Cupofcoffee
2004-12-21, 14:25
Sen jag började träna har jag anpassat mitt förhållningssätt till (och utförande av) många vardagliga små ting. För att ge några exempel:
När jag går i trappor tar jag stora kliv (tre, fyra trappsteg åt gången) och häver mig långsamt upp, passar på och känner hur musklerna spänns och belastningen känns.
Emellanåt väljer jag en annan metod, och springer upp för trappor, tre fyra steg i taget.
När jag bär något så håller jag underarmen i 90-graders vinkel för att få max belastning. Eventuellt kör jag några curls på vägen :D, och om jag ska slänga upp något i en container så gör jag det genom en explosiv curl (beroende på vikten såklart...)
När jag lyfter riktigt tunga saker - och det blir en del - så böjer jag på benen, tar tynden nära kroppen och lyfter långsamt och strikt med benen. Känner hur magen spänner till.
Jag har ett par platser på jobbet som är lämpliga för att göra chins, så då passar jag på varje gång jag går förbi - kör så strikt som möjligt. Jag har till och med en lämplig dip-ställning, så det blir några sådana också.
Jag anmäler mig alltid frivillig för alla uppgifter som kräver mer rörelse än den jag för tillfället sysslar med. Ska något springa och hämtas? Kompressorn på tredje våningen stängas av? Golvet skuras? I'm your man!
Att känna kroppen arbeta är så skönt! Att känna hur gött magen spänner till, benen arbetar, ryggen lyfts, nävarna greppar och armarna spänns. Coolt.
Att göra en rörelse i extrem slow-motion och känna varenda muskelfiber som aktiveras, se senorna röra sig och musklerna trycka ut - min kropp ger en helt annan respons nu än vad den gjorde för fyra månader sedan. Jag och min kropp är ett team nu, jämfört med vilket hinder den kunde vara för mig tidigare.
Hur upplever ni att ert liv/kropp/vardag har förändrats/påverkats av träningen? Jag är väl inte ensam om det här?
Och en fråga kolon: ger det något (annat än mentalt) att "smygträna" så här i vardagen? att göra det till en vana att alltid hitta det mest strikta och maxbelastande tillvägagångsättet?
När jag går i trappor tar jag stora kliv (tre, fyra trappsteg åt gången) och häver mig långsamt upp, passar på och känner hur musklerna spänns och belastningen känns.
Emellanåt väljer jag en annan metod, och springer upp för trappor, tre fyra steg i taget.
När jag bär något så håller jag underarmen i 90-graders vinkel för att få max belastning. Eventuellt kör jag några curls på vägen :D, och om jag ska slänga upp något i en container så gör jag det genom en explosiv curl (beroende på vikten såklart...)
När jag lyfter riktigt tunga saker - och det blir en del - så böjer jag på benen, tar tynden nära kroppen och lyfter långsamt och strikt med benen. Känner hur magen spänner till.
Jag har ett par platser på jobbet som är lämpliga för att göra chins, så då passar jag på varje gång jag går förbi - kör så strikt som möjligt. Jag har till och med en lämplig dip-ställning, så det blir några sådana också.
Jag anmäler mig alltid frivillig för alla uppgifter som kräver mer rörelse än den jag för tillfället sysslar med. Ska något springa och hämtas? Kompressorn på tredje våningen stängas av? Golvet skuras? I'm your man!
Att känna kroppen arbeta är så skönt! Att känna hur gött magen spänner till, benen arbetar, ryggen lyfts, nävarna greppar och armarna spänns. Coolt.
Att göra en rörelse i extrem slow-motion och känna varenda muskelfiber som aktiveras, se senorna röra sig och musklerna trycka ut - min kropp ger en helt annan respons nu än vad den gjorde för fyra månader sedan. Jag och min kropp är ett team nu, jämfört med vilket hinder den kunde vara för mig tidigare.
Hur upplever ni att ert liv/kropp/vardag har förändrats/påverkats av träningen? Jag är väl inte ensam om det här?
Och en fråga kolon: ger det något (annat än mentalt) att "smygträna" så här i vardagen? att göra det till en vana att alltid hitta det mest strikta och maxbelastande tillvägagångsättet?