Visa fullständig version : Tråden för oss som tränat 10+ år
Slartibartfast
2018-11-16, 09:42
Jag har tränat regelbundet på gym sen 2001. Är 39 år gammal. Hur gör ni för att hålla motivationen uppe? Är det ens nödvändigt för er? Numera tränar jag mest på disciplin/rutin. Ser det som en viktig investering i min ålderdom. Jag kommer styrketräna 2-3 gånger i veckan resten av livet oavsett.
Man uppnår 90%+ av sina resultat under första 4 åren av träning. Efter 35 är det mest att bromsa, eller lyckas optimera för att uppnå dom sista 10%. Vad är värt för er? Sikta på progression, eller träna hälften så mycket och behålla nuvarande nivå?
Torsk_ole
2018-11-16, 10:00
Tränar av många anledningar. Den främsta är att jag vill att min dotter ska ha en frisk pappa som orkar leka med henne.
Xtreme-G
2018-11-16, 10:05
Jag har tränat styrketräning i 14 år och är 33 idag. Bäst gick det såklart under första åren då jag också körde väldigt tung träning. Redan efter två år fick jag mina första ryggproblem, vilket är något som förföljt mig under hela träningskarriären. Jag lyckades komma tillbaka successivt under några år med samma tunga träning men kände ofta att jag låg på gränsen för vad ryggen klarade av. Vid 26 år rasade det ihop totalt och jag hade ganska grava problem i flera år som höll tillbaka träningen. När jag tagit mig tillbaka lade om träningen till att köra med mer marginal och istället lägga mer tid per pass. 1,5 till 2,5 timmar per pass för ett snitt på 8 h per vecka i gymmet. Detta gav också resultat och gjorde att jag kunde hålla mig på rätt sida gränsen. Rent styrkemässigt peakade jag i de allra flesta övningarna i 21-25-årsåldern, men gällande fysiken var nog peaken i samband bästa fysiken 2016. Nu har jag dragit ner på styrketräningen och ökat upp konditionen. Jag har aldrig märkt någon magisk träningsnivå där jag kunnat bibehålla mina resultat, utan tycker mer att det är proportionellt mot hur mycket jag tränar. Går jag ner i dos så blir jag helt enkelt sämre på alla sätt, kanske inte så mycket, men ändock ofrånkomligt.
Motivation var länge sedan jag hade. Nu är det mer rutin och disciplin, samt vetskapen om att jag behöver investera tiden för min fysiska och psykiska hälsa. För den psykiska biten har jag tagit upp konditionsträningen i större utsträckning, och försöker få in två pass i veckan förutom mina fyra pass på gymmet som jag nu kortat ner till <75 min.
Slartibartfast
2018-11-16, 10:33
Jag har aldrig märkt någon magisk träningsnivå där jag kunnat bibehålla mina resultat, utan tycker mer att det är proportionellt mot hur mycket jag tränar. Går jag ner i dos så blir jag helt enkelt sämre på alla sätt, kanske inte så mycket, men ändock ofrånkomligt.
Jag var hjärntvättad av Beyond Brawn direkt från början, och var livrädd för öveträning. Så jag tränade tre set per muskelgrupp i veckan. Gick framåt bara för att jag var nybörjare. Sen gick jag över till nåt som liknar Ironaddicts Simple Power Based Routine. kring 2009 gick jag över till att köra enligt principerna i Gudiols sexdelade artikelserie (+forma kroppen) Körde 3 halvkroppspass i veckan (ca 60min per pass). det var också ungefär då som jag peakade resultatmässigt.
Motivation var länge sedan jag hade. Nu är det mer rutin och disciplin, samt vetskapen om att jag behöver investera tiden för min fysiska och psykiska hälsa. För den psykiska biten har jag tagit upp konditionsträningen i större utsträckning, och försöker få in två pass i veckan förutom mina fyra pass på gymmet som jag nu kortat ner till <75 min.
+1 Jag försöker få in 30 minuter löpning alla dagar jag inte styrketränar. Men det är svårt att motivera sig till det, då man resultatmässigt blir sämre.
Ja justja, vi är gamlingar nu :d
Om man inte räknar alla gånger jag klättrade på benpressen som barn när farsan tränade så började jag för 23 år sen och har haft en av och på relation till träningen sen dess.
Om jag ska vara ärlig så har jag samma driv och motivation som när jag var 15, men med bättre långsiktigt tänkande.
Jag har gymmat i 14 år och är 29 år, har aldrig haft problem med motivationen att ta mig dit annat än när det är riktigt pissväder. Men dom 2 senaste åren har jag haft en lite mer avslappnad attityd till gymmet, istället för 4-5 pass i veckan brukar det bli 2-3. Försöker att ersätta dom passen med konditionsträning istället, men det kommer inte lika lätt.
MackeJuve
2018-11-16, 10:38
Att man är så jävla gammal att man uppfyller dessa krav - vete fan vad jag tycker om det :D Detta borde vara mitt elfte år på gym.
Vad som motiverar mig
- Inte tappa muskelmassa/styrka. Är väl egentligen den största motivatorn, i kombo med:
- Det är inte jobbigt att gymma. Har väldigt svårt att motivera för mig själv varför jag inte skulle gå till gymmet ~fyra ggr/vecka.
- Naiva drömmar om att gå framåt. Just nu gör jag verkligen inte tillräckligt för att detta ska ske. Men i framtiden kanske.
- Trivs bra på gymmet. Gillar att vara där, trots att jag inte snackar så ofta med folk så är det lite utav en fritidgård.
- Min USP är att vara hygglig på att springa samt ganska stor och stark. Slutar jag gymma tappar jag min USP :D
Men som sagt, främsta anledningen är nog att man har byggt en självbild av att vara muskulös och stark. Det är mycket fåfänga inblandat.
TheOne1994
2018-11-16, 11:13
Hoppas det är okej att glida in fast jag är bara tränat i 8 år.
Jag började sent (37) är 45 år idag. Tränar för att må bra psykiskt, vill ha en vältränad kropp. Nu siktar jag på mindre än 10 % kf året runt på ca 82 kilo. Att ha lågt kroppsfett och magrutor får min tid att stå stilla, kan se mig själv som 15 igen. Motivationen har jag alltid haft oavsett grej. Barnen har flyttat hemifrån så tid har jag över så det räcker..
Tom 27 år min styvson. Vi tränade i 3 år dagligen, han flyttade för 3 år sedan till annan stad då avslutade vi träning automatsikt. Tränar lite då och då för att se så den andre inte legat på latsidan.
Erik 20 år , vi har tränat i 2 år. En kompis till min dotter, lite överviktig kille som snabbt kom i form och var stark som f.a.n. Jag förklara för honom att jag kommer vara hans ”bromsning” inom styrketräning. Han kom ifatt och gick om mig ganska fort. Jag skickade han vidare till en annan kille som är runt 30. ”Ta över nu för han behöver någon som är starkare nu..än mig” Dock tar vi pass då och då för att hålla kontakten.
Linus 17 år , just nu tränar vi 4-5 gånger i veckan. Han frågade om råd på gymmet. Jag sa att han kunde hänga med på ett pass, 1 månad senare tränar vi nästan dagligen, om inte så Informerar vi varandra om något kommer mellan. Det är kul att se hur hans självförtroende ökar för varje gång..nästa lite magiskt.
Jag gläds mycket av att motivera andra. Så träning för mig handlar lite om att hjälpa andra, det blir win win för mig. I morgon är det faktiskt träning med både Tom och Linus !
Diomedea exulans
2018-11-16, 11:20
Jag har köpt pratet om att mina dåliga resultat inte beror på dåliga gener, så min motivation är att jag kanske en dag kommer på hur jag ska träna och äntligen blir muskulös! *flex*
Började kring 99-00. Är 35 nu. Velade runt mest i början och började sedan med MAX-OT 2002. Blev tråkigare och tråkigare över åren och kändes mest enformigt och slentrianmässigt till slut. Slutade på gym -13 efter diskbråck. Fann motivation och glädje i träningen igen efter 1-2 år med mer fokus på calisthenics, mobilitet, crosstraining och överlag mer holistiskt approach utifrån olika mål. Känns roligare än någonsin och känner mig mer vältränad än någonsin.
Lafayette
2018-11-16, 11:38
Min kropp ser bedrövlig ut när jag inte tränar. Tränar för att ha ett ok utseende och i någon liten mån förhoppningsvis lättare kunna attrahera en kvinna. Det och sedan att jag förmodligen hade behövt ta anti-depressiva om jag inte tränar. Fördelarna är för många för att inte göra det, mer ork, bättre sömn, huvudvärk och att må illa slipper jag när jag tränar.
Det är svårt att sluta träna om man väl börjat. Kommer nog fortsätta livet ut.
Armed Dingo
2018-11-16, 11:43
Är 28 och har tränat i 14 år, 10 år med marklyft o knäböj.
Lyckades visserligen med en formtopp i våras och slog PBn men följdes av skador som drog tillbaka mig. Vet inte om jag kommer dit igen.
Jag bryr mig inte längre om att öka och förutom att jag tränar 3 ggr i veckan, samma schema som senaste 5 åren, och äter något bättre än standard så skiljer sig mitt liv inte från gemene svensson.
Däremot värdesätter jag att vara smal. När vikten börjar trilla över 80 så är det dags att banta och då är det disciplin och inget annat.
Diomedea exulans
2018-11-16, 11:52
Är 28 och har tränat i 14 år, 10 år med marklyft o knäböj.
Lyckades visserligen med en formtopp i våras och slog PBn men följdes av skador som drog tillbaka mig. Vet inte om jag kommer dit igen.
Jag bryr mig inte längre om att öka och förutom att jag tränar 3 ggr i veckan, samma schema som senaste 5 åren, och äter något bättre än standard så skiljer sig mitt liv inte från gemene svensson.
Däremot värdesätter jag att vara smal. När vikten börjar trilla över 80 så är det dags att banta och då är det disciplin och inget annat.
Hur lång är du?
Armed Dingo
2018-11-16, 11:58
Hur lång är du?
Dude, se min signatur:cool:
Det var runt 10 år sedan gnistan tändes för mig att gå på gym och skaffa muskler. Jag hade knappt tränat någonting alls, total datanörd som jag är så tänkte jag inte på sådant överhuvudtaget. På gymnasiet t.ex. struntade jag i idrotten och satt i datasalen istället.
Men jag hade vän på nätet som pratade lite om träning och vad han gjorde på gymmet, och på något sätt så lyckades han få mig intresserad. Med löfte om att han skulle hjälpa mig med övningsval osv så blev det till slut att jag skaffade gymkort och började träna.
Tränade ivrigt i 1-2 år till och från, lade av något år, slutade snusa och blev tjock. Det blev en bra motivator att börja träna igen. De senaste 6 åren har jag tränat rätt regelbundet med vissa avbrott på några månader (längsta var efter en flytt och jag helt enkelt inte kom igång igen på ett bra tag).
Jag är 35 år nu och det blir inte mycket till progression längre. Men det är kul att träna ändå, det går alltid att växla övningar och hitta på nya små mikro-mål. Och det känns värt att hålla på ändå bara för att behålla det man byggt upp.
Men motivationen tryter väl ibland också, det har gått längre perioder där jag bara kör ett pass i veckan, med mycket jobb, flickvän och allt annat så blir det lätt att strunta i nåt pass här och där.
Har en bra träningspolare som det alltid brukar bli ett pass i veckan med. Det är ypperligt för att hålla rutinerna uppe. Då blir träningen en lite social aktivitet där man kan prata lite skit och ha det trevligt samtidigt som man tränar, också. Det blir ju lite av en veckans höjdpunkt det i sig.
Även om det inte blir mycket progression så vet jag att det finns potential kvar. Om jag gick in för träningen hårdare och lade mer tid på det så är jag övertygad om att jag skulle kunna göra betydligt mer framsteg. Men jag tänker att less is more, och jag är rätt nöjd så länge jag inte går bakåt i alla fall, jag har ingen brådska med att bli stor och stark längre :D
Började träna hemma som 15 åring och på gym när jag var 17 år. Har alltid haft som mål att bli så stor och stark som jag bara kan. Första åren bara körde jag utan direkt tanke eller mål. Efter hand gick träningen över mer och mer på kvalite. Varje set utföres med totalt mental närvaro och efter att mobilisera all energi möjligt. Likt Dorian Yates träning. Det som gällde var att slå det jag gjorde förra passet oavsett dagsform, skador etc. det i kombo med mycket mat gjorde att jag ökade brutalt mycket under de 5 första åren. Gick från 68 kg till133 i kroppsvikt. 29 cm i överarm till 50 cm. Tillslut orkade kroppen inte längre och gick in i väggen samt drog av biceps senan.
Tränade vidare men lite lugnare sedan dess. Har fortfarande nu snart 30 år senare inga problem med motivation, skulle lätt kunna träna dagligen OM kroppen skulle palla det. Senaste 2-3 åren märker jag dock av åldern för första gången. Artos i vänster axel som gör att jag har konstant ont och svårt att köra som jag vill, återhämtningsproblem om jag tränar flera dagar i rad, skador som kommer direkt om jag kör riktigt explosivt och tungt.
Trots det är jag fortfarande som i början mentalt, tänker och analyserar min träning varje dag, letar fortfarande efter schemat som ska ge de stora ökningarna, väger och mäter all mat osv. Jobbar på det mentala mycket nu, att försöka inse att jag är 46 snart och kroppen börjar säga ifrån, att försöka lägga mig på en underhållsnivå. Är dock jättesvårt då jag gärna skulle satsa 100% och träning alltid gått före det mesta under åren. Under mina 30 träningsår har jag aldrig missat ett pass i stort sätt, körde med armen i gips efter biceps skadan, med feber eller ställt in dejter, möten eller begravning för att kunna träna.
Jag började träna när jag var 12-13år och är nu 39, oj det blir 26år! Men många av åren har det blivit väldigt lite träning tex när vi byggde hus så blev nästan inget på 2år.
Efter att vi fått barn (4år sen) och hus så har det varit svårt att få tid till gym bästa fall en gång per vecka, så för ca 2år sen så skaffade jag hemmagym i garaget och det har gjort det lättare att träna, men visst saknar man den sociala biten på gym fast än jag är ganska osocial.
Sommaren 2017 var jag och tittade på en styrkelyft tävling och kom fram till att jag inte skulle helt skämma ut mig på en mindre tävling, så i år har jag varit med i 4 tävlingar!
Tävlingarna har gjort att jag tvingar mig själv att träna regelbundet trots att jag inte är alltid så motiverad eller inte riktigt har tid.
Resultaten efter 26års träning är ju rent av löjliga, men jag mår bra av att träna och tror nog att jag kommer att styrketräna resten av livet.
Började träna vid 14 (är 43 nu) men slutade efter några månader. Började igen - slutade ect, byggde lite tappade allt. Så där höll det väl på fram till ca för ca 10 år sedan när mer eller mindre hela livet rasade ihop som ett korthus med hussvamp och axlarna pajade ihop av stress och dålig arbetsmiljö.
Började träna mer regelbundet och mådde bättre fysiskt och psykiskt och blev starkare, var också tvungen att på riktigt börja intressera mig för vad jag gjorde annars gick jag sönder i kroppen på en gång.
Träning har gått i vågor med väldigt intensiva perioder och andra där jag mest bara sett till att inte tappa vad jag har, och så kommer det väl troligen att fortsätta.
Snittar nu på 2-3 pass i veckan, vilket är lite för lite egentligen. Har även kompletterat med lite pingis då och, mest för det är kul och socialt. Konditionsträning hatar jag, men förhoppningsvis hittar jag en form jag gillar även där.
Att sluta helt är inget alternativ då jag blir ett vrak på kort tid med ont i leder och orkeslöshet.
Jag är inte alls stark eller stor och kommer inte att bli det heller, men jämfört med om jag inte hade tränat alls så är det ok. Jag tycker jag fått ut vad jag stoppat in typ.
Jag tror dock att jag fortfarande har lite kvar att krama ur den skruttiga DNA-spiralen om jag lägger manken till, men de där 43 åren börjar märkas så man får hoppas att manken kommer snart isf.
Viktigast för mig är till sist och syvende att hålla formen och vikten stabil och inte gå bakåt.
Jag tränade nästan inget gym fram tills det att jag var kanske 25, har dock tränat kampsport hela livet av och till till för några år sedan.
Jag började gymkarriären med att försöka träna någon slags bodybuilding tillsammans med en kompis som var någon slags gymkille. Det var olika pass från muskeltidningar eller annat han hade läst. Det hela var lite haffsigt men de första åren gick det ändå framåt.
Tränade sen av och till kanske 1-2 år i rad sen något halvår till års uppehåll pga olika saker i livet.
För ca 4 år sedan så återupptog jag gymtränandet efter kanske 1 års uppehåll och började med någon variant av starting strength. Att faktiskt ha som mål att bli starkare och inte primärt för att se bättre ut i spegeln gjorde under för min motivation. Jag har sedan dess fortsatt med mer styrkelyftsbaserad träning.
Allt gick framåt ganska bra med progression tills dess att jag fick småbarn för ca två år sedan. Det innebar svårigheter att få kontinuitet i träninigen och det har sedan dess mer blivit en jakt för att komma ikapp.
Det som driver och motiverar mig är att jag vet att jag trots att jag är 37 fortfarande kan bli starkare än jag någonsin varit, att det finns lyft som jag kommer kunna göra om jag bara får till lite sammanhängande, längre, tid. Jag jagar fortfarande drömmen om att en dag bli stark.
En annan sak som motiverar mig är att jag träffat massa lyftande vänner på internet som jag pratar med dagligen. Att bara se kompisars lyft på insta, att höra om PB eller om skador gör att träningen blir en integrerad del av mitt liv.
Har även lyckats få frun att börja lyfta tungt så det finns ändå förståelse inom familjen när jag kanske prioriterar att gå till klubben 2.5h någon dag under helgen om jag inte fått in tillräckligt många pass på lunchen i veckan.
Fack, är jag så gammal?
Jag ska fortfarande bli asstark. Motivationen är ok.
Raschmus
2018-11-16, 15:23
Tränat i 12 år. I början var det bara lyfta svintvungt hela tiden och sluta träna i juli till förmån av supa och armbrytning. Nu är väl motivationen snarare att inte göra diskarna ännu sämre, bli stark i bänkpress och vara semigrov även på ålderdomshemmet. Sällan jättemotiverad att träna, ser det som en timmas arbete med annan lön än just pengar.
Anders The Peak
2018-11-16, 15:28
Hålla motivationen uppe. Det handlar i botten om att skapa vanor som är beroendeframkallande.
Motivation skapar man/kvinna/hen med att se till att kroppen både är och ser rippad samt hålla sig lagom muskulös året runt.
Över tid handlar det inte om hypertrofi utan fila på rutor och fibrer :) och absolut inte efter 15-20 års träning.
Kul att vi är ett gäng gamla rävar här!
Började runt 2000 och tränat till och från sen dess. 35 år idag.
Kommer i början av karriären när jag precis hittat den heliga gralen, Max-OT. Kan verkligen sakna hur peppad man blev av att göra ökningar varje vecka.
Motivationen idag:
- Tror naivt jag kommer öka om jag bara ändrar träning lite.
- För ytlig för att sluta.
- Hittar motivation genom att ändra saker. Scheman, träningsmetoder, deff, bulk etc.
Är i medelåldern och tränat sen tonåren. Tränar inte för storlek längre. Satsar på kvalité. Vill ha mer hårdhet i musklerna. Mer densitet. Och så förstås blickarna från de yngre damerna. De i min ålder är inte mycket att ha...
LoveMachine
2018-11-16, 17:42
Det beror på vad man menar med träna och hur man räknar sina tio år. Jag har tränat nån sport i 25 års tid. Styrketräning utan längre avbrott i 9 år. Kendo i 15 år med tre års avbrott utspritt, men också ett år där jag hade 2 pass om dagen i genomsnitt.
Men jag är fet och svag lik förbannat, men inte lika fet och svag som jag skulle varit annars.
Jag är 33 år och har tränat i 13 år och är idag starkare, rörligare, friskare både fysiskt och mentalt och i bättre form än jag någonsin varit förut. Ju äldre man blir desto smartare blir man med sin träning, man tränar mer selektivt, minimalistiskt och optimalt samt optimerar alla livsstilsfaktorer runt träningen som ger resultat inte bara från träning utan en stabil fysisk och mental hälsa: kost, sömn, mental träning och återhämtningsträning.
Jag tror inte på motivation, det är som en kort medvind. Skönt att ha men man kan inte basera någonting på det. Det som driver utvecklingen framåt är rutiner och vanor som man framodlat och förädlat över längre tid.
Jag har tävlat i princip allt som finns att tävla i och skadat alla leder i kroppen på grund av ett otyglat ego. Sen flera år tillbaka har jag inte tävlat mot någon annan än mig sjävl och den manen jag var igår. Och jag vinner varje gång, varje dag.
Jag har tränat till och från sen år 2002. Träningen är idag bara nåt jag gör. Jag lägger ingen som helst prestige i de vikter jag tar, vad jag väger eller vad min kroppsfett är på. Jag kör bara det som roar mig och försöker att inte tappa så mycket. Att lägga på mig något kilo muskler eller tappa någon procent kroppsfett bidrar inte på något sätt till livskvaliteten. Däremot gillar jag välmåendet av träningen och att jag känner mig frisk, hyfsat uthållig och stark.
Jag blev tidigare extremt imponerad av folk med grymma fysiker. Idag med lite perspektiv känns det bara ytligt och ovärt. Men alla gör ju sina val.
Jag har tränat regelbundet på gym sen 2001. Är 39 år gammal. Hur gör ni för att hålla motivationen uppe? Är det ens nödvändigt för er? Numera tränar jag mest på disciplin/rutin. Ser det som en viktig investering i min ålderdom. Jag kommer styrketräna 2-3 gånger i veckan resten av livet oavsett.
Ja. Om motivationen skall överleva buss/bil/tågresa, parkeringsplats, gymmedlemskap, diverse ansträngningar som inte har med själva muskelanspänningen i övningarna att göra os osv då kan jag förstå att man kan tappa motovation/tid och ifrågasätta om det är nödvändigt.
Inte så länge det handlar om den 12 reppen i en serie pull ups t ex. Det är den hårda biten, för mig och skall vara det.
Man uppnår 90%+ av sina resultat under första 4 åren av träning. Efter 35 är det mest att bromsa, eller lyckas optimera för att uppnå dom sista 10%. Vad är värt för er? Sikta på progression, eller träna hälften så mycket och behålla nuvarande nivå?
Det beror på det. Bara om du tränar efter exakt samma modell hela livet. Jag hittar ständigt nya grejer jag kan börja från nästan noll med. Sedan om vi tittar på vissa saker så kan de utvecklas långsamt hela livet och man kan tekniskt bli bättre även fast den fysyiska toppen kanske var vid 25.
Lafayette
2018-11-16, 19:35
Träning är för övrigt a walk in the park om man jämför med att laga mat. Ett tung pass är inget jämfört med att komma på vad man ska äta, stå och laga matlådor, gå och handla och diska, fy bövelen så tradigt.
Har tränat i drygt 35 år. Var som bäst under de första åren av Kolozzeum. Nu är jag några kg muskelmassa lättare, äter kanske 1000 kcal mindre, behöver en timme mindre sömn och får köra lite försiktigare på gymmet.
Tidens tand gnager på muskler och fästen. Återhämtningen är sämre, kan bara pressa kroppen med 4 pass i veckan. Behöver fler uppvärmingsset innan jag vågar gå tyngre. Småskador sitter i flera veckor. Livet borde vara pest.
Men det är det inte. Kraven på en själv är mindre. Träningen drivs av en inre motivation som bara är där. Träningen har blivit en naturlig del av livet. Arbetet tar tid men barnen är utflugna. På 1990-talet var gymmen sällsynta med korta öppettider. Nu finns gym över allt. T o m på jobbet ifall jag skulle vilja. Det är enkelt att träna och snabbt komma hem.
Rätt nöjd med livet:d.
börja träna på senaste dar men har inte fått de resultat jag vill. hållit på i strax under två år nu. jag är 31`` .motivation börjar gå ner och kännre att de går längre mellan passen. kul och höra hur ni håller igång och pusar på, några tips?
börja träna på senaste dar men har inte fått de resultat jag vill. hållit på i strax under två år nu. jag är 31`` .motivation börjar gå ner och kännre att de går längre mellan passen. kul och höra hur ni håller igång och pusar på, några tips?
Vad och hur tr'nar du nu då?
börja träna på senaste dar men har inte fått de resultat jag vill. hållit på i strax under två år nu. jag är 31`` .motivation börjar gå ner och kännre att de går längre mellan passen. kul och höra hur ni håller igång och pusar på, några tips?
Sänk dina förväntningar på resultaten du ska få. Var nöjd med allt som livet ger, och allt som du omkring dig ser.
Vad och hur tr'nar du nu då?
Styrketräna på bra en vecka blir det tre gånger i veckan. mycket maskiner för tillfället
Sänk dina förväntningar på resultaten du ska få. Var nöjd med allt som livet ger, och allt som du omkring dig ser.
tack, det stämmer, kroppen blir ju inte piggare med åren. och det är mycket annat som kommer ivägen
tack, det stämmer, kroppen blir ju inte piggare med åren. och det är mycket annat som kommer ivägen
31 är inte direkt någon ålder, ok, man är inte tonåring längre men energin brukar för de flesta gå i vågor. Tråden handlar om 10 års+ tr'ning och många klagar när de blir äldre andra inte, det beror på en hel del saker men troligtvis inte själva tråningen. Jag tror problemet ligger vid det fetstilta...?
Lafayette
2018-11-16, 20:47
Jag gissar på att han är ett troll.
exevision
2018-11-16, 20:50
Tränade typ enbart överkroppen mellan 16-25 års ålder. Tränade väldigt lite sedan dess.
Är nu 41 och tränat sedan 2011. Tränat ibland som en kratta och skadat mig en del. Samt att mitt skolios sätt käppar i hjulet ibland.
Men, senaste året har jag gjort trevliga ökningar. Är nu starkare än någonsin, ryggen friskare och fysiken bättre än vid 25 års ålder. Lätt att hålla motivationen uppe då.
31 är inte direkt någon ålder, ok, man är inte tonåring längre men energin brukar för de flesta gå i vågor. Tråden handlar om 10 års+ tr'ning och många klagar när de blir äldre andra inte, det beror på en hel del saker men troligtvis inte själva tråningen. Jag tror problemet ligger vid det fetstilta...?
anledningen till att annat är i vägen beror på att träningsmotivationen är inte vad den var i början. min medveten om att tråden är 10+ år ochså därför jag frågar här då jag vill veta vad som drev er att fortsätta länge, ok!
anledningen till att annat är i vägen beror på att träningsmotivationen är inte vad den var i början. min medveten om att tråden är 10+ år ochså därför jag frågar här då jag vill veta vad som drev er att fortsätta länge, ok!
Ok, för min del så blev det mer och mer träning i ansluting till familjen eftersom jag inte ville vara frånvarande för mycket, det har jag inte tid med. Så, mer tr'ning med familjen eller i anslutning till hemmet gjorde ju att gymträning fick ge plats åt antingen hemmasncikrade prylar, alternativt calisthenics/gymnastik, den typen och både motivation ork och lust ökade. Men det är jag det, är bra mycket 'ldre dessutom.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.