Visa fullständig version : Slutat ata
Skrivet fran utlandet, darfor blir texten lite konstig.
Iaf, det ar sa att jag knappt ater langre. De senaste 4 veckorna har jag nastan inte atit nagonting, knappast inte mer an 500 kcal om dagen. Jag har forlorat aptiten totalt, far tvinga mig sjalv att ata nar jag kommer ihag det, dvs nar jag ar med andra, och det blir aldrig mer an en gang om dagen. Nar jag val ater blir magen alldeles konstig bara nagra minuter efter och jag far diarre, sa det kanns inte som att nagot jag far i mig stannar kvar i kroppen. Magen har varit sa har i ungefar 3 veckor, men eftersom jag var utomlands oroade jag mig inte for det utan trodde det berodde pa andrad bakterieflora. Sen kom jag hem i en vecka men det fortsatte, och nu ar jag ivag igen och det har inte slutat, alltsa kan det inte bero pa att jag inte ar hemma i sverige?
sa, mina symptom ar att jag har forlorat aptiten, jag ar aldrig sugen pa mat, inte ens pa choklad (choklad ar (var) mitt livs karlek), viktnedgang ( cirka 6 kg) och diarre, alltid direkt efter maten. Jag ater i princip bara nar nagon annan paminner mig. har inte tranat pa ca 2 manader, tror ni det kan vara anledningen till den forlorade aptiten?
jag har inte oroat mig forr, men nu borjar jag gora det. borde jag uppsoka lakare eller bara vanta och hoppas pa att det gar over? hittills har det inte paverkat mig eller min psykiska halsa, men fortsatter viktnedgangen i denna takten sa forsvinner jag snart.
nagra kloka, lugnande rad?
scudmissile
2004-08-07, 01:18
Ring och boka tid hos en läkare! Det där låter fan läskigt, 500kcal om dagen är inte mycket, oavsätt hur liten eller stor man är. Hoppas du hittar aptiten snart..
borde jag uppsoka lakare eller bara vanta och hoppas pa att det gar over?
Tycker också du ska gå till en läkare, du har ju haft problemet i 4 veckor.
men har ni nagon aning om vad det kan vara?en gissnig bara?
obesogen
2004-08-07, 01:54
men har ni nagon aning om vad det kan vara?en gissnig bara?
skulle kunna vara en tarmbakterie, typ yersinia, salmonella, clostridium difficile.
Eller någon annan...Oftast läker det ut av sig självt på några dagar men om det inte gör det kan man behöva få antibiotika som dödar dom. Be dom göra ett avföringsprov på vårdcentralen, om du går med det för länge kan du utveckla colon irritable dvs känslig tarm och det är inte kul, så iväg med dig till närmsta doktor! lycka till
King Grub
2004-08-07, 07:27
men har ni nagon aning om vad det kan vara?en gissnig bara?
Nej, inga gissningar. Hur kan du gå fyra veckor utan att ta reda på vad det är? Gå till läkare!
Nej, inga gissningar. Hur kan du gå fyra veckor utan att ta reda på vad det är? Gå till läkare!
som sagt, sa trodde jag det berodde pa att jag varit utomlands och blivit magsjuk, darfor tog jag det inte pa allvar. hade jag varit hemma i sverige hela denna perioden skulle jag sjalvklart kollat upp det. far gora det nar jag kommer hem igen om nagra dagar.
Du har inte kunnat behålla någon mat på en månad och tror att det är magsjuka ...? Jag undrar om/varför ingen i din omgivning har reagerat och sett till att du hamnat under vård - med tvång om inte annat - förändringen måste ju vara minst sagt skrämmande! Om inte annat, tänk på vad din lilla mamma skulle säga om hon visste ... Jag kan inte annat än ta upp altstämman i "Gå till läkaren och gör det NU"-kören - gå till läkaren, gör det nu, och lyssna på vad han säger, oavsett om det han säger är något du ville höra eller inte ... det finns ingenting (eller i alla fall ytterst, ytterst få saker) som det är värt att förstöra sig för!
King Grub
2004-08-08, 14:07
som sagt, sa trodde jag det berodde pa att jag varit utomlands och blivit magsjuk, darfor tog jag det inte pa allvar. hade jag varit hemma i sverige hela denna perioden skulle jag sjalvklart kollat upp det. far gora det nar jag kommer hem igen om nagra dagar.
Det som avgör om du tar sjukdomar på allvar är var du befinner dig? :confused:
Det som avgör om du tar sjukdomar på allvar är var du befinner dig? :confused:
Med tanke på att det är ganska vanligt med minskad aptit och en mage som varken gillar maten eller vattnet i varmare länder så tycker inte jag att det är speciellt konstigt.
King Grub
2004-08-08, 14:19
Med tanke på att det är ganska vanligt med minskad aptit och en mage som varken gillar maten eller vattnet i varmare länder så tycker inte jag att det är speciellt konstigt.
Fyra veckor!
Fyra veckor!
Visst är det lång tid. Men jag tycker inte att det är speciellt konstigt. Har man varit utomlands i t.ex 2 veckor och man tappar aptiten där så väntar man iaf en vecka när man kommer hem för att se om magen återställs. Då är man uppe i 3-4 veckor.
Originally Posted by King Grub
Fyra veckor!
Visst är det lång tid. Men jag tycker inte att det är speciellt konstigt. Har man varit utomlands i t.ex 2 veckor och man tappar aptiten där så väntar man iaf en vecka när man kommer hem för att se om magen återställs. Då är man uppe i 3-4 veckor.
__________________
det ar exakt sa jag har tankt!
var forst utomlands i tva veckor, kom hem och var hemma i 5 dagar, sen akte jag ivag igen en vecka.
tack yankee.
Du har inte kunnat behålla någon mat på en månad och tror att det är magsjuka ...? Jag undrar om/varför ingen i din omgivning har reagerat och sett till att du hamnat under vård - med tvång om inte annat - förändringen måste ju vara minst sagt skrämmande! Om inte annat, tänk på vad din lilla mamma skulle säga om hon visste ... Jag kan inte annat än ta upp altstämman i "Gå till läkaren och gör det NU"-kören - gå till läkaren, gör det nu, och lyssna på vad han säger, oavsett om det han säger är något du ville höra eller inte ... det finns ingenting (eller i alla fall ytterst, ytterst få saker) som det är värt att förstöra sig för!
pa semester forsvinner de gamla rutinerna, det ar inget konstigt att man ater mer/mindre, i mitt fall mycket mindre. folk har reagerat men nar jag forklarar for dem att jag blir magsjuk nar jag ater tycker de det ar battre att jag tar det lugnt och ater latt sa magen kan aterhamta sig.
tänk på vad din lilla mamma skulle säga om hon visste
lilla mamma? finns ingen anledning att vara nedlatande, kompis.
Gjort är gjort är gjort...
Dock har du ju inte så mkt överskottsvikt att ta från så viktigt att du kan äta tycker jag.
Snapphanen
2004-08-09, 11:44
hade ngt liknande för 2 veckor sedan när jag var i Ungern.... allt jag käka rann ut för att beskriva det milt.... det var bara att dra till apoteket och handla koltabletter... pumpa några sådan vilket gör att diarrén slutar och du kan sakta men säkert börja käka lätta grejjer som vitt bröd, soppa...te drack jag också...
kanske ngt att testa!
pa semester forsvinner de gamla rutinerna, det ar inget konstigt att man ater mer/mindre ...
... finns ingen anledning att vara nedlatande, kompis.
Min text, DIN tolkning, tack så mycket. Min mamma skulle trots (eller kanske tack vare) sjukvårdsutbildning vara minst sagt skitorolig om jag inte hade kunnat behålla mat på fyra veckor och försvunnit till ett ingenting (för du hade ju, som Grahn påpekade, inte precis några jättereserver att ta av, och du skriver det ju också själv) - hon skulle de facto förmodligen börja oroa sig innan jag själv skulle göra det (själv vill man ju gärna tro att man är odödlig). Men för all del, det kanske är vi som har ett sjukt mor-dotterförhållande.
Sedan kan jag för all del hålla med om att de flesta former av normal rutin, inte bara när det gäller maten brukar bryta samman på semestern, särskilt när turen går utomlands, på utlandsresor. Men att det inte skulle vara något konstigt med att vare sig kunna eller vilja äta någonting på en månad - nja ...
Så lyssna om inte på mig så på den mindre nedlåtande majoriteten och marschera raka spåret till närmaste vårdcentral/läkarmottagning.
Så ja, back in Sweden!
Nu har jag varit hos läkaren och tagit tester och fått grundliga undersökningar.
Det visade sig att jag har fått rubbningar i ämnesupptagningen, dvs min kropp tar inte upp näringen jag får i mig, därav viktminskningen. Anledningen till detta, (liksom alla andra disfunktioner i min kropp) beror på att jag har järnanemi, brist på B12 och blodbrist. Vilket förklarar den förlorade aptiten. Så nu får jag gå på behandlingar varannan dag i två veckor och få b12 sprutor (inte första gången) och fortsätta knapra på mina B-vitaminer resten av mitt liv.
Bristen har jag haft i snart ett år, tabletterna kan jag inte vara utan, är jag utan dem i några dagar somnar jag överallt närsomhelst. Som mest sov jag 18 timmar i sträck.
Men jag visste inte att det hade gått så här långt, trots att jag slarvar med tabletterna lite då och då.
Jaja, tack så mycket för alla svar, förhoppningsvis mår jag snart bättre, äter mer och går upp i vikt.
va skönt att du ha fått en konkret förklaring till ditt aptitproblem, ja vet att man kan få järnbrist pga barnfödsel mm. men finns de fler anledninger? ensidig kost tex. eller kan de gå i arv kanske eller va till följd av nån sjukdom? vet du vad ditt beror på o har fler i din släkt/familj samma problem? järnbrist lär ju va ganska vanlig framförallt bland oss flickor men de flesta vet nog inte ens att de e de som de lider av (som du tex.) eftersom symptomen e så
o-konkreta/diffusa(hmm heter de så?)..
va skönt att du ha fått en konkret förklaring till ditt aptitproblem, ja vet att man kan få järnbrist pga barnfödsel mm. men finns de fler anledninger? ensidig kost tex. eller kan de gå i arv kanske eller va till följd av nån sjukdom? vet du vad ditt beror på o har fler i din släkt/familj samma problem? järnbrist lär ju va ganska vanlig framförallt bland oss flickor men de flesta vet nog inte ens att de e de som de lider av (som du tex.) eftersom symptomen e så
o-konkreta/diffusa(hmm heter de så?)..
jo jag vet vad det beror på. Det är egentligen inte järnbristen som är det allvarliga, det är b12 bristen. Det fick jag för att jag åt alldeles för ensidigt. Var vegetarian i 4 år, men jag brydde mig aldrig om att ersätta kött med andra produkter, som om mamma tex lagat spagetti och köttfärssås åt jag bara spagetti med ketchup. Efter att jag gjort undersökningar och läkaren konstaterat hur allvarligt mitt tillstånd var ( förra året) beslöt jag mig för att äta kött igen. Fortfarande äter jag inte särskilt mycket kött, blir mest kycklingfilé och tonfisk, torsk, är inte förtjust i rött kött.
Men nu är det även så att min kropp inte kan ta upp alla b vitaminer så jag måste ta dessa tabletterna varje dag, även om jag äter en hel ko om dagen.
Nu menar jag inte att man inte kan vara vegetarian och ändå få i sig alla viktiga näringsämnen, för det kan man definitivt, mn jag har aldrig riktigt tänkt på vad jag äter och hur viktigt det är att få i sig all typ mat.
Så det är inte lönt att någon skriver något i stil med" jag-visste-det-man-kan-inte-vara-vegetarian-och-ha-en-sund-kost" för det kan man. Det är bara jag som är ett dåligt exempel.
ahaa då e de ju lite mer logiskt att du fått brister, e de inte mkt dyrare oxå att va vegetarian o få i sej allt man behöver, sojaproduketr brukar väll kosta lite mer o många tycker ju sojja smakar apa så då käkar de tillskott av olika slag istället o då lider ekonomin där,,ja skulle nog aldri ha råd me de iaf fattig som ja e :)
hahaha, jo du har nog rätt. men jag bodde fortfarande hos mina föräldrar så jag bekymrade mig aldrig för vad det kostade, de var bara glada ifall jag åt. Soja är kanske inte det godaste, men quorn däremot är mycket godare än vanligt kött, och tydligen innehåller det mer protein och annat nyttigt än vanligt kött också.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.