Visa fullständig version : Deppig utan orsak?
Läskeblask
2019-10-21, 14:20
Jag har under flera års tid kännt mig lite sådär halvt olycklig. Visst har man haft problem som separationer men inget som direkt nera tynger en. Jag har analyserat mitt liv. Jag har ett ok jobb, en härlig son, fin familj och en fin tjej. Kompisar har jag också. Enda som egentligen kunde vara bättre är ekonomin men den är endå flytande. Jag älskar att träna och allt som har med träning att göra.
Varför känner man sig nere fastän man i praktiken har allt på en hyffsad nivå? Jag är en person som överväger för och nackdelar i allt jag gör men endå så vet jag inte var skon klämmer. Kanske livet och vardagen är för tråkig? Jag levde åratal i ett ekorrhjul bestående av vin, kvinnor och sång så kanske det på nåt sätt långsamt har förändrat mig när man nu lever i ett parförhållande? Det är inte så att jag kommer hem och drar täcket över huvudet i misär utan mer som en blondin med d-kupa som endå måste få extra fyllning trots man tycker det inte finns behov..
Finns det andra som känner lika här?
PureWhey
2019-10-21, 14:27
Existentiell ångest?
Ser du någon mening med att leva? Låter som du är analytiskt lagd, då kan det vara jobbigt att motivera imo. Något jag själv dras med.
Läskeblask
2019-10-21, 14:35
Existentiell ångest?
Ser du någon mening med att leva? Låter som du är analytiskt lagd, då kan det vara jobbigt att motivera imo. Något jag själv dras med.
Största orsaken till att leva är sonen. Måste endå säga att det finns många bra saker i livet, för mig är det simpla saker som lite öl med kompisarna t.ex. Det känns som en pusselbit saknas. Man måste vara realistisk, livet är inte alltid nice. Kanske man skall må såhär? Ingentibng är perfekt nånsin. Mitt jobb är trots allt ok, vänner har jag osv så grunden är ju bra
WHITEFOLKS
2019-10-21, 14:49
Tipsen jag kan ge är att försöka bemästra något nytt, i princip vad som helst och att försöka med mindfulness.
Att lära sig något nytt, ny hobby, ger dig något att utvecklas i och se fram emot vilket bidrar till att ge ett visst syfte och mening och ger även en utmaning i livet som är positiv.
Akerhage
2019-10-21, 14:55
Du är inte ensam om det där. Känner precis samma och känt så i säkert 15 år.
För mig handlar det om någon form av existensiell ångest. Att livet är meningslöst osv.
Läskeblask
2019-10-21, 15:04
Tack för tipsen. Grejen är den att jag har min träning och det är tillräckligt utmanande. Att gå med i frimärkeklubben känns lite sådär när intresset är noll. Så det kallas existensiell ångest? Borde inte allt kännas meningslöst då?
Tack för tipsen. Grejen är den att jag har min träning och det är tillräckligt utmanande. Att gå med i frimärkeklubben känns lite sådär när intresset är noll. Så det kallas existensiell ångest? Borde inte allt kännas meningslöst då?
Mitt tips är att testa nått som du varit intresserad av eller nyfiken på tidigare.
Problemet med träning är att det alltid finns en risk för skada, och då försvinner en viktig pusselbit ett tag.
Mitt tips är att testa nått som du varit intresserad av eller nyfiken på tidigare.
Problemet med träning är att det alltid finns en risk för skada, och då försvinner en viktig pusselbit ett tag.
+1
Gärna något självförverkligande
Diomedea exulans
2019-10-21, 15:22
Jag tror på en eller båda av följande lösningar:
1) Hitta en passion.
2) Börja med andlig utveckling. Jag menar detta på minsta flummiga vis (börja inte tro på gudar, konstiga energier, tidigare liv och liknande), att du ska börja med målmedveten utveckling av psyket. Läs böcker om filosofi och religion, börja kanske med meditation och/eller yoga, eller varför inte någon budo-kampsport. Sök rentav upp en guru.
Enig. Roligare än så här blir det inte :)
Jag mår bättre av att komma till skogs, tälta, åka skidor, allmänt vara ute. Vara inne, knega och almmänt rutinleva drar ner betyget.
Skickat från min Mi 9 SE via Tapatalk
Diomedea exulans
2019-10-21, 15:27
Man kan resonera som Magnus Samuelsson också: "Sålänge träningen går bra, jobbet är roligt och frugan är snygg har man det egentligen ganska bra".
Lafayette
2019-10-21, 15:42
Börja med längdskidor!
Läskeblask
2019-10-21, 16:04
Skall till psykolog inom kort. Styrketräna kommer jag alltid göra, det är högt på min priolista. Jag har funderat på att vistas mera utomhus, det är åtminstone hälsosamt. Ibland funderar jag om jag helt enkelt trivdes för bra med vin, kvinnor och sång? Jag vet själv att det inte är hållbart men ack så roligt. Jag tänkte eventuellt testa styrkelyft men jag tvivlar det i sig hjälper även om man får en motivationskick.
Jag vet du nye om det är något som kommer med föräldrarollen?
Kan relatera till det du skriver efter första barnet. Mycket av det man har haft tidigare runt sig har bleknat. Vad är poängen med resa? Vad är poängen med att skaffa sig en sur bil? Varför köpa kostymer? Etc.
Det enda som betyder något är ens familj, speciellt barnen och där, iallafall för mig, börjar man verkligen ifrågasätta vad det är för liv man lever. Är det värt med karriär (jobba långa kvällar), är det värt med den där dyra saken etc. Kan bara tala för mig själv men jag som person är nog väldigt blek just nu, ser så mycket runt mig som bara känns fel och jag vill bara vara med barnen..
Kanske ligger något i det Purewhey skriver om ex. ångest - man får en perspektivflörändring som sätter allt på sin Kant och då, kanske kanske, inser man att man lever ett liv man inte alls är tillfreds med..
Vincente
2019-10-21, 16:24
Byt jobb, studera, gör något åt att ungefär hälften av din vakna tid inte är bättre än "ok".
Skickat från min GM1903 via Tapatalk
StarkaUlf
2019-10-21, 16:52
ser så mycket runt mig som bara känns fel.
Every day.
Läskeblask
2019-10-21, 17:30
Jag vet du nye om det är något som kommer med föräldrarollen?
Kan relatera till det du skriver efter första barnet. Mycket av det man har haft tidigare runt sig har bleknat. Vad är poängen med resa? Vad är poängen med att skaffa sig en sur bil? Varför köpa kostymer? Etc.
Det enda som betyder något är ens familj, speciellt barnen och där, iallafall för mig, börjar man verkligen ifrågasätta vad det är för liv man lever. Är det värt med karriär (jobba långa kvällar), är det värt med den där dyra saken etc. Kan bara tala för mig själv men jag som person är nog väldigt blek just nu, ser så mycket runt mig som bara känns fel och jag vill bara vara med barnen..
Kanske ligger något i det Purewhey skriver om ex. ångest - man får en perspektivflörändring som sätter allt på sin Kant och då, kanske kanske, inser man att man lever ett liv man inte alls är tillfreds med..
Visst har perspektivena ändrats på i gott och ont. Skulle man inte ha gossen skulle livet vara grått. Det var en av mina mål i livet.
Jag började studera vid sidan om jobbet men slutade för intresset var inte tillräckligt högt. Hur förverkligar man sig själv? Spara pengar i 10 år för att köpa en kul bil? Satsa 100 på tränandet? Jag levde länge ett liv som gick ut på att söka bekräftelse. Det var rätt destruktivt då det var rätt ytligt. Nu så ser jag lite annorlunda på saker och ting och den där glöden efter bekräftelse har slocknat
Du behöver ett projekt eller en ny hobby som känns meningsfull. Var denna mening finns kan ingen svara på förutom du. Så börja testa grejer.
Torsk_ole
2019-10-21, 18:31
Förutom träning utomhus tycker jag att det hjälper med två saker.
1. Vara i skog/natur. Kvittar i princip vad man gör.
2. Bygga någonting.
Illustrerade mannen
2019-10-21, 19:00
Har haft likande tankar och känslor i massor av år. Har ett ”bra” liv - fantastiska barn, underbar fru, stimulerande och lagom krävande jobb, bra ekonomi, frisk och i hyfsad form och meningsfull fritid. Men trots allt detta ”godis” en ständig känsla av meningslöshet. Svårt att förklara känslan. Läste runt och precis som jag anade tipsas det på de flesta håll om att man ska ”testa något nytt”. Det är svårt när man har ett fullspäckat schema, men jag gav mig f-n på att testa något nytt. Jag frigjorde två vardagskvällar och började med en kampsport som är helt ny för mig och inte liknar något annat jag tränar. Helt fantastiskt roligt att vara nybörjare på något, speciellt som 50+ med över 40 års erfarenhet från kampsport! Jag har något nytt och spännande att se fram mot, nya utmaningar och nya (positiva) utmaningar. Min fru frågade för en tid sedan om jag börjat med lyckopiller!
Det låter banalt, men att ”testa något nytt” fungerade för mig! (Sen kanske ledan återkommer om en tid, men det fungerar nu åtminstone.)
Har haft likande tankar och känslor i massor av år. Har ett ”bra” liv - fantastiska barn, underbar fru, stimulerande och lagom krävande jobb, bra ekonomi, frisk och i hyfsad form och meningsfull fritid. Men trots allt detta ”godis” en ständig känsla av meningslöshet. Svårt att förklara känslan. Läste runt och precis som jag anade tipsas det på de flesta håll om att man ska ”testa något nytt”. Det är svårt när man har ett fullspäckat schema, men jag gav mig f-n på att testa något nytt. Jag frigjorde två vardagskvällar och började med en kampsport som är helt ny för mig och inte liknar något annat jag tränar. Helt fantastiskt roligt att vara nybörjare på något, speciellt som 50+ med över 40 års erfarenhet från kampsport! Jag har något nytt och spännande att se fram mot, nya utmaningar och nya (positiva) utmaningar. Min fru frågade för en tid sedan om jag börjat med lyckopiller!
Det låter banalt, men att ”testa något nytt” fungerade för mig! (Sen kanske ledan återkommer om en tid, men det fungerar nu åtminstone.)
Jag tror att det är just lärandet som även är en viktig del. För mig personligen har livet eller stunden varit mycket intressantare om det varit något man antingen inte förstått, eller varit 'dålig' på, som nu successivt skulle förstås lite bättre.
Har själv börjat gå på yoga av alla saker. Skrattar fortfarande inombords när den sävliga och monotona tonen kommer fram hos de instruktörerna, men gläds samtidigt åt att det skickar ut rätt vibbar till gruppen.
Tipsen jag kan ge är att försöka bemästra något nytt, i princip vad som helst och att försöka med mindfulness.
Att lära sig något nytt, ny hobby, ger dig något att utvecklas i och se fram emot vilket bidrar till att ge ett visst syfte och mening och ger även en utmaning i livet som är positiv.
Vad är det där? Ser det överallt men vågar aldrig fråga :em: "Mindfulness"?
WHITEFOLKS
2019-10-21, 20:55
Vad är det där? Ser det överallt men vågar aldrig fråga :em: "Mindfulness"?
https://sv.wikipedia.org/wiki/Medveten_n%C3%A4rvaro
Men då utan allt religiösa undertoner utan bara som ren meditation och att vara närvarande.
trädgårdsmöbel
2019-10-22, 06:22
Mitt tips mot existentiell ångest är att sätta upp en mental spärr/mur/staket mot existentiella funderingar. Alla tankar på livets mening, ifrågasättande av sig själv, självkännedom osv. leder till ångest. Ju mer man lär sig om sig själv, ju djupare man går ju mer förstår man att man är bajs. En bajsmänniska. Den insikten ger ångest, så att skaffa den insikten är inget bra.
Dumma människor som inte kan reflektera så djupt över sig själva slipper vetskapen om att de är bajs och att allt är bajs. De har inte den typen av ångest. De förstår den inte Så bli en dum människa.
En dum människa ifrågasätter inte, han/hon bara är. I nuet, oro inför framtiden och dåliga minnen. Det kan hon ha ångest för. Inte för en helt onödig ångestnivå bortom det.
Bygg en mur. Stäng ute djupare självreflektion, personlighetstester, terapi, filosofiska resonemang. Det är bortanför muren. Innanför finns en avskalad dummare men mindre ångestfylld version av dig själv.
Någon som gillar att gymma, jobbar, har en son han älskar, tycker x om y (utan att självreflektera över varför). Men en grund person utan ett jobbigt djup. En grund, glad person.
Läskeblask
2019-10-22, 06:28
Grejen är den att man jobbar från 7-16 eller 7-17. Gossen är 3-4 dagar i veckan hos mig. Jag har redan nu jobbigt med att lyckas få in alla pass. Det fina med styrketräning är att man kan göra det när det passar en själv. Gjorde mig själv en stor tjänst tidigare när jag så gott som helst slutade med mitt andra jobb som verkligen sög livslusten ur mig. Skönt att höra att man inte är ensam. Jag tror jag kommer testa styrkelyft och kanske motionera lite mera. Jag tror man behöver olika mål som driver en framåt. Jag tror många snöar in sig i familjelivet för myvket och glömmer sig själv
Läskeblask
2019-10-22, 06:38
Mitt tips mot existentiell ångest är att sätta upp en mental spärr/mur/staket mot existentiella funderingar. Alla tankar på livets mening, ifrågasättande av sig själv, självkännedom osv. leder till ångest. Ju mer man lär sig om sig själv, ju djupare man går ju mer förstår man att man är bajs. En bajsmänniska. Den insikten ger ångest, så att skaffa den insikten är inget bra.
Dumma människor som inte kan reflektera så djupt över sig själva slipper vetskapen om att de är bajs och att allt är bajs. De har inte den typen av ångest. De förstår den inte Så bli en dum människa.
En dum människa ifrågasätter inte, han/hon bara är. I nuet, oro inför framtiden och dåliga minnen. Det kan hon ha ångest för. Inte för en helt onödig ångestnivå bortom det.
Bygg en mur. Stäng ute djupare självreflektion, personlighetstester, terapi, filosofiska resonemang. Det är bortanför muren. Innanför finns en avskalad dummare men mindre ångestfylld version av dig själv.
Någon som gillar att gymma, jobbar, har en son han älskar, tycker x om y (utan att självreflektera över varför). Men en grund person utan ett jobbigt djup. En grund, glad person.
Skrev samma sak i en annan tråd. En sådan människa skiter på sig av glädje när han får åka till kanarieöarna eller bytt bil. Som människa är man ju onödig men förhoppningsvis finns det några människor man är oersättlig för
Torsk_ole
2019-10-22, 09:14
Jag försöker rikta mina tankar istället för att grubbla. Enklast är att lyssna/läsa om ett ämne man inte riktigt kan. Jag lyssnade t ex på en podcast som gick igenom filosofins historia och olika tänkare.
Då kan man fundera på det istället för att grubbla själv.
Läskeblask
2019-10-22, 12:36
Jag har lyckats stänga ut saker jag inte kan påverka. Det är dom små sakerna man måste lära sig njuta av. Känns mest som att livet är en kamp mot räkningar, plikter och stress. Nåja så är det för alla mer eller mindre.
Jag har lyckats stänga ut saker jag inte kan påverka. Det är dom små sakerna man måste lära sig njuta av. Känns mest som att livet är en kamp mot räkningar, plikter och stress. Nåja så är det för alla mer eller mindre.
Att njuta av de små sakerna är en konst värd att lära sig.
Jag har haft ibs större delen av mitt liv, men senaste året har det varit totalt kaos och inatt sov jag inte en blund för att magen krampade så mycket att jag fick vakna mardrömmar.
På vägen till jobbet så hade jag grönt på alla trafikljus och behövde inte stanna för tåget vid rälsen, två saker som verkligen kan ge kallsvett och ångest när man har en dålig ibs-period.
Jag har levt på det hela dagen, de gröna ljusen och avsaknaden av tåg gjorde min dag :D
dluddeckens
2019-10-22, 13:10
Jag känner igen mig en hel del i trådstarten.
Försöker planera helgerna på ett annat sätt än tidigare, då vin/kvinnor/sång (som trådskaparen uttryckte det) var det primära.
Numera är målet mer att ta det lugnt, försökte promenera i naturen (plocka svamp, gå någon vandringsled, njuta av sommarsolen eller som nu, de höstfärgade löven).
Skaffat bättre kläder för att klara vara ute i naturen och uppskattar verkligen det lugnet.
Mitt tips mot existentiell ångest är att sätta upp en mental spärr/mur/staket mot existentiella funderingar. Alla tankar på livets mening, ifrågasättande av sig själv, självkännedom osv. leder till ångest. Ju mer man lär sig om sig själv, ju djupare man går ju mer förstår man att man är bajs. En bajsmänniska. Den insikten ger ångest, så att skaffa den insikten är inget bra.
Dumma människor som inte kan reflektera så djupt över sig själva slipper vetskapen om att de är bajs och att allt är bajs. De har inte den typen av ångest. De förstår den inte Så bli en dum människa.
En dum människa ifrågasätter inte, han/hon bara är. I nuet, oro inför framtiden och dåliga minnen. Det kan hon ha ångest för. Inte för en helt onödig ångestnivå bortom det.
Bygg en mur. Stäng ute djupare självreflektion, personlighetstester, terapi, filosofiska resonemang. Det är bortanför muren. Innanför finns en avskalad dummare men mindre ångestfylld version av dig själv.
Någon som gillar att gymma, jobbar, har en son han älskar, tycker x om y (utan att självreflektera över varför). Men en grund person utan ett jobbigt djup. En grund, glad person.
Kan skriva under på att det här har fungerat för mig, jag rycker på axlar åt det mesta idag men för 10 år sedan funderade man över det mesta.
Ett citat från Zenon från Kition (stoicismens grundare) bär jag med mig:
” Stålsätt dina känslor så att inte livet skadar dig och gå dit förnuftet leder dig. „
"ignorance is bliss" är ett annat bra tankesätt.
https://en.wiktionary.org/wiki/ignorance_is_bliss
Samma sak går även att applicera på styrketräning, dom som det går bäst för är ju oftast dom som bara gå in på gymmet och lyfter. Folk som sitter och försöker studera och göra allting så optimalt som möjligt brukar det gå sämre för.
TUk2zSvTlMo
Läskeblask
2019-11-12, 08:59
Besökte psykologen idag. Berättade typ hela livshistorien. Nu i efterhand så glömde jag vissa punkter. Helt okej men jag har inte bara behov av nån som lyssnar utan av nån som ger råd men det kommer väl efter några sessioner. Vi kom iaf fram till att en orsak varför jag vill vara ensam är helt enkelt för att komma undan konflikter och att det är jag som alltid böjjer mig pga att jag vill komma ur konflikterna.
EagleEye
2019-11-12, 11:58
Deppig utan orsak varvat med lyckliga episoder under hela livet? Då är det stor chans att det handlar om bipolär sjukdom. Svår diagnos att sätta. Många läkare som missar det.
Orsaken är dagens massproducerade kost urlakad på viktiga näringsämnen. Som sedermera måste tillsättas i form av kosttillskott.
Deppig utan orsak varvat med lyckliga episoder under hela livet? Då är det stor chans att det handlar om bipolär sjukdom. Svår diagnos att sätta. Många läkare som missar det.
Orsaken är dagens massproducerade kost urlakad på viktiga näringsämnen. Som sedermera måste tillsättas i form av kosttillskott.
Va fan.. :D
Deppig utan orsak varvat med lyckliga episoder under hela livet? Då är det stor chans att det handlar om bipolär sjukdom. Svår diagnos att sätta. Många läkare som missar det.
Orsaken är dagens massproducerade kost urlakad på viktiga näringsämnen. Som sedermera måste tillsättas i form av kosttillskott.
Källa på sista påståendet?
Diomedea exulans
2019-11-12, 18:02
Källa på sista påståendet?
Eller första... Bipolär för att man växlar mellan deppig utan orsak och lycklig känns som en lite väl hård diagnos...
Jag har inte läst alla svar, men kan det vara vårat otroligt vidriga klimat må tro? Det gråa, dystra och kalla vädret som vi har ~8 månader om året påverkar mig något djävulskt, hade jag varit rik så att jag suttit på ett flyg med mittenfingret pekat mot Sverige för länge sedan.
Läskeblask
2019-11-13, 12:39
Jag tror att om endast klimatet är boven så har man infen allvarlig depp eller vet inte hur mycket bristen på d-vitamin påverkar oss. Rent generellt så tror jag att förhållanden och pengar är det som ger oss mest ångest idag. Finns otroligt många som i åratal hänger med i dåliga förhållanden
Mitt tips mot existentiell ångest är att sätta upp en mental spärr/mur/staket mot existentiella funderingar. Alla tankar på livets mening, ifrågasättande av sig själv, självkännedom osv. leder till ångest. Ju mer man lär sig om sig själv, ju djupare man går ju mer förstår man att man är bajs. En bajsmänniska. Den insikten ger ångest, så att skaffa den insikten är inget bra.
Dumma människor som inte kan reflektera så djupt över sig själva slipper vetskapen om att de är bajs och att allt är bajs. De har inte den typen av ångest. De förstår den inte Så bli en dum människa.
En dum människa ifrågasätter inte, han/hon bara är. I nuet, oro inför framtiden och dåliga minnen. Det kan hon ha ångest för. Inte för en helt onödig ångestnivå bortom det.
Bygg en mur. Stäng ute djupare självreflektion, personlighetstester, terapi, filosofiska resonemang. Det är bortanför muren. Innanför finns en avskalad dummare men mindre ångestfylld version av dig själv.
Någon som gillar att gymma, jobbar, har en son han älskar, tycker x om y (utan att självreflektera över varför). Men en grund person utan ett jobbigt djup. En grund, glad person.
Detta är ju sanningen. Frånsett tragedier och möjligen hormoner och dylikt så är ju problematiken någonting vi fabricerar. Har man hälsan,en intim relation, bra jobb situation, givande fritid osv så ska man må bra.
EagleEye
2019-11-14, 09:21
Källa på sista påståendet?
https://kurera.se/mineralet-litium-skulle-kunna-forbattra-den-mentala-folkhalsan-radikalt/
Fakta
Pehr-Johan Fager är fil kand i kemi och biologi från Uppsala universitet och har arbetat inom medicinindustrin i 25 år, varav 17 år med in vitro diagnostik där han introducerat en rad ny tester och analysmetoder. Detta bland annat kring diagnostik av olika tumörer, hormoner, diabetes och hjärtinfarkt, samt olika virus och bakterier. Han har också skrivit eller varit medförfattare i flera vetenskapliga publikationer. Sedan tio år tillbaka jobbar han i eget företag med att hjälpa bolag, organisationer och individer att utvecklas och må bättre.
Pehr-Johan har en bakgrund inom hälsa och är ordförande i Riksförbundet Hälsofrämjandet (Sveriges äldsta organisation kring hälsa och miljö, grundad 1940 av hälsoprofilen Are Waerland) och har tidigare suttit i deras styrelse under flera år. Sedan april 2016 sitter han också i styrelsen för SSOM (Svenska Sällskapet för Ortomolekylär Medicin). Han har skrivit många hundra artiklar i olika hälsofrågor och publicerat fyra böcker, bland annat ”Litium – det nya hälsomineralet”, som bygger på sju års litteraturstudier kring hur litium påverkar biologiska system och vår hälsa.
Jag tror att om endast klimatet är boven så har man infen allvarlig depp eller vet inte hur mycket bristen på d-vitamin påverkar oss.
I mitt fall så är det ingen brist på D-vitamin, det är just grått väder som får mig att må skit, det får mig att känna mig som en helt annan människa, när solen skiner så är jag i stort sätt alltid på ett bra humör, pigg och optimistisk, men när det gråa och dystra vädret tränger sig på så tappar jag i stort sätt livsgnistan och blir överlag en väldigt dyster människa, det direkt motsatta av hur jag mår när solen skiner.
Hade det inte varit för min sambo så hade jag sökt jobb i varmare klimat direkt.
Rent generellt så tror jag att förhållanden och pengar är det som ger oss mest ångest idag. Finns otroligt många som i åratal hänger med i dåliga förhållanden
Utan tvekan, speciellt förhållanden.
PureWhey
2019-11-14, 10:10
Detta är ju sanningen. Frånsett tragedier och möjligen hormoner och dylikt så är ju problematiken någonting vi fabricerar. Har man hälsan,en intim relation, bra jobb situation, givande fritid osv så ska man må bra.
Beror väl på vad man har för syn på liv, eller livet. Jag tänker så att djur lever för att överleva och att arten skall kunna fortsätta existera. Detta finns inte längre hos oss människor då en person utan armar, ben, syn etc kan överleva 'utan problem' i dagens samhälle. Vad är då poängen med att leva? Man kan såklart fabricera att eget syfte, men egentligen spelar det faktiskt ingen större roll vad du gör. Du lever och sen dör du.
Beror väl på vad man har för syn på liv, eller livet. Jag tänker så att djur lever för att överleva och att arten skall kunna fortsätta existera. Detta finns inte längre hos oss människor då en person utan armar, ben, syn etc kan överleva 'utan problem' i dagens samhälle. Vad är då poängen med att leva? Man kan såklart fabricera att eget syfte, men egentligen spelar det faktiskt ingen större roll vad du gör. Du lever och sen dör du.
Jag tror att det som åsyftas är just den kemiska obalansen som kastar käppar i cykelhjulet när hjärnan vill använda sitt belöningssystem. Trots att man lyckats åstadkomma saker finns ingen uppskattning för tillvaron eller situationen, utan känslan av att något saknas eller inte står rätt till.
Jag har samma känsla i dagsläget, även om den tacksamt nog inte är övermäktig. Dock ska sägas att tillvaron kunde varit mycket bättre, men den är inte dålig.
På samma gång har jag tur nog med gott om dagar där saker flyter och känns bra. Där mat smakar gott, människor är vackra, och världen är härlig.
Sasquatch
2019-11-14, 21:33
Bara att acceptera att det är så här det är. Vi befinner oss i dag i en historiskt unik situation. Alla materiella behov tillgodoses enkelt, vi behöver inte längre sträva för att överleva, vi verkar inte längre ens behöva varandra för att leva. Religion är död, nationalism är död, trossystem i allmänhet är döda.
Det går inte längre att vara absolut övertygad om någonting eftersom Internet, globalism och sammanlänkningen av olika kulturer har gjort oss intimt medvetna om hundratals motstridande trosläror, filosofier och livsåskådningar. Färre och färre är beredda att dö eller ens strida för sitt land. Få idag är nog egentligen beredda att dö för någonting överhuvudtaget.
Postmodernismen och globalismen har permanent ryckt botten ur alla traditionella former av meningssökande. Vissa försöker klamra sig fast vid det förflutna genom konservatism, radikalism eller antika livsfilosofier, men det finns ingen återvändo, vi kan inte se tillbaka, måste se framåt.
När man har svårt att hitta mening med livet är depression en normal konsekvens, depression är helt enkelt en normal reaktion på den moderna kulturen som gör sitt bästa för att slå undan benen för vårt meningssökande.
Går det att gå vidare? Är det möjligt att finna mening med livet även med vetskapen att det inte finns någonting absolut meningsfullt att leva för? Kanske, men det är i så fall en ny form av meningssökande, som måste ta avstamp från full acceptans av livets inneboende meningslöshet.
Livet har alltid, utan undantag, varit värdelöst om det enda perspektiv man väljer att ta är det universala. Man hittar aldrig mening utanför sig själv.
Så att du tillskriver meningslöshet till alla andra är orättvist. Vem är du att påpeka hur dålig min tillvaro är? Jag bestämmer det.
trädgårdsmöbel
2019-11-14, 22:00
Deppig utan orsak är på sätt och vis värre än att vara deppig med orsak. Har man något att vara deppig över så kan man vara deppig med gott samvete, och man kan ha ett slags: När jag deppat klart över detta, lös/bearbetat osv. går det kanske över. Men deppig utan orsak tillkommer det en dimension av skam och hopplöshet.
Det är då (tror jag med stöd av min hemmasnickrade hobbypsykologi) man lätt faller in i en ganska destruktiv "resa" av självanalys, med personlighetstester på internet, självdiagnosticeringar mot kriterier av olika personlighetsstörningar, filosofiska och existentiella funderingar och massiv självkritik där man grottar sig i alla karaktärsfel man besitter, och vad man borde ha gjort annorlunda i den och den situationen tills man fabricerat en orsak (eller flera) till att man mår dåligt. Skapar problem för sig själv för att ha något att lösa. På det lite psykologbesök där även psykologen försöker fabricera fler fel man kanske besitter.
Don´t go there är mitt enda tips :)
Deppig utan orsak är på sätt och vis värre än att vara deppig med orsak. Har man något att vara deppig över så kan man vara deppig med gott samvete, och man kan ha ett slags: När jag deppat klart över detta, lös/bearbetat osv. går det kanske över. Men deppig utan orsak tillkommer det en dimension av skam och hopplöshet.
Det är då (tror jag med stöd av min hemmasnickrade hobbypsykologi) man lätt faller in i en ganska destruktiv "resa" av självanalys, med personlighetstester på internet, självdiagnosticeringar mot kriterier av olika personlighetsstörningar, filosofiska och existentiella funderingar och massiv självkritik där man grottar sig i alla karaktärsfel man besitter, och vad man borde ha gjort annorlunda i den och den situationen tills man fabricerat en orsak (eller flera) till att man mår dåligt. Skapar problem för sig själv för att ha något att lösa. På det lite psykologbesök där även psykologen försöker fabricera fler fel man kanske besitter.
Don´t go there är mitt enda tips :)
Jag skulle vilja säga både ja och nej till din slutsats. Jag tror att existentiellt grottande kan leda till förändringar i ens liv som gör att man inte har samma behov av dom längre. För mig har det lett mig från att jobba på fabrik med depression och kraftig övervikt till att klättra på högfjäll och utforska glaciärsprickor. Visst hade jag kunnat bara se till att skaffa mig ett drägligare jobb och köra en vandring på sörmlandsleden en helg i månaden istället och hittat något slags kompromissliv där det gick att trycka ner frågorna istället för att ställa dom, kanske hade vart ett okej liv men vafan... vad mycket tråkigare de senaste åren i mitt liv hade varit då
Sasquatch
2019-11-14, 22:39
Livet har alltid, utan undantag, varit värdelöst om det enda perspektiv man väljer att ta är det universala. Man hittar aldrig mening utanför sig själv.
Så att du tillskriver meningslöshet till alla andra är orättvist. Vem är du att påpeka hur dålig min tillvaro är? Jag bestämmer det.
Du verkar ha en beundransvärd attityd till livet, men har man överhuvudtaget existentiell ångest så pekar det väl på att man inte än har insett det lönlösa i att söka mening utanför sig själv?
Det har inte alltid varit självklart att mening måste sökas inifrån heller, eftersom historiskt har mening alltid kommit utifrån. Antingen genom ständig kamp för överlevnad, eller genom underkastelse till ett system eller en grupp. Det är först idag som dessa externa meningsgivare havererat.
trädgårdsmöbel
2019-11-14, 23:06
Jag skulle vilja säga både ja och nej till din slutsats. Jag tror att existentiellt grottande kan leda till förändringar i ens liv som gör att man inte har samma behov av dom längre. För mig har det lett mig från att jobba på fabrik med depression och kraftig övervikt till att klättra på högfjäll och utforska glaciärsprickor. Visst hade jag kunnat bara se till att skaffa mig ett drägligare jobb och köra en vandring på sörmlandsleden en helg i månaden istället och hittat något slags kompromissliv där det gick att trycka ner frågorna istället för att ställa dom, kanske hade vart ett okej liv men vafan... vad mycket tråkigare de senaste åren i mitt liv hade varit då
Det var insiktsfullt, så pass att jag betvivlar min tidigare slutsats. Svårt att argumentera emot en tydlig personlig förbättring i livskvalitet liksom.
Du verkar ha en beundransvärd attityd till livet, men har man överhuvudtaget existentiell ångest så pekar det väl på att man inte än har insett det lönlösa i att söka mening utanför sig själv?
Det har inte alltid varit självklart att mening måste sökas inifrån heller, eftersom historiskt har mening alltid kommit utifrån. Antingen genom ständig kamp för överlevnad, eller genom underkastelse till ett system eller en grupp. Det är först idag som dessa externa meningsgivare havererat.
Beundransvärd eller inte är upp till andra. Jag ser mig själv som att ha blivit väldigt pragmatisk på senare tid.
Deppig utan orsak är på sätt och vis värre än att vara deppig med orsak. Har man något att vara deppig över så kan man vara deppig med gott samvete, och man kan ha ett slags: När jag deppat klart över detta, lös/bearbetat osv. går det kanske över. Men deppig utan orsak tillkommer det en dimension av skam och hopplöshet.
Det är då (tror jag med stöd av min hemmasnickrade hobbypsykologi) man lätt faller in i en ganska destruktiv "resa" av självanalys, med personlighetstester på internet, självdiagnosticeringar mot kriterier av olika personlighetsstörningar, filosofiska och existentiella funderingar och massiv självkritik där man grottar sig i alla karaktärsfel man besitter, och vad man borde ha gjort annorlunda i den och den situationen tills man fabricerat en orsak (eller flera) till att man mår dåligt. Skapar problem för sig själv för att ha något att lösa. På det lite psykologbesök där även psykologen försöker fabricera fler fel man kanske besitter.
Don´t go there är mitt enda tips :)
Självanalysen och filosoferandet är produktivt. Resten är ju den lates väg till ett svar, precis som människor med abstinens efter självhjälp-böcker. Av dessa finner jag den senare både positiv och negativ. Positiv för att den kan ge en, inte få en utan ge en, ett nytt perspektiv på vissa av livets aspekter.
Personligen blev jag oerhört mycket nöjdare av att bara sluta bry mig om vissa saker. Främst enkelspåriga åsikter och gnäll är någonting jag inte längre "har tid för" då det dränerar mig på energi.
Givetvis finns det nyanser även i paragrafen ovanför.
Läskeblask
2019-11-15, 07:22
Deppig utan orsak finns egentligen inte. Man måste hitta orsaken och jag tror jag gjorde det, åtminstone är jag på rätt spår. Har nån dött eller man har blivit av med sitt jobb så är det konkreta saker som nästan alltid botas med tiden. Vet man inte orsaken så är det nåt som inte stämmer i skallen och då måste man nästan söka hjälp. Kanske borde människor få lite perspektiv också. Kanske några år i Syrien skulle hjälpa
Beror väl på vad man har för syn på liv, eller livet. Jag tänker så att djur lever för att överleva och att arten skall kunna fortsätta existera. Detta finns inte längre hos oss människor då en person utan armar, ben, syn etc kan överleva 'utan problem' i dagens samhälle. Vad är då poängen med att leva? Man kan såklart fabricera att eget syfte, men egentligen spelar det faktiskt ingen större roll vad du gör. Du lever och sen dör du.
Jo men det är ju just detta som är poängen. Som personen jag citerade beskrev det. Så fort du ens börjar kontemplera och tänka så "gör du fel" eller motsvarande. Bara glid liksom.
Edit: Därmed inte sagt att det är enkelt.
Läskeblask
2019-11-15, 08:16
Barn är en grej som ger mening. Att se nån liten knodd som springer omkring ovetande om allt och full i liv gör att man förcdennes skull vill hålla motivationen uppe fastän ens egna liv är vad det är
EagleEye
2019-11-15, 09:32
Barn är en grej som ger mening. Att se nån liten knodd som springer omkring ovetande om allt och full i liv gör att man förcdennes skull vill hålla motivationen uppe fastän ens egna liv är vad det är
På tal om att skaffa barn, är det inte en super självisk handling? Dum fråga kanske kan tyckas, eller inte om man är väldigt rik och garanterat kan ge barnet ett bra liv.
Men annars, att riskera föda fram en unge som får lida ett helvetes liv med sjukdomar och/eller andra hemskheter? Det är jag livrädd för.
Edit: Jag fattar inte hur folk vågar..
PureWhey
2019-11-15, 09:45
Jo men det är ju just detta som är poängen. Som personen jag citerade beskrev det. Så fort du ens börjar kontemplera och tänka så "gör du fel" eller motsvarande. Bara glid liksom.
Edit: Därmed inte sagt att det är enkelt.
Det skulle vart skönt att kunna såklart. Tyvärr funkar det inte för alla. Tror folk med mer logiskt tänkande om man kan uttrycka det så har det svårast då man helt enkelt väger för- och nackdelar. Typ.
Läskeblask
2019-11-15, 09:59
På tal om att skaffa barn, är det inte en super självisk handling? Dum fråga kanske kan tyckas, eller inte om man är väldigt rik och garanterat kan ge barnet ett bra liv.
Men annars, att riskera föda fram en unge som får lida ett helvetes liv med sjukdomar och/eller andra hemskheter? Det är jag livrädd för.
Edit: Jag fattar inte hur folk vågar..
Det är en orsak varför jag kanske inte längre vill ha fler än ett. Jag tror man måste fråga sig själv att har man råd, ork osv osv för att ge en bra uppväxt. Man behöver ju inte va rik direkt. I grund och botten är det en biologisk grej antar jag. Skulle det pågå ett tredje världskrig nu så skulle jag aldrig skaffa ett barn.
Brofessorn
2019-11-15, 11:06
Depression är en artificiell skapelse av staten. De förminskar dig till en slav vars enda syfte är att, likt ett djur, vara slav till dina instinkter och genom det drivas till att arbeta med något du hatar, för att köpa saker du inte bryr dig om och betala skatt du eller dina fränder aldrig kommer få ta del av. De vill att du ska vara deprimerad, för det är så de lättast håller dig under sin skosula.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.