Ogenererad, frispråkig vän

[shut teh face]

Jag har en vän som verkligen inte har koll på vad som är lämpligt att säga inför folk. Ibland kan hon själv tro att hon gått över gränsen när det inte finns en chans i världen att hon gjort det, eller att någon annan tycker det.
Medan andra gånger så har hon inte märkt det.

Kan handla om när man diskuterar partner, pengar, förhållanden, intima saker.
Inte bara med mig utan i andra sällskap med folk som kanske är bekanta som bäst.

Hur kan man hjälpa henne att hantera detta bättre? Hon själv anser att det är ett stort problem.

Det spelar ingen roll om alkohol är inblandat eller inte. :)

[speedy83]

Har hon någon form av diagnos, låter som möjligen Aspergers?

[shut teh face]

Har hon någon form av diagnos, låter som möjligen Aspergers?
Nej lite speciell men ingen diagnos, i övrigt fungerande framgångsrik egenföretagare.

[trädgårdsmöbel]

Om det är svårt för henne att avgöra vad som är lämpligt att säga, så kan det vara en idé att prata mindre, låta andra bestämma ämne, och i större grad besvara frågor än ställa dem själv.

Jag gissar att en stor del av hennes olämpligheter kommer ut för att hon gillar att vara i centrum och avskyr när det är tyst. Kan hon hantera en mer passiv roll i sociala sammanhang, hantera tystnad och hantera att inte vara den som är i centrum så minskar problemet säkert med hälften redan där.

[Yes]

Påminner om en god vän till mig. Hon är extremt social och frispråkig, med en släng av tourettes. Brukar dock aldrig vara ett problem så jag uppmuntrar det istället. Det gäller dock att kunna trampa i klaveret och rädda situationen.

[Sheogorath]

Om det är svårt för henne att avgöra vad som är lämpligt att säga, så kan det vara en idé att prata mindre, låta andra bestämma ämne, och i större grad besvara frågor än ställa dem själv.

Jag gissar att en stor del av hennes olämpligheter kommer ut för att hon gillar att vara i centrum och avskyr när det är tyst. Kan hon hantera en mer passiv roll i sociala sammanhang, hantera tystnad och hantera att inte vara den som är i centrum så minskar problemet säkert med hälften redan där.

Det är sällan man ser så här stor visdom kondenserad i ett inlägg på Internet. Kudos.

[trädgårdsmöbel]

Det är sällan man ser så här stor visdom kondenserad i ett inlägg på Internet. Kudos.

Lätt att skriva, betydligt svårare att genomföra:)

[Patriarch K]

Jag är också sådan och har haft mååånga personliga möten om det på jobbet bland annat. Och även med mina närmsta vänner när man gått bananas under en lång period.
Det går inte direkt att göra någonting åt skulle jag säga. Är man "in the moment" så flyger det ur all möjlig skit som provocerar och upprör för att man råkar få positiv feedback på det man säger. Sedan kör man vidare på det konceptet tills folk tröttnar på det och blir upprörda i stället, och då blir man olycklig som få.
Vissa är bara väldigt impulsiva och har svårt att kontrollera sig själv när det väl händer. Jag har försökt, men man faller alltid tillbaks i samma fälla gång på gång på gång igen. Jag har också "problem" med det. Vet inte riktigt hur jag ska lösa det. Folk får bara inse att det är så man är som person. Det enda man vill är ju att folk ska le/skratta/vara glada och se allt som ett stort skämt. Man offrar ibland sig själv för att se sina vänner skratta åt det man gör, medan omvärlden kan bli irriterade. Får man inte säga det man vill, då känner man sig kvävd och vantrivs. Man får en liten kick av att provocera folk och att söka uppmärksamhet och kickar brukar man ju bli ganska beroende av generellt. Bästa sättet är att INTE UPPMUNTRA beteendet genom att skratta etc etc...på bekostnad att personen kanske kommer vantrivas.

Så funkar det för mig i alla fall.