Visa fullständig version : Stora tråden för Henkes reflektioner
Diomedea exulans
2020-06-23, 17:35
(Henke är jag.)
Min hjärna fungerar på så vis att jag går runt hela dagarna och funderar ut texter. Det börjar ofta med att jag bara gör någon intressant eller ovanlig observation om omvärlden, eller kommer till någon ny slumpmässig insikt angående saker jag redan visste, och sedan är snöbollen i rullning. Jag börjar tänka på hur jag på bästa möjliga vis ska förklara hur jag tänker, vilka liknelser jag ska använda, hur texten ska disponeras, och så vidare. Tankarna förgrenar sig, några grenar vävs samman med de från tidigare tankar, andra kapas eftersom de är överflödiga och skulle minska värdet på texten som helhet. Jag fnular över var det ska vara radbrytning och kommatecken, vilka svärord som är okej, och om jag ska sänka mig till att skriva saker i versaler på vissa ställen eller om det inte är propert nog.
Denna process är automatisk och inget som kräver en viljeansträngning. Tvärtom behöver jag lägga band på mig ibland för att kunna koncentrera mig på nuet. Jag tror att mitt eviga mentala skrivande är en anledning till att jag är så disträ.
När jag väl knåpat ihop en tillräckligt bra text i mitt huvud brukar jag känna ett starkt behov av att plita ner den och visa upp för omvärlden. Ofta gör jag detta via Facebook, mitt go-to-verktyg för masskommunikation. Men ett stort problem är att mina texter ofta är av en sådan natur att jag bedömer att det finns överhängande risk för att eventuella läsare kommer tycka att jag är dum i huvudet. Därför låter jag ofta bli att dela med mig av dem, vilket lämnar mig med en stympad känsla. Att låta bli att skriva när man känner för det är ungefär som att gå och hålla sig när man är bajsnödig.
Då kom jag på idén att dela med mig av reflektionerna här på forumet. Här gör det inget om jag lägger upp texter som får läsarna att tycka att jag är dum i huvudet, eftersom – ja, jag skulle väl överdriva om jag sa att alla här redan tycker att jag är dum i huvudet, men sanningen är snarare: De här som skulle tycka att jag var dum i huvudet om de läste mina texter tycker redan att jag är dum i huvudet sedan länge. Jag har i åratal varit öppen nog på detta forum för att försäkra mig om den saken.
Så här tänkte jag mig upplägget: Varje reflektion får ett inlägg. Det kommer döpas till "Reflektion över [ämnet]" i fet stil. Den här tråden blir som en blogg, helt enkelt.
Jag har ingen aning om hur många reflektioner det blir; en eller två ligger redan i min hjärnas ändtarm och pockar på att få komma ut, men sen får jag se. Tanken är att jag bara ska skriva spontant här, när andan faller på. Det kanske blir en skitkort tråd.
Skaffa en blogg istället.
Diomedea exulans
2020-06-23, 17:39
Skaffa en blogg istället.
Varför? Ingen läser en blogg.
Akerhage
2020-06-23, 17:49
Kör på! Jag kommer läsa och förhoppningsvis roas av ditt flumm!
Diomedea exulans
2020-06-23, 17:51
Kör på! Jag kommer läsa och förhoppningsvis roas av ditt flumm!
Tack!
För att utveckla mitt svar till stidis så hade jag en riktig blogg en gång i tiden, det var samma tre personer som kommenterade månad ut och månad in så jag tror mycket mer på att skriva på något forum. Jag förutspår att åtminstone fem personer här kommer kommentera månad ut och månad in. Plus att det är mer spännande här eftersom jag har haters.
svenbanan
2020-06-23, 18:18
Jag kan känna igen mig i den där processen där du beskriver att du går runt och funderar över olika formuleringar och sådant. Jag funkar lite likadant ibland. Dock inte i närheten av lika minutiöst och nästan tvångsmässigt som ditt funderande verkar vara. Det utmynnar heller inte i nåt slags skrivklåda.
Diomedea exulans
2020-06-23, 18:37
Jag kan känna igen mig i den där processen där du beskriver att du går runt och funderar över olika formuleringar och sådant. Jag funkar lite likadant ibland. Dock inte i närheten av lika minutiöst och nästan tvångsmässigt som ditt funderande verkar vara. Det utmynnar heller inte i nåt slags skrivklåda.
Kan tänka mig att du gör det, du hör till en av de här som är bäst på att uttrycka sig i skrift.
svenbanan
2020-06-23, 18:42
Fast jag tror jag kanske bara gör det någon enstaka gång per vecka eller så. Och typiskt ifall jag ägnar mig åt nåt enformigt som inte kräver tankeverksamhet. Då går huvudet på tomgång, och man börjar dagdrömma, och ibland artar sig dagdrömmen på just det sättet.
Varför? Ingen läser en blogg.
Haters gonna hate.
Diomedea exulans
2020-06-26, 20:05
Reflektion om välmående
”Det är så skönt att se att du mår bättre!”
Ord som jag har fått höra mer än en gång de senaste månaderna. Och av gott skäl.
Jag har varit melankolisk så länge jag kan minnas. En sinnesmässig predisposition som låtit ett antal depressioner blossa upp och mattas av under åren. Den kanske hittills värsta av dessa sträckte sig från hösten förra året till nu i vår, vilket inte var något som undgick mina nära och kära.
Men under våren började jag må bättre. Det var inte en slump, utan resultatet av beteendemässiga förändringar från min sida. Börjar jag bena ut vilka handlingar som får mig att må bra märker jag att de kan sorteras i fyra övergripande kategorier. Man skulle kunna kalla det för Henriks fyrstegsmodell. Denna modell ämnar jag presentera här och nu.
STEG 1: JOBBA HÅRT
Konservativa tyckare har rätt – lycka kommer av disciplin och hårt arbete!
Jag syftar här på arbete i ordets vidaste term. Förvärvsarbete, givetvis. Men även att ta tag i saker utanför arbetet som bör göras, såsom vardagssysslor, att besöka någon ensam bekant som inte är speciellt rolig att umgås med, eller att lära sig en ny, välbehövlig färdighet.
Jag ska försöka illustrera det hårda arbetets förtjänst med ett exempel:
Minns du när man var liten och mamma bad en städa sitt rum? Minns du även hur man först sket i hennes order och låg på sängen och läste serier istället? Och minns du hur själen liksom blev splittrad medan man gjorde så; å ena sidan var det jäkligt gött att bara ligga och läsa serier istället för att ägna sig åt tråkigt städande… Men å andra sidan kände man sig smutsig inombords. Sedan du var gammal nog att minnas saker hade din mamma varit navet i ditt känsloliv, din enda fulländade och allestädes närvarande källa till gränslös kärlek och trygghet. En famn du alltid kunnat försvinna i för att undfly omvärldens aldrig sinande faror. Ett leende som jagat bort alla rädslor och en röst som haft svaret på alla frågor. Någon som alltid tröstat dig när det behövts och alltid tagit dig på fullaste allvar. Din bästa vän, din klokaste mentor och källan till alla dina materiella tillgångar. En person som klivit upp tidigare än du varje morgon, gått och lagt sig senare än du varje kväll, och fyllt varje ögonblick däremellan med att göra sitt yttersta för att du ska bli så lycklig som möjligt. Detta var du fullt medveten om, och ändå hade du, din värdelösa osnutna skitunge, mage att ignorera hennes enda önskan att ägna en kvart av din eviga fritid åt att plocka upp dina egna saker som du själv spritt ut på ditt eget golv av ren lättja.
Minns du även hur efter tre dagar, när du äntligen fått tummen ur och faktiskt städat rummet, den dåliga känslan ångade bort för att bytas ut mot en känsla av syndernas förlåtelse? En slags frihetskänsla, som om du inte längre var en dålig människa? Det är DEN känslan som är målet här. Syftet med det hårda arbetet.
Notera att arbetet inte syftar till att ge dig framgångar. Korrelationen mellan hårt arbete och framgång är mycket svag. Framgång beror i stort sett bara på tur – det är bara amerikaner och författare av självhjälpsböcker som tror annat.
Även här har jag en historia från mitt eget liv som tjänar som exempel på vad jag menar. För ungefär tio år sedan befann jag mig i Melbourne. Jag hade ägnat flera dagar åt att flitigt söka jobb, men utan någon lycka. Jag hade besökt biblioteket varje dag och betat av jobbsidorna i dagstidningen, och gått in på varje café och pub jag hittat för att fråga om de behövde extrahjälp, men inget hände. Så plötsligt en morgon vid niotiden väcktes jag av att dörren till mitt rum på vandrarhemmet jag bodde på slets upp och en av gubbarna från receptionen skrek ”WHO WANTS WORK?” Efter att ha kastat mig ur sängen fick jag veta att en person med flyttfirma hade besökt vandrarhemmet i jakt på flyttkarlar, och det hela ledde till en av mina längsta, roligaste och mest lukrativa anställningar någonsin.
Att ligga i sängen och sova gav mig bokstavligt talat mer framgång än att gå ut och kämpa för mitt mål.
Och så har det alltid varit i mitt liv, med allt. Tror ni jag har kämpat mig till mina kreativa förmågor? Jag har inte lyft ett finger för att skaffa dem, jag är född sån. Jag har kommit in på en prestigefylld utbildning via arbetsprover som jag slängde ihop på en höft. Och alla mina anställningar har jag fått via kontakter, medan de mest utarbetade personliga brev och CV:ar aldrig lett någonvart.
Men man ska som sagt arbeta hårt iallafall, eftersom det får en att må bra. Vidkun Quisling, den nazistiske spion som blev så ökänd att hans själva namn idag är synonymt med landsförräderi, ska ha sagt: ”Hårt arbete är det enda som ger sann tillfredsställelse”. ”Arbeit macht frei”, ska en annan nazist ha sagt. Jag vill lägga in brasklappen att jag inte på något vis sympatiserar med nazister i någon form – så till den grad avskyr jag dem att det bär mig emot att citera dem i positivt syfte – men just i detta fall ligger det mycket i det de säger.
STEG 2: KN*LLA MYCKET
Hippierörelsen har rätt – lycka kommer av fri kärlek!
Att kn*lla höjer halten av serotinin, ett kraftfullt må-bra-hormon. Bonoboapan, människan närmaste släkting, är mycket promiskuös – en genomsnittlig bonobo låter det tydligen inte gå mer än en och en halv timme mellan två sexuella aktiviteter – och är så fylld av hormonet att det i princip sprutar ur öronen.
Men det finns en mycket viktigare anledning till att man mår bra av att kn*ulla: att kn*llande är den ultimata bekräftelsen.
Detta blir tydligt när man jämför med alla andra typer av bekräftelse och tänker på hur extremt exklusivt kn*llande är i jämförelse. Att någon vill bli vän med en? Folk blir vän med i princip vem som helst. Jag tror inte att det finns två personer på min skola som inte är vänner med varandra. Att någon skrattar åt ens skämt? En genomsnittlig person skrattar väl åt tjugo människor om dagen. Beröm? Sånt strösslar folk med till höger och vänster. Och så vidare.
Men kn*llande! Kn*llande är så exklusivt att en stor del av befolkning helt självvalt enbart ägnar sig åt det med en enda person åt gången under väldigt långa tidsperioder. Och även de mest sexuellt frigjorda och minst kräsna av människor är vida mer noga med vilka de låter leka med ens könsdelar än de är med att dela ut andra typer av bekräftelse.
Det finns en annan avgörande skillnad mellan kn*llande och andra typer av bekräftelse: De andra typerna har folk inga betänkligheter att dela ut utan att de menar dem. Folk låter en hänga med på fest bara för att de ska vara snälla. De skrattar åt ens skämt bara för att vara artiga, och ger en beröm bara för att situationen inte ska bli pinsam. Men kn*lla! Det finns ingen som kn*llar med en bara för att vara snäll eller artig eller för att personen är konflikträdd. Kn*llar med en gör folk för att de på riktigt har godkänt en.
Kn*llande är helt enkelt det närmaste en sekulär person kan komma att bli välsignad av påven.
Så hur ofta ska man kn*lla? Jag finner att tre gånger i veckan är tillräckligt för att jag ska promenera runt konstant på ett rosa moln. Men det kanske inte är praktiskt gångbart att kn*lla så ofta. (Man måste ju faktiskt hinna jobba hårt lite också.) Två gånger i veckan kanske är mer realistiskt att sikta på.
Ska man då kn*lla med en och samma person, eller byta hela tiden? En annan viktig fråga. Och svaret är mycket enkelt: Du ska utan tvekan byta hela tiden. Kvinnor tycker nämligen sämre om en ju mer tid de spenderar med en. Hur mycket kvinnor ogillar en är en direkt funktion av antalet timmar hon har spenderat i din närhet. Detta är en oundviklig naturlag.
Det slår aldrig fel. Den första dejten är allt guld och gröna skogar, och man får höra att ”jag fick en skön känsla av dig redan när jag mötte dig vid stationen” och ”det här är första gången jag träffar någon från internet” och ”du är snyggare i verkligheten än på bild” och ”jag har aldrig förut haft sex med någon så här kort tid efter att jag träffat personen” och ”om vi inte blir ihop måste vi bli vänner för livet” och ”jag har aldrig haft sex med någon med så stora muskler förut”. En bit in i dejten börjar man tro att man är det bästa sedan skivat bröd, och på väg därifrån är man så nöjd med sig själv att man svävar en meter över marken.
Men det blir snabbt trubbel i paradiset. Redan vid dejt två börjar hon visa märkbar irritation över ens dåliga minne, bristerna i ens bordsskick, otydligheten i ens framtidsplaner, hur man sluddrar ibland när man pratar, ens proteinnoja, och så vidare. När hon möter en i dörren vid dejt tre är hon märkbart mindre entusiastisk än de tidigare gångerna, och så rullar det på, hastigt eskalerande. Om man mot förmodan klarar sig ända till dejt sju-åtta kommer hennes förakt för en ligga så tjockt i luften att man i princip kan skära ut stycken ur det med kniv.
Och förakt är ju raka motsatsen till bekräftelse, vilket är vad vi var ute efter från första början!
Det står alltså klart att kontakten måste avbrytas kort innan den inletts. ”När då?”, undrar du kanske nu. ”Ska man dumpa henne efter första dejten?” Nej, din dåre! Efter första dejten gillar hon en ju, hon blir ledsen om man dumpar henne då. Man får använda sin fingertoppskänsla här, men generellt finner jag att det brukar vara lagom att avsluta kontakten efter dejt tre. Det är en bra kompromiss. Tillräckligt tidigt för att man inte ska hinna märka av något allvarligt förakt, men tillräckligt sent för att hon ska tänka ”vad skönt att JAG slapp dumpa HONOM”.
Det krävs inte avancerade mattekunskaper för att räkna ut att antalet rekommenderade kn*ll per vecka i kombination med hur ofta man bör byta kn*llpartner resulterar i en väldigt ruljans av kvinnor. Tyvärr är detta enbart genomförbart i en stad av Stockholms storlek eller större. Göteborg kan ni glömma. Detta har varit ett väldigt problem för mig i vår och sommar, eftersom jag bott i Blekinge sedan april. De senaste två månaderna har jag bara kn*llat en enga gång, och hon ogillar mig redan. Att få kn*lla med vettig frekvens är utan tvekan en av de största anledningarna till att jag längtar till att få börja årskurs två på min utbildning på Södermalm i höst.
STEG 3: ÄT ANTIDEPRESSIV MEDICIN
Tjugo milligram Brintellix om dagen, det blir man glad av.
STEG 4: TA HAND OM DIN KROPP
Ni känner alla till vad man bör göra här. Träna, ät mycket protein, ät mycket grönsaker, sov mycket. Att träna leder dessutom till att man får snyggare kropp, vilket gör att man får kn*lla mer. Och träning är en typ av hårt arbete. Alla punkterna går in i varandra!
Där har ni den, Henriks hela fyrstegsmetod. Bara en tredjedel så många steg som tolvstegsmetoden, och man slipper bli religiös för att följa den.
Notera att jag inte har rekommenderat terapi. Jag har gått till psykologer, psykiatriker, sjuksköterskor och andra typer av terapeuter, och de kan inte lära en något nytt. De är alltid samma visa:
TERAPEUTEN: ”Du måste lära dig tycka om dig SJÄLV. OAVSETT vad någon annan tycker om dig.”
JAG: ”No shit, Sherlock.”
TERAPEUTEN: ”Du måste komma på vad du SJÄLV vill göra. OAVSETT vad någon annan tycker att du ska göra.
JAG: ”No shit, Sherlock.”
TERAPEUTEN: “Det blir hundrafemtio kronor, tack. Kom tillbaka om en månad.”
JAG: ”No shit, Sher – Vänta, VA? Vad fan är det du sitter och säger? Om en MÅNAD? Tror du den här terapin kommer leda någonvart om jag bara får en enda timmes jävla samtal i MÅNADEN?”
TERAPEUTEN: ”Det är så det ser ut idag med Landstingets resurser. Om du vill ha bättre vård, sluta rösta borgligt.”
JAG: ”Nu jävlar ska jag krossa kapitalismen.”
TERAPEUTEN: ”Så ska det låta, kamrat.”
Märk väl även att jag inte rekommenderar meditation. Fan och hans moster säger att man ska meditera om man vill må bättre. Det finns nästan inget undantag mot denna regel. Men jag mediterade en halvtimme om dagen innan min senaste stora depression slog till i höst, vida mer än jag någonsin mediterat tidigare. Så jag vågar inte pröva det igen.
I ärlighetens namn kanske det var mer fel på min meditationsmetod än meditation i sig. Det jag oftast gjorde var "att observera ens negativa sinnestillstånd och låta dem vara där utan att försöka få bort dem". Jag satt alltså och tänkte negativt i en halvtimme om dagen i ett halvår.
Tydligen blir man inte glad av att göra det. No shit, Sherlock.
Diomedea exulans
2020-06-26, 21:34
Reflektion om feminism
Det tycks florera ett rykte om att jag inte skulle vara feminist. Inget kunde vara mer fel. Det finns icke en större feminist än Henrik Petersson.
Framförallt är jag starkt engagerad i frågan om att kvinnor ska få ligga runt hur mycket de vill utan att få dåligt anseende. Sättet jag tar mig an problemet är mycket praktiskt. Som jag ser det är det är det omöjligt att ligga med en okänd kvinna utan att samtidigt stödja idén att det inte är något fel av en kvinna att ligga med en okänd man. Man stödjer ju hennes beteende genom att låta henne få utlopp för det. Ligger man med så många kvinnor man bara orkar gör man därför ett starkt ställningstagande för att kvinnor ska få ligga med precis vem de vill, när de vill. Det är denna approach jag anammat i min feministiska kamp.
Jag har pratat med manliga så kallade "feminister" som påstår att de under hela sina liv legat med så få som tio, fem, eller i vissa fall rentav ännu färre kvinnor. Och detta är män som i några fall är äldre än trettio! Att dessa män inte begriper att deras ovilja att ligga med fler kvinnor befäster idén att det är fel av kvinnor att ligga runt, det är bortom min fattningsförmåga.
Så gör inte misstaget att tro att jag är någon slags ickefeminist bara för att jag inte uppdaterar Facebookfoton eller går i parader. Jag är kanske inte en feministisk agitator, men väl en feministisk fotsoldat. Medan ni står och skanderar på gator och torg är jag och mina gelikar nere i skyttegravarna och gör grovjobbet.
Jag hade gärna skrivit mer i ämnet, men jag har ett skavsår jag måste ta hand om.
Diomedea exulans
2020-06-26, 22:15
Reflektion om ytlighet
Jag är inte ytlig. Jag är bara så godhjärtad, öppensinnad och empatisk att jag tycker om alla personligheter exakt lika mycket. Därför går jag bara på utseendet när jag väljer tjej.
Någonsin funderat på att bli författare?
Diomedea exulans
2020-06-26, 22:52
Någonsin funderat på att bli författare?
Ja, men jag behöver 13-14 personer till som säger att jag är superduktig på att skriva välformulerat, roligt, intressant, övertygande och engagerande innan jag vågar ta steget.
Ja, men jag behöver 13-14 personer till som säger att jag är superduktig på att skriva välformulerat, roligt, intressant, övertygande och engagerande innan jag vågar ta steget.
Kommer du behöva 15 personer att bekräfta att första sidan du skriver i din första bok är bra skriven också? Starta bara :)
Kommer du behöva 15 personer att bekräfta att första sidan du skriver i din första bok är bra skriven också? Starta bara :)
Sluta uppmuntra till författarskapet. :smash:
Böcker kostar pengar, forum är gratis. :D
Svin Dio, giff Brintellix!
Min psykiater vill bara ge mig amfetamin. *mini
Diomedea exulans
2020-06-27, 06:40
Kommer du behöva 15 personer att bekräfta att första sidan du skriver i din första bok är bra skriven också? Starta bara :)
För att vara lite mer seriös har jag ingen idé till en lång bok. Bara korta texter.
Funderar på att slå mig ihop med någon som har en bokidé men känner att den inte är bra på att skriva.
Svin Dio, giff Brintellix!
Min psykiater vill bara ge mig amfetamin. *mini
Du ser! De är inget att ha!
Diomedea exulans
2020-11-06, 20:04
...
Diomedea exulans
2020-11-06, 20:09
Reflektion om silikonbröst
Jag får ibland frågan om hur min drömtjej ser ut, och eftersom ämnet därmed tycks ha väckt ett visst allmänintresse ämnar jag tillägna denna reflektion en öppen liten avhandling om det hela.
Jag vill helst ha en kvinna med enorma silikonbröst. När du läser detta kanske du tänker att jag är en otroligt ytlig patriarkal mansgris som förespråkar ett osunt utseendeideal och indirekt får unga kvinnor världen över att må dåligt, och du kanske bestämmer dig för att blockera mig på forumet. Men innan du gör det skulle jag önska att du läser min förklaring till varför jag tycker som jag gör.
Skälet till att jag vill ha en kvinna med enorma silikonbröst är att jag älskar vad det säger om hennes personlighet. Och nu kanske du tänker att jag bara är ute efter en ytlig bimbo som bara har en enda sak på hjärnan. Men jag vill än en gång vänligen be dig flytta muspekaren bort från ”Blockera”-knappen, och läsa vidare ett litet tag till.
En sen kväll för några hundra tusen år sedan satt en människa, i den omgivning nu människor befann sig i vid den tiden, och frös. Rätt vad det var tänkte människan: Fuck you, naturen! Jag tänker inte låta mitt välmående begränsas av den ynkliga päls du utrustat mig med! Jag tänker skapa min egen värme! Och så uppfanns elden.
En helt annan gång under mänsklighetens historia gick en helt annan människa runt och tänkte: Fuck you, naturen! Jag tänker inte låta mina spinkiga muskler hindra mig från att dra tunga saker. Istället för att släpa sakerna över marken tänker jag rulla dem på något. Och så uppfanns hjulet.
För ungefär ett halvt århundrade sedan var det några nordamerikaner som tänkte: Fuck you, naturen! Vi tänker inte låta dig hålla oss fast på den enda himlakropp där livet som vi känner till det har uppstått. Vi ska skicka Neill Armstrong till månen! Och i samma land, ungefär samtidigt, tänkte en kvinna: Fuck you, naturen! Jag tänker inte låta dig bestämma hur mina bröst ser ut. Jag tänker operera in främmande föremål i dem tills de ser ut precis som jag vill!
Att besegra naturen, spränga dess gränser och överstiga dess hinder, att genom sin viljestyrka, sin samarbetsförmåga och sitt sinnrika nyttjande av av alla upptänkliga resurser uppnå vad man förr bara kunnat drömma om, är en av mänsklighetens äldsta och starkaste källor till inspiration, kreativitet och mening. När jag ser en kvinna med gigantiska silikonbröst gå runt på stan tänker jag inte att hon är en slampa, eller har dålig stil, eller måste vara psykiskt sjuk. Jag ser en manifestation av en av mänsklighetens äldsta och ädlaste drivkrafter.
Missförstå mig rätt; jag tycker absolut att naturen är något som måste respekteras. Jag är en miljömupp av Guds nåde, och är redo att offra mycken bekvämlighet för att rädda arter och ekosystem. Men silikonbröst förstör ingenting för någon eller något.
Faktum är att jag anser silikonbröst i allra högsta grad vara naturliga. Det krävs ingen djupdykning i antropologi för att upptäcka att extrem kroppsmodifiering verkar ha existerat bland ursprungsbefolkningar i alla tider. Vi har slitit bort hårtussar från våra hjässor, modifierar formen på våra skelett, slagit ut tänder, ärrat oss själva med glödande pinnar, och töjt ut våra läppar med stora träplattor. Några av de ingrepp våra förfäder ägnade sig åt för utseendets skull hade gjort dagens plastikkirurger mörkrädda. Att en kvinna opererar in främmande föremål under huden är inte mer onaturligt än att en eremitkräfta, ett kräftdjur känt för att bosätta sig i tomma snäckskal, använder ett främmande föremål som boplats.
När jag hör folk utan enorma silikonbröst prata om folk med enorma silikonbröst så verkar det som att personerna utan enorma silikonbröst uppfattar de med enorma silikonbröst som viljesvaga individer som böjer sig för yttre påtryckningar och genomför drastiska åtgärder för att vinna gillande hos andra. Det kan heta att kvinnorna med enorma silikonbröst är offer för sjuka utseendeideal, eller har opererat sig för att få uppmärksamhet eller för att bli omtyckta. Min uppfattning är den rakt motsatta. Jag har tappat räkningen på antalet gånger jag hört personer utan enorma silikonbröst smutskasta de med enorma silikonbröst utrustade kvinnorna. "Big Brother-Linda ser ju helt sjuk ut med de där bollarna!", kan det heta. Däremot har jag inte en endaste gång hört en person utan enorma silikonbröst tala gott om en person med enorma silikonbröst. Aldrig någonsin ett "Wow, vad härligt med någon som vågar se ut som hon vill! Nog för att det där utseendet inte är något för mig, men kul för henne!" Det råder alltså ingen tvivel om att personer med enorma silikonbröst går emot mot en starkt rådande opinion. Att köpa enorma silikonbröst är att köpa en livstidslång garanti för spott och spe från den absoluta merparten av befolkningen. Kvinnor som opererar in gigantiska silikonimplantat gör därmed motsatsen till att falla för yttre påtryckningar, de gör motsatsen till att genomföra en stark åtgärd för att vinna gillande hos andra, och kan därför enligt alla logikens regler inte ses som annat än ovanligt starka personer, med integritet och karaktär som borde få de flesta av oss att buga av vördnad.
För att gå in på ett sidospår finner jag det ironiskt att de personer som högst ropar att silikonbröst är av ondo tenderar att vara högljudda förespråkare för att man ska få se ut precis hur man vill. Inte sällan, t ex, hyllar dessa personer människor som vågar äta sig feta – trots att det innebär en betydligt mer omfattande kroppsmodifiering att äta sig fet än att skaffa ett par enorma silikonbröst. Fetma täcker ju upp i princip varje del av kroppen, medan brösten bara täcker några procent på framsidan. Hyckleriet är påtagligt.
Om du behöver mer bevis på att kvinnor med enorma silikonbröst har starkare karaktär än andra, betänk att de där brösten inte är gratis. Sist jag kollade gick de på sisådär en femtio papp. Det är minsann inte alla som klarar att spara ihop till en sådan summa, speciellt inte i den unga ålder som silikonbröstköpare brukar tillhöra. En tjej jag brukade dejta var så fattig två veckor innan varje löning att hon inte ens klarade att köpa en enda öl.
Det finns något annat jag finner sympatiskt hos kvinnor med enorma silikonbröst: De firar sin kvinnlighet och sin sexualitet. Stora, svullna kvinnobröst är ett sekundärt könskarakteristika hos människan, vilket lite förkortat betyder att de är till för att göra män kåta. Precis som skägg existerar för att göra kvinnor kåta. Att framhäva sin sexualitet är modigt och sunt. Det är väl knappast någon av mina läsare som tycker att sexualitet är något som ska förtryckas. Att förstora tuttarna är raka motsatsen till att skämmas för och försöka dölja sina naturliga drifter.
Jag gillar helt enkelt kvinnor med enorma silikonbröst eftersom jag anser att de står för några av mänsklighetens ädlaste egenskaper.
svenbanan
2020-11-06, 20:42
Nu jävlar kliar det i bildsökarfingret efter lämpligt meme att infoga!!!!
Diomedea exulans
2020-11-06, 20:45
Nu jävlar kliar det i bildsökarfingret efter lämpligt meme att infoga!!!!
Haha, jag fattar inte, förklara gärna!
svenbanan
2020-11-06, 20:48
Haha, jag fattar inte, förklara gärna!
Bara att det verkar lämpligt att klippa in en bild på nån tjej som har lökar större än hela resten av överkroppen. Dvs typ 10kg per styck. Men jag antar de flesta sådana bilder ligger på porrsajter, så jag skulle nog bli bannad snabbare än vinden.
Diomedea exulans
2020-11-06, 20:51
Bara att det verkar lämpligt att klippa in en bild på nån tjej som har lökar större än hela resten av överkroppen. Dvs typ 10kg per styck. Men jag antar de flesta sådana bilder ligger på porrsajter, så jag skulle nog bli bannad snabbare än vinden.
Säg inte att du vill dejta henne så klarar du dig nog.
Lafayette
2020-11-06, 22:30
https://thumbs.gfycat.com/ChiefCloseAmericanbadger-max-1mb.gif
Diomedea exulans
2020-11-24, 14:05
Med tanke på att jag varit arbetslös och bott hos mina pensionerade föräldrar ett tag undrar ni kanske hur vi alla lyckas hålla sams när vi går där under samma tak hela dagarna. Faktum är att min mor och jag, mer eller mindre omedvetet, i princip simultant, har utvecklat varsin mycket simpel, mycket effektiv och ytterligt unik metod för att aldrig hamna i luven på varandra.
Vad gäller mamma så ber hon mig helt sonika hålla tyst när hon inte vill höra mig prata. Ofta formuleras det som ett ”vi tar inte det nu” eller ”inte nu när vi/jag [aktivitet]”. Inte sällan sker det istället med ett mer bryskt ”Henrik, jag är inte så intresserad”, ”jag vill inte höra”, ”det räcker”, eller kanske det sarkastiska ”mycket intressant”.
Efter flera månader av detta har jag utvecklat en utsökt fingertoppskänsla för hur mycket prat min mor står ut med. Jag har landat i att hon tål mellan 40 och 50 sekunders tal varje dygn.
Således har jag, ett genomsnittligt dygn, när man räknat bort artighetsfraser som ”godmorgon”, ”tack för maten” och ”godnatt”, en knapp halvminut på mig att säga allt jag vill ha sagt. Ungefär halva brukar jag fördela på intressant prat om hönsen, såsom ”jag hörde en ny tupp gala idag”. Resten brukade jag fram till helt nyligen lägga på att gnälla över livet, men jag märkte att det aldrig möttes av acceptans, så istället sadlade jag om till att dra ordvitsar femton sekunder om dagen. Min mor uppskattar dem mycket.
För att stå ut med mammas prat har jag själv utvecklat en radikalt annorlunda strategi: Jag lyssnar inte på ett enda ord hon säger.
Under de trettiosju år som förlöpt sedan morsan klämde ut mig har jag inte en enda gång haft hjärta att be henne hålla tyst. Men så fort hon pratar börjar jag tänka på annat.
Även detta är något jag utvecklat till perfektion under de månader jag bott här. Emedan jag förut inte slutade lyssna förrän efter flera sekunder är mitt uppmärksamhetsspann gällande mammas talade ord numera nere på hundradelar. Pratar hon om något ovanligt intressant ämne, och jag för ovanlighets skull har sovit gott natten innan, kan jag lyssna i sju-åtta sekunder, femton i extremfall. Men i normala fall är det alltså fullkomligt omöjligt.
Det händer åtminstone ett par gånger i veckan att morsan kommer fram till mig håller monologer på kanske tio eller tjugo minuter, där jag inte registrerar en enda stavelse, OCH MAMMA INTE MÄRKER ATT JAG INTE REGISTRERAR EN ENDA STAVELSE. Systemet fungerar prickfritt.
De båda metoderna är mycket väl utformade för att passa min och min mors radikalt olika personligheter. Morsan är en öppen och rättfram högenergimänniska, en Terminator i människohamn, som tar för sig av livet, fångar dagen och inte ber om ursäkt. Och hennes hjärna är skarp som en hel låda japanska köksknivar. Inget undkommer hennes ögon eller öron.
Själv är jag mer konfliktundvikande och flummig än ett helt kollektiv med hippies. Det är bara några få minuter om dagen jag är uppmärksam på vad som faktiskt sker i min omvärld, och de minutrarna vill jag helst spendera med att hålla händerna och sjunga kumbaya.
Modern och jag skulle aldrig kunna byta strategi med varandra. Jag skulle mäkta med att be någon hålla tyst en enda gång, men sedan skulle jag omedelbart känna mig astaskig och be personen berätta allt denne tänkte säga i detalj, och helst ge mig en skriftlig rapport också. Mamma, å andra sidan, skulle aldrig kunna låta bli att lyssna på någonting om hon ens ansträngde sig. Man kan inte bara träna bort 69 år av konstant uppmärksamhet.
Arrangemanget är mycket dynamiskt och pragmatiskt. Morsan och jag har inte irriterat oss på varandra på hur länge som helst.
Diplomater världen över hade haft mycket att vinna på att studera vårt exempel.
Dags att flytta?
Kanske det tröttaste förslaget till dig. Men du förtjänar väl ändå lite mer än så?
Skickat från min JSN-L21 via Tapatalk
Diomedea exulans
2020-11-24, 18:14
Dags att flytta?
Kanske det tröttaste förslaget till dig. Men du förtjänar väl ändå lite mer än så?
Skickat från min JSN-L21 via Tapatalk
Haha, jag har bestämt mig för att sluta svara drygt till folk som vill mig väl, så det gör inget om du tycker att ditt förslag är ”trött”.
Jag överdriver en smula för komisk effekt. Men tack. Jag tar det i åtanke.
Lite som en träningsjournal fast för livet. Kallades nog just journal back in the days, hehe woops. Anyway, sköj tråd, bra att den tillåtits finnas kvar också.
Förvånad att fler inlägg inte gjorts. Btw bra att du börjar här egentligen, vill du skaffa blogg längre så år är det ju bara copy paste härifrån.
Diomedea exulans
2020-11-24, 20:14
Lite som en träningsjournal fast för livet. Kallades nog just journal back in the days, hehe woops. Anyway, sköj tråd, bra att den tillåtits finnas kvar också.
Förvånad att fler inlägg inte gjorts. Btw bra att du börjar här egentligen, vill du skaffa blogg längre så år är det ju bara copy paste härifrån.
Kul att den uppskattas! När ens tråd inte får svar får man helt enkelt resonera att den är så opti att inget finns att tillägga.
Jag har fått förslaget att ha blogg många gånger, jag svarar som jag brukar: Jag har testat att ha blogg, men jag når ut till färre än vad jag gör på Facebook och forum. Så bloggformatet tillför inget för mig.
Haha ja jag såg att det föreslagits, därför jag menar att det är bra att du börjar här. När din journal blivit mer famous här DÅ kanske det är dags för blogg. Igen 😁
Bra reflektion om kn*llande.
Det stämmer också att ingen kn*ullar för att vara snäll.
En avs*gning av någon för att det är lite synd om den, och för att vara snäll, har man ju hört talas om däremot.
Diomedea exulans
2020-11-24, 21:12
Bra reflektion om kn*llande.
Det stämmer också att ingen kn*ullar för att vara snäll.
En avs*gning av någon för att det är lite synd om den, och för att vara snäll, har man ju hört talas om däremot.
Tack!
Ja, jag kände en tjej som s*g av män till höger och vänster, ibland av ren snällhet. Jag träffade aldrig henne IRL.
Tack!
Ja, jag kände en tjej som s*g av män till höger och vänster, ibland av ren snällhet. Jag träffade aldrig henne IRL.
Kände men inte träffat? Ni bara chattade online, eller zup?
Diomedea exulans
2020-11-24, 21:14
Kände men inte träffat? Ni bara chattade online, eller zup?
Började snacka på en dejtingsida, blev Facebookvänner och fortsatte snacka där. Bodde så långt ifrån varandra att det aldrig blev något. Rätt vanlig historia för mig. :)
Började snacka på en dejtingsida, blev Facebookvänner och fortsatte snacka där. Bodde så långt ifrån varandra att det aldrig blev något. Rätt vanlig historia för mig. :)
Aha. Finns det ingen radie du kan sätta för att undvika tjejer för långt borta, eller har du kanske avverkat alla lokala brudar?
Diomedea exulans
2020-11-24, 21:33
Aha. Finns det ingen radie du kan sätta för att undvika tjejer för långt borta, eller har du kanske avverkat alla lokala brudar?
Jag har avverkat alla tre tjejer som är snygga och intresserade och som bor inom 20 mil, tyvärr! Jag har inget emot att åka långt, men massor tjejer ogillar att ta emot besök långt bortifrån. Låter en inte sova över på första dejten, t ex. Coronan underlättar det ju inte heller.
trädgårdsmöbel
2020-11-24, 22:31
Började snacka på en dejtingsida, blev Facebookvänner och fortsatte snacka där. Bodde så långt ifrån varandra att det aldrig blev något. Rätt vanlig historia för mig. :)
Avskräcker det dig? Du funderade ju på att flytta till Argentina för någon :D (Hon var iofs 10,5/10)
Diomedea exulans
2020-11-24, 23:05
Avskräcker det dig? Du funderade ju på att flytta till Argentina för någon :D (Hon var iofs 10,5/10)
Inte MIG, såklart. Det är de andra som avskräcks.
Ja, den där argentinskan ser jag för närvarande som mitt livs största misslyckande hittills. Jag slutade skriva till henne för jag hittade en annan som var intressant i en närliggande stad (som det inte blev något med och som dessutom var sjuk i huvudet). När jag återupptog skrivandet med argentinskan hade hon hunnit skaffa pojkvän.
Hon lägger fortfarande upp provocerande klipp i sitt flöde, tror hon är uppe i 11/10 nu (hennes styrketräning går bra).
Tänker fortsätta följa henne livet ut för att ständigt påminna mig själv om vilken idiot jag är så att jag aldrig blir arrogant.
Edit: Till alla som tror "det är jobbigt att vara ihop med nån så snygg, hon kommer kräva att du köper dyra grejer osv", nä, hon var inte sån, hon verkade väldigt snäll. Faktum är att hon var så snäll så det bidrog till att jag, min bad-girl-dyrkande idiot, slutade skriva.
Bodde inte du i Stockholm tills alldeles nyss? Efter att du pluggade medieproduktion, väl? Kan du göra en tidslinje som representerar de senaste 10 åren av ditt liv?
Skulle taxichaffis kunna vara ett jobb som passar dig?
Diomedea exulans
2020-11-25, 12:30
Skulle taxichaffis kunna vara ett jobb som passar dig?Nja, är inte så bra på att köra bil och har noll lokalsinne.
Bodde inte du i Stockholm tills alldeles nyss? Efter att du pluggade medieproduktion, väl? Kan du göra en tidslinje som representerar de senaste 10 åren av ditt liv?
Det stämmer.
Kul idé att göra en tidslinje. Fixade ihop en.
https://i.imgur.com/z36XcJl.png
Alltså... Jag har ingen jävla dröm om att bli målare.
Jag har en dröm om att varenda brudjävel på Tinder inte ska dumpa mig för hon söker ”någon med mål och drömmar och ambitioner”.
Jag har en dröm om att jag ska kunna planera min jävla vecka, och veta att på onsdag klockan fjorton är jag upptagen, men på torsdag klockan fem är jag ledig.
Jag har en dröm om att jag inte ska behöva känna något motstånd mot att lägga ner två jävla kronor på ett jävla tuggummi, för jag inte vet om jag kommer behöva spara varenda öre eftersom jag inte vet om jag kommer få någon pension.
Jag har en dröm om att inte gå runt på jobbet och dag för dag märka att chefen blir mer och mer missnöjd, och varje vecka fråga mig själv ”jag undrar om det HÄR blir veckan han sparkar mig”.
Det är min jävla dröm. Ursäkta svordomarna, jag kom igång lite.
Allt jag kan, förmodligen. Skulle jag sälja idag skulle jag nog annonsera på Blocket eller Facebook.
https://i.imgur.com/z36XcJl.png
Har någon av dina jobb- eller pluggerfarenheter i livet varit så pass tillfredsställande att du kan se dig själv jobba med det? Att du gillar höns och målning har jag förstått men om du skulle jobba med någonting heltid och du fick välja rätt fritt, har du några preferenser?
Det första jag citerar är från den bror/chef-tråden men jag tycker att det passar rätt bra in i denna också.
Diomedea exulans
2020-11-25, 14:03
Har någon av dina jobb- eller pluggerfarenheter i livet varit så pass tillfredsställande att du kan se dig själv jobba med det? Att du gillar höns och målning har jag förstått men om du skulle jobba med någonting heltid och du fick välja rätt fritt, har du några preferenser?
Det första jag citerar är från den bror/chef-tråden men jag tycker att det passar rätt bra in i denna också.
Utan tvekan, alla jobb jag haft utom telefonintervjuare hade jag kunnat tänka mig att ha på heltid hela livet.
Det bästa hittills har varit möbelflyttare.
Utan tvekan, alla jobb jag haft utom telefonintervjuare hade jag kunnat tänka mig att ha på heltid hela livet.
Nä, telefonförsäljare tror jag nog inte en enda själ på hela planeten vill jobba som baserat på vad jag har hört om yrket.
Jag har inte läst allt du skrivit i alla trådar om ditt liv men det borde väl "bara" vara att hugga på något jobb som inte är telefonförsäljare och ta det därifrån. Gör du dessutom ett helhjärtat försök på detta jobb har jag svårt att tro att du behöver oroa dig för att chefen ska bli mer och mer missnöjd.
Diomedea exulans
2020-11-25, 14:12
Nä, telefonförsäljare tror jag nog inte en enda själ på hela planeten vill jobba som baserat på vad jag har hört om yrket.
Jag har inte läst allt du skrivit i alla trådar om ditt liv men det borde väl "bara" vara att hugga på något jobb som inte är telefonförsäljare och ta det därifrån. Gör du dessutom ett helhjärtat försök på detta jobb har jag svårt att tro att du behöver oroa dig för att chefen ska bli mer och mer missnöjd.
Nope! Det är inte ”bara” att hugga tag i något jobb. Ingen jävel vill anställa mig.
För ett par veckor sedan gjorde jag en reflektion om det och lade upp på Facebook, kan klippa och klistra in här.
Reflektion om sysselsättning
Jag har från så många olika håll fått frågan om vad jag ska göra i höst och vinter — en mer eller mindre underförstådd undran huruvida jag ska jobba med eller plugga någonting — för att jag ska bedöma den vara av tillräckligt allmänintresse för att besvaras i en Facebookstatus, så här presenterar jag mina nuvarande funderingar i ämnet, vilket jag ägnat mycken tankemöda.
Till att börja med finner jag det lämpligt med en genomgång av vad jag sysselsätter mig med för närvarande. Jag jobbar som städare, men så få timmar i veckan att Arbetsförmedlingen officiellt betraktar mig som långtidsarbetslös. Resten av tiden befinner jag mig hemma hos mina föräldrar, där jag diskar, plockar hönsbajs och spelar Ticket to Ride.
Ett alternativt förslag, som ligger nära till hands, på vardagssysselsättning, är att skaffa ett jobb. Men emedan anställning förstås har många förtjänster föreligger ett stort problem: det finns inte en jävel som vill anställa mig. Utöver mina nuvarande städjobbsuppdragsgivare finns det inte en arbetsgivare på planeten som inte hellre hade bränt ner sitt hus till grunden än anställt Henrik Petersson.
Så har det alltid varit. Folk har ibland sagt: ”Ring XYZ, de skriker efter jobb!”, men när jag ringt XYZ så har de inte anställt mig iallafall.
Och om jag efter mycket om och men någon gång trots allt fått något jobb så har jag åkt ut därifrån fortare än jag hunnit säga ”anställningsskydd”. Jag minns när jag var tjugo-nånting och precis blivit anställd på min första arbetsplats, och folk sa till mig att det nu skulle komma att lösa sig eftersom jag nu ”fått en fot in”. Det visade sig inte fungera på det viset. Jag har vid det här laget fått så många fötter in att jag i strikt biologisk bemärkelse torde klassas som att ha lämnat ryggradsjuren för att istället tillhöra den djurgrupp som kallas tusenfotingar.
Jag vet inte varför det är så. Det är väl bara min karma, antar jag.
Så ett alternativ till höst- och vinteraktivitet för mig är att fortsätta bo hos mina föräldrar och diska, plocka hönsbajs och spela Ticket to Ride. Men var tycker föräldrarna om det? Det är viktigt för mig att ingen går runt här hemma och är bitter på grund av tankar och känslor som denne inte känner sig bekväm att dela med sig av, så jag har alltid sett till att vi har en öppen dialog i frågan, och det här är vad jag kunnat utröna:
- Pappa älskar att ha mig hemma, och skulle helst ha mig här för alltid.
- Mamma känner likadant, förutom att hon är utled på att jag alltid spiller kaffe på hennes nytvättade mattor.
Kaffet-på-mattorna-frågan är utan tvekan ett problem, ett problem jag i dagsläget inte ser någon lösning på. Men jag hyser gott mod om att frågan, så länge alla inblandande håller ett öppet sinne och är villiga att kompromissa, kan mynna ut i ett tillfredsställande slutresultat, vad det lider.
Jag har bott arbetslös hos mina föräldrar många gånger förut, och om jag ibland fått dåligt samvete för det så har jag brukat lugna mig själv genom att försöka betrakta mig själv som mina föräldrars husdjur. Betänk din hund, t ex: inte fasen vill du kicka ut hunden, även om den bor hos dig utan att arbeta. På samma sätt är det inte otänkbart att föräldrarna tycker om att ha mig gående hemma. Och hundar diskar inte ens.
Så, för att summera, kan jag:
- Skaffa mig ett jobb, vilket INGEN VILL, eller:
- Fortsätta vara hemma och diska, plocka hönsbajs och spela Ticket to Ride, vilket ALLA VILL.
Ställer man upp det så här är svaret på vad jag ska göra solklart. Även om ens instinktiva reaktion må vara ”klart grabbhalvan ska klippa sig och skaffa ett jobb” så krävs det ingen vidare djupgående analys för att se att den lösningen är barock.
Det finns andra skäl till att man torde ställa sig tveksam till huruvida en anställning verkligen är rätt för mig. Som att jag inte har några utgifter. Jag behöver inte tjäna några pengar eftersom jag aldrig köper någonting.
Det finns olika anledningar till ovanstående. En är att jag verkligen ogillar att shoppa. Jag tycker det är jobbigt att behöva välja affärer, jämföra olika varor, bestämma mig för vilken vara jag helst vill ha, fundera över om den är värd priset, knappa in en pinkod, och hela den biten.
En annan är att jag, när jag väl vill ha en vara, alltid tycks lyckas komma över den gratis. Häromdagen, till exempel, gick jag runt och funderade på att skaffa streamingtjänsten Disney+ eftersom jag så gärna ville se tv-serien The Mandalorian. Men innan jag hunnit bestämma mig fick jag ett erbjudande från en god vän att gratis logga in på hennes Disney+-konto. Hon tackade bestämt nej till ekonomisk kompensation. Och så var den saken löst.
Ett annat exempel är att varje gång jag tänker ”fasen, mina t-shirtar börjar bli lite slitna” så råkar det bli min födelsedag eller julafton, och någon ger mig en ny laddning t-shirtar.
Jag vet inte varför det är så. Det är väl bara min karma, antar jag.
Ännu en anledning för mig att inte skaffa jobb är att det finns folk därute i betydligt mer trängande behov av arbetet i fråga, vilket det än månde vara. Jag har inga problem med att ge upp en anställning till en ensamstående trebarnsmamma i desperat behov av pengar för att kunna ge sina barn ett drägligt liv, när den största anledningen för mig själv att skaffa samma jobb är en oro över att folk på bygden ska gå runt bakom min rygg och kalla mig lat.
Sen har vi coronaaspekten. Om jag inte har någon arbetsplats att besöka så minskas risken för smittspridning.
”Men Henrik”, säger du kanske nu, ”dina föräldrar börjar bli lite till åren. Vad ska du göra den dag de inte längre finns hos oss?” En relevant fråga, men svaret är att jag inte är speciellt orolig för det problemet, eftersom det förmodligen ligger längre fram i tiden än du tror. Det är nämligen så att folk i min släkt har en fullkomligt makalös förmåga att leva länge. De blir hur gamla som helst. Kolla på moster Hildur, kolla på tant Margit. Mina släktingar blir uråldriga.
Det sägs att den äldsta nu levande livsformen på jorden är ett mångtusenårigt träd någonstans. Jag är nästan övertygad om att det rekordet någon gång kommer slås av en släkting till mig.
Det sägs också att kackerlackor är de sista som skulle överleva ett kärnvapenkrig. Jag håller inte med. Det sista som skulle överleva hade varit en Petersson/Eliasson/Lövgren (min släkt har många namn). De bara vägrar att dö.
Om morsan ens ärvt en bråkdel av de där långlivsgenerna så kommer frågan om vad jag ska göra den sorgens dag hon är borta inte bli relevant förrän om åtminstone trettio år. Vilket jag ändå tycker är en hygglig tidrymd för att fundera ut en plan B.
Iallafall, det är lite av mina tankar. Hade varit intresserad av er input.
Nope! Det är inte ”bara” att hugga tag i något jobb. Ingen jävel vill anställa mig.
För ett par veckor sedan gjorde jag en reflektion om det och lade upp på Facebook, kan klippa och klistra in här.
Reflektion om sysselsättning
Jag har från så många olika håll fått frågan om vad jag ska göra i höst och vinter — en mer eller mindre underförstådd undran huruvida jag ska jobba med eller plugga någonting — för att jag ska bedöma den vara av tillräckligt allmänintresse för att besvaras i en Facebookstatus, så här presenterar jag mina nuvarande funderingar i ämnet, vilket jag ägnat mycken tankemöda.
Till att börja med finner jag det lämpligt med en genomgång av vad jag sysselsätter mig med för närvarande. Jag jobbar som städare, men så få timmar i veckan att Arbetsförmedlingen officiellt betraktar mig som långtidsarbetslös. Resten av tiden befinner jag mig hemma hos mina föräldrar, där jag diskar, plockar hönsbajs och spelar Ticket to Ride.
Ett alternativt förslag, som ligger nära till hands, på vardagssysselsättning, är att skaffa ett jobb. Men emedan anställning förstås har många förtjänster föreligger ett stort problem: det finns inte en jävel som vill anställa mig. Utöver mina nuvarande städjobbsuppdragsgivare finns det inte en arbetsgivare på planeten som inte hellre hade bränt ner sitt hus till grunden än anställt Henrik Petersson.
Så har det alltid varit. Folk har ibland sagt: ”Ring XYZ, de skriker efter jobb!”, men när jag ringt XYZ så har de inte anställt mig iallafall.
Och om jag efter mycket om och men någon gång trots allt fått något jobb så har jag åkt ut därifrån fortare än jag hunnit säga ”anställningsskydd”. Jag minns när jag var tjugo-nånting och precis blivit anställd på min första arbetsplats, och folk sa till mig att det nu skulle komma att lösa sig eftersom jag nu ”fått en fot in”. Det visade sig inte fungera på det viset. Jag har vid det här laget fått så många fötter in att jag i strikt biologisk bemärkelse torde klassas som att ha lämnat ryggradsjuren för att istället tillhöra den djurgrupp som kallas tusenfotingar.
Jag vet inte varför det är så. Det är väl bara min karma, antar jag.
Så ett alternativ till höst- och vinteraktivitet för mig är att fortsätta bo hos mina föräldrar och diska, plocka hönsbajs och spela Ticket to Ride. Men var tycker föräldrarna om det? Det är viktigt för mig att ingen går runt här hemma och är bitter på grund av tankar och känslor som denne inte känner sig bekväm att dela med sig av, så jag har alltid sett till att vi har en öppen dialog i frågan, och det här är vad jag kunnat utröna:
- Pappa älskar att ha mig hemma, och skulle helst ha mig här för alltid.
- Mamma känner likadant, förutom att hon är utled på att jag alltid spiller kaffe på hennes nytvättade mattor.
Kaffet-på-mattorna-frågan är utan tvekan ett problem, ett problem jag i dagsläget inte ser någon lösning på. Men jag hyser gott mod om att frågan, så länge alla inblandande håller ett öppet sinne och är villiga att kompromissa, kan mynna ut i ett tillfredsställande slutresultat, vad det lider.
Jag har bott arbetslös hos mina föräldrar många gånger förut, och om jag ibland fått dåligt samvete för det så har jag brukat lugna mig själv genom att försöka betrakta mig själv som mina föräldrars husdjur. Betänk din hund, t ex: inte fasen vill du kicka ut hunden, även om den bor hos dig utan att arbeta. På samma sätt är det inte otänkbart att föräldrarna tycker om att ha mig gående hemma. Och hundar diskar inte ens.
Så, för att summera, kan jag:
- Skaffa mig ett jobb, vilket INGEN VILL, eller:
- Fortsätta vara hemma och diska, plocka hönsbajs och spela Ticket to Ride, vilket ALLA VILL.
Ställer man upp det så här är svaret på vad jag ska göra solklart. Även om ens instinktiva reaktion må vara ”klart grabbhalvan ska klippa sig och skaffa ett jobb” så krävs det ingen vidare djupgående analys för att se att den lösningen är barock.
Det finns andra skäl till att man torde ställa sig tveksam till huruvida en anställning verkligen är rätt för mig. Som att jag inte har några utgifter. Jag behöver inte tjäna några pengar eftersom jag aldrig köper någonting.
Det finns olika anledningar till ovanstående. En är att jag verkligen ogillar att shoppa. Jag tycker det är jobbigt att behöva välja affärer, jämföra olika varor, bestämma mig för vilken vara jag helst vill ha, fundera över om den är värd priset, knappa in en pinkod, och hela den biten.
En annan är att jag, när jag väl vill ha en vara, alltid tycks lyckas komma över den gratis. Häromdagen, till exempel, gick jag runt och funderade på att skaffa streamingtjänsten Disney+ eftersom jag så gärna ville se tv-serien The Mandalorian. Men innan jag hunnit bestämma mig fick jag ett erbjudande från en god vän att gratis logga in på hennes Disney+-konto. Hon tackade bestämt nej till ekonomisk kompensation. Och så var den saken löst.
Ett annat exempel är att varje gång jag tänker ”fasen, mina t-shirtar börjar bli lite slitna” så råkar det bli min födelsedag eller julafton, och någon ger mig en ny laddning t-shirtar.
Jag vet inte varför det är så. Det är väl bara min karma, antar jag.
Ännu en anledning för mig att inte skaffa jobb är att det finns folk därute i betydligt mer trängande behov av arbetet i fråga, vilket det än månde vara. Jag har inga problem med att ge upp en anställning till en ensamstående trebarnsmamma i desperat behov av pengar för att kunna ge sina barn ett drägligt liv, när den största anledningen för mig själv att skaffa samma jobb är en oro över att folk på bygden ska gå runt bakom min rygg och kalla mig lat.
Sen har vi coronaaspekten. Om jag inte har någon arbetsplats att besöka så minskas risken för smittspridning.
”Men Henrik”, säger du kanske nu, ”dina föräldrar börjar bli lite till åren. Vad ska du göra den dag de inte längre finns hos oss?” En relevant fråga, men svaret är att jag inte är speciellt orolig för det problemet, eftersom det förmodligen ligger längre fram i tiden än du tror. Det är nämligen så att folk i min släkt har en fullkomligt makalös förmåga att leva länge. De blir hur gamla som helst. Kolla på moster Hildur, kolla på tant Margit. Mina släktingar blir uråldriga.
Det sägs att den äldsta nu levande livsformen på jorden är ett mångtusenårigt träd någonstans. Jag är nästan övertygad om att det rekordet någon gång kommer slås av en släkting till mig.
Det sägs också att kackerlackor är de sista som skulle överleva ett kärnvapenkrig. Jag håller inte med. Det sista som skulle överleva hade varit en Petersson/Eliasson/Lövgren (min släkt har många namn). De bara vägrar att dö.
Om morsan ens ärvt en bråkdel av de där långlivsgenerna så kommer frågan om vad jag ska göra den sorgens dag hon är borta inte bli relevant förrän om åtminstone trettio år. Vilket jag ändå tycker är en hygglig tidrymd för att fundera ut en plan B.
Iallafall, det är lite av mina tankar. Hade varit intresserad av er input.
Ska läsa och återkomma.
Iallafall, det är lite av mina tankar. Hade varit intresserad av er input.
Jaha du, jusup, jag biter. Samma "gnäll" varje gång. Det går runt runt.
Snart kommer någon ge ett förslag, för det är ju det du vill, lägga lite energi på att engagera sig.
Du kommer svara: "Men det har jag redan prövat. Jag kommer ihåg en gång då jag råkade ut för något som blev fel och det tyder på att det inte är meningen att jag ska göra "det", eller så är det bara min otur, eller att jag är dålig på A B C eller D. Det är ingen idé"
Tack för mig *drool*
I nutid är det nog svårt att få ens en provanställning om man inte har så mycket (relevant) utbildning eller arbetslivserfarenhet.
Om ingen vill anställa dig är nog mitt bästa tips att plugga någonting som gör dig direkt anpassad för arbetsmarknaden, förslagsvis någonting via en yrkeshögskola. Vad jag har sett så finns det ett flertal utbildningar som just nu, och även framöver, kör med distansundervisning vilket gör att du kan bo kvar som du gör nu men ändå kan skaffa dig en utbildning som bör vara gångbar. Se bara till att isåfall välja någon utbildning som utbildar dig till ett yrke som är rätt lätt att få anställning som. Problemet blir att det är rätt smalt, har du utbildat dig tex. elektriker så är det nog svårt att söka sig till andra branscher sedan. Är just yrkeshögskolespåret någonting du varit inne på tidigare?
-
Diomedea exulans
2020-11-25, 15:05
Jaha du, jusup, jag biter. Samma "gnäll" varje gång. Det går runt runt.
Snart kommer någon ge ett förslag, för det är ju det du vill, lägga lite energi på att engagera sig.
Du kommer svara: "Men det har jag redan prövat. Jag kommer ihåg en gång då jag råkade ut för något som blev fel och det tyder på att det inte är meningen att jag ska göra "det", eller så är det bara min otur, eller att jag är dålig på A B C eller D. Det är ingen idé"
Tack för mig *drool*
Och det är ju sant varje gång. :)
Jag: ”Jag skulle klappa en T-rex, men det finns inga T-rexar”.
Hela Kolo: ”Du får väl anstränga dig lite, kunde han i Jurassic Park så kan du”.
Jag: ”Men det där var ju bara på låtsas, det går ju inte.”
Hela Kolo: ”Samma visa varje gång, vi försöker bara hjälpa dig, du är så himla negativ, du bara sågar alla förslag, inte en enda gång kan du bortse från fakta och bara hålla med oss”.
Och jag är inte Jusup, eller vad du nu menade med det där.
Dessutom är inte det här ens en tråd i syfte att få hjälp med jobb.
I nutid är det nog svårt att få ens en provanställning om man inte har så mycket (relevant) utbildning eller arbetslivserfarenhet.
Om ingen vill anställa dig är nog mitt bästa tips att plugga någonting som gör dig direkt anpassad för arbetsmarknaden, förslagsvis någonting via en yrkeshögskola. Vad jag har sett så finns det ett flertal utbildningar som just nu, och även framöver, kör med distansundervisning vilket gör att du kan bo kvar som du gör nu men ändå kan skaffa dig en utbildning som bör vara gångbar. Se bara till att isåfall välja någon utbildning som utbildar dig till ett yrke som är rätt lätt att få anställning som. Problemet blir att det är rätt smalt, har du utbildat dig tex. elektriker så är det nog svårt att söka sig till andra branscher sedan. Är just yrkeshögskolespåret någonting du varit inne på tidigare?
Ja, jag har funderat lite på såna.
Ja, jag har funderat lite på såna.
Någon som ser speciellt intressant ut?
Diomedea exulans
2020-11-25, 15:10
Någon som ser speciellt intressant ut?
Nej, inte än.
Nej, inte än.
Okej. Min gissning är att om du inte vill plugga på universitet eller något mer akademiskt är YH en bra väg att gå.
Är du mer praktiskt lagd än teoretisk?
Hur blev du copywriter och varför var du det så kort tid?
Diomedea exulans
2020-11-25, 15:25
Okej. Min gissning är att om du inte vill plugga på universitet eller något mer akademiskt är YH en bra väg att gå.
Är du mer praktiskt lagd än teoretisk?
Ja, jag tror också YH kan funka.
Det vet jag faktiskt inte om jag är.
Diomedea exulans
2020-11-25, 15:26
Hur blev du copywriter och varför var du det så kort tid?
Det blev jag inte, det var utbildning. Jag gick den i några månader och hoppade av.
Det blev jag inte, det var utbildning. Jag gick den i några månader och hoppade av.
Okej. Känns som ett jobb för dig. :)
Ja, jag tror också YH kan funka.
Det vet jag faktiskt inte om jag är.
Yrkeshögskolan.se tror jag har +700 utbildningar sorterade på olika branscher så det är bara att välja och vraka *flex*.
Diomedea exulans
2020-11-25, 15:44
Okej. Känns som ett jobb för dig. :)
Det tyckte jag med, och jag är fortfarande inte säker på att det inte är det. :) Fast jag är nog mer inne på att skriva lite längre texter än slogans och sånt.
Yrkeshögskolan.se tror jag har +700 utbildningar sorterade på olika branscher så det är bara att välja och vraka *flex*.
Yes! Tack!
Tror du på livet efter döden?
Diomedea exulans
2020-11-25, 17:39
Tror du på livet efter döden?
Ja, men det är inte därför jag pratade om karma. Det var mer ett poetiskt grepp.
PureWhey
2020-11-25, 18:09
Finns det något kliniskt begrepp för galenskapen att tro på liv efter livet?
Skickat från BÖJRACKET
Diomedea exulans
2020-11-25, 18:12
Finns det något kliniskt begrepp för galenskapen att tro på liv efter livet?
Skickat från BÖJRACKET
Den tekniska benämningen är ”cp i huvet”.
Finns det något kliniskt begrepp för galenskapen att tro på liv efter livet?
Skickat från BÖJRACKET
Pöbeln?
Den tekniska benämningen är ”cp i huvet”.
Vad du är edgy i kväll då. :D
Diomedea exulans
2020-11-25, 18:29
Vad du är edgy i kväll då. :D
Jag orkar inte bry mig ikväll. :P
Finns det något kliniskt begrepp för galenskapen att tro på liv efter livet?
Skickat från BÖJRACKET
Normalstörd.
PureWhey
2020-11-25, 18:59
Vanföreställning(ar) var ordet jag inte kom på :-)
CP i huvet klingar bättre iofs.
Skickat från BÖJRACKET
Diomedea exulans
2020-11-26, 13:25
Vi återanvänder en till Facebookstatus. Den här reflektionen kommer ”sluta gnälla”-folket att älska, hahahaha.
Reflektion om personlig utveckling
Det kliar i mina kåseringsfingrar igen, och idag är jag sugen på att avhandla ämnet personlig utveckling.
Personlig utveckling var inget jag var intresserad av överhuvudtaget fram till jag var 16. Man är den man är, resonerade jag, och inte var det något att göra åt. Det är bara gilla läget. Det kunde varit värre.
När jag var 16 började jag med karate. Karate är en kampsport med många förgreningar. Några av dessa är inriktade på att lära utövarna att slå ihjäl fem människor på fyra sekunder. Andra är mer fokuserade på tävling och att vinna matcher. Min typ av karate hade personlig utveckling som uttalat högsta mål.
Det handlade om personlig utveckling på bred och djup front. Vilkestyrka var en stor grej. Genom att med obligatoriskt pokeransikte tvinga sig genomlida smärtsam gymnastik skulle man träna sig att lyda den tänkande delen av sinnet, snarare än fysiska och känslomässiga impulser.
Mer esoteriskt blev det när det talades om att utveckla ett totalt reflektivt sinne, en hjärna som omedelbart tog in allt som de fem sinnena registrerade och reflexmässigt agerade korrekt, utan att låta sig förledas av instinkter eller förutfattade meningar, eller ens behöva tänka efter. Det var på grund av denna egenskap de riktiga gamla kampsportsmästarna aldrig lät sig överrumplas.
I egenskap av obotlig latmask med huvudet konstant bland molnen blev jag nästan omedelbart frälst. Kunde jag bli en arbetsmyra? Och uppmärksam? Genom att träna karate? Och jag som bara börjat för jag ville få magrutor! Jag djupdök genast i litteratur om karate, japanska kampsporter och den närbesläktade zenbuddhismen.
Nu började det bli djupt på riktigt. En otränad människa, läste jag, identifierar jaget som befinnande sig på en punkt innanför pannan. Genom korrekt andning, meditation och utövande av budo – en kategori av japanska kampsporter dit karate och judo hör – kunde denna punkt över tid förflyttas neråt, tills den nådde en plats under naveln kallad saika-tanden – eller, för er som är mer inne på kinesisk kultur är japansk, dantien – som var kroppens mittpunkt. Med medvetandet i saika-tanden skulle man uppfyllas av ett permanent, upphöjt lugn.
Intresset för karate svalnade, och så även det för personlig utveckling, även om det aldrig försvann helt. När jag var några och tjugo fick det plötsligt ett massivt uppsving, i och med att jag kom i kontakt med begreppet game.
Game, som betyder spel på engelska och uttalas game, är i korta drag en rörelse av män som vill lära sig attrahera kvinnor. De vill lära sig attraktionens "spel". Jag har ingen aning om hur lätt eller svårt det är att skapa attraktion om man är en kvinna som gillar män, men om man är en man som gillar kvinnor är det iallfall tillräckligt svårt för att flera av oss ska känna oss tvungna att gå med i en rörelse för att få ordning på det.
Mycket snart förstod jag att game inte handlade om raggningsrepliker eller råd om klädstil, utan om personlig utveckling. För att få tjejer skulle man bli en bättre människa, helt enkelt. Man skulle lära känna sig själv bättre, bry sig mindre om vad andra tycker, våga stå för sig själv, stärka sin självkänsla, bli mer initiativtagande... Ni fattar poängen.
Jag läste böcker även i detta ämne, och gick med i game-forum på internet (fotnot: när du berättar för någon att du är medlem på ett game-forum, var noga med att uttala m:et. Det kan leda till beklagliga missförstånd annars).
Även intresset för game svalnade så småningom, men fortfarande fanns ett visst intresse för personlig utveckling kvar. Böcker och artiklar lästes; religioner, psykologiinriktningar och filosofier undersöktes.
Efter över två decenniers kontakt med ämnet har jag gjort två övergripande, konsekventa observationer.
Den första är att personlig utveckling aldrig fungerar för mig.
Jag tränade karate tills jag blev blå såväl i ansiktet som om bältet, och mitt medvetande vandrade aldrig en millimeter närmre saika-tanden. Jag är fortfarande både så lat att jag ofta inte ens orkar göra saker jag tycker är roliga, och så ouppmärksam att jag under de flesta samtal måste anstränga mig för att registrera mer än hälften vad folk säger till mig.
Efter flera år som medlem på game-forumet Charismatic Revolutions startade någon en tråd och frågade hur folks liv hade ändrats sedan de blev medlemmar på forumet. Svaren blev spaltmeter av inlägg om alltifrån hur folks arbetsintervjuer nu för tiden alltid gick mycket bättre till hur folks vänner kommenterade hur man numera verkar mycket mer tillfreds med livet. Jag skämdes för mycket för att skriva ett eget inlägg och erkänna att jag inte märkt någon förändring överhuvudtaget.
Jag har ingen aning om varför just jag aldrig utvecklas. Jag antar att det bara är något jag inte har talang för. De allra flesta kan lära sig att rita hyfsat bra, men ett litet fåtal stannar på streckgubbe-stadiet oavsett hur mycket de övar. Likadant är det, antar jag, med allt annat som det går att träna på här i livet. Och jag är av allt att döma totalt talanglös när det gäller att växa som människa.
Märk väl, jag påstår inte att jag inte kan lära mig saker. Jag kan bevisligen tillskansa mig både kunskaper och färdigheter. Efter tre års träning av karate tre dagar i veckan kunde jag inte bara räkna till tio på japanska, utan även utföra ett tiotal så kallade kata, en slags dansliknande mönster, inte helt utan bravur. Och min bukmuskulatur hade blivit så hård att jag än idag brukar låta min brorson använda min mage som boxboll.
Efter åtta års medlemskap på Charismatic Revolutions kunde jag räkna upp en lång lista på egenskaper som karakteriserar en så kallad varm alfahanne, en man som alla män vill vara och alla kvinnor vill ha. Men jag var inte ett dugg närmre att vara en varm alfahanne själv.
Ett mer närliggande exempel är hur jag hela förra sommaren och hösten ägnade en halvimme om dagen åt att meditera. Jag vill minnas att jag ganska sällan fuskade. Framemot vintern hade jag inte märkt en enda förändring hos mig själv. Jag läste en gång om en kvinna som upplevt förbättrad koncentrationsförmåga efter en tids meditation, men det var inget jag kunde relatera till.
Det här verkar vara ett väldigt ovanligt problem. Iallafall tillräckligt ovanligt för att andra ska ha svårt för att acceptera att det existerar.
När jag i tvåan eller trean på min förra utbildning gick på en workshop i självkännedom fick vi frågan av vår lärare hur vi hade utvecklats som personer under utbildningen. "Jag har blivit en helt annan människa", sa en tjej. "Jag har inte utvecklats alls", sa jag. Läraren fnissade åt mitt svar, och verkade tro att jag skojade, trots att så inte var fallet.
När jag för två terapeuter härförleden avslöjade hur frustrerad jag var över att jag inte ha utvecklats de senaste tjugo åren avfärdade de utan omsvep mitt påstående som felaktigt, utan att knappt veta någonting annat om mig.
Min andra stora observation angående mina försök till personlig utveckling är att ju mer jag försöker utvecklas, desto sämre mår jag.
Jag vet inte varför det är så heller. Men jag har gissningar.
Att försöka utvecklas som person är att ständigt påminnas om sina fel och brister, eftersom det är dessa man försöker överkomma. Och att hela tiden påminnas om dem kan förstås vara knäckande.
En kanske simplare förklaring är frustration över att aldrig lyckas med en viss sak. Om jag skulle få för mig att, säg, träna höjdhopp under ett år, nog fasiken skulle jag bli nedstämd om jag aldrig någonsin ökade mitt hopprekord med en enda centimeter. Speciellt om alla andra som gav sig på samma sak ökade mellan tio och trettio centimeter med samma ansträngningsnivå.
Ett av de tydligaste exemplen på fenomenet är att fjolårets meditation avslutades under en av de mest deprimerade och ångestfyllda höstar av mitt liv. Jag vet inte om måendet hade något att göra med meditationen, men jag har mina misstankar.
Så häromnatten när jag låg och funderade över livet tog jag ett beslut: jag ska sluta försöka utvecklas som person. Om jag försöker så leder det ju enbart till sämre mående. Och det kändes genast som om en tyngd fallit från mina axlar.
Jag vill ta beslutet ett steg längre och härmed offentligt avge ett för tidigt nyårslöfte.
Jag lovar, dyrt och heligt, att i november 2021 ska jag:
- Inte vara mer närvarande i nuet än jag är idag.
- Inte vara flitigare än jag är idag.
- Inte ha högre självkänsla än jag har idag.
- Inte våga uttrycka egna åsikter i högre grad än jag gör idag.
- Inte ha större självkännedom än jag har idag.
- Inte acceptera mig själv som jag är mer än jag gör idag.
- Inte vara bättre på att ragga eller skaffa vänner än jag är idag.
- Framförallt inte vara ett dugg lyckligare än vad jag är idag.
Och metoderna jag ska använda för att uppnå detta är att:
- Inte läsa några böcker eller artiklar om personlig utveckling. Här ska det inte så mycket som klickas på en Facebookstatus av Jordan Peterson eller Dalai Lama.
- Inte tänka positivt.
- Inte meditera.
- Framförallt inte ägna mig åt någon jävla mindfullness.
Märk väl: personlig utveckling verkar fungera för den absoluta merparten av befolkningen. Nästan allt jag har läst eller hört från folk som provat på det tyder på att man når väldigt snabba och långvariga resultat med relativt liten ansträngning. Så jag vill varmt rekommendera alla som läser detta att hänge er åt yoga, meditation och mindfullness, att läsa alla böcker ni kommer över, och att gå i terapi.
Det verkar som sagt vara ytterst ovanligt att lida av min oförmåga att utveckla sina personliga egenskaper och styra vem man blir. Jag är väl lite konstig, antar jag. Jag har fått höra det, någon gång eller två.
trädgårdsmöbel
2020-11-26, 16:45
Vet du varför Karate mfl. österländska kampsporter är som de är med det där? (meditation och inte känna något)
Min teori är att östasiater ofta inte kan hantera starka känslor. Får de orgasm gråter de, blir de arga svimmar de osv. Så för att öht. kunna kriga effektivt så får de inte känna starkt. Andra kulturer kan utnyttja sin rädsla, ilska, aggression eller rentav galenskap och använda den att kriga med. En armé kan vara hyfsat effektiv utan någon som helst disciplin, visst är det bättre med disciplin men inte ett absolut krav som för dem.
Att våra och många andra kulturers bästa krigare historiskt har vart vansinniga arga okontrollerbara mördarmaskiner som skriker och vrålar och deras bästa krigare munkar eller samurajer med extrem kontroll över sina känslor är kanske inte en slump.
Karatefilosofin funkar för dem. De var Jedi, vi var Sith "Let the hate flow through you" "Use your aggressive feelings boy". Därav österländsk kampsport och det tänket.
Diomedea exulans
2020-11-26, 17:06
Vet du varför Karate mfl. österländska kampsporter är som de är med det där? (meditation och inte känna något)
Min teori är att östasiater ofta inte kan hantera starka känslor. Får de orgasm gråter de, blir de arga svimmar de osv. Så för att öht. kunna kriga effektivt så får de inte känna starkt. Andra kulturer kan utnyttja sin rädsla, ilska, aggression eller rentav galenskap och använda den att kriga med. En armé kan vara hyfsat effektiv utan någon som helst disciplin, visst är det bättre med disciplin men inte ett absolut krav som för dem.
Att våra och många andra kulturers bästa krigare historiskt har vart vansinniga arga okontrollerbara mördarmaskiner som skriker och vrålar och deras bästa krigare munkar eller samurajer med extrem kontroll över sina känslor är kanske inte en slump.
Karatefilosofin funkar för dem. De var Jedi, vi var Sith "Let the hate flow through you" "Use your aggressive feelings boy". Därav österländsk kampsport och det tänket.
Intressant.
Jag drar en parallell till autism. Autister ska ju vara sämre på att hantera starka känslor, och sydostasiatisk kultur är ju mer ”autistisk” — den är mer accepterande mot att vara osocial och försynt, t ex.
trädgårdsmöbel
2020-11-26, 17:17
Intressant.
Jag drar en parallell till autism. Autister ska ju vara sämre på att hantera starka känslor, och sydostasiatisk kultur är ju mer ”autistisk” — den är mer accepterande mot att vara osocial och försynt, t ex.
Skulle även velat lägga till en hel stridskonst baserad på att vara plakatfull och bara halvt medvetande vad man gör för att kunna strida effektivt:)
Diomedea exulans
2020-11-26, 17:46
Skulle även velat lägga till en hel stridskonst baserad på att vara plakatfull och bara halvt medvetande vad man gör för att kunna strida effektivt:)
Det låter som västerländsk raggningskonst!
Det låter som västerländsk raggningskonst!
Drunken horny munk tekniken är nog den som funkat bäst för mig.
Yra fram skamlöst och bara pladdra på tills någon form av sköld går sönder och de följer med hem. Vet inte ens hur det gått till ibland. Riktigt kinderägg vad man vaknar upp med också... Vilket troligen är ömsesidigt.
Anton Fräs
2020-11-26, 21:04
Där kom bannen..
Som tur är så är det inte permabans nuförtiden. Första bannen så vitt jag vet är tidsbestämd, typ 2 veckor. Källa mig själv då jag har varit bannad.
trädgårdsmöbel
2020-11-26, 21:38
Tycker vi borde demonstrera mot detta. #unbandio
Plasttiger
2020-11-26, 21:47
Tycker vi borde demonstrera mot detta. #unbandio
Är väl rimligt att bannas om man önskar livet ur de andra koloiterna. Särskilt att det skulle vara plågsamt också :confused:
Fick lite Trollhättan-vibbar, ingen överdrift.
Lafayette
2020-11-26, 21:49
Är väl rimligt att bannas om man önskar livet ur de andra koloiterna. Särskilt att det skulle vara plågsamt också :confused:
Fick lite Trollhättan-vibbar, ingen överdrift.
I vilken tråd då? Jag har inte sett han missköta sig, jag trodde jag läste allt *jorgen*
Nattljus
2020-11-26, 21:57
I vilken tråd då? Jag har inte sett han missköta sig, jag trodde jag läste allt *jorgen*
Brå-tråden.
G.W. vet vilka knappar han ska trycka på. :p
trädgårdsmöbel
2020-11-26, 22:02
Är väl rimligt att bannas om man önskar livet ur de andra koloiterna. Särskilt att det skulle vara plågsamt också :confused:
Fick lite Trollhättan-vibbar, ingen överdrift.
Nu får du kamma dig, det är inga Trollhättan-vibbar alls. Dio är vänlig 99,9% av tiden och de enda gångerna han inte är det, utan skriver något taskigt på internet, så straffas han hårt för det.
Lafayette
2020-11-26, 22:03
Ah. Ja g.w är ju dryg som fan men det där var too Much, lite flippigt av dio
Plasttiger
2020-11-26, 22:08
Nu får du kamma dig, det är inga Trollhättan-vibbar alls. Dio är vänlig 99,9% av tiden och de enda gångerna han inte är det, utan skriver något taskigt på internet, så straffas han hårt för det.
Taskigt är fel beskrivning. Det där var riktigt utstuderat otäckt!
Det är förstås lätt att säga i efterhand, men jag tycker att jag har kunnat ana dessa tendenser (t ex kommentarer jentemot kvinnor).
GW kan pm:a om mig om du behöver stöd.
Lafayette
2020-11-26, 22:16
GW kan pm:a om mig om du behöver stöd.
:d
trädgårdsmöbel
2020-11-26, 23:15
Taskigt är fel beskrivning. Det där var riktigt utstuderat otäckt!
Det är förstås lätt att säga i efterhand, men jag tycker att jag har kunnat ana dessa tendenser (t ex kommentarer jentemot kvinnor).
GW kan pm:a om mig om du behöver stöd.
Jag kan lova dig att det inte finns ens ett uns otäckhet med honom. Ungefär att skriva så där en enda gång, skriva något flippigt, det är så otäckt det blir. Kan även garantera dig att samvetet för att ha gjort det är riktigt dåligt. För en enstaka grej. Jag lovar att det är ett genuint fin och vänlig människa, så sluta försöka utmåla honom som något slags misogyn farlig sociopat. Det är jävligt taskigt.
Tycker det är lite hårt att det blev en ban. Men kanske också bra att han får kyla av sig lite likt Sven och Bruno.
Blev mycket hot igår faktiskt. En ryss skulle döda mig och ****** min mamma som en hund(like a dog) skrev han. Bara för att vi förlorade en match tillsammans i Dota2. Så du kommer få ett PM, du vet vem *hug*
Diomedea exulans
2020-12-11, 16:56
Taskigt är fel beskrivning. Det där var riktigt utstuderat otäckt!
Det är förstås lätt att säga i efterhand, men jag tycker att jag har kunnat ana dessa tendenser (t ex kommentarer jentemot kvinnor).
GW kan pm:a om mig om du behöver stöd.
Jag trodde du skulle bli glad av att jag bekämpade vita män? :(
Diomedea exulans
2020-12-11, 17:00
Mitt kåseri idag kommer handla om djurindustrin.
Händelsen som fick tankarna att börja rulla den riktningen — det gruskorn som agerar kärnan i kåseriets pärla, om man så vill — var ett reportage jag såg om minkar i fångenskap.
Jag är inte på något vis en expert på minkar, men jag har fått uppfattningen att de är extremt aktiva djur, med enormt stimulansbehov. En uppfattning som dels härrör just ur ett annat reportage om minkfarmar, som jag läste för längesedan, i vilket en biolog hade skrivit att alla mårddjur, till vilka ju minkarna hör, har ”ADHD”. Och dels är baserad på verkliga observationer, eftersom jag i egenskap av boende i Karlskrona skärgård har pivilegiet att ett par gånger om året råka få se minkar i de fria, och kunna konstatera att de i princip konstant är i rörelse. En gång såg jag en mink stå stilla i tre sekunder — den stannade till, glodde på mig och verkade försöka avgöra huruvida jag var farlig eller ej medan jag gick mot den och filmade den med mobilen — men resten av tiden har de alltid pilat fram över omgivningen. Kors och tvärs, i långa, snabba skutt, synbarligen undersökande allt i sin närhet med alla sina sinnen. Om jag tvingades i korta ordalag beskriva en mink skulle jag kanske göra det som en avlång råtta på amfetamin.
Fenomenet får mig osökt att tänka på ett annat djur som är väldigt vanligt inom djurindustrin, och, vilket kanske vissa av er har märkt, jag har skrivit om någon gång förut: höns. En av de första observationer nyblivna hönsägare gör är att hönsen alltid vill gå runt på upptäcktsfärd. Visserligen i betydligt lugnare mak än minkar, men med samma osläckbara nyfikenhet. Från det ögonblick en höna vaknar tills hon går och lägger sig genomkorsas hennes hjärna konstant av fyra funderingar: Går det här att äta? Finns det något att äta under den här? Är det här ett bra ställe att lägga ägg på? Är det där någonting farligt?
Jag har dålig koll på hur aktiva och nyfikna andra vanliga industridjur är. Men grisar beskrivs iallafall ofta vara lika intelligenta som hundar. Kossor beskrivs visserligen som sävliga, men jag har även hört kor beskrivas som ”stora hundar”, så jag misstänker att även de vill ha rejäla doser underhållning:
Jag vet inte hur det är med er, men jag börjar märka ett tydligt mönster: vi människor har varit helt efterblivna när det gäller att välja vilka djurarter vi ska tvinga in i trånga burar under merparten av sina liv. Istället för att låsa in djur vars temperament gjort dem lämpliga för fångenskap har vi valt några av de mest frihetstörstande arterna på planeten. Ett totalt bakvänt tänk.
Det är inte svårt att se hur misstaget började. De första människor som tillfångatog andra djurarter var troligtvis inte i en position att fundera över huruvida djuren skulle gilla det eller inte. Man gjorde det man var tvungen till för att överleva. I Sydostasien fångade man in röda djungelhöns för att det var enklast så. Vildsvin och urxar tämjdes, om jag inte har helt fel, i ett forntida Europa där det inte fanns så många andra lämpliga alternativ.
Värt att notera är givetvis också att de första lantbruksdjuren under merparten av sin relation med människan inte levde instängda överhuvudtaget, utan fick gå fritt utomhus. När djurindustrin tog fart och man behövde djur att spärra in var det naturligt att man valde dessa redan domesticerade kreatur, snarare än att börja leta upp nya vilda arter med lämpligare temperament.
Men allt det där är över och förbi. Det är nya tider nu. Vi behöver inte fortsätta spärra in djur som drömmer om ett liv i frihet. Vi kan leva fullgoda liv ändå.
Ett alternativ är naturligvis att lägga ner djurindustrin helt. Sojaproteinburgare, vitamin B12-piller och alg-omega-3-kapslar är allt en man behöver.
Men låt oss vara realistiska, det där kommer aldrig hända.
Så jag har ett annat förslag. Vi behöver domesticera en helt ny djurart. En som kan leva hela livet instängd utan att bli deprimerad. Och jag har en kandidat.
Jag talar om sengångaren. Detta trädlevande däggdjur har så låg aktivitetsnivå att dess namn på engelska, sloth, bokstavligt talat betyder lättja.
Faktum är att sengångaren är så lat att det inte ha forskats mycket på den, eftersom den helt enkelt är så förbannat tråkig att forska om, eftersom den aldrig gör någonting.
Men en del har man lyckats ta reda på. Som att den sover tjugo timmar om dygnet. Att dem äter och rör sig så lite att den inte bajsar oftare än en gång i veckan. Och att den besitter en stresstålighet av legendariska proportioner; tydligen ska man kunna avfyra ett gevär precis bredvid en sovande sengångare utan att den vaknar. Sengångare är byggda för att inte bry sig.
Helt enkelt det perfekta djuret, om man nu måste välja ett djur som ska bo instängt i en trång liten bur i en gigantisk fabrik omgiven av tusentals artfränder i sina egna små burar. Jag har inte läst speciellt mycket om vad en sengångare i fångenskap kräver, men rent logiskt torde det räcka med att ta en trädgren på en halvmeter, hänga sengångaren på den, och sedan stoppa in hela kalaset i en bur trång nog för att sengångaren inte ska kunna vända sig. Burar som man sedan kan stapla uppepå varandra i sant hönshållningsmanér.
Sengångaren kommer ifrån Sydamerika, och det är lätt att förstå varför urbefolkningen där aldrig domesticerade den. Till att börja med är det lögn att försöka upptäcka en, eftersom de är så stilla, så högt upp och så kamouflerade att de för de allra mesta är omöjliga att skilja från en klump löv. Och har man väl upptäckt en måste man klättra upp och hämta den. Nog för att den inte kommer springa ifrån en, men det är lätt att föreställa sig att många andra vilddjur var lättare att få tag på, såsom myskanden, som urbefolkningen lät avla fram till myskankan.
Men idag har vi andra resurser. Med lyftkranar, selar och håvar torde vi moderna människor kunna fånga in en population stor nog att utgöra grund för industriell avel.
En avel som torde kunna leda till spektakulära raser. För inte så längesedan — ut geologiskt perspektiv — promenerade det runt landlevande jättesengångare på flera ton. Ett av dem, Megatherium, var så gigantiskt att det vetenskapliga namnet för den idag är de grekiska orden för ”stort djur”. Nu är kanske inte den nutida sengångaren speciellt nära släkt med dessa uråldriga bestar, men de ligger nära till hands att föreställa sig att dagens sengångare, denna charmiga trädklättrare som inte är större än en hund, besitter en fysionomi som tillåter den att anta enorma storlekar. Jag föreställer mig en framtid med hamburgare tillagade av kött från sengångare stora som nötboskap.
Eller varför inte mjölkprodukter från sengångare? De är ju trots allt däggdjur.
Nej, släpp dagens höns fria, säger jag. Det finns ingen vett och sans i att spärra in en fågel som varje dag vill röra sig över en halv hektars yta och fördela varje vaken stund mellan att krafsa i marken och flyga upp och sätta sig på trädgrenar, när Amazonas huserar ett djur med samma aktivitetsnivå som en nutida mänsklig tonåring.
Sengångare kommer bli djurindustrins nästa stora grej. Kom ihåg var ni läste det först. 🦥
trädgårdsmöbel
2020-12-11, 17:42
På youtube finns klipp där sengångare slåss. I korta stunder rör de sig marginellt snabbare fast sedan kan de vara helt still en stund efter.
Påminner om självförsvarstutorials där angriparen kör ett slag och sedan blir staty.
Varmt välkommen tillbaks Dio!
Diomedea exulans
2020-12-11, 17:48
Tack tack!
Ja, jag har sett tama sengångare på Youtube som rör sig ganska snabbt, så mitt kåseri är inte helt verklighetsförankrat.
På återseendet!
Jag slår ett slag för ormar som en stark kandidat.
Förutom att vara växelvarma och lägga ägg så gör ju inte heller de något särskilt och har inga större stimulibehov eller utrymme. Orm ska också vara ganska gott( har tyvärr inte provat).
En orm gör dock ingen glad, men däremot Ett Orm!
Diomedea exulans
2020-12-11, 19:25
Tack! Och bra idé! Har till och med läst att de föredrar trånga terrarier över rymliga. Helst mindre än deras kroppslängd.
EhGEGIBGLu8
Välkommen tillbaka. Firar med en av dina bästa låtar du gjort.
Diomedea exulans
2020-12-11, 20:58
Tack, ja, funderar på att återuppta musiken.
Diomedea exulans
2020-12-25, 11:38
Det finns en vitt spridd och ytterst bisarr uppfattning som har florerat i det allmänna samtalet ett tag nu: att om man ska kunna vara lycklig i en relation så måste man först lära sig att vara lycklig ensam. Jag pratar en hel del om mina relationsproblem, ibland IRL, men oftast online, och i precis varenda en av de diskussionerna kommer det argumentet upp åtminstone en gång, formulerat på ett eller annat sätt; "Hur ska du kunna vara lycklig med någon annan om du är inte är lycklig i ditt eget sällskap?"; "Du behöver arbeta på dig själv innan du tar in någon i ditt liv", osv. Oftast utan någon förklaring, som om det vore ett jävla axiom som alla borde förstå intuitivt.
Den åsikten är sabbad, och jag ska försöka förklara varför.
För det första så råder det inte minsta tvivel om att människor är ytterst sociala djur. Tänk om vi hade utsatt andra djur för "de måste vara lyckliga ensamma innan de kan vara med andra"-regeln, och märk hur absurt jävla fuckat det hade varit.
Jag har höns. Höns umgås med varandra 24/7. Om en höna av en händelse råkar avskiljas från resten av flocken kommer hon leta efter dem samtidigt som hon går runt och klagar högljutt och spejar i alla riktningar, för att sedan springa till flockfränderna när hon väl får syn på dem. Det är uppenbart för var och en med en halv hjärncell att höns blir miserabla om de lämnas ensamma.
Föreställ er nu att en bonde köpte en höna, satte henne i ett rum för sig själv, och sa: "Lilla Helga måste lära sig att vara lycklig på egen hand innan hon introduceras till andra höns. Hur ska hon annars kunna bli lycklig?" Den bonden skulle förmodligen anmälas till myndigheterna och bli förbjuden från att hålla djur, och möjligen även bli klassad som psykiskt sjuk. Och det med rätta.
Eller så kan vi ta ett djur som de flesta av er är mer förtrogna med: hundar. I detta land finns det en lag om att man inte får lämna en hund ensam i mer än fyra timmar. Ingen med någorlunda vett i skallen skulle låta sin hund möta människor eller andra hundar först efter att nämnda hund hade bevisats vara lycklig på egen hand.
Sällskap är betraktat som ett grundläggande mänskligt behov. Alla andra mänskliga behov ses som förutsättningar för välmående. Men av någon anledning gäller det inte sällskap? Att säga "du måste vara lycklig utan sällskap innan du ger dig ut och letar efter sällskap" är som att säga "du måste fixa din vitaminbrist innan du börjar äta C-vitamin".
För det andra, vad är det som säger att alla andra orsaker till lycka är så bra att basera sin lycka på? Låt säga att du lyckas hitta en meningsfull hobby. Låt säga att det är styrketräning. Vad händer då om du skadar dig själv? Eller om gymmet stänger? Då är du tillbaka på ruta ett.
Eller låt säga att du blir lycklig via ett jobb. Vad händer om du får sparken?
Eller om du helt enkelt tappar intresset för hobbyn eller jobbet? Konstigare saker har hänt.
Relationer må ses som dåliga saker att basera sitt välmående på, eftersom de är nyckfulla och kan ta slut fort... Men allting är fan nyckfullt och kan ta slut fort.
Idén att "du måste vara lycklig ensam innan du kan dejta någon" är visserligen accepterad som lag nu för tiden... Men om man blickar tillbaka bara litegrann så verkar min åsikt vara betydligt vanligare. Idén att lycka finnes genom att hitta sin livspartner var ganska vanlig bara för en generation sedan. Titta bara på sagorna; nästan varenda jävla en slutar med "och så levde de lyckliga i alla sina dagar", inte "och så levde han lycklig i alla sina dagar".
Jag säger att det är dags att gå tillbaka till den gamla föreställningen. Ansvaret att hitta lycka på egen hand är en förfärlig börda att bära. Och tänk om man aldrig når den, måste man leva som en munk eller nunna tills man dör då, eller?
Jag säger, skit i de nya reglerna, ladda ner den där jävla Tinderappen även om du må för jävligt, och börja swajpa, för helvete.
Idén att "du måste vara lycklig ensam innan du kan dejta någon" tycker jag låter dålig eftersom ett förhållande kan bidra till mycket personlig utveckling.
Hur som helst så ser jag alldeles för många människor som är i strängt behov av ett förhållande FÖR att kunna vara lyckliga. Det blir väldigt fel i mina ögon.
De tror att "bara jag får ett förhållande med någon så kommer jag att vara lycklig!" Jag håller inte med, lyckan finns inom dig.
Och hur förstörda de här personerna sedan blir som är beroende av förhållanden för lyckan när de plötsligt upphör - tillbaka till olyckan! Så dumdristigt!
Diomedea exulans
2020-12-25, 13:58
Det finns ett stort missförstånd i dagens samhälle om att andra människor kommer respektera dig mer om du står upp för din åsikt, snarare än att bara hålla med personen som du talar med för tillfället.
Det går till och med längre än så; det är vanligt att folk säger saker i stil med "Jag söker aktivt upp vänner som säger emot mig, så jag kan ha en givande diskussion, utmana min världsbild och växa som person".
Framförallt sägs det här gälla för dating. Om du är en man och är en toffel så kommer din kvinna sluta respektera dig, och tappa attraktionen för dig. Så lyder åtminstone den konventionella visdomen.
Hela mitt livs erfarenhet säger att detta bara är bluff och båg. Folk i allmänhet, och dejter i synnerhet, kommer ogilla dig och tappa respekten för dig det ögonblick dina åsikter avviker från deras.
Jag har tappat räkningen på antalet gånger jag haft Facebookvänner som gillat och kommenterat allt jag lagt upp, i månader, eller rentav år, för att sedan idka total radiotystnad efter att vi har haft vår första meningsskiljaktighet i något kommentarsfält någonstans. Jag har tappat räkningen på det antal gånger en konversation gått jättebra på en dejtingsida, men man plötsligt tyckt olika om någonting i något ämne överhuvudtaget, vilket i sin tur följts av att man snabbt blockerats eller avmatchats. Antalet människor som blockerat eller avmatchat mig måste vara fyrsiffrigt.
Och sedan finns det folk jag aldrig har sagt emot. Älskade de den senaste Marvelfilmen? Jag också! Älskar de hip-hop? Jag också! Hatar de Bill Burr? Jag också! (Ingen av de där grejerna håller jag egentligen med om, men jag har inte orkat säga det.) De människorna är de som älskar och respekterar mig mest.
Vill du ha vänner? Vill du ha ett förhållande? Vill du ha sex?
Jag har ett budord till dig. En gyllene regel, om man så vill:
HÅLL MED OM A-L-L-T.
Om du kan göra det, då är 70 % av arbetet klart. Resten är bara finjusteringar.
Tro inte på folk som säger "du måste stå upp för dig själv, annars kommer ingen respektera dig". Dessa människor har 100 % fel. Det har bara fungerat för dem för att de har råkat ha turen att ha åsikter som alla andra håller med om.
Om du är som jag och knappt någonsin har hållit med någonting som någon någonsin har sagt, då måste du ljuga arslet av dig. Tro mig. Jag har årtionden av erfarenhet.
skyffelmördarn
2020-12-25, 14:17
Vill du ha vänner? Vill du ha ett förhållande? Vill du ha sex?
Jag har ett budord till dig. En gyllene regel, om man så vill:
HÅLL MED OM A-L-L-T.
Jag är helt med dig, vill du ha ett enkelt och behagligt liv så ska du vara så tillmötesgående det bara är möjligt. De flesta jag vet som är i ett längre förhållande är "tofflor" och ställer upp på allt. Medans hårda alfakillarna oftast är arga och ensamma.
trädgårdsmöbel
2020-12-25, 15:16
"Håll med om allt" och vara medgörlig- taktiken leder ofelaktigt till att folk blir sura på dig ändå. För de ställer krav som går tvärt emot varandra och det går inte att göra alla nöjda eftersom en persons krav bara kan blidkas genom att inte ställa upp på en annans krav.
Ibland slutar detta även med att bägge blir sura på dig. Så ytterst dålig taktik.
Diomedea exulans
2020-12-25, 16:17
"Håll med om allt" och vara medgörlig- taktiken leder ofelaktigt till att folk blir sura på dig ändå. För de ställer krav som går tvärt emot varandra och det går inte att göra alla nöjda eftersom en persons krav bara kan blidkas genom att inte ställa upp på en annans krav.
Ibland slutar detta även med att bägge blir sura på dig. Så ytterst dålig taktik.
Men om man går emot dem blir de sura också.
Läskeblask
2020-12-25, 17:16
Angående ensamhet. När jag har sällskapat så har mitt sociala liv blivit lidande. Jag tror 99% behöver ett bra förhållande, vänner och familj för att må optimalt. Oj vad man försökt leva utan nån av dessa och lidit. De som gärna förblir singlar har ofta ett rikt socialt liv har jag lagt märke till. Sen är det ju frågan om hur starka vehov man har. Nån kanske är nöjd med att skriva och umgås på ett forum, nån måste gå på kaffe varje kväll osv. Det är ju ingen som måste göra på ett visst sätt men att börja strida emot sina behov är en misslyckad kamp.
Angående åsikter osv så får man ju fundera ut själv vad som är värt att hålla med om. Om fin dejt älskar kattungar så kanske bättre att hålla med...En sak är säker och här gör många misstag. Var ej en toffel eller medhållare i början för att senare ändra dej
Diomedea exulans
2020-12-25, 17:19
Kul att det blir lite diskussion!
Läskeblask
2020-12-25, 18:38
Jag är helt med dig, vill du ha ett enkelt och behagligt liv så ska du vara så tillmötesgående det bara är möjligt. De flesta jag vet som är i ett längre förhållande är "tofflor" och ställer upp på allt. Medans hårda alfakillarna oftast är arga och ensamma.
Dessa s.k alfakillar är oftast idioter. Precis som alla andra som ej kan motivera sina åsikter och sanningar. Som t.ex när det är tal om att skaffa hund. Alfabs svar: jag ska inte ha nån hundjävel !!!!$#@ De smarte mannens svar: jag vet inte om jag är villig att gå ut med en hund i snö och slask eller anpassa mina tidtabeller efter en hund.
trädgårdsmöbel
2020-12-25, 18:59
Men om man går emot dem blir de sura också.
Japp. Jag har försökt det där med att hålla alla nöjda det gör alla sura. Att få alla sura klarar jag utan att försöka, så det är bortkastad effort :)
Haha bra tankar.
Kan man komma med önskemål om ämnen?
Diomedea exulans
2020-12-26, 07:39
Haha bra tankar.
Kan man komma med önskemål om ämnen?
Japp!
Nattljus
2020-12-26, 08:45
Japp!
Jag gillar hur du tänker, men snickers är bättre :rolleyes:
Henkes reflektioner om:
Att ha träning som hobby jämfört med andra hobbys.
Att folk inte kan bestämma sig ifall snällhet eller ödmjukhet hos män är bra eller dåligt.
Att livet går ut på att plugga -> jobba -> dö, och hur man ska förhålla sig till det.
knaskalas
2020-12-26, 11:43
Henkes reflektioner om
Att vinna tillbaka en person man tidigare varit tillsammans med eller påväg att kanske bli det.
StarkaUlf
2020-12-26, 11:58
Henkes reflektioner om
Att vinna tillbaka en person man tidigare varit tillsammans med
Dumt som fan.
Diomedea exulans
2020-12-26, 12:01
Henkes reflektioner om:
Att ha träning som hobby jämfört med andra hobbys.
Att folk inte kan bestämma sig ifall snällhet eller ödmjukhet hos män är bra eller dåligt.
Att livet går ut på att plugga -> jobba -> dö, och hur man ska förhålla sig till det.
Henkes reflektioner om
Att vinna tillbaka en person man tidigare varit tillsammans med eller påväg att kanske bli det.
Kan se om jag kommer på något om detta. Har aldrig skrivit en liknande text på beställning förut. Ska fundera lite över ämnena och se om hjärnan sätter igång.
Diomedea exulans
2020-12-27, 19:23
Att ha träning som hobby jämfört med andra hobbys.
Reflektion om att ha träning som hobby jämfört med andra hobbys
Träning — och här använder jag ordet som synonym för ”styrketräning i kombination med specialkost i syfte att få större muskler, mindre fett och bli starkare” skiljer sig från andra hobbyer på flera markanta områden.
Till att börja med är styrketräning någonting som nästan alla bör göra flera gånger i veckan, oavsett om man har det som hobby eller ej, av hälsoskäl. Alla människor bör kanske inte försöka minska sitt kroppsfett, men tjänar åtminstone på att hålla det lågt, och på att äta näringsrikt. På så vis påminner träningshobbyn mer om att sova eller att andas än om andra hobbyer. Oavsett om det gäller frimärkssamlande, gitarrspelande, skateboardåkande eller någonting annat så är ju ingen av de där andra hobbyerna en aktivitet man bör ägna sig åt regelbundet för hälsans skull.
Men matlagning, då? kanske du tänker. Det är ju en hobby om hur man bäst gör något som är livsnödvändigt — att äta? Förvisso, men det är ändå väsensskilt från träning. Matlagning handlar uteslutande om att göra maten så njutningsfull som möjligt. Träning handlar om att få så eftersträvansvärda effekter på sin kropp som möjligt. Om matlagningshobbyn var som träning hade den inte handlat om aromer, texturer, sälta och sötma. Nej, den hade handlat om aminosyror, vitaminer, mineraler, spårämnen, fibrer och näringstiming. Och omvänt; om träningshobbyn hade varit som matlagning så hade den inte handlat om vilka övningar och scheman som byggde och brände bäst, utan om att hitta den övning eller övningskombination som var allra roligast eller skönast för stunden. Matlagningshobbyn har alltså inget att göra med hälsa.
En annan sak som är speciell med träning är koncepten att deffa och att bulka. Att deffa innebär att underäta så att man får mindre, men då får man samtidigt mindre muskler. Och att bulka är motsatsen, att överäta så mängden muskler och fett ökar. Ska man bli bättre på en sak inom träningen så måste man alltså samtidigt bli sämre på en annan. Vi som tränar vill ju helst ha större muskler och mindre fett hela tiden, så att tvingas välja mellan deff och bulk kan vara väldigt frustrerande för mig. Ofta när man precis börjar närma sig ett nytt personbästa i bänkpress — och därmed är väldigt sugen på att försöka bli ännu lite starkare — så råkar det sammanfalla med att magen har råkat bli så stor att den inte går att ignorera längre. Den har blivit så stor att man måste börja ljuga för att få ligga. Den har blivit så stor att till och med ens mamma inte längre tycker att man är ”jättesmal”. Och man är därför samtidigt väldigt motiverad att börja deffa.
Tänk om andra hobbyer hade fungerat likadant, hur bisarrt det hade varit. Låt säga att du ritar, och måste välja mellan att bli bra på att rita händer eller bra på att rita ansikten. Blir du bättre på det ena så blir du automatiskt sämre på det andra. Kanske till och med mycket sämre än du var som total nybörjare. Vilken tecknare som helst hade kunnat bli tokig.
eternallord
2020-12-27, 20:42
Tänk om andra hobbyer hade fungerat likadant, hur bisarrt det hade varit. Låt säga att du ritar, och måste välja mellan att bli bra på att rita händer eller bra på att rita ansikten. Blir du bättre på det ena så blir du automatiskt sämre på det andra. Kanske till och med mycket sämre än du var som total nybörjare. Vilken tecknare som helst hade kunnat bli tokig.
Men det är ju så andra hobbys fungerar också när man blir någorlunda avancerad. All tid man lägger på att förbättra sin alternate picking på gitarren är tid som inte spenderas på att bredda sitt förråd av ackord. Varje gång man vill nå en ny nivå på Rubiks Kub-speedsolving så måste man lära sig en ny teknik som till en början gör ens tider dramatiskt långsammare, ibland i flera månader, innan man fått in det i muskelminnet. När du tränar någon ny triangle armband-variant inför din nästa MMA-fight så håller din motståndare på att slipa sin vänsterkrok som han kommer knocka dig med innan fighten ens når marken. Träning är inte annorlunda än andra aktiviteter i att man måste analysera sina begränsningar, förstå vilka mål man har och över vilken tidshorisont man vill nå dem och slutligen planera sin tid och energi utefter de parametrarna.
Diomedea exulans
2020-12-27, 20:50
Men det är ju så andra hobbys fungerar också när man blir någorlunda avancerad. All tid man lägger på att förbättra sin alternate picking på gitarren är tid som inte spenderas på att bredda sitt förråd av ackord. Varje gång man vill nå en ny nivå på Rubiks Kub-speedsolving så måste man lära sig en ny teknik som till en början gör ens tider dramatiskt långsammare, ibland i flera månader, innan man fått in det i muskelminnet. När du tränar någon ny triangle armband-variant inför din nästa MMA-fight så håller din motståndare på att slipa sin vänsterkrok som han kommer knocka dig med innan fighten ens når marken. Träning är inte annorlunda än andra aktiviteter i att man måste analysera sina begränsningar, förstå vilka mål man har och över vilken tidshorisont man vill nå dem och slutligen planera sin tid och energi utefter de parametrarna.
Men inom träning kan man bli sämre än någon som är helt otränad. Det är inte alls svårt att bulka sig tjockare än många människor som aldrig försökt få mer muskler och mindre fett.
eternallord
2020-12-27, 21:12
Men inom träning kan man bli sämre än någon som är helt otränad. Det är inte alls svårt att bulka sig tjockare än många människor som aldrig försökt få mer muskler och mindre fett.
Fast det spelar väl ingen roll. ”Träning” är inte en grej. Att ha målet att få en snyggare fysik och att ha målet att höja sin bänkpress till respektabel nivå är två helt olika saker, som kräver helt olika sorters träning och upplägg. Jag känner till dödsmetal-gitarrister som är helt sanslöst duktiga men inte har en aning om hur man spelar Wonderwall. ”Musik” är på samma sätt inte bara en grej. Vilka mål man har och hur man lägger upp sin övning reflekterar ens resultat.
Det enda du faktiskt säger är att ”om man medvetet överäter så lägger man på sig mer fett än någon som inte medvetet överäter” och det är ganska självklart. Ens val och prioriteringar har konsekvenser även utöver de man strävar efter, men så är det i alla aktiviteter.
Diomedea exulans
2020-12-27, 22:37
Fast det spelar väl ingen roll. ”Träning” är inte en grej. Att ha målet att få en snyggare fysik och att ha målet att höja sin bänkpress till respektabel nivå är två helt olika saker, som kräver helt olika sorters träning och upplägg. Jag känner till dödsmetal-gitarrister som är helt sanslöst duktiga men inte har en aning om hur man spelar Wonderwall. ”Musik” är på samma sätt inte bara en grej. Vilka mål man har och hur man lägger upp sin övning reflekterar ens resultat.
Det enda du faktiskt säger är att ”om man medvetet överäter så lägger man på sig mer fett än någon som inte medvetet överäter” och det är ganska självklart. Ens val och prioriteringar har konsekvenser även utöver de man strävar efter, men så är det i alla aktiviteter.
Men nu satte jag ju som axiom att ”träning” betyder att försöka få en snyggare fysik.
Och du kan inte jämföra förlusten av kunskapen av en viss grej för att man inte lägger tid på den med t ex fettökningen under en bulk. Om du lärt dig spela klassisk musik på gitarren, och sedan bara lär dig hårdrock ett år — ja, då kommer du ha glömt en del av den klassiska musiken sedan, men du kommer fortfarande minnas mycket av den. En ”snygg” fysik kan däremot bli helt visuellt förstörd — kanske till den grad att du rentav är fulare än innan du började träna — med bara ett par månaders bulk.
eternallord
2020-12-27, 23:18
Men nu satte jag ju som axiom att ”träning” betyder att försöka få en snyggare fysik.
Och du kan inte jämföra förlusten av kunskapen av en viss grej för att man inte lägger tid på den med t ex fettökningen under en bulk. Om du lärt dig spela klassisk musik på gitarren, och sedan bara lär dig hårdrock ett år — ja, då kommer du ha glömt en del av den klassiska musiken sedan, men du kommer fortfarande minnas mycket av den. En ”snygg” fysik kan däremot bli helt visuellt förstörd — kanske till den grad att du rentav är fulare än innan du började träna — med bara ett par månaders bulk.
Nej, ditt axiom var ”att få snyggare fysik och bli starkare”. Men faktum är att dom två utslagen till stor del inte går hand-i-hand, vilket ditt egna exempel om att bli starkare i bänkpress ofta innefattar en tjockare mage förtydligar.
Varför är de inte jämförbara? I båda fallen är samma sak sann: du blir sämre på det du inte fokuserar på (att vara snygg och att spela klassisk gitarr), men om du går tillbaka på att satsa på det istället så kommer det området i sin tur förbättras igen.
eternallord
2020-12-27, 23:42
En ”snygg” fysik kan däremot bli helt visuellt förstörd — kanske till den grad att du rentav är fulare än innan du började träna — med bara ett par månaders bulk.
Ett tillägg till detta också, träning för en snyggare fysik är inte synonymt med att deffa och sen bulka. Om du tar två personer, en som tränar hypertrofi 4 dagar i veckan och en som inte tränar alls, och båda läggs på kaloribalans så kommer givetvis den som tränar ha en större grad muskler, mindre grad fett och snyggare fysik efter valfritt tidsintervall. Aktiv bulk behöver man bara göra om man försöker bygga muskler under en kortare tidshorisont än vad man annars kan uppnå och om man blir missnöjd över att man då tillfälligtvis försätter sig i ett stadie där man kanske inte är lika attraktiv som man annars hade varit, ja det innebär bara att man inte förstått inför sig själv vilken sorts tidshorisont man arbetar med. Men det här är som sagt precis detsamma som typ alla andra aktiviteter. Om man gör 2-look OLL på rubiks kub och inte kommer under 15-sekundersbarriären så måste man kanske investera i att lära sig 1-look OLL. Men detta innebär att lära sig ett 40-tal nya algoritmer och nya lägen att känna igen, som under ett tidsperspektiv <6 månader kommer försämra din snitt-tid istället för att förbättra den.
Reflektion om att ha träning som hobby jämfört med andra hobbys
Träning — och här använder jag ordet som synonym för ”styrketräning i kombination med specialkost i syfte att få större muskler, mindre fett och bli starkare” skiljer sig från andra hobbyer på flera markanta områden.
Till att börja med är styrketräning någonting som nästan alla bör göra flera gånger i veckan, oavsett om man har det som hobby eller ej, av hälsoskäl. Alla människor bör kanske inte försöka minska sitt kroppsfett, men tjänar åtminstone på att hålla det lågt, och på att äta näringsrikt. På så vis påminner träningshobbyn mer om att sova eller att andas än om andra hobbyer. Oavsett om det gäller frimärkssamlande, gitarrspelande, skateboardåkande eller någonting annat så är ju ingen av de där andra hobbyerna en aktivitet man bör ägna sig åt regelbundet för hälsans skull.
Men matlagning, då? kanske du tänker. Det är ju en hobby om hur man bäst gör något som är livsnödvändigt — att äta? Förvisso, men det är ändå väsensskilt från träning. Matlagning handlar uteslutande om att göra maten så njutningsfull som möjligt. Träning handlar om att få så eftersträvansvärda effekter på sin kropp som möjligt. Om matlagningshobbyn var som träning hade den inte handlat om aromer, texturer, sälta och sötma. Nej, den hade handlat om aminosyror, vitaminer, mineraler, spårämnen, fibrer och näringstiming. Och omvänt; om träningshobbyn hade varit som matlagning så hade den inte handlat om vilka övningar och scheman som byggde och brände bäst, utan om att hitta den övning eller övningskombination som var allra roligast eller skönast för stunden. Matlagningshobbyn har alltså inget att göra med hälsa.
En annan sak som är speciell med träning är koncepten att deffa och att bulka. Att deffa innebär att underäta så att man får mindre, men då får man samtidigt mindre muskler. Och att bulka är motsatsen, att överäta så mängden muskler och fett ökar. Ska man bli bättre på en sak inom träningen så måste man alltså samtidigt bli sämre på en annan. Vi som tränar vill ju helst ha större muskler och mindre fett hela tiden, så att tvingas välja mellan deff och bulk kan vara väldigt frustrerande för mig. Ofta när man precis börjar närma sig ett nytt personbästa i bänkpress — och därmed är väldigt sugen på att försöka bli ännu lite starkare — så råkar det sammanfalla med att magen har råkat bli så stor att den inte går att ignorera längre. Den har blivit så stor att man måste börja ljuga för att få ligga. Den har blivit så stor att till och med ens mamma inte längre tycker att man är ”jättesmal”. Och man är därför samtidigt väldigt motiverad att börja deffa.
Tänk om andra hobbyer hade fungerat likadant, hur bisarrt det hade varit. Låt säga att du ritar, och måste välja mellan att bli bra på att rita händer eller bra på att rita ansikten. Blir du bättre på det ena så blir du automatiskt sämre på det andra. Kanske till och med mycket sämre än du var som total nybörjare. Vilken tecknare som helst hade kunnat bli tokig.
Bra, tack.
Tycker du att träning som hobby ger en bättre avkastning jämfört med andra hobbys?
Säg att du måste lägga ner 10 år på en hobby. 4 dagar i veckan och 2 timmar per dag i exakt 10 år. Hade du då valt träning (enligt din definition) eller någon annan hobby?
Vi utgår från att du kommer att tycka att vilken hobby du än väljer så kommer den upplevas lika roligt eller psykiskt givande.
Läskeblask
2020-12-28, 07:44
Om vi tänker oss att man tränar seröst och är ren så måste man nästan älska tränandet för att få avkastning. Jag har testat allt möjligt och styrketräningen har inte samma tekniska utveckling. T.ex skytte, fottboll,kampsport osv på hobbynivå är ju i princip frågan om teknik även om fysiken också spelar roll. Jag går till banan 2 ggr i veckan och tänker inte på saken resten av veckan. Styrketräningen är ju frågan om direkt fysiologi så måste äta rätt, sova osv. Ser det mera som en livsstil men det är ju cad man görvdet till
Diomedea exulans
2021-01-01, 11:35
Nej, ditt axiom var ”att få snyggare fysik och bli starkare”. Men faktum är att dom två utslagen till stor del inte går hand-i-hand, vilket ditt egna exempel om att bli starkare i bänkpress ofta innefattar en tjockare mage förtydligar.
Varför är de inte jämförbara? I båda fallen är samma sak sann: du blir sämre på det du inte fokuserar på (att vara snygg och att spela klassisk gitarr), men om du går tillbaka på att satsa på det istället så kommer det området i sin tur förbättras igen.
Ett tillägg till detta också, träning för en snyggare fysik är inte synonymt med att deffa och sen bulka. Om du tar två personer, en som tränar hypertrofi 4 dagar i veckan och en som inte tränar alls, och båda läggs på kaloribalans så kommer givetvis den som tränar ha en större grad muskler, mindre grad fett och snyggare fysik efter valfritt tidsintervall. Aktiv bulk behöver man bara göra om man försöker bygga muskler under en kortare tidshorisont än vad man annars kan uppnå och om man blir missnöjd över att man då tillfälligtvis försätter sig i ett stadie där man kanske inte är lika attraktiv som man annars hade varit, ja det innebär bara att man inte förstått inför sig själv vilken sorts tidshorisont man arbetar med. Men det här är som sagt precis detsamma som typ alla andra aktiviteter. Om man gör 2-look OLL på rubiks kub och inte kommer under 15-sekundersbarriären så måste man kanske investera i att lära sig 1-look OLL. Men detta innebär att lära sig ett 40-tal nya algoritmer och nya lägen att känna igen, som under ett tidsperspektiv <6 månader kommer försämra din snitt-tid istället för att förbättra den.Jag har funderar i tre dygn, jag kommer inte på något motargument längre. *jorgen*
Bra, tack.
Tycker du att träning som hobby ger en bättre avkastning jämfört med andra hobbys?
Säg att du måste lägga ner 10 år på en hobby. 4 dagar i veckan och 2 timmar per dag i exakt 10 år. Hade du då valt träning (enligt din definition) eller någon annan hobby?
Vi utgår från att du kommer att tycka att vilken hobby du än väljer så kommer den upplevas lika roligt eller psykiskt givande.
Det här är en fråga som är svår att svara på från personliga erfarenheter, eftersom jag inte har så många, men jag ska försöka.
Nästan alla tycker att träning ger omedelbar avkastning i form av ökat välmående. Jag skulle tro att i princip alla hobbyer ger omedelbar avkastning, förutsatt, förstås, att man faktiskt gillar hobbyn. Det är nog väldigt få som ritar i tio år och som tänker ”jag mår dåligt av ritandet nu, men fan vad gött det kommer kännas om flera år när jag är duktig på det”.
Det finns ett mellanting mellan omedelbar avkastning och uppskjuten avkastning också: Att man får avkastning då och då längs vägen. Jag vet att det finns styrkelyftare som ogillar träning, men älskar träning. Avkastningen kommer inte efter femton år när man är svinstark; den kommer med några månaders mellanrum på varje tävling.
Så är det nog med många hobbyer. Tecknande, t ex; det finns nog de som tycker ritandeprocessen är tråkig, men som tycker det känns jäkligt gött precis när de ritat färdigt en teckning.
Sen kan man jämföra igen med hönshållning, som jag tycker ger avkastning bokstavligt talat direkt (det är jättespännande när man precis köpt sina första höns), och fortsätter vara spännande i nuet, men i princip inte har någon framtida avkastning överhuvudtaget (om man inte sysslar med målinriktad avel).
Träningens effekter är så viktiga för mig att träningen nog är mitt förstahandsval för hobby. Hade man inte blivit snygg och hälsosam så hade den legat väldigt långt ner på listan.
Om vi tänker oss att man tränar seröst och är ren så måste man nästan älska tränandet för att få avkastning. Jag har testat allt möjligt och styrketräningen har inte samma tekniska utveckling. T.ex skytte, fottboll,kampsport osv på hobbynivå är ju i princip frågan om teknik även om fysiken också spelar roll. Jag går till banan 2 ggr i veckan och tänker inte på saken resten av veckan. Styrketräningen är ju frågan om direkt fysiologi så måste äta rätt, sova osv. Ser det mera som en livsstil men det är ju cad man görvdet till
Jag tycker det beror på vad man menar med avlastning. Om man menar ”kraftigt minska takten i vilken man blir svagare”, vilket inte alls är en dålig effekt, så tror jag inte man behöver älska det.
eternallord
2021-01-01, 12:08
Jag har funderar i tre dygn, jag kommer inte på något motargument längre. *jorgen*
:d vi kan oavsett enas om att det är riktigt drygt att känna att man blir starkare men också tjockare på samma gång, den känslan bråkar man med hela tiden
Läskeblask
2021-01-01, 12:35
Jag ser styrketräning som en livsstil. Vill du ha resultat så skall kosten vara prima, vila tillräckligt osv. Iofs så beror det på dina mål också. Efter 14 års tränande så känns det lite som att skall jag underhållsträna 3 ggr i veckan eller ge järnet och utvecklas minimalt. Skulle jag tänka ur hälsoperspektiv så skulle jag spela fotboll och träna med kroppsvikten. Känns som att många tänker som jag och delvis går över till t.ex kampsport.
Diomedea exulans
2021-01-01, 12:52
Jag ser styrketräning som en livsstil. Vill du ha resultat så skall kosten vara prima, vila tillräckligt osv. Iofs så beror det på dina mål också. Efter 14 års tränande så känns det lite som att skall jag underhållsträna 3 ggr i veckan eller ge järnet och utvecklas minimalt. Skulle jag tänka ur hälsoperspektiv så skulle jag spela fotboll och träna med kroppsvikten. Känns som att många tänker som jag och delvis går över till t.ex kampsport.
Men samtidigt kan tecknare ha det ännu värre, de ”måste” rita varje vaken stund för att bli riktigt bra. Bodybuilders får iallafall paus ett par timmar mellan måltiderna.
Läskeblask
2021-01-01, 13:55
Men samtidigt kan tecknare ha det ännu värre, de ”måste” rita varje vaken stund för att bli riktigt bra. Bodybuilders får iallafall paus ett par timmar mellan måltiderna.
Jo kan förstå det. Man kan ju nästan kalla det livsstil. Det är ju mycket fast i att gör du det endast för nöjesskull eller för nöje och för att bli bra. Ärligt sagt så hade jag en hatkärlek till träningen då jag tränade hårt. Matlådorna, träningsscheman, få tiderna att gå ihop osv. Det blev liksom för mycket sett till resultaten . Då kändes det att det vore skönt med fotbollsträningar 2 ggr i veckan kl 19 och i övrigt äta bra men slippa räknandet och dagliga matlådspackande
Rikard Jansson
2021-01-01, 14:35
Jag vill bara flika in att jag får mer brudar när jag är mer fetgrov än när jag är rippad.
Diomedea exulans
2021-01-01, 14:38
Jag vill bara flika in att jag får mer brudar när jag är mer fetgrov än när jag är rippad.
Hmmm... Var hamnar ditt fett? Allt mitt hamnar på magen...
Rikard Jansson
2021-01-01, 14:40
Hmmm... Var hamnar ditt fett? Allt mitt hamnar på magen...
Det är ju bara att suga in magen och ha tröjan på :D
Diomedea exulans
2021-01-08, 14:21
Det är ju bara att suga in magen och ha tröjan på :D
Du har ju magrutor även under bulk! *kissass*
Diomedea exulans
2021-01-14, 20:13
Idag funderade jag över varför så liten andel av alla chefer är kvinnor. Efter en stunds eftertanke stod svaret klart för mig: det är helt enkelt för att kvinnliga chefer inte behövs, eftersom alla chefer redan tänker som kvinnor.
Jag ska försöka förklara vad jag menar. Föreställ dig att du är kvinna och är på dejt med en man. Följande är en fullständig lista över vad du behöver göra för att få honom intresserad av dig:
1. Var snygg över en viss nivå.
2. Var trevlig över en viss nivå.
Många män kräver långt mindre än så. Många män blir intresserade av allt som har två ben och en puls.
Tänk dig nu istället att du är en man som är på dejt med en kvinna. Listan över vad som behöver göras för att bli intressant är helt annorlunda. Den ser ut ungefär så här:
1. Du måste veta vad du vill.
2. Du måste kunna påvisa gedigen erfarenhet.
3. Du måste vara rolig.
4. Du får inte vara spänd, obekväm eller nervös.
5. Du måste vara intresserad.
6. Du måste ha ett prickfritt förflutet.
7. Du måste ha ett gediget kontaktnät.
8. Du måste vara fullständigt lycklig och tillfreds med dig själv och livet, och helt fri från psykiska problem.
9. Du måste vara ödmjuk.
10. Du måste vara ärlig.
11. Du får inte verka desperat, det måste framstå som att du har många andra alternativ att välja mellan.
12. Du behöver inte vara snygg, men du måste vara välvårdad och ha snygga kläder.
13. Du måste vara villig att inleda ett långsiktigt åtagande.
Okej, med det avklarat, föreställ dig nu istället att du är på anställningsintervju och försöker få en chef att vilja anställa dig. Listan över vad som krävs av dig för att göra chefen intresserad ser ut så här:
1. Du måste veta vad du vill.
2. Du måste kunna påvisa gedigen erfarenhet.
3. Du måste vara rolig.
4. Du får inte vara spänd, obekväm eller nervös.
5. Du måste vara intresserad.
6. Du måste ha ett prickfritt förflutet.
7. Du måste ha ett gediget kontaktnät.
8. Du måste vara fullständigt lycklig och tillfreds med dig själv och livet, och helt fri från psykiska problem.
9. Du måste vara ödmjuk.
10. Du måste vara ärlig.
11. Du får inte verka desperat, det måste framstå som att du har många andra alternativ att välja mellan.
12. Du behöver inte vara snygg, men du måste vara välvårdad och ha snygga kläder.
13. Du måste vara villig att inleda ett långsiktigt åtagande.
Likheterna kan inte undgå någon.
Vi behöver inte fler kvinnliga chefer. Vad vi däremot är i skriande behov av är manliga chefer.
Helst av den typ som anställer allt som har två ben och en puls.
Läskeblask
2021-01-14, 20:37
Jag måste säga att jag inte har nåt emot kvinnor som arbetskompisar men har aldrig gillat kvinnliga chefer i min bransch som är mansdominerad. De har ofta haft nåt behov av att överbevisa sig själva. Hävda sig på mystiska sätt. Angående dina åsikter när det gäller dejtande så håller jag delvis med. Jag vet hur många normala killar, varken snygga,smarta eller högt utbildade som har snygga och trevliga brudar. Jag har alltid haft dessa kategorier
1. Brudarna jag ej får altså de snygga eller riktigt sbygga, smarta och högt utbildade
2. Snygga men i övrigt normala brudarna sett till jobb och utbildning. Dessa lyckas man nappa ibland
3. Brudar som karriärmässigt och utseendemässigt ligger på ens egen nivå. Lätt match
Dio om du funderar på arbetsintervju så kom ihåg att alla frågar samma frågor så det är lätt att öva. Fejka positivitet. Ljug ej men överdriv lite på dina goda sidor
Klart att det är "likheter" när du bara godtyckligt kopierar samma lista oavsett om det stämmer eller inte.
Har du blivit tillsagd att detta stämmer från massor av kvinnor och arbetsgivare eller är det din uppfattning?
Diomedea exulans
2021-01-14, 21:08
Klart att det är "likheter" när du bara godtyckligt kopierar samma lista oavsett om det stämmer eller inte.
Har du blivit tillsagd att detta stämmer från massor av kvinnor och arbetsgivare eller är det din uppfattning?
”Godtyckligt” kopierar? :MrT: Jag har ju tänkt ut de egenskaper som jag tycker stämmer i båda situationerna och sedan gjort en lista och skrivit på bägge ställen, det är inte ”godtyckligt”.
Det är min uppfattning mestadels.
”Godtyckligt” kopierar? :MrT: Jag har ju tänkt ut de egenskaper som jag tycker stämmer i båda situationerna och sedan gjort en lista och skrivit på bägge ställen, det är inte ”godtyckligt”.
Det är min uppfattning mestadels.
Du listar ju i princip bara egenskaper som alla i samhället ser som positiva och försöker hävda att det är "ska-krav" för att få en kvinna eller arbetsgivare intresserad. Vissa må stämma i de flesta situationer (inte konstigt alls) men att arbetsgivare och chefer tänker som kvinnor baserat på ditt inlägg tycker jag är en konstig slutsats.
Diomedea exulans
2021-01-14, 21:19
Du listar ju i princip bara egenskaper som alla i samhället ser som positiva och försöker hävda att det är "ska-krav" för att få en kvinna eller arbetsgivare intresserad. Vissa må stämma i de flesta situationer (inte konstigt alls) men att arbetsgivare och chefer tänker som kvinnor baserat på ditt inlägg tycker jag är en konstig slutsats.
Nej, det är ju inte det enda jag gör. Jag hävdar att män är mycket mer lättflörtade, och att vi behöver arbetsgivare som också är mer lättflörtade, alltså anställer lättare. Och så skruvade jag till det genom att få det att låta som om jag tog en åsikt som anses politiskt korrekt (att det behövs fler kvinnliga chefer) och påstod motsatsen.
Uppenbarligen misslyckades skämtet, för ingen verkar ha fattat det hittills.
Fast det behöver vara några krav iaf. Hos oss anställde de en som var lätt efterbliven, han öppnade med att sätta sig i skuld hos några som sålde glass på företaget eftersom han trodde de var gratis.. Sen gick det utför.
No win.
Idag funderade jag över varför så liten andel av alla chefer är kvinnor. Efter en stunds eftertanke stod svaret klart för mig: det är helt enkelt för att kvinnliga chefer inte behövs, eftersom alla chefer redan tänker som kvinnor.
Jag ska försöka förklara vad jag menar. Föreställ dig att du är kvinna och är på dejt med en man. Följande är en fullständig lista över vad du behöver göra för att få honom intresserad av dig:
1. Var snygg över en viss nivå.
2. Var trevlig över en viss nivå.
Många män kräver långt mindre än så. Många män blir intresserade av allt som har två ben och en puls.
Tänk dig nu istället att du är en man som är på dejt med en kvinna. Listan över vad som behöver göras för att bli intressant är helt annorlunda. Den ser ut ungefär så här:
1. Du måste veta vad du vill.
2. Du måste kunna påvisa gedigen erfarenhet.
3. Du måste vara rolig.
4. Du får inte vara spänd, obekväm eller nervös.
5. Du måste vara intresserad.
6. Du måste ha ett prickfritt förflutet.
7. Du måste ha ett gediget kontaktnät.
8. Du måste vara fullständigt lycklig och tillfreds med dig själv och livet, och helt fri från psykiska problem.
9. Du måste vara ödmjuk.
10. Du måste vara ärlig.
11. Du får inte verka desperat, det måste framstå som att du har många andra alternativ att välja mellan.
12. Du behöver inte vara snygg, men du måste vara välvårdad och ha snygga kläder.
13. Du måste vara villig att inleda ett långsiktigt åtagande.
Den där listan är vad män med kvinnoproblem tror, jag vet för jag var själv sådan tidigare. Men egentligen är det så mycket enklare. Om kvinnan finner dig attraktiv och du utstrålar självsäkerhet och manlighet (Alfa) så betyder ingenting på den listan något alls.
Finns gott om hyfsat framgångsrika kvinnor som väljer riktiga loosers till män pga att dom helt enkelt blir kära och hjärtat skiter fullständigt i allt som är logiskt.
Så ett bra självförtroende är nummer ett och att inte se ut som fan är nummer två. Är du svårt ful i ansiktet är det svårt men annars kan gymmet och sedan onlinedating (fukta veken) hjälpa dig uppnå både nummer ett och två.
Den där listan är vad män med kvinnoproblem tror, jag vet för jag var själv sådan tidigare. Men egentligen är det så mycket enklare. Om kvinnan finner dig attraktiv och du utstrålar självsäkerhet och manlighet (Alfa) så betyder ingenting på den listan något alls.
Finns gott om hyfsat framgångsrika kvinnor som väljer riktiga loosers till män pga att dom helt enkelt blir kära och hjärtat skiter fullständigt i allt som är logiskt.
Så ett bra självförtroende är nummer ett och att inte se ut som fan är nummer två. Är du svårt ful i ansiktet är det svårt men annars kan gymmet och sedan onlinedating (fukta veken) hjälpa dig uppnå både nummer ett och två.
Viktigast är nog att inte betee sig som en autist, då blir de nog de flesta av dom torra som en öken där nere, paradoxalt nog är många svenska kvinnor kulturellt autistiska, svårt läge.
Läskeblask
2021-01-15, 09:13
Efter lång erfarenhet av både dejtande och arbetsintervjuer så vet jag direkt om det går hem eller ej. Det tar 15 min att få reda på det. Självsäkerhet, städigt utseende och positivitet är viktigt. Börja aldrig svamla om onödiga saker som kan sänka dej. Nämner man att man hatar djur så kanske det i verkligheten inte har nån skillnad men ger en dålig bild. Onödigt machibullshit är onödigt
Diomedea exulans
2021-01-15, 10:08
Efter lång erfarenhet av både dejtande och arbetsintervjuer så vet jag direkt om det går hem eller ej. Det tar 15 min att få reda på det. Självsäkerhet, städigt utseende och positivitet är viktigt. Börja aldrig svamla om onödiga saker som kan sänka dej. Nämner man att man hatar djur så kanske det i verkligheten inte har nån skillnad men ger en dålig bild. Onödigt machibullshit är onödigt
Men ibland märker man fort att ”fan, det här går åt helvete”, men sen går det bra iallafall. Så har det varit med tjejen jag dejtar just nu. Hon är för snygg och cool för mig, så ni kan ju räkna ut vad som hände: så fort jag såg henne IRL blev jag autistisk nog för att det skulle räcka till tre diagnoser ovanpå varandra, och jag satt och var extrem spänd, nervös och självmedveten hela middagen. Men när vi väl hamnade i soffan efteråt blev det sex ändå. Hon kommenterade det till och med, nåt i stil med ”jag ville vänta med sex för jag märkte att du var obekväm, men sen visade det sig att du blev mycket mer bekväm när du blev naken”.
Men hon är utländsk också, då gäller andra regler. Jag har pratat om det här förut, det verkar bara vara i engelskspråkiga och nordiska länder som tjejer kräver en övermänniska. I andra kulturer verkar formeln ”snygg över en viss grad + trevlig över en viss grad” även gälla för när kvinnor ska gilla män.
Kanske skriver en reflektion om det någon gång, men jag har lite för skralt med material för det ännu.
Läskeblask
2021-01-15, 10:25
Man måste sluta att tänka på kvinnor som några magiska varelser. De är inte mer värda trots att de har fina bröst och en nice röv.
Diomedea exulans
2021-01-15, 10:35
Man måste sluta att tänka på kvinnor som några magiska varelser. De är inte mer värda trots att de har fina bröst och en nice röv.
Jag vet allt det där, det har jag vetat hela livet, men det hjälper ju inte. Sånt här har inte med logik att göra.
Ungefär som att det inte går att bota spindelfobi genom att bara tänka ”spindlar kan inte skada mig”.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.