Cupofcoffee
2004-11-06, 03:28
Jag visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till. Jag har precis passerat en milstolpe i mitt liv, och måste få det ur mig. Jag har ingen flickvän att väcka mitt i natten och berätta för. Dagboken är inte delaktig och bloggen är... tja, bloggen har andra teman, och en helt annan publik.
Det hela rör dock dig, och alla andra här på forumet.
Precis alldelles nyss har jag - för första gången i mitt liv - upplevt "flow" i samband med träning.
Jag sprang - för första gången någonsin - helt obehindrat. Mellan fälten utanför byn svävade (ja, svävade) jag fram under den något molniga natthimlen. Helt utan en uttalad tanke. Helt utan smärta, pina och plåga. Helt jävla zenbuddhistiskt underbart.
Kan du överhuvudtaget förstå känslan? Jag har aldrig kunnat springa förut. Jag är fet. Jag har astma. Alltid kom syreupptagningen efter och jag fick slut på luft. Pulsen normaliserades aldrig. Andningen blev aldrig stabil. Det gick bara uppåt och bakåt - tills jag kvävdes eller stannade.
Tills idag. Tills alldeles nyss. Jag är så GLAD! Det är det här jag har väntat på!
De senaste veckorna har varit så tunga! Jag tränar rätt. Jag äter rätt. Jag lever hälsosamt. För att inte säga optimalt. Jag är den mest hälsosamma människa jag känner. Men jag är fet. Och även om jag fortsätter träna, äta och leva rätt så kommer jag fortfarande vara fet om fyra veckor. Och antagligen om fyra till. Det känns så oerhört långdraget.
Men oavsett hur segt det gått de senaste veckorna, oavsett hur mycket jag har kvar att kämpa, oavsett om jag fortfarande ser en tjockis i spegeln varje morgon så är en 96-kilos kille som kan springa flera kilometer inte längre en fet man i en fet kropp.
En 96-kilos kille som kan springa flera kilometer... Han är en smal, vältränad och balanserad man i en fet kropp. Han är jävlar i mig motivationen och viljestyrkan personifierad. Han är vreden bakom nitton bortkastade år med övervikt. Han är den samlade kunskapen av hundratals forumbesökare. Han är mannen som kräver rätten till sitt BMI. Han är skuggan som följer dig om natten. Han är tuggumit som fastnar under din skosula. Han är Darkwing Du... :smash:
Det är du som gjort det här möjligt. Det är du, och alla andra här på forumet, som undervisat, inspirerat och motiverat mig. Stort tack. :cheers:
Och sov gott. :sleep:
Det hela rör dock dig, och alla andra här på forumet.
Precis alldelles nyss har jag - för första gången i mitt liv - upplevt "flow" i samband med träning.
Jag sprang - för första gången någonsin - helt obehindrat. Mellan fälten utanför byn svävade (ja, svävade) jag fram under den något molniga natthimlen. Helt utan en uttalad tanke. Helt utan smärta, pina och plåga. Helt jävla zenbuddhistiskt underbart.
Kan du överhuvudtaget förstå känslan? Jag har aldrig kunnat springa förut. Jag är fet. Jag har astma. Alltid kom syreupptagningen efter och jag fick slut på luft. Pulsen normaliserades aldrig. Andningen blev aldrig stabil. Det gick bara uppåt och bakåt - tills jag kvävdes eller stannade.
Tills idag. Tills alldeles nyss. Jag är så GLAD! Det är det här jag har väntat på!
De senaste veckorna har varit så tunga! Jag tränar rätt. Jag äter rätt. Jag lever hälsosamt. För att inte säga optimalt. Jag är den mest hälsosamma människa jag känner. Men jag är fet. Och även om jag fortsätter träna, äta och leva rätt så kommer jag fortfarande vara fet om fyra veckor. Och antagligen om fyra till. Det känns så oerhört långdraget.
Men oavsett hur segt det gått de senaste veckorna, oavsett hur mycket jag har kvar att kämpa, oavsett om jag fortfarande ser en tjockis i spegeln varje morgon så är en 96-kilos kille som kan springa flera kilometer inte längre en fet man i en fet kropp.
En 96-kilos kille som kan springa flera kilometer... Han är en smal, vältränad och balanserad man i en fet kropp. Han är jävlar i mig motivationen och viljestyrkan personifierad. Han är vreden bakom nitton bortkastade år med övervikt. Han är den samlade kunskapen av hundratals forumbesökare. Han är mannen som kräver rätten till sitt BMI. Han är skuggan som följer dig om natten. Han är tuggumit som fastnar under din skosula. Han är Darkwing Du... :smash:
Det är du som gjort det här möjligt. Det är du, och alla andra här på forumet, som undervisat, inspirerat och motiverat mig. Stort tack. :cheers:
Och sov gott. :sleep: