Dina bästa tips för mental träning?

[Sheikah]

Du vet den känslan när du precis gjort fyra reps av tio. Det svider i musklerna och du är inte ens halvvägs. Eller den känslan när lungorna skriker när du konditionstränar och du ifrågasätter varför du utsätter dig för det här.

HUR tränar DU din mentala styrka? Vilka medel och mantran använder du när det är som jobbigast och en del av dig bara vill sluta. Hur tar du dig förbi spärren att vilja lägga ner stången, eller sluta flåsa febrilt efter luft, för istället att fortsätta tills du nått slutmålet för det du håller på med just då?

Vill ha ditt bästa tips på mental träning och praktiska tankesätt du använder dig av i din träning.

[Rahf]

Det måste finnas ett klart mål. Antingen en måltid på löpning, eller ett visst antal repetitioner på en visst vikt. Det måste vara tänt någonting som skiner ett ljus åt mig, för annars faller hjärnan alltid ihop före kroppen. Det är också anledningen till att jag tycker om program och scheman med klart långtidsfokus och tydliga delmål.

[Diomedea exulans]

Brukar försöka bestämma antal reps jag ska göra innan jag gör dem, sen försöka hålla mig till det.

[Bob90]

Jag typ tänder till när det blir tungt i träning (beroende på övning då), har också märkt att jag på något sjukt sätt blir rejält sporrad av att omgivningen också tycker att det är jobbigt. Då kan jag bli så jäkla hurtig (och försöker givetvis rycka med mig eventuella lagkamrater).

Normalt sett så har jag så pass bra disciplin i träning (tyvärr inte på andra aspekter i livet :p) så att jag inte har något problem att hålla mig efter mina utsatta reps eller så, om jag inte helt enkelt har valt en för tung vikt, typ om jag kör 1-5 reps.

Men om jag behöver använda mig av något mentalt knep så tycker jag om att bryta ner den till synes omöjliga uppgiften i delmål, eller till en enklare uppgift.
Kan jag hänga kvar i ringarna i 15 sekunder till? (Jag ska hänga i 1-2 minuter till) Ja absolut. Kan jag göra en rep till om jag får frusta och flåsa lite innan? (Med 4 reps kvar) Jadå. Och så fortsätter man på samma sätt tills man nått målet.

Dock passar detta sig kanske mest i övningar där det är statiskt eller där man kan stå och pusta ut i någon sekund mellan repsen. Typ hänga i ringar/räcke på tid, knäböj, chins, marklyft.

Funkar ju typ om man har en riktigt jävla usel period i livet också. Man får ta en vecka eller en dag, eller tom en timma i taget om det är riktigt illa.

[waspen123]

Jag tar i mer, vägrar ge mig, blir arg typ. Gympolarna brukar kalla mig trasig, dom har till och med kommit fram med teorier till varför jag funkar som jag gör. Som i polarnas fall, dom tar i tills dom håller på o spricka och är röda i ansiktet o knappt kan pipa ut ett litet "hjälp" om dom behöver spot sen tar det slut på kraften. Jag blir likadan, men efter stången har stannat halvvägs i bänken på det där 5e reppet så blir jag så envis och arg att det kickar igång någon form av reservkraft och jag gör 3 till. Helt plötsligt har jag ett nytt rep PB. Känner folk som fungerar likadant också, medans vissa inte alls gör det. Vissa ser det ju inte ens tungt ut för när dom ger upp för det blir tungt? Skulle vara kul att veta vad det beror på :d jag är nog bara för envis.

[bighulken]

Att träna upp det mentala, tar sin tid, men det går.

Men det är väldigt viktigt, att vila det mentala ibland också, likväl som det är för muskler och annat, annars växer det inte......

Jag menar då, att slappna av mentalt, brukar jag göra i samband med stretching.

Varje Helg, Lö/Sön, så stretchar jag hemmavid, och i samband med det så sätter jag på (för mig) avslappnande musik, ofta instrumental musik, även typ enya, osv....Men det är individuellt, vad man gillar.

Sen så stretchar jag ca: 60 minuter eller mer/mindre, beroende på humör, och tid.

Men man måste ta sin tid, för detta, och är lika viktigt, som träningen, vad gäller tävlande.......för att kunna/orka peppa till ordentligt vid lyften, vad gäller tävlingen. Även för att upprätthålla disciplinen vid träning.

Ja det var avslappningen det, och hur du bygger upp det mentala, vad gäller styrka, vet jag inte, jag antar det har att göra med hur man levt osv, erfarenheter osv, dvs, vad man vart med om i livet, kanske?.......

Jag själv, tror jag fått det genom att träna karate, i tidig ålder.
Där vart man ofta tvungen att gå över sina egna mentala gränser, både fysiskt och mentalt.

Ja, jag vet inte om detta hjälper dig, men i alla fall......hej svejs........Med vänlig hälsning/.......

PS: Kanske?.......så är det såhär......

[MackeJuve]

I löpningen är det väl främst en fråga till en själv som räcker som motivation: vad vinner jag kontra förlorar på att stanna eller sakta ned? Är det en viktig löpning, säg ett lopp, så förlorar man ju massvis på att ge upp medan man i princip inte vinner någonting. Det känns skönt i fem minuter, men man kommer att vara besviken i veckor eller månader. "Du tar nästan aldrig ut dig totalt, varför skulle du inte kunna göra det EN gång för" brukar jag fråga mig själv. Jobbar helt enkelt mycket med skam.

I styrketräningen har jag nästan alltid bestämda repsantal. Det blir ju som mål. Nu har jag dessutom gått ned till endast en riktig styrketräningsdag i veckan där jag kör så tungt som jag kan. Då kör jag ungefär samma tänk som i löpningen: "du ska köra så tungt du kan EN gång i veckan, det vore väl fan om du inte ens skulle klara det. Fegar du ur så är det en hel vecka tills du kan få upprättelse igen".

Allt detta hör givetvis ihop med mål.