Vad är frihet?

[Big_Vik]

Vad är frihet för dig?

[JJ]

Inga kallingar och kilt.

[palme]

Få sätta på alla tjejer man ser på stan direkt på plats. Det är frihet.

[Ögat]

Vad är frihet för dig?
Det får jag tyvärr inte säga

[Grisen]

Vad är frihet för dig?

Har du fått en filosofiuppgift?

:)

[victor_n]

frihet är dom dagarna utan tjejen ;)
haha nerå men en frihet är när man känner att man inte behöver göra nått för allt e gjort för dagen så man kan göra va man vill resten av dagen! :)

[Gabber]

för mig är frihet den dagen då jag inte behöver tänka på mina släktingar. jag klarar inte av att tänka på om något kan hända de. jag tänker så varje dag om dåligt av att jag inte kan hindra det. den dagen de är helt borta är en hård frihet. hoppas någon förstår. alltså vill helst leva fången i cirkeln men kunna hjälpa.

[AngelLove]

gymmet...

[Semiramis]

Frihet för mig är att kunna försörja mig själv och leva mitt liv ungefär som jag vill, d v s att inte vara omgiven av alltför stränga sociala restriktioner och inte vara alltför beroende av andra.

[Cinna]

Att få leva ett självständigt liv utformat precis som jag vill ha det, utan allt för mycket måsten och tvång :)

[Piranha]

Känns inte som man fått uppleva riktig frihet än , ekonomi är knutet i det här såklart, man blir ju en slav under alla räkningar etc.


En dag så kanske ..

[B-jay]

frihet är dom dagarna utan tjejen ;)
haha nerå men en frihet är när man känner att man inte behöver göra nått för allt e gjort för dagen så man kan göra va man vill resten av dagen! :)

Kan hålla med dig där!
Det är ibland när tjejn jobbar kväll och man har klarat av alla sysslor för kvällen och bara kan ägna sig åt sig själv. :thumbup:

[The Mentor]

Makt är frihet. Ju mer makt, desto mer frihet.

[Survivor]

Att leva utan partner.

Stress som släpper efter ett avslutat arbete.

Vara på gymmet när alla sladdriga pensionärer är borta.

Ganska relativt egentligen, det där med frihet.

[Matte_Maiden]

Makt är frihet. Ju mer makt, desto mer frihet.

Så himla sant.

Frihet för mig är då man kan välja själv, vad det än har med att göra. Till exempel att vara ekonomiskt oberoende är en enorm frihet då det inte spelar någon roll huruvida du sprider slantarna.

[Solros]

http://www.viewonline.com/pages/editorials/images/american-flag.gif







:rolleyes:

[Rataxes]

Dylan sa: "A man is a success if he gets up in the morning and goes to bed at night and in between he does what he wants to do."

Det är ungefär den typen av frihet jag helst skulle vilja ha.

[AFanatic]

Makt är frihet. Ju mer makt, desto mer frihet.


Var i stort sett det jag tänkte skriva. Frihet innefattar makt och vice versa. Trist nog uppfattas begreppen oftast som dualistiska.

[ölobrännvin]

Jag går på Pirahnas linje att man aldrig är riktigt fri eftersom man hela tiden har räkningar och jobb och såna otäcka saker. Makt tror jag inte leder till frihet eftersom man då oftast har ett stort ansvar för nåt, ÄR Göran person fri ? Nej det tror jag inte .Men någon kanske kan utveckla teorin vidare ?
Frihet kan ju vara tillfällig som när man är ute och fiskar och slipper all stress och matlagning städning och så vidare för några timmar.....

[takjens]

Enda friheten jag upplevt va under en fjällvandring i abiskofjällen då kände man sig "fri"..

Det man skulle vilja uppleva är som Piranha sa.. ekonomisk oberoende ?! :cool:

[stahlberg]

Frihet kommer inifrån.

Det är klart att t.ex pengar eller makt PÅ ETT SÄTT kan ge en människa (ökad) frihet, en större frihet att göra vad man vill, eller frihet att behandla andra hur man vill.

För mig är dock frihet inte särskilt bunden till pengar. Jag kan naturligtvis inte köpa mig ett jetplan. Men så länge jag har tillräckligt med pengar är jag fri ändå.

Makt betyder inte frihet för mig. Jag har inget behov att tvinga någon slicka mina skor. Dessutom är det (i dagens västerländska samhälle) oftast just så, att frihet medför ansvar, och ansvar minskar friheten.

Jag kanske strävar efter pengar och (i viss mån) makt (= inflytande i sammanhang jag vill ha det). Men dessa strävanden har inget med frihet att göra.

Frihet är för mig att kunna göra det jag vill. Samtidigt betyder det ofta att jag väljer bort ett visst mått av frihet. Jag är fri att antingen 1) betala eller 2) inte betala mina räkningar. Väljer jag att betala dem väljer jag dock i viss mån bort friheten (att använda pentgarna till annat).

Den som har en familj (att ta ansvar för) har frivilligt valt att inskränka på sin frihet.

Vill jag mörda en person så kan jag 1) göra eller 2) inte göra detta. Gör jag det inte har jag frivilligt begränsat min frihet. Gör jag det - och blir fast - har jag visserligen gjort vad jag velat, men min frihet kommer troligen att begränsas rätt starkt (av andra). Här kommer förstås makten in i bilden : har jag tillräckligt med makt kan jag naturligtvis fritt välja mellan att mörda en annan människa eller inte.

Frågeställningen gällde vad frihet betyder FÖR MIG. För mig betyder frihet att kunna välja fritt vad jag vill göra. Men jag är fullt nöjd med att sakna den makt som skulle ge mig möjlighet att mörda vem som helst fritt, eller att köpa ett jetplan. Däremot är jag helt övertygad om att jag kan mörda om jag vill (utan att bli fast), och att jag - om jag offrar mycket tid på det - kan köpa ett jetplan i framtiden.

Jag är fullt nöjd med den begränsade frihet jag har, att fritt välja, och ibland vara tvungen att, eller t.om vilja välja bort en del av friheten ("byta ut den" mot t.ex ansvar). För mig betyder frihet frihet att välja fritt.

Blir jag allvarligt sjuk blir jag kanske t.ex sängbunden. Begränsar någon annan min frihet t.ex genom att spärra in mig i en cell är jag inte mera fri (att göra egna val). Jag har prövat på bägge, och tyckte inte om någotdera.

Så länge jag är frisk och fri är jag nöjd.

[Jan]

Enda friheten jag upplevt va under en fjällvandring i abiskofjällen då kände man sig "fri"..


:thumbup:

[The Mentor]

Men makt betyder ju mer än så, stahlberg. Makt är kraften som kuvar, kraften som dominerar och viljan som segrar. Makt är ju endast ett mått på förmågan att få sin vilja igenom. Ju mer makt man har, desto enklare är det att få sin vilja igenom, både när det gäller privata angelägenheter och sociala. Man kan ju, när allt kommer omkring, ha mer eller mindre makt även över sig själv. Jag skulle till och med vilja säga att det är hur vi maktar oss själva, alltså hur vi reglerar våra känsloyttringar; hanterar drifter såsom rädsla, aggression, o.s.v., som avgör hur pass bra vi är på att makta andra. En mentalt stark person, alltså en person mer mycket makt över sig själv, är ju med nödvändighet också en person som maktar andra och annat i sin omgivning. Makt handlar alltså först och sist om kontroll över tillvaron.

[sunkan]

När jag får göra vad jag vill, när jag vill, hur jag vill :thumbup:

[takjens]

:thumbup:


Underbart dära uppe..:) Lite jobbigt att gå 3mil/dag med en jävla massa packning.. men tvekar inte att åka tillbaka igen :D

[Fatalist]

Att inte ha en stat som styr vad man får och inte får göra

[AFanatic]

Men makt betyder ju mer än så, stahlberg. Makt är kraften som kuvar, kraften som dominerar och viljan som segrar. Makt är ju endast ett mått på förmågan att få sin vilja igenom. Ju mer makt man har, desto enklare är det att få sin vilja igenom, både när det gäller privata angelägenheter och sociala. Man kan ju, när allt kommer omkring, ha mer eller mindre makt även över sig själv. Jag skulle till och med vilja säga att det är hur vi maktar oss själva, alltså hur vi reglerar våra känsloyttringar; hanterar drifter såsom rädsla, aggression, o.s.v., som avgör hur pass bra vi är på att makta andra. En mentalt stark person, alltså en person mer mycket makt över sig själv, är ju med nödvändighet också en person som maktar andra och annat i sin omgivning. Makt handlar alltså först och sist om kontroll över tillvaron.


Samtidigt som den här personen, genom självdisciplinering, "maktar" andra som du uttrycker det, så blir den här personen maktad själv genom att från första början disciplinera sig - statens marionett om man så vill.

[Leon]

När jag får göra vad jag vill, när jag vill, hur jag vill :thumbup:
Håller med dig,kunde inte sagt det bättre själv!

[Matte_Maiden]

Att inte ha en stat som styr vad man får och inte får göra

För att i stället ha ett par starka ledare som slåss om makten och förtrycker oss vanliga?

[internethjälten]

Vad är frihet för dig?

...gratis bensin

[kimonque]

För att i stället ha ett par starka ledare som slåss om makten och förtrycker oss vanliga?

ja.. just det... :MrT: eller snarare en stat som inte bestämmer vad man får göra och inte få göra

[The Mentor]

Samtidigt som den här personen, genom självdisciplinering, "maktar" andra som du uttrycker det, så blir den här personen maktad själv genom att från första början disciplinera sig - statens marionett om man så vill.

Vilken person då? Självdisciplinering? Jag kanske hänger med, men förklara lite mer.

[kalle_banan]

frihet är att vara fri från egot. kan ni tänka er det?

[AFanatic]

Vilken person då? Självdisciplinering? Jag kanske hänger med, men förklara lite mer.


Personen, individen, folket, oss själva osv.

En starkt självdisciplinerande individ är, delvis, det samma för mig som en mentalt stark person är för dig. Dock lägger jag in att vi införlivar statens moral till vår egen och lever därefter, lite som blinda experter. Alltså vet jag inte riktigt om det är positivt, för oss, att vi disciplinerar oss själva, och frågan jag ställer mig är hur mkt makt vi har _egentligen_ när vi är på ett sätt enbart drönare...? Vad exakt är det för "kontroll" vi har anser du? Säger du att vi kan äga makt?

[The Mentor]

Personen, individen, folket, oss själva osv.

En starkt självdisciplinerande individ är, delvis, det samma för mig som en mentalt stark person är för dig. Dock lägger jag in att vi införlivar statens moral till vår egen och lever därefter, lite som blinda experter. Alltså vet jag inte riktigt om det är positivt, för oss, att vi disciplinerar oss själva, och frågan jag ställer mig är hur mkt makt vi har _egentligen_ när vi är på ett sätt enbart drönare...? Vad exakt är det för "kontroll" vi har anser du? Säger du att vi kan äga makt?

Nja, jag vet inte riktigt. Jag skulle väldigt gärna vilja att du förklarade lite mer ingående hur du menar med "disciplinering" - discplin i vilket avseende? uppfattat hur? ur vilket perspektiv? Jag tror att jag förstår dig, och därmed också håller med dig, men jag är inte helt säker på vad du menar.

Givetvis tror jag inte att man kan äga makt. Det är - och har också alltid varit - slavens uppfattning om makten: makten sedd endast som representation och medel för erkännande. Om man ser på hur ordet makt är utformat, vad det syftar på och vilken efterklang det lämnar efter sig måste man ju nästan dra den slutsatsen att det är slavar som har skapat det. Som du förmodligen ville säga kan man ju givetvis inte äga makt, man borde snarare säga att man maktar. Hade en förmän ande fått definiera ordet hade det nog blivit ett verb och inte ett substantiv.

Nationalencyklopedin säger följande om ordet:

makt, inom samhällsvetenskapen antingen handling, dvs. maktutövning eller förmåga, dvs. maktresurser.

Men är inte dessa resurserna just också handlingar? Det är lite som när vi säger att "åskan åskar" - det gör den ju inte! Det är en språkvillfarelse, "åska" beskriver ju ett skeende, ett händelseförlopp. Ett händelseförlopp kan ju liksom inte exekvera sig själv. Eller när vi säger att "kraften förorsakar" (det gör vi hela tiden inom fysiken) - också här stöter vi på en språkvillfarelse. Vi ser på verben som substantiv.

[The Mentor]

Jag hittade förresten citatet.

En mängd kraft är en exakt lika stor mängd drift, vilja och verkan – rättare sagt, den är inget annat än just denna drift, vilja och verkan själv, och blott genom förförelsen genom språket, [...] vilket förstår och missförstår all verkan som orsakan av en verkande, av ett 'subjekt', kan det synas annorlunda. På samma sätt nämligen som folk skiljer blixten från dess blixtrande och uppfattar det senare som handling, som verkan av ett subjekt, som kallas blixt, så skiljer folkmoralen också styrkan från styrkans yttringar, som om det bakom den starke fanns ett neutralt substrat vilket det stod fritt att visa styrka eller inte. Men det finns inget sådant substrat; det finns inte något 'vara' bakom handla, verka, bliva; 'den verkande' är blott tilldiktad verkan, – verkan är allt [...]
Naturforskarna gör inte saken bättre när de säger att 'kraften sätter i rörelse, kraften orsakar' och liknande, – hela vår vetenskap blir, trots sin kyla, trots sin frihet från affekter, fortfarande förförd av språket och kan inte göra sig av med de insmugglade missfostren 'subjekten' (atomen till exempel är ett sådant missfoster, likaså Kants 'ting i sig').

[Solros]

Den största frihet jag upplevt var när jag ensam reste runt i Sydost-Asien. Jag kunde göra precis vad jag ville. Det enda jag ägde var ryggsäcken bredvid mig.

Sådan fantastisk känsla att inte ha något eller någon som band mig vid någon fast punkt, inga förpliktelser, inga mobiler, inga chefer, bara jag.

[AFanatic]

Nja, jag vet inte riktigt. Jag skulle väldigt gärna vilja att du förklarade lite mer ingående hur du menar med "disciplinering" - discplin i vilket avseende? uppfattat hur? ur vilket perspektiv? Jag tror att jag förstår dig, och därmed också håller med dig, men jag är inte helt säker på vad du menar.

En sådan disciplinering som har sin grund i att gå från natur till kultur, där det gäller till varje pris att kontrollera det fysiska (kroppen) och hålla naturen så långt bort som möjligt går. I förlängd mening utgår den disciplineringen i att föra en allomfattande social kontroll. Där de styrande även utnyttjar oron för att komma att stå utanför samhället om man inte kan självdisciplinera sig till att vara kultiverad. Det finns både explicita och implicita meningar för vad som är rätt och fel, alltså ett ypperligt verktyg för att kunna styra moralen hos oss, då vi oftast vill befinna oss på "rätt" sida. Den "rätta" sidan blir då den sidan som staten talar varmt om och nödvändigtvis inte den sida vi vill stå på, men vi gör det för vi vill ändå inte hamna utanför samhället.

Med detta i åtanke, tycker jag det är intressant att du beskriver disciplinering som en sorts förutsättning för att kunna makta andra. Förvisso riktigt men samtidigt blir man maktad själv av sig själv, dock genom andras (statens) viljor att få dig att falla in i ledet. Och nej, man behöver säkerligen inte dra in statens vilja, utan bara utgå ifrån sin egen kontroll för att kunna makta andra.

Givetvis tror jag inte att man kan äga makt. Det är - och har också alltid varit - slavens uppfattning om makten: makten sedd endast som representation och medel för erkännande. Om man ser på hur ordet makt är utformat, vad det syftar på och vilken efterklang det lämnar efter sig måste man ju nästan dra den slutsatsen att det är slavar som har skapat det. Som du förmodligen ville säga kan man ju givetvis inte äga makt, man borde snarare säga att man maktar. Hade en förmän ande fått definiera ordet hade det nog blivit ett verb och inte ett substantiv.

Nej det trodde jag inte att du menade, ville bara ha ett förtydligande då jag inte känner för att uppfatta dig fel.

Men är inte dessa resurserna just också handlingar? Det är lite som när vi säger att "åskan åskar" - det gör den ju inte! Det är en språkvillfarelse, "åska" beskriver ju ett skeende, ett händelseförlopp. Ett händelseförlopp kan ju liksom inte exekvera sig själv. Eller när vi säger att "kraften förorsakar" (det gör vi hela tiden inom fysiken) - också här stöter vi på en språkvillfarelse. Vi ser på verben som substantiv.

Makt är situations- och relationsbundet...alltså något som sker mellan människor...så ser iaf jag på det. Alltså inget man kan äga. ;)

[RobbeliRobban]

Frihet är överskattat.

[backflash]

ska se hur bra det här blir på svenska :) ... grovt förenklat

Om jag kommer till en mängd dörrar och jag kan gå igenom vilken av dem jag vill, så att jag kommer till andra dörrar vilka jag likväl kan gå igenom utan obstruktion. Denna frihet kan vara limiterad genom att man blir tvingad genom dörrar på grund av tillhörighet osv, eller att staten låser vissa dörrar eftersom att träda genom dem är illegalt. Dock kanske man skulle kunna anta/utveckla att där finns något mellanting i denna synen på frihet, och det är om man med tal eller andra medel kan klara sig från just att bli tvingad genom en specifik dörr som var 'ämnad' för en från början, eller med en kofot bryter upp de dörrar som blivit låsta -vilket i sig, bokstavligt talat, kan leda till låsta dörrar.

[The Mentor]

AFanatic...

För ovanlighetens skull här på Kolozzeum håller jag med någon till fullo. Vi tänker ju exakt likadant (fast med den lilla skillnaden att du är bättre på att uttrycka det). Men jag ser mig faktiskt inte använda ordet "disciplinering" någonstans?

Med detta i åtanke, tycker jag det är intressant att du beskriver disciplinering som en sorts förutsättning för att kunna makta andra.

Exactly what do you mean by that?

[AFanatic]

AFanatic...

För ovanlighetens skull här på Kolozzeum håller jag med någon till fullo. Vi tänker ju exakt likadant (fast med den lilla skillnaden att du är bättre på att uttrycka det). Men jag ser mig faktiskt inte använda ordet "disciplinering" någonstans?

(The Mentor har legat med AFanatic)

Hmm nej det är sant...Jag måste gjort en "snabbprocessering" där av det du skrev och helt enkelt sammanfattat det i mina ord - (själv)disciplinering. Ha! Där ser man.


Exactly what do you mean by that?

Ja, det _jag_ kallar för (själv)disciplinering, beskriver du som en sorts förutsättning för att makta. Då jag i min förklaring skrev att just när man maktar andra har man från början maktat sig själv..och det tyckte jag var en aning lustigt. Vilket ekorrhjul.

[The Mentor]

(The Mentor har legat med AFanatic)

Sluta göra mig glad.

Ja, det _jag_ kallar för (själv)disciplinering, beskriver du som en sorts förutsättning för att makta. Då jag i min förklaring skrev att just när man maktar andra har man från början maktat sig själv..och det tyckte jag var en aning lustigt. Vilket ekorrhjul.

Ah, men alltså, med "makta sig själv" menade jag ju inte "självdisciplinering", tvärtom! Eller, inte nödvändigtvis tvärtom heller, men knappast så som du trodde att jag menade. Jag menade mer att vara en "stark" person, och det behöver ju inte innebära att man är disciplinerad.

Förresten, du läser Foucault?

[stahlberg]

The Mentor : Jag har bara läst ditt svar till mig tidigare, och kommenterar därför enbart detta.

På sätt och vis håller jag med dig - men inte helt.

Du säger, att en människa har mer eller mindre makt över sig själv, och att denna makt påverkar vilken makt (vilket inflytande) man har på andra. Människor har dock mycket liten makt över sig själva. I den mån våra drifter, rädslor, behov, begär är MEDVETNA kan vi naturligtvis påverka dem med vår vilja. Så långt har vi makt över oss själva.

Men en stor del av det som driver oss är OMEDVETET. Vi vet inte själva vad som styr våra känslor eller handlingar. Vi styrs långt av vårt omedvetna, och det som hindrar oss från att duka under för eller ge efter för våra drifter, rädslor eller begär är också omedvetet. Alla psykologiska försvarsmekanismer (t.ex projektion, identifikation, förnekelse, sublimering) styr - i betydligt högre grad än vår medvetna vilja - vårt beteende och våra känslor. Jag tycker, att den makt man har över sig själv bör vara medveten, viljestyrd - annars har vi inte "makt över makten (som styr oss)".

Också med vår medvetna, viljemässiga makt över oss själva är det lite skralt. Så länge vi lever i en bekant situation vet vi hur vi reagerar och kan i viss mån styra detta. Men när vi råkar i krissituationer - vi utsätts för våld eller hot om väld, vi blir sjuka, vi mister vår frihet, en nära anhörig dör, vi måste skiljas från en kär person osv - har vi betydligt svårare att "makta" över oss själva.

Ingen människa vet hur han reagerar i en krissituation. Många "starka" personer ändrar sig helt. En människa som tror han kommer att springa om han hamnar i ett knivslagsmål kan få oväntat mod. En annan, som är säker på att han klarar vilket knivslagsmål som helst, kan fly med benen på ryggen.

När vi EN GÅNG råkat ut för en kris, och vet hur vi reagerat, kan vi vara ganska säkra på att vi handlar på ETT LIKARTAT SÄTT nästa gång vi hamnar i en LIKNANDE KRIS.

Vår makt över oss själva är sist och slutligen mycket begränsad : den är begränsad av "vår viljemässiga" möjlighet att bestämma över oss, och av våra reaktioner i olika situationer, framförallt i kris.

[AFanatic]

Sluta göra mig glad.



Ah, men alltså, med "makta sig själv" menade jag ju inte "självdisciplinering", tvärtom! Eller, inte nödvändigtvis tvärtom heller, men knappast så som du trodde att jag menade. Jag menade mer att vara en "stark" person, och det behöver ju inte innebära att man är disciplinerad.

Förresten, du läser Foucault?


Jag förstår hur du menar (med stark person), men jag kan inte hjälpa det men jag ser den något manipulerande sidan av det hela och då från ett annat håll. Inte enbart individperspektiv med andra ord.

Det händer.

[Kimo]

Negativ frihet är viktigt, dvs. frihet FRÅN förtryck men man ska inte glömma den positiva friheten, möjligheterna att göra saker. Utan den har man inte en frihet värd namnet, bara att se på östra Tyskland där många idag längtar tillbaka till DDR-tiden eftersom de inte har någon positiv frihet idag.

Edit: Ett lästips är Sven-Eric Liedmans "Tankens lätthet, tingens tyngd" som är en utmärkt essä om frihetsbegreppet.

[stahlberg]

The Mentor : Om makt är förmågan att få igenom sin vilja, så tycker jag inte makt är kraft i dagens samhälle.

Det ska till ett förbannat stort mått av makt för att driva igenom sin vilja MED KRAFT (mot andra människors vilja) i dagens samhälle. De flesta människor saknar - åtminstone som enskilda individer - den typen av makt i vårt västerländska samhälle.

I den mån makt är att få sin vilja igenom, så är makt inte alls kraft utan TAKTIK. Man tar till olika taktiska metoder för att få igenom sin vilja. Vill jag styra andra människor kan jag naturligtvis ha någon form av "psykisk auktoritet" (rent allmänt ha auktoritet, eller ha auktoritet t.ex för att jag är expert på något). Då lyssnar människor lättare på mig och gör som jag säger.

Men detta räcker inte. Många människor lyssnar inte på auktoriteter. Andra - med en annan åsikt - kan ha lika mycket autkoritet.

Vill jag ÖVERTYGA EN ANNAN att handla som jag vill måste jag ta till TAKTIK. Jag kan naturligtvis vara arg, eller (bättre) låtsas vara det. Jag kan hota. Jag kan planera noga hur jag ska säga, och via diskussion och argumentation få igenom min vilja. Jag kan betala mutor. Jag kan vädja till den andras känslor : få honom att tycka synd om mig, att vilja hjälpa mig, att tycka om mig. Jag kan berömma eller uppmuntra honom. Det finns massor av metoder som är bättre än rent kraftmässigt maktspråk att få igenom sin vilja.

Många av de mäsnniskor i historien som haft tillräckligt med (ofta "nedärvd") makt för att styra andra med kraft, med våld har tvärtom varit svaga människor, som ofta hållit sig kvar vid makten bara för att andra - starkare - människor (utan nedärvd makt) ska kunna få makt själva.

Den enda makt jag personligen behöver är förmåga att få igenom min vilja i sammanhang jag tycker är viktiga - och då är taktik mycket bättre än kraft (annat än i mycket få specialsituationer).

Men för mig personligen är frihet inte makt över andra, utan möjligheten att få bestämma öfver mig själv.

[stahlberg]

Överdriven självdisciplin kan åtminstone ibland vara raka motsatsen till frihet. Överdriven självdisciplin hindrar ju en människa att handla efter hur han eller hon EGENTLIGEN VILL handla.

[AFanatic]

Överdriven självdisciplin kan åtminstone ibland vara raka motsatsen till frihet. Överdriven självdisciplin hindrar ju en människa att handla efter hur han eller hon EGENTLIGEN VILL handla.


Japp, men genom att underkuva sin egen "riktiga" vilja kan man "makta" andra (tydligen) och det är ju också en form av frihet. Man får sin vilja igenom fast via andra "kanaler".

[The Mentor]

Jag förstår hur du menar (med stark person), men jag kan inte hjälpa det men jag ser den något manipulerande sidan av det hela och då från ett annat håll. Inte enbart individperspektiv med andra ord.

Det händer.

Nä, och det med rätta. Vi är ju ändå när allt kommer omkring mer eller mindre förgiftade av folkmoralen och kulturen. Det har - med rätta - sagts att civilisationens företagna uppgift har ända från början varit att tämja djuret människan och liksom göra henne till ett husdjur - fri från allt vad hennes inneboende instinkter, drifter och enkelriktade viljor heter. Det är ju liksom det immoralismen går ut på; att dekonstruera alla konstruktioner och omvärdera alla värden.

Jag ska citera något en vän till mig skrev, det går in lite på det vi skrev.

"Icke-kommersiellt", vad betyder det egentligen?

Fredric Jameson inleder sin Postmodernism
or, The Cultural Logic of Late Capitalism med följande mening:

The last few years have been marked by an inverted millenarianism in which premonitions of the future, catastrophic or redemptive, have been replaced by senses of the end of this or that (the end of ideology, art, or social class; the "crisis" of Leninism, social democracy, or the welfare state, etc., etc.)

Men politiska krafter kan inte bara upphöra att existera. De maskerar sig, bemäktigar sig nya objekt och tillägnar sig nya begrepp. Tanken att de kan upphöra eller negeras är dialektisk, precis som teorin hos de olika strömningar Jameson exemplifierar med. Han menar att postmoderniteten, eller alltings kommersialisering, gör det omöjligt att längre tala om utsida och insida. Strömningar som surrealismen, leninismen med sitt klassmedvetande, socialdemokratin, Frankfurtskolan, osv bygger på att dela upp världen i en politisk och en ekonomisk sfär. En sfär av rena bruksvärden och en av rena bytesvärden, en urgammal marxistisk uppfattning som går tillbaka på Hegels gränsens dialektik - På jobbet kämpar man till sig sina två kopek till rubeln och på fritiden (i öververkligheten, i kulturen, i tankevärlden eller någon annanstans "utanför" kapitalet) agerar man politiskt. Så, när det blir svårare att klart definiera vad fritid är - när konst, välfärd, idéer, DNA-kod, upplevelser osv går att sälja och köpa, hamnar dessa strömningar i kris.

Men en kris är inte detsamma som ett slut, utan en intensiv fas av omvandling och anpassning. Uppdelnigen politiskt/ekonomiskt tas till en ny nivå. Partier ersätts av NGO:s, fabriker ersätts av internet, fackföreningar ersätts av försäkringsbolag och banker och alla dessa genomkorsar varandra på olika sätt. Men det neurotiska uppdelandet av världen i två motsatser upphör inte, det mångfaldigas och repeteras inuti NGO:s, företag, på internet osv. Efter en stund får vi Attac, rättvisemärkt kaffe och Creative Commons-licenser. Lawrence Lessig är alltså vad vi kan kalla en mikrososse, som vill kontrollera och stänga ute alla de små ekonomiska flöden som tränger in i hans politiska sfär.

Problemet är bara att "den politiska sfären", "det kommunikativa handlandet", "public domain" eller vad man nu väljer att kalla det, är något Lessig måste försvara. Det är knappast något som han försöker utvidga eller ser som en plattform för att postulera sina egna förutsättningar som Hegel hade sagt. De flesta open source-anhängarna ser t.ex. upphovsrätten som förutsättningen för sina projekt och försvarar den, istället för att se den som en fiende att angripa genom den öppna källkoden. Det är knappast som på Lenins, Per-Albins eller Bretons dagar, då samhället skulle förändras i grunden och de ekonomiska förutsättningarna för vårt handlande skulle underordnas det politiska handlandet.

Men trots att de var mer optimistiska, bar dessa föregångare till Creative Commons på ett djupare teoretiskt problem, som de även delar med licensen. Strategin att vara sin fiendes motsats är alltid reaktiv, eftersom motsatserna måste negera varandra. Därför delar de samma ursprung. De har samma varagrund, samma ontologiska förutsättningar. Istället för att bejaka ontologiska skillnader måste en sådan strategi underordna dem under en av de två motsatsernas auktoritet. Den måste skapa en linjär teleologisk historiesyn och förutsätta det allmännas bästa. Varken en sådan dialekisk moral producerad genom negation, eller liberal deontologi känns som särskilt lyckade strategier. Snarare än att underkasta oss olika ideal eller dogmer, vill vi ha en konstituerande strategi som griper in i och bemäktigar sig vårt egets varas konstitution. ”A critical ontology of ourselves” som Foucault kallar det.

Hur är då vårt vara beskaffat? Vi måste teckna dess genealogi och samtidigt lämna framtiden öppen för det oförutsägbara, för händelsen. Den sant kreativa, konstnärliga aspekten av att hela tiden konstituera vårt vara måste bejakas. Konst är inte negationen av det kommersiella, utan snarare själva den ontologiska terrängen för vårt handlande, vare sig det omfattas av varuformen eller inte. Att skapa något nytt av det förflutna. I den socialdemokratiska modellen är konst något negativt och uteslutande. En aktivitet som måste indefinieras och kontrolleras. Vissa får konstnärslön, medan andra är hänvisade till marknaden för att sälja sin arbetskraft. Men när uppdelningen mellan konst och marknad blir allt ihåligare, är inte svaret att försöka täta den med rättvisemärkt kaffe och Creative Commons-licenser. När konstitutionen av det ontologiska, produktionen av nya händelser, livet, blir oskiljaktligt från arbetet och blir ekonomins drivkraft måste svaret bli konstnärslön åt alla!

Och så fick han frågan: Internet ersätter fabriker? Hurdå? Internet är till för information, kommunikation och dataöverföring och allt detta sker i cyberrymden. Fabriker är till för att producera fysiska ting, såsom CD-skivor, nätverkskort, mat, kläder och andra förnödenheter utan vilka Internet inte skulle kunna existera. Jag förstår inte hur Internet skulle kunna ersätta fabriker?


Och svarade sålunda: Fabriken producerar inte bara bilar och tvättmaskiner, utan även en social relation. Själva kärnan i Marxs och framförallt Foucaults analys är att produktionen skapar arbetarnas subjektivitet. Den organiserar arbetarnas relationer med varandra, med tiden, med rummet, osv. Den kodar deras begär och får dem att begära sin egen exploatering.

Under moderniteten var den mänskliga subjektiviteten underordnad ett gigantiskt system av maskiner (fabriksmodellen). Det mänskliga samarbetet gjordes nödvändigt, men överbestämdes samtidigt av detta system. I skolan fick vi betyg på en skala så att si och så många elever skulle hamna på olika förutbestämda platser i samhällets produktion, alla arbetsplatser var uppbyggda som fabriker med sina panopticon, osv. Det var fabrikens maskiner och disciplin som bestämde hur vi skulle samarbeta.

Internet dyker upp ungefär samtidigt som fabrikssystemets stora kris. Det är en form av samarbete som är organiserat mer eller mindre autonomt från fabrikens maskiner och de disciplinära institutioner som försöker apa efter fabriken.

[stahlberg]

Självdisciplin kan OCKSÅ vara ett slags rädsla att vara sig själv. Man VILL vara annorlunda än man är och försöker styra sig till det, på bekostnad av både sin frihet och sin "lycka".

[The Mentor]

Jag håller också med dig stahlberg, i det mesta faktiskt. Men jag befarar att du inte riktigt har förstått min definition av ordet "makt". Min bild av ordet är väldigt abstrakt. Det är krafter med olika kvantitet som kuvar varandra. Det är krafter som bemäktigar sig andra krafter och styr dem eller befaller över dem. Slutsatsen blir alltså att "taktik" och "kraft" egentligen är samma sak, det krävs en viss kvantitet kraft för att producera en taktik, införliva den och få den att slå igenom.

[AFanatic]

Nä, och det med rätta. Vi är ju ändå när allt kommer omkring mer eller mindre förgiftade av folkmoralen och kulturen. Det har - med rätta - sagts att civilisationens företagna uppgift har ända från början varit att tämja djuret människan och liksom göra henne till ett husdjur - fri från allt vad hennes inneboende instinkter, drifter och enkelriktade viljor heter. Det är ju liksom det immoralismen går ut på; att dekonstruera alla konstruktioner och omvärdera alla värden.

Och svarade sålunda: Fabriken producerar inte bara bilar och tvättmaskiner, utan även en social relation. Själva kärnan i Marxs och framförallt Foucaults analys är att produktionen skapar arbetarnas subjektivitet. Den organiserar arbetarnas relationer med varandra, med tiden, med rummet, osv. Den kodar deras begär och får dem att begära sin egen exploatering.

Kan inte annat än att hålla med. (Gammal skåpmat så att säga...)

[The Mentor]

Does this mean unlimited sex?

[AFanatic]

Does this mean unlimited sex?


Consensus is not "A go!" :laugh:

[The Mentor]

Fan. ;D

Värt ett försök iaf.

[backflash]

Japp, men genom att underkuva sin egen "riktiga" vilja kan man "makta" andra (tydligen) och det är ju också en form av frihet. Man får sin vilja igenom fast via andra "kanaler".


då blir det engelska igen :) ... So this is like a conflict, inside the mind, as in the case with Berlin's higher and lower self? Or maybe, in a sense, more like Freuds 'Über-ich' and 'das Es', although I'm not that familiar with the latter ones ideas -hence the 'more'. But the contrasts between them should in a sense be the same, between the 'true' self wanting what is 'right' and the lower wanting something immediate.

Then, then it could be assumed that if those in the power positions of society -or outside of it- find, or invent, the 'true self' and find what is 'right', thus they might try to apply 'freedom' in a way that could resemble Jahanbegloos thoughts in: "[We] express your real wishes. You may think that you know what you want, but [we] … know you better than you know yourself, and provide you with what you would ask for if you recognised your “real needs” (in Warburton 2001,p 15). This could not have been said better by any PR- or advertisment guru, but in some sense it could also be applied to institutions such as schools and universities (also religious insts' but not as efficiently, in swe, due to privatization) that hold power to transfer 'knowledge' which is chosen by them in curriculums -presumably what they think is 'right'. Thereby, at least in a way, one feels the need, almost like an imperative, to learn what they have chosen to teach if one does not want to 'fail', and the inst. has further cemented -in a sense- what is 'right'.

[The Mentor]

yo backflash, she's mine. don't try to talk to her like that. i wuz there first. she liked my ideas better! punk. back off.

[backflash]

yo backflash, she's mine. don't try to talk to her like that. i wuz there first. she liked my ideas better! punk. back off.

*innocent*

:D

[The Mentor]

=) (it's kool tho, a br0ther h4s g0t 2 sh4re w1th h1z d0udz)

[AFanatic]

The Mentor: Can't blame you :D

backflash: That could be, but I'm not very fond of Freud, and his 'Über-ich' etc. In a sense it is like a conflict of mind, either you are aware of it, or not. It's all schait.

[Jan]

Underbart dära uppe..:) Lite jobbigt att gå 3mil/dag med en jävla massa packning.. men tvekar inte att åka tillbaka igen :D

Japp, underbart. Har varit och vandrat de två senaste sommrarna och ska göra det i sommar igen. 3 mil/dag tycker jag är i längsta laget, man måste ju hinna njuta av naturen också.