SLG
2020-02-02, 20:26
Hej,
I cirka tre år har jag haft problem med att jag mår oerhört dåligt efter träning av alla sorter. Symptomen består av en feberliknande känsla med ont i kroppen och väldigt kraftig nedstämdhet/oro/depression – alltså verkligen jättedåligt. Dessa symptom uppstår ca 2-3h efter träning, och det spelar ingen roll hur lite träning det är egentligen (gjorde ett set flyes och två set chins långt från fail idag efter månaders uppehåll och har nu varit tvungen att ta Alvedon för att må någorlunda bra, en annan gång testade jag nio minuter jogging och mådde skit). Dessa problem har jag haft i ca tre år, vilket praktiskt taget förhindrar all träning intensivare än promenader.
Jag har varit på läkarundersökningar för detta med cirka två års mellanrum. Den första gången trodde läkaren att jag var lite ”vinterdeppig”, vilket jag starkt tvivlade på då det inte hade någon korrelation med årstid, men jag gav det ett försök och åt D-vitamin och avvaktade utan resultat. Ungefär två år senare har jag nu gjort ett test via Werlabs, samt besökt en annan läkare. Werlabs-testet visade normalt i alla värden, långtidsblodsocker låg dock lite lågt och utlåtandet av läkaren om detta löd ”Blodsockret ligger normalt och HbA1c (långtidsblodsocker) ligger lågt vilket kan indikera en tid med lågt energiintag eller svält men det är sannolikt inte prognostiskt ogynnsamt.”. Om det säger er något så låg HbA1C på 23 mmol/mol. S-Testosteron låg 18 nmol/L. Hos den fysiska läkaren jag också besökte togs blodssocker och insulinprov, vilka båda ska ha varit normala. Läkaren rekommenderade att jag långsamt skulle stegra träningen och ville inte utreda vidare, vilket är problematiskt då jag mår skit även efter den mest lågintensiva träningen. Det konstiga är att jag inte mår dåligt eller presterar dåligt när jag väl tränar, jag är fortfarande förvånansvärt stark och mår jättebra under själva passet.
Om jag själv skulle gissa så är dessa problemen orsakade av perioder med överträning och dietande tillsammans med övrig stress. Jag har i perioder tränat väldigt intensivt och korkat – exempelvis körde jag Norsk mängdträning en sommar i snabbare takt än vad programmet föreskrev, samtidigt som jag körde intensiv konditionsträning ca fem dagar i veckan från att ha varit helt konditionsmässigt otränad. Jag levde också i stort sett enbart på kvarg under den dieten – bokstavligt talat. Detta resulterade i någon form av överträning som jag till en början ignorerade genom att ta alvedon efter passen, men som till slut blev så illa att jag tappade all motivation att träna och tog ett uppehåll. Liknande saker har jag gjort i flera omgångar. Det var därför jag funderade på läkarens kommentar om långtidsblodsocker ovan, skulle man kunna ha kroniskt förstört kroppen med träning/dietande?
Min andra gissning skulle vara stress, då jag har ett stressigt jobb och har varit rätt stressad under universitetsstudierna i kombination med mina överdrivna träningsupplägg. Stressen är dock inte ett så stort problem i övrigt även om jag kanske blir mer stressad än gemene man, och vart jag än kollar så rekommenderas träning som botemedel för stress, men i mitt fall verkar det fungera precis tvärt om.
Finns det någon som har varit med om något liknande eller vet någonstans man kan vända sig med detta så vore jag oerhört tacksam. Detta har verkligen fråntagit mig mitt största intresse.
I cirka tre år har jag haft problem med att jag mår oerhört dåligt efter träning av alla sorter. Symptomen består av en feberliknande känsla med ont i kroppen och väldigt kraftig nedstämdhet/oro/depression – alltså verkligen jättedåligt. Dessa symptom uppstår ca 2-3h efter träning, och det spelar ingen roll hur lite träning det är egentligen (gjorde ett set flyes och två set chins långt från fail idag efter månaders uppehåll och har nu varit tvungen att ta Alvedon för att må någorlunda bra, en annan gång testade jag nio minuter jogging och mådde skit). Dessa problem har jag haft i ca tre år, vilket praktiskt taget förhindrar all träning intensivare än promenader.
Jag har varit på läkarundersökningar för detta med cirka två års mellanrum. Den första gången trodde läkaren att jag var lite ”vinterdeppig”, vilket jag starkt tvivlade på då det inte hade någon korrelation med årstid, men jag gav det ett försök och åt D-vitamin och avvaktade utan resultat. Ungefär två år senare har jag nu gjort ett test via Werlabs, samt besökt en annan läkare. Werlabs-testet visade normalt i alla värden, långtidsblodsocker låg dock lite lågt och utlåtandet av läkaren om detta löd ”Blodsockret ligger normalt och HbA1c (långtidsblodsocker) ligger lågt vilket kan indikera en tid med lågt energiintag eller svält men det är sannolikt inte prognostiskt ogynnsamt.”. Om det säger er något så låg HbA1C på 23 mmol/mol. S-Testosteron låg 18 nmol/L. Hos den fysiska läkaren jag också besökte togs blodssocker och insulinprov, vilka båda ska ha varit normala. Läkaren rekommenderade att jag långsamt skulle stegra träningen och ville inte utreda vidare, vilket är problematiskt då jag mår skit även efter den mest lågintensiva träningen. Det konstiga är att jag inte mår dåligt eller presterar dåligt när jag väl tränar, jag är fortfarande förvånansvärt stark och mår jättebra under själva passet.
Om jag själv skulle gissa så är dessa problemen orsakade av perioder med överträning och dietande tillsammans med övrig stress. Jag har i perioder tränat väldigt intensivt och korkat – exempelvis körde jag Norsk mängdträning en sommar i snabbare takt än vad programmet föreskrev, samtidigt som jag körde intensiv konditionsträning ca fem dagar i veckan från att ha varit helt konditionsmässigt otränad. Jag levde också i stort sett enbart på kvarg under den dieten – bokstavligt talat. Detta resulterade i någon form av överträning som jag till en början ignorerade genom att ta alvedon efter passen, men som till slut blev så illa att jag tappade all motivation att träna och tog ett uppehåll. Liknande saker har jag gjort i flera omgångar. Det var därför jag funderade på läkarens kommentar om långtidsblodsocker ovan, skulle man kunna ha kroniskt förstört kroppen med träning/dietande?
Min andra gissning skulle vara stress, då jag har ett stressigt jobb och har varit rätt stressad under universitetsstudierna i kombination med mina överdrivna träningsupplägg. Stressen är dock inte ett så stort problem i övrigt även om jag kanske blir mer stressad än gemene man, och vart jag än kollar så rekommenderas träning som botemedel för stress, men i mitt fall verkar det fungera precis tvärt om.
Finns det någon som har varit med om något liknande eller vet någonstans man kan vända sig med detta så vore jag oerhört tacksam. Detta har verkligen fråntagit mig mitt största intresse.