Visa fullständig version : Jag saknar passion för något och hatar det.
Nästan alla jag känner verkar brinna för något.
Något som får deras ögon att lysa och deras själ att explodera.
Det kan vara ett fotbollslag, en sport, en töntig hobby, någon hipstergrej.
Ni vet. Personen bara måste leva deras passion. Även ifall det bara handlar om en foodieresa per år, så lyser deras själ av passionen de har.
Jag saknar det. Helt och hållet. För allt. Jag har provat allt jag har ett intresse för, men inget ger mig passionen jag söker.
Är det någon mer som vandrar i tristessens dal?
Vad ska man göra? Dricka sprit?
Diskutera.
Skickat från min ONEPLUS A3003 via Tapatalk
JacobHeitmann
2018-06-10, 21:47
Sluta fappa i 3 månader, meditera 15-30 min per dag (TA DIG TID!) och gör en lista på 100 saker du kan tänka dig göra om du hade 200 miljoner på kontot med obegränsat tänk på möjligheter.
Xtreme-G
2018-06-10, 21:50
Passion är ju roligt att ha, men jag tror också att det är något man bygger upp. Många intressen blir ju roligare desto mer tid man investerar. Fotbolls-VM nu till exempel. Jag kommer inte följa det noga alls, men det hade garanterat varit mycket roligare om man följt lagen genom gruppspelen och hängt med i allt som händer. Det jag menar är att jag inte tror att passion är något man får, utan något man får jobba för att hitta.
Scratch89
2018-06-10, 21:50
Börja spela, titta på och analysera Starcraft 2 och dess utveckling.
Thornblom
2018-06-10, 22:12
Bygg en kit car.
Har fan inte ens passion för träningen. Tränar för att inte se ut som skit.
Tror det handlar en del om att våga släppa taget och tillåta sig att vara den man är både utåt och inåt, acceptera ens fel och brister och inte låta andras åsikter avgöra vad som är kul, töntigt rätt eller fel. Det är inte alltid ett litet steg att ta.
Det är ju lite skillnad om ens passion är tex fotboll gentemot barbiedockor. Gillar man "vanliga" och accepterade saker blir det lätt och gillar man det som är udda och går mot strömmen blir det tuffare och man törs inte ge sig hän eller ens prova något man kanske kommer att älska.
Man har också ett mindre antal personer att dela denna passion med, vilket gör det än svårare att utvecklas inom området.
Internet är ju fantastiskt till just det här!
Dock har jag märkt att om man står upp för sig själv och är öppen med sitt kanske udda intresse så kommer man upptäcka att det ofta finns iaf nån som har ett liknande intresse.
Det här är en sak som man ofta blir bättre på vid stigande ålder, hantera osäkerheten inför andras åsikter om ens person.
Sen är väl folk helt enkelt mer eller mindre passionerade och intresserande av fördjupning helt enkelt.
Låter som att du behöver finna Gud.
Andy.da.wohoo
2018-06-10, 23:31
:Låter som att du behöver finna Gud.
Varför singular? Ju fler gudar desto bättre! Asatron har ju ett par stycken.
zeusden1
2018-06-10, 23:43
Boka en resa till om sex månader, sen ser du till att lära dig landets språk fram tills dess.
:
Varför singular? Ju fler gudar desto bättre! Asatron har ju ett par stycken.
Problemet med Asatron är att den i en modern kontext är helt godtycklig. Det finns ingen tradition som överlevt i någon form. Den kan väl ungefär jämställas med att gå ut i skogan och lavja/larpa med några kamrater. Om rollspel inte är för dig så är inte asatro för dig. Dessutom så är ju det enda man med säkerhet kan säga om asatron och andra hedniska religiösa yttringar att de i sin ursprungliga kontext var exklusiva snarare än inklusiva och decentraliserade snarare än centraliserade. Lokala landsbyggdskulter på temat förfädersdyrkan. Vi vet för lite om våra förfäder för att vörda dem och leva upp till deras exempel.
Betydligt enklare och mer övertygande att finna Gud.
Andy.da.wohoo
2018-06-11, 06:31
Problemet med Asatron är att den i en modern kontext är helt godtycklig. Det finns ingen tradition som överlevt i någon form. Den kan väl ungefär jämställas med att gå ut i skogan och lavja/larpa med några kamrater. Om rollspel inte är för dig så är inte asatro för dig. Dessutom så är ju det enda man med säkerhet kan säga om asatron och andra hedniska religiösa yttringar att de i sin ursprungliga kontext var exklusiva snarare än inklusiva och decentraliserade snarare än centraliserade. Lokala landsbyggdskulter på temat förfädersdyrkan. Vi vet för lite om våra förfäder för att vörda dem och leva upp till deras exempel.
Betydligt enklare och mer övertygande att finna Gud.
Räknade inte med att få ett seriöst svar. Då gissar jag att du är lika seriös med att "hitta Gud"? Varför är religion svaret?
Räknade inte med att få ett seriöst svar. Då gissar jag att du är lika seriös med att "hitta Gud"? Varför är religion svaret?
Religion är svaret därför att det inte finns självförverkligande yrken/hobbies för alla människor på denna jord. Det handlar inte bara om att inte alla har gnistan i sig eller ännu inte hittat rätt utan om att det finns begränsat med andrum i samhället men evigt med plats i himlen.
trädgårdsmöbel
2018-06-11, 07:04
Låter som dystymi (Det är egentligen mer än så, men väldigt förenklat: Depression light)
Låter som dystymi (Det är egentligen mer än så, men väldigt förenklat: Depression light)
Varför då? Hade det i flera år, har tagit mig ur det men har lite samma tankar som trådskaparen. Skulle verkligen vilja hitta "min grej", innan det är för sent, om man ens kan säga så. Med dystymi så finns det ingenting som är ens marginellt engagerande eller kul, att leva för någonting och satsa allt etc är ju ytterst på den andra sidan av den skalan. Tror nog trådskaparen har flertalet saker som befinner sig i mitten av skalan och lite längre ner kanske.
Religion är svaret därför att det inte finns självförverkligande yrken/hobbies för alla människor på denna jord. Det handlar inte bara om att inte alla har gnistan i sig eller ännu inte hittat rätt utan om att det finns begränsat med andrum i samhället men evigt med plats i himlen.Hur skulle fantasy vara självförverkligande? Då leker jag hellre furry.
Skickat från min ONEPLUS A3003 via Tapatalk
Låter som dystymi (Det är egentligen mer än så, men väldigt förenklat: Depression light)Nä. Snarare en irritation och avundsjuka.
Jag kan titta på en 740 trimraggare och bli avundsjuk på denna korkade varelse och dess passion för sin aunkiga värdelösa bil.
Jag vill kunna känna så, jag har aldrig gjort det för något, även ifall jag är mångsysslare.
Skickat från min ONEPLUS A3003 via Tapatalk
Jag har varit djupt deprimerad, är inte det längre. Men allt jag varit med om och de mörka sidorna av livet som jag blivit medveten om verkar ha permanent etsat in en sorts cynisk syn på livet, verkligheten och den planet vi lever på.
När jag var yngre ville jag rädda regnskogen, hjälpa människor, engagera mig. Nu finns det ingen glöd alls kvar för något sånt. Det enda jag orkar med är att ta hand om mig själv och mina nära och kära. Ser fortfarande upp till aktivister som har kvar den där passionen, följer flera på instagram och donerar pengar när det passar. Men den där viljan att dyka ner i skiten och göra grovjobbet själv? Bortblåst.
Önskar på ett sätt att jag var ung och naiv igen för då skulle jag ha kvar den där romantiska läggningen som gav mig passion för såna saker.
Nä. Snarare en irritation och avundsjuka.
Jag kan titta på en 740 trimraggare och bli avundsjuk på denna korkade varelse och dess passion för sin aunkiga värdelösa bil.
Jag vill kunna känna så, jag har aldrig gjort det för något, även ifall jag är mångsysslare.
Skickat från min ONEPLUS A3003 via Tapatalk
Hahaha! Jag har en granne som är helt uppslukad av Burnouts och som åker omkring med den fulaste grafik jag nånsin sett på ett fordon där det står "Burnout War Sweden". Jag blir både lycklig och förundrad varje gång jag ser eländet. Han är liksom min absoluta motpol här på jorden.
Brinner du inte för din träning då? Du har ju hittat hit. Jag brinner för min skulle jag säga. Enda jag verkligen ser fram emot. Det är så härligt att få slita med kroppen.
Annars behöver du vara en rätt oförstörd varelse för att verkligen lysa upp av en hobby på ett som går att skilja från ett beroende- eller spänningsrus. Alla som saknar en sån hobby brukar av naturen bli alltför upptagna av att tjäna pengar eller jaga genitalier. Och det är ganska många så du behöver inte känna dig ensam.
Hur skulle fantasy vara självförverkligande? Då leker jag hellre furry.
Sök och du skall finna.
Men för att vara lite mer positiv än i mitt tidigare svar: jag försöker tvinga mig själv till att lära mig nya saker nu, även om jag inte vill. För det är rätt tråkigt att leva annars. Ser det som en sorts personlig KBT. Hoppas att jag en dag ska lyckas komma över den där tröskeln och bli tillräckligt duktig på något för att kunna känna att "oj, nu har jag ju blivit så pass bra på det här att det är kul och känns värt ansträngningen".
Hur är du att ryckas med i andra saker? Tex fester, Sverige i final i fotbolls VM etc. Jag känner igen mig i det du skriver, brinner inte för något alls, träningen känns mer som ett beroende och tvång. Men det jag saknar mest är att jag aldrig kan dras med i stunden och ”leva ut”, är rätt intresserad av fotbolls VM men även om Sverige skulle spela final och vinna skulle jag lugnt sitta i soffan och på sin höjd ”ja, kul”, för att sedan återgå till städa köket eller nått. Samma när jag varit på fantastiska platser i världen där många är hänförda etc är jag max ”ja, fint” och tar en proteindrink.
Tror att träning under snart 30 år har förstört det spontana och att låta sig följa med känslorna. Disciplinen, nitiskheten och optinojan som (för mig) träningen har fört med har dödat det spontana. Istället för att göra saker jag gärna hade gjort har jag styrt dagen efter att optimera mat, vila och träning. Och fått ångest om jag i slutet av dagen inte kunnat checka av att jag gjort ALLT optimalt för träningen. Varje dag i 30 år.
Hur är du att ryckas med i andra saker? Tex fester, Sverige i final i fotbolls VM etc. Jag känner igen mig i det du skriver, brinner inte för något alls, träningen känns mer som ett beroende och tvång. Men det jag saknar mest är att jag aldrig kan dras med i stunden och ”leva ut”, är rätt intresserad av fotbolls VM men även om Sverige skulle spela final och vinna skulle jag lugnt sitta i soffan och på sin höjd ”ja, kul”, för att sedan återgå till städa köket eller nått. Samma när jag varit på fantastiska platser i världen där många är hänförda etc är jag max ”ja, fint” och tar en proteindrink.
Tror att träning under snart 30 år har förstört det spontana och att låta sig följa med känslorna. Disciplinen, nitiskheten och optinojan som (för mig) träningen har fört med har dödat det spontana. Istället för att göra saker jag gärna hade gjort har jag styrt dagen efter att optimera mat, vila och träning. Och fått ångest om jag i slutet av dagen inte kunnat checka av att jag gjort ALLT optimalt för träningen. Varje dag i 30 år.
Tror mer att du bedriver din träning som du gör p.g.a. din personlighet än att träningen förändrat dig i grunden.
Jag är likadan när det gäller idrottsögonblick. Förvisso blir jag nervös under matcherna men efteråt är det lite skitsamma ändå. Vinner dom firar man med ett inlägg på forumet och förlorar dom fokuserar man genast på sin träning igen.
Jag är likadan när det gäller resmål. "Ja, så såg det ut här. Kan vi åka hem nu?" eller "Fint, men jag behöver snart få i mig protein igen."
Du brinner för träning helt enkelt och ska inte behöva ha dåligt samvete över att du tänker på nästa pass även när det brinner. Att vara passionerad innebär inte att man alltid tänker positivt kring sin hobby eller livsstil. Jag tror inte någon som älskar att laga mat, bygga modellflygplan, måla tavlor eller trimma motorer är konstant lycklig över hur livsstilen påverkas av detta centrala intresse. Möjligen trimmaren men han brukar heller inte reflektera något djupare. En passion som levs ut innebär att man alltid försakar annat.
trädgårdsmöbel
2018-06-11, 10:28
Nä. Snarare en irritation och avundsjuka.
Jag kan titta på en 740 trimraggare och bli avundsjuk på denna korkade varelse och dess passion för sin aunkiga värdelösa bil.
Jag vill kunna känna så, jag har aldrig gjort det för något, även ifall jag är mångsysslare.
Skickat från min ONEPLUS A3003 via Tapatalk
Ok. Det är en ganska vanlig åkomma, (trots få diagnoser). jag är ingen psykiatriker men jag fick en känsla av det, tänkte att du skulle haja till och googla ordet och se om du kände igen dig:) Men gött att du inte känner igen dig i det.
Just känslan/avundsjukan for trimraggar-grejen känner jag igen. Inte just trimraggare för min del, utan gentemot "snäll och dum-kristna". De verkar så harmoniska och självklara på något sätt. De verkar bli lyckliga av att baka kanelbullar till kyrkans fika och liknande dumsimpla saker. Ingen existentiell ångest osv.
Thornblom
2018-06-11, 12:22
Möjligen trimmaren men han brukar heller inte reflektera något djupare. En passion som levs ut innebär att man alltid försakar annat.
Jag reflekterar väldigt djupt ner i min plånbok.
Nästan alla jag känner verkar brinna för något.
Något som får deras ögon att lysa och deras själ att explodera.
Det kan vara ett fotbollslag, en sport, en töntig hobby, någon hipstergrej.
Ni vet. Personen bara måste leva deras passion. Även ifall det bara handlar om en foodieresa per år, så lyser deras själ av passionen de har.
Jag saknar det. Helt och hållet. För allt. Jag har provat allt jag har ett intresse för, men inget ger mig passionen jag söker.
Är det någon mer som vandrar i tristessens dal?
Vad ska man göra? Dricka sprit?
Diskutera.
Skickat från min ONEPLUS A3003 via Tapatalk
Kan det inte bara vara din personlighet?
Jag har (tyvärr) extremt många intressen:
- Resor
- Klockor
- Träning (både styrka och racket-sport)
- Kläder
- Parfym
- Mat (och matlagning)
- Jobb (främst affärsutveckling och försäljning, från ett ledningsperspektiv)
- Hundar (I synnerhet mina egna)
Det är både sinnessjukt dyrt och tidskrävande. Utöver detta har jag mindre intressen såsom politik, näringslära, Napoli m.m.
Vi spelade nåt sällskapsspel på en middag i helgen och konstaterade att det enda jag är helt jävla ointresserad av är kändisar. Kan inte ett dyft om någon av dem och således var jag rätt kass i detta sällskapsspel.
Dricka sprit var min gud förut ska tilläggas. Numer dricker jag inte alls, det hämmade precis allt annat (för mig ska tilläggas).
Peta några tabs lsd eller 1 gram svamp så kommer du nog hitta en hel del intressanta svar på dina frågor.
Seriöst, du kommer åtminstone ha en trevlig helg.
Starke75an
2018-06-11, 20:08
Trav eller aktier: finns oanade möjligen att bli hur bra dom helst på det.
Hemvärnet: hur mycke kurser och träffar och utbildningar att gå. Du kan vara upptagen i princip varje helg om du vill. Och allt är gratis, eller så går du ersättning.
Politik:få betalt för att tycka nått. Gå med i nått parti och jobba att ljuga.
Jeepåkning: köra bil i skogen. Kul som faan. Men man måste kunna skruva lite själv.
Captainwide
2018-06-11, 20:39
Kolozzeum är ditt allt.
Peta några tabs lsd eller 1 gram svamp så kommer du nog hitta en hel del intressanta svar på dina frågor.
Seriöst, du kommer åtminstone ha en trevlig helg.
Då jag är i samma sits som Agazza, till stort p.g.a. hälsoproblem som konstant sätter käppar i hjulet, så är jag på väg att överväga det här.
http://i0.kym-cdn.com/photos/images/original/000/875/523/e59.png
Agitator
2018-06-11, 22:25
Vad har du gjort genom åren?
Något nytt du skulle vilja lära dig? PC spel, simulatorer, ultra maror, bestiga berg, hoppa fallskärm, husdjur, akvariefisk, exotiska djur, sjunga, dansa, musik osv.
Svårt att säga vad man kan brinna för innan man provar massa saker.
Segelflyga, båt, köpa tomt bygga hus flippa.
Cykelcykel
2018-06-12, 12:00
Jag tycker egentligen inte att nånting är särskilt kul eller stimulerande här i livet.
Det enda jag tycker är kul är typ att få sova när man är riktigt trött och få äta när man är riktigt hungrig.
Jag förstår inte hur någon kan undvika att bli perverst fascinerad av typ allt. Det naturliga tillståndet torde väl vara att leva som ett barn i en godisbutik.
Captainwide
2018-06-12, 18:32
Jag förstår inte hur någon kan undvika att bli perverst fascinerad av typ allt. Det naturliga tillståndet torde väl vara att leva som ett barn i en godisbutik.
1+.
Känner mig sjukt fjantig när jag kan bli helt lyrisk över något som kompisarna bara rycker på axlarna åt. :d
Då jag är i samma sits som Agazza, till stort p.g.a. hälsoproblem som konstant sätter käppar i hjulet, så är jag på väg att överväga det här.
Gört. För mig blev det den stora vändpunkten där mitt liv slutade suga röv
Seriöst? Svamp? Jag hade en kompis som gick bort på det sättet och det var en ruggig historia. Problemet är att en sådan trip är oförutsägbar.
Sasquatch
2018-06-13, 08:55
Utmana dig själv att göra sånt som du är rädd för, ta upp boxning, gå på salsakurs, språkkurs, sätt dig i situationer där du möter nya människor, etc. Bara tänk över saker som du skulle kunna göra men drar dig för att göra pga rädsla, skam, pinsamhet, obekvämlighet, etc, och sen ge dig fan på att göra det ändå. Finns inget som öppnar upp ens sinne för möjligheter som att övervinna rädslor. Det är lättare att komma på vad man vill göra när man inte längre undermedvetet hålls tillbaka av rädsla.
Seriöst? Svamp? Jag hade en kompis som gick bort på det sättet och det var en ruggig historia. Problemet är att en sådan trip är oförutsägbar.Det är ju ändå väldigt sällsynt att man reagerar så illa på en svamptripp, för den överväldigande majoriteten är de långsiktiga effekterna positiva, även i de fall där trippen i sig upplevs som negativ/skrämmande.
Ayahuasca kan vara något annat att kolla upp.
Passion är ju roligt att ha, men jag tror också att det är något man bygger upp. Många intressen blir ju roligare desto mer tid man investerar. Fotbolls-VM nu till exempel. Jag kommer inte följa det noga alls, men det hade garanterat varit mycket roligare om man följt lagen genom gruppspelen och hängt med i allt som händer. Det jag menar är att jag inte tror att passion är något man får, utan något man får jobba för att hitta.
Absolut. Jag brukade tycka att historia var det absolut tråkigaste som fanns. Varje gång jag såg något om ämnet på TV så slocknade själen av total uttråkning. Men efter att ha pluggat grundkursen i historia på gymnasienivå och läst igenom tillhörande kurslitteratur som var väldigt bra, så har jag utvecklat ett väldigt starkt intresse för det och snappar upp saker om det i media hela tiden. Sen om det kan utvecklas till en livspassion vet jag inte riktigt.
Att inte ha en stor passion i livet tror jag tyvärr inte är ovanligt. Finns ju alltid saker man tycker om mer och saker man tycker om mindre men det finns ingen garanti att man har något man verkligen brinner för. Väldigt synd, för den känslan av att vara totalt besatt och uppslukad är bland det bästa man kan uppleva. Ibland händer det dock att folk som är lagda åt det hållet klagar på att det blir för ensidigt i längden och önskade att de var mångsysslare i stället. Gräset. :D
Gört. För mig blev det den stora vändpunkten där mitt liv slutade suga röv
LSD och svamp fick ditt liv att sluta suga röv? Hur gick det till? Har hört om livsomvälvande erfarenheter av psykadelika, men aldrig tagit det på allvar.
http://i0.kym-cdn.com/photos/images/original/000/875/523/e59.png
Den första meningen provocerar mig så jävla mycket :D
Captainwide
2018-06-13, 11:03
Finns det något du finner intressant eller spännande redan nu? Börja där är väl ett okej utgångsläge.
Har du några personlighetsdrag som kan påverka? Sorterings/ samlingsfreak, kreativ, händig - prova på något som innefattar (eller inte alls gör det) dessa drag.
Ute efter kortvarig stimulation (adrenalinkickar) eller långvarig (skapa något, se något växa)?
Allmänna tips: utsätt dig för sådant som du inte gjort innan. Umgås med nytt folk, konsumera nya produkter, media, mat, besök nya platser osvosv.
Nästan alla jag känner verkar brinna för något.
Något som får deras ögon att lysa och deras själ att explodera.
Det kan vara ett fotbollslag, en sport, en töntig hobby, någon hipstergrej.
Ni vet. Personen bara måste leva deras passion. Även ifall det bara handlar om en foodieresa per år, så lyser deras själ av passionen de har.
Jag saknar det. Helt och hållet. För allt. Jag har provat allt jag har ett intresse för, men inget ger mig passionen jag söker.
Är det någon mer som vandrar i tristessens dal?
Vad ska man göra? Dricka sprit?
Diskutera.
Skickat från min ONEPLUS A3003 via Tapatalk
Bli raketnörd kanske? Jag följde uppskjutning av Falcon heavy live, och det pirrade bra i magen måste jag säga. Hela nedräkning från dagar innan med förberedandet, till den dubbla landningen av booster segmenten och utskjutandet av bilen från topkonen var coolt!
De här killarna kan det där med passion för raketer.
https://www.youtube.com/watch?v=xsIWN3rLVns
Känslan i jublen när de dubbla boosterstegen landar (runt 8:30 och frammåt). Hade vart kul att vara på plats och bli lika knäpp :D
Sluta fappa i 3 månader, meditera 15-30 min per dag (TA DIG TID!) och gör en lista på 100 saker du kan tänka dig göra om du hade 200 miljoner på kontot med obegränsat tänk på möjligheter.
Har provat det första men det ökade bara sexandet istället, vilket iof är kul, men gud vad mycket mer jobb det är.
Jag har provat mindfullness och buddhism light, men det ger mig inget mer än att sitta på ett berg och glo, vilket jag får göra med hundarna titt som tätt.
Jag har kapital till saker folk brukar tycka är roliga, men jag har inte så mycket sug efter det andra brukar vara intresserade av.
Passion är ju roligt att ha, men jag tror också att det är något man bygger upp. Många intressen blir ju roligare desto mer tid man investerar. Fotbolls-VM nu till exempel. Jag kommer inte följa det noga alls, men det hade garanterat varit mycket roligare om man följt lagen genom gruppspelen och hängt med i allt som händer. Det jag menar är att jag inte tror att passion är något man får, utan något man får jobba för att hitta.
Det kan du ha en poäng i, men jag upplever ofta att när man löpt linan ut så är det mer ett grått antiklimax där förväntningarna aldrig uppnås.
Börja spela, titta på och analysera Starcraft 2 och dess utveckling.
Nja, har testat nördvärlden mellan åren 15 till 20, och visst var det fantastiskt roligt då, men det bleknade det med. Något nostalgi-lan blir det, men det är inte samma sak som jag är avundsjuk på.
Bygg en kit car.
Faktiskt, när jag byggt ett garage.
Har fan inte ens passion för träningen. Tränar för att inte se ut som skit.
+1
Tror det handlar en del om att våga släppa taget och tillåta sig att vara den man är både utåt och inåt, acceptera ens fel och brister och inte låta andras åsikter avgöra vad som är kul, töntigt rätt eller fel. Det är inte alltid ett litet steg att ta.
Det är ju lite skillnad om ens passion är tex fotboll gentemot barbiedockor. Gillar man "vanliga" och accepterade saker blir det lätt och gillar man det som är udda och går mot strömmen blir det tuffare och man törs inte ge sig hän eller ens prova något man kanske kommer att älska.
Man har också ett mindre antal personer att dela denna passion med, vilket gör det än svårare att utvecklas inom området.
Internet är ju fantastiskt till just det här!
Dock har jag märkt att om man står upp för sig själv och är öppen med sitt kanske udda intresse så kommer man upptäcka att det ofta finns iaf nån som har ett liknande intresse.
Det här är en sak som man ofta blir bättre på vid stigande ålder, hantera osäkerheten inför andras åsikter om ens person.
Sen är väl folk helt enkelt mer eller mindre passionerade och intresserande av fördjupning helt enkelt.
Det fetmarkerade har du rätt i, det är svårt att hitta människor som vill prata om annat än bloggar och sport.
För övrigt så har jag aldrig upplevt att jag bryr mig om vad andra människor tycker, jag har ett motto, "man gör som man vill". Jag upplever ingen större skillnad i mig själv ifall jag leker enstöring eller bor i storstad. Nästan alla utom min familj och närmsta vänner är inte mycket mer än statister.
Boka en resa till om sex månader, sen ser du till att lära dig landets språk fram tills dess.
Har alldeles för många åtaganden för att resor skall vara intressant nu, det är som att se på film, det är bäst att göra allena.
Jag har varit djupt deprimerad, är inte det längre. Men allt jag varit med om och de mörka sidorna av livet som jag blivit medveten om verkar ha permanent etsat in en sorts cynisk syn på livet, verkligheten och den planet vi lever på.
När jag var yngre ville jag rädda regnskogen, hjälpa människor, engagera mig. Nu finns det ingen glöd alls kvar för något sånt. Det enda jag orkar med är att ta hand om mig själv och mina nära och kära. Ser fortfarande upp till aktivister som har kvar den där passionen, följer flera på instagram och donerar pengar när det passar. Men den där viljan att dyka ner i skiten och göra grovjobbet själv? Bortblåst.
Önskar på ett sätt att jag var ung och naiv igen för då skulle jag ha kvar den där romantiska läggningen som gav mig passion för såna saker.
Jag känner igen mig, jag har funderat på ifall det har med hormonnivåerna att göra.
Hahaha! Jag har en granne som är helt uppslukad av Burnouts och som åker omkring med den fulaste grafik jag nånsin sett på ett fordon där det står "Burnout War Sweden". Jag blir både lycklig och förundrad varje gång jag ser eländet. Han är liksom min absoluta motpol här på jorden.
Brinner du inte för din träning då? Du har ju hittat hit. Jag brinner för min skulle jag säga. Enda jag verkligen ser fram emot. Det är så härligt att få slita med kroppen.
Annars behöver du vara en rätt oförstörd varelse för att verkligen lysa upp av en hobby på ett som går att skilja från ett beroende- eller spänningsrus. Alla som saknar en sån hobby brukar av naturen bli alltför upptagna av att tjäna pengar eller jaga genitalier. Och det är ganska många så du behöver inte känna dig ensam.
Tränade ohälsosamt mycket när jag var yngre, men jag har knappt tränat senaste tio åren, nu hänger jag mest här för att jag är en forumråtta. Jag tror åter igen att det kan ha med hormonnivåer att göra och inte ett tappat intresse.
Tror du? Hur kan folk acceptera den gråa trista vardagen genom att bara lunka på utan passion?
Men för att vara lite mer positiv än i mitt tidigare svar: jag försöker tvinga mig själv till att lära mig nya saker nu, även om jag inte vill. För det är rätt tråkigt att leva annars. Ser det som en sorts personlig KBT. Hoppas att jag en dag ska lyckas komma över den där tröskeln och bli tillräckligt duktig på något för att kunna känna att "oj, nu har jag ju blivit så pass bra på det här att det är kul och känns värt ansträngningen".
Fungerar inte så för mig, jag känner att jag tagit mig till bra nivåer inom många saker, det blir bara ett antiklimax när man är där och då lägger jag av och går på nästa grej.
Hur är du att ryckas med i andra saker? Tex fester, Sverige i final i fotbolls VM etc. Jag känner igen mig i det du skriver, brinner inte för något alls, träningen känns mer som ett beroende och tvång. Men det jag saknar mest är att jag aldrig kan dras med i stunden och ”leva ut”, är rätt intresserad av fotbolls VM men även om Sverige skulle spela final och vinna skulle jag lugnt sitta i soffan och på sin höjd ”ja, kul”, för att sedan återgå till städa köket eller nått. Samma när jag varit på fantastiska platser i världen där många är hänförda etc är jag max ”ja, fint” och tar en proteindrink.
Tror att träning under snart 30 år har förstört det spontana och att låta sig följa med känslorna. Disciplinen, nitiskheten och optinojan som (för mig) träningen har fört med har dödat det spontana. Istället för att göra saker jag gärna hade gjort har jag styrt dagen efter att optimera mat, vila och träning. Och fått ångest om jag i slutet av dagen inte kunnat checka av att jag gjort ALLT optimalt för träningen. Varje dag i 30 år.
Same same, förutom det där med träningen.
Ok. Det är en ganska vanlig åkomma, (trots få diagnoser). jag är ingen psykiatriker men jag fick en känsla av det, tänkte att du skulle haja till och googla ordet och se om du kände igen dig:) Men gött att du inte känner igen dig i det.
Just känslan/avundsjukan for trimraggar-grejen känner jag igen. Inte just trimraggare för min del, utan gentemot "snäll och dum-kristna". De verkar så harmoniska och självklara på något sätt. De verkar bli lyckliga av att baka kanelbullar till kyrkans fika och liknande dumsimpla saker. Ingen existentiell ångest osv.
Eller hur! Jävla folk.
Jag reflekterar väldigt djupt ner i min plånbok.
Jag med, men det är mest Fjärtgeväret från Despicable me som skänkt någon form av passion och glädje.
Kan det inte bara vara din personlighet?
Jag har (tyvärr) extremt många intressen:
- Resor
- Klockor
- Träning (både styrka och racket-sport)
- Kläder
- Parfym
- Mat (och matlagning)
- Jobb (främst affärsutveckling och försäljning, från ett ledningsperspektiv)
- Hundar (I synnerhet mina egna)
Det är både sinnessjukt dyrt och tidskrävande. Utöver detta har jag mindre intressen såsom politik, näringslära, Napoli m.m.
Vi spelade nåt sällskapsspel på en middag i helgen och konstaterade att det enda jag är helt jävla ointresserad av är kändisar. Kan inte ett dyft om någon av dem och således var jag rätt kass i detta sällskapsspel.
Dricka sprit var min gud förut ska tilläggas. Numer dricker jag inte alls, det hämmade precis allt annat (för mig ska tilläggas).
Jag har eller har haft väldigt många intressen, men det bleknar, jag var intresserad av horologi i ungefär ett år. men det bleknar. Men det vore trevligt kanske att hitta folk live som delar intresse.
Peta några tabs lsd eller 1 gram svamp så kommer du nog hitta en hel del intressanta svar på dina frågor.
Seriöst, du kommer åtminstone ha en trevlig helg.
Svampen har jag varit inne på tidigare, men det får bli efter familjelivet. Det blir nog mer än svamp för den delen, psykedeliska överhuvudtaget känns högintressant. Finns så många nivåer av livet folk väljer att inte uppleva, det känns lite märkligt.
Trav eller aktier: finns oanade möjligen att bli hur bra dom helst på det.
Hemvärnet: hur mycke kurser och träffar och utbildningar att gå. Du kan vara upptagen i princip varje helg om du vill. Och allt är gratis, eller så går du ersättning.
Politik:få betalt för att tycka nått. Gå med i nått parti och jobba att ljuga.
Jeepåkning: köra bil i skogen. Kul som faan. Men man måste kunna skruva lite själv.
Har sysslat med värdehandel sen jag var tolv, pappa har hållit på med det på heltid i snart 30 år och började med mig på ISDN tiden, men att hålla på med Stockpicking i dagens handelsklimat har jag slutat med, nu håller jag bara på med Swingtrading på väldigt långa cykler, vilket blir lite tråkigt.
Jag jobbar kommunalt och har en del problem att hela politiska systemet och hur man kan tro att en politiskt tillsatt styrelse skall kunna verka för ett bolag.
Politik kommer försvinna i och med digitaliseringen, man behöver inte språkrör längre. Det går att direktrösta om allt via mobilt bankId.
Jeep i skogen har jag en kompis som sysslar med, och det är faktiskt intressant, speciellt ifall man är ute på nya upptäcksfärder
Kolozzeum är ditt allt.
+1
Då jag är i samma sits som Agazza, till stort p.g.a. hälsoproblem som konstant sätter käppar i hjulet, så är jag på väg att överväga det här.
+1
Vad har du gjort genom åren?
Något nytt du skulle vilja lära dig? PC spel, simulatorer, ultra maror, bestiga berg, hoppa fallskärm, husdjur, akvariefisk, exotiska djur, sjunga, dansa, musik osv.
Svårt att säga vad man kan brinna för innan man provar massa saker.
Segelflyga, båt, köpa tomt bygga hus flippa.
Har provat det mesta, men jag trivs med adrenalinkickar faktiskt, passar dock illa med familjelivet.
Jag tycker egentligen inte att nånting är särskilt kul eller stimulerande här i livet.
Det enda jag tycker är kul är typ att få sova när man är riktigt trött och få äta när man är riktigt hungrig.
+1
Det jag är ute efter är att maximera känslor, bra som dåliga.
Jag förstår inte hur någon kan undvika att bli perverst fascinerad av typ allt. Det naturliga tillståndet torde väl vara att leva som ett barn i en godisbutik.
Det gör jag inte, jag blir djupt försjunken i ett nyfunnet intresse, men det är övergående, det är det som är problemet.
Utmana dig själv att göra sånt som du är rädd för, ta upp boxning, gå på salsakurs, språkkurs, sätt dig i situationer där du möter nya människor, etc. Bara tänk över saker som du skulle kunna göra men drar dig för att göra pga rädsla, skam, pinsamhet, obekvämlighet, etc, och sen ge dig fan på att göra det ändå. Finns inget som öppnar upp ens sinne för möjligheter som att övervinna rädslor. Det är lättare att komma på vad man vill göra när man inte längre undermedvetet hålls tillbaka av rädsla.
Det är ju ändå väldigt sällsynt att man reagerar så illa på en svamptripp, för den överväldigande majoriteten är de långsiktiga effekterna positiva, även i de fall där trippen i sig upplevs som negativ/skrämmande.
Ayahuasca kan vara något annat att kolla upp.
Jag känner inte av så mycket av den typen av hinder av känslor då jag har svårt att bry mig om andra människors åsikter, skall dock kolla på Ayahuasca..
Finns det något du finner intressant eller spännande redan nu? Börja där är väl ett okej utgångsläge.
Har du några personlighetsdrag som kan påverka? Sorterings/ samlingsfreak, kreativ, händig - prova på något som innefattar (eller inte alls gör det) dessa drag.
Ute efter kortvarig stimulation (adrenalinkickar) eller långvarig (skapa något, se något växa)?
Allmänna tips: utsätt dig för sådant som du inte gjort innan. Umgås med nytt folk, konsumera nya produkter, media, mat, besök nya platser osvosv.
Jag vill få passion för en sak och jag vill inte att den skall avta.
Bli raketnörd kanske? Jag följde uppskjutning av Falcon heavy live, och det pirrade bra i magen måste jag säga. Hela nedräkning från dagar innan med förberedandet, till den dubbla landningen av booster segmenten och utskjutandet av bilen från topkonen var coolt!
De här killarna kan det där med passion för raketer.
https://www.youtube.com/watch?v=xsIWN3rLVns
Känslan i jublen när de dubbla boosterstegen landar (runt 8:30 och frammåt). Hade vart kul att vara på plats och bli lika knäpp :D
mja, hellre teleskopnörd
Tack för engagemanget hörni.
Själv är jag inbiten jägare och spänningen när man smyger in på ett ståndskall för egen hund på t ex större vildsvin i tät skog med 5m sikt är svår att slå. Kan tänka mig att björn är några nivåer till...
Off-pist skidåkning i lössnö är också häftigt.
På två hjul lite för fort i skogen ger också en del.
I träningen så kör jag målinriktat åt ett håll så länge progressionen är brant. När det börjar plana ut hittar jag något annat. Kör med klubbar så lär man sig snabbare och får träffa nya människor som har samma intresse.
LSD och svamp fick ditt liv att sluta suga röv? Hur gick det till? Har hört om livsomvälvande erfarenheter av psykadelika, men aldrig tagit det på allvar.
Det kan olikt något annat få dig att ta en ordentlig kritisk blick på dig själv. Och att verkligen ta åt dig av vad du ser, känna ett ansvar för att förbättra dig själv. Innan LSD var jag fet, lat, deprimerad, oduglig, oknullad, ensam och kunde inte ta hand om mig själv och ännu mindre om mina nära och kära. Alla de sakerna har förändrats fundamentalt och jag ser psykadelika som det definitiva startskottet. Det har även hjälpt mig att tända ny eld i motorn under genomförandet av de förändringarna när den egna motivationen bitvis sinat. Idag har jag nått en punkt där jag egenhändigt kan identifiera destruktiva beteenden hos mig själv och långsamt jobba på dom så idag skulle allt bruk av psykofarmaka enbart kunna ses som underhållning, men de första 5 tripparna var minst sagt livsförändrade (egentligen mestadels på mer abstrakta plan än vad som går att formulera i text, men här ovan har du fått det mest konkreta iaf). För er som minns användarna red apple och stolpskott så kan ni ju jämföra hur jag var som person då och hur jag är nu och analysera måendet där bakom. Förändringen däremellan tackar jag lsd och psilocybin för (och en gnutta av gammalt hederligt växa upp)
Tack för engagemanget hörni.
Sist du startade en sån här tråd fick du massa goa förslag på grejer att testa som du slog ner med "för krångligt/långt bort/omständigt". Den inställningen kanske behöver förändras för att hitta något du är passionerad över? Passion föds genom kamp och jävlar anamma imo
delta_mats
2018-06-14, 16:44
Jag är lite som dig. Jag blir inte lyrisk och passionerad av en specifik sak någon längre tid. Jag kan bli det i kortare perioder. Det här var ganska jobbigt för mig tidigare, för mitt intresse för någonting dalade och var till slut inte roligt längre. Sen dök det upp något annat som fångade mitt intresse osv.
Nu med åren har jag insett att det är så jag fungerar, och har accepterat att det är så. Något jag tycker fungerar utmärkt ändå är att ha ett antal olika intressen att växla mellan beroende på säsong. Små projekt är också kul att ha.
Sist du startade en sån här tråd fick du massa goa förslag på grejer att testa som du slog ner med "för krångligt/långt bort/omständigt". Den inställningen kanske behöver förändras för att hitta något du är passionerad över? Passion föds genom kamp och jävlar anamma imo
Kommer jag Inte ihåg ens? Var det länge sen?
Skickat från min ONEPLUS A3003 via Tapatalk
Jag är lite som dig. Jag blir inte lyrisk och passionerad av en specifik sak någon längre tid. Jag kan bli det i kortare perioder. Det här var ganska jobbigt för mig tidigare, för mitt intresse för någonting dalade och var till slut inte roligt längre. Sen dök det upp något annat som fångade mitt intresse osv.
Nu med åren har jag insett att det är så jag fungerar, och har accepterat att det är så. Något jag tycker fungerar utmärkt ändå är att ha ett antal olika intressen att växla mellan beroende på säsong. Små projekt är också kul att ha.Får kanske sikta in mig på acceptans. Jag är bara så jävla avundsjuk på dessa människor
Skickat från min ONEPLUS A3003 via Tapatalk
...många svar...
Angående svampen, från dig till mig, det är säkert skitkul om man suttit i en lägenhet och glott hela livet men annars så, jag drar mig till minnes minst 2 som dött, en drunknade pga verkligheten han klev in i under ruset, den andra blev ritualmördad och nyheten spred sig i hela landet jag bodde i. Andra svampare jag känt har dött av lite dimmiga orsaker men jag vet att de då och då tog dem. Populärt i USA och Canada.
Garaget blir mitt tips, alla kan inte bygga garage. Bygg det och utgå därifrån. Tror du ligger lite mitt emellan gammalt och nytt (den moderne mannen). Måste man brinna för någonting? Många gör bara vad de gör.
Agitator
2018-06-14, 22:59
Får kanske sikta in mig på acceptans. Jag är bara så jävla avundsjuk på dessa människor
Skickat från min ONEPLUS A3003 via Tapatalk
Små projekt är roligt. När jag hade saltvattensakvarium i några år så var det roligaste egentligen att bygga upp det och njuta av det en kort tid. Sedan var det bara en prydnadssak i hemmet. Jag köpte mycket exotiska fiskar och svåra fiskar som var svåra att få överleva i akvarium som jag lyckades hyfsat bra med en period men som sedan gick bort ändå. Djupgående fiskar på 40+ meter osv.
Tror jag la över 40-50k på saltvattenshobbyn under något år bara.
Näe, små projekt inom något är kul. Enkla adrenalinfixar att få och gå vidare utan att överdriva det.
Behöver inte vara dyrt heller.
Inga mål inom träningen då? Nytt personbästa i någon övning eller större armar osv? :cool:
Kan du inte börja skriva vad du gjort och vad du gör idag typ. Skulle nog underlätta.
...från dig till mig..
Tvärtom såklart...
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.