Visa fullständig version : Bästa kroppsbyggnad för olika övningar
Hej allesammans! Jag har sökt här på forumet men inte hittat nån tråd om vilken den bästa kroppsbyggnaden för olika övningar är.
Jag menar då benens relation mot överkroppen o liknande.
Tänkte mest på knäböj o marklyft då korta armar och tjock mage vinner i bänkpressen.
Lillgrabben
2004-10-09, 19:19
Hej allesammans! Jag har sökt här på forumet men inte hittat nån tråd om vilken den bästa kroppsbyggnaden för olika övningar är.
Jag menar då benens relation mot överkroppen o liknande.
Tänkte mest på knäböj o marklyft då korta armar och tjock mage vinner i bänkpressen.
Ofta brukar samma personer vara bra på både bänkpress & knäböj!
I böjen är det bra att ha en viss mage, man blir betydligt stabilare då.
Pondus/rondör är däremot ofta till nackdel i marklyftet då folk inte kan tillgodogöra sig den ökade styrkan som kommer med kroppsvikten pga att "linjerna" ändras i marken.
I böjen är det bra att ha en viss mage, man blir betydligt stabilare då.
Hehehehehehe.......men visst har du rätt. Korta ben är inte heller fel.
allan
Lillgrabben
2004-10-09, 19:23
Hehehehehehe.......men visst har du rätt. Korta ben är inte heller fel.
allan
Jaopp, som om det inte räcker med att man blir bättre i böjen så får man ett mysigt utseende också! ;)
Man kan extraknäcka som tomte mm, bara fördelar.
MVH
Är det inte också så att korta personer har en fördel i alla övningarna?
Och hur kort är kort? är de som jag (169 :furious: ) eller längre/mindre?
Lillgrabben
2004-10-09, 19:41
Är det inte också så att korta personer har en fördel i alla övningarna?
Och hur kort är kort? är de som jag (169 :furious: ) eller längre/mindre?
Nej det är inte säkert.
Korta personer kan ofta ha andra begränsande faktorer, exempelvis korta fingrar - kasst i marklyft.
En kortare person torde vara starkare än en längre person vid lättare kroppsvikter.
Jag har inget glasklara bevis för detta, men i min mening så torde det finnas en brytpunkt vid varje längd då eventuell viktökning inte är av godo styrkemässigt.
Aja, nu svamlar jag snart in mig i ngt konstigt resonemang så nu slutar jag!
MVH
169 är ju inte så långt från vad Finnpower har i längd så om man bara ser till längden ser jag inget problem att bli skapligt stark (Dagens underdrift.). Man kan självklart inte bara kolla på längden när man kollar om någon är "lämplig" för styrkelyft men det värsta man kan göra är nog att redan från början säga att jag inte kan bli stark bara därför att jag är kort, lång, har långa ben osv. Det är bara att träna på och se vad som händer.
Man får göra justeringar som är anpassade till sina egna förutsättningar under tiden men det får alla andra också göra och det är kanske inte de som är mest lämpade rent fysiskt som blir bäst utan de som har en stark vilja samt lite i skallen så man ser till att man håller för en långsiktigt satsning.
Jo, kort fingrar har man men det går väl att uppväga med greppstyrka istället?
Vad är det som gör det enklare för folk med långa fingrar att hålla om stången?
Man kan tillämpa låsgrepp med längre fingrar (be mig inte förklara just nu...) Du får helt enkelt ett stadigare grepp. Och jag är nyfiken på själva frågeställningen. Just din längd är ju en faktor du knappast kan påverka.
Sedan finns det självklart ett naturligt urval. Folk på två meter väljer sällan styrkesporter, medan riktigt korta personer faktiskt gör det. Nu är det inte så enkelt som att titta på folks kroppskonstitution - det finns gott om folk som vunnit både VM och OS och som är så långt från den tänkta idealbilden som det bara går. I slutänden handlar det alltid om vilken vilja man har och hur mycket man är villig att offra/satsa...
allan
Låsgreppet du talade om hur funkar det?
Kör själv en egen variant av det som jag sett tynglyftarna i OS kör fast med tummen utanpå pekfingret då jag tycker att deras är ganska konstigt.
Läste också i en tidigare tråd att dom i Sovjet hade nån statestik över tynglyftarna med mått o allt. Länk?
Låsgreppet innebär att du lägger pekfingret över tummen. Och det är det som håller bäst - men du måste få fingret över HELA tummen. Har du rejält gigantiska kardor kan du givetvis låsa tummen över pekfingret men det skulle jag inte rekommendera.
När det gäller lyftandet - ja, hela elitidrottandet - i det forna Östeuropa, så fanns det en tidig utsållning av de talangfulla, ja. Jag vet inte om det finns länkar - jag har pratat med ryssar och andra som själva varit med om det. Och statistik över idrottsmännen finns det i Sverige också.
allan
Karl_alfred
2004-10-10, 10:06
Nu har ju inte det med dessa 3 övningar att göra men mina händer gör det svårt för mig med grippers t ex.
Nu har ju inte det med dessa 3 övningar att göra men mina händer gör det svårt för mig med grippers t ex.
Välkommen i klubben. Jag har jävligt bökigt med grippers men har inga problem med greppstyrken när det gäller stänger. Nu finns det tydligen grippers för folk som har mindre händer (eller kortare fingrar), men jag tror att man har fördel av stora händer och långa fingrar när det gäller grepp.
allan
Välkommen i klubben. Jag har jävligt bökigt med grippers men har inga problem med greppstyrken när det gäller stänger. Nu finns det tydligen grippers för folk som har mindre händer (eller kortare fingrar), men jag tror att man har fördel av stora händer och långa fingrar när det gäller grepp.
allan
Japp, orättvist :insane:
stahlberg
2004-10-10, 18:43
Jag är av den bestämda åsikten, att kroppslängden i sig INTE HAR STOR BETYDELSE.
Det är "kroppsdelarnas" inbördes längd i förhållande till varandra som är viktig, då det gäller vilka fördelar eller nackdelar man har av sin kroppsbyggnad i de tre delgrenarna i styrkelyft.
Det att du är 169cm lång betyder mycket lite för hur mycket du ska kunna lyfta i knäböj, bänkpress eller marklyft.
I princip håller jag med om vad t.ex Lillgrabben skrivit ovan. Mage i knäböj ger "leverage"-fördel, och "tjockhet" (muskler/fett) kortare pressväg i bänkpress, medan magen bara är i vägen i marklyft (liksom "tätare" muskler överhuvudtaget). Korta armar och fingrar är till STOR nackdel i marklyft (se bara på de s.k. dvärgarna).
Finnpower, som alltid är lika rolig att ha som exempel, är en typisk företrädare både för vad Lillgrabben skriver om att vara bra i böj+bänk, som för att vara (relativt sett) dålig i marklyft, dels pga av ofördelaktig kroppsbyggnad (trots hans blygsamma längd, som teoretiskt ger kort dragväg).
Vi fick dock här i Finland en "generation" lyftare som "startade" med en viss Miska Kunnari, en rätt lång, förhållandevis slank lyftare som var speciellt bra i bänkpress OCH marklyft, så den kombinationen är också möjlig. Men oftast är bänkspecialister inte vidare bra marklyftare. I styrkelyft är det dock det SAMMANLAGDA resultatet som avgör, det gäller att få ihop bästa möjliga "total".
Det lönar sig bättre att fundera på VILKEN TEKNIK i ett lyft som passar in på den egna kroppsbyggnaden (samt de inblandade muskelgruppernas styrka i förhållande till varandra) än att gå och grubbla på om man har fördelaktig eller ofördelaktig kroppsbyggnad eller -längd. Det finns massor av teknikvarianter, som lämpar sig olika väl för olika kroppsbyggnad.
[QUOTE=stahlberg]Jag är av den bestämda åsikten, att kroppslängden i sig INTE HAR STOR BETYDELSE.
Det är "kroppsdelarnas" inbördes längd i förhållande till varandra som är viktig, då det gäller vilka fördelar eller nackdelar man har av sin kroppsbyggnad i de tre delgrenarna i styrkelyft
när jag höll på med styrkelyft förut var det ett himla tjat om "vinklar" och proptioner..... I böjen skulle man vara så kort som möjligt mellan knät och höften bland annat....det var något bra ....
Jag är av samma åsikt som Stahlberg! Dessutom har väl nervbanor osv en inverkan.
stahlberg
2004-10-11, 09:46
isato : Jag håller delvis med dig. Men samtidigt ser man i ditt inlägg just det tänkande som jag tycker är felaktigt.
Jag tycker inte man "ska" vara "så kort som möjligt" mellan knäna och höfterna. Tankegången är aningen felaktig.
Om avståndet mellan knän och höfter är MYCKET långt medför det svårigheter att komma djupt ner, så långt är det sant. Har man då ett MYCKET LÅNGT sådant avstånd kan det påverka knäböj-utförandet (djupet) negativt.
Men istället för att hänga upp sig på vad som är fördelaktigt eller inte borde man fundera på HURDAN TEKNIK som är lämplig vid en sådan kroppsbyggnad, och vilka andra egenskaper som kan uppväga det negativa i att ha ett långt sådant avstånd.
Detta gäller också i andra liknande fall.
är jag höll på med styrkelyft förut var det ett himla tjat om "vinklar" och proptioner..... I böjen skulle man vara så kort som möjligt mellan knät och höften bland annat....det var något bra ....
Jo men även om det är på det sättet så kan man ju bli stark i alla fall, man får kanske bara tänka lite mer på hur man utför böjen. (Som Stahlberg skriver.)
Det är lärorikare att försöka lära någon som inte är skapt efter den traditionella mallen när det gäller en övning än att lära en som har övningen naturligt i sig, det innebär att man själv får tänka mer på vad som händer med kroppen i övningen och på sätt blir man en bättre tränare även för de som har lätt för en övning.
Att få tag i en supertalang och sen lära den träna är inte så svårt, att få någon som verkar vara helt fel för sporten och som inte är så stark från början är det som är svårt och som visar om man själv är en bra tränare. En tränare som var en supertalang från början kan lida lite av samma problem när han ska lära andra, han har inte hållit på och testat olika varianter av övningarna utan han kör sin stil och har därför inte behövt tänka så noga på vad han håller på med.
isato : Jag håller delvis med dig. Men samtidigt ser man i ditt inlägg just det tänkande som jag tycker är felaktigt.
Jag tycker inte man "ska" vara "så kort som möjligt" mellan knäna och höfterna. Tankegången är aningen felaktig.
Om avståndet mellan knän och höfter är MYCKET långt medför det svårigheter att komma djupt ner, så långt är det sant. Har man då ett MYCKET LÅNGT sådant avstånd kan det påverka knäböj-utförandet (djupet) negativt.
Men istället för att hänga upp sig på vad som är fördelaktigt eller inte borde man fundera på HURDAN TEKNIK som är lämplig vid en sådan kroppsbyggnad, och vilka andra egenskaper som kan uppväga det negativa i att ha ett långt sådant avstånd.
Detta gäller också i andra liknande fall.
Men just VAD är det för teknik man ska använda med långa lårben?
Skulle vara väldigt nyttig kusnkap för mig :D
stahlberg
2004-10-11, 10:14
Jag vill först anknyta till vad Z_bumbi skriver om. Många "mästartränare" (som själva varit supertalanger) har lärt sig en teknik som passar in just på dem själva (och på dem som har liknande kroppsbyggnad). De utgår - medvetet eller omedvetet - irfån att alla kan lära sig en liknande teknik. Men så är det inte. Supertalangerna har naturligtvis andra viktiga egenskaper som tränare som är mycket värdefulla, t.ex stor erfarenhet, det självförtroende framgång skapar samt trovärdigheten i att ha kunnat föregå med gott exempel.
Har du långa "överben" så träna mycket rörlighet. Du måste kunna komma ner utan att hälarna stiger, och du måste komma ner överhuvudtaget. Börja med att träna upp din rörlighet. Ha inte alltför smal fotställning, experimentera med fotställningen tills du hittar den som är lättast att komma ner med. På andra ställen i forumet har talats om att låta knäna/inte låta knäna gå framåt "över knäna". Den som har långa "överben" MÅSTE låta knäna gå framåt en del. Detta får inte störa balansen. Stångens vikt och kroppens vikt utgör en enda "balansfaktor", balansen ska vara aningen bakom mitten av foten ("framför helen"). Balansen ska INTE bli mot tårna så att hälarna stiger, trots att knäna skjuts framåt mer än för en lyftare med korta "överben". Håll tårna något utåtriktade och knäna utåt, så du lätt kommer i "sittställning". Experimentera med överkroppens ställning tills du hittar den ställning som du effektivast kommer ner med. Undvik illusuionen att höfterna sjunker då det istället är axlar/huvud som sjunker (synsinnet "ser" att du går djupare, fastän det i verkligheten är så att du blir mer framåt- och nedåtböjd). Där var i all hast några tips.
Ha någon osom förstår sig på knäböj att titta på några gånger så lär du dig nog komma ner.
Har du långa "överben" så träna mycket rörlighet. Du måste kunna komma ner utan att hälarna stiger, och du måste komma ner överhuvudtaget. Börja med att träna upp din rörlighet. Ha inte alltför smal fotställning, experimentera med fotställningen tills du hittar den som är lättast att komma ner med. På andra ställen i forumet har talats om att låta knäna/inte låta knäna gå framåt "över knäna". Den som har långa "överben" MÅSTE låta knäna gå framåt en del. Detta får inte störa balansen. Stångens vikt och kroppens vikt utgör en enda "balansfaktor", balansen ska vara aningen bakom mitten av foten ("framför helen"). Balansen ska INTE bli mot tårna så att hälarna stiger, trots att knäna skjuts framåt mer än för en lyftare med korta "överben". Håll tårna något utåtriktade och knäna utåt, så du lätt kommer i "sittställning". Experimentera med överkroppens ställning tills du hittar den ställning som du effektivast kommer ner med. Undvik illusuionen att höfterna sjunker då det istället är axlar/huvud som sjunker (synsinnet "ser" att du går djupare, fastän det i verkligheten är så att du blir mer framåt- och nedåtböjd). Där var i all hast några tips.
Ha någon osom förstår sig på knäböj att titta på några gånger så lär du dig nog komma ner.
Tack för tipsen, fast personligen har jag inga som helst problem med att gå fulldjupt (röven i vaderna). Har stretchat mycket.. ;)
Det jag mer undrar är vilken teknik man ska använda sig utav (när man har långa överben) för att minimera den negativa effekten i form av dåliga "hävstänger" man får i kroppen av det. Lite bättre uttryckt, hur gör man för att kunna lasta på mer vikt? :D Mer vikt i form av mer fördelaktig teknik, inte vanliga ökningar.
Hur långa "hävstänger" man har är inte direkt avhängigt längden på lemmarna, var på lemmarna musklerna fäster spelar egentligen större roll.
stahlberg
2004-10-11, 10:44
Så är det naturligtvis egentligen.
I Fred Hatfields bok The Complete Guide To Power Training (vill jag minnas den heter) finns för övrigt ett kapitel som beskriver olika plus och minus vid olika kroppsbyggnad. Inte så djupgående gjort kanske, men intressant i alla fall.
Karl_alfred
2004-10-11, 10:57
Välkommen i klubben. Jag har jävligt bökigt med grippers men har inga problem med greppstyrken när det gäller stänger. Nu finns det tydligen grippers för folk som har mindre händer (eller kortare fingrar), men jag tror att man har fördel av stora händer och långa fingrar när det gäller grepp.
allan
Har heller absolut inga problem med greppstyrkan med stänger och hantlar, kör aldrig med remmar men avbryter aldrig på grund av att greppet är för svagt, känner knappt något heller. Men med grippers har jag problem eftersom jag knappt får i dem i handen, framförallt vänstern där kontrollen är sämre.
Jag är begåvad med dasslock och aparmar, kanske därför marklyften fungerar jämförelsevis bra för mig.
isato : Jag håller delvis med dig. Men samtidigt ser man i ditt inlägg just det tänkande som jag tycker är felaktigt.
Jag tycker inte man "ska" vara "så kort som möjligt" mellan knäna och höfterna. Tankegången är aningen felaktig.
Om avståndet mellan knän och höfter är MYCKET långt medför det svårigheter att komma djupt ner, så långt är det sant. Har man då ett MYCKET LÅNGT sådant avstånd kan det påverka knäböj-utförandet (djupet) negativt.
Men istället för att hänga upp sig på vad som är fördelaktigt eller inte borde man fundera på HURDAN TEKNIK som är lämplig vid en sådan kroppsbyggnad, och vilka andra egenskaper som kan uppväga det negativa i att ha ett långt sådant avstånd.
Detta gäller också i andra liknande fall.
jaja nu ska vi inte vara sådanna.... visst har du rätt men det är väll sånna här detaljer som skiljer de bästa från de bra
stahlberg
2004-10-11, 17:46
isato : Hurdana ska vi inte vara?
För min del tycker jag inte det är något fel på att vilja bli bäst.
isato : Hurdana ska vi inte vara?
För min del tycker jag inte det är något fel på att vilja bli bäst.
Vi ska inte vara så negativa som jag var....
Det klart man ska vilja bli bäst men det är ju bara en som kan bli det och då är det väll han med shystast vinklar som ligger bäst till ..... jag menar bland de bästa tränar alla hårt äter bra osv ...
stahlberg
2004-10-13, 11:33
Det är möjligt att du har rätt.
Många har dock bra vinklar. Många kan bli bäst. Vem som har bäst vinklar är inte lätt att säga. Det behöver inte vara den som har bäst vinklar som blir bäst.
Möjligen behöver man GODA vinklar för att bli bäst. Men alla som inte har USLA vinklar behöver inte fundera på vinklarna så mycket, tycker jag.
Man ska ju också sträva till att utveckla SIG SJÄLV hela tiden. Och efterhand kan man ju sikta på att bli bäst om man vill det (utan att fundera överdrivet på vinklarna). Det är nog andra faktorer än vinklarna som FÖRST begränsar möjligheterna att bli bäst.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.