Idag har jag varit medlem här i 10 år

[Rikard Jansson]

den 10 oktober 2010 reggade jag mig på kolozzeum. Jag minns inte om jag flyttade ifrån body i samband med att de gjorde om forumet där eller om jag helt enkelt tyckte kolozzeum verkade bättre.

Om man ser till min gamla posthistorik så var jag en klassisk noob som trodde att han kunde allt, och bara till 10% lyssnade på de som visste mer. Sån är jag än idag, minus noob inom iallafall styrketräningssammanhang.

På 10 år kan det hända mycket i livet, så är det väl för alla. Har alltid tyckt att jag levt ett väldigt lugnt och intetsägande liv iofs så har säkert hänt mer för de flesta andra. Gick hursomhelst ut gymnasiet, träffade och flyttade ihop med min första (och hittills enda) flickvän, skaffade barn, gjorde lumpen, blev dumpad av flickvännen, köpte hus. Bor ju i en liten s.k. håla, men det är egentligen världens bästa plats och alla andra är bara avundsjuka att de också inte bor här. Nästan alla mina vänner från 10 år sen har flyttat härifrån, eller så har vi nästan helt tappat kontakten. Har väl egentligen bara umgåtts med folk genom eller i samband med träning, och nuförtiden när det känns som att man bara jobbar eller tränar eller tar hand om barn så blir det så till en ännu högre grad.

Jobb har jag haft massor, men har nog inte jobbat mer än 40% av tiden sen jag gick ur gymnasiet. En konsekvens av att man har hyperfokuserat på träningen, och insett tidigt hur sjukt mycket bättre allt går om man inte behöver jobba, ledde till att jag hellre sparade pengar och var ledig i perioder och levde som en kackerlacka, typ. Eller hade deltidsjobb, förstås :) Att få sova tills man vaknar av sig själv är en brutalt underskattad faktor för nervsystemet och återhämtning i allmänhet. Har jobbat som pelletspackare, såg-operatör på sågverk, hjullastarförare, spadgubbe, anläggare, black jack croupier, suttit i kassan på coop, arrestantvakt, svetsare, stått i bockmaskin, brandman, PT såklart, drivit gym, röjt i skogen, och säkert något mer jag har glömt. Av dessa jobb kan jag säga att gå med klingsåg i skogen, helst 20-25 timmar i veckan, är klart överlägset om man vill ha ett jobb som är positivt för träningen. Att ha ett högt kcal-intag och högt kcal-ut gör att man blir mycket grövre och starkare än om man har lågt in och lågt ut. Antar att det beror på delvis att man får ett högre proteintag.

Blev aldrig starkast i världen i bänk, fattades typ 25 kg en bra dag för att nå upp till ettan i viktklassen. Men som tur var slutade jag bry mig så mycket, för det var en ganska ohälsosam obsession som förstörde mycket och som hjälpte föga. Men tog iallafall 3 SM-guld, 4 om man räknar RM i bänk i lund som var samma år som första klassiska SM i SL. det året glömmer jag aldrig, det var då jag lärde känna Henrik Franzén och Stefan Jamroz. Bästa guldet var förstås 2017, då det var ett riktigt senior-guld. Han som vann året före hade nog kanske vunnit om han var med även det året, men det var han inte så det gjorde han inte.

Efter det så liksom fastnade bänken, mer än den gjort redan innan, och lyckades inte direkt öka något trots bra träning. Skyller på just sova-ut-faktorn, det kunde jag inte göra längre. Fick en bra anledning att byta till armbrytning och det är jag glad för, tycker det är mycket roligare än jag någonsin tyckte bänkpress var. Enda problemet är att det är jävligt smärtsamt i ganska många dagar efter, och i kombination med fysiskt jobb kan det vara nästan outhärdligt ibland, men sånt är livet, evig tortyr osv.

Vad har du gjort de senaste 10 åren?

[Dreas]

Oj, 10 år.
Skaffat fru, barn, flyttat, byggt hus. Bytt intressen några ggr :)

[Diomedea exulans]

Kul trådidé!

Grattis till jubiléet och framgångarna, och kul att läsa din sammanfattning. Jag hoppas att du fortsätter vara medlem här åtminstone tills dagen jag blir bannad.


Vad har du gjort de senaste 10 åren?

Då ska vi se...

Nyss fyllda 27 tror jag att jag fortfarande bodde i Göteborg, hade jobbat något halvår som telefonintervjuare efter att ha hoppat av sjuksköterskeutbildningen. Vid denna tidpunkt började jag träffa en tjej som jag ville ha ett seriöst förhållande med, medan hon ville att vi skulle ligga med andra hela tiden. Detta gjorde mig så knäckt att jag efter två månader flyttade hem till föräldrarna Karlskrona igen. När jag satt där i en fåtölj och klagade för mamma att jag ville ta livet av mig fick hon mig att för andra gången i livet söka upp psykvården, vilket ledde till min första omgång av SSRI. Citalopram blev det.

På något jävla vis fick jag inom kort jobb som ställningsbyggare i Karlskrona. Jag gillade det jobbet, hade jobbat kvar där idag om jag hade fått, men chefen kickade mig efter tre månader för jag var så klantig. Jag delar Rikards upplevelse att träningen går bättre med tunga fysiska jobb, under denna period bänkade jag för första gången 120 kg, trots att jag gick upp 5 varje vardagmorgon och nästan aldrig sov ut.

Nästan omedelbart efteråt fick jag jobb som telefonintervjuare på Sifo i grannstaden Ronneby, och genom en kollega där min första bostadsrätt, en etta på 20 kvadrat som skulle bli min bostad de kommande åtta åren. Jag älskade den där jävla lägenheten. Jobbet, däremot, var det absolut mest vidriga jag kunde tänka mig. Men vad vad alternativet? Det fanns inga andra jobb, och jag var inte sugen på att plugga något.

Jag utvecklade en ganska fast rutin under den tiden: Heltidsjobb mån-fre, och på helgerna åkte jag till Karlskrona och umgicks med mina föräldrar.

En kort tid i början av jobbet hade jag en vänkrets på jobbet, vilket kändes fantastiskt. Men pga dåligt beteende av mig blev jag av med alla de vännerna inom kort. Så större delen av denna tiden var föräldrarna mina enda vänner.

Jag levde väldigt mycket på internet också. Ganska ofta på helgerna åkte jag iväg och träffade något nätragg. Inte en enda gång gick jag ut på krogen, vilket jag var väldigt stolt över.

Var en vända till på psyket under den perioden, som vanligt över att jag blivit extra självmordsbenägen när jag blivit förtjust i en tjej.

Så här levde jag i fem år. En dag sa jag till mig själv att "nä, man kanske ska plugga nåt iallafall". Men det var viktigt att jag inte behövde flytta isåfall. Jag hitta en utbildning som stämde in: "Digital bildproduktion" i grannstaden Karlshamn.

Mitt resonemang för att hoppa på utbildningen var bokstavligt talat. "Digital bildproduktion, det låter som något som lär en rita på datorn. Jag har alltid velat lära mig rita på datorn, men har aldrig haft disciplin nog att ta tag i det. En utbildning kan vara det som ger mig den disciplinen". Jag läste på så mycket jag kunde om utbildningen också, men blev inte klokare. Hittade knappt nån info.

Jag påbörjade utbildningen, och redan första veckan var jag sugen på att hoppa av när läraren sa "det här är ingen utbildning som leder till jobb" samt "vi lär inte ut tekniska färdigheter här". Jag diskuterade avhopp med mina nära och kära... Och fick veta att avhopp skulle innebära att mitt liv var över. Hoppade jag av denna utbildningen skulle det vara lika illa som om jag skrev "dömd för massmord" på min CV.

Jag kände mig lurad. Här hade jag gått runt hela livet och felaktigt trott att man kunde prova sig fram genom livet – kliva in och ut ur jobb, utbildningar och relationer, vägledd av hur det kändes. Gosse, hade jag haft fel. Att påbörja en utbildning var lika bindande som att göra en pakt med Satan, skriva under med sitt eget blod och pantsätta sin själ.

Så det var bara att bita ihop. Det var visserligen inte som att jag hade en plan B. Inte ens det bottenlösa helvetet som telefonintervjuare på Sifo kunde jag gå tillbaka till efter ett tag, för ett år senare lades det jobbet ner.

En eftermiddag under den här utbildningen lärde en klasskamrat mig lite grunder i Photoshop. En helt annan eftermiddag lärde en helt annan klasskamrat mig lite grunder i Premiere. Och det är bokstavligt talat det enda jag lärde mig på utbildningen. Sen var det bara flum, flum, flum.

På plussidan var utbildningen ibland rolig. Jag skaffade inga vänner, men jag lärde känna folk litegrann som var sköna att hänga med i skolan. Fick till och med ett visst anseende som "han som brukar göra roliga filmer".

Vill ej heller glömma att nämna att jag under denna utbildning sommarjobbade en gång på ett vandrarhem (gillade det jobbet, men fick sparken för chefen tyckte jag var "för slö") och en gång som vaktmästare (gillade det jobbet också, och har jobbat där de senaste två somrarna).

Jag tog min kandidat, och nu var jag återigen desperat efter att ha något att göra. Idioterna som hade tvingat mig att gå klart utbildningen sa "sKa Du InTe JoBbA mEd DeT sOm Du HaR uTbIlDaT dIg TiLl?", varpå jag slog dem i ansiktet och skrek "IDIOT! JAG HAR JU FÖR FAN TJATAT I TRE ÅR OM ATT DENNA UTBILDNING INTE LEDER TILL JOBB!" (Det där med att jag slog dem i ansiktet var överdrift.) (Skrikandet och orden "idiot" och "för fan" också.)

Så återigen fattade jag ett överilat beslut. Baserat på de faktum att 1) jag älskar att skriva, 2) jag älskar att vara kreativ samt 3) jag har alltid velat bo i Stockholm hoppade jag på en tvåårig utbildning till copywriter på Forsbergs skola på Södermalm. Hittade snabbt ett rum att bo i.

Den här utbildningen visade sig vara lika flummig som den förra. Allergisk som jag är mot flum hoppade jag av efter en månad. Jag började jobba som poolbyggare hos en kusin till mig. Jag hatade det jobbet, och tänkte "man kanske skulle blivit copywriter ändå", så efter tre dagar hoppade jag av det jobbet och tillbaka in på copywriterutbildningen.

Lyckades ungefär så här dags sälja min lägenhet i Ronneby.

Det kändes okej ett tag... Men flummigheten, osäkerheten att jag valt rätt och det faktum att utbildningen kostade 260 000 tärde på mig, till den grad att min tid i Stockholm skulle bli den värsta i mitt liv. Jag var nu inte bara kraftigt deprimerad, utan fick massor konstiga ångestproblem – om någon t ex gjort något som vagt kunde tolkas som förolämpning gick jag runt och hade ångest fram tills att jag konfronterade personen om det (det skedde några väldigt cringy konfrontationer den hösten).

Det var nu länge sedan jag varit i kontakt med psykiatrin, och jag hade t o m slutat äta antidepp de senaste två åren, men nu hoppade jag tillbaka in igen och sattes på 20 mg Brintellix om dagen. Det skulle visa sig bli värre innan det blev bättre, och en dag, kort efter en särdeles förnedrande dejt som knäckte mig helt, gick jag och köpte en papperskniv i det uttryckliga syftet att ta livet av mig, vilket är det närmaste jag kommit självmord.

Men sedan kickade pillren in och jag började må mycket bättre (en terapeut bad mig lämna in kniven, som en symbolhandling, men jag slarvade bort den innan dess).

Sedan kom coronan, och allt blev återigen lite värre. Vi skulle haft praktik hela sommaren, men pga coronan fick jag ingen. Däremot fick jag erbjudande att jobba på samma sommarjobb som sist. För att göra en lång historia kort tänkte jag "fuck it, jag hoppar av utbildningen ändå".

Nu bor jag hos mina föräldrar, sommarjobbet är över och jag småjobbar litegrann med ströjobb. Jag har inga vänner och inga som helst framtidsplaner, men det känns helt okej. Känner en hälsosam distans till det hela.

Åh, och så tror jag att jag har legat med exakt 50 personer de senaste 10 åren. Det är lika med 5 personer om året, eller en person var 73:e dag. Det finns personer i fasta förhållanden som inte ens får ligga så ofta, så jag får väl vara halvnöjd iallafall.

Och till alla som tycker att jag nu fått tråden att handla om mig själv: Lev med det. cofffee

[skyffelmördarn]

Eh inte så mycket, 10 år känns inte som så lång tid. Givetvis om man kollar tillbaks på gamla bilder och sånt så har man ju förändrats utseendemässigt, men annars? Nej inte så mycket faktiskt. Bor på ett annat ställe i ett annat land, tjänar lite mera men annars är i stort sett allting identiskt.

[Diomedea exulans]

Eh inte så mycket, 10 år känns inte som så lång tid. Givetvis om man kollar tillbaks på gamla bilder och sånt så har man ju förändrats utseendemässigt, men annars? Nej inte så mycket faktiskt. Bor på ett annat ställe i ett annat land, tjänar lite mera men annars är i stort sett allting identiskt.

Vilket land?

[skyffelmördarn]

Vilket land?

Jag bor i Norge sen ett par år tillbaka, vilket är lite komiskt eftersom jag bodde i Norge 2010 också men på ett annat ställe.

Jag är på väg tillbaka ner till vikten jag låg på för ca 10 år sedan också innan jag började träna, så man kan säga att jag snart gått full cirkel.

Funderade väl på att flytta till något mera "sexigt" land än Norge, men jag gillar inte värme och hade krav på stabilt internet så då går ganska många länder bort.

[Lafayette]

Det var 10 år sedan jag tog studenten nu i sommar. Hade jag vetat att jag än idag inte har en susning om vad jag vill göra, har brutal ångest som nog aldrig kommer gå att ta sig ur och att jag i stort sätt inte åstadkommit något hade jag nog inte sjungit om studentens lyckliga dagar.cofffee

Fasen vad tiden går fort. Nu fick jag åldersnojja igen.*gah!*

[Diomedea exulans]

Det var 10 år sedan jag tog studenten nu i sommar. Hade jag vetat att jag än idag inte har en susning om vad jag vill göra, har brutal ångest som nog aldrig kommer gå att ta sig ur och att jag i stort sätt inte åstadkommit något hade jag nog inte sjungit om studentens lyckliga dagar.cofffee

Fasen vad tiden går fort. Nu fick jag åldersnojja igen.*gah!*

Var det någon som menade allvar när denne sjöng ”om studentens lyckliga dar”? Innerst inne tänkte man så klart ”hur fan ska det gå nu?” :P

[ChuckTesta]

10 år? Rookie numbers. Jag reggade mig 2006 första gången.

[spoon]

Var det någon som menade allvar när denne sjöng ”om studentens lyckliga dar”? Innerst inne tänkte man så klart ”hur fan ska det gå nu?” :PJag gjorde det. Skoltrött redan i 9e klass. Avundsjuk på min mor som började jobba som 15 åring. Att äntligen få gå ut skolan var en stor befrielse för mig. Tjäna egna pengar och leva sitt eget liv. Sällan har framtiden känns så ljus som då.

Kul tråd. Får skriva när jag hinner. 2 ungar har jag skaffat mig så tiden är knaper nu.

Skickat från min JSN-L21 via Tapatalk

[Lafayette]

Var det någon som menade allvar när denne sjöng ”om studentens lyckliga dar”? Innerst inne tänkte man så klart ”hur fan ska det gå nu?” :P

Det tror jag nog. Fast idag är nog folk mer ängsliga. Det suger att vara vuxen.

[RökteUppMinKatt]

10 år? Rookie numbers. Jag reggade mig 2006 första gången.

Noob, har varit här sedan 2005 :P

[trädgårdsmöbel]

Grattis till 10år Rikard. Du har varit en tillgång här i 10år, informativ och hjälpsam mot noobs i träningsdelen. Samt rolig i övrigt. Har även vart kul att följa dina snabba svängar i intresseområden där du gått in för något till 120% tills du snabbt hittat något nytt. Har vart (ej i ordning) bänkpress-Rikard×flera, armbrytning-Rikard, värmländskZyzz-Rikard, shuffle-rikard, aestehic-rikard, boxningsrikard, och säkert några till.

[Diomedea exulans]

Noob, har varit här sedan 2005 :P

Vad hette dina bannade användare?

[RökteUppMinKatt]

Vad hette dina bannade användare?

Tror bara jag har haft tre. Keffat_Liv var min första i alla fall. Senaste får bli en gissningslek. Ganska enkel.

[Diomedea exulans]

Tror bara jag har haft tre. Keffat_Liv var min första i alla fall. Senaste får bli en gissningslek. Ganska enkel.

Tror jag vet vem, men kommer inte ihåg vad den hette.

[PureWhey]

2007 reggade jag mig tror jag

10 årsedan gick man la ut gymnasiet

Sedan dess, kronologisk ordning:
Pluggat civilekonom i Jönköping
Flyttade tillbaka till gbg och jobbade på skola
Flyttade till Korsika och jobbade på hotell
Flyttade till gbg och pluggade europeisk historia
Pluggade ekonomi på handels
Flyttade till Halmstad och läste 3 år biomedicin
Flyttade till Lund och läste strategiskt inköp och offentlig upphandling i Malmö
Flyttade till Göteborg igen och avslutade utbildningen där
Jobbar nu som inköpskonsult

Typ.

Skickat från BÖJRACKET

[Illustrerade mannen]

Rickard! Du har inspirerat i 10 år! Tack för det. Åtminstone så länge du bänkade ordentligt!
Sedan jag reggade mig här har just inget förändrats. Jag är glad för det! Jobbar i samma typ av verksamhet, tränar forfarande både gym och kampsport, lika intresserad av litteratur och bildning. Lika ”grinig gubbe”... Det är barnen som utvecklas och växer, förändras och går vidare. Väldigt spännande och givande att följa dem. 20, 18, 14 och 14 år är de, plus ett ”bonusbarn” via socialtjänsten på 17. De ger extra liv och mening åt tillvaron. Plus frun förstås! Svårartat fall av seriös kärlek, respekt och uppskattning. Slutade för övrigt jobba som ordningsvakt för ca 10 år sedan. Då försvann mycket av (de oönskade) sensationerna i livet. Jag vill inte ha överraskningar eller variation!

[wintersnowdrift]

Jag har de senaste tio åren (ej i kronologisk ordning):

doktorerat
fött ett barn utan smärtlindring
gift mig i folkdräkt
ägt tre olika bostäder
bott utomlands i två omgångar
haft SAS Guldkort pga flög som en skottspole över världen en period
sprungit 11 marathon
brutit sex ben på olika ställen i kroppen
haft två större livskriser
och nu senast sagt upp mig och startat eget


Det finns saker jag önskar att jag hade gjort, ffa att jag varit modigare och trott mer på mig själv när jag fortfarande var ung, vacker och lovande. Är ändå rätt så tillfreds med var jag är idag och de erfarenheter jag haft som tagit mig hit.

[dmoller]

min resa räknas också?

slutat med wow
börjat med wow igen
slutat med wow igen
börjat med wow igenslutat med wow igen
börjat med wow igenslutat med wow igen
börjat med wow igenslutat med wow igen

[Boston]

Har enbart ådstakommit stabila gains, tackar Arne Persson och King Grub som lagt grunden för det.