Diomedea exulans
2020-09-23, 21:42
Religionen går att summera i en enda tes, ett budord om man så vill, eller, varför inte en gyllene regel:
Det enda sättet att lyckas med någonting är att inte försöka.
Det är alltså raka motsatsen till rådande globala koncensus, det så i sociala media förespråkade ”man måste kämpa om man vill uppnå någonting”.
Låt mig förklara vad jag menar med ett exempel:
Du ska ut och ragga brudar en fredagkväll. För att verkligen maximera chanserna att lyckas har du nog sett till att inte lämna något åt slumpen. Du är nydeffad och har en bränna med jämnare färgton än en kastrull nylagad knäck. För exakt fyra dagar sedan rakade du dig, för att längden på ditt skäggstubb skulle vara optimal ikväll. På ovansidan av huvudet ser mousse, vax, spray och gelé till att varenda hårtest ligger på rätt plats, och bångstyriga hårstrån mellan ögonbryn och i näsborre har ryckts bort. Du duschade extra noga nyss, och såg då även till att hårväxten under huvudhöjd ej skulle kunna innebära några otrevliga överraskningar för eventuella åskådare. Skjortan är nyköpt, jeansen har exakt rätt grad av slitenhet, och för att vara på den säkra sidan har du Axe inte bara under armarna, utan även på andra riskabla ställen. Du körde ett tungt armar/axelpass för ett par timmar sedan för att optimera kroppsproportionerna. Men minst lika viktigt som alla dessa fysiska attribut är såklart charmen, och för att ge den hjälp på traven har du varit extra noga med mat och sömn det senaste dygnet, och har såklart supit dig exakt lagom full. Väl ute raggar du på totalt trettio kvinnor, och varenda en svarar med att antingen ignorera dig, hånskratta åt dig eller bli arg på dig.
En helt annan kväll har du egentligen tänkt gå hem och kolla på Nerflix, och sen sova. Du ska upp och jobba imorgon, och är totalt osugen på att gå ut. Men så ringer Berra och be dig hänga med ut på en öl, och du tackar motvilligt nej. Den här kvällen, däremot, när du sitter där på krogen, totalt oförberedd, iförd Willysskjorta, trött och med ringar under ögonen, utan att ha duschat sedan igår, får du ragg utan att försöka.
Jag tror vi alla upplevt historier liknande den ovanstående. Och det här exemplet illustrerar kärnan i min religon. Anstränger man sig för någonting kommer kosmos se till att man inte får det, som bara för att jävlas. Men om man inte anstränger sig, då kan man ge sig fan på att man får det.
Jag kallar det förresten religion istället för livsfilosofi eftersom den inbegriper metafysik och kosmiska krafter. Man kanske skulle kunna hävda: ”Fenomenet du beskriver beror bara på att man gör bättre ifrån sig när man är avslappnad, det handlar bara om psykologi”; på det svarar jag: Nej, för fenomenet är för stark för att enbart kunna förklaras med psykologi. Det måste ligga annat bakom.
Min religion är ickepolitisk, fast den får väl sägas vara anti-höger, då högern förespråkar vikten av personligt ansvar och målinriktat arbete. Den är baserad helt på egna upplevelser, fast den kanske kan sägas påminna om Tao (”gör inget, så skall allt falla på plats”, osv).
Fler exempel:
Jag har skickat femtusenelvahundramiljarder välskrivna jobbansökningar i mina dar (ni vet hur bra jag kan skriva); inget napp. Medan jag idag stod och målade en husfasad mot betalning, ett jobb jag fick genom att arbetsgivaren aktivt tog kontakt med mig på Messenger utan att jag gjort ett jota innan.
Eller varför inte prata om något som bör ligga nära till hands med tanke på forumet: träning. När man går in för att göra ett maxlyft misslyckas man, men dagen man går till gymmet bakfull och sliten en inplanerad vilodag drar man nytt PB.
Min religion är inte helt befriad från problem. Säg t ex att ens mål är att få stora muskler. Enligt religionen borde man isåfall få det genom att låta bli att träna. Men det fungerar ju inte. Efter att ha försökt knäcka denna nöt ett tag bestämde jag mig för att det kanske funkar om man istället går in på varförman vill ha stora muskler. Säg att det är för att man vill ha beundran. Det kanske man i slutändan får mer av genom att göra ingenting.
En annan sak som min religion har stora problem med att hantera är den enorma mängd exempel på personer som har lyckats genom hårt slit. Mitt enda svar på detta är att religionen bara funkar för vissa. Vilket även tar hand om föregående dilemma.
Vad tycker ni? Jag är rätt nöjd för att bara ha funderat på detta sedan elva i förmiddags.
Det enda sättet att lyckas med någonting är att inte försöka.
Det är alltså raka motsatsen till rådande globala koncensus, det så i sociala media förespråkade ”man måste kämpa om man vill uppnå någonting”.
Låt mig förklara vad jag menar med ett exempel:
Du ska ut och ragga brudar en fredagkväll. För att verkligen maximera chanserna att lyckas har du nog sett till att inte lämna något åt slumpen. Du är nydeffad och har en bränna med jämnare färgton än en kastrull nylagad knäck. För exakt fyra dagar sedan rakade du dig, för att längden på ditt skäggstubb skulle vara optimal ikväll. På ovansidan av huvudet ser mousse, vax, spray och gelé till att varenda hårtest ligger på rätt plats, och bångstyriga hårstrån mellan ögonbryn och i näsborre har ryckts bort. Du duschade extra noga nyss, och såg då även till att hårväxten under huvudhöjd ej skulle kunna innebära några otrevliga överraskningar för eventuella åskådare. Skjortan är nyköpt, jeansen har exakt rätt grad av slitenhet, och för att vara på den säkra sidan har du Axe inte bara under armarna, utan även på andra riskabla ställen. Du körde ett tungt armar/axelpass för ett par timmar sedan för att optimera kroppsproportionerna. Men minst lika viktigt som alla dessa fysiska attribut är såklart charmen, och för att ge den hjälp på traven har du varit extra noga med mat och sömn det senaste dygnet, och har såklart supit dig exakt lagom full. Väl ute raggar du på totalt trettio kvinnor, och varenda en svarar med att antingen ignorera dig, hånskratta åt dig eller bli arg på dig.
En helt annan kväll har du egentligen tänkt gå hem och kolla på Nerflix, och sen sova. Du ska upp och jobba imorgon, och är totalt osugen på att gå ut. Men så ringer Berra och be dig hänga med ut på en öl, och du tackar motvilligt nej. Den här kvällen, däremot, när du sitter där på krogen, totalt oförberedd, iförd Willysskjorta, trött och med ringar under ögonen, utan att ha duschat sedan igår, får du ragg utan att försöka.
Jag tror vi alla upplevt historier liknande den ovanstående. Och det här exemplet illustrerar kärnan i min religon. Anstränger man sig för någonting kommer kosmos se till att man inte får det, som bara för att jävlas. Men om man inte anstränger sig, då kan man ge sig fan på att man får det.
Jag kallar det förresten religion istället för livsfilosofi eftersom den inbegriper metafysik och kosmiska krafter. Man kanske skulle kunna hävda: ”Fenomenet du beskriver beror bara på att man gör bättre ifrån sig när man är avslappnad, det handlar bara om psykologi”; på det svarar jag: Nej, för fenomenet är för stark för att enbart kunna förklaras med psykologi. Det måste ligga annat bakom.
Min religion är ickepolitisk, fast den får väl sägas vara anti-höger, då högern förespråkar vikten av personligt ansvar och målinriktat arbete. Den är baserad helt på egna upplevelser, fast den kanske kan sägas påminna om Tao (”gör inget, så skall allt falla på plats”, osv).
Fler exempel:
Jag har skickat femtusenelvahundramiljarder välskrivna jobbansökningar i mina dar (ni vet hur bra jag kan skriva); inget napp. Medan jag idag stod och målade en husfasad mot betalning, ett jobb jag fick genom att arbetsgivaren aktivt tog kontakt med mig på Messenger utan att jag gjort ett jota innan.
Eller varför inte prata om något som bör ligga nära till hands med tanke på forumet: träning. När man går in för att göra ett maxlyft misslyckas man, men dagen man går till gymmet bakfull och sliten en inplanerad vilodag drar man nytt PB.
Min religion är inte helt befriad från problem. Säg t ex att ens mål är att få stora muskler. Enligt religionen borde man isåfall få det genom att låta bli att träna. Men det fungerar ju inte. Efter att ha försökt knäcka denna nöt ett tag bestämde jag mig för att det kanske funkar om man istället går in på varförman vill ha stora muskler. Säg att det är för att man vill ha beundran. Det kanske man i slutändan får mer av genom att göra ingenting.
En annan sak som min religion har stora problem med att hantera är den enorma mängd exempel på personer som har lyckats genom hårt slit. Mitt enda svar på detta är att religionen bara funkar för vissa. Vilket även tar hand om föregående dilemma.
Vad tycker ni? Jag är rätt nöjd för att bara ha funderat på detta sedan elva i förmiddags.