handdator

Visa fullständig version : Mål-orienterad träning.


RobbeliRobban
2004-11-04, 22:19
Har ni tänkt på att alla experter och förståsigpåare ofta pratar om att man måste ha väldefinierade klara resultatinriktade mål med sin träning, samt sätta upp delmål osv för att få bra resultat?

Om man tänker till lite om det, blir man verkligen bättre av väldefinierad målsättning om man pratar om träning på lägre- eller motionsnivå? Om enbart att träna hårt och äta rejält är enda syftet, får man då sämre resultat?

Ett konkret exempel: Om tex man sätter upp ett tydligt mål att man vill pressa säg 200kg i bänk innan 2006, med små delmål. Når jag verkligen målet/resultatet fortare än om jag bara hade ett diffust syfte att gå och träna bänkpress hårt 1-2ggr/vecka och höja belastningen när jag kan? Tänk att metoden är snarlik på båda sätten, enbart målsättningen skiljer.

Vad anser ni?

Jorgen
2004-11-04, 22:27
Jag tror absolut att man når sina mål lättare om man har en klar målsättning med mindre delmål. Det blir lättare att fokusera sin kraft och energi på träningen eller vad det nu gäller. Inget som jag själv praktiserar dock utan jag är typen som tränar helt planlöst. Mina resultat är därefter också.
Intressant frågeställning dock.

//Jörgen

abjorn
2004-11-04, 22:30
Jag kör helt utan delmål och jag ökar bra för tillfället :thumbup:

lauria
2004-11-04, 22:33
Jag kör med skrivna mål nästa mål är till jul och sen i maj...Men då har jag ju skrevit upp massa olika m¨ål t.ex i biccca curl, bänk, böj, chins mm

Och jag tycker att det funkar bra och det är väldigt kul och uppnå dem i förtid oxå :thumbup:

Mextreme
2004-11-05, 09:01
Jag tror definitivt att man tjänar på ett konkret mål. Inte t.ex. "Skall vara i bra form innan jul"
Ett diffust mål ger ofta ett diffust resultat.
Av erfarenhet fungerar i alla fall jag bäst med väldigt konkreta slutmål samt lika konkreta delmål.
Exempel på konkreta mål är mål som man kan väga och / eller mäta. "Må bra", "Se bra ut i spegeln" eller liknande använder jag som välkomna bieffekter av mina mål.

pellepedal
2004-11-05, 11:07
För mig fungerar det betydligt bättre när jag sätter upp konkreta mål. Gärna skriver upp dem och så med. Har man bara diffusa målsättningar är det lätt hänt att man omedvetet sänker målen lite då och då för att man ska ha lättare att nå upp till dem. Människan är ganska lat i sin natur.

Numero1
2004-11-05, 11:26
Självklart. För att nå ett mål måste du ju ha en strategi och delmål.
Utan ett mål kommer du på din höjd utveckals en aning. Dessutom, vilket incitament har du för att sedan fortsätta att öka utan något mål?

RobbeliRobban
2004-11-05, 13:38
Klarhet i frågan: Om enbart träningen och trycka käften full av renskav och annat proteinrikt i sig är målet, får man alltså då sämre resultat än om man har ett väldefinierat mål fast man har samma tillvägagångssätt?

Mextreme
2004-11-05, 14:08
Klarhet i frågan: Om enbart träningen och trycka käften full av renskav och annat proteinrikt i sig är målet, får man alltså då sämre resultat än om man har ett väldefinierat mål fast man har samma tillvägagångssätt?


Tanken med ett mål är väl just att den skall förbättra tillvägagångsättet,
så jag säger att ditt exempel faller på det.
Man har en bättre chans att göra förändringar utifrån hur det går med delmålen och fokuserar på rätt saker. Man upptäcker lättare när det börjar peka åt fel håll.

stahlberg
2004-11-05, 23:54
Jag hör till dem som tror på målinriktad träning. Mål kan vara av olika typ, men i detta trådinlägg talar jag i fortsättningen enbart om RESULTATMÅL.

Vad är ett realistiskt långtidsmål? Om jag idag klarar 160 kg i bänkpress, när ska jag kunna klara 200 kg? Om jag förbättrar mitt resultat 20 kg/år så tar det två år. Är detta realistiskt? Just "min" individuella situation kan variera, men normalt sett är det mycket troligt.

Ett resulttmål skall vara 1) tidsbundet (berätta när målet ska nås), 2) (så) exakt (som möjligt), 3) högt och 4) realistiskt. Uppfyller 200 kg på två år dessa kriterier i exempelfallet ovan? Troligen är det så.

Jag har två år tid. Min förbättring per år ska vara 20 kg. Jag delar upp året i tre 4-månaders "delar". Jag funderar på vilka mål jag ska sätta för varje period.

Jag planerar mitt kommande program. Vad fungerar bra för mig träningsmässigt? Vilka svagheter har jag? Hur ska de arbetas bort? Hur ska jag sköta kosten? Vad i träningen är bra, vad ska ändras? Hur ska träningspassen se ut för att jag ska nå mina mål? Massor av frågor ska besvaras? VARFÖR gör jag på ett visst sätt och inte på ett annat? Allt ska motiveras.

Till sist har jag mitt första 4-månaders program klart. Varje träningspass har ett mål. Efter varje träning utvärderas situationen, korrigeringar görs vid behov. Fungerar tekniken, var kan förbättringar göras i den? Har det uppstått problem? Ska något ändras? Hur hindrar jag en hotande öveträningssituation? Idag gick det ovanligt bra - varför? Idag var det tungt - varför? Varför klarade jag 3x150 lätt förra gången, medan dagens pass var tungt? Har någon svaghet uppstått? Programmet ska analyseras, jag funderar på varför. Mitt mål kanske var 165-170 kg (3x7,5 kg= drygt 20 kg). Sakta, säkert och målinriktat arbetar jag mig fram mot detta.

Jag håller med Mextreme, som skrev att tanken med ett mål är att det ska förbättra tillvägagångssättet. Planeringen blir noggrannare, träningen mer målmedveten och målinriktad, man vet "vart man är på väg" och funderar noga på "vilken väg man tar". Detta gäller också icke-tävlande motionärer.

Baan
2004-11-06, 11:40
poängen med mål i styrketräning och i allt annat här i livet (hade föreläsning om studieteknik där en kille pratade ganska bra om att sätta mål..) är att om du har mål med träningen, realistiska mål, väl uttänkta mål, så kommer du sträva efter att lyckas, har du dock inga mål alls, om du misslyckas så spelar det egentligen ingen roll, så det är en psykisk grej i högsta mån.

inställningen är också viktig, det kanske är lite off-topic, men om man sätter mål så måste man tro på att man klarar det, säg t ex att man ska försöka öka bänkpressen ca 10%, då måste man tro på att det går, för om man räknar med ett misslyckande med att uppnå målet, så brukar man oftast misslyckas när man inte själv ens tror på sig själv (man lurar sig själv undermedvetet typ). Kanske blir lite väl flummit men jag tycker det stämmer ganska bra i verkligheten, är man inställd på att t ex en viss vikt är omöjlig att klara då kommer den vara omöjlig, det är först då man tappar respekten för vikten som man kan börja hantera den och kanske gå förbi den. Tycker det säjlv var så på mig när mina "fördommar" av vad jag klarade i bänkpress suddades bort för ett tag sedan, jag hade fått för mig att köra över 100 var i princip omöjligt, men till slut gick den inställningen bort (skulle väl säga att flera faktorer bidrog till varför), och jag klarade att repa på 100 ganska så fort..