Visa fullständig version : Tankar om framskjutna mål
Löjtnant Blank
2004-05-11, 22:08
Idag på kvällsvisten var jag ensam på gymet, så efter mitt styrke- och HIIT-pass tog jag för en gångs skull av mig tröjan och poserade lite för mig själv. Jag har deffat i 18 dagar från ett ganska bra utgångsläge, så jag såg en del konturer. Inspirerad av Herkulez tråd kom jag att tänka på när jag själv började träna (i slutet av 1999); vilka mål jag då satte upp för mig själv. Helt plötsligt slår det mig: jag är där nu. Jag har faktiskt nått mina mål jag satte upp för fyra och ett halvt år sedan. Jag har lagt på mig drygt 10 kg muskelmassa, min kondition är inte så usel att hundarna pissar på den, och jag är precis så hård som jag ville vara (faktum är att jag tyckte det var fult med för mycket definition; jag tyckte att AF-folket och byggarna hade bäst fysik när de låg på en 10-12% kroppsfett off-season). Nästa tanke blir givetvis: varför känner jag mig inte på långa vägar nöjd? Jag har 6 veckor kvar på deffen, jag vill förbättra min kondition avsevärt, och jag vill lägga på mig ytterligare 5 kg muskelmassa. Det är mitt nästa mål - och nu kommer vi till pudelns kärna: när ska man känna sig tillfredsställd? Missförstå mig inte nu, jag är nöjd med min kropp och det jag har åstadkommit (utan fusk), men jag undrar när man kommer till den punkten i träningskarriären där man tänker: fuck it, jag har nått mina mål, nu slappnar jag av en smula, trappar ner och underhållstränar – och njuter av annat? Som det är nu kommer träningen före allt annat, det blir så automatiskt, och jag vet att det är ohållbart i längden. Jag vill kunna göra annat jag är intresserad av och som utgjorde stora delar av mitt liv innan jag började träna. Spela schack, publicera fler noveller, resa, måla akvarell. Vidga mina kulturella vyer, kort sagt. Jag läser inte kvalitetslitteratur längre. Förr om åren kunde jag spendera 5-600 kr i månaden på klassiska verk; nu ligger inte ens lånekortet i plånboken. Jag jobbar, äter, tränar, läser på kolo, äter, äter, sover. Helgerna ser likadana ut (minus jobbet). Hur som helst blev det här en lång drapa om mig, mig, mig, och jag förväntar mig inga svar, men jag vill gärna höra om era mål. Har ni nått era mål ni en gång satte upp? Har ni skapat nya mål (och i så fall: har ni några planer på att trappa ner träningen när ni når dit)? Det skulle vara intressant att veta. Slutligen undrar jag om det är någon som vill bli min kavaljer på skolbalen. Herkulez skulle tydligen gå med Dwag.
Bodybuilding för MIG handlar hela tiden om att sätta nya gränser och "go beyond the limits".
Man måste hela tiden pusha......mitt mål : FREAK-A-ZILLA!!
Du kommer aldrig att bli nöjd.
Originally posted by Löjtnant Blank
Slutligen undrar jag om det är någon som vill bli min kavaljer på skolbalen. Herkulez skulle tydligen gå med Dwag.
Yxmannen är nog intresserad.:angel:
Originally posted by Grisen
Du kommer aldrig att bli nöjd.
exakt, det finns alltid nått som kan bli bättre.. nån släpande muskelgrupp, lite för mycket bf.. alltid nått
Hmm, än har inte träningen gjort så stora förändringar i mitt liv att jag slutat med saker jag tidigare höll på med. Sen om det beror på att jag har ett innehållslöst liv, det är en helt annan sak... :rolleyes:
Jag kan gå med dig på balen... Men tror du inte att det kommer att spridas konstiga gayrykten efter balen...?Originally posted by Grisen
Du kommer aldrig att bli nöjd. Det låter hårt att säga det, men så är det nog. Visst, har man vunnit Olympia bör man ju få sig en funderare, men annars är det nog fan svårt att bli helt nöjd. För det behöver man dock inte vara missnöjd.
Joo det är sant JAM, men du (Löjtnant Blank) kommer förmodligen aldrig att bli helt nöjd, känna dig lite för liten, lite för svag, lite för små lår, lite för mycket bf o.s.v.
Däremot kan du som sagt känna dig nöjd samtidigt som du känner dig missnöjd på ett konstigt sätt. Ex. du kanske tycker att du är vältränad men om du blir lite större/starkare kommer du att du känna dig mer nöjd. När du kommer dit har dina mål förflyttats ännu en bit och därefter forstsätter det...
Originally posted by Löjtnant Blank
Slutligen undrar jag om det är någon som vill bli min kavaljer på skolbalen. Herkulez skulle tydligen gå med Dwag.
:kinky: :love:
meee pick meee
Shadow Warrior
2004-05-12, 05:15
Tanken från början var väl att jag skulle bli Mr Olympia... hehe... jag skanske inte är en sådär superseriös person men det var i allafall tanken, numera är dock målen lite mer realistiska, typ en muskulös fysik i bra form på +75kg.
Vad som hindrar mej ifrån att sätta målen ännu högre är just ekonomin och andra intressen, man vill ju ha råd med anime, manga, tv-spel och diverse vardagsnöjjen med liksom!:thumbup:
RobbeliRobban
2004-05-12, 07:18
För mig som kommit upp lite i den gyllene medelåldern är inte "målen" lika viktiga längre. Jag tycker att man skall göra träningen till något som är en helt naturlig del av livet, utan att ställa sig frågan varför? bara att köra på i maklig takt. Mycket lättare att träna trots att inspirationen inte är på topp. I korta perioder kör jag mer, hårdare och fokuserat, det är när väl motivationen är där.
Denna filosofi tycker jag fungerar bra för att få lite perspektiv på sig själv och sin träning. Satsa hårt i korta perioder, fortsätt träna lite på "halvfart" större delen av tiden.
Innan jag alls började träna så vägde jag 103 kg och var 15 år gammal. När jag fyllde 16 så var jag väldigt missnöjd med min kropp, så jag bestämde mig för att ändra på det. Jag började jogga varje dag och ändrade kosten. på 10 månader gick jag ner 30 kg.
När jag hade gjort det så var jag nöjd, men eftersom jag såg väldigt spinkig ut började jag göra armhävningar och situps, köpte mig en dörrtrapets för att göra chins. Allteftersom tiden gick fick jag en hel del muskler, jag insåg att jag hade ovanliga gener och det var då jag började fundera på bodybuilding.
Jag satt uppe halva nätterna och läste på hemsidor, i tidningar, allting jag kom över. Jag kommer ihåg första gången jag såg Frank Columbu, jag tänkte att jag skall se ut sådär en dag, vad det än tar. Jag köpte en skivstång och två hantlar och gick ihop med en kompis, tillsammans skaffade vi en lokal och började lyfta på vårat eget källargym. Jag har hela tiden haft två mål, bli så stor jag någonsin kan bli och vinna Mr Universum.
Nu har jag gått upp 9 kg sedan jag började träna för 8 månader sen.
Vi får se vart jag hamnar till slut, men jag tänker ge allt jag har. :thumbup:
Det hær med mål i træningen ær något som jag jælv har funderat en hel del på. Brukar diskutera detta med min fader som brukar komma med den klassiska frågan: "Men nær ær det egentligen nog? Blir du lyckligare ifall du lægger på dig ytterligare 5 kg muskler?" Brukar då skoja bort det genom att dra en Arnold kommentar med arnold røst, men inombords undrar man egentligen.
Idag væger jag næsan 90 kg på 186 cm. Ær inte superstark om man jæmfør med andra hær på kolozzeum, men om jag tittar i min egen klass har jag nog mest muskler, men egentligen det handlar inte om att jæmføra sig med andra personern, det ær jag som skall vara nøjd med mig sjælv.
Idag får jag dåligt samvete om jag inte æter førnuftigt och trænar regelbundet. Ær det verkligen så jag vill ha det? Før tillfællet tycker jag att det fungerar bra och jag ælskar verkligen att leva ett aktivt liv, kænna mig nyttig och vara vardagsstark.
Problemet ær att jag vet inte riktigt nær jag skall vara nøjd. Jag vet inte ens om jag ær nøjd eller inte.
Jag vill se vælbygd ut, inte allt før mycket underhudsfett, ær alltså inte en af dem som bulkar særskilt exremt. Vill ha en bra kondition, och kunna hantera min kroppsvikt på ett bra sætt. Tror nog egentlgen att jag ær jækligt nøjd med min kropp førutom vader och armar som skall fortsætta att trænas extra hårt.
Kossa Mu
2004-05-12, 08:14
Träningen ska vara en del av ditt liv, inte det som ditt liv kretsar kring. Man måste sätta perspektiv på det hela, jag tror att man kommer att ångra det när man blir äldre om träningen var ens enda nöje under ungdomen.
Nu menar jag inte att man ska skita totalt i träningen och kosten, men du behöver inte alltid sätta det först. Mitt mål med träningen är att ha kul och tillslut få en schysst kropp. Jag är redan starkare än de flesta jag umgås med och har en lägre fettprocent, sen om gym-Bengt bänkar 250 kg skiter jag totalt i, för jag anser att jag har lyckats ändå.
Ett mål till har jag dock och det är att bli kunnig som fan på kostbiten då jag har planer på att bli dietist.
För att citera Dr.Cox alla människors gud och allsmäktiga härskare...
När du står framför spegeln och är nöjd med din kropp då har du förlorat slaget :hbang:
Så sant så sant ... fan va SCRUBS ÄR BRA! :D
Herkulez
2004-05-12, 08:36
Nöjd blir man aldrig, skillnaden i framtiden är att man hittar mer småfel, tex triccarna släpar efter lite etc /Cheers
Originally posted by Shadow Warrior
Tanken från början var väl att jag skulle bli Mr Olympia... hehe... jag skanske inte är en sådär superseriös person men det var i allafall tanken, numera är dock målen lite mer realistiska, typ en muskulös fysik i bra form på +75kg.
Vad som hindrar mej ifrån att sätta målen ännu högre är just ekonomin och andra intressen, man vill ju ha råd med anime, manga, tv-spel och diverse vardagsnöjjen med liksom!:thumbup:
Kom inte o använd bortförklaringar... man gör träningen till de man vill att de ska vara :smash:
Tror nog att jag aldrig kommer bli nöjd, finns väl väldigt få personer som är "nöjda". :bpump: :love:
Shadow Warrior
2004-05-12, 14:52
Originally posted by rossi
Kom inte o använd bortförklaringar... man gör träningen till de man vill att de ska vara :smash:
Men d var ju rätt bra bortförklaringar.... eller? :D
Nä men alvarligt tiden räcker helt enkelt inte till, i och försej borde den göra det... så jag antar att det är inspirationen som inte räcker till..:em:
Jag har aldrig haft några mål med min träning mer än att jag gillat att gå till gymet och träna. Avkopplingen och det sociala runt omkring har gjort att jag fastnat på gymet!
Under åren har man väl haft små mål, tex att förbättra antalet reps från passet innan etc. Men aldrig några långsiktiga mål.
Mitt första mål jag satte upp var att gå igenom en tävlingsdiet och ställa upp på SM-kvalet 2002. Satte upp det målet 4 månader innan tävlingen.
Har nu mina mål och förväntningar på mig själv inför framtida tävlingar. Men ser jag till vad jag lyckats uppnå under alla åren rent kroppsligt så är det mer än vad jag någonsin haft som mål och bättre än vad jag någonsin kunde drömt om.
De 3 tävlingsdieter jag genomgått har lärt mig mycket om min kropp! Att bli hård är något alla kan bli (trodde nämligen inte det om mig själv), mest förvånad är jag över att det såg så bra ut under allt späck man gått runt med i så många år.. :D :D
Att jag kunde ha magrutor var något jag knappt trodde tidigare.. :cool: Har inte vant mig riktigt ännu faktiskt...
Originally posted by Action
Att jag kunde ha magrutor var något jag knappt trodde tidigare.. :cool:
Hur gör man det? :confused:
Jag har aldrig haft några synliga rutor :cryout:
Karl_alfred
2004-05-12, 17:02
Nöjd de blir man fasen aldrig. Jag vägde 60kg när jag började träna. Då ville jag lägga på mig 10kg muskler och komma upp i 78kg i allafall. När jag kommit upp i 78kg hittade jag en massa andra fel. Nu väger jag 86 å ser fortfarande bara en massa fel. Känner mig tjock och har inga biceps eller bröst. Antar att de bara är att gnata på. Sen kommer man bli för gammal för att orka tänka på sånt hoppas jag.
Herkulez
2004-05-12, 17:06
Originally posted by Karl_alfred
Nöjd de blir man fasen aldrig. Jag vägde 60kg när jag började träna. Då ville jag lägga på mig 10kg muskler och komma upp i 78kg i allafall. När jag kommit upp i 78kg hittade jag en massa andra fel. Nu väger jag 86 å ser fortfarande bara en massa fel. Känner mig tjock och har inga biceps eller bröst. Antar att de bara är att gnata på. Sen kommer man bli för gammal för att orka tänka på sånt hoppas jag. känner igen det där, fanns en tid då jag var nöjd ifall jag skulle väga 75kg, 20 kilo senare så är jag fortfarande inte nöjd utan vill bli mycket större
/cheers
Karl_alfred
2004-05-12, 17:12
Originally posted by Herkulez
känner igen det där, fanns en tid då jag var nöjd ifall jag skulle väga 75kg, 20 kilo senare så är jag fortfarande inte nöjd utan vill bli mycket större
/cheers
Hemsk tanke egentligen. Är redan större än dom flesta i sin omgivning. Å de tycker man blivit för stor. själv ser man bara fel:smash: Man kanske ska börja tänka om lite i alladfall. Har gjort det lite nu, har börjat löpa festa lite mer. Sånt jag mår bra av.
Är inte det lite menningen med livet, att jaga skuggan? Om man nån gång kommer vara nöjd måste det vara när man är pensionär och bänkar mer än barnbarnen.
Originally posted by RobbeliRobban
För mig som kommit upp lite i den gyllene medelåldern är inte "målen" lika viktiga längre. Jag tycker att man skall göra träningen till något som är en helt naturlig del av livet, utan att ställa sig frågan varför? bara att köra på i maklig takt. Mycket lättare att träna trots att inspirationen inte är på topp. I korta perioder kör jag mer, hårdare och fokuserat, det är när väl motivationen är där.
Denna filosofi tycker jag fungerar bra för att få lite perspektiv på sig själv och sin träning. Satsa hårt i korta perioder, fortsätt träna lite på "halvfart" större delen av tiden.
Väl skrivet, jag har lite samma perspektiv... har släppt upp kraven att prestera superbra hela tiden och kan ha flera veckors riktigt slö träning bara för att man känner för det. Inte har man blivit mindre eller svagare för det. Man går på gymmet och underhållstränar, och råkar det bli ett taggat pass så blåser man på så gott man kan.
Originally posted by Munter
Väl skrivet, jag har lite samma perspektiv... har släppt upp kraven att prestera superbra hela tiden och kan ha flera veckors riktigt slö träning bara för att man känner för det. Inte har man blivit mindre eller svagare för det. Man går på gymmet och underhållstränar, och råkar det bli ett taggat pass så blåser man på så gott man kan.
Så har jag inte börjat känna ännu, däremot att man kan testa något nytt då och då som primärt inte är riktat mot styrka eller volym. Jag kommer aldrig att tävla i byggning och styrkemässigt så blir det väl veteran eller liknande så då kan jag lika gärna satsa på att ha kul de perioder jag nu kan träna.
Att gå och slöträna med rätt upplägg är iofs ganska bra för styrkan i längden.
När jag började träna låg jag på 60 kilo och nu över 20 kilo senare är man långt ifrån nöjd. När jag började såg jag upp till killar som såg ut som jag gör nu och hade varit mycket nöjd om jag fått veta att jag skulle se ut så nån gång. Men nu? Det är nästan så man undviker speglar... Det är klart man ändrat sina mål med tiden och understundom är man kanske lite nöjd med vad man åstadkommit (mycket bra dagar då solen skiner).
Jag ÄR medveten om att jag vuxit och har en hyffsat bra kropp, både fysiskt och utseendemässigt men samtidigt är man inte nöjd. Jag har mycket svårt att ta till mig komplimanger t.ex. När någon ger en positiv kommenterar om ens kropp eller resultat får jag ofta för mig att de bara jävlas med en...jag ÄR ju värdelös de måste skoja...
Ibland när man tar en veckas vila och hinner med de där grejerna man aldrig gör annars och dessutom trivs med det så undrar man vad fan man håller på med, träningen har ju tagit över. Kände mig jävligt träffad av dagsupplägget "Jag jobbar, äter, tränar, läser på kolo, äter, äter, sover".
Men sen å andra sidan, där där gångerna man tittar sig i spegeln och faktiskt känner sig nöjd, eller när man kutar förbi varenda jävel på slingan...då skiner man... Att få träningen att gå ihop med ett normalt liv är nog den punkten jag jobbar mest med just nu och jag har blivit bättre jämfört med innan.
Löjtnant Blank
2004-05-12, 19:01
Originally posted by Munter
Väl skrivet, jag har lite samma perspektiv... har släppt upp kraven att prestera superbra hela tiden och kan ha flera veckors riktigt slö träning bara för att man känner för det. Inte har man blivit mindre eller svagare för det. Man går på gymmet och underhållstränar, och råkar det bli ett taggat pass så blåser man på så gott man kan.
Ja, det är så jag hoppas att det blir i framtiden. Och det är exakt det som jag har så svårt för. Jag är en fullblodig allt-eller-inget-människa (som många andra här på Kolo?) i allt jag företar mig. Det är psykiskt påfrestande att gå på halvfart, eftersom jag inbillar mig att jag går miste om så mycket resultat. Jag tror (vet?) att min mina stora muskelgrupper behöver minst 15 set för att utvecklas, och att en dag nöja mig med 8-10 set för att jag känner mig omotiverad skulle inte kännas bra. Det är det jag menar: någon gång vill jag kunna gå ner och köra ett halvkroppsprogram för att ha tid över till annat den veckan, och vara nöjd med det - inte ha dåligt samvete för att det känns slappt.
Just nu har jag en del mål kvar att nå, så jag fortsätter min hårdsatsning, men när jag väl är där hoppas jag att jag kan slappna av lite med träningen och fokusera på annat. Lägga av kommer jag aldrig att göra, men jag vill inte träna fem-sex dagar i veckan, föra en minituös träningsdagbok, väga ingredienser, räkna kalorier och deppa över att jag gjorde två reps fler i hantelpressen förra veckan. Det är den där balansen som vissa verkar ha hittat som jag suktar efter. Frågan återstår ju om den ens existerar. Det kanske är med den som det är med den perfekta frun, det perfekta huset vid havet, veteransportbilen i dubbelgaraget o.s.v.?
Ha det gott. Nu ska jag göra mig redo för ett benpass.
Svarten81
2004-05-12, 19:27
har för mig att det är något som de flesta BB lider av, de ser inte hur stora de är, såg på en dokumentär om brittiska byggare på kanal 5 för ett par månader sedan och där sa byggarens tränare att killen inte kunde se hur stor han var själv. kan nog medge att jag har svårt att se själv de kilo jag lagt på mig.
men mina mål med träningen har alltid varit att må bra på fysiskt och psykiskt och det gör jag genom gymmet. sen kommer styrkan i andra hand tror jag i varje fall, är nog lite kluven i den frågan...
men man måste kunnna njuta av livet oxå, det tycker jag är viktigt
Löjtnant Blank: Det finns väl ingen som inte går ut stenhårt och siktar på stjärnorna? Det är ju sånt man märker efter ett tag, att man inte tappar muskler av en vecka utan pulver och piller eller att några månaders underhållsträning inte påverkar alls egentligen. Tror nog de flesta kommer in på det spåret, men jag kan ju bara tala för mig själv och de jag känner med samma attityd förstås. Med det vill jag inte ha sagt att man inte kan ha enormt intensiva perioder ibland... man får helt enkelt ta dem då de kommer!
Har aldrig tränat men några mer specifika mål än större och hårdare. Ibland fokuseras det mer på det ena eller andra. Jag tränar för jag tycker det är kul och prioriterar det för andra sakar för att jag vill det, för den sakens skull behöver jag inte helt sluta med andra intresse. Jag går fortfarande ut när jag känner för det även om det blir förre gånger än förr. Och det där med att känna sig nöjd så tycker jag själv att man bara blir mindre nöjd för varje år som går.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.