Visa fullständig version : Hur hantera åldrande föräldrar?
skyffelmördarn
2020-08-01, 19:41
Jag vet inte om det är ett vanligt fenomen eftersom jag bara har ett par föräldrar men min far (som bor ensam) har på äldre dar börjat gnälla om att ingen bryr sig om han längre, hur ingen hör av sig och hur ingen bryr sig om honom även fast min bror ringer honom nästan varje dag och jag ringer veckovis samt att han har andra som hör av sig till honom. Det här eländiga gnällande och tjatandet har lett till att min bror knappt vill veta av honom längre eftersom att när de väl hörs av så är det här tugget allt han får höra.
Personligen försöker jag tänka att en vacker dag så är han borta och då kommer man ångra att man inte pratade med honom mer och stod ut även fast det bara var mest en massa gnäll ifrån hans sida, men jag vet inte om det här bara är nått man intalar sig eller om det faktiskt är värt att hålla i oavsett hur illa det är.
Vad tror ni?
Vet inte, har inga föräldrar. Det jag kan säga är att det är jobbigt att inte få sagt allt man velat ha sagt...
King Grub
2020-08-01, 19:59
Det är extremt värt att få allt man vill säga sagt. Jag hade inte någon chans till det med pappa, som dog knall och fall utan förvarning relativt ung, men väl med mamma.
skyffelmördarn
2020-08-01, 20:02
Jag vet inte vad det är som jag skulle behöva få sagt bara.
Lafayette
2020-08-01, 20:08
Fast om du upplever gnällandet som jobbigt och stressande tycker jag inte det är ok heller. Man ska ju inte behöva ta hand om en vuxen på det sättet, även om man kan såklart stötta och ha en god relation. Finns ju gränser.
skyffelmördarn
2020-08-01, 20:10
Fast om du upplever gnällandet som jobbigt och stressande tycker jag inte det är ok heller. Man ska ju inte behöva ta hand om en vuxen på det sättet, även om man kan såklart stötta och ha en god relation. Finns ju gränser.
Visst finns det gränser, men samtidigt förändras ju folk när de blir äldre. Sjukdomar, demens o.s.v på något sätt så känns de ju som att man får ha lite överseende med sånt.
Men ja det är knepigt.
Tror det är hur vanligt som helst. Jag har en mormor som är precis likadan.
Hon får fan inget annat än samtal & besök, men trots det så är det tydligen ingen som bryr sig. Jag har t.ex. varit hos henne varje dag i 7(!)år nu.
Trots att det är ett konstant gnällande om minsta lilla skitsak så får jag ändå säga att det är värt det.
Han kanske inte riktigt är medveten om det.
Alltså han är ju medveten om att han är ensam liksom jag har varit medveten om att jag tycker saker men han kanske inte tänker på att han redan har nämnt det där utan bara känner sig ensam och vill berätta det liksom jag kanske har tuggat om samma saker till samma personer igen och igen för att det känns relevant för mig även om de redan har hört det och utan att jag riktigt har koll på det och utan att de berättar.
Går det att lite fint säga att du är medveten om att han är ensam och att det inte händer så mycket men att du hellre pratar om något annat när ni pratar? Även för honom är det ju kanske inte en sådär jättekonstruktiv sak att tala om utan det kanske bara går av farten.
Eller så får han väl försöka hitta en eller flera andra äldre som det inte heller händer så mycket med och börja göra något med dem, ta promenader eller sätta sig och fika och snacka någonstans eller så.
skyffelmördarn
2020-08-01, 20:17
Han kanske inte riktigt är medveten om det.
Alltså han är ju medveten om att han är ensam liksom jag har varit medveten om att jag tycker saker men han kanske inte tänker på att han redan har nämnt det där utan bara känner sig ensam och vill berätta det liksom jag kanske har tuggat om samma saker till samma personer igen och igen för att det känns relevant för mig även om de redan har hört det och utan att jag riktigt har koll på det och utan att de berättar.
Går det att lite fint säga att du är medveten om att han är ensam och att det inte händer så mycket men att du hellre pratar om något annat när ni pratar? Även för honom är det ju kanske inte en sådär jättekonstruktiv sak att tala om utan det kanske bara går av farten.
Eller så får han väl försöka hitta en eller flera andra äldre som det inte heller händer så mycket med och börja göra något med dem, ta promenader eller sätta sig och fika och snacka någonstans eller så.
Det är ju det här som är det jobbiga; Han är inte ensam.
Inte nån stans, han har barn som ringer honom, vänner han umgås med (Ett helt gäng som ses regelbundet) hans syskon lever och som hör av sig och så vidare.
Det jobbiga är att han säger att han är ensam fast han inte är det.
skyffelmördarn
2020-08-01, 20:25
Tror det är hur vanligt som helst. Jag har en mormor som är precis likadan.
Hon får fan inget annat än samtal & besök, men trots det så är det tydligen ingen som bryr sig. Jag har t.ex. varit hos henne varje dag i 7(!)år nu.
Trots att det är ett konstant gnällande om minsta lilla skitsak så får jag ändå säga att det är värt det.
Jo jag tror också det är vanligt, men det har tagit knäcken på min bror eftersom det är dit han vänder sig och gnäller mest.
Deras relation har ju försämrats av det och det upplever jag som jobbigt.
Jo jag tror också det är vanligt, men det har tagit knäcken på min bror eftersom det är dit han vänder sig och gnäller mest.
Deras relation har ju försämrats av det och det upplever jag som jobbigt.
Det förstår jag verkligen.
Har du/ni testat att säga ifrån?
skyffelmördarn
2020-08-01, 20:36
Det förstår jag verkligen.
Har du/ni testat att säga ifrån?
Ja det har vi gjort och det hjälper inte, eller också hjälper det temporärt.
svenbanan
2020-08-01, 20:37
Gamlingar har inget annat att göra än att försöka hantera sin dödsångest. Till på köpet har deras hjärnor börjat "smälta" så de logiska resonemangen är ofta väldigt luddiga. Så gnället är helt enkelt bara ett symptom på att man är gammal och inte mår helt bra mentalt.
skyffelmördarn
2020-08-01, 20:40
Gamlingar har inget annat att göra än att försöka hantera sin dödsångest. Till på köpet har deras hjärnor börjat "smälta" så de logiska resonemangen är ofta väldigt luddiga. Så gnället är helt enkelt bara ett symptom på att man är gammal och inte mår helt bra mentalt.
Ja han pratar ju ibland om hur "Allt är över snart" och det där tugget, men det är ju lättare att hantera för det är ju mera ett konstaterande. Plus något man är med på att det börjar låta så ju äldre man blir.
Ja det har vi gjort och det hjälper inte, eller också hjälper det temporärt.
Precis samma erfarenhet som mig alltså.
Är han, precis som min mormor, väldigt uppmärksamhetssökande? Att han vill att man ska berätta för honom hur bra han är & hur synd det är om honom?
skyffelmördarn
2020-08-01, 20:43
Precis samma erfarenhet som mig alltså.
Är han, precis som min mormor, väldigt uppmärksamhetssökande? Att han vill att man ska berätta för honom hur bra han är & hur synd det är om honom?
Absolut, han brukar säga att han har problem med sin mobil, dator och i princip allting elektroniskt hemma för att man ska komma förbi och hjälpa honom med det.
Tror jag bytt hans dator 3 gånger senaste åren, mobiltelefon 2 gånger, router, skärm. Dragit nya kablar os.v
Han brukar skita i att svara i telefonen med ibland så man tror att han har ramlat eller nått hemma så man måste åka bort och knacka på. Vi installerade en fast hemtelefon hos honom också på grund av det men han sa upp abonnemanget för ett tag sedan.
Plasttiger
2020-08-01, 20:48
Gamlingar har inget annat att göra än att försöka hantera sin dödsångest. Till på köpet har deras hjärnor börjat "smälta" så de logiska resonemangen är ofta väldigt luddiga. Så gnället är helt enkelt bara ett symptom på att man är gammal och inte mår helt bra mentalt.
Är det där med "smältande" hjärnor vetenskapligt förankrat?
Känner inte igen det där med att dödsångest ska vara så vanligt hos äldre. Träffat många som är nöjda.
Absolut, han brukar säga att han har problem med sin mobil, dator och i princip allting elektroniskt hemma för att man ska komma förbi och hjälpa honom med det.
Anade detta.
Ja, jag har då ingen aning vad som ska göras då jag sitter i samma situation själv. Tycker dock ni borde fortsätta & ringa eller besöka honom, om än kanske inte lika frekvent om det är så pass jobbigt.
svenbanan
2020-08-01, 21:22
Är det där med "smältande" hjärnor vetenskapligt förankrat?
Japp.
Plasttiger
2020-08-01, 21:36
Japp.
Ok. Är det temperaturen som gör att den smälter eller en ogynnsam fettsammansättning?
Aldrig hört om detta fenomnet!
Lafayette
2020-08-01, 21:40
Tänkte inte bara på mildred utan hans nasty buisness med prostituerade, och säkert en massa annat fuffens som givetvis glömdes i hans självbiografi
svenbanan
2020-08-01, 22:11
Ok. Är det temperaturen som gör att den smälter eller en ogynnsam fettsammansättning?
Aldrig hört om detta fenomnet!
Du får suga på den karamellen lite.
TheDoctor
2020-08-01, 22:30
Dem har ingen partner att dela livet med, tror det är där skorna klämmer om det nu stämmer att ni pratar och ses regelbundet.
Sen vill man att någon som inte mår bra ska må bra så får man prata om det. Berätta ärligt hur du/ni känner och försök få en dialog. Det ni gör ni hjälper inte direkt. Han gnäller till dig och du gnäller till internet (dock med önskan på råd).
Prata. Det är nycklen till alla dessa problem. Kanske ta in någon utomstående, psykolog eller dyl det kan fungera väldigt bra ifall man känner att man inte kan lösa det själv. Många säger att dem pratar, men pratar ni verkligen? Om känslor och inte om vädret och politik?
Diomedea exulans
2020-08-01, 22:55
Det kan inte vara så att han är dement och helt enkelt glömmer när han haft besök? Det skedde med min farmor och mormor.
delta_mats
2020-08-02, 00:53
Tror det är hur vanligt som helst. Jag har en mormor som är precis likadan.
Hon får fan inget annat än samtal & besök, men trots det så är det tydligen ingen som bryr sig. Jag har t.ex. varit hos henne varje dag i 7(!)år nu.
Trots att det är ett konstant gnällande om minsta lilla skitsak så får jag ändå säga att det är värt det.
Så du har aldrig rest bort under 7 års tid?
delta_mats
2020-08-02, 00:55
Det är ju det här som är det jobbiga; Han är inte ensam.
Inte nån stans, han har barn som ringer honom, vänner han umgås med (Ett helt gäng som ses regelbundet) hans syskon lever och som hör av sig och så vidare.
Det jobbiga är att han säger att han är ensam fast han inte är det.
Har ni pratat om det? Vad säger han när ni tar upp de exemplen du nämner?
Ja han pratar ju ibland om hur "Allt är över snart" och det där tugget, men det är ju lättare att hantera för det är ju mera ett konstaterande. Plus något man är med på att det börjar låta så ju äldre man blir.
Min gamla farmor hade perioder då hon ringde upp till min far varje dag och grät. Hon kunde inte sova på nätterna och ville ha någon hos sig för jämnan. Till sist skrev läkare ut depressionsmedicin till henne och efter detta fungerade allt bättre I vardagen (humör, sömn, mat).
Jag fick för mig att det är vanligt att skriva ut medicin mot ångest till äldre, det kanske är dags att ni pratar med en läkare om din pappas oro?
Så du har aldrig rest bort under 7 års tid?
Någon enstaka helg, men det är väldigt sällan. Är inte alls mycket för & resa längre.
EagleEye
2020-08-02, 09:22
Tycker man ska försöka ge tillbaka så mycket man kan till sina föräldrar när de blir äldre. Om de inte gjort något hemskt förstås.
Alla blir nog gnälligare med åren. Det får man ta.
Tänkte inte bara på mildred utan hans nasty buisness med prostituerade, och säkert en massa annat fuffens som givetvis glömdes i hans självbiografi
Du vekar veta en hel del på om hans farsa, men det är säkert en bra kille ändå, som bara är ensam.
On a more serious note, om du bryr dig så bryr du dig. Om inte så är det väl ingen vits att försöka tvinga dig till det.
Om man som pensionär är singel eller änka/änkling och inte längre har något jobb att gå till så blir det nog rätt ensamt för många även om man får lite besök då och då från barn och släktingar.
Har du varit i Frankrike, Italien osv. så lär du ju sett att det finns äldre överallt som lirar boule eller schack och vad som helst över ett par koppar kaffe. De verkar inte klaga på något socialt liv där.
Så kan väl helt enkelt testa att få ut honom på något socialt för andra pensionärer?
trädgårdsmöbel
2020-08-02, 19:26
Min farsa blir mer och mer svårhanterlig med åldern. För några år sedan fick han en slags knäpp/nervöst sammanbrott och skulle skilja sig, flytta till sommarstugan i Värmland, komma bort från stan. Anledningen till skilsmässan var helt enkelt att fd svärmor satte ner foten och sa nej till hans väldigt spontana infall för stora livsförändringar. Men istället för att lyssna på henne skilde han sig. Jag tar sommarstugan, du får lägenheten struntsamma (skillnaden i värde är struntsamma sa han).
Väl i Värmland lugnade han inte ner sig utan kom på att det nog inte var så kul att komma bort från allt. Så sålde han stugan, inte till högsta bud, utan till ett ungt par som "förtjänade" den för flera hundra tusen mindre. Han gillade helt enkelt inte de som bjöd mest av någon helt annan anledning.
Nu var han bostadslös eftersom "det ordnar sig". Men det ordnade sig inte, man får inte lght i GBG på ett par dagar som svensk. Så då fick han istället bo växelvis hos mig och brorsan. Mest hos brorsan pga. utrymme (Han har hus, jag har lght). Farsan kräver konstant att bli underhållen, han vill vara med, se på serier, promenera, diskutera och får tydligt ångest om han är sysslolös. Så det är konstant "passning" som krävs.
Super gör han med. Ger man honom inte alkohol så smyger han upp på natten och stjäl alkohol. Han dricker som han är helt bottenlös. En natt hade han stulit en hel liter Ouzo och dragit i sig. Jag dricker väldigt sällan, min fru med men vi hade ändå en del alkohol. Det är kul att ha vin, sprit osv. i förråd för att ja...ha hemma men det är tomt. Helt tomt. Jag har inte en droppe alkohol kvar. Samma för brorsan som gillar whisky, han hade ett förråd med ganska dyra sorter (Jag kan inte det där) men hans hem är också helt torrlagt. Låser man in det, så lirkar han upp det på något vänster för han är rätt händig. Gömmer man det hittar han det.
Så det är alkoholfritt hem som gäller tv.
Nu har äntligen fått egen lght som han flyttat till sedan några månader tillbaks. Han är glad för det säger han. Men han ringer och vill ses, jag får sån jäkla ångest för att jag inte pallar särskilt ofta. Vi har andra problem i livet än honom. Jag har en del rätt svåra personliga saker, brorsan har helt absurda personliga problem (Värre än värsta grejerna du kan tänka dig) och är helt knäckt. Verkligen helt knäckt. Så farsan på det. Men det är ju ändå farsan. Farsan som drar från ett håll, fru som inte är särskilt glad på mig, jobb och sköta, är själv far.
Så nu skulle det här handla om åldrande föräldrar. Det är bara en del av det. Mitt liv är inte särskilt roligt fn. Alla drar mig, från alla håll. Vill att jag gör det, det, detta och det. Samtidigt har brorsan ännu värre problem som jag skall ta hänsyn till. Jag får inte ens gnälla för att den och den och den då, de har det ju värre. Jag måste ta hänsyn till alla andra. Jag lyckas inte med något av det som krävs av mig och gör alla, precis alla, besvikna istället. Ha, nu gnäller jag. Deal with it :cool:
skyffelmördarn
2020-08-02, 19:59
Tack för svar, givetvis har vi försökt prata med honom men det kommer alltid tillbaka till att han känner att han är ensam och att ingen bryr sig, aldrig hör av sig o.s.v. det känns liksom inte som ett problem som går att reda ut utan mera att han har den inställningen bara.
Han är helt frisk vad jag vet och har inga problem i övrigt, jag tror som sagt bara att det är "åldern".
EagleEye
2020-08-02, 20:03
Hemskt att bli gammal. Mest vänta på att dö. Kan inte vara lätt att leva med den ångesten.
Känner själv hur ångesten ökar lite för varje år. Synd att man inte visste hur bra man hade det då och hur dåligt det skulle bli.
Snart är vi alla döda hur som helst. Gäller bara att göra det bästa av det. Minimera lidandet.
Lafayette
2020-08-02, 20:20
Hemskt att bli gammal. Mest vänta på att dö. Kan inte vara lätt att leva med den ångesten.
Känner själv hur ångesten ökar lite för varje år. Synd att man inte visste hur bra man hade det då och hur dåligt det skulle bli.
Snart är vi alla döda hur som helst. Gäller bara att göra det bästa av det. Minimera lidandet.
Kanske borde prata med någon.
skyffelmördarn
2020-08-02, 20:21
Hemskt att bli gammal. Mest vänta på att dö. Kan inte vara lätt att leva med den ångesten.
Känner själv hur ångesten ökar lite för varje år. Synd att man inte visste hur bra man hade det då och hur dåligt det skulle bli.
Snart är vi alla döda hur som helst. Gäller bara att göra det bästa av det. Minimera lidandet.
Kommer nog vara lite annorlunda för oss när vi blir så pass gamla, VR, AI och allting som kommer finnas då, du kommer väl kunna koppla in din hjärna på något sätt likt Matrix och kunna leva dina dagar som du vill.
jshQHkAtZgY
Detflygandehuset
2020-08-12, 09:17
Hur man hanterar det beror väl lite på vad det handlar om. Vissa saker tycker jag att man kan acceptera medan andra grejer är oacceptabla.
En del säger något i stil med "tänk på att de snart kan vara döda". Men är det verkligen ett hållbart försvar? Det går liksom att applicera på alla. Visst, risken för att en äldre person ska dö är så klart större från många perspektiv, men vem som helst kan plötsligt avlida. Barn, partner, vänner, en själv.
Jag kan acceptera att äldre släktingar klagar på att de tycker att jag ser ovårdad ut så fort jag har lite skägg eller längre hår, samt att det ibland haglar uttalanden som inte är acceptabla idag. Det är irriterande, men inte något värt att tjafsa om.
Dock har jag andra släktingar som jag 1) handlat till och åkt ärenden åt 6 av 7 dagar sedan i mars, samt fikat hos dem på deras veranda varje dag i ca 45 minuter sedan i april. Trots det så gnälls det. "Vad bråttom du har!" Osv.
Sedan bad jag dem att göra en mer omfattande handlingslista då jag tycker att det känns onödigt att åka och handla varje dag åt dem. Då jäklar började det gnällas. "Om det är så jobbigt att handla åt oss så gör vi det själva!!"
Kanske är OT men ett intressant fenomen tycker jag är att jag verkar anse att mina föräldrar är "yngre" än vad de själva ansåg om sina föräldrar då deras föräldrar var i samma ålder. Mina föräldrar är i sena femtioårsåldern, visst börjar de bli gamla men så gamla tycker jag inte att de är. Samtidigt så säger alltid farsan att han tyckte att hans föräldrar var "uråldriga" då de fyllde 50 osv.
Någon som känner igen sig? Kanske är för att deras föräldrar var biologiskt "äldre" i samma ålder?
PureWhey
2020-08-12, 10:53
Kanske är OT men ett intressant fenomen tycker jag är att jag verkar anse att mina föräldrar är "yngre" än vad de själva ansåg om sina föräldrar då deras föräldrar var i samma ålder. Mina föräldrar är i sena femtioårsåldern, visst börjar de bli gamla men så gamla tycker jag inte att de är. Samtidigt så säger alltid farsan att han tyckte att hans föräldrar var "uråldriga" då de fyllde 50 osv.
Någon som känner igen sig? Kanske är för att deras föräldrar var biologiskt "äldre" i samma ålder?50 är det nya 30.
Mina päron är 50/51 och farsan springer iron man, morsan halvmara. Jag ligger efter och är 28. 28 är det nya 65. Jag tränar mindre än mina föräldrar.
Rip.
SKICKAT FRÅN BÖJRACKET
50 är det nya 30.
Mina päron är 50/51 och farsan springer iron man, morsan halvmara. Jag ligger efter och är 28. 28 är det nya 65. Jag tränar mindre än mina föräldrar.
Rip.
SKICKAT FRÅN BÖJRACKET
Starkt av dina päron. Mina föräldrar kör mest vardagsmotion, men jag har nu efter många års tjatande äntligen fått dem att ge styrketräning en chans. Hoppas att det ska få dem att åldras saktare
shut teh face
2020-08-12, 10:57
Jag har inget utrymme för jobbiga släktingar eller föräldrar. Struntar i om man är familj eller inte.
Min pappa dricker massor och är ett stort ego, han pratar alltid om sig själv och bryr sig inte om andras bekymmer. Han vill bara umgås med mig och inte sina barnbarn. Lever bara för stunden och slösar pengar, han liksom min farfar (som var likadan) har båda varit miljonärer och kunnat gå i pension vid 40 om de varit lite ansvarsfulla. Brukar låna pengar av mig istället nuförtiden...
Och det blir värre med åren allting. Jag känner ingen som helst förpliktelse att umgås med honom mer än nödvändigt så vi ses max 1 gång per år. Däremot så kan vi prata i telefon en gång i veckan eller varannan i en timme ungefär. Det funkar bättre att höra hans ältande när jag är ute och promenerar eller nåt.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.