Visa fullständig version : Söka jobb efter 4 år av inaktivitet
Hade svåra psykiska problem under en period på 4 år och då kunde jag inte arbeta alls. Nu när jag har tillfrisknat till 90% och känner att jag är fullt kapabel att arbeta så uppstår problemet med att söka jobb med ett CV där flera år är helt tomma. Nu för tiden verkar det vara omöjligt att söka jobb utan att behöva lämna in CV, och att berätta att man varit psykiskt sjuk är ju inte direkt en bra pitch. Jag är annars bra på att sälja in mig verbalt och är allmänt smidig med alla typer av arbetsuppgifter och att handskas med folk så det är inte där problemet ligger.
Jag har till och med funderat på att ljuga om anställningar (och se till att det inte går att kolla upp) bara för att få en fot in på arbetsmarknaden, men det känns väldigt patetiskt och man hade känt sig som en riktig idiot om man blivit påkommen.
Ett annat alternativ är väl att helt enkelt säga exakt som det är och hoppas på det bästa, men jag vet inte varför en rekryterare skulle satsa på ett så osäkert kort.
Tankar, tips?
Säg att du varit ute och backpackat några år och haft diverse ströjobb.
antingen erkänner du rakt av, alternativt säger du att du rest för att du ville känna på världen, kulturen och hur samhället fungerar utanför lilla Sverige.
En Globetrotter kan vara bra att ha på flera positioner i ett företag.
Men frågan är vad för sorts jobb du tänker söka.
Undrar någon hur du finansierade det så säg att du fick ett litet arv
Pratar du något språk utanför engelskan så är det bara att säga att du var i det landet ett tag förutom. Backpacking.
Frankrike är alltid bra, utanför storstäderna är engelskan löjligt begränsad till det mest basala
King Grub
2018-07-19, 12:50
Bortförd av aliens fungerar.
Jag hade sagt att jag raidat mycket i WoW under fyra år. Det är ju en merit, om man är bland de första guildsen d.v.s.
Det här beror helt och hållet på förutsättningarna. Är du ung eller gammal. Vilken typ av arbete söker du (okvalificerat eller kvalificerat). Har du arbetat tidigare?
Generellt skulle jag säga att sanningen i det här läget inte är speciellt attraktiv för arbetsgivarna tyvärr. Samhället är ganska oförlåtligt på det sättet. Folk som driver runt på kommunen och i stort sett inte gör ett skit på dagarna har ett fint CV medan väldigt begåvade personer som brottats med problem kan ha ett dåligt CV.
Det bästa är sannolikt att släta över det på ett eller annat sätt, allra helst genom sådant du faktiskt har gjort som har relevans för de arbeten du söker som man kan tänja på. Men om du återkommer med vilka förutsättningar som gäller för dig, vilken typ av jobb du söker, om du är gammal eller ung, har utbildning eller inte o.s.v. så kan jag ge bättre tips.
Hade svåra psykiska problem under en period på 4 år och då kunde jag inte arbeta alls. Nu när jag har tillfrisknat till 90% och känner att jag är fullt kapabel att arbeta så uppstår problemet med att söka jobb med ett CV där flera år är helt tomma. Nu för tiden verkar det vara omöjligt att söka jobb utan att behöva lämna in CV, och att berätta att man varit psykiskt sjuk är ju inte direkt en bra pitch. Jag är annars bra på att sälja in mig verbalt och är allmänt smidig med alla typer av arbetsuppgifter och att handskas med folk så det är inte där problemet ligger.
Jag har till och med funderat på att ljuga om anställningar (och se till att det inte går att kolla upp) bara för att få en fot in på arbetsmarknaden, men det känns väldigt patetiskt och man hade känt sig som en riktig idiot om man blivit påkommen.
Ett annat alternativ är väl att helt enkelt säga exakt som det är och hoppas på det bästa, men jag vet inte varför en rekryterare skulle satsa på ett så osäkert kort.
Tankar, tips?
Du ska absolut inte ljuga ihop något om anställningar, om du prompt måste ljuga ihop något så är väl resor det bästa. Men det kommer ju lägga grund för många följdfrågor.
Genuina frågor av intresse typ varför så länge som 4 år, var du har varit och vad du gjorde, till mer sakliga som kanske hur du finansierade eller försörjde dig under dessa år.
Det jag försöker komma till är att en lögn kommer kanske dra iväg och bli väldigt många lögner till slut.
Om du känner att du kan vara öppen med din jobbiga period och "argumentera/reflektera" kring varför det blev så och hur du tog dig ur det för en arbetsgivare så hade jag kört på det om frågan kommer upp.
Annars kan du ju kolla med bemanningsföretag, där det ganska ofta blir gruppintervjuer och då finns inget tidsutrymme för individuella detaljfrågor. Ta ett hundår eller så och sen söka dig vidare.
Då kan AG iafl se att du har kommit på banan igen och är arbetsför.
Anton Fräs
2018-07-19, 13:58
Jag har själv varit psykiskt sjuk i cirka 4-5 år och har i mina senaste ansökningar varit helt öppen med det och lyft det som en styrka. Jag jobbar ju inom vården så jag har lyft de fördelar de innebär att förstå patientens roll och lidande etc.
Det har lett till iaf en intervju så det kan inte vara helt dumt. :)
mattilainen
2018-07-19, 14:08
"En nära anhörig var sjuk och behövde mycket stöd" (vilket stämmer, dock handlade det om dig.. men det behöver ingen veta). Det bra med detta är att ingen vågar gå djupare in på det då folk är rädda. Om nu någon fortsätter fråga så svarar man bara att det känns för jobbigt att prata om just nu men kanske vid ett annat tillfälle.
EyeOfTiger
2018-07-19, 14:40
Om det är något rekryterare absolut avskyr så är det folk som ljuger.
Hade jag varit dig så skulle jag satsat på en kortare utbildning typ 1-2 år och börjat om på ny kula.
Även om du är ärlig och lyckas få ett jobb så kommer det hänga med sen för alltid. Så det tror jag helt uppriktigt inte blir så bra i längden.
Säg att du varit ute och backpackat några år och haft diverse ströjobb.
Det öppnar upp för väldigt många frågor och då finns risken att man korsar fötterna och trillar. :D Dessutom kommer rekryteraren fråga vad för jobb det var och då måste man ju ljuga i alla fall.
Det här beror helt och hållet på förutsättningarna. Är du ung eller gammal. Vilken typ av arbete söker du (okvalificerat eller kvalificerat). Har du arbetat tidigare?
Jag är 23 och försöker bara ta mig in på arbetsmarknaden, så vilket jobb som helst i princip (kundtjänst, matbutik, städare, kassa etc). Bara jag får lön och en referens så jag kan söka mig vidare sedan.
Jag har arbetat lite tidigare men mest sommarjobb jag fått av kommunen, så det finns ingenting imponerande på CVt alls, tyvärr.
Ingen utbildning, håller på med komvux och högskoleprovet nu för att ta mig in på universitet.[/QUOTE]
"En nära anhörig var sjuk och behövde mycket stöd" (vilket stämmer, dock handlade det om dig.. men det behöver ingen veta). Det bra med detta är att ingen vågar gå djupare in på det då folk är rädda. Om nu någon fortsätter fråga så svarar man bara att det känns för jobbigt att prata om just nu men kanske vid ett annat tillfälle.
Väldigt lågt att ljuga om något sådant och om man blir påkommen så får man nog flytta till en grotta i västra Afrika på obestämd tid.
Om det är något rekryterare absolut avskyr så är det folk som ljuger.
Hade jag varit dig så skulle jag satsat på en kortare utbildning typ 1-2 år och börjat om på ny kula.
Även om du är ärlig och lyckas få ett jobb så kommer det hänga med sen för alltid. Så det tror jag helt uppriktigt inte blir så bra i längden.
Börja om på ny kula? Hur menar du? Rekryteraren kommer ju vilja veta vad man jobbat med tidigare oavsett om man har utbildning eller ej.
Och vad är det som kommer hänga med sen för alltid, menar du?
shut teh face
2018-07-19, 15:45
Jag hade ungefär 1,5 år där jag spelade WoW. Där fyllde jag i att jag jobbade ideellt vilket stämde (var redaktör på en spelsajt som skrev om WoW :D). Det blev istället en bra merit istället!
Säg att du spelat nätpoker och levt på aktier/fonder/investerat i bitcoins och att du nu känner att du skulle vilja ha ett "riktigt jobb" där du får ta i lite.
En person som suttit hemma och lirat nätpoker i 4 år kanske inte låter som en drömkille att anställa, men om din chef är någorlunda klipsk så förstår han ju vilket arbete det är bakom det.
Det bästa är ju faktiskt bara att säga sanningen, men kanske formulera det på något trevligare sätt. Det är ju lite inne just nu med psykisk ohälsa, så jag tror inte du ska känna att det är helt fel att gå ut med det. Du kommer säkert att få förståelse
Absolut inte ljuga, och inte heller se det som att du ska erkänna något, du ska berätta, det är stor skillnad.
Idag är det tyvärr extremt vanligt med psykiskohälsa så vem du än kommer i kontakt med angående ett jobb kommer troligen ha erfarenhet från andra kollegor. Jag hade ringt kontaktpersonen på de jobb jag tycker ser intressanta ut, presenterat mig, ställt ett par "intelligenta" frågor om jobbet. Vid en bra telefonkontakt så hade jag sagt att det låter väldigt spännande och att jag kommer skicka in ett CV men redan nu vill jag berätta om en period av sjukdom. Eventuellt kan du ju även berätta hur tillfrisknandet gjort dig, klokare, starkare eller whatever och att du är ruskigt hungrig för att få komma igång med livet igen.
Lycka till
Du har sysslat med självförbättringsprojekt inom det psykologiska/kognitiva.
Hövdingen
2018-07-19, 18:15
Praktikplats är ett alternativ om man varit borta länge.
Fyra år är för länge för att man skall kunna ljuga ihop något bra, tror jag (även bortsett från att det är rätt beige att göra det). Folk kommer att fråga, gör man det inte när du söker jobb kommer dina framtida arbetskamrater att fråga, och jävlar vad pinsamt det kommer att bli när du blir påkommen (för det kommer du att bli). Att ha ljugit om stora delar av sitt vuxna liv är definitivt inget man vill ha i protokollet, jag tror faktiskt att det kan vara ett större problem än att ha varit psykiskt sjuk i fyra år. Hur stigmatiserande det är att ha varit borta från världen pga psykisk sjukdom/ohälsa beror också ganska kraftigt på vad orsaken var, åtminstone upplever jag att olika psykiska problem värderas väldigt olika av folk i gemen. Din attityd spelar också roll; någon beskrev det bra här ovan, du skall inte erkänna, du skall berätta.
Vad är det för jobb du söker? Det är svårt att få jobb utan någon som helst eftergymnasial utbildning, om du inte gick något uttalat yrkesförberedande på gymnasiet.
Jag var i en liknande situation med lucka på flera år men i perioder med studier på halvtid för att mjölka studielån. Jag räknade ut att jag kunde få sex års studielån att räcka i åtminstone tolv år. Sen skulle jag vara så långt ifrån arbetsmarknaden att jag utan problem hade kunnat casha ut försörjningsstöd resten av livet. Det var min plan när jag mådde dåligt. Den "höll" i ungefär fem år innan jag fick yrsel av min ångest.
Min väg tillbaka till arbetsmarknaden har gått via praktik och arbetsträning med successivt ökad belastning. Om du inte får något jobb kan du behöva gå samma väg och ta hjälp av myndigheterna. Har du haft psykiska besvär borde du kunna få en diagnos som styrker detta och öppnar dörrar till någon typ av praktikplats. Sen hittar du nåt som verkar drägligt, i mitt fall blev det i butik, och ser till att visa framfötterna.
Du kommer bara att må ännu sämre om du börjar koka ihop historier. Själv brukar jag nästan stoltsera med hur sjuk jag varit om det behöver komma fram. Det är ett gott tecken på att man fått distans till den tiden. Ett annat tips som någon var inne på är att inte avslöja precis allt. Välj något som låter acceptabelt. Man börjar med utbrändhet och sömnbesvär, behöver man gå djupare kan man kalla det stressrelaterat eller i värsta fall ångestrelaterat. Det är ändå ingen som engagerar sig i vilken beskrivning du ger.
Jag är 23 och försöker bara ta mig in på arbetsmarknaden, så vilket jobb som helst i princip (kundtjänst, matbutik, städare, kassa etc). Bara jag får lön och en referens så jag kan söka mig vidare sedan. Jag har arbetat lite tidigare men mest sommarjobb jag fått av kommunen, så det finns ingenting imponerande på CVt alls, tyvärr.
Ingen utbildning, håller på med komvux och högskoleprovet nu för att ta mig in på universitet.
Då blev det genast mycket, mycket enklare. Om du bara är 23 och fiskar efter okvalificerat arbete så kommer du utan problem undan med att du rest en del och ströjobbat lite utomlands. Och sedan tycker jag du ska säga att du därefter har pluggat upp betyg på komvux, vilket visar på ambition och är en helt rimlig sysselsättning. Ingen behöver veta exakt hur länge eller hur mycket du faktiskt pluggat upp dina betyg. Har du även sommarjobbat under de här 4 åren är det suveränt. Då har du en trippel av rimliga sysselsättningar.
Sedan är det så att om du ska jobba med okvalificerade arbeten, typ vara butikssäljare på Stadium eller steka hamburgare på Max, så kommer de inte lägga ner en massa tid på dig. Arbetsgivaren skiter i ärlighetens namn i ditt resande o.s.v. De vill bara ha en bra indikation på att du kommer dyka upp i tid, göra det du ska och bemöta kunderna på ett trevligt sätt.
En annan grej är att om du söker en heltidstjänst så är arbetsgivaren nog mer orolig över dina förestående universitetsstudier än vad du gjort tidigare, så det kan vara läge att inte nämna det. Eller så söker du en deltidstjänst som du kan kombinera med studierna och då kommer de bry sig ännu mindre om din tidigare historik eftersom de inte tar någon egentlig risk med att anställa dig.
Du kommer bara att må ännu sämre om du börjar koka ihop historier. Själv brukar jag nästan stoltsera med hur sjuk jag varit om det behöver komma fram. Det är ett gott tecken på att man fått distans till den tiden. Ett annat tips som någon var inne på är att inte avslöja precis allt. Välj något som låter acceptabelt. Man börjar med utbrändhet och sömnbesvär, behöver man gå djupare kan man kalla det stressrelaterat eller i värsta fall ångestrelaterat. Det är ändå ingen som engagerar sig i vilken beskrivning du ger.
Jag håller inte riktigt med där. Han passerar en gräns om han försöker koka ihop historier som ska lyfta hans kompetens. Påstådd kassaerfarenhet som han inte har o.s.v. som kommer märkas förr eller senare. Men det är helt förståeligt att inte skylta med mental ohälsa i ett samhälle som är ganska dömande, och det har egentligen ingen annan med att göra heller.
TS har ju faktiskt läst på Komvux, arbetat och gjort en del så det handlar bara om att kamma över det här lilla glappet, vilket är tacksamt för en ung person där det är vanligt att leva runt lite efter gymnasiet.
Lirade poker och gick runt men att det nu är dags att se det långsiktigt och skaffa jobb och göra karriär.
Kanske kan funka.
Annars bara säga som det är, att du varit sjukskriven men stannar där. Ingen behöver veta för vad utan det som är intressant är att man är frisk igen.
Om du inte vill behöver du ju inte nämna den psykiska delen utav din sjukdom. Säg att du var sjuk men att du nu är botad och redo att jobba. Då behöver du inte ljuga och betvivlar att dom kommer fråga ut dig efter det. Har du tunt hår kanske det kan hjälpa till och med, för vem vill neka en canceröverlevare.
Illustrerade mannen
2018-07-19, 23:11
Ljug inte är mitt råd. Jag jobbar som chef och anställer folk hyfsat frekvent. Säg att du varit sjuk, men att du är frisk/på banan igen. Det jag skulle fundera över vid en kontakt är ev återfall i sjukskrivning. Ingen vill dra på sig ett "rehabfall". Det går väääldigt mycket tid (och pengar) till de som är sjuka, strular och fular sig. Är du "frisk" och risken för återinsjuknande är noll (eller åtminstone låg) så kan du vara attraktiv. Du är sugen på att jobba, göra rätt för dig, betala skatt och alla andra klyschor folk använder då de söker jobb.
Lycka till!
FoolsGold
2018-07-19, 23:44
Om du tror du klarar det så sök jobb som säljare på callcenter. Där brukar det vara extremt hög omsättning på folk eftersom det är ett tufft jobb och ofta låg lön (om man inte säljer mycket vill säga). Ett annat yrke som också har hög omsättning på folk är kundservice och i min mening är det grymt mycket bättre än sälj men kanske du tycker annorlunda. Det viktiga för dig är, som du själv säger, att få en fot in i arbetslivet.
Gällande din bakgrund så tycker jag du ska vara rak utan att gå in i detalj. Efter gymnasiet har du haft en tuff period i ditt liv där du mått så dåligt att du inte haft kraft till att arbeta. Blir du pressad på vad så ljug inte men presentera det på ett generellt sätt kanske "det hände så många jobbiga saker i mitt liv så jag gick in i väggen" eller liknande.
Nu är du tillbaka igen med full energi och ditt mål är att studera. Nöj dig dock inte med att du vill "studera på universitet" eller "jag får se vad det blir" utan skapa dig ett tydligt mål för studierna och skriv det i ansökan. Ljug inte här utan säg vad du nu är passionerad kring. Om du inte vet helt så välj något som du gillar. Om du sen väljer något annat spelar ingen roll. Poängen är att folk gillar personer som har klara mål. Då kan de också skapa en mental historia om någon som har haft det tufft men som nu hittat mening i sitt liv och en sån person vill man hjälpa.
Så, du haft det tufft i ett antal år men nu är du tillbaka och har ett tydligt mål, att studera X. Därför pluggar du nu upp dina betyg på komvux men i tillägg vill du ha ett jobb vid sidan om studierna.
Så några allmäna tips inför intervju:
*Se till att du har läst in dig på vad företaget sysslar med. Läs igenom deras hemsida så att du har koll på vilka produkter/tjänster de säljer, hur de komunicerar sitt varumärke, vilka länder de opererar i etc.
*Besök adressen några dagar innan så att du vet hur du tar dig dit och hur lång tid det tar. Kom aldrig för sent, inte ens en minut, utan var istället alltid på plats 5 min före avsatt tid.
*När du hälsar på folk så stå lagom bredbent så att du känner dig stadig, se dem i ögonen och le (tänk på vad de heter så att du minns det).
*Förbered dig hemma på de klassiska frågorna (sök på nätet för fler uppslag):
Vad var det som fick dig att söka just denna tjänsten? (Här är det fint att berömma verksamheten. Te.x Jag tycker er verksamhet verkar spännande på grund av x, y, z (gärna med hänvisning till vad du läst på deras hemsida) och i tillägg så tror jag att jag skulle passa för tjänsten. Finns det inget speciellt intressant så är det lov med en vit lögn. Annars fungerar sanningen rakt på sak säkert fint. Detta verkar vara ett bra jobb som jag kan kombinera med mina studier.)
Vad är styrkor och svagheter hos dig som person? (Det är aldrig kul att klura ut detta under intervjun.)
Vilka personliga förmågor tror att du kan ha nytta av i denna tjänsten?
Gillar du bäst att arbeta individuellt eller i team? (Svara ärligt men lägg till att båda går fint om inte det är en ren lögn vill säga :).)
Vad är du passionerad kring? (T.ex. ditt sudiemål. :))
Har du några tidigare framgångar du skulle vilja lyfta fram? (Man vill ju inte spela på sympatikortet i onödan men här det ju legitimt. T.ex. Som jag skrev i min ansökan har jag haft en riktigt tuff period tidigare med väldigt mycket stress och liknande. Nu har jag vänt mitt liv och har ett tydligt mål framför mig med mina studier.)
Var ser du dig själv om fem år?
Hur skulle dina vänner eller familj beskriva dig?
Vad gör du på fritiden? (Här är det bra om du har något intresse som inte bara är familj och eller vänner. Kanske du gillar att läsa kring ett visst ämne, spelar något istrument eller utför någon sport. Om inte föreslår jag att du tar upp någon hobby/frtidsaktivitet. Självklart något du tycker är/verkar kul men tveka inte på att testa något.)
Är det något mer vi bör veta om dig? (Eftersom du redan har skrivit i ansökan att du haft det tufft behöver du inte säga något mer om det. Ett klassiskt svar är: Nej, jag känner att jag har gett en klar bild av mig själv. eller något liknande.)
Ett annat tips som vanligtvis ges kring intervjuer är att förbereda egna frågor. Gör gärna det och ställ dem också men krysta inte fram frågor som känns onaturliga bara för att. Tips på relevanta allmänna frågor är: Hur många personer är det i teamet? Vad är genomsnittsåldern? Hur lång tid tar det vanligtvis tills man är självgående? etc
Slutligen: Livet tar många olika vägar. Om du har rätt inställning, kan anpassa dig och inte ger upp så går det bra till slut. Du är ung och har en massa kul framför dig, så kör hårt! :)
Ar det inte bara att anmala sig pa nagot bemanningsforetag? I t ex UK hade detta inte varit nagot problem, jobb at the city council genom bemanningsforetag sedan ar man inne i svangen igen. Om man ar lite valtranad, proper, inga problem. Kanske deltid i borjanoch tuffa jobb men nagonting.
Ljug inte. Oärlighet är det värsta man kan få in på en arbetsplats. Den typen av lögner är svåra att upprätthålla. Vänd på det - fundera igenom både en och två gånger hur dina erfarenheter givit dig insikter och styrkor. Just insikter om sig själv är något som i princip inga 23-åringar hunnit skaffa sig i nämnvärd omfattning, så du kan kanske göra något positivt av dina erfarenheter.
Öva på hur du presenterar din historik. För dig själv och sedan för någon du litar på, som kan ge dig feedback på hur du uppfattas.
Nu pratar jag ur ett perspektiv från en arbetsgivare som anställer kompetent och erfaren personal som vi hoppas kunna behålla och ovanstående råd gäller alltså kanske inte för slit-och-släng-arbetsgivare. Ett generellt tips är att utbilda dig på lite sikt men det är nog en bra idé att jobba lite först och komma in i det riktiga livet först.
shadowfire
2018-07-20, 22:23
fyra år är för länge för att man skall kunna ljuga ihop något bra, tror jag (även bortsett från att det är rätt beige att göra det). Folk kommer att fråga, gör man det inte när du söker jobb kommer dina framtida arbetskamrater att fråga, och jävlar vad pinsamt det kommer att bli när du blir påkommen (för det kommer du att bli). Att ha ljugit om stora delar av sitt vuxna liv är definitivt inget man vill ha i protokollet, jag tror faktiskt att det kan vara ett större problem än att ha varit psykiskt sjuk i fyra år. Hur stigmatiserande det är att ha varit borta från världen pga psykisk sjukdom/ohälsa beror också ganska kraftigt på vad orsaken var, åtminstone upplever jag att olika psykiska problem värderas väldigt olika av folk i gemen. Din attityd spelar också roll; någon beskrev det bra här ovan, du skall inte erkänna, du skall berätta.
Vad är det för jobb du söker? Det är svårt att få jobb utan någon som helst eftergymnasial utbildning, om du inte gick något uttalat yrkesförberedande på gymnasiet.
+1
Att det skall vara så svårt att få jobb utan "efter gymnasial utbildning"...´är det verkligen så? Frasen och problemet ligger illa i munnen... Ok jag tvivlar faktiskt inte men dra utomlands då? Att man i vissa länder har svårt att få jobb utan gymnasiet, ok, men för det mesta räcker ju grundskola för vanliga kneg i alla fall...
McDonald's, Max eller Burger King? Borde skrika efter folk, tycker alltid jag ser långa slingrande bilköer i deras respektive drive-in oavsett tid på dygnet.
Curriculum vitae är integritetskränkande & efterblivet. Starta en enskild firma inom något område som du finner kuligt istället! 🤗
Ljug inte. Oärlighet är det värsta man kan få in på en arbetsplats. Den typen av lögner är svåra att upprätthålla...
Det stör mig ärligt talat vilken enorm Disney-films-mentalitet folk har när de ska ge "goda råd" till andra. Det är något sorts mänskligt fenomen att alltid ge "råd" till andra som låter bra och inte funkar för fem öre. "Var bara dig själv", "sanningen segrar alltid"... det är så otroligt enkelt att häva ur sig sånt när man aldrig själv behöver ta konsekvenserna för det.
I den verkliga världen är TS fortfarande väldigt ung och "problemet" är därför begränsat, många lever runt en del efter gymnasiet. Det viktiga i allt det här är att TS ska få ett jobb, inte att välmenande människor på ett forum ska få se så goda ut som möjligt på andras bekostnad. Det finns ingen som helst anledning att för TS lyfta ett problem som får 95% av potentiella rekryterare att instinktivt rygga tillbaka. Sedan behöver inte TS dra direkta lögner. TS har pluggat på komvux exempelvis så det handlar bara om vad man betonar och vad man inte behöver nämna.
Sedan säger du att den här typen av "lögner" skulle vara svåra att upprätthålla? Också det Disneyfilmstänkande. Varför skulle det vara det? Om TS säger att han pluggat på komvux och han faktiskt har pluggat på komvux, varför skulle det vara svårt att upprätthålla eller ens vara lögnaktigt? Varför lever du i någon bisarr föreställning om att alla i hela världen har någon rättighet att veta om alla intrikata detaljer i TS medicinska tillstånd eller att TS skulle ha någon mänsklig skyldighet att dela med sig av högst personliga sekretessbelagda uppgifter?
Rekommenderar dej att vara 100% ärlig.
Du säljer ju in dej som den person du är.
Tror inte att en bakgrund med psykisk ohälsa behöver vara ett stort hinder.
Du är ung och det är brist på bra arbetskraft idag, så jag tror det löser sej ganska snart.
Jag håller inte riktigt med där. Han passerar en gräns om han försöker koka ihop historier som ska lyfta hans kompetens. Påstådd kassaerfarenhet som han inte har o.s.v. som kommer märkas förr eller senare. Men det är helt förståeligt att inte skylta med mental ohälsa i ett samhälle som är ganska dömande, och det har egentligen ingen annan med att göra heller.
TS har ju faktiskt läst på Komvux, arbetat och gjort en del så det handlar bara om att kamma över det här lilla glappet, vilket är tacksamt för en ung person där det är vanligt att leva runt lite efter gymnasiet.Min erfarenhet är att varenda månad man inte kan redogöra trovärdigt för kommer att vara en belastning. Syns det i CV att man inte varit aktiv hela tiden måste förklaringen vara vattentät. Har man bara läst ett halvår på komvux av de fyra som gått så är det mörker. Man blir bortsållad helt enkelt. Sen är det klart han inte ska ta något initiativ att lyfta sina besvär om det inte kommer på tal. Problemet är att det blir makalöst svårt att bara få komma på intervju om det finns luckor i CV. Nöjer han sig med donken kan det kanske funka, men då är det som sagt skitjobben de lux det gäller att söka.
An Iron Soul
2018-07-21, 21:37
Jag är absolut ingen karriärist.
Men jag har flera vänner från gymnasie tiden som inte haft ett enda jobb sedan dess.
Bor fortfarande hemma i pojkrummet.
Det är närmare 7 år sedan. Det är helt vansinnigt.
Jag har en kompis som är ensambarn och som frågade mig om jag fått några fina presenter/resor när jag fyllde 25.
Kom igen. Jag är inte 11 år.
"Vadå vad menar du?" Var hans svar.
Bortskämd jävla unge. :d
Varje gång jag frågar ska vi hitta på något blir svaret jag har inga pengar.
Tror du dom växer på träd eller vad fan är det frågan om?
Att se sin barndomsvän utan någon som helst egen drivkraft gör mig förbannad.
High1ander
2018-07-21, 22:22
Jag är absolut ingen karriärist.
Men jag har flera vänner från gymnasie tiden som inte haft ett enda jobb sedan dess.
Bor fortfarande hemma i pojkrummet.
Det är närmare 7 år sedan. Det är helt vansinnigt.
Jag har en kompis som är ensambarn och som frågade mig om jag fått några fina presenter/resor när jag fyllde 25.
Kom igen. Jag är inte 11 år.
"Vadå vad menar du?" Var hans svar.
Bortskämd jävla unge. :d
Varje gång jag frågar ska vi hitta på något blir svaret jag har inga pengar.
Tror du dom växer på träd eller vad fan är det frågan om?
Att se sin barndomsvän utan någon som helst egen drivkraft gör mig förbannad.
Har en släkting som inte gjorde typ ett piss mellan 20-27, sen helt plötsligt så fatta han typ att det kanske var dags att göra något, på ett halvår så fixa han ett bra jobb (för att inte ha pluggat färdigt högskola), tränar bra med fina resultat, lägenhet och förhållande. Men där var nog mycket att han kunde leva utan att behöva jobba/anstränga sig, han hade inte pengar för resor eller annat, osv. men mat och husrum fanns alltid. Så det finns chans att man "vaknar" men även risk att det inte sker.
Det stör mig ärligt talat vilken enorm Disney-films-mentalitet folk har när de ska ge "goda råd" till andra. Det är något sorts mänskligt fenomen att alltid ge "råd" till andra som låter bra och inte funkar för fem öre. "Var bara dig själv", "sanningen segrar alltid"... det är så otroligt enkelt att häva ur sig sånt när man aldrig själv behöver ta konsekvenserna för det.
I den verkliga världen ..... osv
Jadu, i den verkliga världen finns det HR-proffs på lite större företag som utan
ansträngning kan ta reda på t.o.m. vad du har för favoritfärg på dina kalsonger.
Det dummaste man kan göra är att underskatta dessa.
poppen11
2018-07-22, 05:47
Jadu, i den verkliga världen finns det HR-proffs på lite större företag som utan
ansträngning kan ta reda på t.o.m. vad du har för favoritfärg på dina kalsonger.
Det dummaste man kan göra är att underskatta dessa.
Han skall söka okvalificerade jobb - lasta pallar och fritera potatis - inte seniora tjänster inom Apple.
Du får börja från botten helt enkelt, något tidsbestämt jobb som ger dig något att skriva på listan. Samt det är bra med någon referens om du kan fixa en.
Jadu, i den verkliga världen finns det HR-proffs på lite större företag som utan
ansträngning kan ta reda på t.o.m. vad du har för favoritfärg på dina kalsonger.
Det dummaste man kan göra är att underskatta dessa.
Suck.. möjligen om du söker jobb hos STASI på 80-talet eller NSA efter Snowden. Herregud människa han söker ett OKVALIFICERAT arbete på t.ex. Burger King, det är inte en ny VD man rekryterar. Det här är ett företag som har en väldig ruljans på folk och man väntar sig att en ung person stannar något år eller två och du tror att man har en rekryteringsprocess som Goldman Sachs i USA?
Inte ens vi (känt konsultbolag) lägger ner absurt mycket arbete på research unga kandidater till kvalificerade tjänster därför att det kostar tid och pengar. Unga kandidater har per definition inte så mycket historia att tala om - de har gått konstant i skola och i bästa fall sommarjobbat mellan varven, roligare än så är det inte. Därtill gör de tester och har en provanställning i vilket fall, så risken är inte speciellt hög.
Suck.. möjligen om du söker jobb hos STASI på 80-talet eller NSA efter Snowden. Herregud människa han söker ett OKVALIFICERAT arbete på t.ex. Burger King, det är inte en ny VD man rekryterar. Det här är ett företag som har en väldig ruljans på folk och man väntar sig att en ung person stannar något år eller två och du tror att man har en rekryteringsprocess som Goldman Sachs i USA?
Inte ens vi (känt konsultbolag) lägger ner absurt mycket arbete på research unga kandidater till kvalificerade tjänster därför att det kostar tid och pengar. Unga kandidater har per definition inte så mycket historia att tala om - de har gått konstant i skola och i bästa fall sommarjobbat mellan varven, roligare än så är det inte. Därtill gör de tester och har en provanställning i vilket fall, så risken är inte speciellt hög.
Så nu skulle inte följa upp med frågor om någon har 3 år gymnasie följt av 4 år på komvux?
MaxTheMarketer
2018-07-22, 10:13
Hade svåra psykiska problem under en period på 4 år och då kunde jag inte arbeta alls. Nu när jag har tillfrisknat till 90% och känner att jag är fullt kapabel att arbeta så uppstår problemet med att söka jobb med ett CV där flera år är helt tomma. Nu för tiden verkar det vara omöjligt att söka jobb utan att behöva lämna in CV, och att berätta att man varit psykiskt sjuk är ju inte direkt en bra pitch. Jag är annars bra på att sälja in mig verbalt och är allmänt smidig med alla typer av arbetsuppgifter och att handskas med folk så det är inte där problemet ligger.
Jag har till och med funderat på att ljuga om anställningar (och se till att det inte går att kolla upp) bara för att få en fot in på arbetsmarknaden, men det känns väldigt patetiskt och man hade känt sig som en riktig idiot om man blivit påkommen.
Ett annat alternativ är väl att helt enkelt säga exakt som det är och hoppas på det bästa, men jag vet inte varför en rekryterare skulle satsa på ett så osäkert kort.
Tankar, tips?
Har du sökt eller gjort något sedan tråden fick sitt eget liv eller fick du återfall? ;)
Har du sökt eller gjort något sedan tråden fick sitt eget liv eller fick du återfall? ;)
:laugh:
Stort tack för allt engagemang, man kan alltid räkna med kolo.
Pratade med min psykolog häromdagen och han sade att Arbetsförmedlingen har vissa "mjukstartsjobb" som är till just för personer som varit arbetslösa under lång tid och försöker ta sig in på marknaden igen, det kanske kan vara något. Räknar inte med att få något gratis men om det finns någon hjälp att få där så tar jag givetvis emot det.
En annan idé är att volontärjobba eller praktisera under tiden som jag söker arbete, då har jag åtminstone något litet att skriva på mitt CV som visar att jag kan sköta ett jobb. Håller just nu på att skriva ihop ett personligt brev för att jobba med läxhjälp, verkar vara hård konkurrens men jag är skyldig mig själv att försöka i alla fall.
Ett klargörande är att det är _HELT_ tomt på mitt CV under en period på 4 år. Några få sommarjobb har jag haft innan och på Komvux har jag studerat i 6 månader efter den perioden.
MaxTheMarketer
2018-07-22, 22:18
:laugh:
Stort tack för allt engagemang, man kan alltid räkna med kolo.
Pratade med min psykolog häromdagen och han sade att Arbetsförmedlingen har vissa "mjukstartsjobb" som är till just för personer som varit arbetslösa under lång tid och försöker ta sig in på marknaden igen, det kanske kan vara något. Räknar inte med att få något gratis men om det finns någon hjälp att få där så tar jag givetvis emot det.
En annan idé är att volontärjobba eller praktisera under tiden som jag söker arbete, då har jag åtminstone något litet att skriva på mitt CV som visar att jag kan sköta ett jobb. Håller just nu på att skriva ihop ett personligt brev för att jobba med läxhjälp, verkar vara hård konkurrens men jag är skyldig mig själv att försöka i alla fall.
Ett klargörande är att det är _HELT_ tomt på mitt CV under en period på 4 år. Några få sommarjobb har jag haft innan och på Komvux har jag studerat i 6 månader efter den perioden.
Bra. Bara börja någonstans vare sig det är med "mjukstartsjobb" eller "volontärarbete". Så länge du aktiverar dig dagligen så kommer du att vara på väg upp från "det psykologiska helvetet". Varje dag som du väljer att vara inaktiv pga. diverse svepskäl så tar du ett steg närmare ett eventuellt återfall.
Människor blir deprimerade av att vara inaktiva och när du sedan blir deprimerad så har du hamnat i rävsaxen eftersom då ser du inte heller någon anledning att försöka göra något åt ditt problem eftersom helt plötsligt så är "livet meningslöst". Så hoppa på något av dina alternativ redan imorgon! ;)
Bra. Bara börja någonstans vare sig det är med "mjukstartsjobb" eller "volontärarbete". Så länge du aktiverar dig dagligen så kommer du att vara på väg upp från "det psykologiska helvetet". Varje dag som du väljer att vara inaktiv pga. diverse svepskäl så tar du ett steg närmare ett eventuellt återfall.
Människor blir deprimerade av att vara inaktiva och när du sedan blir deprimerad så har du hamnat i rävsaxen eftersom då ser du inte heller någon anledning att försöka göra något åt ditt problem eftersom helt plötsligt så är "livet meningslöst". Så hoppa på något av dina alternativ redan imorgon! ;)
Tack för omtanken! Känner inte längre att jag är i riskzonen för återfall då jag kämpar stenhårt med studierna, hela tiden utvecklas på många olika plan och därför känner att vardagen är väldigt meningsfull. Men just detta med jobb är ju en flaskhals som blir värre med tiden.
Har en SKYPE-intervju med Allakando (läxhjälp/privatundervisning) om några dagar, det är hård konkurrans men jag är väl förberedd så vi håller tummarna. :)
MaxTheMarketer
2018-07-30, 16:09
Tack för omtanken! Känner inte längre att jag är i riskzonen för återfall då jag kämpar stenhårt med studierna, hela tiden utvecklas på många olika plan och därför känner att vardagen är väldigt meningsfull. Men just detta med jobb är ju en flaskhals som blir värre med tiden.
Har en SKYPE-intervju med Allakando (läxhjälp/privatundervisning) om några dagar, det är hård konkurrans men jag är väl förberedd så vi håller tummarna. :)
Härligt! Ja, det är viktigt att uppleva "känsla av sammanhang" i sitt liv för att orka kliva upp varje dag och göra sina last för dagen. Finns en hel bok om det ämnet.
Fysisk aktivitet som löpning och styrketräning är också bra för att "få upp psyket från helvetet" eftersom det är snarare "normalt" för människor att göra så än att vara fysiskt inaktiva.
Som psykologen Tal-Ben Shahar sa,"Det är inte att fysisk aktivitet bara är hälsosamt, utan också att fysisk inaktivitet är depressionsinducerande".
Jag skulle snarare säga att fysisk aktivitet inte är "hälsosamt" utan snarare "ett sätt att befinna sig i normalt läge" så fysisk inaktivitet är således "ohälsosamt". Att vara frisk är ju det "normala" medan att vara sjuk är "onormalt". En fråga om semantik helt enkelt.
Jag rekommenderar även att du söker flera jobb och även ser om dina studier är något som kan appliceras i form av freelancing på diverse sajter som fiverr.com och upwork.com om du känner att du har orken för det. Vad exakt är det du studerar och vad kan du än så länge producera för konkreta resultat med dina studier hittills som du inte kunde innan du började studera?
Kämpa på. En dag i taget! ;)
Patriarch K
2018-08-06, 15:05
Arbetsmarknaden handlar mest om lögner så det är helt onödigt att vara ärlig. "Ärlighet varar längst" är bullshit. "Ärlighet med modifikation varar längst" är mycket bättre. D.v.s. ljug inte fram något du tagit från luften, utan ta något som är sanning, men modifiera det. Om du varit borta 4 år, så kan du säga att du varit borta 1-2 år i stället på någon resa eller satsat på ett projekt som fallerade eller dylikt.
Har du jobbat 1.5 år så kan du avrunda det till 2 år i ditt CV etc etc...
Min kusin gjorde inte ett smack mellan 20 och 30, efter gymnasiet bodde han med mamma och pappa som gav honom tak över huvudet och mat utan någon motprestation, spelade massa datorspel och rökte på konstant. Rätt sjukt då han är rätt klipsk av sig.
Sen när han fyllde 30 tyckte han det var dags att kanske bli självförsörjande, hoppade på sjuksköterskeprogrammet och idag 5 år senare jobbar han i norge som anestesi-sköterska och tjänar 60.000 i månaden, jobbar borta 2 veckor och hemma 2 veckor, fin bil och båt nu. Har funderingar på att söka sig till USA nu.
Jag tror det är väldigt många med stor potential som idag går hemma bara för att man kan göra det, man dör liksom inte om man inte jobbar längre, så då känner man att man lika gärna kan spela datorspel och se porr.
MaxTheMarketer
2018-08-06, 16:28
xan! Rapportera gärna framsteg nu, även motgångar om du stött på några sådana så kan vi bearbeta dem och hitta möjliga lösningar till eventuella problem.
Har du jobbat 1.5 år så kan du avrunda det till 2 år i ditt CV etc etc...
Jag brukar ange årtalen istället. Började jag jobba på ett ställe i typ december 2014 och slutade maj 2016, så anger jag att jag jobbade där 2014-2016.
Det är ju absolut ingen lögn (även om det i betraktarens öga generellt sett tolkas som att man jobbat under majoriteten av 2014 snarare än enbart december) och det är inget som kan komma tillbaka att bita en i efterhand.
Jag rekommenderar även att du söker flera jobb och även ser om dina studier är något som kan appliceras i form av freelancing på diverse sajter som fiverr.com och upwork.com om du känner att du har orken för det. Vad exakt är det du studerar och vad kan du än så länge producera för konkreta resultat med dina studier hittills som du inte kunde innan du började studera?
Kämpa på. En dag i taget! ;)
Stort tack för att du engagerar dig broder!
Vad tänkte du för freelancing? Jag pluggar ju på komvux, alltså gymnasiekurser (natur-natur).
Gick vidare efter videointervjun + skriftligt prov med Allakando och är nu på steg 3/3 vilket är att hålla i en provlektion med en familj (i detta fall matte). Går verkligen all-in för att få detta jobb. Kommer vara 1 gång/v till en början men det finns möjligheter att utöka. Hade väldigt tur med just detta företag eftersom att de endast bad om personligt brev och betyg, inget CV. När de frågade om tidigare jobberfarenhet sade jag bara lite snabbt att jag rest och haft "ströjobb", sedan drog jag en undanmanöver och började prata om annat.
Suck.. möjligen om du söker jobb hos STASI på 80-talet eller NSA efter Snowden. Herregud människa han söker ett OKVALIFICERAT arbete på t.ex. Burger King, det är inte en ny VD man rekryterar. Det här är ett företag som har en väldig ruljans på folk och man väntar sig att en ung person stannar något år eller två och du tror att man har en rekryteringsprocess som Goldman Sachs i USA?
Inte ens vi (känt konsultbolag) lägger ner absurt mycket arbete på research unga kandidater till kvalificerade tjänster därför att det kostar tid och pengar. Unga kandidater har per definition inte så mycket historia att tala om - de har gått konstant i skola och i bästa fall sommarjobbat mellan varven, roligare än så är det inte. Därtill gör de tester och har en provanställning i vilket fall, så risken är inte speciellt hög.
Är du HR-specialist?
I så fall borde du veta att Goldman Sachs rekryteringsprocess inte är mer avancerad än t.ex. ÅF för nyckeltjänster. VD rekryteringar faller i en egen kategori.
Allt jag säger är att underskatta inte folks förmåga att ta reda på saker och ting.
MaxTheMarketer
2018-08-06, 22:58
Stort tack för att du engagerar dig broder!
Vad tänkte du för freelancing? Jag pluggar ju på komvux, alltså gymnasiekurser (natur-natur).
Gick vidare efter videointervjun + skriftligt prov med Allakando och är nu på steg 3/3 vilket är att hålla i en provlektion med en familj (i detta fall matte). Går verkligen all-in för att få detta jobb. Kommer vara 1 gång/v till en början men det finns möjligheter att utöka. Hade väldigt tur med just detta företag eftersom att de endast bad om personligt brev och betyg, inget CV. När de frågade om tidigare jobberfarenhet sade jag bara lite snabbt att jag rest och haft "ströjobb", sedan drog jag en undanmanöver och började prata om annat.
Finns hur mycket som helst inom online freelancing: översättning, artikelskrivande, korrekturläsning, voiceovers, programmering i webb, appar, program, grafisk design, projektledning online, transkription av videoklipp (rekommenderar ej, tar för lång tid), videoproduktion, och så vidare.
Allt handlar om hur mycket tid du känner att du kan ge dig för att komma igång med det. Förvänta dig inte att du kan leva på det i första taget på grund av hård konkurrens och alla antar att du är "scammer" tills du har samlat på dig positiva kundomdömen. Frågan är då hur man får sitt första positiva kundomdöme!
Översättning, artikelskrivande, korrekturläsning och voiceovers går snabbast om man är snabb om fingrarna eller rapp i käften och händig med simpla ljudprogram.
MEN! Det är viktigt att du känner att du skulle klara av att ha fler bollar i luften än en. Annars finns det en risk att du börjar känna en press att hålla korten på plats istället för att bara hålla i ett kort vilket då gör att hela korthuset kan rasa. Det är en tragedi som kan inträffa där för många bollar gör att man plötsligt tappar alla bollar, även bollen som man först bara hade i luften.
Med andra ord: det finns en risk att du sabbar studierna och all investering du har lagt på det på grund av för många bollar i luften samtidigt. Så ta det säkra före det osäkra om du inte känner att du klarar av att "hamna nere i skiten" igen! ;)
Jag läste själv matte A-E på naturvetenskapliga programmet på gymnasiet för typ 12 år sen så det mesta är glömt. Vad jag minns är iaf att matte tenderar att vara svårt att se konkret när man väl börjar med algebra och sedan blir ju det mesta bara algebra och "mindre konkret".
Beroende på vilken åldersgrupp som du skall vara läxhjälp åt så kan det därför vara bra att nästan vara "övertydlig" med att visualisera och "förverkliga" den annars till synes abstrakta matten.
Introduktion till Algebra kan vara att man tar ett kuvert och skriver A på den och stoppar in ett litet papper som det står 2 på och berättar att "Bokstäver i Algebra är ungefär som dessa kuvert med 2 på. Varje kuvert som det står A på betyder att det är en 2:a inuti och du ska då tänka på A-kuvertet som en 2:a istället!" Sedan visar du TVÅ KUVERT som det står A på och frågar, "hur mycket är då dessa kuvert?".
Om personen inte är mentalt handikappad så bör det koppla för dem förr eller senare eftersom du använda dig av rätt konkreta saker för att symbolisera (en annan form av visualisering) vad algebra mer eller mindre är: symboliskt representationssystem för siffror precis som siffror också är det.
Sedan så ska du också se läxhjälpen som något tillfälligt. Troligen inget du vill arbeta med livet ut eller vill du möjligen bli lärare? Då kan det vara ett bra praktiskt sätt att få in foten i läraryrket eftersom du då mer eller mindre "har varit ute på fältet redan".
Fortsätt kämpa och fortsätt gymma en månad till nu och rapportera här om en månad eller två! ;)
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.