Visa fullständig version : Någon som läst vid universitet och är gammal?
Ja, gammal är ett relativt begrepp så klart...
Lite bakgrund utan att outa för mycket; Har en universitetsutbildning och arbetat inom mitt yrke i 10 års tid. Trivs bra med jobbet och kan fortfarande tycka det är kul.
Dock; Har de senaste 1 - 2 åren känt en brist på intellektuell stimulans. Har allt mer kommit att sakna det mer övergripande och kritiska synsätt som man brukar få inom akademien.
Inom min utbildning har man tidigare kunnat studera och skriva s.k. D-uppsats. Idag tror jag det kallas master (är usel på den akademiska terminologin). Jag är jäkligt sugen på att söka sådan kurs.
Dock är det 10 år sedan jag slutförde min utbildning. Mina gymnasiala betyg är från slutet på 90-talet. Går det ens för mig att läsa vid universitet givet ålder (på mig och mina betyg? :))
Har någon här någon erfarenhet kring detta?
Ja, gammal är ett relativt begrepp så klart...
Lite bakgrund utan att outa för mycket; Har en universitetsutbildning och arbetat inom mitt yrke i 10 års tid. Trivs bra med jobbet och kan fortfarande tycka det är kul.
Dock; Har de senaste 1 - 2 åren känt en brist på intellektuell stimulans. Har allt mer kommit att sakna det mer övergripande och kritiska synsätt som man brukar få inom akademien.
Inom min utbildning har man tidigare kunnat studera och skriva s.k. D-uppsats. Idag tror jag det kallas master (är usel på den akademiska terminologin). Jag är jäkligt sugen på att söka sådan kurs.
Dock är det 10 år sedan jag slutförde min utbildning. Mina gymnasiala betyg är från slutet på 90-talet. Går det ens för mig att läsa vid universitet givet ålder (på mig och mina betyg? :))
Har någon här någon erfarenhet kring detta?
Hur gammalt är gammalt i ditt fall?
Som kuriosa har jag en släkting som utbildade sig till sjuksyrra vid 55 års ålder (dvs examinerad som 58-åring) och är supernöjd med det valet och stormtrivs på sitt jobb nu. Han tyckte bevisligen inte att han var för gammal.
Visst gick det att söka till universitetet med gamla betyg (även om han iof hade skitbra betyg).
D-uppsats syftar mer på en magister än en master (E-uppsats).
Hur gammalt är gammalt i ditt fall?
Som kuriosa har jag en släkting som utbildade sig till sjuksyrra vid 55 års ålder och är supernöjd med det valet och stormtrivs på sitt jobb nu. Han tyckte bevisligen inte att han var för gammal.
Visst gick det att söka till universitetet med gamla betyg (även om han iof hade skitbra betyg).
D-uppsats syftar mer på en magister än en master (E-uppsats).
Rör mig sakta mot 40-sträcket! *gah!*
Min tanke är inte att byta yrke, men att förhoppningsvis ”fylla på” med intellektuell stimulans. Tanken är att fortsätta arbeta, men läsa steget efter C-nivå vid sidan om.
Jag saknar koppling till forskning och kritiskt tänkande så mycket...
Scratch89
2018-09-23, 09:01
Att läsa på masternivå är det bästa som har hänt min yrkeskarriär, mitt sätt att argumentera/diskutera och det har förbättrat min förmåga att hålla flera tankar/argument/synsätt i huvudet samtidigt.
Att läsa på masternivå är det bästa som har hänt min yrkeskarriär, mitt sätt att argumentera/diskutera och det har förbättrat min förmåga att hålla flera tankar/argument/synsätt i huvudet samtidigt.
Är det master-nivå det kallas efter C-uppsatsen? Läste du direkt efter eller hann du jobba emellan?
Ingen med erfarenhet att söka med uråldriga betyg?
Scratch89
2018-09-23, 10:06
Är det master-nivå det kallas efter C-uppsatsen? Läste du direkt efter eller hann du jobba emellan?
Ingen med erfarenhet att söka med uråldriga betyg?
Ja, typ. En kandidatexamen får man generellt efter tre års studier på heltid (180 hp, högskolepoäng) och det avslutas med en C-uppsats. Därefter påbörjar man studier på avancerad nivå. I Sverige har vi någon hybrid kvar från förr, där man kan läsa ett fjärde år och sedan ta ut en magisterexamen (240 hp). Internationellt gångbart är dock mastersexamen som är på fem år (300 hp).
Jag tog examen januari 2014, jobbat sen dess och började läsa enskilda kurser hösten 2016 typ. Nu har jag endast vetenskaplig metodik och uppsatsskrivandet kvar, men det får vänta p.g.a schematekniska skäl.
Dina uråldriga betyg spelar inte så stor roll för det finns system som automatiskt räknar om dina betyg, och på vissa program söker man i olika kvoter.
Pudzianovski
2018-09-23, 10:36
Förstod inte riktigt din fråga?
1. Vill du läsa för att få göra något annat/fylla på med kunskap/intellektuell stimulans?
ELLER
2. Vil du läsa för att kunna få andra typer av jobb? gå vidare i karriären? bättre lön? utveckling inom ditt nuvarande arbete?
svenbanan
2018-09-23, 11:51
Ring till nån typ av studierektor eller programsamordnare eller vad det kan tänkas heta på skolan där du pluggade en gång i tiden. Han/hon är ju främst till för att hjälpa aktiva studenter, men lär om inte annat kunna ge dig relevant info kring vart du ska vända dig för att få svar.
Förstod inte riktigt din fråga?
1. Vill du läsa för att få göra något annat/fylla på med kunskap/intellektuell stimulans?
ELLER
2. Vil du läsa för att kunna få andra typer av jobb? gå vidare i karriären? bättre lön? utveckling inom ditt nuvarande arbete?
Det är alt. 1 jag vill. Jag räknar inte med att det kommer löna sig ekonomiskt, eller öppna nya karriärvägar. Dessutom trivs jag i huvudsak med mitt yrke, även om jag kan sakna viss intellektuell stimulans och utmaning. Tanken är att jobba vidare, men inte heltid och fylla ut med masterutbildning.
Det finns ju många möjligheter att läsa vidare när man jobbar och det är många som gör det, framför allt via internetbaserade distanskurser.
Jag har i omgångar, när tiden räckt till, läst upp till kandidatnivå på distans. Kör kandidatkurs nu på halvfart, distans. Sen får man ju ha lite tur för att just ens egna ämnen ska passa för den typen av studier. Jag hade gärna haft mer än bara internet/distans men fördelen är såklart att jag kan plugga precis när det passar mig och behöver inte ta mer ledigt än en dag i veckan (hade nog funkat att jobba 100% också men då hade det blivit jobbigt).
Rör mig sakta mot 40-sträcket! *gah!*
Min tanke är inte att byta yrke, men att förhoppningsvis ”fylla på” med intellektuell stimulans. Tanken är att fortsätta arbeta, men läsa steget efter C-nivå vid sidan om.
Jag saknar koppling till forskning och kritiskt tänkande så mycket...
Äsch, det finns en i min klass som är någonstans där också och han har gett sig in i 5årig utbildning nu.
Steget efter "C-nivå" är "D-nivå" eller mer vanligt kallad "magisterexamen" och innefattar 60 hp eller 1 års studier på heltid. Vilket ämne gjorde du kandidat inom? Vet inte om magister finns i alla grenar.
Illustrerade mannen
2018-09-23, 15:57
Till TS: visst kan du plugga! Enligt din profil bor du i Uppsala! En lätt match att kontakta en studievägledare vid Universitetet och snacka. Det finns massor av studier, på alla nivåer, man kan ägna sig åt vid ”sidan” av arbete (om man nu inte vill studera på heltid). Jag gör det nu! Mina studier är på avancerad nivå och omfattar officiellt en studietakt på 20 %. Det var 20 år sedan jag pluggade senast så det är svettigt som f-n. Jag har ingen nedsättning i min nuvarande tjänst utan alla arbetsuppgifter kvarstår. Dock kan jag vara hemma en dag i veckan för studier och min arbetsgivare betalar alla resor till universitetet, kurslitteratur mm, så jag ska inte klaga.
Jag söker också intellektuell stimulans och utmaningar och det har jag verkligen nu! Kanske tom för mycket...
I min klass på KTH var den yngste 19 och den äldste 54 när vi började utbildningen.
Jag var strax över 30 när jag tog min examen.
Hade jobbat i ungefär 8år direkt efter gymnasiet.
Vet inte om detta svar hjälper dig något i din fundering. Men lite kuriosa iallafall.
The_RobRoy
2018-09-23, 17:22
Vi är nog i liknande ålder, jag läste dock redan en Master innan jag började jobba.
Redan efter 5-6 år i arbetslivet tyckte jag att man stagnerat lite i sitt lärande. Jag valde dock att plugga deltid brevid heltidsarbetet. Jag jobbar inom finans så det finns några större paket av självstudiematerial man kan hugga in på, det jag valde heter CFA. Det tog mig cirka 2 år att ta sig igenom, stundtals riktigt jobbigt att plugga medans man jobbade, men överlag skönt med intellektuella stimulansen samt att känna att man lär sig nya saker.
Nu för tiden har jag hittat andra sätt. Jag försöker lyssna på podcast där man faktiskt lär sig saker, blandat såklart med lite lättare material. Försöker göra det till en vana att till/ifrån jobbet, under gympass osv, när hjärnan orkar att lära mig något nytt. Utöver det försöker jag läsa böcker, som är skrivna av proffesorer och liknande som också går mer åt lärande hållet. Exempel kan vara typ Sapiens, Thinking Fast and Slow, eller återigen finansrelaterat (eftersom det är min grej).
Jag kollar även Youtube för att lära mig mer om omvärlden, följer olika människor runt om i världen för att förstå kulturskillnader osv.
Utöver det så kan man faktiskt också läsa lite mer forskningspapers, där har jag inte kommit lika långt, men det är nästa steg känner jag. Börja känna att man är med i forskningsfronten igenom att ta del av vad som publiceras. Man kan läsa olika journals t.ex. där forskningen publiceras.
Så min slutsats är, visst läs på Uni om det känns rätt, säkert också ett bra första steg. Men med eget driv kan du lära dig lika mycket på hemmafronten vid en dator eller med en smartphone.
Jag tycker man snarare är för ung för att ångra saker man kunde ha gjort tidigare i livet så länge man lever och fortfarande har hälsomässiga förutsättningar då givetvis.
Bossebäver
2018-09-24, 09:58
Vi är nog i liknande ålder, jag läste dock redan en Master innan jag började jobba.
Redan efter 5-6 år i arbetslivet tyckte jag att man stagnerat lite i sitt lärande. Jag valde dock att plugga deltid brevid heltidsarbetet. Jag jobbar inom finans så det finns några större paket av självstudiematerial man kan hugga in på, det jag valde heter CFA. Det tog mig cirka 2 år att ta sig igenom, stundtals riktigt jobbigt att plugga medans man jobbade, men överlag skönt med intellektuella stimulansen samt att känna att man lär sig nya saker.
Nu för tiden har jag hittat andra sätt. Jag försöker lyssna på podcast där man faktiskt lär sig saker, blandat såklart med lite lättare material. Försöker göra det till en vana att till/ifrån jobbet, under gympass osv, när hjärnan orkar att lära mig något nytt. Utöver det försöker jag läsa böcker, som är skrivna av proffesorer och liknande som också går mer åt lärande hållet. Exempel kan vara typ Sapiens, Thinking Fast and Slow, eller återigen finansrelaterat (eftersom det är min grej).
Jag kollar även Youtube för att lära mig mer om omvärlden, följer olika människor runt om i världen för att förstå kulturskillnader osv.
Utöver det så kan man faktiskt också läsa lite mer forskningspapers, där har jag inte kommit lika långt, men det är nästa steg känner jag. Börja känna att man är med i forskningsfronten igenom att ta del av vad som publiceras. Man kan läsa olika journals t.ex. där forskningen publiceras.
Så min slutsats är, visst läs på Uni om det känns rätt, säkert också ett bra första steg. Men med eget driv kan du lära dig lika mycket på hemmafronten vid en dator eller med en smartphone.
Det fantastiska med informationsåldern är ju att man i dagsläget i stort sett kan få en full universitetsutbildning på youtube.
Hur är det om man varit borta från arbetslivet p.g.a sjukskrivning(psykisk ohälsa) och vill börja om på nytt s.a.s med att börja plugga, funkar det tro?
Hur är det om man varit borta från arbetslivet p.g.a sjukskrivning(psykisk ohälsa) och vill börja om på nytt s.a.s med att börja plugga, funkar det tro?
Tänker du rent ekonomiskt eller huruvida det är en "bra" idé för psyket?
Tror det kan vara bra att tänka på följande:
Vilken utbildning du väljer, hur lätt du har för utbildningen, hur mycket folk i din närhet stöttar dig, ekonomisk situation, hur höga krav du ställer på dig själv.
Och minst lika viktigt, av vilken natur din psykiska ohälsa här.
Jag blev "utbränd-light" på jobbet innan jag började plugga och utreddes för MS med allt vad det innebär i princip under hela mitt första studieår pga en sjuk osannolik skada, hade väldigt tajt ekonomi och visste i princip inte om jag skulle ha råd att bo kvar under ett års tid.
Inte optimala förhållanden rent psykiskt mao. Men jag har i plugget inte känt något negativt annat än de tankar man får när man sitter timma efter timma och fortfarande inte förstår materialet. Typ tänker att man inte passar på utbildningen, att man är korkad och att det går så bra för alla andra i klassen.
Men sen inser man att dels mer än halva klassen tänker i princip samma sak, och att det faktiskt är okej att misslyckas lite och att det är en oerhört viktig del i lärandeprocessen.
Kort och gott: För mig var skolan en helt annan typ av stress/oro än de som jobb och hälsoproblem bidrog med och var dessutom väldigt mycket lättare att hantera och bearbeta eftersom det är något jag kunde styra över själv.
Det fantastiska med informationsåldern är ju att man i dagsläget i stort sett kan få en full universitetsutbildning på youtube.
Det här är väldigt roligt, en sak som digitalåldern gjort folk smartare, om man är öppen för det och v'ljer videos bra. Tittar man på 10-20 videos av Richard Dawkins, Sam Harris, Lawrence Krauss, Eric the car guy, geologi, och annat valfritt ämne så har man tagit del av en värld som aldrig kom fram annat än om man faktiskt spenderade år på utbildningar och universitet, alternativt arbetat med just det i åratal.
Visst sändes det grejer på TV förr men det var inte säkert man såg det. Fanns böcker, tidningar och TV såklart men nu är det bara att klicka, vilken chipskväll som helst utan att man behöver ens röra sig eller betala mer än uppkopplingen. Kan tex rekomendera "Waking up in the Universe" av Richard Dawkins från -91på hans kanal som kanske inte sändes på svensk TV. Youtube triggar också smarta människor till debatt för allmänheten, också ovanliga grejer innan tuben.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.