans till träningen så börja sakteligt att röra på dig igen. En rask promenad är riktigt bra, man behöver inte köra stenhårt! det beror ju helt på vad du vill åstadkomma. Personligen tränar jag seriöst på gym sedan 3månader tillbaka ungefär, så jag äter rätt mycket. Du får hitta en balans som passar dig. Ha det bra!
1.Lite knepig lösning att förbjuda träning, visst att energin räcker längre då men det fungerar ju att träna "lite" och äta massor med.
2.kan väl käka mat du tycker är god och som fortfarande är näringsrik och ta det lite lugnare med träningen och försöka njuta av det istället och låta det ta den tid det tar.
3.Nu i början kan du väl tillfälligt hålla ett lite högre tempo på viktuppgången tills vikten hamnar på en någorlunda hälsosam nivå.
1. Handlar inte bara om att få energin att räcka längre, utan även att bryta tanke- och beteendemönster. Hjälpa personen att släppa den överdrivna kontrollen på in/ut-kalorier. Till en början brukar det vara svårt om man tillåter viss träning.
2. För många med AN är "god mat" sådan som är så snål på kalorier och fett som möjligt.
3. Går en person med AN i behandling har en läkare ordinerad ND o/e ett visst antal kal/dag och personen bör inte mixtra med detta på egen hand. Läkaren har bra koll på vad hon behöver.
En del av behandlingen handlar om att hjälpa henne släppa den överdrivna kontrollen, kan vara svårt att tillåta viss träning då.
Har själv ett BMI på 15 nu, lågt blodtryck och puls, fast bra näringsvärden i kroppen annars. Min viktnedgång har inte vänt än. Sist hos skosköterskan vägde jag 5 hg mindre och gången innan dess 1½ kg mindre.
Du kanske borde vända dig till någon med lite bättre koll på ätstörningar än skolsköterskan? Du skrev iofs att du har en läkare, men dom verkar inte ta detta på allvar. BMI 15 nu och på väg ner är inte okej.
Pelle, tror inte att heraso behöver detta i nuläget. Hon går i behandling och behöver inte mer skrämselpropaganda mot olika livsmedel...
Lita på att hennes läkare vet bäst och har ordinerat kaloriintag och ev motion utifrån herasos egna förutsättningar.
kanelbulle
2007-03-14, 22:56
Hej!
Var bara tvungen att säga en sak - DU ÄR INTE ENSAM MED DINA PROBLEM!!
Jag har själv råkat ut för nästan exakt samma grej, jag ska kortfatta det lite;
Har alltid varit atletisk och grymt sportintresserad, redan som barn (men dock på ett "normalt" sätt) Har både dansat, spelat fotboll, ridit (rider fortfarande och det är mitt absolut största intresse)
Sedan hände någonting för ungefär två år sen nu.. Jag har aldrig tyckt att jag har varit tjock, absolut inte, men det var bara någonting i mig som drev mig hårdare och hårdare och träningen tog över mitt liv mer och mer. Maten minskades i både mängd och energiinnehåll och motionen ökades mer och mer.
När jag fick de här knäppa idéerna vägde jag lite över 50 kg och var runt 1.67 cm lång - helt normalt tror jag. Vikten började naturligtvis att dala, min lägsta vikt har väl varit runt 40 kg skulle jag tro när det var som värst.
Det var min mamma som först började bli orolig och sedan resten av min familj, mina lärare, tränare, kompisar... Alla började prata med mig och få mig att inse att jag var sjuk.
Det svåra var för mig själv att inse det. Jag såg ju att jag hade blivit smalare, men samtidigt som jag ville gå upp i vikt kände jag mig på ett konstigt vis tillfredsställd av att se ut som jag gjorde.
Så småningom blev läkaren inkallad, och det bestämdes att jag efter ett par besök på sjukhuset skulle få sommaren på mig att gå upp i vikt och sedan göra ett återbesök till hösten för att checka av. Och resultatet var knappt synligt... Näringsdrycker rekommenderades - och köptes till mig.
Det är här jag är nu kan man säga - har hela familjen, alla kompisar, lärare, tränare och läkare bakom mig och det är nu det är hög tid för mig att visa att jag klarar att ta mig igenom det här. Men det är så svårt!!!
Du talar om en "djävul" som finns i dig, jag har en precis likadan. Vissa dagar försvinner den och jag får en enorm kämparglöd och varken maten eller träningen känns jobbig eller betungande. Men så svalnar glöden och jag får svårare att sitta still, tänker hela tiden på sätt att smygmotionera och träna, har stora problem med att äta onyttiga saker och mat i stora mängder... Mitt helvete (som dock inte känns som ett helvete när man är mitt i det - jag mår ju så himla bra av att träna) tar vid. Samtidigt som min högsta önskan är att bli normal igen (väger för tillfället ca 43-44 kg) och bli sötare och kunna använda linnen och bikini, är mitt enorma träningsbehov så stort att jag smyger och ljuger med både maten och träningen.
Har druckit mina näringsdrycker nu i snart två veckor, och lyckats gå upp nästan ett kilo (trots att jag har smygtränat en hel del) Jag har en vecka på mig nu att gå upp ytterliggare i vikt innan jag ska träffa skolsköterskan igen och min dom ska falla - ska jag behöva behandling, skippa skolidrotten, bli förbjuden att rida, eller ska jag lyckas ta mig igenom det här på ett betydligt skönare sätt genom måttlig träning och mer mat..? Bollen ligger hos mig och jag vet om det, trots det arbetar hjärnan ständigt med undanflykter och lögner.
En fruktansvärd sjukdom.
Nu ska jag inte prata mer om mig själv, och igentligen kan jag nog inte hjälpa dig heller. Ville bara liksom visa att det finns någon som är precis som du och vet vad du går igenom. Kanske kan vi stötta varandra?
Hoppas att det hjälper lite... Kram
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.