Operation för ljumskbråck

[Takadanoalien]

Hej alla!

Jag har sen någon månad tillbaka vetat att jag tyvärr dragit på mig ett ljumskbråck. För tillfället tränar jag genom att utesluta i princip all core träning samt böj och mark. Jag har nu bestämt mig för att operera mig till hösten. Jag har aldrig opererat mig förr och är lite rädd för att sövas. Har någon här gjort operationen? Hur var det innan/efter?

Mina hjärnspöken har förstås bestämt sig för att jag inte ska vakna upp osv. 😭

[Aryt]

Hej alla!

Jag har sen någon månad tillbaka vetat att jag tyvärr dragit på mig ett ljumskbråck. För tillfället tränar jag genom att utesluta i princip all core träning samt böj och mark. Jag har nu bestämt mig för att operera mig till hösten. Jag har aldrig opererat mig förr och är lite rädd för att sövas. Har någon här gjort operationen? Hur var det innan/efter?

Mina hjärnspöken har förstås bestämt sig för att jag inte ska vakna upp osv. ��

Går ju att göra i lokalbedövning. Tekniskt svårare och förstås bara för öppen teknik.

Inte självständigt, lite krånglig är anatomin ändå. Bra med någon som står bakom.

Lokalanestesi har visats ha många fördelar, t ex är
det mer kostnadseffektivt och tidsbesparande samt
ger högre patienttillfredsställelse och färre komplikationer än narkos och regional anestesi [13]. Fortfarande utförs i Sverige dock bara knappt 20 procent av
ljumskbråcksingreppen i lokalanestesi [2]. Ytterligare
viktiga fördelar med lokalanestesi är att den vakne patienten vid behov kan uppmanas att spänna bukmuskulaturen för att visualisera bråcket under operationen, att plastikens hållfasthet kan testas direkt i såret
och att metoden kräver atraumatisk teknik.
http://www.lakartidningen.se/EditorialFiles/EY/%5bDUEY%5d/DUEY.pdf OBS LITE BILDER PÅ INTIMA DELAR

[pezrulezhaakon]

Hej alla!

Jag har sen någon månad tillbaka vetat att jag tyvärr dragit på mig ett ljumskbråck. För tillfället tränar jag genom att utesluta i princip all core träning samt böj och mark. Jag har nu bestämt mig för att operera mig till hösten. Jag har aldrig opererat mig förr och är lite rädd för att sövas. Har någon här gjort operationen? Hur var det innan/efter?

Mina hjärnspöken har förstås bestämt sig för att jag inte ska vakna upp osv. ��


Jag gjorde en sådan operation för ca 4 år sedan.
Innan så var det en ordentlig bula, som sakta blev större. Operation var enda utvägen. Jag hade inte direkt några besvär med smärta, som man kan ha vid inklämt ljumskbråck, men väldigt obehagligt. "Tyngdkänsla" med lätt värk ibland.
Det kom efter en tids förkylning och hostande. Vid en nysning så brände det till ordentligt i området, och jag kände hur det "revs isär". Några dagar efteråt började bulan synas. I början kunde jag trycka tillbaka det. Men efter 6 månader så var det omöjligt. Det ramlade ut igen.

Operation görs nästan uteslutande under narkos, då de sätter in det nätet som förhindrar att tarmen slinker ut genom bukhinnan.
Det blev ett 10-12cm långt snitt.
Efteråt så hade jag ruskigt ont, även med morfintabletter. Jag var mer eller mindre sängliggande i en vecka. Att hosta eller nysa var rent plågsamt. Baksidan med morfin är ju att effekten avtar pga ökad tolerans, samt risk för förstoppning. Minskade tarmrörelser är en biverkning av morfin.
Så tipset är att skaffa något lätt laxerande, för att minska risken för förstoppning.

Idag har jag inga känningar, förutom känselbortfall i ett område runt ärret. Några nervkänningar i området märks ibland vid nysning.