handdator

Visa fullständig version : Träning och stress


KIRE
2005-03-17, 13:23
Tänkte skapa en tråd om dett ganska intressant ämne.
Hur ligger det till egentligen med träning och stress?

Man har ju hört om att stress är negativt och bidrar till muskelnedbrytning osv
rent fysiologiskt.

Det jag snappat upp är ungefär att
man blir stressad - nervsystemet skickar signaler till sympatiska nervsystemet och det endokrina systemet pumpar ut hormoner. Mestadels kortisol har jag för mig men även adrenalin och noradrenalin.
Hur mycket påverkar detta? det är ju ett korttidsperspektiv eftersom kroppen måste åtgärda det. Men vad leder det vidare till? Muskelnedbrytning?
Nedsatt immunförsvar?

Även psykiskt måste det ju påverka negativt genom att motivationen sviktar
osv.

Vad har ni för tankar om detta? Kanske personliga erfarenheter ni vill dela med er av?

Vad kan man göra för att undvika stressen och vad är det egentligen som orsakar den?

jesse
2005-03-17, 13:28
Tänkte skapa en tråd om dett ganska intressant ämne.
Hur ligger det till egentligen med träning och stress?

Man har ju hört om att stress är negativt och bidrar till muskelnedbrytning osv
rent fysiologiskt.

Det jag snappat upp är ungefär att
man blir stressad - nervsystemet skickar signaler till sympatiska nervsystemet och det endokrina systemet pumpar ut hormoner. Mestadels kortisol har jag för mig men även adrenalin och noradrenalin.
Hur mycket påverkar detta? det är ju ett korttidsperspektiv eftersom kroppen måste åtgärda det. Men vad leder det vidare till? Muskelnedbrytning?
Nedsatt immunförsvar?

Även psykiskt måste det ju påverka negativt genom att motivationen sviktar
osv.

Vad har ni för tankar om detta? Kanske personliga erfarenheter ni vill dela med er av?

Vad kan man göra för att undvika stressen och vad är det egentligen som orsakar den?

De finns ju olika sorters stress, är de någon speciell du menar eller är de bara allmänt?

KIRE
2005-03-17, 13:32
De finns ju olika sorters stress, är de någon speciell du menar eller är de bara allmänt?

Vilka typer av stress finns det?

jesse
2005-03-17, 13:40
Att vi reagerar på stress som vi gör är ju något som lever kvar från de att vi levde som grottmänniskor. Då uppkom den vid hot, och ett antal reaktioner sker då i kroppen för att den ska förbereda sig för strid. Då handlade de ju om att slåss eller fly (fight or flight). Antingen så flydde man o sen va faran över, eller så slogs man tills hotet var borta eller man själv va död.
Problemet i dagens samhälle är ju de som gör att vi blir stressade inte alltid är något konkret som de va då, vi kan inte fly eller slåss på de sättet. Lyckas man då inte bli av med problemet lever man ju vidare med den här oron o spänningarna i kroppen, håller de på så länge så drabbas man av de som kallas långvarig negativ stress. Den långvariga stressen påverkar de mesta i kroppen negativt o säkerligen också muskeltillväxten.
Men sen hur mycket de som kallas, positiv stress, påverkar sånt som muskeltillväxt m.m. har jag ingen aning om. Men troligen borde de inte göra så stor skillnad eftersom reaktionen försvinner ganska snabbt.

jesse
2005-03-17, 13:44
Vilka typer av stress finns det?

Man kan ju stressa kroppen både fysiskt och psykiskt, sen brukar man ju prata om långvarig/kortvarig, positiv/negativ stress osv

Gabber
2005-03-17, 13:48
det lilla jag vet om stress är att den försvinner HELT när jag tränar seriöst och hårt. punkt slut.

KIRE
2005-03-17, 14:02
Att vi reagerar på stress som vi gör är ju något som lever kvar från de att vi levde som grottmänniskor. Då uppkom den vid hot, och ett antal reaktioner sker då i kroppen för att den ska förbereda sig för strid. Då handlade de ju om att slåss eller fly (fight or flight). Antingen så flydde man o sen va faran över, eller så slogs man tills hotet var borta eller man själv va död.
Problemet i dagens samhälle är ju de som gör att vi blir stressade inte alltid är något konkret som de va då, vi kan inte fly eller slåss på de sättet. Lyckas man då inte bli av med problemet lever man ju vidare med den här oron o spänningarna i kroppen, håller de på så länge så drabbas man av de som kallas långvarig negativ stress.
Men sen hur mycket de som kallas, positiv stress, påverkar sånt som muskeltillväxt m.m. har jag ingen aning om.


Man kan säga att grunden till hur stress upplevs i en situation är

1. Hur man uppfattar situationen (hotande, trevlig osv)
2. Dom resurser man har (kunskaper, talförmåga osv)
3. Konsekvenserna av situationen
4. Den personliga betydelsen alltså vad utfallet i situationen betyder för dig.

Sen beror det på

1. Vilken kontroll man har över situationen
2. Hur plötsligt den uppkommer
3. Under hur lång tid man utsätts

Alltså reagerar alla männsikor olika på samma sak eftersom alla har olika kunskap och resurser samt värderingar om vad som är viktigt för just dom osv.

Sedan lär det finnas kulturella skillnader, skillnader i socialt stöd och även biologiska faktorer som tex hur starka fysiologiska reaktioner man har som individ osv..

Och precis som du skriver så är orsaken till att många nuförtiden lider av stress att dom evolutionsmässigt utvecklade system kroppen har för att möta stressen inte är dimensionerade för den stressen som det moderna samhället skapar.

Därför är det ju relevant att ta upp detta ämne här då det påverkar oss alla.

Tex så kan man undra vad folk defenierar som stress egentligen?

DOm flesta tänker nog på att stress är att få många uppgifter på arbetet eller i skolan som måste vara klara snabbt tex. Den stressen är lätt att sätta fingret på.

Men den stress vi inte tänker på då? Hur påverkar den?

Tex påverkas ju stress av våra ideal. På detta forum finns det massor av folk som är stressade på grund av sina ideal. Vi vill se ut på ett visst sätt , komma i en viss form vid ett visst tillfälle osv. Denna stressen tänker man nog inte på i vardagen eller?

Så hur påverkar stressen oss egentligen *flex*

Baan
2005-03-17, 14:20
Men den stress vi inte tänker på då? Hur påverkar den?

Tex påverkas ju stress av våra ideal. På detta forum finns det massor av folk som är stressade på grund av sina ideal. Vi vill se ut på ett visst sätt , komma i en viss form vid ett visst tillfälle osv. Denna stressen tänker man nog inte på i vardagen eller?

Så hur påverkar stressen oss egentligen *flex*

jag skulle nog om inte likställa, i alla fall jämföra den emd den stressen du talade om som "märks", d v s mycket göra annars och man hinner helt enkelt inte med, vilket resulterar i att man mår dåligt, sjlävklart mest psykiskt. Detta är då vad som händer även om man inte når upp till sina ideal men visst inte tänker man på det som stress på det sättet. Problemet med det hela är att man lätt kan uppleva att man inte når någonstanns om man inte sätter mål, och oftast talas det ju om att man måste sätta rejäla mål så man har något att kämpa mot, men misslyckas man så mår man i regel ofta inte bra så det är lite dilemma där tycker jag ändå

jesse
2005-03-17, 14:24
Nu vet jag inte riktigt om ja är med här , men den stress som vi inte tänker på? är nog i så fall inte så stressande? eller menar du att vi påverkas av den utan att tänka på att det är en sorts av stress :confused:
Alltså att vi i så fall skulle vara "stressade" mycket oftare än vad vi själva tror?

Nu känns de som att jag rörde till de änne mer :D

KIRE
2005-03-17, 14:29
Nu vet jag inte riktigt om ja är med här , men den stress som vi inte tänker på? är nog i så fall inte så stressande? eller menar du att vi påverkas av den utan att tänka på att det är en sorts av stress :confused:
Alltså att vi i så fall skulle vara "stressade" mycket oftare än vad vi själva tror?

Nu känns de som att jag rörde till de änne mer :D


Hehe :D

Ja ungefär som du skrev menar jag. Att man blir stressad av saker utan att tänka på det. Jag tror att det är den typen av stress som leder till ätstörningar, tvångsbeteenden osv.

jesse
2005-03-17, 14:30
jag skulle nog om inte likställa, i alla fall jämföra den emd den stressen du talade om som "märks", d v s mycket göra annars och man hinner helt enkelt inte med, vilket resulterar i att man mår dåligt, sjlävklart mest psykiskt. Detta är då vad som händer även om man inte når upp till sina ideal men visst inte tänker man på det som stress på det sättet. Problemet med det hela är att man lätt kan uppleva att man inte når någonstanns om man inte sätter mål, och oftast talas det ju om att man måste sätta rejäla mål så man har något att kämpa mot, men misslyckas man så mår man i regel ofta inte bra så det är lite dilemma där tycker jag ändå

De där kan ju vara ganska knepigt, så fort man börjar sätta mål osv finns ju risken att man blir för prestationsinriktad vilket i sig skulle kunna bidra till en viss stress. Samtidigt så är de ju som du säger att vill man vara effektiv o få resultat (o vem vill inte de) så måste man ju sätta mål för de man gör. De blir ju en balansgång.

KIRE
2005-03-17, 14:34
jag skulle nog om inte likställa, i alla fall jämföra den emd den stressen du talade om som "märks", d v s mycket göra annars och man hinner helt enkelt inte med, vilket resulterar i att man mår dåligt, sjlävklart mest psykiskt. Detta är då vad som händer även om man inte når upp till sina ideal men visst inte tänker man på det som stress på det sättet. Problemet med det hela är att man lätt kan uppleva att man inte når någonstanns om man inte sätter mål, och oftast talas det ju om att man måste sätta rejäla mål så man har något att kämpa mot, men misslyckas man så mår man i regel ofta inte bra så det är lite dilemma där tycker jag ändå

Det där är intressant.
Hur sätter man upp ett mål så att det blir lagom stressande?
Det finns ju som nämnts här tidigare positiv stress. Stress som
gör att man presterar bättre men inte mår dåligt av den.
Därför bör man sätta upp sina mål så att dom är lagom stressande för
att uppnå dom och må bra under tiden. Men hur fan defenierar man lagom stressande då? :)

Sedan är det intressant att slå fast hur man ska göra om man inte
lyckats nå sitt mål man satt upp. Är det att föredra att förtränga det så att
situationen inte blir lika emotionellt stressande längre? Kan inte det leda till mer stress när man sedan väl måste konfronteras med verkligheten?

Det är mycket med det här, kanske skulle döpt tråden till KIRES psykologihörna eller nått istället :D

jesse
2005-03-17, 14:49
Det där är intressant.
Hur sätter man upp ett mål så att det blir lagom stressande?
Det finns ju som nämnts här tidigare positiv stress. Stress som
gör att man presterar bättre men inte mår dåligt av den.
Därför bör man sätta upp sina mål så att dom är lagom stressande för
att uppnå dom och må bra under tiden. Men hur fan defenierar man lagom stressande då? :)

Sedan är det intressant att slå fast hur man ska göra om man inte
lyckats nå sitt mål man satt upp. Är det att föredra att förtränga det så att
situationen inte blir lika emotionellt stressande längre? Kan inte det leda till mer stress när man sedan väl måste konfronteras med verkligheten?

Det är mycket med det här, kanske skulle döpt tråden till KIRES psykologihörna eller nått istället :D

haha, men när de gäller o sätta mål så bör man ju försöka sätta många små mål på vägen till sitt slutmål, på de sättet vet du hela tiden om din tidsplan håller och du ser också snabbt om du måste ta och ändra målsättning. Dessutom får du ju då också små positiva kickar på vägen till ditt stora mål samtidigt som ett misslyckat resultat vid ett "delmål" inte känns lika avgörande.

Baan
2005-03-17, 14:54
haha, men när de gäller o sätta mål så bör man ju försöka sätta många små mål på vägen till sitt slutmål, på de sättet vet du hela tiden om din tidsplan håller och du ser också snabbt om du måste ta och ändra målsättning. Dessutom får du ju då också små positiva kickar på vägen till ditt stora mål samtidigt som ett misslyckat resultat vid ett "delmål" inte känns lika avgörande.

preics och riktigt vettiga mål är ju nyckeln också, dock som sagt innan av andra så är det ju svårt veta exakt vad man kan tänkas kunna prestera. Sen är ju problemet hur ta hand om misslyckande, att bara rycka på axlarna tycker jag låter lite som "skitsamma" och då känns det som man inte ens bryr kig om att kämpa eftersom dte inte spelar så stor rioll för en själv om man misslyckas, å andra sidan om man nu överdrivet ger sig på att lyckas och misslyckas så vet jag inget enkelt sätt att ta hand om det hela och dom negativa effekterna, kanske försöka dra lärdom av misslyckandet och sporra sig själv till att försöka igen, ännu hårdare? Det är väl det bästa men lättare sagt än gjort tror jag

AngelLove
2005-03-17, 15:10
Efter ett tag kommer även den positiva stressen att påverka dig negativt....

KIRE
2005-03-17, 15:12
Efter ett tag kommer även den positiva stressen att påverka dig negativt....

På vilket sätt tänker du då?
Hur ska man göra för att undvika detta?

Vilket strategi tycker du man ska ha när man sätter sina mål?

jesse
2005-03-17, 15:20
preics och riktigt vettiga mål är ju nyckeln också, dock som sagt innan av andra så är det ju svårt veta exakt vad man kan tänkas kunna prestera. Sen är ju problemet hur ta hand om misslyckande, att bara rycka på axlarna tycker jag låter lite som "skitsamma" och då känns det som man inte ens bryr kig om att kämpa eftersom dte inte spelar så stor rioll för en själv om man misslyckas, å andra sidan om man nu överdrivet ger sig på att lyckas och misslyckas så vet jag inget enkelt sätt att ta hand om det hela och dom negativa effekterna, kanske försöka dra lärdom av misslyckandet och sporra sig själv till att försöka igen, ännu hårdare? Det är väl det bästa men lättare sagt än gjort tror jag


I grunden gäller de att man har en trygg omgiving.
Ska man ge sig på något som kommer att ta väldigt mycket tid och risken finns att du kommer att misslyckas, så bör du ju ha något att falla tillbaka på för att inte "misslyckandet ska bli för kraftigt.

Om man tar en tonåring som satsar på att bli proffs i en idrott som ex. Han kommer ju vara tvungen att lägga väldigt mycket tid på sin idrott om han ska ha chans att lyckas men han bör ju samtidigt inte försaka sina nära o kära. Dessutom måste han ju försöka sköta sin skolgång som är hans livlina.
Kombinationen kan ibland vara omöjlig och ibland måste man kankse chansa om man verkligen har bestämt sig för att satsa allt på någonting men skulle man då misslyckas med sitt mål blir de ju ödestigert. Han kommer att ha förlorat många av sina vänner m.m. och står då helt tomhänt. Stressen/pressen kan ju bli väldigt stor om han kommer i en sån situation, även under själva satsningen om han vet vad om står på spel.

Ovanstående situation är ju ganska extrem men de är ända ganska måga som ställs inför sådana situationer. Men för en "medelsvensson" gäller de ju helt enkelt att ha en balans mellan sin satsning (vad de nu än gäller), vänner o familj, och även andra intressen.
Misslyckanden kommer ju alltid, så de gäller bara o ta lärdom av dom och sen släppa de, man bör nog inte vara för perfektionistisk, utan tillåta sig själv att misslyckas då o då.

jesse
2005-03-17, 15:27
På vilket sätt tänker du då?
Hur ska man göra för att undvika detta?

Vilket strategi tycker du man ska ha när man sätter sina mål?

Positiv stress kan vara lite lurig.
Du knaske håller ett högt tempo på jobbet och är hela tiden på G. Du trivs bra med ditt jobb och jobbar kankse mer än vad du borde bara för att du tycker att du mår bra av de.
De kan man kalla för en slags positiv stress, men grejen är att du kanske inte tar dig tid o göra/tänka på andra saker som alla människor behöver göra ibland. Ju längre tid de håller på, ju större chans är de att den positiva stressen blir en negativ stress.
Alla former av stress tenderar att påverka kroppen negativt om dom blir för långvariga.

KIRE
2005-03-17, 15:33
I grunden gäller de att man har en trygg omgiving.
Ska man ge sig på något som kommer att ta väldigt mycket tid och risken finns att du kommer att misslyckas, så bör du ju ha något att falla tillbaka på för att inte "misslyckandet ska bli för kraftigt.

Om man tar en tonåring som satsar på att bli proffs i en idrott som ex. Han kommer ju vara tvungen att lägga väldigt mycket tid på sin idrott om han ska ha chans att lyckas men han bör ju samtidigt inte försaka sina nära o kära. Dessutom måste han ju försöka sköta sin skolgång som är hans livlina.
Kombinationen kan ibland vara omöjlig och ibland måste man kankse chansa om man verkligen har bestämt sig för att satsa allt på någonting men skulle man då misslyckas med sitt mål blir de ju ödestigert. Han kommer att ha förlorat många av sina vänner m.m. och står då helt tomhänt. Stressen/pressen kan ju bli väldigt stor om han kommer i en sån situation, även under själva satsningen om han vet vad om står på spel.

Ovanstående situation är ju ganska extrem men de är ända ganska måga som ställs inför sådana situationer. Men för en "medelsvensson" gäller de ju helt enkelt att ha en balans mellan sin satsning (vad de nu än gäller), vänner o familj, och även andra intressen.
Misslyckanden kommer ju alltid, så de gäller bara o ta lärdom av dom och sen släppa de, man bör nog inte vara för perfektionistisk, utan tillåta sig själv att misslyckas då o då.


Det där var ett jävligt bra inlägg!

Grunderna i stresshantering är just att man har socialt stöd att falla tillbaka på samt att man visar engagemang och är bra på att kontrollera sin situation.
Situationer man inte är kapabel att kontrollera är jävligt stressande.
Sedan måste man tro på sig själv och ha förmågan att tro att man verkligen kan lyckas. Man bör vara optimist och se ljust på framtiden för att kunna se lösningar på problem. Dessutom bör man skapa förutsättningar för att känna att saker verkligen är värda att anstränga sig för. Man måste ha synsättet att livet har en mening i stort.

KIRE
2005-03-17, 15:53
Det sitter säkert hundratals personer i Herr nilssons situation och läser här så..

Exempel

Herr nilsson är överviktig. Han ser detta som ett stort problem.
Han har inget stöd hemifrån för hans föräldrar är separerade
och hans mamma som han bor hos har ingen sympati för honom.
Han har inte så mycket kompisar i skolan heller för han är inte
speciellt popuär eller pratglad.
Hans skolkamrater retas med honom och han trivs inte med sig
själv. Hans mål är att gå ner i vikt för han är övertygad om att
det är lösningen på hans problem. Hans problem består i att han
är deprimerad på grund av sin övervikt(han vill inte vara överviktig)
och att han har högt blodtryck samt ett dåligt knä. Alla dessa faktorer gör att han vill gå ner i vikt så snabbt som möjligt. Men han vet inte hur han ska göra. Dom gånger han försökt har han alltid misslyckats.

Denna situation är väldigt stressande för herr nilsson eftersom
han värderar viktnedgången högt, han kan inte kontrollera situationen, hans resurser(kunskap om viktnedgång/träning/kost) är knappa, dessutom upplever han sin nuvarande situation som otrevlig eftersom han inte trivs med sig själv och hans skolkamrater är dumma mot honom frekvent. Han har litet eller inget socialt stöd att falla tillbaka på heller.

Vad ska herr nilsson ta sig till?

Läsa grubs deffguide och sedan köra stenhårt?
Tror ni det fungerar *rolleyes*

Hur ska han först och främst hantera stressen så att hans livssituation i övrigt blir kontrollerbar och han får möjlighet att fokusera lite energi åt att
lära sig mer om träning/träna osv ?

AFanatic
2005-03-17, 17:43
Nu ska vi se om vi kan väcka lite liv i de små grå.

Långvarig stress rubbar balansen mellan nedbrytande - och uppbyggande processer (ex. förhindrad sekretion av tillväxt- och könshormoner). Annat som händer: glukosmetabolismen, ökad kalciumtoxicitet, nervcellsförlust..osv.
De förhöjda kortisolnivåerna kan i sin tur leda till det metabola syndromet. Runt 60 % av alla sjukdomar är i grund och botten stressrelaterade.

Kortvarig stress då NA utsöndras och vita blodkroppar mobiliseras, kan vara situationer som hoppa byngyjump, tentastress osv.

Långvarig stress i form av arbetslöshet, ensamhet, ngn man känner dör kan leda till ett försämrat immunförsvar (ex. mördarceller minskar i antalet). Kortisol har en hämmande effekt på IF, därmed är kronisk stress icke bra åter igen. Även låga nivåer av serotonin kan hämma IF iom att det påverkar T-celler (framför allt då hos de som har depression).

En del säger att träningens effekter på immunförsvaret (IF) är starkare än psykisk stress. Träning förbättrar ju som sagt IF. Det är en liknande mobilisering av vita blodkroppar som sker efter ett träningspass som vid akut ps. stress(se bungyjump). Långsiktig träning stärker IF, då i hänseende till bland annat antalet immunceller. Vid intensivt arbete så uppstår ju det "öppna fönstret"...funktionen hos och antalet av immunceller minskar. Man blir lättare mottaglig för infektioner, förkylningar etc. Därför är det så viktigt med rätt kost och vila.

:sleep: