Träna bort konflikträdsla?

[Pellefant]

Hej,

Hur tränar man bort sin enorma konflikträdsla? *rolleyes*

[Yooo]

Träna tungt som fan och kör mycket HIIT så testosteron-nivåerna skjuter i höjden.

[raZmus]

Hahah

[Pretender]

låååål

[stahlberg]

Personligen tror jag att konflikträdsla bottnar i osäkerhet, eller brist på självsäkerhet. Är man självsäker bryr man sig inte om ifall man blir i konflikt med andra.

Tror dock att både självsäkerhet och konflikträdsla går att träna in resp. bort, åtminstone i viss mån.

Jag vet inte hur man ska träna bort konflikträdsla. Men jag kan tänka mig att det bygger på att man helt enkelt medvetet försöker stå på sig. Detta gör man väl företrädesvis i sådana "angelägenheter" som betyder mycket för en, då är det lättare både att säga sin egen mening och att försvara den.

[Pudzianovski]

Hej,

Hur tränar man bort sin enorma konflikträdsla? *rolleyes*

http://www.geoffthompson.com/books/Books_Fear.htm

[Krokodil]

Ett ganska framgångsrikt sätt att komma till tals med fobier eller överdrivna rädslor är helt enkelt att utsätta sig för dem. Det går säkert att få hjälp med att hitta en teknik som passar dig om du tar kontakt med en psykolog.

[AFanatic]

Vill man bli älskad av alla är man nog inte sen med att försöka ligga så många som möjligt till lags, det är en del av konflikträdsla.

[stahlberg]

Man blir mycket mera respekterad om man säger sin mening och vågar stå för den. Tror inte man blir älskad om man alltid håller med, kanske omtyckt som en sådan som inte säger emot, men detta är inte samma som att blu uppskattad.

[AFanatic]

Det finns två perspektiv:

Inre (individens)
Yttre (alla andras)


Det jag syftade på var individens. Och som säkert du vet så är kanske inte den som är "drabbad" av konflikträdsla medveten om hur h*n agerar och tänker.

Självklart får vi hoppas att individen blir av med det och vågar stå för sina åsikter och därmed respekterad, men detta är från andras perspektiv. Håller man alltid med så, nej jag tror inte heller man blir älskad då, utan bara blir ett irritationsmoment; hur kul är det att diskutera med någon som aldrig kommer med "egna" tankar?

[Griip]

Ståhlberg, av dem ytliga människorna(majoriteten) så tror jag faktiskt visst att man blir mer älskad av att vara alla till lags än tvärtom. Gäller bara att försöka att inte umgås med dessa människor ;)

[TommyBoy]

Börja jobba i dörren på ett undgomsdisco...

Konflikter en gång i kvarten, snacka om kognitiv beteendeterapi!

[Pellefant]

Börja jobba i dörren på ett undgomsdisco...

Konflikter en gång i kvarten, snacka om kognitiv beteendeterapi!

Men då skulle jag släppa in varendra unge ju, även de fulla. :cryout: :confused:

Tack för alla råd. Ska leta upp den där boken.

[stahlberg]

Griip : Det är möjligt. Men det är inte säkert.

Håller man alltid med blir man kankse omtyckt som en "medhållare" som inte säger emot. Men står man på sig blir man uppskattad ochn respekterad för detta, och folk vet att man verkligen tycker som de när man håller med. Man blir mao omtyckt som ärlig.

Nu är det ju så, åtminstone för mig, att jag ibland lyssnar till vad folk säger, försöker förstå vad de menar, kanske frågar hur de tycker. Alla gånger uttalar jag inte min egen åsikt i frågan (oberoende jag håller med eller tycker annorlunda). Sådana gånger tror jag man UPPFATTAS hålla med, fastän man inte gör det.

De gånger man "står på sig" kan det naturligtvis leda till konflikt. Mig stör det inte, jag gillar konflikter. Men de som är RÄDDA för konflikter borde öva sig i att klara av dem.

[snej]

Tryck i dej massa oxar och annat farligt så du blir jätteaggressiv och våldsam, då kommmer du få RESPEKT :thumbup:

[AFanatic]

Kan även bli så att om man inte gör sin åsikt hörd (även fast man håller med i det som sägs), att andra börjar uppfatta en som en "outsider", då den som tiger kan uppfattas ha en annan åsikt. Tyst medhåll behöver inte vara just medhåll.