handdator

Visa fullständig version : Vikten av ett stabilt psyke


Trytter
2004-05-29, 07:21
Har lagt märke till att de perioder som jag är någorlunda mentalt "stabil". Alltså lite positiv, glad eller har ett normalfungerande liv, då har jag hur lätt som helst för att gå ner ett par kilo om jag skulle ha lust till det.
Däremot när man har en massa andra problem i livet eller bara allmänt är jävligt ostabil, då kan man lika gärna lägga ner alla eventuella tankar om deff, minidiet, eller bara att tappa ett kilo..
Fick mig bara att tänka på hur psykiskt det här med diet är.
Någon som känner igen det där?

Callister
2004-05-29, 07:43
Se min signatur. :cheers:

Ja men det är jävligt mycket psykiskt. Om man inte mår bra rent allmänt är det kört för dieten. :)

Löjtnant Blank
2004-05-29, 09:07
Jag förstår inte. Påstår ni att vikten står still även om man ligger på energiminus - bara för att man är lite deppig? I call bullshit.

Olsson
2004-05-29, 09:39
De e nog snarare så att man skuttar runt mer om man e glad än om man kör ner huvet i kudden hela dagarna.

gosh
2004-05-29, 10:08
Originally posted by Trytter
Har lagt märke till att de perioder som jag är någorlunda mentalt "stabil". Alltså lite positiv, glad eller har ett normalfungerande liv, då har jag hur lätt som helst för att gå ner ett par kilo om jag skulle ha lust till det.
Däremot när man har en massa andra problem i livet eller bara allmänt är jävligt ostabil, då kan man lika gärna lägga ner alla eventuella tankar om deff, minidiet, eller bara att tappa ett kilo..
Fick mig bara att tänka på hur psykiskt det här med diet är.
Någon som känner igen det där?

När du mår dåligt så är du förmodligen deprimerade eller liknande. Är du det så utsöndrar din kropp mycket stresshormoner. Dessa hormoner har ett syfte och det är att förbereda din kropp för någon form av kamp.

Människans stressystem är anpassat för att försvara oss, det är därför stress finns bl.a. När vi är sjuka (behövs energi till vita blodkroppar/imunförsvaret), om du blir hotad (behövs energi för att kunna försvara dig) och så vidare.
Vid stress ställer din kropp om ämnesomsättningen från att vara anabol till katabol eftersom energin fokuserar för kamp istället för uppbyggande.

Ett STORT problem är att vårt stressystem är anpassat för hur det såg ut förr, på grottåldern. Men ser man till sammhället så har det förändrats extremt de senaste 100 åren. Idag fungerar stress inte som det var tänkt. En människa kan bli stressad över att ha det tufft på jobbet, relationsproblem, m.m. Det blir samma effekt av stressen (energi sprutas ut i blodet) men det finns inget som förbrukar energin. Då hamnar detta i fettcellerna till slut i kombination med att muskeluppbyggnanden avtar. När det gäller stress och energi så hamnar de ofta i magen på män (stressmage).

Det bästa man kan göra vid depression är att motionera, det är jobbigt men för att förbruka all den energi som utsöndras så måste man aktivera sig. Kroppen mår dessutom mycket bättre av det. Att bara deppa ihop gör dig bara katabol och eventuellt tjock.

C.a. 70% av ALLA sjukdomar är stressrelaterade i dagens sammhälle. När en person är stressad under längre tid så minskar kroppens imunförsvar. Man blir mycket mer mottaglig för krämpor. Cancer uppstår exemeplvis ofta så här. En person har kanske fått någon form av virussjukdom, det i kombination med en depresion vilket gör att kroppens imunförsvar är försvagat. Då muterar celler lite mer och kroppen hinner eventuellt inte upptäcka alla felaktiga mutationer, plötsligt får en muterad cell "fäste" och cancern är ett faktum.

Trytter
2004-05-29, 10:13
Originally posted by Löjtnant Blank
Jag förstår inte. Påstår ni att vikten står still även om man ligger på energiminus - bara för att man är lite deppig? I call bullshit.

1. Nu är det inte "bara lite deppig" jag syftar på.
2. Jag menar att det är svårare psykiskt att ligga på energiminus när man mår skit än när man är glad.

Motion har jag inget problem med när livet är skit, snarare tvärtom.
Det är själva grejen att jag har mycket svårare för att ligga på energiminus när som sagt livet är förjävligt
:naughty:

gosh
2004-05-29, 10:17
Originally posted by Trytter
Det är själva grejen att jag har mycket svårare för att ligga på energiminus när som sagt livet är förjävligt
:naughty:

Hur du till den som tröstäter?
Det är inte ovanligt att personer använder mat som någon form av bearbetning när de mår dåligt.

Trytter
2004-05-29, 10:24
Jag har ju definitivt anlag till det om man säger så:D .
Det är väl därför jag väljer bort deffar och dieter när jag inte är på topp eftersom det gör det lite lättare att disciplinera sig till att inte tröstäta.
Svårast är däremot när man ska sova.

gibb
2004-05-29, 11:51
Ge dig fan på att sköta kosten istället när du är låg. Klarar du det så mår du bättre, gör du det inte så är det ju i alla fall värt ett försök. När jag har en period då jag är lite nere så försöker jag sköta träningen och kosten exemplariskt. Är det dessutom stressrelaterat så hjälper några löppass bättre än det mesta, förutom sex.

Grahn
2004-05-29, 11:53
Originally posted by Löjtnant Blank
Jag förstår inte. Påstår ni att vikten står still även om man ligger på energiminus - bara för att man är lite deppig? I call bullshit.

Energiminus enligt vad? Läser du av din exakta förbrukning på en mätare i högre pectoralis eller?
;)

Det är en sak att säga att man bara behöver ligga på energiminus med ca 500kcal det är en helt annan att verkligen göra det.

Callister
2004-05-29, 12:14
Originally posted by Grahn


Energiminus enligt vad? Läser du av din exakta förbrukning på en mätare i högre pectoralis eller?
;)

Det är en sak att säga att man bara behöver ligga på energiminus med ca 500kcal det är en helt annan att verkligen göra det.
Ja, och mår man dåligt psykiskt är chansen större att man skiter i det totalt. :kinky:

Fangface
2004-05-29, 13:14
Jag kan tala av egen erfarenhet.....
När jag mådde RIKTIGT SKIT ( givetvis en kvinna inblandad ), så gick jag ner i vikt 10kg på 2 månader. Hade ingen matlust för fem öre.......och träna var, som ni kanske förstår, uteslutet.
Gick kanske runt på max 700kcal/dag, och bara såg min kropp "försvinna"
:cryout:

Försökte verkligen att äta, men det gick inte....mådde bara illa....

Beror nog mycket på VARFÖR man mår dåligt.

Men nu har jag gått upp dom 10 kilona igen + 1 till :thumbup:

Och vad som är glädjande är att det är inte samma 10 kilo som jag gått upp..........ser mycket bättre ut nu !

Så jag fick en liten ofrivillig "deff".......som jag helst hade varit utan :cryout:

Löjtnant Blank
2004-05-29, 15:09
Originally posted by Grahn


Energiminus enligt vad? Läser du av din exakta förbrukning på en mätare i högre pectoralis eller?
;)

Det är en sak att säga att man bara behöver ligga på energiminus med ca 500kcal det är en helt annan att verkligen göra det.
Ibland undrar jag vart du får allt i från, Grahn. Really. Vart vill du komma?
:confused:

Jag har legat på energiminus i en månad. Det har inte varit så svårt. Har man deffat ett tag vet man hur mycket kroppen förbrukar på ett ungefär. Man räknar kalorier och lägger sig på energiminus. Det behöver inte vara så exakt - fettförbränning är inte raketvetenskap. Okej?

Grahn
2004-05-29, 15:50
Originally posted by Löjtnant Blank

Ibland undrar jag vart du får allt i från, Grahn. Really. Vart vill du komma?
:confused:

Jag har legat på energiminus i en månad. Det har inte varit så svårt. Har man deffat ett tag vet man hur mycket kroppen förbrukar på ett ungefär. Man räknar kalorier och lägger sig på energiminus. Det behöver inte vara så exakt - fettförbränning är inte raketvetenskap. Okej?

Nope inte alls okej du förenklar grovt och ignorerar totalt effekter av att tex känna sig nere som tråden handlade om.
Om fettförbränning verkligen var så enkelt att man bara såg till att ligga på energiminus(fint avläst i en tabell vid avsaknad av tidigare nämnt cybernetiska pectoralisimplantat) så skulle varenda idiotisk tokbantningskur funkat fenomenalt.

LunaSpice
2004-05-29, 15:51
Grahn :bow:

Löjtnant Blank
2004-05-29, 17:57
Originally posted by Grahn


Nope inte alls okej du förenklar grovt och ignorerar totalt effekter av att tex känna sig nere som tråden handlade om.
Om fettförbränning verkligen var så enkelt att man bara såg till att ligga på energiminus(fint avläst i en tabell vid avsaknad av tidigare nämnt cybernetiska pectoralisimplantat) så skulle varenda idiotisk tokbantningskur funkat fenomenalt.
Men om du konstant äter mindre energi än vad du gör av med måste du väl bränna fett? Är det inte så det funkar? Om jag har fel här vill jag gärna ha någon studie att förkovra mig i. Jag läste vad gosh skrev, men det låter mer som en hop antaganden än kalla fakta. ("Det blir samma effekt av stressen (energi sprutas ut i blodet) men det finns inget som förbrukar energin." See what I mean, jelly bean?) Peace.

Grahn
2004-05-29, 18:05
Originally posted by Löjtnant Blank

Men om du konstant äter mindre energi än vad du gör av med måste du väl bränna fett? Är det inte så det funkar? Om jag har fel här vill jag gärna ha någon studie att förkovra mig i. Jag läste vad gosh skrev, men det låter mer som en hop antaganden än kalla fakta. ("Det blir samma effekt av stressen (energi sprutas ut i blodet) men det finns inget som förbrukar energin." See what I mean, jelly bean?) Peace.

eller muskler, om det är något vi lärt oss på senare tid så är det ju att bara energiminus inte räcker. Sen så vet du inte din energiåtgång, du kan under en lång period försöka hitta din +-0 gräns men dag för dag har du inte en aning, utan kan bara försöka gissa.

Sen så handlade ju tråden om humörets effekt på deffen, att svara att det bara är att hålla energiminus är poänglöst.

King Grub
2004-05-29, 18:10
Lt Blank: energiminus är inte alls. Ligger du 500 kcal minus men baserar kosten på småfrallor med smörstekt bacon och sköljer ner det med Fanta åstadkommer energiunderskottet nog mest en muskelförlust.

Löjtnant Blank
2004-05-29, 20:59
Originally posted by King Grub
Lt Blank: energiminus är inte alls. Ligger du 500 kcal minus men baserar kosten på småfrallor med smörstekt bacon och sköljer ner det med Fanta åstadkommer energiunderskottet nog mest en muskelförlust.
Det har du rätt i, men det är tämligen självklart anser jag. För ingen skulle väl - förhoppningsvis - få för sig att deffa på godis. De som ger sig in i en deff har oftast en liten aning om vad de bör stoppa i sig. Det märker jag när jag läser i det här forumet - och pratar med folk på gymet - att de har klart för sig att de bör äta råvaror som innehåller nyttigt fett (lax, makrill, nötter), få i sig långsamma kolhydrater, äta ofta och lite, etc. Man behöver inte ha lika mycket näringslära bakom sig som du eller Sverker för att bränna lite fett, det är min poäng.

Och för att återgå till ämnet: Grahn, är det då sant som gosh skriver att kroppen väljer att inte bränna fett när man mår psykiskt dåligt?

gosh
2004-05-29, 21:18
Originally posted by Löjtnant Blank
Och för att återgå till ämnet: Grahn, är det då sant som gosh skriver att kroppen väljer att inte bränna fett när man mår psykiskt dåligt?

Det skrev jag väl ändå inte?? Eller rättare sagt så var det inte så jag menade.
Vid stress så försöker kroppen att mobilisera mer energi än vad den förbrukar. Hormoner som kortisol, adrenalin, noradrenalin m.m. har denna effekten. Tror det är levern som ställer om sig och börjar exempelvis bryta ner protein. Människor som är stressade och mäter deras blodsocker brukar få höga värden även om de inte ätit på ett tag.
Äter personen dåligt i kombination med att vara stressad så kommer den att minska i vikt, men det mesta som ryker är muskler. Den överskottsenergi som finns i blodet (finns mer än vad kroppen behöver) blir fett. Vid depression så bryter man alltså ner muskelmassa.

Grahn
2004-05-29, 21:24
gosh svarade nog på det bättre än vad jag kan redan. ;)

Man behöver inte vara ett nutritionsgeni för att bränna fett(använder inte ordet deffa helst) men lite mer än att det bara är energiminus som gäller behövs det allt.
Även om du nu inte menade det så så är det lite "farligt" att säga det, vi vill ju inte att folk ska börja gå på 2 st salladblad/dag och säga att de fick idén härifrån. ;)

Trytter
2004-05-30, 09:18
Originally posted by gibb
Ge dig fan på att sköta kosten istället när du är låg. Klarar du det så mår du bättre, gör du det inte så är det ju i alla fall värt ett försök. När jag har en period då jag är lite nere så försöker jag sköta träningen och kosten exemplariskt. Är det dessutom stressrelaterat så hjälper några löppass bättre än det mesta, förutom sex.

Det där var nog inget dumt tips.:thumbup:
tackar..
Det är egentligen inte så att jag fuskar mer med kosten om jag mår skit, alltså käkar godis osv osv..
Har bara extremt svårt för att ligga på energiminus under sådana perioder.
Behövs det tilläggas att jag är extremt sockerkänslig och knappt kan äta en godisbit utan att få en sockerkick.
Men det verkar som om man har en tendens att bara äta lite mer av den vanliga kosten när man mår dåligt..

Callister
2004-05-30, 09:22
När jag går på diet brukar jag ändå käka en bulle ibland, jag räknar ju ut hur mycket jag äter och ligger man på kaloriminus går man ju ändå ner. Men det är klart den övriga kosten kniper lite om man äter FLERA bullar, men det brukar bli en bulle och cappucino tills kvällen med familjen när vi spelar Chicago (Poker). :)

Tolkia
2004-05-30, 12:36
Men det verkar som om man har en tendens att bara äta lite mer av den vanliga kosten när man mår dåligt..
När man inte kan få de behov som för ögonblicket orsakar ens lidande tillfredsställda (typ självförverkligande eller något annat abstrakt, t.ex.) försöker man tillfredsställa de behov man KAN tillfredsställa - och det mest primära och lättillfredsställda av alla behov är ju behovet av något att stoppa i munnen. Allt enligt allas vår Maslow. "Tröstätning" brukar damtidningarna kalla det, och något ligger det väl i den beteckningen även om man inte MEDVETET äter för att "göra sig lite gladare" (been there, done that ... suck!).
Sedan är det ju också ofta så att man när man mår dåligt blir lite "slöare" än annars; mer apatisk och obenägen att hitta på saker. Så även om man tränar som vanligt rör man sig mindre hemma och på jobbet, vilket säkert påverkar förbränningen även om man inte kroppsarbetar. Det brukar ju åtminstone pratas mycket om vikten av s.k. "vardagsmotion".

Vad gäller hormonerna sägs ju för höga kortisolnivåer (t.ex. vid kronisk stress) påverka fettansättningen i riktning mot den mer" manliga" varianten (alltså fett på "mitten") för båda könen, vilket ju inte heller är så kul.

Trytter
2004-05-30, 14:17
Originally posted by Tolkia
Vad gäller hormonerna sägs ju för höga kortisolnivåer (t.ex. vid kronisk stress) påverka fettansättningen i riktning mot den mer" manliga" varianten (alltså fett på "mitten") för båda könen, vilket ju inte heller är så kul.

Hellre där än på mina bröst:naughty:

Diana
2004-05-30, 19:41
intressant läsning all stress-fakta, de negativa me stress e ju nåt man matas me hela tiden men inte riktigt tar åt sej(iaf jag) men om man har ett vanligt heltidsjobb och har ett visst arbetstempo kan kroppen anpassa sej till den stressmängden och vänja sej(så de blir mindre stress-hormons-produktion) eller sänker man sin stresströsken ju längre man stressar? nu menar jag inte så stressigt så man mår piss men ganska stressigt..
ja tycker stress e svårdefinerat ofta, med stress menar de tex panikstress eller en allmänt orolig känsla lite då och då?allti ede ju nått som ska göras, för ingen går ju runt i fullständig lugn och harmoniii dagarna i ända(förumom kanske pensionärer då hmmm..?

gosh
2004-05-30, 20:36
Diana: Det är faktiskt ganska enkelt att avgöra när stress blir dåligt. Kontrollerad stress är bra, men okontrollerad stress är dåligt.
Exempel 1: Du lånar pengar till ett hus, huset tycker du är kanon och du har bra jobb och tjänar bra så att du har lätt att betala tillbaka lånen. Plötsligt så meddelar företaget att de gått i konken. Du blir av med jobbet och din ekonomi försämras. Lånen blir nu mycket tuffare att betala tillbaka och därmed tappar du kontrollen.
Exempel 2: Du får en arbetsuppgift som du känner att den ligger inom din kapacitet att klara av, den är svår men du fixar det. Detta är bara njutbart för dig för man trivs med att ligga på gränsen, plötsligt händer något i uppgiften som du skall utföra och du märker att den blev mycket svårare än vad du från början trodde. Du börjar känna att du inte har kapacitet att klara av uppgiften. Du har tappat kontrollen.

Kontrollerad stress = bra
Okontrollerad stress = dåligt

Vad som är bra och dålig stress för en person är upp till personen, beror vad den klarar av att kontrollera.

Diana
2004-06-02, 17:53
Ahaa tack för de målande exemplen:) har allti nämligen trott att de e ALL stress som är dålig men nu fattar ja juuh!