Överträning? What to do?

[johnnytex]

Har gått här hemme nu i en vecka med oerhörd trötthet och matthet i kroppen. Ibland blir jag varm och känner mig nästan febrig. Jag orkar inte mkt mer än någon liten gångrunda om dagen. Sedan blir jag trött och vill helst vila. Jag känner mig inte alls deppig lr minskad appitit som jag sett stått listad på vissa "övertränings-listor". Känner heller inget halsont lr snorig lr så. Men börjar snart bli lite "ledsen" över att inte kunna träna.

Jag började känna detta efter några veckor ganska intensiv träning, med PB på så gott som varje pass. Växte riktigt fint och gjorde mina bästa ökningar någonsin, och så kommer det här :(

Vad bör man göra? Det rör sig om överträning lr? Bör man köra lätta typ ut och gå lr ska man helt sova järnet, lr what to do? Några speciella kostupplägg för detta? Några vitaminer/mineraler lr nåt? Please. Skit jobbigt :cryout:

[Fatalist]

Ät mycket, vila mycket och ta ledigt från träningen en vecka eller så - hade jag gjort

[johnnytex]

Ät mycket, vila mycket och ta ledigt från träningen en vecka eller så - hade jag gjort

Ja hur är det med maten. Samma regler som vid träning, lr ska man skära ner på typ kolisar lr liknaden då jag inte utför någon fysik aktivitet förutom lyfter på fjärrkontrollen någon gång i timmen :cryout:

[z_bumbi]

Ja hur är det med maten. Samma regler som vid träning, lr ska man skära ner på typ kolisar lr liknaden då jag inte utför någon fysik aktivitet förutom lyfter på fjärrkontrollen någon gång i timmen :cryout:

Enligt mig så, minska för för allt i världen inte på maten.
Ett skäl till att man kan bli övertränad/sliten är att man äter för lite och då behöver kroppen energi för att ladda om.
Är maten inte en bidragande orsak till att du känner dig slitet så behöver kroppen i alla fall näringen för att ladda om..

[King Grub]

Ja hur är det med maten. Samma regler som vid träning, lr ska man skära ner på typ kolisar lr liknaden då jag inte utför någon fysik aktivitet förutom lyfter på fjärrkontrollen någon gång i timmen :cryout:

Är det frågan om ett par vilodagar kan du fortsätta äta som vanligt och räkna dessa dagar som uppladdningsdagar. En veckas tid i vila finns ingen anledning att fortsätta trycka i sig lika mycket kolhydrat som om du hade tränat; glykogendepåerna kommer att fyllas och ett alltför stort överskott har du ingen glädje av, om man undantar fettcellerna. Du återhämtar dig inte bättre i soffan av att överäta kolhydrater, när du är påfylld. Räkna ut ditt energibehov utan träning och lägg dig på det intaget (protein och fett kan vara desamma: cirka 2 g per kilo kroppsvikt protein och 1 fram fett/kilo), med ett litet energiöverskott om du vill försäkra dig om att inte tappa muskler. Ett underskott skall du akta dig för om du vill komma ur överträningen.

[johnnytex]

Är det frågan om ett par vilodagar kan du fortsätta äta som vanligt och räkna dessa dagar som uppladdningsdagar. En veckas tid i vila finns ingen anledning att fortsätta trycka i sig lika mycket kolhydrat som om du hade tränat; glykogendepåerna kommer att fyllas och ett alltför stort överskott har du ingen glädje av, om man undantar fettcellerna. Du återhämtar dig inte bättre i soffan av att överäta kolhydrater, när du är påfylld. Räkna ut ditt energibehov utan träning och lägg dig på det intaget (protein och fett kan vara desamma: cirka 2 g per kilo kroppsvikt protein och 1 fram fett/kilo), med ett litet energiöverskott om du vill försäkra dig om att inte tappa muskler.

Nä det handlar inte om några vilodagar, det handlar, än så länge om, en "ivalid-vecka". Nä men seriöst jag känner mig helt förfallen ungefär. Utmattad och trött. Men jag drar ner aningen på kolisarna då. Har tidigare kört cirka 3,5g/kg. Kanske ska gå ner på 2,5 istället då.

Något annat man kan tänka på? Ska man satsa på någon vitamin. Hur är det med fysik anträning, ska jag gå ut och försöka röra på mig så mkt jag orkar eller? Vilka fler åtgärder kan man vidta utom kosten?

[King Grub]

Visst kan du röra på dig om du känner för det, ta promenader, cykelturer, eller vad som helst. Att placera rumpan i TV-soffan en vecka innebär inte snabbare återhämtning; snarare tvärtom. Aktiv vila, men inte nödvändigtvis planerad motion, är utmärkt.

[johnnytex]

Visst kan du röra på dig om du känner för det, ta promenader, cykelturer, eller vad som helst. Att placera rumpan i TV-soffan en vecka innebär inte snabbare återhämtning; snarare tvärtom. Aktiv vila, men inte nödvändigtvis planerad motion, är utmärkt.

Igår gjorde jag ett försök med en lite längre promenad, men det slutade bara med att jag blev väldigt varm och kände ett obehag. :( Oh, vad jobbigt.

[King Grub]

Självklart skall du inte göra mer än du orkar/kan/vill.

Det där låter mer som sjukdom eller infektion än överträning; i sådana fall är det en riktig grav sådan.

[johnnytex]

Självklart skall du inte göra mer än du orkar/kan/vill.

Det där låter mer som sjukdom eller infektion är överträning; i sådana fall är det en riktig grav sådan.

Samma åtgärder som gäller vid infektion? Oh, fy fan, ursäkta. Men det känns så nu. Jag trodde iochmed tröttheten att det var någon form av överansträning. Men kan alltså vara infektion smo du säger, då bör man söka läkarhjälp, medicin?

[JoelR]

Håller med king grub. Vila nåra dagar så ska du se att det blir bättre!

[johnnytex]

Håller med king grub. Vila nåra dagar så ska du se att det blir bättre!

Ja där finns inget va :( Hur länge ska man vila innan man säker ev hjälp då. Har gått såhär i en vecka nu. Vad är rimligt att tänka sig?

[King Grub]

Ja där finns inget va :( Hur länge ska man vila innan man säker ev hjälp då. Har gått såhär i en vecka nu. Vad är rimligt att tänka sig?

Då skulle jag göra det på studs. Är det en bakterieinfektion kanske det behövs en peniciliinkur för att den skall ge med sig.

[JoelR]

lyssna på din kropp! Bara du kan avgöra när du känner dig bra igen.

[johnnytex]

Då skulle jag göra det på studs. Är det en bakterieinfektion kanske det behövs en peniciliinkur för att den skall ge med sig.

Okey. Tack för hjälpen, för höra med min husläkare då. Råkade ut för nästintilll samma sak förra året, men då hittade dem inget på sina tester.

lyssna på din kropp! Bara du kan avgöra när du känner dig bra igen.

True. Tänkte bar om någno kännt samma och hur länge de känt så.

[Lizard]

Båda diagnoserna kan vara lika sanna.
Det allvarligaste är en infektion som du lätt får reda på hos din distriktsläkare. Sänka, blodtryck, urinprov och lyssna på hjärta och lungor. Du kan ju roa dig med att ta vilopulsen hemma och jämföra med promenadpulsen. Är differansen stor eller vilopulsen hög så är det nåt knas.
Det andra kan vara överanvändning och du uppger i den här, och den andra tråden jag varit inne i, tydliga signaler om att så är fallet. Låg BF, största ökningarna någonsin som sammanfaller med ihållande trötthet, nedstämdhet och egna misstankar om att så är fallet.

Läkaren först, se över din träning sen.

Tillbaka till träningen när du känner dig mogen så är det sakta uppåt som gäller. Vill du behålla din muskelmassa så ska du äta som om du tränar, med tonvikt på kvalitetsprotein, fast anpassa kalorierna. Nu misstänker jag att du håller igen onödigt mycket på maten (överambitiös som du säkert läst(?) att jag kallar det) så jag tvivlar på att du behöver minska kaloritalet. Däremot bidrar det, som jag kommenterade i den förra tråden, till att slita ner dig.


Lizard

[johnnytex]

Båda diagnoserna kan vara lika sanna.
Det allvarligaste är en infektion som du lätt får reda på hos din distriktsläkare. Sänka, blodtryck, urinprov och lyssna på hjärta och lungor. Du kan ju roa dig med att ta vilopulsen hemma och jämföra med promenadpulsen. Är differansen stor eller vilopulsen hög så är det nåt knas.
Det andra kan vara överanvändning och du uppger i den här, och den andra tråden jag varit inne i, tydliga signaler om att så är fallet. Låg BF, största ökningarna någonsin som sammanfaller med ihållande trötthet, nedstämdhet och egna misstankar om att så är fallet.

Läkaren först, se över din träning sen.

Tillbaka till träningen när du känner dig mogen så är det sakta uppåt som gäller. Vill du behålla din muskelmassa så ska du äta som om du tränar, med tonvikt på kvalitetsprotein, fast anpassa kalorierna. Nu misstänker jag att du håller igen onödigt mycket på maten (överambitiös som du säkert läst(?) att jag kallar det) så jag tvivlar på att du behöver minska kaloritalet. Däremot bidrar det, som jag kommenterade i den förra tråden, till att slita ner dig.


Lizard

Fan, jag älskar dina svar. Känns så skönt att ha en sådan kompetens bara några tagentbords-knapp-tryckningar borta.

Ska testa det med pulsen som du säger. Angående maten så har du nog rätt, har alltid var lite sån "antifetto", liksom varit rädd att gaina för mkt kroppsvikt. Töntingt, jag vet. Får nog se över både kosten och träning när jag kommer tillbaka. Men då är det vila och bra mat tills måndag, då det är öppet på läkarmottagninen, som gäller alltså?

[johnnytex]

Testade lite av vad Lizard sade:

Vilopuls innan min promenad: 55slg/min

Pulsen efter promenad (15min): 60slag/min

Inget onormalt där? Gjorde mätningarna med klocka och så letade jag upp en pulsåder.


Temperaturen(kroppstempen) låg på 36.8 innan och 36.9 efter.

Inget onormalt där heller? Även om tempen inte steg på mätaren så känner jag mig nu mkt varmare. :(

[King Grub]

Skulle man gå enbart på de siffrorna finns det inga som helst tendenser på vare sig överträning eller infektion, såvida dina normala siffror inte är ännu lägre. Hursomhelst är siffrorna i sig alldeles utmärkta, men man kan inte utesluta någon av teorierna genom att titta bara på dem.

[johnnytex]

Skulle man gå enbart på de siffrorna finns det inga som helst tendenser på vare sig överträning eller infektion, såvida dina normala siffror inte är ännu lägre. Hursomhelst är siffrorna i sig alldeles utmärkta, men man kan inte utesluta någon av teorierna genom att titta bara på dem.

Ja, för jag känner mig verkligen inte så där "normal" när jag tar tempen som den visar. Trots "normala" värden känner mig oerhörd varm, nästan febrig imellanåt. Fick en tanke innan oxå, det kan inte vara så att jag varit för stressad, inte bara på gymet, utan kanske även i vardagen - skolan. Kanske har det helt enklet varit för mkt av allt?

Iaf vill även säga att det känns j***** skönt att ni svarar på mina frågor. Är lite stöd ändå känns det som. Tack.

[King Grub]

Fick en tanke innan oxå, det kan inte vara så att jag varit för stressad, inte bara på gymet, utan kanske även i vardagen - skolan. Kanske har det helt enklet varit för mkt av allt?

Jovisst. Men eftersom det är svårt att komma fram till exakt diagnos över nätet, tycker åtminstone jag att du skall börja med att ta reda på om det är en infektion, dvs bakterier eller virus. Då vet du direkt hur du skall behandla problemet. Är det inte någon infektion, då vet du med största säkerhet att det är överträning - inte nödvändigtvis just överträning i gymmet, utan över"träning" totalt, som du nämner, där allt som påverkar dig i både skola, privatliv och träning kan vara faktorer bakom problemet.

[johnnytex]

Jovisst. Men eftersom det är svårt att komma fram till exakt diagnos över nätet, tycker åtminstone jag att du skall börja med att ta reda på om det är en infektion, dvs bakterier eller virus. Då vet du direkt hur du skall behandla problemet. Är det inte någon infektion, då vet du med största säkerhet att det är överträning - inte nödvändigtvis just överträning i gymmet, utan över"träning" totalt, som du nämner, där allt som påverkar dig i både skola, privatliv och träning kan vara faktorer bakom problemet.

Det låter sunt. Ska ordna en tid och ta prover. Tack för all hjälp!

[tristan]

överträning - inte nödvändigtvis just överträning i gymmet, utan över"träning" totalt, som du nämner, där allt som påverkar dig i både skola, privatliv och träning kan vara faktorer bakom problemet.

Du är "utbränd" låter det som när grubban talar :thumbup:

[johnnytex]

Du är "utbränd" låter det som när grubban talar :thumbup:

Ja fan vad :thumbup: det är. Känner mig verkligen super nu. Fan ska gå och lägga mig.

[tristan]

Ja fan vad :thumbup: det är. Känner mig verkligen super nu. Fan ska gå och lägga mig.

jo jag var bara ironisk, det är förståss ett tråkigt tillstånd *cry*

[johnnytex]

jo jag var bara ironisk, det är förståss ett tråkigt tillstånd *cry*

Lungast. Jag har blivit sne nu oxå. My bad.

[Sidekick]

Okey. Tack för hjälpen, för höra med min husläkare då. Råkade ut för nästintilll samma sak förra året, men då hittade dem inget på sina tester.



True. Tänkte bar om någno kännt samma och hur länge de känt så.

Hade precis samma sympton för typ ett halvår sedan. Blev helt sjukt varm bara jag tänkte på träning och det kändes som både blodsocker och energinivåer var i botten för jämnan.

Mitt problem var att jobbet var sjukt stressande + en massa andra privata issues. Efter jag bytte jobb och vilade en stund så var jag på banan igen... :bpump:

Bara ett tips, se över stresssitationen både privat o i jobbet....
I annat fall är det nog bara vila en stund och äta ordentligt så kroppen hittar orken igen...

Lycka till! :thumbup:

J

EDIT: Gjorde alla tester som fanns att tillgå på vårdcentralen men de hittade ingenting konstigt.....

[johnnytex]

Hade precis samma sympton för typ ett halvår sedan. Blev helt sjukt varm bara jag tänkte på träning och det kändes som både blodsocker och energinivåer var i botten för jämnan.


Ja precis så! Fan, har försökt beskriva mitt tillstånd för många, ovanstående måste vara det perfekta sättet att säga det på.


Mitt problem var att jobbet var sjukt stressande + en massa andra privata issues. Efter jag bytte jobb och vilade en stund så var jag på banan igen... :bpump:

Bara ett tips, se över stresssitationen både privat o i jobbet....
I annat fall är det nog bara vila en stund och äta ordentligt så kroppen hittar orken igen...

Lycka till! :thumbup:

J

EDIT: Gjorde alla tester som fanns att tillgå på vårdcentralen men de hittade ingenting konstigt.....

Ja måste nog skaffa lite distans till grejor i mitt liv antar jag. Både skola och träningen. Hur länge höll sig sympotemen i sig för dig då? Det blir ganska så jobbigt med skolan att inte orka sitta på alla lektioner. Var inte i skolan förra veckan då det helt enkelt inte gav något, jag satt bara och vara "död". Ingen koncentration samt att jag bara blev varm när jag ansträngde mig.

Jag var faktiskt på vårdcentralen idag för att ta prover. Bla för att kolla så det inte var något virus lr bakterier i min kropp. Får se på resultaten sedan och se.

"Kul" att höra om någon annan som kännt samma sak, känns som jag är ensam på hela j**** skolan om att ha kännt så. Folk tycker ju bara man är "slö", åh jag blir så trött...

[Diana]

ja har oxå varit i den situationen o läkaren sa att för kroppen att återställas helt tar lika lång tid som man har varit utbränd/sönderstressad/övertränad, men om du tex började märka av dina symtom för tex en månad sen så har du säkerligen varit utbrännd/överstressad långt innan, från person till person kan de ta tid innan stresssymptomen visar sej o på samma sätt kan man oxå tro en kort tid efter att man varvat ner o känner sej bättre, att kroppen återställts men de tar oftast längre tid än så för allt att återställas helt igen..

[johnnytex]

ja har oxå varit i den situationen o läkaren sa att för kroppen att återställas helt tar lika lång tid som man har varit utbränd/sönderstressad/övertränad, men om du tex började märka av dina symtom för tex en månad sen så har du säkerligen varit utbrännd/överstressad långt innan, från person till person kan de ta tid innan stresssymptomen visar sej o på samma sätt kan man oxå tro en kort tid efter att man varvat ner o känner sej bättre, att kroppen återställts men de tar oftast längre tid än så för allt att återställas helt igen..

Fan, då rör det sig kanske om månader? *cry* det där gör faktiskt ont i min själ. Jag kommer fan bryta ihop om jag inte blir frisk snart. Det är faktiskt jävligt jobbigt som det är nu.

[King Grub]

Är det överträning är det av största vikt att du verkligen låter återhämtningen ta sin tid och inte bara tvingar dig att köra på. Överträning kan bli kronisk.

[johnnytex]

Är det överträning är det av största vikt att du verkligen låter återhämtningen ta sin tid och inte bara tvingar dig att köra på. Överträning kan bli kronisk.

Oh, ja det hade verkligen knäckt mig. Jo jag får låta det här ta den tid det behöver. Men hur vet jag när jag kan köra igång på gym och liknade, antar man ska lägga sig på en väldigt låg nivå och gradivs öka. Skulle verkligen behöva lite hjälp med mitt träningsupplägg framöver efter denna skiten. Och kanske någon som vill kommentera mitt kostupplägg sedan?

[Diana]

de som har störst inverkan på din utbränndhet e inte främst vad du gör på gymmet ca 4 timmar i veckan(därmed inte sagt att du bör träna när du känner såhär) utan hur din livssituation ser ut, hur stor del av din vardag utgörs av negativ stress eller olycklig/hopplöshetskänslor att inte hinna me osv att allti gå på högvarv, de tär långt mycke mer på kroppen än fysisk belastning, analysera din vardag o ta bort(kosta va de kosta vill) ALLT som får dej att känna så, skolan går ju inte att ta bort men vad i skolan stressar?-ta bort de! som king grub skrev utbränndhet/överträning kan bli kronisk eller iaf mycke långvarig o du vill inte bli en i statistiken av långtidssjukskrivna, nu menar ja inte att skrämma upp dej eller nåt :) men de du går igenom nu sätter spår o kommer påverka dej resten av ditt liv så gör allt som krävs för att du ska må bra igen!

[johnnytex]

de som har störst inverkan på din utbränndhet e inte främst vad du gör på gymmet ca 4 timmar i veckan(därmed inte sagt att du bör träna när du känner såhär) utan hur din livssituation ser ut, hur stor del av din vardag utgörs av negativ stress eller olycklig/hopplöshetskänslor att inte hinna me osv att allti gå på högvarv, de tär långt mycke mer på kroppen än fysisk belastning, analysera din vardag o ta bort(kosta va de kosta vill) ALLT som får dej att känna så, skolan går ju inte att ta bort men vad i skolan stressar?-ta bort de! som king grub skrev utbränndhet/överträning kan bli kronisk eller iaf mycke långvarig o du vill inte bli en i statistiken av långtidssjukskrivna, nu menar ja inte att skrämma upp dej eller nåt :) men de du går igenom nu sätter spår o kommer påverka dej resten av ditt liv så gör allt som krävs för att du ska må bra igen!

Låter läskigt när ni säger så. Jag är ju bara 18år :( Jag trodde stenhårt på teorin om överträning, men det kanske ligger mer på det "psykiska-planet" då? Det värsta är ändå att inte veta vad det beror på. Jag inväntar fortfarande min blodanalys. Får svar snarast om det kan rör sig om virus i kroppen som "utmattar mig".

Känner mig som värsta psyket nu. Det som jag kan komma på är stressen över att inte vet vad som kommer hända efter skolan. Man har legat i och kilat runder leta jobb, kollat utbildningar, försökt sköta skolan med vad allt det innebär, samt legat i på gymmet. När jag tänker över situation så är det värsta nog att jag alltid får nej överallt på mina jobbansökningar och ingen aning vad jag ska plugga. Livrädd för att gå hemma och bara dra ett år. Men detta känns svårt att koppla bort? :(

Men Diana du hade själv kännt så? Vad gjorde du för att "ladda upp" dig. Det känns lite destruktivt att bara gå här hemma oxå, blir fan nästan ännu jobbigare bara, känns som man är isolerad. Man orkar ju aldrig gå ut dirket. Det räcker man kämpar på med det mest nödvändiga i skolan. Denna och förra veckan var det att gå på prov-tillfällen och göra dem, samt om det var nån viktig lekiton sedan har jag valt bort allt det andra, orkar inte. Och fan vad jag bölar nu. Kul att några orkar läsa iaf...

[z_bumbi]

Utan att veta hur mycket du tränar, äter och vilar på ett lite djupare plan så går det väl inte att säga att det inte är "vanlig" överträning.

[johnnytex]

Utan att veta hur mycket du tränar, äter och vilar på ett lite djupare plan så går det väl inte att säga att det inte är "vanlig" överträning.

Alltså, jag vet varken hur det ska kännas om det är en "vanlig" överträning, överansträning lr för stressad. Det är det som nog är det värsta. Men jag skulle kunna lägga upp mina resultater från min träningjorunal, där man kan se min träningsfrekvens, viktökningar, samt slänga upp ett typiskt kostschema över mina dagar? Intressad av att kika?

Stämmer "vanlig" överträning in på mina sympotomer, och är det är inte ett så ovanligt och "farligt" tillstånd? Jag vet att det är svårt att leka dokter över internet men kan kanske ge lite iaf.

[z_bumbi]

Stämmer "vanlig" överträning in på mina sympotomer, och är det är inte ett så ovanligt och "farligt" tillstånd? Jag vet att det är svårt att leka dokter över internet men kan kanske ge lite iaf.

Det är omöjligt att säga något om vad du har råkat ut för över nätet men vanlig överträning är inte något att leka med det heller, kolla på Elofsson som ett exempel.

Att du bör ta det lugnt oavsett vad det är ser jag som självklart men sen är det svårare.

[johnnytex]

Det är omöjligt att säga något om vad du har råkat ut för över nätet men vanlig överträning är inte något att leka med det heller, kolla på Elofsson som ett exempel.

Att du bör ta det lugnt oavsett vad det är ser jag som självklart men sen är det svårare.

Jo det får jag ju göra. Hur länge tycker ni man ska invänta innan man söker mer hjälp då? Veckor, månader? Väntar givetvis på läkarens utlåtande men efter det så får man kanske gå vidare om han inte "hittat" nåt?

[MrBoris]

Kan tipsa dig om att inte åta dig för mycket på fritiden osv, utan relaxa lite, vila och njut av de lediga stunderna du kan ha framför tvn eller boken...

En mycket nära släkting till mig dog här om året pga stress, han hade 3barn och var VD på ett företag. Han åttog sig allt som gick såsom fotbollstränare, skjutsa barnen till diverse träningar, extra jobb, jobba övertid osv osv osv osv och tillslut en dag så bara föll han ihop i köket för att hjärtat stannade.
Inte för att skrämma dig men tänk på det, om det nu är det d beror på...

MVH

[johnnytex]

Kan tipsa dig om att inte åta dig för mycket på fritiden osv, utan relaxa lite, vila och njut av de lediga stunderna du kan ha framför tvn eller boken...

En mycket nära släkting till mig dog här om året pga stress, han hade 3barn och var VD på ett företag. Han åttog sig allt som gick såsom fotbollstränare, skjutsa barnen till diverse träningar, extra jobb, jobba övertid osv osv osv osv och tillslut en dag så bara föll han ihop i köket för att hjärtat stannade.
Inte för att skrämma dig men tänk på det, om det nu är det d beror på...

MVH

Ska försöka ta det så lugnt som det går nu iaf, helgaktiviterna är strukna och egentligen är det bara skola som jag kommer göra något åt nu. Men det är svårt att "njuta" av de ledig stunderna, för jag är för trött för att orka engagera mig i något. I vanliga fall hade jag slängt mig över nytt TV-spel när jag varit sjuk, men nu orkar jag helt enkelt inte engagera mig i något.

Ja men det känns så jävka konstigt, jag förstår att en VD med fru och ungar lätt kan bli stressad, men jag är ju rena barnet... :(

[MrBoris]

tro mig även yngre kan få problem... detta stressbeteende som min morbror hade har även jag haft i viss mån men försökt att träna bort.
Det är inte bara någon vecka man ska ändra på sig utan hela sin livsstil, om det nu är stress det handlar om.

MVH

[Diana]

hur mycke tränar/tränade du? ja hittar de inte nånstans i tråden, men om de e som de allra flesta 3-4 eller 5 dar i veckan e de nog inte den mest bidragande faktorn iaf, du skriver ju oxå att du ökade så då har du ju ätit någorlunda ordentligt iaf o e man så övertränad(pga styrketräning) så tar ökningarna slut ganska kvickt, ja känner verkligen jättestort medlidande me dej :) min utbränndhet/överträning började när ja va 16 o hoppade av skolan o fick ett heltidsjobb där ja hade hand om 4 avdelningar o varje sekund va stress, ja kunnde hantera de i början men när dom drog ner på personal o tempot skruvades upp ytterligare vart de rena helvetet, stressen visade sej genom både psykiskta(depression) o fysiska(sömnsvårigheter, hjärtklappning/förhöjjd vilopuls, ständig huvudvärk, avmagring, ryggont, allvarliga hormonrubbningar mm.) symptom, o ja fick reda på att två som haft hand om mina avdelningar innan mej hade sjukskrivits pga utbränndhet, ryggont, knäbesvär osv. där jobbade ja i 4 år tillochme förra året o ja ångrar djupt att ja inte slutade tidigare, de e så lätt att i sin egen livssituation va så upptagen me allt som måste göras så man märker inte/vill inte märka att kroppen får nog, därför e de jättebra att du tar dina symptom på allvar o verkligen går till läkaren o tar blodprov o allt o även om proverna inte visar att nåt e fel så behöver de inte alls vara att så e fallet, alla reagerar olika på olika mycke stress, den individuella motståndskraften hos varje person varierar något otroligt, de som får dej att må dåligt nu e oxå en kombination av de du går igenom nu o de som du gått igenom hela ditt liv, hoppas de blir bättre snart för dej! :)

[johnnytex]

hur mycke tränar/tränade du? ja hittar de inte nånstans i tråden, men om de e som de allra flesta 3-4 eller 5 dar i veckan e de nog inte den mest bidragande faktorn iaf, du skriver ju oxå att du ökade så då har du ju ätit någorlunda ordentligt iaf o e man så övertränad(pga styrketräning) så tar ökningarna slut ganska kvickt

Det blev 4 styrkepass i veckan samt ev ett kondtionspass. Låg på lågt repsantal; 4-6. Men det är ju som du säger inget onormalt om man jämför med många andra här, och detta upplägg har jag haft ganska länge. Det vara bara att vissa övningar byttes ut och jag växte som sagt på bättre än någosin, höjde mitt PB i både knäböj och Marklyft kraftigt. Men sedan efter en helg som innehöll lite lite festade så var jag plötsligt helt slut på måndagen.


ja känner verkligen jättestort medlidande me dej :)


Det känns faktiskt också väldigt bra :) För det är inte alla som tar en på allvar. Tex idag gick jag ner till skolan för att gå på sista fysiklektionen innan provet imorgon. Då säger både lärare och klasspolare du ser inte så sjuk ut ju, ah du e ju varken snorig lr hostar, vad fan gör du hemma hela dagarna. Och det är minst lika jobbigt, när ingen förstår hur man känner.


min utbränndhet/överträning började när ja va 16 o hoppade av skolan o fick ett heltidsjobb där ja hade hand om 4 avdelningar o varje sekund va stress, ja kunnde hantera de i början men när dom drog ner på personal o tempot skruvades upp ytterligare vart de rena helvetet, stressen visade sej genom både psykiskta(depression) o fysiska(sömnsvårigheter, hjärtklappning/förhöjjd vilopuls, ständig huvudvärk, avmagring, ryggont, allvarliga hormonrubbningar mm.) symptom, o ja fick reda på att två som haft hand om mina avdelningar innan mej hade sjukskrivits pga utbränndhet, ryggont, knäbesvär osv. där jobbade ja i 4 år tillochme förra året o ja ångrar djupt att ja inte slutade tidigare, de e så lätt att i sin egen livssituation va så upptagen me allt som måste göras så man märker inte/vill inte märka att kroppen får nog, därför e de jättebra att du tar dina symptom på allvar o verkligen går till läkaren o tar blodprov o allt o även om proverna inte visar att nåt e fel så behöver de inte alls vara att så e fallet, alla reagerar olika på olika mycke stress, den individuella motståndskraften hos varje person varierar något otroligt, de som får dej att må dåligt nu e oxå en kombination av de du går igenom nu o de som du gått igenom hela ditt liv, hoppas de blir bättre snart för dej! :)

Oj. Det låter oerhört jobbigt får jag säga. Du är helt bra igen nu, va? Jag har ju inte upplevt alla de symptomer du säger, men det måste fan ha varit jobbigt, jag menar jag känner bara hur det känns nu och du verkar ju varit ännu längre "nere". Du ska ha stort tack för allt du skriver, känns skönt. Tack så mkt :)

[johnnytex]

Testsvar idag. De hittade ingetting. Allt var normalt, B12, de vita blodkroppar, socker, sköldkörtel, alles. Kvar har vi överansträning :(

[effet]

Testsvar idag. De hittade ingetting. Allt var normalt, B12, de vita blodkroppar, socker, sköldkörtel, alles. Kvar har vi överansträning :(

Testade du värdena för muskelenzymerna? Jag var övertränad vid 18-19 års ålder och hade kraftigt förhöjda värden på P-ASAT och P-CK.

[Diana]

Det blev 4 styrkepass i veckan samt ev ett kondtionspass. Låg på lågt repsantal; 4-6. Men det är ju som du säger inget onormalt om man jämför med många andra här, och detta upplägg har jag haft ganska länge. Det vara bara att vissa övningar byttes ut och jag växte som sagt på bättre än någosin, höjde mitt PB i både knäböj och Marklyft kraftigt. Men sedan efter en helg som innehöll lite lite festade så var jag plötsligt helt slut på måndagen.

Det känns faktiskt också väldigt bra :) För det är inte alla som tar en på allvar. Tex idag gick jag ner till skolan för att gå på sista fysiklektionen innan provet imorgon. Då säger både lärare och klasspolare du ser inte så sjuk ut ju, ah du e ju varken snorig lr hostar, vad fan gör du hemma hela dagarna. Och det är minst lika jobbigt, när ingen förstår hur man känner.

Oj. Det låter oerhört jobbigt får jag säga. Du är helt bra igen nu, va? Jag har ju inte upplevt alla de symptomer du säger, men det måste fan ha varit jobbigt, jag menar jag känner bara hur det känns nu och du verkar ju varit ännu längre "nere". Du ska ha stort tack för allt du skriver, känns skönt. Tack så mkt :)

ja upplevde oxå att de värsta kom som en kalldusch (precis innan en semesterperiod(som tur va))de verkar va så att kroppen försöker hålla ut in i de sista o tillslut tar de bara stopp, de har ja hört fler som upplevt, kroppen o psyket e ju gjord för att kunna trycka undan obehag/stress/olycka osv för att vi ska kunna överleva men de går inte hur länge somhelst tyvärr..

De där e fördjävligt att så få verkar fatta/vill fatta hur de känns men de kommer ändra sej me tiden för fler o fler råkar ju ut för detta, i olika former, o att tonåringar skulle lida av detta kan nog va väldigt svårt för många vuxna att förstå, som tur va hade ja vänner som sa åt mej att ta de lungt men varken min familj eller dom på jobbet trodde mej i början "du e ju så ung de går nog över" eller "du inbillar dej bara" de e som ett knivhugg i magen..

Jappz nu mår ja mycke bättre men min stress tolerans kommer nog allti förbli lägre än den en gång var men å andra sidan har ja lärt mej att lyssna på min kropp o tror inte längre att ja e odödlig :)

När de gäller blodprovsresultat så fick ja förklarat av min läkare att de inte är något 100% underlag för en persons hälsa, att de finns massa viktiga änmnen i kroppen som inte kan testas på de sättet så fortsätt att pressa läkaren så att han/hon förstår att de e allvar! :whipped: :)

[johnnytex]

Testade du värdena för muskelenzymerna? Jag var övertränad vid 18-19 års ålder och hade kraftigt förhöjda värden på P-ASAT och P-CK.

Nä, det gjorde dem nog ej. Det var inget snack om det alls när jag testade mig. Jag var "välkommen" tillbaka igen om det inte gick över om sådär en vecka till. Jag borde kan se till att dem testar det oxå, det kan man göra genom ett enkelt blodprov oxå?


De där e fördjävligt att så få verkar fatta/vill fatta hur de känns men de kommer ändra sej me tiden för fler o fler råkar ju ut för detta, i olika former, o att tonåringar skulle lida av detta kan nog va väldigt svårt för många vuxna att förstå, som tur va hade ja vänner som sa åt mej att ta de lungt men varken min familj eller dom på jobbet trodde mej i början "du e ju så ung de går nog över" eller "du inbillar dej bara" de e som ett knivhugg i magen..


Exakt. Det känns precis så. Det känns som man kommer närmare och närmare depression ju mer oförstod man blir. Känns liksom - hopplöst. Ingen vill förstå eller hjälpa en. Vem var det som hjälpte dig, man bör gå tillbaka till doktern igen?


När de gäller blodprovsresultat så fick ja förklarat av min läkare att de inte är något 100% underlag för en persons hälsa, att de finns massa viktiga änmnen i kroppen som inte kan testas på de sättet så fortsätt att pressa läkaren så att han/hon förstår att de e allvar! :whipped: :)

Okey, det sade dem ej till mig. Men jag bör låta veckan ut kanske och söka vidare om ingen förbättrning ses?