Visa fullständig version : När fasaden krackelerar och man faller långt från en hög häst
trädgårdsmöbel
2017-10-22, 13:56
Det här är en fundering jag har, inspirerad av men inte nödvändigtvis relaterad till Aftonbladetgate och liknande.
Tänk er att man själv avslöjas som en riktigt dålig människa . Av någon eller flera anledningar, det behöver inte vara sextrakasserier. Man hängs ut, kritiseras, kommer sannolikt råka illa ut, förlora vänner, jobb, släkten är sur, fru/make kan komma att ta ut skilsmässa. Ja allt man har i sin "värld" rasar, på samma gång eller kris följer på kris. Man behöver inte heller för den delen avslöjas som något alls, bara resultatet är samma, att "allt" rasar, fort, på samma gång eller bit efter bit.
Hur hanterar man något sånt? Hur mycket större är risken att man hittar på något jävligt dumt och ställer till det ännu mer, just i det läget? Borde Virtanen och andra i samma sits övervakas eller kanske tom. tillfälligt låsas in just i det här krisläget de sannolikt befinner sig i?
Slutligen; Har du själv vart där, eller i liknande situation, där hela din värld raseras och flera saker på en gång, oberoende eller pågrund av något, en slags katalysator går åt helvete? Berätta gärna om det och din erfarenhet av det.
The_RobRoy
2017-10-22, 14:01
Diskuterade detta på jobbet och drog parallellen att man falskt utmålas som pedofil och alla tror på det.
Min tanke var att man i princip får lämna allt bakom sig och starta om på ny kula i en helt annan världsdel under ny identitet.
Om det inte är fullt så illa och bara vissa tror på detta, så kan man väl kanske göra något mindre drastiskt. Men fyfan vad jobbigt..
Man lämnar landet, så enkelt är det. Om man inte har något kvar här så är de ju bara tacka för sig och ge sig av.
Har man resurser och möjlighet för att lämna och starta nytt så kan det nog gå. Det är värre om du faktiskt måste leva kvar i det efteråt och inte har några som helst resurser att använda.
Steg 1. Säg förlåt, jag är en ny människa alt hittat jezus.
Steg 2. Börja föreläsa runt om i landet.
Skriv gärna en bok
ApexProcyon
2017-10-22, 14:29
Ifall man är kvinna så kan man skylla på lådvinet, låtsas ta itu med sina alkoholproblem och grunda F!.
trädgårdsmöbel
2017-10-22, 16:25
Jag har bevittnat några lättare varianter av "fritt fall från hög häst" som utspelat sig på facebook, där folk skrivit väldigt grova saker, eller tvättat sin väldigt smutsiga byk/outat någon annans till en slags "point of no return" och med detta förmodligen lyckats alienera nästan hela bekantskapskretsen och släkten och skapa enorm drama och splittringar bland människor som "tvingats" välja sida. Detta på en vanlig söndagseftermiddag.
Det är obehagligt att se på utan att veta vad man borde göra, och jag tror mig vara tillräckligt bevandrad i psykologi för att förstå att det här, som sker just nu och kanske i dagarna framöver kommer innebära följder för alla inblandade och läsare, och att det är livsavgörande för de närmast inblandade.
ApexProcyon
2017-10-22, 16:36
Jag har bevittnat några lättare varianter av "fritt fall från hög häst" som utspelat sig på facebook, där folk skrivit väldigt grova saker, eller tvättat sin väldigt smutsiga byk/outat någon annans till en slags "point of no return" och med detta förmodligen lyckats alienera nästan hela bekantskapskretsen och släkten och skapa enorm drama och splittringar bland människor som "tvingats" välja sida. Detta på en vanlig söndagseftermiddag.
Det är obehagligt att se på utan att veta vad man borde göra, och jag tror mig vara tillräckligt bevandrad i psykologi för att förstå att det här, som sker just nu och kanske i dagarna framöver kommer innebära följder för alla inblandade och läsare, och att det är livsavgörande för de närmast inblandade.
Det låter extremt att lyckas med det via Facebook. Har du exempel på erkännaden och "outningar" som givit den effekten kan se ut?
trädgårdsmöbel
2017-10-22, 17:28
Det låter extremt att lyckas med det via Facebook. Har du exempel på erkännaden och "outningar" som givit den effekten kan se ut?
Jag tar mig friheten att ge påhittade exempel istället. Någon skriver något som hintar om att uppväxten inte var bra, personens mamma svarar något i stil med att du var ett så jobbigt barn så därför var det svårt för mig, och så eskalerar det till avslöjanden om barnmisshandel och att mamma och dotter kallar varandra könsord, lögnare, du var så jävlig att du förtjänade stryk, och intaggningar av varenda vän och släkting som kommenterar, tar sida, ringer varandra och berättar och så blir tråden ett ett kaotiskt slagfält i skrift i flera timmar.
Nu kanske det går att backa ur innan det går för långt, men ingen gör det och det kommer vara jävligt finsk stämning på varenda släktsammankomst i åratal framöver.
Eller par som brytit upp och outar varenda detalj av varenda kontrovers de har haft, samtidigt som en tidigare tight grupp vänner delas upp i två läger. Visst livet går vidare, men rätt annorlunda.
Just i de där ögonblicken och efteråt är det intressant. Det känns stort, avgörande och väldigt skrämmande. När någon spårar ur fullständigt, och blir ett skenande tåg av dramaskipande, utan hänsyn till konsekvenser, och självbevarelsedriften (eller mer "driften att inte tappa ansiktet/göra bort sig") blir helt satt ur spel.
ApexProcyon
2017-10-22, 17:38
Jag tar mig friheten att ge påhittade exempel istället. Någon skriver något som hintar om att uppväxten inte var bra, personens mamma svarar något i stil med att du var ett så jobbigt barn så därför var det svårt för mig, och så eskalerar det till avslöjanden om barnmisshandel och att mamma och dotter kallar varandra könsord, lögnare, du var så jävlig att du förtjänade stryk, och intaggningar av varenda vän och släkting som kommenterar, tar sida, ringer varandra och berättar och så blir tråden ett ett kaotiskt slagfält i skrift i flera timmar.
Nu kanske det går att backa ur innan det går för långt, men ingen gör det och det kommer vara jävligt finsk stämning på varenda släktsammankomst i åratal framöver.
Eller par som brytit upp och outar varenda detalj av varenda kontrovers de har haft, samtidigt som en tidigare tight grupp vänner delas upp i två läger. Visst livet går vidare, men rätt annorlunda.
Just i de där ögonblicken och efteråt är det intressant. Det känns stort, avgörande och väldigt skrämmande. När någon spårar ur fullständigt, och blir ett skenande tåg av dramaskipande, utan hänsyn till konsekvenser, och självbevarelsedriften (eller mer "driften att inte tappa ansiktet/göra bort sig") blir helt satt ur spel.
Det var det fetstilta jag menade, formuleringen blev lite skum bara såg jag nu.
Tack för exemplen, jag har varken Facebook eller en så pass dysfunktionell omgivning så jag kunde inte föreställa mig hur folk bär sig åt i offentligheten nu för tiden.
https://www.expressen.se/noje/titos-logn-avslojad--har-inga-pengar-kvar-/
MaxTheMarketer
2017-10-22, 23:47
En tidigare polare till mig (som jag ej har kontakt med längre pga. andra skäl än vad jag kmr att berätta nu) träffade en tjej på Tinder som sa att hon var 18 år. Men det visade sig att hon var 13 år, hade en farsa som var pizzabagare, så utländsk bakgrund har hon.
De träffades och låg med varandra med samtycke vilket även framkom i rätten. Han hamnade i skiten som påstod "pedofil" för att hennes föräldrar inte hittade henne samma kväll som han låg med henne för hon hade dragit iväg till en annan fest och en annan kille.
Polisen hittade då polarens nummer och stormade in i hans lägenhet med fyra personer i högsta högg och la ord i munnen på polaren om "våldtäkt". Polaren trodde då att någon hade anmält honom men så var inte fallet. Han erkände då och då blev det en hel karusell av detta.
Hade han bara nekat då så hade han aldrig behövt sitta i fängelse pga. en tjej som gav han samtycke och som hade efterblivna föräldrar som lät sin 13-åriga tjej hänga på Tinder. Hon fortsatte att hänga på Tinder efter detta oxå och är väl troligen snart 15 år idag snart.
Nu hängdes han i och för sig inte ut, men det blev ändå "känt" bland kretsarna i staden där vi båda bor. Han sket dock i det hela, och vissa brudar på krogen kom fram till honom och blev sura och kasta sprit på honom, andra blev kåta för de var "psycho"-brudar.
Det blev en tråd om det hela på flashback men den dog ut rätt fort. Idag så finns det såklart folk som alltid vet att "han låg med en 13-årig tjej" men han kan ändå leva sitt liv fullt ut. Han hade turen oxå att hans chef på sitt tidigare jobb hade varit med om en polare som råkat ut för liknande situation, så han fick behålla sitt jobb tack vare förståelse.
Detta är såklart en het potatis som troligen kmr få någon att flippa ur totalt nu. Men jag tkr det är intressant exempel som kan belysa faktorer som är avgörande för om "ditt liv förstörs för gott och du måste börja om på noll".
Det första skulle jag säga är att sluta använda sociala medier. Så fort din identitet kan kopplas till ditt något sociala medie-konto så handlar det bara om vem som väljer att hänga ut dig (med eller utan bevis).
Jag tror att om F! hänger ut en som "våldtäktsman, pedofil" (med eller utan bevis) eller liknande så är du rätt körd i de större delarna av Sverige. Jag har personligen velat se South Park göra narr av detta i stil med The Wacky Molestation Adventure där barn bara ringer in och anmäler sina föräldrar för pedofili.
Skulle personligen vilja se folk gå ut #metoo och säga att någon tjejs pappa antasta en som liten och bara märka hur lite folk bryr sig om detta för att det är en kille som går ut med det, trots att det är en sjukt allvarlig anklagelse som kan ha livsförödande konsekvenser.
shut teh face
2017-10-23, 10:29
Det är brutalt.
Farsan var tillsammans med en kvinna förut som var lite speciell, ekonomisk oberoende, aldrig jobbat och gick på piller för det mesta. De hade en jättebra relation för det mesta, men ibland så spårade hon ur. Pappa gillar tjejer med mycket pengar så det gjorde väl att han "höll ut" lite längre .. :)
En gång ringde hon polisen och sa att han hade slagit henne, polisen åkte och hämtade honom på jobbet. Såg inte särskilt bra ut alltså.
Sedan visade det sig att han ljög så det var inga problem på det sättet, men att bli hämtad av polisen på ens arbetsplats var inte kul. Han bytte arbetsplats till slut.
Hade en kollega förut som åkte dit för han hade massa barnbilder på datorn. Killen var så dum att han hade med dem på usb sticka till jobbet vilket fångades upp av våra övervakningssystem till slut. Han förlorade jobbet, såklart, blev åtalad och dömd och frugan tog barnen och stack. Var hemskt att se, speciellt hans barn som skrev på facebook att de saknade honom. För dem var han ju bara pappa och han gjorde aldrig någonting på dem.
Men han lämnade inte stan, han har varit öppen med att han är sjuk och har fått vård och pratat öppet om det, och folk har varit förstående.
han har varit öppen med att han är sjuk och har fått vård och pratat öppet om det, och folk har varit förstående.
Det måste jag säga förvånar mig, hade förväntat mig högafflar och facklor.
Jag tar mig friheten att ge påhittade exempel istället. Någon skriver något som hintar om att uppväxten inte var bra, personens mamma svarar något i stil med att du var ett så jobbigt barn så därför var det svårt för mig, och så eskalerar det till avslöjanden om barnmisshandel och att mamma och dotter kallar varandra könsord, lögnare, du var så jävlig att du förtjänade stryk, och intaggningar av varenda vän och släkting som kommenterar, tar sida, ringer varandra och berättar och så blir tråden ett ett kaotiskt slagfält i skrift i flera timmar.
Nu kanske det går att backa ur innan det går för långt, men ingen gör det och det kommer vara jävligt finsk stämning på varenda släktsammankomst i åratal framöver.
Eller par som brytit upp och outar varenda detalj av varenda kontrovers de har haft, samtidigt som en tidigare tight grupp vänner delas upp i två läger. Visst livet går vidare, men rätt annorlunda.
Just i de där ögonblicken och efteråt är det intressant. Det känns stort, avgörande och väldigt skrämmande. När någon spårar ur fullständigt, och blir ett skenande tåg av dramaskipande, utan hänsyn till konsekvenser, och självbevarelsedriften (eller mer "driften att inte tappa ansiktet/göra bort sig") blir helt satt ur spel.
Låter som småpotatis. Måste ju gå att komma över ett sånt tjafs? Håller man på sådär på Facebook tillhör man dock inte gruppen vettiga prickar som någon nämnde i en annan tråd och då blir det väl ragnarök efter en sån grej. Morsan har t.ex. sju syskon och ingen har kontakt med någon annan. Alla verkar hata varandra av olika löjliga anledningar och alla utom min mor är alkoholister som häckar i ett torp nånstans. Typ så.
Enda riktigt obehagliga vore att bli utmålad som pedofil som RobRoy tog upp. Tror folk på det är man klippt för livet och en långväga flytt blir oundviklig. Har man dock inga domar på sig räcker det gott att byta efternamn och landsände. Allmänhetens minne är som bekant mycket svagt och ryktet sprider sig inte jättelångt utanför byn.
Men han lämnade inte stan, han har varit öppen med att han är sjuk och har fått vård och pratat öppet om det, och folk har varit förstående.
Wtf, varför tog han med bilderna till jobbet? Om han tänkte sprida dessa vidare på internet är det oförlåtligt, sådant kan ju förstöra liv för personena som är på bilderna. Om man enbart tittat men inget annat antar jag väl att folk kan acceptera att man erkänner sig sjuk, söker hjälp och förbättras.
shut teh face
2017-10-23, 13:05
Det måste jag säga förvånar mig, hade förväntat mig högafflar och facklor.
Det är Gotland, folk är rätt öppna och fördomsfria här tycker jag.
Wtf, varför tog han med bilderna till jobbet? Om han tänkte sprida dessa vidare på internet är det oförlåtligt, sådant kan ju förstöra liv för personena som är på bilderna. Om man enbart tittat men inget annat antar jag väl att folk kan acceptera att man erkänner sig sjuk, söker hjälp och förbättras.
Han skulle kolla på dem bara. Dock vet jag inte varför eller hur han skulle kollat på dem på arbetstid...
Finns säkert många smygpedofiler som har svårt att motstå frestelsen att googla fram lite bilder och bara titta, på samma sätt som vi andra gör det fast på vuxna människor, men att man faktist går så långt att man 1) laddar ned bilderna, 2) lägger över det på ett USB som man kanske köpt just för det och 3) tar med skiten till arbetsplatsen trots riskerna tyder ju på att personen är ytterst störd, ingen jag någonsin hade velat ha att göra med.
Skulle nog säga att jag haft två sådana ras. Bägge nu inom loppet av fem år.
Första gången flydde jag utomlands. Tog in på ett hotell och söp, tog droger och låg med ett femtiotal tjejer under ett par månader. Gjorde egentligen inte mycket annat, gick ner ca tjugo kilo och som jag minns det log jag inte på riktigt på närmare ett år. När jag kom hem försökte jag tända av på egen hand. Fick sedan hjälp av farsan men blev till sist inskriven på behandlingshem. Skämdes som en hund över detta och hade det inte varit för mina polare hade jag nog tagit livet av mig.
Gång nummer två bet jag ihop. Använde massa oklara karaktärer som inspiration, bland annat Jay från Modern Family, för att undvika att gråta eller klaga. Den här gången återföll jag i självskadebeteende och skar mig en del i armarna när jag egentligen helst ville vara svag eller ge upp. Dagdrömde om att få sticka ett samurajsvärd rakt in i ångesten i magen men svarade med att bara vara ännu tjurskalligare.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.