Visa fullständig version : Har du någonsin blivit "mobbad"?
MaxTheMarketer
2018-08-10, 16:47
Tjabba! Tänkte dra igång ett kanske "känsligt" ämne, men för mig är det verkligen ett stort frågetecken. Trots min milda asperger så blev jag ändå aldrig "mobbad" under min uppväxt eller på någon arbetsplats som jag var på.
Kanske min "milda asperger" gjorde mig för blind för den tydliga "mobbningen"? Men jag fick ju vara med på alla aktiviteter, blev aldrig "utfryst", hade bra social kontakt och kunde "ta för mig socialt" på jobbet och i skolan, så så "socialt vrak" var jag trots allt ändå inte.
Varför mobbar folk ens varandra för? Fattar inte det. Och mobba personer tills de begår självmord, VARFÖR I HELVETE GÖR ANDRA DET FÖR? Läste nyligen om någon duktig och ung ishockeyspelare som tydligen ska ha mobbats av både sin tränare och lag trots att han gjorde mkt bra ifrån sig? Tydligen ska han ha varit rätt åsiktsfull vilket inte tycktes uppskattas.
Är det nästa en svensk tradition att mobba folk som försöker vara mer än "lagom"? Ajja, kanske en rolig tråd nu till helgen när man hundvaktar... har en 7% cider på lager senare.
SÅ FRÅGA: Har du någonsin (eller känner du någon som har) blivit "mobbad" och hur gick det sen?
Akerhage
2018-08-10, 16:55
Vart går egentligen gränsen för att bli mobbad eller att reta någon?
Är det när det pågår under en längre period?
Förstår inte folk som mobbar, men antar dom mår dåligt själv. Jag har aldrig blivit mobbad, alltid varit ganska poppis själv och ser jag någon som folk mobbar eller retar försöker jag alltid ställa upp och visa jag är "kompis" med dem.
Magnus N
2018-08-10, 16:57
Nej
Svensk tradition? Varför i all världen skulle Sverige skilja sig
Vart går egentligen gränsen för att bli mobbad eller att reta någon?
Är det när det pågår under en längre period?
Jag skulle våga mig på att säga att reta är något man gör för att få fram en reaktion (oftast att personen ska bli arg?) från den man retar. När någon mobbar en annan person så är det väl snarare för att "trycka ner" personen, eller ställa personen i dålig dager, snarare än att provocera fram en reaktion.
Varför mobbar folk ens varandra för?
Barn mobbar andra barn för att de är arga på något som de inte har kontroll över eller kan göra något åt (Saker som händer i vuxenvärlden) och sen väljer man det att ta ut det på någon man kan dvs en svag person i sin omgivning.
Dvs, din pappa slår din mamma och hon mår dåligt över det och du kan inte göra ett skvatt åt det utan istället spöar du på lille Anders med glasögon och trasiga kläder i plugget.
Anton Fräs
2018-08-10, 17:57
Jag blev med mobbad under många år, framförallt för min fetma och att jag hade glasögon men även att jag var vit och svensk. Det har tyvärr satt enorma spår hos mig och är nog en starkt bidragande faktor till min psykiska sjukdom som tagit mig ur arbetslivet i cirka 5 år so far.
Vart går egentligen gränsen för att bli mobbad eller att reta någon?
Är det när det pågår under en längre period?
Förstår inte folk som mobbar, men antar dom mår dåligt själv. Jag har aldrig blivit mobbad, alltid varit ganska poppis själv och ser jag någon som folk mobbar eller retar försöker jag alltid ställa upp och visa jag är "kompis" med dem.
Var* i första meningen. Ha ha, loser!
Barn mobbar andra barn för att de är arga på något som de inte har kontroll över eller kan göra något åt (Saker som händer i vuxenvärlden) och sen väljer man det att ta ut det på någon man kan dvs en svag person i sin omgivning.
Dvs, din pappa slår din mamma och hon mår dåligt över det och du kan inte göra ett skvatt åt det utan istället spöar du på lille Anders med glasögon och trasiga kläder i plugget.
Stereotyp som ej stämmer. Eller klart den kan stämma ibland.
shadowfire
2018-08-10, 19:29
Ja. Många år. Lärarbarn så det var "tacksamt". Både verbal mobbing och fysisk då jag blivit upptryckt mot skåp, hotad etc.
shadowfire
2018-08-10, 19:30
Barn mobbar andra barn för att de är arga på något som de inte har kontroll över eller kan göra något åt (Saker som händer i vuxenvärlden) och sen väljer man det att ta ut det på någon man kan dvs en svag person i sin omgivning.
Dvs, din pappa slår din mamma och hon mår dåligt över det och du kan inte göra ett skvatt åt det utan istället spöar du på lille Anders med glasögon och trasiga kläder i plugget.
Du har inte hört talas om grupptryck?
Lite kanske. Mer retad. Var la aldrig den populära snubben.
Vissa personer vill känna makt genom att trycka ned människor som inte har förmågan att försvara sig. Sedan är det vanligt att andra i omgivningen gör samma sak för att bli en del av gruppidentiteten.
Under min uppväxt hade jag alltid mycket vänner, men jag var också ganska intensivt mobbad av vissa personer i min grundskola och det var vanligt att vissa av mina "vänner" även oskyldigt möjliggjorde denna mobbning genom att bara flina och inte säga ifrån. Jag var egentligen mycket starkare och smartare än dessa mobbare, men också osäker socialt och blev konstant påmind om tidigare situationer där jag hade skämt ut mig ganska rejält vilket gjorde att jag bara la mig platt för att undvika mer förödmjukelse.
Nu drygt 10 år senare är jag mycket mer självsäker och till skillnad från då är jag mycket mer konfrontativ och går till attack verbalt direkt när någon behandlar mig illa. Det är en otroligt lättnad att ha förmågan att stå upp för sig själv. Men det händer också att jag går över gränsen och biter tillbaka oproportionerligt hårt vid små konflikter, kanske är det just mobbningen som har gjort mig benägen till det.
MaxTheMarketer
2018-08-10, 19:48
Varför jag fortfarande är förbluffad över att vissa blev mobbade är att jag själv skulle nog passa rätt bra som "mobboffer": extremt finnig av mig och kan fortfarande få finner ibland mycket mindre idag, var mycket osäker runt tjejer, och min milda asperger borde oxå ha gjort att fler såg att jag var "annorlunda" och borde därmed se mig som ett "lätt offer".
Jag minns att på gymnasiet så fanns det typ en person, en snubbe som var kortväxt för att vara kille men långt ifrån dvärg, som var osäker som försökte trycka ned andra (nästan bokstavligen talat kan man tro, haha) inklusive mig, fast av någon anledning så skrattade jag bara då utan att veta riktigt varför på den tiden. Möjligen kanske jag bara kände av hans osäkerhet i allt han gjorde och sa?
Även på arbetsplatser innan jag startade eget så tog jag plats för att komma in i arbetsgänget och jag blev inte utfryst, självfallet blev jag väl icke-omtyckt av vissa arbetare just för att jag kan "bli för mycket" när jag väl "kommer igång" socialt talat.
Men det är också på arbetsplatser som verkligen förbluffar mig: när man är vuxen och på en arbetsplats där man förväntas åtminstone vara professionell även om man kanske inuti fortfarande är ett omoget barn som inte fick tillräckligt många kramar som så, varför pysslar man med mobbning då?
I sådana fall måste det väl vara rejält etablerade arbetsgäng som hållit ihop i flera år och så kommer någon ny person som verkar lite "mentalt svag" och som har svårt att ta för sig så då börjar de hacka på personen för de känner sig "hotade" i sin egen lilla mysiga arbetsgrupp?
Du som faktiskt arbetar på en vanlig arbetsplats får gärna berätta då jag arbetar hemifrån 100% :P
Du har inte hört talas om grupptryck?
Hur kopplar du grupptryck till mobbning? Menar du exempelvis att andra i en grupp känner sig tvingade att mobba samma person bara för att typ 8 av 10 i gruppen redan har gjort det?
Hur kopplar du grupptryck till mobbning? Menar du exempelvis att andra i en grupp känner sig tvingade att mobba samma person bara för att typ 8 av 10 i gruppen redan har gjort det?
När en framstående person i gruppen mobbar någon annan så hakar de andra på för att känna gruppidentitet. Det är ju ett väldigt primitivt beteende som man kan se hos alla möjliga djur som har sociala hierarkier. Just denna gruppidentitet är en av anledningarna till att folk börjar tro på konspirationsteorier, hamnar i kriminalitet, går med i Jehovas Vittnen och massa annat trams.
Hade typ inga vänner på högstadiet. Passade inte in bland invandrarkids (som kanske utgjorde 80 % i min skola). Men jag var bra på sport och framför allt fotboll då vilket ingav respekt antagligen. Så blev aldrig utsatt för nåt. Gick mest omkring som en vålnad under den tiden och såg till att få bra betyg. Hade nära hem på rasterna också och deltog inte om de inte spelade fotboll.
Gymnasiet var lite bättre men trivdes inte egentligen. Passade inte riktigt in i nån grupp där heller utan framstod nog som den mest osynliga. Antar att jag fick den roll jag vant mig vid sedan högstadiet. Mest svenskar men de kändes för svenska av sig helt plötsligt som kontrast mot invandrarna. Spelade ändå mest fotboll på rasterna då eftersom idrottssalen nästan alltid var tillgänglig. Och det gör man ju inte ensam. Eller så satt jag med studier.
Så aldrig mobbad eller utsatt men kände mig aldrig hemma i nån konstellation av människor. Hemma med farsan mådde jag som bäst. Han fyllde 60 när jag gick i högstadiet men var den enda jag ville umgås med. Då kunde vi kolla fotboll eller Åsa-Nisse.
Läskeblask
2018-08-10, 20:33
På högstadiet. Delvis för att jag aldrig gjorde nånting tillbaka och var allmänt blyg. Var synd för det påverkade skolgången pga jag blev osäker och skolkade en hel del.
Det som var illa också att i 20-25 års åldern utvecklades det till det att man spöade folk som jävlades, även några gamla mobbare från högstadiet. Det gör jag ej nuförtiden men står på mig istället för att vara det lätta offret. Måste säga att sen man blev grövre så växte självförtoendet också.
Ångrar ärligt sagt att man inte förstod att stå på sig under högstadiet
shadowfire
2018-08-10, 20:37
Hur kopplar du grupptryck till mobbning? Menar du exempelvis att andra i en grupp känner sig tvingade att mobba samma person bara för att typ 8 av 10 i gruppen redan har gjort det?
Skolans populäraste kille drar ett skämt mot en annan kille, ett skämt som inte var så roligt och som kanske var runt dennes person. Det som sker är att andra ansluter sig, för att ställa sig in hos poppissnubben. Så de hakar på, kryddar, kanske drar det längre än vad som först var menat. Grupptryck handlar inte bara om tvingat, utan också att man gör saker man inte hade gjort om man varit ensam. Men där och då "och för att de andra gör det" så hakar man på.
Läskeblask
2018-08-10, 20:40
Samma gäller väl i arbetslivet? Folk märker att det är "ok" att snacka skit om nån och kör samma stil
WHITEFOLKS
2018-08-10, 20:46
Det är samma sak överallt där man ser en chans att höja sin egen status/värde på bekostnad av någon annan. Hoppa in i gruppen och sparka neråt/slicka uppåt.
Läskeblask
2018-08-10, 20:54
Vet inte om man kan kalla det mobbning men känns som att många arbetsplatser gör det klart för dej att du inte är nåt annat än en siffra på pappret..Väldigt förvånad hur inkompetenta företagaledningar det finns som öppet snackar skit om sina anställda
MaxTheMarketer
2018-08-10, 21:02
Här är artikeln om den unge ishockeyspelaren som tog sitt liv på grund mobbning inom laget: https://www.sportbibeln.se/hockey/svenske-hockeybacken-dod-endast-21-ar-gammal-helt-oforstaende-och-chockad/ det är hans far på sociala medier som belyser att det var mobbning -> psykisk ohälsa, som ledde till utfallet.
Vet inte om man kan kalla det mobbning men känns som att många arbetsplatser gör det klart för dej att du inte är nåt annat än en siffra på pappret..Väldigt förvånad hur inkompetenta företagaledningar det finns som öppet snackar skit om sina anställda
Fyfan, har du något nyligt exempel? Jag har inte varit inne på "vanliga arbetslivet" på flera år så jag har verkligen ingen koll. Vad jag vet dock är att "företagsledningen" eller "cheferna" är inte de som drar in stålarna så att de kan ta ut sina fina löner och eventuella bonusar utan deras anställda som de då öppet står och snackar skit om? Snacka om att utnyttja sin situation...
Läskeblask
2018-08-10, 21:12
Här är artikeln om den unge ishockeyspelaren som tog sitt liv på grund mobbning inom laget: https://www.sportbibeln.se/hockey/svenske-hockeybacken-dod-endast-21-ar-gammal-helt-oforstaende-och-chockad/ det är hans far på sociala medier som belyser att det var mobbning -> psykisk ohälsa, som ledde till utfallet.
Fyfan, har du något nyligt exempel? Jag har inte varit inne på "vanliga arbetslivet" på flera år så jag har verkligen ingen koll. Vad jag vet dock är att "företagsledningen" eller "cheferna" är inte de som drar in stålarna så att de kan ta ut sina fina löner och eventuella bonusar utan deras anställda som de då öppet står och snackar skit om? Snacka om att utnyttja sin situation...
Butikschefen anklagade en kollega för skolkning efter ha tagit sjukledigt efter en krock.
Ägaren kallade en annan kollega för idiot inför flera andra. Dessa kollegor var folk som skötte sig och oavsett så skulle en människa i hög ställning aldrig få gå till såna här personligheter. Räknas det som mobbning?
Magnus N
2018-08-10, 21:16
Butikschefen anklagade en kollega för skolkning efter ha tagit sjukledigt efter en krock.
Ägaren kallade en annan kollega för idiot inför flera andra. Dessa kollegor var folk som skötte sig och oavsett så skulle en människa i hög ställning aldrig få gå till såna här personligheter. Räknas det som mobbning?
om det var något som skedde regelbundet och inte bara vid ett tillfälle? Isf kan man tänka sig mobbing, annars mer socialt dålig
Läskeblask
2018-08-10, 21:27
om det var något som skedde regelbundet och inte bara vid ett tillfälle? Isf kan man tänka sig mobbing, annars mer socialt dålig
Nå det var väl inte direkt nåt som skedde varhe dag. Mobbning på arbetsplatser är mer sneaky och har olika former
Stereotyp som ej stämmer. Eller klart den kan stämma ibland.
Finns inga stereotyper inom mobbning vad jag vet. Hur anser du ens att det är lämpligt att föra in det i sammanhanget? Bara nyfiken hur du tänker där.
Japp, men inte som jag först tolkade det, att bli kallad tjock ibland för att man är det var lite väl mycket offerkofta. En av mina bästa vänner då gjorde det dock, var ett riktigt svin över lång tid. Slutade tvärt när jag fick nog och satte ner foten på ett sätt som inte bör skrivas...
Vart går egentligen gränsen för att bli mobbad eller att reta någon?
Är det när det pågår under en längre period?
Förstår inte folk som mobbar, men antar dom mår dåligt själv. Jag har aldrig blivit mobbad, alltid varit ganska poppis själv och ser jag någon som folk mobbar eller retar försöker jag alltid ställa upp och visa jag är "kompis" med dem.
Barn mobbar andra barn för att de är arga på något som de inte har kontroll över eller kan göra något åt (Saker som händer i vuxenvärlden) och sen väljer man det att ta ut det på någon man kan dvs en svag person i sin omgivning.
Dvs, din pappa slår din mamma och hon mår dåligt över det och du kan inte göra ett skvatt åt det utan istället spöar du på lille Anders med glasögon och trasiga kläder i plugget.
Mycket myter.
Mobbare har i regel högre social status och höjer den ytterligare genom att mobba andra. Inte sällan höga i mörka triaden-egenskaper.
Slutsats: mobbaren får ligga, och får ligga mer av att hen mobbar.¨
Tjejer gillar mobbare och föraktar mobboffren (obs: tjejer är i regel inte medvetna om detta själva - tvärtom skulle se säkert förneka det).
Mobbningen är ett intrikat socialt spel för att tjejerna ska veta vem som är värd att ligga med.
Källa: mimersbrunn.se, https://bigthink.com/paul-ratner/why-bullies-have-more-sex
Researchers, led by Daniel Provenzano from the University of Windsor in Canada, found that bullying might have evolved as a behavior for men to assert dominance and show their strength, while signaling to women that they are good prospective mates who will provide for their needs and offspring. If you think about the issue from an evolutionary perspective, say the scientists, a male’s dominance is meant to make him more attractive to sexual partners and scare off any rivals.
Mobbaren mobbas i de allra flesta fallen för att han/hon tycker det är njutningsfullt/kul. Svårare än så är det inte. Sedan kan det ju så klart vara så att mobbaren retar sig på mobboffret men det förtar ju inte njutningen denna får av att mobbas. Sedan är det väl många staketsittare som hoppar på mobbningen i hopp om att själva slippa röna samma öde men även detta förtar ju inte njutningen de känner av att mobba.
Om folk inte gillade att mobbas så skulle de inte syssla med det för det är ingen som tvingar någon till det.
Mycket myter.
Mobbare har i regel högre social status och höjer den ytterligare genom att mobba andra. Inte sällan höga i mörka triaden-egenskaper.[/url]
Mobbing korrelerar i skolåren med fysisk storlek men INTE med testosteron som är en markör för social status. De med högre status och testo är lugnare och de med lägre status och testo är mer konfliktsökande. Så fungerar det också bland alla djur i naturen. Man behöver inte utmana om man redan är kung. Det enda man behöver göra är att anta utmaningar om man utsätts för dem.
Mobbing korrelerar i skolåren med fysisk storlek men INTE med testosteron som är en markör för social status. De med högre status och testo är lugnare och de med lägre status och testo är mer konfliktsökande. Så fungerar det också bland alla djur i naturen. Man behöver inte utmana om man redan är kung. Det enda man behöver göra är att anta utmaningar om man utsätts för dem.
Previous research has shown that adolescent bullying is associated with having a higher number of sexual partners. Bullying may thus represent an effective behavior for increasing the number of sexual partners.
https://link.springer.com/article/10.1007/s40806-017-0126-4
https://link.springer.com/article/10.1007/s40806-017-0126-4
Det är väl betydligt mer intressant vilka parametrar bland ungdomarna som korrelerar med vilket beteende på skolgården. Då har du ju iaf någon tillstymmelse till kontrollerad miljö till skillnad från vad som händer 30 år senare. *screwy*
Det är dessa studier jag tänker på.
Schaal B, Tremblay RE, Soussignan R, Susman EJ. Male testosterone linked to high social dominance but low physical aggression in early adolescence. J Am Acad Child Adolesc Psychiatry. 1996 Oct;35(10):1322-30. (http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0890856709636352)
Vaillancourt T1, deCatanzaro D, Duku E, Muir C. Androgen dynamics in the context of children's peer relations: an examination of the links between testosterone and peer victimization. Aggress Behav. 2009 Jan-Feb;35(1):103-13. doi: 10.1002/ab.20288. (http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/ab.20288/abstract)
Richard E. Tremblay et al. Testosterone, Physical Aggression, Dominance, and Physical Development in Early Adolescence. International Journal of Behavioral Development December 1998 vol. 22 no. 4 753-777. (http://jbd.sagepub.com/content/22/4/753.abstract)
Jag belv retad (eller t.om. lite mobbad i vissa fall när jag var yngre)
Vi flyttade till en liten småländsk by där alla är fruktansvärt jante och måste göra samma saker. De tyckte jag pratade annorlunda (pratar med riktigt R osv) + att jag höll på med ridsport också när jag var ung (som jag så dum slutade med i typ 6an-7an för andra tyckte det var en tjejsport). Kom också från en liten skola där alla var snälla mot varandra så det här med att kalla varandra dumma saker för att vara cool gjorde mig ledsen..
Vågade också prova massor av olika stilar och sticka ut vilket inte är så poppis i en liten håla.
När jag var äldre och började träna och avstod från alkohol osv var det självklart också jättefel. "Vad fan är det med dig" osv.
Slutsats.
Var jobbigt ibland men växte upp och blev cool kid som alltid gjort mina saker. Till slut började folk inse att jag gjorde min grej och tyckte det var coolt. Men var jag någon gång dum tillbaka? Nej, många av de har redan fått sitt då de är kvar i hålan och knegar sina 7-4 jobb, går hem och dricker sin helgsranson med sprit samt får inte ett vettigt skvatt gjort.
Och om vi ska prata om vuxna människor så tycks högre testosteron även där generera ett mer rättvist och solidariskt beteende.
https://www.nature.com/articles/nature08711
Högre testosteron bland män sammanfaller bara med mer aggressivt beteende om personen i fråga upplever att det gått orättvist till.
http://www.sciencedirect.com.proxy.queensu.ca/science?_ob=ArticleURL&_udi=B6WJB-51KK99S-1&_user=10&_coverDate=11/30/2010&_rdoc=1&_fmt=high&_orig=search&_origin=search&_sort=d&_docanchor=&view=c&_searchStrId=1615938437&_rerunOrigin=scholar.google&_acct=C000050221&_version=1&_urlVersion=0&_userid=10&md5=6cc3a5263dfe6c86534e8e41788cbdd7&searchtype=a
En socialt dominant person har helt enkelt varken fallenhet eller incitament att syssla med mobbing.
Jag mobbade under lågstadiet, blev sedan i mildare form mobbad och mobbade tillbaka under högstadiet.
Att jag själv började mobba tror jag beror på att jag inte trodde jag dög, att jag var ett barn som inte förstod och att skola och föräldrar inte tog tag i saken. Min inte så originella slutsats är därför att mobbare själva inte mår bra.
Två i veckan dör pga mobbning på arbetsplatsen enligt tidningen kollega.
https://www.kollega.se/tva-i-veckan-dor-av-mobbning
MaxTheMarketer
2018-11-19, 12:32
Jag mobbade under lågstadiet, blev sedan i mildare form mobbad och mobbade tillbaka under högstadiet.
Att jag själv började mobba tror jag beror på att jag inte trodde jag dög, att jag var ett barn som inte förstod och att skola och föräldrar inte tog tag i saken. Min inte så originella slutsats är därför att mobbare själva inte mår bra.
Två i veckan dör pga mobbning på arbetsplatsen enligt tidningen kollega.
https://www.kollega.se/tva-i-veckan-dor-av-mobbning
Mobbade du personerna som mobbade dig? Personligen håller jag med dig om att mobbare troligen inte mår bra. Jag märker själv att jag får mer "troll-lust" på nätet om jag går igenom en tung ekonomisk period i mitt liv och vill få en känsla över att "jag har åtminstone kontroll över något". Patetiskt och barnsligt är det.
Mycket myter.
Mobbare har i regel högre social status och höjer den ytterligare genom att mobba andra. Inte sällan höga i mörka triaden-egenskaper.
Slutsats: mobbaren får ligga, och får ligga mer av att hen mobbar.¨
Tjejer gillar mobbare och föraktar mobboffren (obs: tjejer är i regel inte medvetna om detta själva - tvärtom skulle se säkert förneka det).
Mobbningen är ett intrikat socialt spel för att tjejerna ska veta vem som är värd att ligga med.
Källa: mimersbrunn.se, https://bigthink.com/paul-ratner/why-bullies-have-more-sex
Intressant. Men hur kan tjejer inte fatta detta själv?
Jag blev utsatt en gång för inte så länge sen när jag började träna på nytt gym, en stammis där som tydligen inte var så förtjust i att jag börjat komma dit. Snackade skit om mig och kom med gillringar..
Jag brydde mig inte, men tjejerna verkade gå på det. Och var plötsligt med på tåget. Det lustiga i denna historia att denna kille var en liten räka. Jag hade dödat honom utan att behöva anstränga mig det minsta lilla om jag så ville och det inte fanns något rättsväsende a' la naturens lagar..
Lafayette
2018-11-19, 12:42
Du bara hittar på.
Mobbade du personerna som mobbade dig? Personligen håller jag med dig om att mobbare troligen inte mår bra. Jag märker själv att jag får mer "troll-lust" på nätet om jag går igenom en tung ekonomisk period i mitt liv och vill få en känsla över att "jag har åtminstone kontroll över något". Patetiskt och barnsligt är det.
Jag gav tillbaka ja. Enda sättet att stå ut tror jag. Och saken är dessutom att de inte slutade för att jag gav tillbaka. Så det var den myten det.
Patetiskt och barnsligt? Kanske. Skulle snarare säga negativt och olyckligt. Det är trots allt en naturlig reaktion för någon som mår just så - inte bra.
Jag blev kallad för pluggis i mellanstadiet för att jag var bättre än alla andra på matematik(& bland de bättre på engelska?). Det gjorde mig ledsen för jag hade mer eller mindre aldrig pluggat aka gjort några läxor. Efter ett par veckor tröttnade jag & försökte(utan framgång) få till en fysisk konfrontation("Kom då!") p.g.a. huvudmobbaren var en kort, arabisk, dvärgliknande varelse vid namn Farez & jag alltid ägt på herren på täppan/vinterfotboll med ruff. Kamratstödjaren rapporterade här någonstans till triathlon matematiklärargubben & det eskalerade inte något mer efter det/slutade där efter det allvarliga samtalet vi hade med Bengt.
EDIT: 1337! :cool:
Jag blev kallad för pluggis i mellanstadiet för att jag var bättre än alla andra på matematik(& bland de bättre på engelska?). Det gjorde mig ledsen för jag hade mer eller mindre aldrig pluggat aka gjort några läxor. Efter ett par veckor tröttnade jag & försökte(utan framgång) få till en fysisk konfrontation("Kom då!") p.g.a. huvudmobbaren var en kort, arabisk, dvärgliknande varelse vid namn Farez & jag alltid ägt på herren på täppan. Kamratstödjaren rapporterade här någonstans till triathlon matematiklärargubben & det eskalerade inte något mer efter det/slutade där efter det allvarliga samtalet vi hade med Bengt.
Hans fullständiga namn; Fares Fares. Kanske mest känd från filmen Kopps
samt som TV-bagaren Roy Fares kusin.
Illustrerade mannen
2018-11-19, 14:25
Aldrig mobbat, men var en elak jävel mot nästan alla. Taskig situation hemma med slagsmål, fylla odyl. Tog ut det på min omgivning. Av olika anledningar vände det när jag var 15 år. Blev då istället elak bara mot de andra elaka... När någon skulle spöa någon stackars klenis klev jag in och bad dem spöa mig först. Idiotiskt, men lite kul nu 35 år efteråt. Fick stipendium för ”bästa kamrat” och 4,9 i betyg när jag slutade nian. (För er yngre så motsvarar det ungefär A i alla ämnen utom ett där jag hade B.)
svenbanan
2018-11-19, 15:20
Vart går egentligen gränsen för att bli mobbad eller att reta någon?
Är det när det pågår under en längre period?
Mobbing kallas det för då flera personer ger sig på en, och utsätter denne för något som hen mår dåligt av.
Dvs om jag skulle trycka ner dig verbalt utan att några andra var närvarande så skulle det inte vara mobbing. Ifall det vore i en grupp och flera andra skulle haka på och trycka ner dig, eller ifall de skulle stå och garva medans jag gjorde det, då skulle det vara mobbing. Dvs det krävs en grupp (en mob).
Det är i alla fall vad ordet egentligen, eller ursprungligen, betyder. Tyvärr misshandlar ju folk språket hela tiden, och folk brukar kalla det för mobbing ifall en person "hoppar på" en annan person (även om inga andra finns med i bilden) så länge den påhoppade mår dåligt.
Blev retad och kallades för glasögonorm av en kille som var två huvuden längre än alla på skolan som han med hade glasögon. Vet att en dag sa jag du har ju med glasögon, då blev han flyförbannad och tryckte upp mig mot en bokhylla :D Tror han skaffade linser sen
svenbanan
2018-11-19, 15:36
On topic så har jag varken blivit mobbad eller deltagit i mobbning.
Då jag gick i mellanstadiet och högstadiet var jag en rätt udda fågel och umgicks mest med ett gäng där flera blev mobbade dock. Vi var ett gäng "töntar" enliggt den gängse åsikten. Tror dock inte de blev sådär riktigt brutalt mobbade. Det var ju en rätt liten skola, vilket kanske spelade in.
Dock var jag själv något av en social kameleont och gled runt i alla möjliga andra grupperingar också. Förmodligen för att jag också var typ bäst i klassen på alla möjliga idrotter, vilket ju förmodligen drog upp statusen en hel del. Men också för att jag hade rätt lätt för att kommunicera med folk. Så jag hängde även en hel del med de som var populärast.
Det enda jag kan minnas som någon form av mobbningsförsök var en gång i mellanstadiet då det var en hel ring av folk runt mig (och kanske ytterligare någon). Jag minns dock inte om de skulle spöa oss eller om det var någon typ av verbala påhopp. Dock minns jag att jag blev helt vansinnigt arg och sparkade mina träskor (sade jag att jag bodde på vischan? ;) ) mot närmaste plågoande, och gjorde mig beredd på att spöa upp alla de tio (?) som stod i ringen. Men de skingrades snabbt.
Och om vi ska prata om vuxna människor så tycks högre testosteron även där generera ett mer rättvist och solidariskt beteende.
https://www.nature.com/articles/nature08711
Högre testosteron bland män sammanfaller bara med mer aggressivt beteende om personen i fråga upplever att det gått orättvist till.
http://www.sciencedirect.com.proxy.queensu.ca/science?_ob=ArticleURL&_udi=B6WJB-51KK99S-1&_user=10&_coverDate=11/30/2010&_rdoc=1&_fmt=high&_orig=search&_origin=search&_sort=d&_docanchor=&view=c&_searchStrId=1615938437&_rerunOrigin=scholar.google&_acct=C000050221&_version=1&_urlVersion=0&_userid=10&md5=6cc3a5263dfe6c86534e8e41788cbdd7&searchtype=a
En socialt dominant person har helt enkelt varken fallenhet eller incitament att syssla med mobbing.
Det där stämmer nog ganska bra. Om vi nu håller oss till bara män, så upplever jag själv det iaf. Det är "småkillar" med komplex som måste hävda sig och tar då till mobbning som vapen. Ettriga jävlar som inte tål andra starkare män.
Stora Magnus Samuelsson typer har ett helt annat lugn i sig.
MaxTheMarketer
2018-11-19, 16:37
Det där stämmer nog ganska bra. Om vi nu håller oss till bara män, så upplever jag själv det iaf. Det är "småkillar" med komplex som måste hävda sig och tar då till mobbning som vapen. Ettriga jävlar som inte tål andra starkare män.
Stora Magnus Samuelsson typer har ett helt annat lugn i sig.
Det där påminner om en snubbe som gick på mitt gymnasium som alltid var och hackade på alla just på grund av sin längd (säkert 1,60m nått). Han var på alla hela tiden men alla andra kunde bara skratta åt honom - det lyste igenom honom på något sätt att till och med jag skrattade utan att jag fattade varför. Nu på senare tid när jag sett honom och han har skaffat bil, jobb, lya, så har han även fått till det med tjejer och är inte lika hackig.
Diomedea exulans
2018-11-19, 17:01
Ja, jag var ett extremt tacksamt offer: Socialt störd, gravt ensam och totalt ofarlig person som försökte vara rolig jämt men misslyckades kapitalt, och dessutom var usel i allt på gympan och respektfull mot lärare och andra töntar. Kombinera det med ett högstadium med ungefär samma kultur som ett amerikansk fängelse - "spöa någon första lektionen eller bli någons bitch" - och mobbing var oundvikligt. Det var inte så allvarliga saker, jag blev inte utsatt för mer våld än nån knytnäve på axeln nån gång per termin kanske och blev inte retad så mycket heller, men det gjordes klart för mig att jag var en outcast, bannlyst från flocken, en byfåne och en paria, och det räckte. Att min sociala status var längst ner i rangordningen assimilerades i min självbild och jag har sedan dess fört en evig kamp för att klättra högre upp på stegen, i mina egnas och andras ögon.
Lafayette
2018-11-19, 18:32
Ja även jag hade ett väldigt hårt klimat på min skola. Lite gammeldags Ondskan-style fast jag gick i högstadiet 2006. Bli upptryckt mot väggen medan någon skriker "jag ska döda dig din jävel!!!". Jag undrar om det är hårdare tag mot mobbning idag. Jag upplever i alla fall att det är lite mer accepterat att vara speciell. Jag fick skämmas för spela mycket tv-spel och inte gå i någon sport exempelvis, det var direkt socialt oacceptabelt. Idag spelar ju alla kidz Fortnite.
"sedan dess fört en evig kamp för att klättra högre upp på stegen, i mina egnas och andras ögon."
Ja så höll jag på i gymnasiet och kanske fram till 20-årsåldern, sedan orkade jag nog inte bry mig mer. Upplever du att du är självsäker idag?
Jag har faktiskt funderat en hel del på om det var mobbad jag var eller om det bara var en inte helt bra uppväxt.
Exempel på händelser:
Hade aldrig någon att tala med på fotbollsträningarna bör jag var liten eftersom jag inte tillhörde "coolingarna". Så jag höll mig för mig själv. Minns en gång när laget var på cup och jag och två andra killar skulle gå och låna en toalett. Jg gick sist det var bara en toalett. De väntade inte på mig så jag fick gå tillbaka ensam, det gjorde det för att de sket i mig helt enkelt, jag minns att jag var ganska ledsen men det var liksom så det var.
En kille i min klass gjorde massa härskargrejer under flera år. Nös mig i ansiktet, kastade saker på mig i klassrummet och talade aldrig med mig annat än om han skulle säga något elakt. Sen kunde allting vända några månader och han var riktigt sjyst och man var glad. Sen vände det igen och han blev en idiot.
Hade ingen att tala med under hela årskurs 8, talade väl i snitt en gång per dag.
En granne till mig trakasserade mig från det att jag var 2-13 år. Varje gång han ringde fick jag en klump i magen. Han kunde tejpa fast mig i en stol när det bara var vi hemma och sen lämna mig ensam, tvinga mig att runka av honom, slog mig varje gång han hälsade på, anordnade en "spottlek" som gick ut på att han skulle spotta på allt hemma hos mig och om jag sa nåt hotade han med våld, tvingade mig att hålla i en humla medan han skulle skjuta med ärtbössa på den fast jag var livrädd för humlor + att det gjorde ont när ärtorna träffade handen.
Orkar inte skriva mer om min dysfunktionella uppväxt men liknande händelser som de ovan hände varje dag från 4 år till jag fyllde typ 18 år. Räknas det som mobbing eller bara en dålig uppväxt?
Lafayette
2018-11-19, 19:11
Det låter som du stött på riktiga jävla idioter och jag hoppas du mår bra idag och inte blivit för påverkad.
Det låter som du stött på riktiga jävla idioter och jag hoppas du mår bra idag och inte blivit för påverkad.
Jag drack alkohol varje helg från 16 år tills jag var 20 år. Sen började jag med droger och höll på med det ytterligare två + alkohol. Självkänsla och självförtroende i botten. Lyckades träffa min nuvarande sambo och en lång jävla reparation av psyket påbörjades efter ett helt liv av påfrestning.
Jag kan inte säga att jag är helt återhämtad idag 10 år senare. Självkänslan är fortfarande skadad och jag är rädd att bli utanför så jag försöker upprätthålla ett hårt yttre. Men all in all har det gått rätt bra trots allt annat än optimalt liv.
Lafayette
2018-11-19, 19:19
Låter riktigt bra att du har sambo och har reparerat dig. Hoppas du kan släppa lite på ditt hårda yttre, låter jobbigt i längden. Kämpa på och låt inte dessa stollar sabba ditt mående även om jag förstår att det känns tungt. :)
svenbanan
2018-11-19, 19:36
Jag har faktiskt funderat en hel del på om det var mobbad jag var eller om det bara var en inte helt bra uppväxt.
Exempel på händelser:
Hade aldrig någon att tala med på fotbollsträningarna bör jag var liten eftersom jag inte tillhörde "coolingarna". Så jag höll mig för mig själv. Minns en gång när laget var på cup och jag och två andra killar skulle gå och låna en toalett. Jg gick sist det var bara en toalett. De väntade inte på mig så jag fick gå tillbaka ensam, det gjorde det för att de sket i mig helt enkelt, jag minns att jag var ganska ledsen men det var liksom så det var.
En kille i min klass gjorde massa härskargrejer under flera år. Nös mig i ansiktet, kastade saker på mig i klassrummet och talade aldrig med mig annat än om han skulle säga något elakt. Sen kunde allting vända några månader och han var riktigt sjyst och man var glad. Sen vände det igen och han blev en idiot.
Hade ingen att tala med under hela årskurs 8, talade väl i snitt en gång per dag.
En granne till mig trakasserade mig från det att jag var 2-13 år. Varje gång han ringde fick jag en klump i magen. Han kunde tejpa fast mig i en stol när det bara var vi hemma och sen lämna mig ensam, tvinga mig att runka av honom, slog mig varje gång han hälsade på, anordnade en "spottlek" som gick ut på att han skulle spotta på allt hemma hos mig och om jag sa nåt hotade han med våld, tvingade mig att hålla i en humla medan han skulle skjuta med ärtbössa på den fast jag var livrädd för humlor + att det gjorde ont när ärtorna träffade handen.
Orkar inte skriva mer om min dysfunktionella uppväxt men liknande händelser som de ovan hände varje dag från 4 år till jag fyllde typ 18 år. Räknas det som mobbing eller bara en dålig uppväxt?
Det låter som att det var en enskilda personer som utsatte dig för diverse otrevligheter. Jag skulle inte kalla det mobbing (eftersom det inte var flera personer inblandade). Men det gör ju inte trakasserierna mindre vedervärdiga.
Nej, många av de har redan fått sitt då de är kvar i hålan och knegar sina 7-4 jobb, går hem och dricker sin helgsranson med sprit samt får inte ett vettigt skvatt gjort.
Säger inte emot dig att det var så i ditt fall.
Men det är en myt att det på något sätt skulle gå dåligt för mobbare när de blir äldre. Snarare tvärtom. De lär ju sig de sociala koderna tidigt och har intelligens nog för att tillämpa dem. Det är något väldigt användbart senare i livet och karriären.
Jag önskar själv att jag varit mer psykopatisk. Är övertygad om att jag hade haft ett bättre liv då.
Lafayette
2018-11-19, 22:53
Nu är du fånig igen Crillos.
Nu är du fånig igen Crillos.
Är du möjligtvis en liten man med komplex?
MaxTheMarketer
2018-11-19, 23:23
Säger inte emot dig att det var så i ditt fall.
Men det är en myt att det på något sätt skulle gå dåligt för mobbare när de blir äldre. Snarare tvärtom. De lär ju sig de sociala koderna tidigt och har intelligens nog för att tillämpa dem. Det är något väldigt användbart senare i livet och karriären.
Jag önskar själv att jag varit mer psykopatisk. Är övertygad om att jag hade haft ett bättre liv då.
Lobotomi är aldrig för sent!
Tillämpas det fortfarande? Jag hade faktiskt på allvar kunnat överväga saken.
Jag har faktiskt funderat en hel del på om det var mobbad jag var eller om det bara var en inte helt bra uppväxt.
Exempel på händelser:
En kille i min klass gjorde massa härskargrejer under flera år. Nös mig i ansiktet, kastade saker på mig i klassrummet.
En granne till mig trakasserade mig från det att jag var 2-13 år. Varje gång han ringde fick jag en klump i magen. Han kunde tejpa fast mig i en stol när det bara var vi hemma och sen lämna mig ensam, tvinga mig att runka av honom, slog mig varje gång han hälsade på, anordnade en "spottlek" som gick ut på att han skulle spotta på allt hemma hos mig och om jag sa nåt hotade han med våld, tvingade mig att hålla i en humla medan han skulle skjuta med ärtbössa på den fast jag var livrädd för humlor + att det gjorde ont när ärtorna träffade handen.
Räknas det som mobbing eller bara en dålig uppväxt?
Vet inte vad man ska kalla det men det där låter hemskt.
Det förekom rätt mycket mobbing i min högstadieskola och visst deltog jag och kunde vara riktigt taskig men för det mesta gav vi oss på varandra fysiskt. Då fanns det dessutom oftast någon "anledning" till detta också. Någon som sagt något, tjallat till en lärare eller gjort bort sig på idrotten. Kan inte minnas att någon i klassen blev utsatt för systematisk mobbing utan det var mer att man gjorde upp en mot en när någon hade klantat sig. Det eller kompanistryk.
Den återkommande mobbingen var att vi svenskar nitade invandrare och invandrarna försökte göra detsamma mot oss. Då kunde ju däremot någon i klassen få spö för att den inte hade hjälpt till när blattarna hämtade sina kusiner eller så. Grejen var väl att det ofta var samma personer som tjallat eller missat en lyra i bränbollen.
Gymnasiet var en total helomvändning. Plötsligt kunde man lägga allt fokus på tjejerna under rasterna.
Captainwide
2018-11-20, 05:13
Blev mobbad av ett par äldre killar när jag gick på högstadiet. Blev dagligen utsatt för verbal mobbing samt ofta slagen. Sa en handfull gånger till dem.. även vuxna. Inget resultat. Pressad till gränsen en gång, slog en av de mer aktiva mobbarna sönder och samman.
Resterande period i högstadiet var lugn.
Agitator
2018-11-20, 05:41
Mobbad i lågstadiet under 80talet. Högstadiet var chill i annan skola.
Gymnasiet var väl ingen höjdare men då var jag mer mentalt stark av att haft en bra högstadieperiod så det var aldrig något som var samma nivå, mer av för många grupperingar och folk som ville sätta sig över folk rent överlag i våran klass och de man lärde känna i andra klasser.
Nu i vuxet liv har jag märkt att det finns en del individer även som gillar att göra sig rolig på andras bekostnader även nu. Vissa växer nog aldrig i från det där, tyvär. Tyvär så säger man inte heller ifrån alltid när folk gillar att vara rolig på ens bekostnad. Man har lärt sig att rulla med slagen.
Ush, nu när jag tänker efter över min lågstadie tid och hur illa vi hade det på 80-talet och 90-talet. Hoppas det blivit mycket bättre dessa tider.
Diomedea exulans
2018-11-20, 06:31
Upplever du att du är självsäker idag?
Ja, mer självsäker som i att jag skiter mer i vad andra tycker om mig... Vilket väl är definitionen på självsäker.
Eller, det kanske inte är så mycket att jag skiter i vad andra tycker om mig som att jag är mer säker på att det alltid kommer finnas folk som tycker om mig och som förstår mig. Så det är lättare att stå emot sociala motgångar.
Det är bara att titta på det här forumet, vissa kallar mig "den roligaste personen på forumet" medan andra påstår att jag "förstör forumet". Båda sidorna gör detta spontant, utan att bli tillfrågade.
Räknas det som mobbing eller bara en dålig uppväxt?
Definitivt mobbing och grova sexuella övergrepp, kanske till och med våldtäkt.
Säger inte emot dig att det var så i ditt fall.
Men det är en myt att det på något sätt skulle gå dåligt för mobbare när de blir äldre. Snarare tvärtom. De lär ju sig de sociala koderna tidigt och har intelligens nog för att tillämpa dem. Det är något väldigt användbart senare i livet och karriären.
Jag önskar själv att jag varit mer psykopatisk. Är övertygad om att jag hade haft ett bättre liv då.
Nu är du fånig igen Crillos.
Jag tycker inte Crillos är fånig här, jag tror han har rätt.
Det enda mobbare behöver göra för att få bra liv är att sluta vara elaka. Det är en extremt enkel sak att göra. Men vad behöver en mobbad göra för att få ett bra liv? Hen måste lära sig hur man beter sig socialt, vilket är en hel vetenskap, om inte en konstform. Det är också vad jag sett hända med de gamla mobbarna från min skola när de blir lite äldre och mognare, de applicerar ungefär samma sociala strategier som förut och blir coolast i klassen, får massor sex, har aldrig tråkigt på fritiden, osv.
Oket för mobbarna är att de måste hantera det dåliga samvetet av att ha mobbat, men jag skulle våga påstå att det är en lättare sak att göra än att lära sig social kompetens.
Undantaget som står ut är såklart den stora andel mobbare som var för coola för att skaffa sig någorlunda okej skolbetyg och som nu får dras med skitjobb. Eller rentav de som var så coola att de knarkade och ägnade sig åt kriminalitet och nu får dras med missbruk eller fängelsevistelse. Men jag vågar ändå gissa att de nu är coolast i fängelset eller knarkarkvarten och därmed ändå åtnjuter en viss självkänsla.
Ush, nu när jag tänker efter över min lågstadie tid och hur illa vi hade det på 80-talet och 90-talet. Hoppas det blivit mycket bättre dessa tider.
Jag får en klump i magen när jag tänker på att min oskuldsfulla, genomgoda och alltigenom lyckliga femåriga brorson strax ska hamna i skiten, håller tummarna för att det gjorts ett krafttag mot eländet.
Lafayette
2018-11-20, 08:02
Är du möjligtvis en liten man med komplex?
Nej, två meter lång. Men väldigt spinkig så då kanske komplexen kommer ändå. Men jag var socialt awkward och är man det var det kört oavsett.
Tillämpas det fortfarande? Jag hade faktiskt på allvar kunnat överväga saken.
En mer raffinerad variant av lobotomi används i vissa delar av västvärlden, men knappast på förfrågan. Du får spela psykiskt sjuk ett par år först.
MackeJuve
2018-11-20, 08:51
Nej. Jag befann mig mestadels i någon sorts neutral zon. Sportkille som hängde med ett par likasinnade. Däremot hade jag otroligt dåligt självförtroende så jag ser inte tillbaka på t.ex. högstadietiden med enbart glädje. Hade jag blivit retad ofta hade jag nog hanterat det väldigt dåligt. Som tur var så blev det bättre och bättre på den fronten och under 9:an var jag väl ungefär 1000 % mer avslappnad än under t.ex. 7:an.
En mer raffinerad variant av lobotomi används i vissa delar av västvärlden, men knappast på förfrågan. Du får spela psykiskt sjuk ett par år först.
Det hade varit underbart. Tänk bara, att aldrig ha ångest?
Jag har medicin på recept mot det. Men den försvinner ändå aldrig riktigt. Tycker det borde forskas på ämnet. Att bara gå in i hjärnan och klippa bort skiten som orsakar det psykiska lidandet istället för massa piller. Det borde bli billigare för samhället också i längden och bättre för de sjuka. Win-Win :)
Nej, två meter lång. Men väldigt spinkig så då kanske komplexen kommer ändå. Men jag var socialt awkward och är man det var det kört oavsett.
Då förstår jag, det inte är lätt att vara socialt efterbliven. I det här samhället är ju det nästan viktigaste av allt...'social kompetens' som det står i många platsannonser.
Nej, aldrig. Hade jag blivit det så hade jag gett tillbaka nåt så in i helvete på ett eller annat vis. Hämndlysten som man är.
shadowfire
2018-11-20, 19:59
Slagen, upptryckt mot skåp etc av killar. Hånad av tjejer, den mentala mobbingen av tjejer var värre. Hade hellre tagit mer stryk av killar än att få de kommentarer jag fick av elaka tjejer.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.