Visa fullständig version : Ni som är i 30+ års åldern, är ni inte riktigt trötta på att se samma sak hela tiden?
FrankNewton
2017-10-26, 18:00
Ni som är i 30+ års åldern, är ni inte riktigt trötta på att se samma sak hela tiden? Kan inte riktigt föreställa mig vad ni som är äldre går igenom.
Jag själv tycker jag ser nästan samma sak hela tiden... Tycker det är exakt samma tv program med jätte små förändringar varje år, sitta vid datorn & göra samma saker nästan hela tiden, samma lag som tävlar mot varandra i sport (mycket sällan någon outsider som vinner ligan), samma artister som tävlar i melodifestivalen, nästan samma sak inom politiken (jätte små förändringar, mycket sällan någon stor förändring kommer)... Självklart reser man till ungefär samma ställen eftersom man har sett nästan hela världen... Jobbet är nästan samma sak hela tiden... Enda som kan vara lite spännande är att studera, annars är det samma sak hela tiden.
Osv osv osv...
Alltså blir inte ni galna? Börjar tröttna rejält i så här ung ålder, tänk folk som har levt i 40,50,60,70,80 år då?
King Grub
2017-10-26, 18:02
Jag tittar inte på saker som inte intresserar mig.
Akerhage
2017-10-26, 18:04
"...ni äldre"?
Fan vad gammal jag kände mig nu :(
FrankNewton
2017-10-26, 18:05
"...ni äldre"?
Fan vad gammal jag kände mig nu :(
Vad ska man skriva till en 40,50,60,70,80 åring då?
Sluta göra samma sak hela tiden då?
Vad ska man skriva till en 40,50,60,70,80 åring då?
Inget, de har haft sitt i livet och har inget mer att bidra med.
ApexProcyon
2017-10-26, 18:27
Trött på att se "samma"? Tvärtom, det finns fler saker jag vill hinna göra och se varje dag än vad jag någonsin kan hinna med. Fördelen med att vara yngre är att man oftast har mer tid till dessa saker.
shadowfire
2017-10-26, 18:31
Jag har bytt massor med intressen genom åren och jag hinner inte ens med allt jag vill göra. Dessutom förändras det tycker jag, saker som var på ett visst sätt för 5 år sedan är annorlunda idag - eller så är det jag som ser annorlunda på samma sak. Så jag upplever verkligen ingen stiltje i livet.
Snarare tvärtom så känns det som om jag inte kommer hinna göra allt jag vill göra i livet innan jag är död :P
Ni som är i 30+ års åldern, är ni inte riktigt trötta på att se samma sak hela tiden? Kan inte riktigt föreställa mig vad ni som är äldre går igenom.
Jag själv tycker jag ser nästan samma sak hela tiden... Tycker det är exakt samma tv program med jätte små förändringar varje år, sitta vid datorn & göra samma saker nästan hela tiden, samma lag som tävlar mot varandra i sport (mycket sällan någon outsider som vinner ligan), samma artister som tävlar i melodifestivalen, nästan samma sak inom politiken (jätte små förändringar, mycket sällan någon stor förändring kommer)... Självklart reser man till ungefär samma ställen eftersom man har sett nästan hela världen... Jobbet är nästan samma sak hela tiden... Enda som kan vara lite spännande är att studera, annars är det samma sak hela tiden.
Osv osv osv...
Alltså blir inte ni galna? Börjar tröttna rejält i så här ung ålder, tänk folk som har levt i 40,50,60,70,80 år då?
Varför lever du ditt liv så tråkigt?
eternallord
2017-10-26, 19:40
Om du spenderar din tid med att titta TV, fotboll, melodifestivalen och politikdebatt, inte undra på att du är trött på tillvaron. Börja träna dubbelt så mycket, plocka upp ett instrument, res mer, skaffa dig ett mer utmanande jobb, lär dig ett nytt språk, meditera, lös en rubiks kub, flytta till ett annat land, spring ett maraton, programmera eller något annat istället. Kan inte komma ihåg senast jag satt framför en vanlig TV-sändning, vilket hemskt sätt att kasta bort sitt liv.
Diomedea exulans
2017-10-26, 19:48
Ni som är i 30+ års åldern, är ni inte riktigt trötta på att se samma sak hela tiden? Kan inte riktigt föreställa mig vad ni som är äldre går igenom.
Jag själv tycker jag ser nästan samma sak hela tiden... Tycker det är exakt samma tv program med jätte små förändringar varje år, sitta vid datorn & göra samma saker nästan hela tiden, samma lag som tävlar mot varandra i sport (mycket sällan någon outsider som vinner ligan), samma artister som tävlar i melodifestivalen, nästan samma sak inom politiken (jätte små förändringar, mycket sällan någon stor förändring kommer)... Självklart reser man till ungefär samma ställen eftersom man har sett nästan hela världen... Jobbet är nästan samma sak hela tiden... Enda som kan vara lite spännande är att studera, annars är det samma sak hela tiden.
Osv osv osv...
Alltså blir inte ni galna? Börjar tröttna rejält i så här ung ålder, tänk folk som har levt i 40,50,60,70,80 år då?
Märkligt inlägg.
Jag tittar aldrig på sport, melodifestivalen eller politik, reser aldrig, och gör olika saker hela tiden när jag sitter vid datorn. När jag inte tränar, pluggar eller gör hushållssysslor så gör jag bara det jag känner för. De blir oftast att man ser på nån film, tv-serie eller random klipp som verkar intressant, eller läser något som verkar intressant.
Plugg, vardagssysslor och träning är förstås tråkigt, men det är lite svårt att komma ifrån. Att umgås med folk jag känner är roligt ibland och tråkigt ibland, lite svårt att hitta vänner som alltid är roliga.
Men att medvetet göra tråkiga grejer när man är själv? Väldigt främmande.
Du behöver mer våldsamt (ömsesidigt) sex i ditt liv.
Tacka mig senare.
dream_theater_
2017-10-26, 20:05
Synd att du verkar ha ett tråkigt liv!
Fy fan om det skulle vara tvärtom mot vad du beskriver det. Vilket jävla kaos.
Skaffa dig fler/nya intressen, eller det har funkat för mig i alla fall. Jag har fortfarande ett starkt driv att hela tiden lära mig något nytt.
Har provat på löpning, klättring, frisim, cykling, kampsport, styrketräning, tyngdlyftning rent träningsmässigt senaste ca 7 åren. Jag hade gett mig in på fäktning och gymnastik nu i höst om jag inte hade åkt på massa skit som hindrar mig från det.
Som huvudsyssla har jag provat att jobba inom ganska breda tjänster (men av klassen, "hundgöra"), självdog där efter 4 år och började precis plugga istället.
Spelar schack, kollar på filmer, tv-serier, youtube, läser böcker, serier eller artiklar/forum på nätet, experimenterar lite med matlagning m.m. när jag inte gör något av ovanstående.
Det finns väldigt mycket olika roliga, varierande och utmanande saker att ge sig in på om man vill. Problemet är snarare att det finns alldeles för mycket att göra på för lite tid, så man måste ibland göra ganska svåra prioriteringar.
ARMSTARK
2017-10-26, 20:19
Jag gillar slentrianlivet. När man kommer hem från gymet efter jobbet svänger man ihop något proteinrikt och sen landar man i TV soffan med en bärs. Klart, nästa dag.
Släpp drömmen om Facebooklivet som ändå ingen lever på riktigt.
Jag tröttnade på svenson-livet och bytte land och karriär.
Vad du väljer att göra är helt upp till dig.
Lär mig ett nytt språk och en ny kultur, får åka till platser dit man som normal person inte kan (eller vill åka).
Ser inte på tv normalt så vet inte om allt är en rerun men sport kan vara bra. Är man intresserad så är det inte samma rerun varje match / tävling utan man ser saker som någon utan intresse troligtvis skulle missa. Precis som med andra saker.
Bara en sådan sak som att ha lite varierad umgängeskrets gör under för vad du får uppleva, ifall du har ett öppet sinne för att testa nytt. Våga testa nytt, våga bli / vara något annat. Det är du som begränsar dig.
Jobba så hårt så du är så trött så du inte orkar bry dig är lösningen.
Det är pga detta folk super sig redlösa på helgerna. Det blir som en reset. Sen kan dom gå till jobbet på måndagen och upprepa allt igen.
LoveMachine
2017-10-26, 21:15
Det låter som att du har fel inställning till din tillvaro. Om TVn och datorn känns monotont och tråkigt, och det kan jag förstå, sluta sitta framför dem. Läs böcker, lyssna på musik, spela musik, börja spela i ett korplag, skaffa dig en hobby, gå med i Hemvärnet och gör en insats. Att du skulle ha sett nästan hela världen innan du fyllt trettio låter mer på bristfällig fantasi än som ett faktiskt problem. Jag bjuder på en helt random idé, åk till Nigeria i februari och gå på Nigerian Film Festival och se några Nollywood urpremiärer.
Jobbet, ja det ja. Klart att det inte är en fest att gå till jobbet varje dag. Just nu så är det ljudliga suckar från min sida. Men gissa vad? Om en dryg månad är mitt tvååriga kontrakt i USA över och efter nyår har jag ett nytt jobb hemma i Sverige. Då blir det andra uppgifter och nya arbetskamrater. Man behöver inte jobba kvar på samma ställe, eller ens med samma sak.
Det är tillåtet att testa något nytt och förvåna sig själv. Senast för två månader sedan förvånade jag mig själv rejält. Jag, en 32 årig, småfet, forskarnörd, åkte på Burning Man. Jag såg på absurd och mystisk konst, träffade en massa nya människor (trots att jag är rätt blyg i stora sammanhang), dansade hela natten (trots att jag hatar att dansa), hade jättekul och kände mig inte alls malplacerad. Jag hade hittat hem. Men det är klart det hade varit bekvämare att sitta hemma och spela EVE eller PUBG med polarna.
åkte på Burning Man. Jag såg på absurd och mystisk konst, träffade en massa nya människor (trots att jag är rätt blyg i stora sammanhang), dansade hela natten (trots att jag hatar att dansa), hade jättekul och kände mig inte alls malplacerad. Jag hade hittat hem. Men det är klart det hade varit bekvämare att sitta hemma och spela EVE eller PUBG med polarna.
https://www.youtube.com/watch?v=8WyDjXSLg88&t=748s
Såg ut som Mad Max. Riktigt ballt :)
ont: Får tyvärr inte svara i tråden pga ålder.
LoveMachine
2017-10-26, 21:26
Såg ut som Mad Max. Riktigt ballt :)
Max Max möter hippies möter cyberpunk möter steampunk möter western mäter inte fan vet jag. Med alla tänkbara och otänkbara konstverk, musikstilar och en massa laser och EMD om nätterna.
Härlig ålder det där, när man inser att allting bara går runt och att generation efter generation bara återupptäcker livet. Det är nu det är meningen att du också ska börja greppa vad som verkligen betyder något i livet istället för att försöka hitta din mening i allt det där ytliga som bara upprepas.
Fast ålder och ålder. Folk känner sådär olika mycket. Förmodligen är det bara ett symtom på att du börjar bli deprimerad och som du borde vara uppmärksam på om känslan av meningslöshet blir starkare. Du måste hitta något du finner värt att kämpa för, annars kommer det bara att gå utför. Du behöver inte testa en massa nytt men du måste hitta något du älskar att göra.
Diomedea exulans
2017-10-26, 22:12
Funderar på att sälja allt och flytta till Stockholm och bli ståuppkomiker.
trädgårdsmöbel
2017-10-27, 07:06
Jag är rätt bitter och gammal, vilket färgar min inställning. Vad gäller underhållningsutbudet så känns väldigt mycket som repriser med små förändringar. Star Wars 33, Nyinspelning av gammal film, dokusåpa i olika miljöer med olika namn men med samma innehåll, ny musik låter likadant som på 90-talet. Samma skit om och om igen. Men tv-spelen är ett undantag, känns väldigt bra idag, mycket bättre än när jag var ung.
Minikubik
2017-10-27, 08:21
Mitt liv känns över och har gjort i så i många år. Denna känsla härleder jag till 1;livet blev inte alls som jag tänkt mig och går ständigt neråt. 2;jag har ingen fantasi och finner inget nöje i saker. Samt 3;jag har, har alltid haft och lär alltid ha dålig ekonomi. Dessa saker gör att jag varken har drömmar eller mål i livet.
Mitt råd är alltså, våga satsa, ta för dig. Lev, hoppas,, önskan har dröm om saker så ska du se att livet blir nog rätt kul för dig
Diomedea exulans
2017-10-27, 08:40
Mitt råd är alltså, våga satsa
Det här med att "våga satsa" tycker jag ofta feltolkas. Om man ska satsa på något så ska det vara för att man känner en inre dragning till det, inte bara på random saker.
Till exempel: Jag åkte och backpackade i Australien i nio månader. Jag hade jättemycket tvivel innan resan. "Varför skulle det vara roligare i Australien än någon annanstans?", tänkte jag. "Visst, de har kängurur, och stränder, men kängurur och stränder är distraktioner, kortvariga nöjen, inget att basera en lång resa på". "Jo, åk, åk!" sa alla jag pratade med. "Australien är fantastiskt!" "Varför är det fantastiskt?" frågade jag. Ingen hade något bra svar. Men till slut gav jag med mig och sa nästan rakt ut "okej då, jag åker väl till Australien då, FÖR HELVETE." Guess what? Australien var inte roligare än någon annanstans. Så här i efterhand ångrar jag att jag åkte dit.
(Fotnot: När jag väl var där frågade jag andra backpackers vad de tyckte om Australien. "Fantastiskt! Man får supa och knarka hur mycket man vill, chefen bryr sig inte!", sa de. Jag som aldrig knarkat och siktade på att dra ner på alkoholen önskar att Australien-ivrarna hemma i Sverige hade varit lika specifika.)
Det är likadant med min nuvarande utbildning. Jag var desperat att slippa undan mitt jobb, och tänkte "äh, jag hoppar på den, vem vet, det kanske är skitkul". Nu är den inte skitkul, den kommer inte leda till jobb, och jag ångrar mig varje dag.
Min poäng är: Innan man satsar, läs på en helvetes massa och planera noggrant för det värsta. Om något känns lite lurt (Är allt verkligen roligare i Australien? Låter ologiskt..." "Får man verkligen jobb efter den här utbildningen då?"), tänk då inte "äh, det löser sig", utan backa ur.
Minikubik
2017-10-27, 08:43
Naturligtvis ska man verkligen känna/vilja det man satsar på. Känns Australien lockande? Åk. Känns det som för dio så är det kanske inte det du ska göra
Å andra sidan, om man inte vågar testa så får man aldrig veta om det var något för en
Shqypnia
2017-10-27, 08:49
Livet går i vågor. Du är barn, ungdom och vuxen. Under denna tid hittar du dig själv, och sedan hittar du en livspartner, bildar familj (jag tror verkligen inte saker händer varje dag när du har barn..) och förhoppningsvis blir du gammal och kan även utnyttja din pension.
Hur är detta samma sak?
Well, prova att ge fan i att göra samma sak hela tiden. Att inte låta allt annat runtomkring dig diktera ditt liv och vad du gör med din fritid. När du har ett val, låt bli att göra det tråkiga. Om du inte finner Melodifestivalen intressant, titta inte på det då.
Våga utvecklas, skaffa nya intressen, prova på nya saker. Det blir ju sällan bättre än vad man gör sig.
Ta ansvar för dig själv helt enkelt.
nisse1976
2017-10-27, 09:26
Det här med att "våga satsa" tycker jag ofta feltolkas. Om man ska satsa på något så ska det vara för att man känner en inre dragning till det, inte bara på random saker.
Till exempel: Jag åkte och backpackade i Australien i nio månader. Jag hade jättemycket tvivel innan resan. "Varför skulle det vara roligare i Australien än någon annanstans?", tänkte jag. "Visst, de har kängurur, och stränder, men kängurur och stränder är distraktioner, kortvariga nöjen, inget att basera en lång resa på". "Jo, åk, åk!" sa alla jag pratade med. "Australien är fantastiskt!" "Varför är det fantastiskt?" frågade jag. Ingen hade något bra svar. Men till slut gav jag med mig och sa nästan rakt ut "okej då, jag åker väl till Australien då, FÖR HELVETE." Guess what? Australien var inte roligare än någon annanstans. Så här i efterhand ångrar jag att jag åkte dit.
(Fotnot: När jag väl var där frågade jag andra backpackers vad de tyckte om Australien. "Fantastiskt! Man får supa och knarka hur mycket man vill, chefen bryr sig inte!", sa de. Jag som aldrig knarkat och siktade på att dra ner på alkoholen önskar att Australien-ivrarna hemma i Sverige hade varit lika specifika.)
Det är likadant med min nuvarande utbildning. Jag var desperat att slippa undan mitt jobb, och tänkte "äh, jag hoppar på den, vem vet, det kanske är skitkul". Nu är den inte skitkul, den kommer inte leda till jobb, och jag ångrar mig varje dag.
Min poäng är: Innan man satsar, läs på en helvetes massa och planera noggrant för det värsta. Om något känns lite lurt (Är allt verkligen roligare i Australien? Låter ologiskt..." "Får man verkligen jobb efter den här utbildningen då?"), tänk då inte "äh, det löser sig", utan backa ur.
Jag tycker det finns två poänger du missar med ditt resonemang.
1: För att veta att något inte var så bra så måste man prova det och gör man inte det så är det för många människor som det kommer gnaga lite inombords att man inte provade för man vet inte hur det hade varit.
T.ex: Även om inte Australien var så bra som du hade hoppats - Om du inte hade åkt dit så hade du kanske än idag funderat på hur det hade varit om du hade åkt dit och det hade eventuellt stört dig att du inte gjorde det. Du hade alltså inte vetat att det inte skulle bli så skoj.
2: När man testar något annat så är det bara att avbryta om det inte var bra. Du hade kunnat åka hem ifrån Australien när det inte var bra. Du kan hoppa av utbildningen när den inte visade sig vara rätt.
Man ger alltså sig själv alltid valet att testa det nya SAMT gå tillbaks till det gamla (eller testa ytterligare något annat) kontra om man bara kör på i samma spår med något som är någonstans mellan svintrist och mediokert.
ARMSTARK
2017-10-27, 09:36
Jag har sagt till folk runt mig att jag önskar ett liv helt utan drama, bara gå till samma jobb, ha samma kärring, köra sitt träningspass, skjutsa ungarna till sina hobbies, knylla onsdag och lördag kväll. Svenssonliv deluxe.
Speciellt kvinnor tycker att det låter som en skräckfilm, för livet ska ju vara som romantisk dramafilm, en djävla massa drama och elände men sen blir det ett lyckligt slut. Fy fan!
Sen till det ironiska; jag har haft livshotande sjukdomar, livshotande olyckor, skillsmässa, chefer som psykterroriserat mig, osv osv. Allt det som jag inte vill ha! :d
Ni som är i 30+ års åldern, är ni inte riktigt trötta på att se samma sak hela tiden? Kan inte riktigt föreställa mig vad ni som är äldre går igenom.
Jag själv tycker jag ser nästan samma sak hela tiden... Tycker det är exakt samma tv program med jätte små förändringar varje år, sitta vid datorn & göra samma saker nästan hela tiden, samma lag som tävlar mot varandra i sport (mycket sällan någon outsider som vinner ligan), samma artister som tävlar i melodifestivalen, nästan samma sak inom politiken (jätte små förändringar, mycket sällan någon stor förändring kommer)... Självklart reser man till ungefär samma ställen eftersom man har sett nästan hela världen... Jobbet är nästan samma sak hela tiden... Enda som kan vara lite spännande är att studera, annars är det samma sak hela tiden.
Osv osv osv...
Alltså blir inte ni galna? Börjar tröttna rejält i så här ung ålder, tänk folk som har levt i 40,50,60,70,80 år då?
Vad får dig att tro att man ser och gör samma sak hela tiden när man är 30+ (eller 40+ i mitt fall)?
Jag spinger i ett riktigt ekorrhjul just nu och gör i princip samma saker under en tvåveckorsperiod.
Sämre kan man ha det. Fick jag ligga mer skulle det vara utmärkt.
Att inte ha det dåligt är inte så tokigt.
whuddafuks
2017-10-27, 18:07
Jag som inte ens är 25 kan ju inte svara på din fråga. Men jag vill yttra mig lite kring frågan!
Det du känner är väl rätt vanligt bland folk i vår ålder (vad jag har märkt). Vi har ju blivit inmatade något ofantligt hur spännande och äventyrligt man ska leva. "Fånga dagen. The world is your oyster. Du kan bli vad som helst! Du lever bara en gång. Lev inte som alla andra losers. Du är en snöflinga och förtjänar lyckorus i form av de tyngsta av droger varje minut av varje dag" osv. Vi lever ju verkligen i en prestationskultur där man ska ha ett så jäkla unikt och spännande liv. Att jobba 8-5 "standardjobb"? JÄVLA LOSER, BLI NÅGOT ISTÄLLET!
Men om man bara jämför hur man levde för 60 år sedan och bakåt så var det inte mycket alls som hände (om man ser på nöjesfronterna som bedöms "häftiga och värdiga" idag). Men nog fan hade man det bra ändå? Nu är vi så jäkla dopaminkåta att man tar upp mobilen så fort det står stilla och tillvaron är ospännande. Det är tyst och trist i hemmet? Uch så oäventyrligt! Brassa på en låt på högsta volym. Du är hemma en tisdag...och gör inget produktivt och spännande!? Varför leva ens!
Vet inte vad jag kom fram till men tycker denna mindset tar kål på oss. Har många bekanta som är depprimerade. De har alla basbehov + mer täckta, liv som skulle kunna göra många avunsjuka faktiskt! Men det räcker inte. De ser bara de 100000 saker de skulle kunna vara och göra. :(
LoveMachine
2017-10-27, 18:38
Det du känner är väl rätt vanligt bland folk i vår ålder (vad jag har märkt). Vi har ju blivit inmatade något ofantligt hur spännande och äventyrligt man ska leva. "Fånga dagen. The world is your oyster. Du kan bli vad som helst! Du lever bara en gång. Lev inte som alla andra losers. Du är en snöflinga och förtjänar lyckorus i form av de tyngsta av droger varje minut av varje dag" osv. Vi lever ju verkligen i en prestationskultur där man ska ha ett så jäkla unikt och spännande liv. Att jobba 8-5 "standardjobb"? JÄVLA LOSER, BLI NÅGOT ISTÄLLET!
Intressant poäng, även om jag tycker det i mångt och mycket är den totala motsatsen till TS bekymmer. Eller kanske snarare andra sidan av myntet. Det du beskriver är en extrem hausse när TS mest verkar uttråkad och blasé. Jag håller med om att framgångskulten på sociala medier säkerligen bidrar till att folk mår dåligt. För har man själv joggat 3 km efter jobbet så får man snart veta att det var någon som minsann sprang 2 mil 04:00, gymmade på lunchen, körde MMA efter jobbet och sedan åt på en fin restaurang tillsammans med sin flickvän, som är fotomodell och konsertpianist, för att fira sin befordran. Eller vad det nu må vara. Det behovet av att alltid visa upp en glänsande fasad är inte något som jag tycker är särskilt eftersträvansvärt eller för den delen låter som ett trevligt liv.
Men samtidigt så är det ju upp till en själv att göra något av sitt liv. För ingen annan kommer göra det åt dig. Man behöver inte tävla med alla, göra allt, vara bäst på allt. Trivs man med sitt liv ser jag ingen anledning att försöka leva upp till framgångskulten. Men om man som TS inte verkar göra det så får man testa att bryta mönstret. Hatar du jobbet så är större delen av dina vardagar en pina. Då kanske man måste ta risken att testa något nytt, kanske inte ens ett nytt yrke utan bara en ny arbetsplats eller starta eget. Om fritiden bara känns som en enda lång TV-repris så kanske man ska spendera sin tid borta från skärmen. Att hitta en hobby som innebär ett socialt sammanhang, offline!, är nog den starkaste kraften till välbefinnande jag kan tänka mig. Det är aktivt nöje, inte att bara bli matad med underhållning, och det kan ge nya vänner.
eternallord
2017-10-27, 18:55
Till exempel: Jag åkte och backpackade i Australien i nio månader. Jag hade jättemycket tvivel innan resan. "Varför skulle det vara roligare i Australien än någon annanstans?", tänkte jag. "Visst, de har kängurur, och stränder, men kängurur och stränder är distraktioner, kortvariga nöjen, inget att basera en lång resa på". "Jo, åk, åk!" sa alla jag pratade med. "Australien är fantastiskt!" "Varför är det fantastiskt?" frågade jag. Ingen hade något bra svar. Men till slut gav jag med mig och sa nästan rakt ut "okej då, jag åker väl till Australien då, FÖR HELVETE." Guess what? Australien var inte roligare än någon annanstans. Så här i efterhand ångrar jag att jag åkte dit.
Något man givetvis inte ska sticka under stol med i sammanhanget är att människors hjärnkemi fungerar radikalt olika. Jag vill minnas att du använder SSRIs, vilket det krävs ordentliga svårigheter för att få utskrivet. Jag menar inte något illa, du slår mig som en person som verkligen uppriktigt gör vad du kan för att leva en uppfyllande och lycklig existens, men som krigar med diverse demoner som stundtals gör det svårt. Min poäng är att, under de förutsättningarna är det kanske svårt att uppleva nöjet i saker och ting, som för någon som varje dag vaknar med ett en lycklig inställning till livet, bara är en förhöjare och förstärkare av en i övrigt redan väldigt positiv och engagerande existens. Jag tycker inte du ska ångra något med att du åkte, ge dig själv cred för att du vågade se för dig själv åtminstone, och om inte annat går nog din ovanstående premiss om Australien att bygga om till en underhållande bit i din standup.
Vad får dig att tro att man ser och gör samma sak hela tiden när man är 30+ (eller 40+ i mitt fall)?
Tyvärr verkar det som att många slutar utforska, slår sig ned och stänger sina umgängeskretsar vid den åldern. Kanske blir man trött på att hela tiden testa nya saker och vill ha något säkert i stället.
När det gäller att resa så är det verkligen inte för alla. Om inte jag åker till något extremt spektakulärt ställe som Tokyo eller Dubai så ser jag bara tråkiga byggnader och slumpmässiga människor överallt.
Diomedea exulans
2017-10-27, 19:42
Jag tycker det finns två poänger du missar med ditt resonemang.
1: För att veta att något inte var så bra så måste man prova det och gör man inte det så är det för många människor som det kommer gnaga lite inombords att man inte provade för man vet inte hur det hade varit.
T.ex: Även om inte Australien var så bra som du hade hoppats - Om du inte hade åkt dit så hade du kanske än idag funderat på hur det hade varit om du hade åkt dit och det hade eventuellt stört dig att du inte gjorde det. Du hade alltså inte vetat att det inte skulle bli så skoj.
2: När man testar något annat så är det bara att avbryta om det inte var bra. Du hade kunnat åka hem ifrån Australien när det inte var bra. Du kan hoppa av utbildningen när den inte visade sig vara rätt.
Man ger alltså sig själv alltid valet att testa det nya SAMT gå tillbaks till det gamla (eller testa ytterligare något annat) kontra om man bara kör på i samma spår med något som är någonstans mellan svintrist och mediokert.
Visst är det så. Fast en inte oväsentlig detalj är att man inte bara kan hoppa av och på plugg hursomhelst pga CSN. Just nu har jag t ex bara 3 års CSN kvar, det räcker inte till många utbildningar. Önskar jag hade chansat mindre förut.
Angående Australien har du förstås rätt. På sätt och vis gjorde jag som du sa, för jag var där bara i nio månader istället för ett år, som jag först tänkt. Men det handlar lite om pinsamhet också, det är skämmigt att erkänna att man gjort nåt man inte gillar.
Något man givetvis inte ska sticka under stol med i sammanhanget är att människors hjärnkemi fungerar radikalt olika. Jag vill minnas att du använder SSRIs, vilket det krävs ordentliga svårigheter för att få utskrivet. Jag menar inte något illa, du slår mig som en person som verkligen uppriktigt gör vad du kan för att leva en uppfyllande och lycklig existens, men som krigar med diverse demoner som stundtals gör det svårt. Min poäng är att, under de förutsättningarna är det kanske svårt att uppleva nöjet i saker och ting, som för någon som varje dag vaknar med ett en lycklig inställning till livet, bara är en förhöjare och förstärkare av en i övrigt redan väldigt positiv och engagerande existens. Jag tycker inte du ska ångra något med att du åkte, ge dig själv cred för att du vågade se för dig själv åtminstone, och om inte annat går nog din ovanstående premiss om Australien att bygga om till en underhållande bit i din standup.
Jag tog det inte alls som du menade något illa. Tvärtemot var det ett mycket snällare inlägg än vad många andra på forumet skulle skrivit i samma läge. Tror du har helt rätt. Jag hatar många saker som de flesta älskar, som att dansa eller leka med barn.
Illustrerade mannen
2017-10-27, 19:50
Ledsam inställning TS har. Jag är 50 år och livet har aldrig varit mer givande, intressant och spännande. Jag lever ett riktigt svenssonliv - villa, kombi, barn, husdjur och jobb. Men det är inte "samma saker" hela tiden! Strunta i tvn, vägra kvällstidningar och lev själv - inte genom andra!
Mitt liv är fullt av intressanta ytterst vardagliga händelser - en personal som nöjt redogör för sin arbetsdag, fruns leende på morgonen, barnens lärares kommentarer vid utvecklingssamtalen, kampsportselevernas framsteg, alla fantastiska böcker jag inte hunnit läsa, alla givande roliga träningspass, såväl tidigare som kommande, den första snön, Tomas Tranströmer, årstidernas skiftningar, den fantastiska spykänslan efter Fran i crossfitboxen och tusentals andra vanliga företeelser!
Se glädjen i det lilla!
ARMSTARK
2017-10-27, 21:18
Ledsam inställning TS har. Jag är 50 år och livet har aldrig varit mer givande, intressant och spännande. Jag lever ett riktigt svenssonliv - villa, kombi, barn, husdjur och jobb. Men det är inte "samma saker" hela tiden! Strunta i tvn, vägra kvällstidningar och lev själv - inte genom andra!
Mitt liv är fullt av intressanta ytterst vardagliga händelser - en personal som nöjt redogör för sin arbetsdag, fruns leende på morgonen, barnens lärares kommentarer vid utvecklingssamtalen, kampsportselevernas framsteg, alla fantastiska böcker jag inte hunnit läsa, alla givande roliga träningspass, såväl tidigare som kommande, den första snön, Tomas Tranströmer, årstidernas skiftningar, den fantastiska spykänslan efter Fran i crossfitboxen och tusentals andra vanliga företeelser!
Se glädjen i det lilla!
Jag förstår exakt vad du menar men jag tror att TS, enbart från min egen läsförståelse, tänker sig ett liv som är inspirerat av nya upptäckter, nya möten, resor osv, osv. Typ motsatsen av det du och jag skrev.
Nu är jag mer än 30-plus, men nej, jag kan inte säga att jag är trött på att "se samma saker" (och jag lever inte på något sätt något dramatiskt och kick-rikt liv). Något som däremot blir mer och mer enahanda ju mer över trettio jag blir är just alla 30-minus eller 30-ish (jag utbildade mig sent till mitt nuvarande yrke och har därför många arbetskamrater som är yngre än jag) som absolut skall anmärka på hur tråkigt och enahanda livet måste vara efter trettio, vilken katastrof det är att fylla tjugofem osv. För den litanian är verkligen samma, samma varje gång man hör den.
Min erfarenhet är att de personer i min egen ålder som romantiserar sin ungdom är de som på ett eller annat sätt är missnöjda med, eller olyckliga i, sina nuvarande liv. Jag tycker inte att det var märkbart häftigare att vara 25 än att vara 35.
Gearhead85
2017-10-28, 21:59
Ny teknik föds, intressen ändras. Som när jag var ygre var jag en inbiten konsolgamer på SNES och PSX. Idag är det nästan månader mellan det att jag sätter igång spelmaskinen utan föredrar böcker (skriver en egen) filmer med mera. Sedan motorer och fiske. En fisketur är sällan den adnra helt lik. :) Ock så styrketräningen där det hela tiden kommer nya rön och samma gäller ju matlagning med nya kryddkombinationer.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.