LunaSpice
2017-10-15, 09:56
Detta kan nog bli ett långt inlägg men jag hoppas att ni har ork/tid att läsa för jag skulle verkligen uppskatta tips och råd för jag vet att många av er har erfarenheter av detta vare sig ni är män eller kvinnor. Jag har inga problem att öppna mig om detta för jag vill göra vad jag kan för att få ordning på det.
Jag är snart en snart 40 år gammal man som i alla tidigare relationer haft prestationsångest och initiala erektionsproblem vid intimitet. Intellektuellt vet jag om detta vilket gör att det lätt blir en självuppfyllande profetia nästa gång det är dags för sex eller om jag träffar en ny kvinna.
Jag kommer från ett ganska långt äktenskap med ett halvfungerande sexliv (dock pga andra problem än ev erektionsproblem), varit singel i 3,5 år och har nu träffat en kvinna. Jag har aldrig i mitt liv känt så starkt som jag gör för denna kvinna och vill inget hellre än att detta ska funka. Vi har hånglat och smekts ett par ggr och för ett par dagar sen åkte kläderna av och det blev "skarpt" läge. Min krigare ville inte vara med i matchen alls...eller rättare sagt, den var med vid nåt tillfälle och då märkte jag hur upphetsad hon blev vilket i sin tur gjorde att den slaknade direkt.
Jag blir så otroligt medveten om vad jag gör, inte gör, hur jag smeker, kysser och att allt måste vara perfekt och maximalt/bäst etc etc. Jag fokuserar 100% på att det ska bli skönt för henne, ger oralsex, smeker att jag glömmer bort mig själv. Jag är en perfektionist i många avseenden i livet vilket gör detta ännu jobbigare..."Nu måste det funka, vad ska hon annars tro?" Jag värderar mig själv som människa i huruvida jag kan ha penetrationssex eller inte. Det är ett väldigt märkligt sätt att resonera på, det vet jag, men jag har så svårt att komma förbi mina tankar. Min hjärna har och kommer alltid vara min största fiende i alla lägen. Den har satt käppar i hjulet så många ggr...
Redan tidigare den kvällen detta hände så hade vi ganska djupa samtal (vilket är en av de attraktiva bitarna med henne, att vi kan ha det helt naturligt). Jag berättade då att jag i intima situationer har blir väldigt prestationsinriktad och ställer krav på mig själv. När det sedan inte fungerade som det skulle så låg vi länge och pratade. Jag berättade då att min största rädsla i detta är att hon tror det beror på henne vilket det ABSOLUT inte gör. Jag hoppas verkligen att hon förstår för det känns genuint som att jag är väldigt speciell för henne också.
Jag vet inte hur jag ska hantera detta framöver. Jag är redan nervös för nästa gång vi ska vara intima...det blir liksom en ond cirkel av det hela. Jag vet inte om läkemedel kan vara en lösning... det är dock inget jag vill bli beroende av eller vara tvungen att ta för att det ska funka. Jag får erektion när jag kör solo mission och har alltid morning glory. Jag har dragit ner på hur ofta jag onanerar och kollar inte heller längre på porr när jag gör det utan använder fantasier av henne istället vilket fungerar kanon på egen hand.
Vad har ni för tips och idéer? Alla råd som kan hjälpa oss i detta är tacksamma. Tack!
Jag är snart en snart 40 år gammal man som i alla tidigare relationer haft prestationsångest och initiala erektionsproblem vid intimitet. Intellektuellt vet jag om detta vilket gör att det lätt blir en självuppfyllande profetia nästa gång det är dags för sex eller om jag träffar en ny kvinna.
Jag kommer från ett ganska långt äktenskap med ett halvfungerande sexliv (dock pga andra problem än ev erektionsproblem), varit singel i 3,5 år och har nu träffat en kvinna. Jag har aldrig i mitt liv känt så starkt som jag gör för denna kvinna och vill inget hellre än att detta ska funka. Vi har hånglat och smekts ett par ggr och för ett par dagar sen åkte kläderna av och det blev "skarpt" läge. Min krigare ville inte vara med i matchen alls...eller rättare sagt, den var med vid nåt tillfälle och då märkte jag hur upphetsad hon blev vilket i sin tur gjorde att den slaknade direkt.
Jag blir så otroligt medveten om vad jag gör, inte gör, hur jag smeker, kysser och att allt måste vara perfekt och maximalt/bäst etc etc. Jag fokuserar 100% på att det ska bli skönt för henne, ger oralsex, smeker att jag glömmer bort mig själv. Jag är en perfektionist i många avseenden i livet vilket gör detta ännu jobbigare..."Nu måste det funka, vad ska hon annars tro?" Jag värderar mig själv som människa i huruvida jag kan ha penetrationssex eller inte. Det är ett väldigt märkligt sätt att resonera på, det vet jag, men jag har så svårt att komma förbi mina tankar. Min hjärna har och kommer alltid vara min största fiende i alla lägen. Den har satt käppar i hjulet så många ggr...
Redan tidigare den kvällen detta hände så hade vi ganska djupa samtal (vilket är en av de attraktiva bitarna med henne, att vi kan ha det helt naturligt). Jag berättade då att jag i intima situationer har blir väldigt prestationsinriktad och ställer krav på mig själv. När det sedan inte fungerade som det skulle så låg vi länge och pratade. Jag berättade då att min största rädsla i detta är att hon tror det beror på henne vilket det ABSOLUT inte gör. Jag hoppas verkligen att hon förstår för det känns genuint som att jag är väldigt speciell för henne också.
Jag vet inte hur jag ska hantera detta framöver. Jag är redan nervös för nästa gång vi ska vara intima...det blir liksom en ond cirkel av det hela. Jag vet inte om läkemedel kan vara en lösning... det är dock inget jag vill bli beroende av eller vara tvungen att ta för att det ska funka. Jag får erektion när jag kör solo mission och har alltid morning glory. Jag har dragit ner på hur ofta jag onanerar och kollar inte heller längre på porr när jag gör det utan använder fantasier av henne istället vilket fungerar kanon på egen hand.
Vad har ni för tips och idéer? Alla råd som kan hjälpa oss i detta är tacksamma. Tack!