Visa fullständig version : "Gymmare" och auktoritetsproblem
trädgårdsmöbel
2018-06-28, 14:52
Jag har tänkt på en sak, och det är hur vi "gymmare" fungerar psykologiskt. med "gymmare" inkluderar jag inte bara "gymråttor" och dylikt utan även kroppsbyggare, crossfitfantaster och även styrkelyftare. Men exkluderar tyngdlyftare för dessa verkar inte lida av samma åkomma. Jag har funderat på om vi kollektivt har ganska svåra auktoritetsproblem.
När det gäller träning (och tävling) så kan de flesta av oss bäst själv, eller mer troligt, tror oss kunna det. Vi kan ta emot tips och råd från andra, vi kan inspireras av andra, vi kan läsa vad auktoriteter har skrivit, men få av oss klarar av att lyssna och ta efter någon annan fullt ut. Vi vet alltid bäst själva. Även om vi så ber om hjälp, eller köper hjälp så klarar vi inte av att ta emot den helt.
Själv är bäste dräng, och vi ifrågasätter allt. Det spelar ingen roll att den andre har tränat världsmästare, vunnit mr.Olympia eller har all teoretisk kunskap i världen, gillar vi inte vad denne säger så tar vi inte till oss det ändå. Man vet alltid bäst. Jag vet folk som fått riktigt bra hjälp av en coach, gjort bra framsteg men ändå fallit tillbaks i "kan bäst själv" efter något halvår. Vi ifrågasätter, tweakar och anpassar program vi ändå är intresserade av innan vi ens prövat dem. Vi kan inte ens dopa oss som vi blir tillsagda om det är aktuellt, utan där hämtar vi info, inspiration osv, men tweakar eller gör våra egna upplägg. Även om den andre har dopat sig i 30 år eller skulle vara läkare och expert, så vet man ändå bäst själv.
Inom annan idrott tror jag inte atleterna håller på så här, och även om gymmande eller ens kroppsbyggning inte är några idrotter, så är definitivt styrkelyft det. Jag tror inte kampsportare ifrågasätter sina tränare, metoder eller program, inte friiidrottare eller de som tränar lagsporter gör det heller, utan de gör som de blir tillsagda av en auktoritet. Vi klarar helt enkelt inte av det. Auktoritetsproblem.
Så jag vill hävda bestämt att de flesta av oss "gymmare" har antingen enorma egon, eller auktoritetsproblem.
Stämmer detta så skulle det vara intressant att spekulera i varför vi har dessa auktoritetsproblem. Är det något i barndomen som gått snett? Har vi auktoritetsproblem även utanför träningen? På jobbet, i skolan, i samhället osv?
Jag tror att det till stor del handlar om att de som tränar seriöst på gym även läser på och skapar sig en egen bild av vad som är rätt och vad man tror på. Inom andra idrotter tror jag du litar mer blint på tränaren utan att skaffa dig egen kunskap på samma sätt. Minns att Kallur inte kunde förklara hur någon skulle träna för att bli bättre i något häck moment när hon var expertkommentator på tv. Med kommentaren ”jag vet inte, jag är ingen tränare”
Finns ju dem som inte en vågar nysa om inte ”coach säger det är ok”
...
Stämmer detta så skulle det vara intressant att spekulera i varför vi har dessa auktoritetsproblem. Är det något i barndomen som gått snett? Har vi auktoritetsproblem även utanför träningen? På jobbet, i skolan, i samhället osv?
Min teori, Masterchief skrev för länge sedan ett av de bästa inläggen på kolo, "Lägg inte alla ägg i en korg". Det handlade om skador men om man nu lägger alla sina ägg i en korg så försvarar man nog sina uppfattningar mer. Jag menar annars känns det ju då som om man inte kan någonting om något.
Min teori, Masterchief skrev för länge sedan ett av de bästa inläggen på kolo, "Lägg inte alla ägg i en korg". Det handlade om skador men om man nu lägger alla sina ägg i en korg så försvarar man nog sina uppfattningar mer. Jag menar annars känns det ju då som om man inte kan någonting om något.
För övrigt ett av Kolos absolut bästa inlägg genom tiderna.
MaxTheMarketer
2018-06-28, 16:21
Majoriteten av alla slags "gymmare" har väl ingen PT eller coach (nog främst pga. ekonomiska skäl) om du jämför med de flesta andra sporter? (särskilt lagsporter!)
Detta gör nog då så att de flesta måste ta reda på saker själv. Sedan när man har bildat sig en uppfattning om hur "saker och ting fungerar" så är man "fast" då de flesta har svårt att erkänna att de har haft fel i något vilket bara blir starkare med åren som går.
Vem vill erkänna att de har tränat fel i 10 år? Det är nog en av de starkaste egenskaperna man kan skaffa sig som medmänniska: att erkänna att man har haft fel i något under en mycket längre tid i sitt liv. Det är en av våra många "imperfektioner" som människor.
EDIT: Exempelvis så trodde jag att jag skulle vara en "niceguy" tills jag blev 16 år och lärde mig ett och annat... #humblebrag
Lägg av sluta döma mig,jag gör som jag vill och du ska ge fan i att inbilla dig att du vet ett skit om det mer än att jag inte behöver dig för att analysera mig.
:D
Äh mer allvarligt så ryms alla sorter på gymmet precis som överallt annars i samhället i stort.
Anders The Peak
2018-06-28, 16:29
Min personliga reflektion är att kroppsbyggning är en individuell gren med få kollektiva träningspass i relation till exempelvis Crossfit som är en sektliknande rörelse som troligen ersätter kyrkan/gudstron/sociala umgänget till en större del i det individuella samhället.
Men det händer också i vanliga gym att det sociala tar överhanden och träningen blir en bisak för att kunna umgås.
Problemet är väl att gurusarna säger olika saker och att det finns oändligt med erfarna rådgivare på nätet. När det gäller andra idrotter sprids inte den informationen på annat sätt än genom de grenspecifika träningarna med tränare som oftast själva utövat grenarna. Vill du bli bra på fotboll får du börja gå på träningarna. Detsamma för friidrott o.s.v.
trädgårdsmöbel
2018-06-28, 18:12
Lägg av sluta döma mig,jag gör som jag vill och du ska ge fan i att inbilla dig att du vet ett skit om det mer än att jag inte behöver dig för att analysera mig.
.
:D En mindre arg gymmare som hade haft enorm respekt för mitt kunnande hade plockat ur en halv mening ur min text, och omtolkat denna halva mening innan gymmarn tog till sig den och förpassat resten. Edit: Detta skulle jag då som skribent/guru fått se som framgångsrikt.
Blahblablaablablaa Som skribent inom detta ämne skulle jag få vara en framgångsrik guru även för arga gymmare :DBlblahbablaaa tycker massa saker bla bla blaha
Mycket riktigt:hbang:
trädgårdsmöbel
2018-06-28, 18:39
Mycket riktigt:hbang:
:D:D tack för illustrationerna!
shadowfire
2018-06-28, 19:53
Istället för Argblattetalar så har vi en Argkroppsbyggaretalar på g? :P
shadowfire
2018-06-28, 19:56
Min personliga reflektion är att kroppsbyggning är en individuell gren med få kollektiva träningspass i relation till exempelvis Crossfit som är en sektliknande rörelse som troligen ersätter kyrkan/gudstron/sociala umgänget till en större del i det individuella samhället.
Men det händer också i vanliga gym att det sociala tar överhanden och träningen blir en bisak för att kunna umgås.
Min erfarenhet är att inom kroppsbyggning har alla sin egen religion, som är som en hel sekt, fast allena med sig själv - alternativt i maskopi med schizofreni som består av bästa polaren = spegelbilden. Hur många kroppsbyggare står inte och för en dialog med sin egen spegelbild medan man flexar?
Jag undrar vilka "vi" är, och hur en "gymmare" definieras? Jag känner ärligt talat inte alls igen den bild som beskrivs från verkligheten, däremot från Kolozzeum. Även på Kolozzeum är det ju dock, som jag uppfattar det, en ganska liten grupp av "tyckare" som argumenterar, debatterar och driver sin "egen" linje (som ärligt talat ganska sällan är särskilt "egen" utan snarare något man tagit över från den man utvalt till sin särskilde husgud; var är det egna i det), med inslag av enstaka nyfrälsta som utmärker sig genom att de skenar in i varje diskussion och får på pälsen av de mer erfarna (för att sedan, ca 2 år senare, ta den erfarnes roll när en ny nyfrälst kommer instörtande).
Är det "gymmare" som i "folk som tränar styrketräning på gym" som beskrivs, eller är det inte snarare en subgrupp av dessa som är överrepresenterad på Kolozzeum?
trädgårdsmöbel
2018-06-28, 23:08
Jag hoppar över att svara på Tolkias inlägg, sådana auktoritetsproblem har jag. Hon är en auktoritet, ifrågasätter mig och jag kommer bara skriva något spydigt om jag svarar.
Jag har även reflekterat över hur svårt folk verkar ha det med att träna ihop med någon, om man undantar någon som är väldigt nära, en riktigt bra polare eller en kärlekspartner så klarar "ingen" av mer än enstaka pass ihop med någon annan. Vissa klarar inte ens av att träna ihop med sin partner mer än enstaka pass innan denne vill träna själv. Ett pass ihop med någon annan är kul tycker de flesta, två är nog för mycket om det sker i rad.
Man kan bara träna parallellt med andra. Passa mig i bänken, lite prat osv. men man tränar själv. Små barn har ett utvecklingsstadie där de har svårt att leka med andra barn men gärna leker bredvid varandra. Man kan inte gräva i sandlådan och gräva ett gemensamt hål, men man gräver gärna varsitt bredvid varandra. jag undrar om det är i just det här stadiet gymmaren ådragit sig en psykisk störning.
Fan vad jag älskar min egen text och mina egna funderingar. Jag skulle inte ha riktigt samma behållning av att skriva detta i ett Word-dokument som ingen får se, men en ganska stor behållning hade även det gett.
Alltså... Du inser att detta är din världsbild, va? Det här är ju inte en sanning på något vis, utan det är enstaka företeelser du märkt, eller tror dig märkt. För nog vet jag av gott om vänner som regelbundet tränar med varann.
shadowfire
2018-06-28, 23:36
...är som en hel sekt, fast allena med sig själv - alternativt i maskopi med schizofreni som består av bästa polaren = spegelbilden. Hur många kroppsbyggare står inte och för en dialog med sin egen spegelbild medan man flexar?
Fan vad jag älskar min egen text och mina egna funderingar. Jag skulle inte ha riktigt samma behållning av att skriva detta i ett Word-dokument som ingen får se, men en ganska stor behållning hade även det gett.
Haleuja!
ARMSTARK
2018-06-29, 08:34
:D En mindre arg gymmare som hade haft enorm respekt för mitt kunnande hade plockat ur en halv mening ur min text, och omtolkat denna halva mening innan gymmarn tog till sig den och förpassat resten. Edit: Detta skulle jag då som skribent/guru fått se som framgångsrikt.
Haha, det är sant, det är därför man bara skriver one-liners.
MackeJuve
2018-06-29, 09:23
Jag har även reflekterat över hur svårt folk verkar ha det med att träna ihop med någon, om man undantar någon som är väldigt nära, en riktigt bra polare eller en kärlekspartner så klarar "ingen" av mer än enstaka pass ihop med någon annan. Vissa klarar inte ens av att träna ihop med sin partner mer än enstaka pass innan denne vill träna själv. Ett pass ihop med någon annan är kul tycker de flesta, två är nog för mycket om det sker i rad.
Detta stämmer inte. Tror de flesta träningspartners faller ifrån varandra p.g.a. olika ambitionsnivå, inte p.g.a. att de inte trivs med att träna tillsammans. Det är klart att det är roligare att ha med en polare på frekvent basis än att inte ha det. Sannolikheten för att det varar särskilt länge är dock utifrån mina erfarenheter låg. Bara att hitta någon som gymmar så länge som ett år i sträck är svårt, att dessutom hitta någon som kan när du kan - megasvårt.
Min timeline:
- O och R i typ ett år innan de slutade gymma
- Diverse gymnasiekompisar i typ ett-två år innan de slutade gymma
- E i kanske två-tre år innan han slutade gymma
- Annan E i ett par månader innan han slutade gymma
Har haft skitkul med samtliga men jag var den enda som aldrig slutade.
Att jämföra gymmande med andra, riktiga, sporter blir lite skevt. Man kan i sådant fall lika gärna påstå att löpare och cyklister har auktorietsproblem dom också. Är nog få motionärer som nitiskt följer ett schema, trots att det sannolikt finns en del vetenskapliga bevis för vad som är "optimalt".
Jag undrar vilka "vi" är, och hur en "gymmare" definieras? Jag känner ärligt talat inte alls igen den bild som beskrivs från verkligheten, däremot från Kolozzeum. Även på Kolozzeum är det ju dock, som jag uppfattar det, en ganska liten grupp av "tyckare" som argumenterar, debatterar och driver sin "egen" linje (som ärligt talat ganska sällan är särskilt "egen" utan snarare något man tagit över från den man utvalt till sin särskilde husgud; var är det egna i det), med inslag av enstaka nyfrälsta som utmärker sig genom att de skenar in i varje diskussion och får på pälsen av de mer erfarna (för att sedan, ca 2 år senare, ta den erfarnes roll när en ny nyfrälst kommer instörtande).
Är det "gymmare" som i "folk som tränar styrketräning på gym" som beskrivs, eller är det inte snarare en subgrupp av dessa som är överrepresenterad på Kolozzeum?
Man skulle kunna se det som att "gymmare" innefattar alla som styrketränar, precis som trädgård är inne på. Även du och jag. Att han däremot kallar det auktoritetsproblem är antagligen bara en missuppfattning av situationen.
Faktum är att alla tar intryck från både mer och mindre erfarna gymmare. Alla fastnar för nya idéer och omvärderar sin träningsfilosofi. Man läser eller hör något som låter bra och testar om det kan vara något för mig. Man argumenterar hårt för en sak under en period men vacklar snart i sin övertygelse eller är sällan konsekvent med att följa sina egna råd. Efter många års träning finns det kanske ett föredraget upplägg men man slutar aldrig att tvivla på ifall man verkligen tränar optimalt. I hetluften på gymmet finns varken tid eller lust att debattera på djupet utan man blir tvungen att uttrycka sig som att man kommer med obestridbar fakta. Alla som tränat några år går runt och låter mästrande med gamla floskler men menar förhoppningsvis inte alltid att ett påstående är den enda sanningen.
Jag kan också låta som att jag vet bäst på gymmet och pallar inte hela tiden flika in att "det finns dock andra sätt som visat sig fungera lika bra, men av det jag testat hittills verkar detta vara en bra metod för mig".
Ser man sig omkring får man snabbt ta del av framgångssagor som resultat av helt olika upplägg. Samtidigt upplever jag att 90 % av alla "gymmare" tränar enligt en klassisk split. Att någon på gymmet svarar "helkropp" eller "överkropp" på frågan om vad de tränar idag hör helt klart inte till vanligheterna. Den subgrupp som är överrepresenterad på forumet är därmed möjligen folk som tränar högfrekvent, den ibland kallade SL-Maffian. Ute på gymmen råder snarare ett konsensus om att man styrketränar genom att dela upp kroppen på olika dagar.
Mycket bra inlägg ovan.
Jag tycker det ligger mycket i det ts skriver men minst lika ofta är der folk som tar för mycket intryck, hattar runt och ändrar kost och träning konstant för att nån har sagt nåt som låter övertygande i stunden.
Ser man sig omkring får man snabbt ta del av framgångssagor som resultat av helt olika upplägg. Samtidigt upplever jag att 90 % av alla "gymmare" tränar enligt en klassisk split. Att någon på gymmet svarar "helkropp" eller "överkropp" på frågan om vad de tränar idag hör helt klart inte till vanligheterna. Den subgrupp som är överrepresenterad på forumet är därmed möjligen folk som tränar högfrekvent, den ibland kallade SL-Maffian. Ute på gymmen råder snarare ett konsensus om att man styrketränar genom att dela upp kroppen på olika dagar.
Känns mer som det handlar om att:
De som muskelgrupp-uppdelar tränar 5-7 dagar i veckan
De som helkroppsar sig tränar 2-3 dagar i veckan
Eller?
Dom som tränade i Oslo styrkelyftsklubb fick program av någon av tränarna i klubben. Det var väl 100 medlemmar och jag gissar att 90 medlemmar följde programmen slaviskt. Det var tråkiga program men dom gav resultat. Jag tror att man följer program om man litar på sin tränare. Den tilliten får man genom personkemi och resultat. För egen del så följde jag programmen av respekt till den som har tagit sig tiden till att skriva programmet. Tränar man styrka som en idrott så litar man nog på sina tränare. Gymmar man så gör man det som man tycker är kul för stunden.
Skickat från min FRD-L09 via Tapatalk
Styrketräning är så pass snävt dessutom så att en teknik verkligen kan vara bättre en en annan. Jag har nog inte hört folk bråka så mycket om tekniker i andra sporter men det är också som spoon och Angel säger mer att man lyssnar på tränarna, om man tävlar.
Faktum är att alla tar intryck från både mer och mindre erfarna gymmare. Alla fastnar för nya idéer och omvärderar sin träningsfilosofi. Man läser eller hör något som låter bra och testar om det kan vara något för mig. Man argumenterar hårt för en sak under en period men vacklar snart i sin övertygelse eller är sällan konsekvent med att följa sina egna råd. Efter många års träning finns det kanske ett föredraget upplägg men man slutar aldrig att tvivla på ifall man verkligen tränar optimalt. I hetluften på gymmet finns varken tid eller lust att debattera på djupet utan man blir tvungen att uttrycka sig som att man kommer med obestridbar fakta. Alla som tränat några år går runt och låter mästrande med gamla floskler men menar förhoppningsvis inte alltid att ett påstående är den enda sanningen.
Bra formulerat. Jag undrar dock om det här beteendet, eller kanske den här utvecklingsgången, inte är mer allmänmänskligt än "gymmarspecifikt". Med vissa nyckelord utbytta skulle texten t.ex. kunna appliceras på mitt jobb. Eller på mitt förra jobb, som var inom en helt annan bransch.
Fast vissa fighter tar över visa media i alla fall, nästan som när festen är slut rullar de alltid rivaliserande kusinerna över till grannens gräsmatta och fortsätter brottas. Jag tycker man ser detta en hel del på youtube och forum runt om. Man hör, eller jag har hört då, samma visor om igen och samma sak där de hånar varandra.
Om andra sporter så ser man samma sak i kampsport fast då är det olika kampsporter det handlar om, det kan bli mycket drygt att lyssna på.
Nej, alla gör inte så men de märks.
När det kommer till "gymmaren" som för mig är en person som tränar och bygger men inte har ett fast starkt mål framför ögonen
Handlar kanske mest om att man just inte är med i ett lag och är helt självständig. Det finns ingen man behöver visa något för, ingen blir sur, ifrågasätter eller kräver resultat.
Och kommer det sen någon som har kunskap och erfarenhet och säger att man bör göra si eller så så skulle jag tippa på att det inte skiljer sig så jämrans markant mot det man redan gör - för utom att det är lite svårare, jobbigare och mer krävande än det man gjorde. Så man testar ett tag, tycker nog ofta att det var bra eller ok...meeeen lite för jobbigt, så man faller tillbaka på det man höll på med förut för det är invant och bekvämt. Sen mattas resultaten av och man börjar söka efter den heliga gralen igen och det snurrar på på det sättet.
Finns inget fast mål eller snitslad bana blir ju också vägen ganska difus.
Läskeblask
2018-06-30, 23:13
Träna så som det känns bra. Hatar du knäböj och din pt säger åt dej att köra knäböj så tror jag ej det funkar i längden. Hitta ett system duvyrivs med och ge allt så kpmmer resultaten förutsatt att det inte är helt åt helvete. Jag hade en pt (kroppsbyggare) och körde till punkt och pricka efter hans program men gillade helt enkelt skiten så jag tror bara det gjorde att motivationen inte var 100% och resultaten inte var så bra de kunde vara. Hela industrin har ju blivit kärnfysik med alla olika sätt att träna folk hittat på får att få uppmärksamhet och pengar.
Ett problem är ju också att folk inte vill ta sig ur bekvämlighetszonen och då snurrar man runt utan att få resultat
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.